hur känns det egentligen att fungera "normalt"? att inte få ångestattacker för allt och ingenting, att inte göra allt gigantiskt eller pyttelitet, att vara där mittemellan överlycklig och förkrossad?
jag har nämligen insett att jag inte vet hur det känns. inte alls. för jag har alltid haft ADHD, jag har alltid vart en hög av känslor och förvirring och hjärn-sorterande. jag är van vid alla dessa ups and downs, vid att vara tvungen att sortera allting i små lådor inne i hjärnan, vid att inte klara av vissa saker som alla andra klarar av, vid att inte kunna hålla fokus i mer än 45 minuter i streck, vid att överdriva och vid att alltid hamna i drama och "göra fel". och det suger. jag är så trött på det.
och självklart är inte allt dåligt med min ADHD, den har gett mig sååå mycket i mitt liv och det är jag evigt tacksam för. men allt det dåliga, röriga, kontrollerande... jag klarar inte det längre. förr eller senare kommer jag explodera av allt detta snurrande i huvudet. och jag vill inte explodera. jag vill inte bli min diagnos. jag vill vara Amanda, och fungera som man ska. för det här tar kål på mig.

(här nedan länkar jag ett videoklipp som jag älskar så mycket, för bättre än så kan man nog inte förklara det faktiskt)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

en sak som jag lärde mig i början av detta året var att en fin frukost ger en bättre inställning gällande resten av dagen och det är såå sant. jag personligen behöver en färgglad smoothie, nån macka med nåt pålägg jag verkligen älskar och lugn & ro. får jag detta så är jag glad och till freds och mår så himla bra! och efter att ha levt ett liv fyllt med psykisk ohälsa och obalans så är detta verkligen världrevolutionerande för mig.
jag kanske inte är där jag vill vara i livet, och jag kanske inte ser ut exakt som jag vill, men jag tar baby steps och rör mig iallafall framåt. och det känns så himla bra.

Likes

Comments

nu tänker jag ta upp något med er som jag inte alls ofta pratar om, något som mina närmsta märker av väldigt tydligt och något som tynger ner mig varenda dag; min alldeles för ohälsosamma livsstil.
jag har blivit någon som jag för inte så länge sedan sa att jag aldrig skulle bli.
jag röker cirka 1,5 paket cigg varje dag, dricker omring 3 liter cola varje dag, 1-3 energidrickor så gott som varje dag, äter pizza var och varannan dag i perioder, spenderar alldeles för mycket tid framför tvn & mobilen, går oftast inte ut mer än nödvändigt och sover riktigt jävla kasst.
och jag avskyr det.
jag avskyr hur jag lever och att jag inte gör något åt det. det försämrar min hy, mitt hår, min kondition finns inte längre, mitt hjärta slår snabbare nuförtiden än vad det gjorde bara för nåt enstaka år sedan, mitt immunförsvar suger, min rygg gör ont, jag får huvudvärk superlätt, mina naglar har blivit svaga, jag är trött hela tiden, jag har inga muskler kvar och min spegelbild är något jag allt för ofta undviker.

och är det verkligen såhär jag vill leva? nej det är det inte. det måste få ett stopp.
sockerintaget måste försvinna, rökningen måste få ett slut, träningen måste börja. för jag blir rakt igenom ledsen av att se min kropp förstöras såhär. och att det inte direkt är första gången jag förstör min kropp gör mig inte gladare.

för 2 år sedan levde jag ohälsosamt på helt andra hållet. jag åt inte mer än nån macka och en pan pizza per dag, orkade med dagarna nätt och jämt tack vare energidryck, sov inte mer än 2-3 timmar per natt och rasade i vikt. under den perioden var mina lyckomoment när folk sa till mig att jag blivit smal, för kändes det bra. då kände jag att jag hade lyckats. och hade jag inte blivit gravid och vart tvungen att börja äta när jag var hungrig så hade jag nog svält mig själv till döds vid det här laget.
och 3 år innan detta, 2012-2013, så hoppade jag fram och tillbaka mellan att hetsäta och svälta mig själv var och varannan dag. samtidigt som jag skadade mig själv på alla andra sätt jag kunde komma på också.
förstår ni att enda sedan jag blev 13 år så har jag misshandlat min egen kropp något så enormt att jag i dagsläget inte vet vad som är rätt eller fel längre. jag vet varken ut eller in och det gör mig så ledsen.

men från och med imorn så är det stopp på det. 1 timmes promenad med Maja varje dag, sluta dricka cola, inhandla nyttiga matvaror och inom kort även börja gymma. för nu finns motivationen där, jag vill nu. för detta måste verkligen få ett stopp.

Likes

Comments

the big thing on the internet right now är ju utan tvekan nyheten om 3 killar i uppsala som fick för sig att livesända en våldtäckt i en grupp på facebook. en livesändning där man ser hur killarna förövar sig på en så gott som medvetslös kvinna. de säger till henne "du har blivit våldtagen nu" och försöker senare få henne att säga i livesändningen att hon ju faktiskt var med på det. 200 människor satt och kollade på detta, 2 stycken ringde polisen så att de kom och avbröt sändningen och tog in killarna. och jag förstår verkligen inte.
jag är mållös.

vad tänker ni som gjorde detta? vad var det som fick er att tro att någon sånt här är okej? snälla förklara, för jag vill verkligen höra vad det finns för ursäkter till en sådanhär handling. och ni 198 personer som kollade på utan att göra något, vad tänkte ni?

och alla ni på flashback och i facebooks kommentarsfält, som så fint förklarar att kvinnan ju får skylla sig själv om hon umgås med "såna där", att hon får skylla sig själv om hon super sig så full att hon inte vet vad hon gör eller säger. att hon får skylla sig själv, hur kan ni ens säga så?

världen har verkligen stannat upp, idioterna blir fler och fler och allting bara går runt i en negativ spiral. runt runt runt. och att mitt barn ska växa upp i denna världen får mig nästan att gråta. vad ska jag säga och vad ska jag göra för att han inte ska påverkas? för att han inte ska tro att detta som händer är okej?

för vad jag än säger och gör så påverkas vi människor otroligt mycket av massmedia och våra medmänniskor, så tänkt om min påverkan på honom inte är nog, tänk så når jag inte fram?

jag är livrädd, och så ska det inte behöva vara.

Likes

Comments

kom nyss på att ni här på bloggen har ju inte fått se några bilder från Håkan Hellström konserten jag var på den 21/12!! så här kommer en liten bildbomb, enjoy❤

Likes

Comments