När man importerar mycket och även när man får hästar från hela Sverige, kan det inte undvikas att någon blir sjuk och ibland flera. God hygien är bra och speciellt om man har märkt att någon häst har snorat lite eller ser hängig ut. Virkon S har varit en god hjälp för mig, både att tvätta hästarna med och tvätta stallet. Jag har aldrig haft kvarka, så som man fruktar i stora stall, att alla blir smittade och man får stänga ner. Det har jag klarat mig ifrån, men jag har faktiskt haft en häst med kvarka, som jag inte visste om. Jag hade såld en häst till Stockholm och denne skulle besiktigas innan den skulle åka iväg. Jag hade sett att den hade lite knutor vis käken, men vet också att hästar kan få det på sommaren att deras lymfa sväller av gräset. Jag gjorde veterinären uppmärksam på detta och han kände länge och kollade och tog temp osv, och han var övertygat om att det var inte kvarka. Jag gjorde till och med köpare uppmärksam på min upptäckt men vi var överens om att eftersom hon var kontrollerat, så var det nog ingen fara. När hon anlände till Stockholm var där en veterinär som kollade och tog prover på bölderna och det visade sig att det var faktiskt kvarka, men det hade inte smittat någon av mina hästar. Jag var ganska orolig ett tag efter, det är ekonomisk katastrof om man måste stänga ett salustall, men ingen annan fick symptom.

En annan lite rolig historia var, en gång jag hade en tjej anställd som jag inte var så nöjd med. Vi hade tagit hem ett lass hästar från Ungern och den ene hade blivit snorig. Ibland kan de bli det på långa resor och vi skötte den, tvättade och såg till att den inte hade feber osv. Då fick tjejen syn på hästen att den var lite snorig och jag bad henne gå in och torka den, vilket hon vägrade. Hon kunde inte gå in till en sjuk häst, tänk om hon smittade sin egen häst !! Jag hade tidigare sagt till henne att detta var ett handelsstall och att hon skulle se till att inte ha sina kläder på i andra stall för säkerhets skuld, och poängterade att hon ju faktiskt också kunde duscha om hon var så rädd om sin egen. Hon blev alldeles hysterisk och sa att här kunde man ju inte jobba, tänk om det var kvarka !! Hon tog sin bil och körde iväg. Det dröjde nog inte mera än en kvart, så ringde första nere från byn, om vi hade kvarka!! Hon hade spridd ett falskt rykte och den gången märkte jag hur fort man kan få förstörd sitt rykte av okunniga människor. Jag slapp åtminstone att avskeda henne, hon gick själv:) Hästen var frisk igen dagen efter.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Är man en offentlig person ska man räkna med att folk kan tycka till. Är man handlare så kan det inte undvikas att man får in hästar ibland som är i sämre skick. Det kan till och med vara så att man tycker synd om en häst och för att hjälpa den till ett bättre liv, köper den och hittar en ny ägare som bryr sig. Det kan också vara att du får hem en häst som tål resan från utlandet dåligt och tunnar av ett tag. Har man mycket hästar är det omöjligt att undvika sjukdom hur mycket man än sköter hästarna. När man blir anmält till Länsstyrelsen kan man ha otur eller tur, vem som kommer ut och tittar. Tyvärr är det ofta folk som inte har förstånd till att titta på helheten men går i detalj och klankar ner på småsaker. Jag har blivit anmält många gånger även om jag har gjort mitt bästa för att ta hand om hästarna.

En gång fick jag en anmälan och där kom två damer ut. Dom var fast beslutna på att hitta fel även de skulle leta länge. De hittade ett stängsel, som "hängde" i min gamla hingsthage. Jag hade ingen hingst hemma och hagen blev inte använt. Det spelade ingen roll sa de, stängslet fick inte hänga! Jag skulle ta kort på den, antingen när den var lagat eller nertagen! Jag hade ett tjugotal hästar hemma just då och de hittade inga magra hästar och började mäta i stallet i stället. De kom ut och berättade för mig att där fick jag inte ha några stora hästar. Jag undrade hur de hade mätt, för jag visste att mitt stall var godkänd och alla mått stämde, det visade sig att de hade mätt i stallgången !!! Jag kunde ju inte låta bli att pika och fråga om de var vana att man hade hästarna uppstallade i stallgången. Nu blev de ännu mera fast beslutna om att de skulle hitta någonting. Jag hade 2 hästar gående på ridbanan för där är trästaket och det är högt så de kunde vänja sig vid att vara här. De hade precis kommit hem från utlandet. Kontrollanterna undrade varför de hästar skulle gå där det inte var gräs, när alla andra hästar fick gå där det var gräs. Jag började förlora mitt tålamod. Äntligen hittade de Truska som var lite lång i fötterna. Inte trasig, inte sned men lite lång och de poängterade att hon VERKLIGEN behövde verkas. Jag fick ta ett djupt andetag och berättade att hon var dräktig och jag ville vänta tills hon hade fölat med att joxa med henne. Dom undrade när hon skulle föla, ja det skulle hon för en vecka sedan, sa jag. Då fick jag lova att jag skulle skicka bild på hennes hovar när hon var verkad, för det var dom ju inte säkra på att jag ville göra. Jag hade 19 andra hästar som var verkade och skodda fint och så skulle jag inte göra det med Truska.....ja suck. Min hovslagare blev vansinnig när jag berättade det för honom sen:)

Ett tag senare fick jag igen en anmälan och då kom två andra damer. Vilken skillnad! De gick igenom anläggningen och berättade att det var fantastiskt skönt att komma till ett sådant ställe där det var bra ordning och hästarna i så fint skick:)

Det är jättebra att där finns kontrollanter för de behövs, men ibland tycker jag det är för lätt att anmäla, det kostar staten mycket pengar att skicka ut dom stup i kvarten.

Likes

Comments

När jag började handla hästar så tog jag de första från Danmark. Det var inte så vanligt då, men man hade öppnat upp för gränserna och man behövde inte längre karantän, vilket gjorde det mycket enklare. Från Danmark behövs endast ett papper från en distriktsveterinär om man ska importera. Danska och svenska är nära språk och vi är ganska lika i lagar och besiktningar så många hämtar hästar i Danmark nu för tiden, då de är mycket billigare där.

Kommer man till Tyskland eller Holland, kan de flesta engelska i dag så där är det inte häller något större problem. Samma gäller där att man ska ha veterinärintyg.

Kör man själv och hämtar, måste ditt släp vara godkänd för att köras i över 8 timmar som görs hos Länsstyrelsen och du måste ha ett TYA kort som visar att du får köra med hästar. Även om du är privat, för om du köper hästar i utlandet, så är där pengar involverat och då krävs körkortet. Sedan ska du ha en resplan för tider, raster, hur långt och vilka hästar du transporterar. Du kan få stora böter om inte den är utfylld.

Har du transportör till att hämta hästen, så brukar de att fixa allt det som ska göras.

Ska du importera från Ungern, kräver de ett blodprov som tar ett par dagar att få fram, så det ska man tänka på om man har transportör till att hämta, att det blir gjord på förhand.

När man köper en häst i utlandet, ska man veta att det kan vara svårt att lämna den tillbaka, så beroende på hur dyr den är, ska du tänka på att undersöka den noga.

Följer där röntgen med hästen ska du vara säker på att det är just den häst som är röntgat och få din egen veterinär till att kolla plåtarna först. I utlandet gäller inte alltid samma regler som här hemma.

Tänk på, när du tar hem en häst från utlandet, att ge den tid att hämta sig när den anländer. Den har kanske stått i flera dygn på transporten, den kommer till nytt stall, nytt underlag, nytt foder osv osv.

När hästen kommer till Sverige måste den registreras här, så då skickar man passet till antingen ASVH eller SH beroende på ras.

Likes

Comments

Man kan ju undra varför man blir hästhandlare och egentligen varför man fortsätter när man får såna huvudbry som jag har beskrivit innan. Ingen tvekan om att man måste älska hästar och helst alla typer, då du måste ha många olika hästar för att kunden ska kunna hitta den rätte just hos dig. För min egen del började jag för att jag blev erbjuden att sälja lite ponnisar åt en handlare och eftersom jag hade lite hästar innan så var valet inte svårt. Jag tror att många börjar på det sättet, att de kanske har en extra häst på inridning och sedan säljer, just för att ha råd att ha egen häst och kanske tävla. Man kan tjäna en slant pengar om man utbildar en häst eller rider in den, men det kostar också att ha den under tiden. Jag pratade en gång med en handlare, som hade hållit igång i många år, men han satsade på att inte ha hästarna längre än 3 dagar, för då började de att kosta menade han. Där ligger något i det. Vill du sälja en häst och ha bra betalt, får man kanske se till att den är ordentligt skodd, vara vaccinerat vara fin i hull och även ha kollat tänderna. Har du hästen för länge börjar folk att undra om det är något fel på den för att inte just den har blivit såld.

Jag gillade att köpa hästar, hitta dom som var fina och jag älskade när det blev rätt och hästen fick ett bra hem. Jag har fortfarande kontakt med många människor som hittade just deras stjärna i mitt stall och det kan man leva länge på. Man kan tjäna en slant på att handla hästar men man ska också veta att går något galet, då ska det inte mycket till för än alla pengarna har försvunnit. Har man handlat hem hästar från utlandet och det visar sig att inte alla är som man hade tänkt sig, då kan man lätt gå i förlust på dom. Många tror att det handlar om att skriva rätt kontrakt. Jag är inte oenig, men det hjälper inte om det går riktigt galet. Är du näringsidkare hjälper det inte att där står något skrivit i kontraktet, då gäller köpelagen och du kan bli tvungen att köpa hästen tillbaka och kanske till och med ersätta köparen för diverse utlägg. Inom 6 månader kan köparen lämna hästen tillbaka utan något större bevis och inom 2 år kan de om de har hittat ett dold fel också göra det. Det är länge att vänta på att pengarna är säkra och oftast behöver man dom till att investera i en ny häst så man kan hålla sin inkomst flytande. Det är mycket enklare att sälja som privat, då har man inte alls samma skyldigheter och kan enklare klara sig om det skulle bli bråk. Därför är det som köpare mycket säkrare att köpa av en handlare, om man inte skulle vara nöjd med hästen.

Ska man ha hästhandel, kräver det ju stallplatser, ridbana och helst ridhus med, då vårt klimat inte alltid är så vänligt. Jag minns innan vi fick ridhus, hur praktikanterna fick visa hästarna i regnväder och storm, inget kul alls. Dessa faciliteter kostar, underhåll, ström, vatten och mycket mycket annat, så tycker du hästarna är dyra,när de är till salu i ett handelsstall så är de inte det, man får dom inte till skänks häller när man köper in dom.

Som sagt, tänk dig för innan du börjar med hästförsäljning, det är jätteroligt men också en ganska osäker inkomst. Jag finns här för tips och råd om någon behöver:)

Likes

Comments

När jag handlade i Ungern var det mest stora hästar jag köpte, då ponnisarna var dyra i förhållande till om jag köpte dom i Danmark. Dock en gång när jag var ute och kolla, fick jag syn på en ponny som tilltalade mig enormt. Den fick följa med hem och det dröjde inte länge förr än hon var såld till ridskola, då hon ställde upp på allt och var genomsnäll. Dom hade henne ett års tid, men började att få problem och upptäckte att hon häll inte för verksamheten och fick vila lite för ofta. Jag förstod att ridskolan skulle ha en annan så jag bytte henne tillbaka. De hade kollat henne hos veterinären och röntgat men inte hittat någon reell orsak till att hon var ofräsch utan att hon var lite plattfotat. Jag hade henne ett tag hemma för att se om jag kunde märka något på henne, men hon var helt fin så länge hon inte blev ansträngd, men kunde än dock ridas regelbundet. Hon gick även igenom ett böjprov.

Vi annonserade ut henne som barnponny och EJ tävlingshäst till en väldigt billig peng och ville att hon skulle hamna rätt. Där var flera familjer som gärna ville ha en snäll ponny, men någon var ju först och de betalade handpenning till min dåvarande praktikant som hade pratat med dom angående att det var en barnponny och den skulle inte tränas och tävlas.

När hon skulle hämtas pratade även jag med familjen och frågade dom ut vad ponnyn skulle användas till och då började de att säga att tösen skulle ha den som läromästare och hon satsade på att komma ut på pay and jump. Jag blev lite misstänksam (hade berättat hela historien för dom) men de började undra om de inte fick köpa ponnyn och dottern hade redan förälskad sig och den pay and jump var ju ingenting och det var, kanske, långt ut i framtiden. Tyvärr följde jag inte min magkänsla men lät dom ta ponnyn med sig. De ville även ha telefonnummer till ridskolan som hade haft den, vilket de fick, då jag inte hade något att dölja. Där gick inte en vecka så ringde mamman. Jag har fått utskällningar innan, men detta var så jag stod med luren och höll den in mot vardagsrummet där familjen satt (stod i kontoret) och alla hörde vad hon skrek. Jag hade lurat henne så fruktansvärd och ponnyn var oduglig och den var röntgat och de hade hittat så många fel och det hade jag inte berättat. När hon hade skrikit i telefonen i 5 minuter skrek jag tillbaka att hon skulle komma tillbaka med ponnyn omgående, för hon hade inte hört vad jag hade sagt. Ja, det skulle hon göra men nu hade hon ju inte riktigt tid denna veckan, och jag vidhöll att hon skulle komma tillbaka med den.

Så hörde jag inget i ett halvår!!!

Plötsligt började jag att få mail att nu var ponnyn halt och jag skulle ta den tillbaka och betala deras utgifter. Jag kontaktade min advokat som ju tyckte att det var en självklarhet att jag inte skulle ta tillbaka den. när inte de kom med den när vi hade bestämd. Jag blev stämd och kom till Tingsrätten och hade min praktikant med mig, som vittne på att vi inte hade döljd något för köparna. Hon var alldeles skakat när vi kom ut, för köparen satt och ljög rakt ut och ville inte erkänna att jag hade sagt till henne att de skulle komma tillbaka med hästen. Alla i hela min familj hade hört på detta inklusive henne.

Jag tog ponnyn tillbaka än en gång, men slapp att betala för underhållet.

Ponnyn kom till rätt familj efter detta.

Likes

Comments

Ibland råkar man ut för fel personer! Man tycker man lär sig med tiden att skilja på ärliga och oärliga människor, men för det mesta vill man ju tro det bästa om folk. Jag har en gång råkat ut för en familj där dottern skulle ha häst. De var här och provred 2 gånger, bestämde sig för hästen, var med på besiktningen, hästen gick igenom utan anmärkning, och när veterinären hade körd, sa mamman: Detta känns inte rätt! och ville inte ha hästen ändå. Där stod jag med veterinärräkningen och de körde bara. De skulle ju inte ha hästen så den fick jag betala. Så kan man tycka att den kan man använda till nästa köpare, men de flesta tycker det är skumt med en häst som redan är veterinärbesiktigat, för då har man nog drogat den eller något vid besiktning. Det är inte häller säkert att man får nya spekulanter direkt och en besiktning är en färskvara.

Ibland har jag haft spekulanter som vill titta på fler än en häst, faktiskt ganska ofta. Då man ju vill lämna bästa intrycket, så gör man i ordning dom som man tänker och tror kan vara intressanta. Man kan också råka ut för ridskolor som tittar efter flera hästar, ja, då gäller det ju att alla ser bra ut.

Det är inte svårt att förstå att där läggs ett stort press på alla som jobbar i stallet, hästarna ska sadlas, visas ridna först och sedan ska spekulanten prova, och med ridskolorna kan där gå en hel dag. Ibland händer det att de inte köper något som helst och där står man och har lagd ner flera dagars jobb på ingenting.

Ett tag var jag inne på att det skulle kosta pengar att provrida om inte man köpte något, som man i dag tar pengar för sadelutprovning. Jag har aldrig i min tid som sadelmakare tagit pengar för att hjälpa till att prova ut en sadel, men tiderna ändras. Kanske någon gång i framtiden det kommer att kosta en slant för att provrida:)

Jag hade en spekulant en gång, som skulle prova ALLA hästarna. Till slut fick jag säga att de sista var inte ridna. Hon köpte aldrig något:)

Det är helt rätt att provrida hästen, men man ska tänka på att det tar tid att lära känna en häst och det kanske inte känns helt rätt de första gångerna, men tycker man generellt om hästen i övrigt, så ska man inte skrota den bara för att man inte kan rida den perfekt.. Jag brukar säga, köp hästen om du har förälskad dig i den, för då löser alla problem sig. Det är precis som när man hittar en karl. Han kan ha alla möjliga fel, men är man förälskad, så kan man lära sig att leva med honom. Samma gäller hästen.

Likes

Comments

I dag vill jag berätta lite om det som följer med i hästlivet nämligen medhjälpare eller praktikanter.. Jag har haft några stycken genom åren. Jag har haft många bra och har fortfarande kontakt med flera vilket är fantastiskt roligt men har också gått igenom en hel del speciella personer. Här är en historia om en av dom:

En tjej ringde mig och ville ha jobb. Jag hade just då 2 stycken korttidspraktikanter, men de skulle ju inte vara där så länge. Tjejen ringde flera gånger och sa att det var precis det jobbet hon skulle vilja ha och hon lovade att hon skulle vara duktig och sköta allt. Hon skulle ta med sig en häst och ha den uppstallat för lönen och mera behövde hon inte, sa hon, jo hon skulle ju också själv ha boende och mat. Vi kom överens och hon skulle börja veckan därpå. När hon hade kommit, skulle hennes häst komma och det visade sig att det var en fodervärdshäst ( fd travare) som hon just hade lånat. Jag var överraskad då jag trodde det var hennes egen häst och tyckte att det kanske var onödigt att låna en häst när man hade tillgång till 25 saluhästar att rida på dagligen. Ja, nu hade hon ju skrivit på kontraktet menade hon.

De nästa dagar var katastrof. Hon satt mest på trappen och rökte och en gång när vi skulle hämta spån, satt hon och glodde på vi andra arbetade, jag skyfflade mest själv, och efteråt sa hon till de andra att jag var en slavdrivare. På kvällen tyckte jag att jag skulle belöna de andra praktikanter, för de var åtminstone trevliga och hjälpsamma, så jag hade lagat god mat, med fläskfilé och potatisgratäng. När vi skulle börja att äta, så undrade hon om vi fick sådan jävla hotellmat varje dag?

Dagen efter skulle hon hem, för man hade väl ledigt på helgerna?? och man var ju tvungen att hälsa på pojkvännen!! Jag undrade om jag skulle sköta hennes häst när inte hon var där, men det tog hon som självklarhet. Jag behöver väl inte berätta att hon inte kom tillbaka? Där stod jag med en gammal travare, som inte åt lite, men som tur var hade jag fått telefonnummer till ägaren. Jag ringde och berättade att hon inte skulle komma tillbaka och de fick hämta sin häst. Näää det kunde de inte för nu hade de ju skrivit kontrakt med henne....Några dagar senare hade de pratat med henne och då skulle hon ta hem hästen till sig hade hon sagt och jag undrade om hon skulle ha den på altanen eftersom hon bodde hos sin pojkvän i en lägenhet. Till slut fick jag övertygat ägaren om att hon inte skulle ta sitt ansvar och efter övertalning och löfte om att jag skulle köra hästen halva vägen till dom (om inte skulle jag släppa ut den i skogen) blev jag äntligen av med hästen. Det var ett dyrt och onödigt bekantskap, men i dag kan jag skratta åt historien:)

Likes

Comments

Jag förmedlade en del hästar för en uppfödare som avlade väldigt fina hästar men hade själv svårt för att sälja. Ibland var de inte helt uppdaterade med hänsyn till papper och pass men de fixade alltid när hästen var såld, så man kunde lita på dom angående det.

Den ene blev såld som voltigehäst och har numera varit med i Sveriges Mästerskap och varit med på filminspelning:) Det är dock inte den jag vill berätta om i dag, då det var ett okomplicerat köp, vilket de flesta har varit, men en halvsyster till den. Ett bra exempel på att internet inte alltid är för det bästa.

Det var vintertid och där var glest emellan kunderna och då det var stora hästar jag hade fått hem, var de inte så billiga i drift, så jag ville gärna hitta ett hem till dom snarast.Jag fick en spekulant på S som var ett ståtligt sto, väldigt trevlig och väluppfostrat. Spekulanten hade inte pengar till att betala allt på en gång så hon bad om att få köpa henne på avbetalning. Vad gör man...jo man försöker att skriva en bra kontrakt. Hästen var inte dyr, 32.000kr, så vi la upp en plan som var rimlig för oss båda

. I början var allt frid och fröjd och där blev betald. Så satte jag en av mina egna uppfödningar till salu till en billig peng, då jag väntade flera föl och behövde platsen, och då ville hon köpa den. Den kunde hon betala kontant och hämta med en gång, vilket hon gjorde. Det var en ettårshingst och jag hade varnat henne för att det ju är en pärs med de unghingstar och just hans helbror hade varit besvärlig i den ålder. Dagen efter hon hade fått hem honom stod där på Facebook att hästen hade lynnesfel och jag hade lurat på henne en häst som var värre än Satan själv.Jag skrev till henne och påminde henne om vad jag hade sagt och att hon kanske skulle ta och kastrera honom om hon tyckte han var så jobbig. Efter ett par dagar var han snällheten själv, men någon ursäkt fick jag aldrig.

Sedan började det gå trögt med betalningen på S. En dag ringde hon och ville köpa en annan häst jag hade på min hemsida. Då tyckte jag på att det kanske var dax att betala färdigt S innan hon gav sig ut i några andra hästköp. Då skulle hon helt plötsligt ha passet på hästen. Jag hade sagt att hon fick passet när hästen var färdigbetald, därför att avbetalningen gick direkt till uppfödaren, som inte ville lämna passet för än de hade fått pengarna. Det kunde hon inte förstå och jag försökte lura henne och hon skulle nog aldrig få det passet!

Där gick lite tid till och jag kontaktade henne igen om betalning. Nej nu var S sjuk, så hon tänkte inte betala något för än hon hade konstaterat vad det var för fel på henne. Nu påstod hon att hon hade röntgat henne och där var en massa fel på hästen. Hon kunde inte förklara vad....... efter 3 månaders vägran om att betala, sa jag till henne att jag fick hämta hästen, för nu ville jag inte vänta längre. Jag hade själv under den tiden betalat S till uppfödaren med egna pengar, för jag ville inte komma i kläm, så jag hade fått passet och sagt till köparen att nu hade jag passet! Nä men jag fick ju hämta hästen tyckte hon. Det var nu ett år efter hon hade tagit hem henne.

Min son hämtade henne åt mig. Hon stod i en lerhage med gyttja till knäna och svår mugg på alla 4 ben Sen började kriget! Hon la ut mig på internet om hur jag hade lurat henne och såld henne en häst som var sjuk och hon hade röntgenplåtar på att hon var kass i benen (dom såg jag aldrig) och skrev en hel blogg om vilken fuskare jag var. Jag fick aldrig slut på henne. Jag polisanmälde, men där hände inget och försökte på alla vis, men det var omöjligt att stoppa. Till slut sa jag till henne att nu hade jag avlivat hästen, eftersom hon sa att den var så dålig, så var det enda möjligheten. Jag kunde ju inte sälja en häst som inte var fräsch. Då blev det lite tyst ett tag. Vad hon inte visste då, var att jag hade såld henne till Danmark där hon fick ett fantastiskt liv. Hon kom på det senare när hästen var anmält till tävling, men det var lång tid efter, så hon kunde inte göra så mycket. Det är väldigt enkelt att hänga ut människor på nätet och man har inte en chans.

Likes

Comments

Såg nyligen på Facebook att en kollega hade blivit drabbad av att hästen som hon skulle sälja hade fått dåligt rykte. Av någon anledning så är där folk som tror att de är experter och att de ska varna andra människor för de där dåliga hästar som handlaren har. En handlare kan inte garantera att alla deras hästar är felfria, för såna finns inte utan man får se hästen utifrån det som man själv ska använda den till, på pris och skick osv. Det är tråkigt när folk inte kan hantera eller har kunskap om hästen de har köpt, och därvid försöker att påpeka fel som inte finns eller de inte kan acceptera, därefter att nedgöra hästen och därvid få den till att vara osäljbar. Det har hänt flera gånger att folk har köpt en häst billig, väl vetande att den har fel och brister, för en billig peng och sedan baktalar de handlaren eller den för att det inte var vad de förväntade sig. Ibland är där inget fel alls på hästen men en fjäder blir till 5 höns, här är ett exempel på det:

A fick jag i försäljning ifrån uppfödaren, som var seriös och hade fött upp många fina hästar. Hon var inriden, men hade haft ett uppehåll och uppfödaren hade inte tid och ork för att fortsätta utbildningen. A var en ung Fredriksborgare och därvid ett fuxsto, som ju alltid är speciella. Vi hade haft henne i utbildning ett tag, och filmade och skickade filmen till uppfödaren, som tyckte att hon skulle växa till sig lite och ville ha hem henne för att utprova en sadel till henne. Hon åkte hem och kom tillbaka efter ett halvår med sadel och lite mera riden. Hon gick jättebra och var en känslig häst så man fick vara varsam i handen och vi utbildade henne i hoppningen, där hon visade bra talang.

Jag sålde henne första gång till en familj, där dottern skulle rida och hon var här och provred två gånger och klarade stoet jättebra och jag var noga med att påpeka att hon var känslig och dottern skulle ha hjälp med ridningen framöver. Så gick där någon månad och de började klaga....De hade släppt henne i en hage ensam och då gick hon fram och tillbaka och hade ingen ro (konstigt). De började klaga på att där var något fel på hovarna och hon hade bockhov. Jag sade att hon förmodligen behövde skos (de hade henne barfotat) men de vägrade, för deras hovslagare hade sagt att hon hade bockhov och det stod inte i veterinärsintyget att hon hade bockhov .Hästen hade ju slitit hovarna mycket fram, då hon inte hade sko och hade vandrat fram och tillbaka i hagen. Jag bedyrade att det hade hon inte och hade aldrig haft och om de ville , kunde de komma och få sko på henne och prata med min hovslagare som i sin tur kunde berätta att hon inte hade bockhov. De kunde inte komma med henne sa mamman, för hon var så nervös och kunde inte stå still i mitt stall och bli skodd....Jag kunde inte förstå att de inte kunde lasta henne, för hon var mycket lastat och gick rakt upp i släpet när jag hade henne. I stället åkte de till Helsingborg djursjukhus och fick en veterinär till att skriva ett intyg om att hon hade bockhov (jag undrar fortfarande vad det var för veterinär, för hon kunde då inte häst, men har varit i diskussion med många därnere) Därefter körde de med henne till min veterinär och klagade på hennes intyg, då de nu hade intyg på att där var fel på hästen. Det gjorde att min dåvarande veterinär inte ville besiktiga mina hästar längre, för hon var rädd för vad det skulle medföra

. Jag gav upp och köpte hästen tillbaka, för jag visste att där inte var något fel på henne. Tyvärr så går det jättefort att såna ovetande människor sprider rykten, så jag hade ingen möjlighet att sälja hästen när halva Skåne trodde att hon hade bockhov och jag bara ville lura mina kunder. Jag har en bekant C som är känd hoppryttare och han var och tittade på hästarna. Han tyckte hon var bra och uttalade med: Hon har ingen bockhov och jag är utbildat hovslagare, så jag vet vad jag pratar om! Han tyckte hon hade väldigt bra teknik i hoppningen och ville hjälpa mig att sälja henne eftersom hon nu hade dåligt rykte hos mig. Han hade henne någon månad och då var det en tjej som ville byta en hopphäst med mig, så jag skickade henne till C som bytte A mot denna hästen. Det visade sig att den hopphäst hade problem med ryggen, men jag är inte den som klagar, så jag sålde honom för en struntsumma, till en som visste hur man skulle hantera det. Senare ringde den nya ägaren till A och ville klaga på henne, då hon hade HÖRT att hon hade bockhov!!! Suck. Jag sade att hon kunde ringa till C och att i övrigt var det ingen frisk häst hon hade lämnat till mig, så jag ville inte höra på några klagomål. A blev såld igen därifrån och jag kom i kontakt med hon som hade köpt henne av en slump. Detta var en förståndig tjej och hon tyckte ju också att de var knäppa som trodde att hästen hade bockhov. A hade ett underbart hem tills hon togs bort av annat skäl.

Likes

Comments


Den värsta lurendrejare jag har råkat ut för, var en tjej som ringde långt ifrån, uppåt landet. Hon hade sett en fin svart valack jag hade som var både körd och riden. Han hade dock en bockhov, som var utan betydelse för användning, men lite svårare att sälja på grund av det. Jag hade satt ut honom till ett billigt pris, för det var vinter och inte säsong för att sälja hästar

.Hon frågade om hon fick köpa honom på avbetalning, vilket jag inte var så glad för (har fått hämta hästar som inte har blivit betald) men hon lät så ärlig och så hade hon 10.000kr till utbetalning och då litade jag ännu mera på henne. Vi skrev ett kontrakt och var överens om att jag skulle behålla passet tills allt var betald.

Hästen skulle åka med en av de stora hästtransporter och det betalade hon också. Jag fick besked när hon mottog honom och hon var mer än nöjd!

Där gick dock inte mer än 14 dagar, så fick jag en mail från ägaren till stallet där hon hade honom uppstallat, om jag visste att hon hade honom till salu igen?? Jag kontaktade tjejen som hade en massa ursäkter om att det blev svårt att få fram resten av pengarna. Jag diskuterade med henne och sa att det var bättre att hon skickade tillbaka honom då, för jag ville inte riskera mina pengar och fram för allt inte hästen. Jo, vi skulle göra så, hon gick med på det, sa hon.

Jag fick bra kontakt med stallägaren och hon rapporterade att nu var han ute på annons igen och jag började bli riktigt orolig. Efter ett par dagar ringde det en dam till mig och undrade om hästen var min. Jag bekräftade detta och berättade hur det låg till och jag hörde på damen att det inte alls var bra. Det visade sig att hon hade köpt hästen obesedd och hade betalat in alla pengar på tjejens konto, 40.000kr. Jag bad henne omedelbart kontakta polisen och jag gjorde samma sak. Det visade sig att tjejen hade gjort så innan, med andra grejer, bland annat en lägenhet hon hade såld och folk hade satt in pengar för något de inte hade fått och var dömd för detta men inget hade gjorts.

Hästen blev omhändertagen och satt i ett "hemligt" stall så ingen av parterna kunde ta honom. Efter ett tag beslöt polisen och domaren att de inte kunde utleda vilken som ägde hästen då alla hade betald på den, så den skulle återgå till tjejen igen. Jag påpekade att jag hade passet, men det räckte inte tyckte de.

Hästen skulle då tillbaka till stallet där han hade varit innan och eftersom jag hade pratat så mycket med stallägaren tog vi ett gemensamt beslut att jag skulle fixa en transport som skulle hämta honom och han skulle återgå till mig. Jag var så fruktansvärd tacksam för att hon hjälpte mig med detta, jag var ju också bekymrat för hästen om han skulle fara hit och dit och kanske inte få mat eller skötsel.

Han kom hem några dagar efter och det var knappt jag ville sälja honom igen. Han tog det hela med en klackspark:) Tyvärr tror jag inte att damen som hade betald honom fick några pengar tillbaka. Jag tyckte verkligen synd om henne.

Likes

Comments