Jag har ju fött upp hästar i en del år och har, tycker jag själv, lyckats med att få en del bra avkommar. Tyvärr har det kommit så mycket hästar på marknaden, så det är svårt att sälja unga hästar som inte är ridna. Jag hade avlat på många ston då jag var van att kunna bli av med mina avkommor då det var bra kvalitet, men nu stod jag tillbaka med 4 ettåringar som jag inte blev av med. Jag kom på den iden att annonsera ut dom till bytes med ponnisar och fick en del svar.

En tjej ringde mig och berättade att hon hade en 4 årig ponny och hon var själv för stor till att rida ponny, så nu ville hon ha en stor häst i stället. Hon kom och tittade på mina ettåringar och beslöt sig för att byta med C, en fuxmärr med väldigt bra gång. Jag hade 3 stk som hon kunde välja emellan och de två andra var hingstar. Hon var inte säker på om hon ville ha hingst eller sto men föll för C då hon hade fantastisk rörelse. Hon var lite tveksam om hon skulle veterinärbesiktiga och jag sa att jag behövde inte besiktiga hennes ponny för jag litade på mig själv, men det andra var upp till henne.Hon valde att inte häller besiktiga för den såg ju frisk ut ! Vi bytte hästar och jag tyckte dock att ponnyn hon kom med var lite tunn men hon var ju inte så gammal häller

. Efter 2 månader lyckades jag att sälja ponnyn när den hade blivit lite tjockare och mera riden och ett par veckor efter den var såld , blev jag uppringd av mamman till köparen (köparen var 22 år) Jag har aldrig fått en sådan utskällning innan, och först hade jag ingen aning om vad hon pratade om, annat än att jag hade lurat hennes dotter och jag var den nedrigaste personen som fanns på denna jord. Jag frågade snällt vilken häst det rörde sig om, för jag hade ju såld en del, och fick bara till svar att det var den som hon hade bytt med en ponny, hon kom inte ens ihåg vad hästen hette. När jag blev medveten om vilken häst det var undrade jag naturligtvis vad som var felet, för hon var då frisk när jag sålde henne. Då kom det fram att hon hade navelbråck. Det var inget jag hade sett och tyckte på att det kunde ju inte vara så stort om inte jag hade märkt det. Jag fick ytterligare en utskällning och de skulle ha alla pengar tillbaka och ersättning osv osv. Jag bad att de skulle skicka bild på det och jag förstod inte att de kunde ha hästen i nästan 3 månader och så helt plötsligt var hästen nästan döende av det.. De skickade bilder och det var på storlek med en 5 krona. Veterinären hade sagt att det skulle opereras !!! Ok, jag tyckte att de ville tjäna pengar. Jag skulle aldrig utsätta en häst för en operation på grund av det. Där är större risk i en operation än där någonsin skulle vara i det lille bråcket.

Den SKULLE opereras och JAG skulle betala operationen, körning till veterinär, foder under tiden, hovslagare och mycket mycket mera. Jag tyckte ju att väljer man att inte veterinärbesiktiga och man upptäcker det 3 månader efter men har fått hem hästen, så får man ta sitt ansvar. Jag räknade aldrig alla de telefonsamtal eller samtal var det inte, utskällningar och skrik som jag fick gå igenom, jag har aldrig varit med om make. Jag erbjöd till slut 5000kr i ersättning för att bli av med dom, men då blev jag stämd. I rätten var vi uppe på 10.000kr i ersättning, men de var fortfarande inte nöjda utan vill fortsätta rättegången. Helt plötsligt så kunde de ju inte avla på en sådan häst (hon berättade att hon absolut inte skulle avla, när hon köpte den)och man visste ju inte hur det skulle gå. Hade jag haft ponnyn kvar, så hade hon fått den tillbaka i stället, för den fick jag inte speciellt mycket för. Till slut blev det förlikning och hon fick "nöja" sig med 12000kr och det är ju inte gratis med advokat.

Jag var helt säker på från början att jag inte skulle behöva betala något, att köparen också hade ett ansvar och en undersökningsplikt, men så är inte fallet när man är näringsidkare. Man behöver inte ens vara hästhandlare utan har man en verksamhet, så kan folk klaga i 6 månader, även om det är ett djur.

Likes

Comments

J sålde jag en september till en tjej, genom en bekant till mig. J var en supervacker ungerskt halvblod, med finaste hopplinier bakom sig. Han var vansinnigt trevlig och hoppade allt man satte honom på. Han var 5 år och hingst när jag hade köpt honom på vårkanten och i mars blev han kastrerat. Han var så frisk och fin så det syntes inte ens att han hade blivit kastrerat, där blev knappt något sår och han lekte hela dagarna med dom andre valackerna och var aldrig halt eller sjuk. Köparen kom och provred en dag när vi hade premiering och min bekant som ville visa sin kompis hästen fick lov att själva ta honom och pröva, då jag hade mycket annat att göra. Min man kom en gång och sade att nu tyckte han att de hade testat honom nog, för nu hade de ridit flera timmar och hoppat som bara den. De slutade dock innan jag hann ner och titta så jag tänkte inte mera på detta. De ville köpa honom och när tjejen kom och skulle skriva kontrakt hade hon sin pappa med, som var mycket noga med att där skulle skrivas i kontrakten att hästen kunde lämnas tillbaka om där var dold fel på den. Jag tyckte det var konstigt då man ju alltid kan lämna tillbaka en häst om där finns dold fel på den. Han berättade att de hade haft en annan häst som där var dold fel på och ägaren till denne var så besvärliga och hade inte först velat ta den tillbaka, så han ville bara köpa hästen om det stod i kontraktet. Jag skrev i kontrakten som han ville ha, då jag tänkta att är där någon häst jag är 100% säker på att den är frisk så är det J. Där gick 3 månader, så ringde pappan att nu hade de hittat ett dold fel på hästen! Jag höll på att ramla av stolen när han sa det. Jag ville förstås titta på alla papper och där fick jag en veterinärrapport där det stod att de hade vi ultraljud hittat några pytte benbitar som satt nära en sena och det var orsak till hälta. Min mans första kommentar var, att hon har ridit sönder den! Där stod även i rapporten att hästen var i underhull. Jag frågade tjejen som då ägde honom, varför han var i underhull och hon förklarade att där måste vara fullblod i den hästen för han är så svårfödd och de hade försökt med ett annat foder som han inte tålde och då hade han blivit tunn, men var nu på väg upp igen. Jag hade själv aldrig haft några problem med hullet på honom. Jag försökte att få de att förstå att hästen skulle vara i samma skick när de lämnade honom tillbaka, och det påstod de att han var. Han hade gått upp sedan han hade varit hos veterinären. Jag gick till slut med på att ta hästen tillbaka och betala ersättning för veterinärvård, då jag ju själv hade skrivit i kontrakten att han kunde lämnas tillbaka vid dold fel. Jag satte in pengar på deras konto och körde upp och hämtade hästen tillsammans med min man. Jag fick en smärre chock då jag fick se J. Det var bara skinn och ben. Alla muskler var borta och revbenen stack ut. Jag var så chockat så jag inte sa någonting, jag bara tog hästen och lastade och körde hem. Alla som såg J de närmaste dagarna höll på att svimma och bad att jag skulle anmäla förra ägaren. Hästen hade stått på en ridskola och någon borde ju vara ansvarig för, att om inte ägaren ser att hästen mår dåligt, då får någon annan påpeka det så där blir gjort något åt det. Jag var så lessen och besviken för att de hade förstört min fina häst så jag ville egentligen bara låta det vara, men efter åtskilliga påtryckningar skrev jag en mail till ridskolan där han hade stått.

Här är det:

Hej!

Jag skriver till Er, då flera har tryck på mig och tycker att jag bör göra något i detta fallet. I september 2009 sålde jag en häst, J till en tjej som sedan uppstallade honom hos Er. Efter 3 månader kontaktade hennes pappa mig och berättade att hästen hade ett dolt fel och att de begärde återköp. Jag fick tillskickat veterinärens bedömning och jag erbjöd mig först att åtgärda felet och betala alla utgifter och konvalescenten, men de ville endast lämna tillbaka honom. Jag hade sett i veterinärrapporten att hästen var i ”underhull” och ifrågasatte hur han såg ut. pappan bedyrade att hästen var i samma skick som när de hade köpt honom och att han hade varit i sämre skick men nu var ok. Jag gick med på att köpa tillbaka hästen och ersatte även för veterinärvården och bestämde att hämta hästen. När jag fick se J blev jag så chockad så jag inte kunde säga någonting, jag bara tog hästen och körde hem med honom. Jag var mycket angelägen att få väck honom från dem och Eran ridskola, för jag insåg att han fick komma till ett ställe där han åtminstone fick mat. Jag har hållit på med hästar i 40 år och det är faktiskt en av de magraste hästarna jag har sett. Jag vill utan att tveka kalla det för vanvård. Då är det att jag ifrågasätter Eran anläggning, då jag innan har förstått på tjejen att där finns expertis på stället. Hon har ridit för någon instruktör som bara måste ha sett hästen. Jag fattar inte att man på en sådan anläggning kan ignorera ett sådant fall. J har gått ner över 200kg på bara 3 månader. Han är visserligen privathäst, men någon måste ha upptäck honom och ingen har reagerat. Jag undrar om det är ridskolan som är ansvarig för fodringen eller det är hästägaren? Jag är medveten om att det inte hjälper mig att veta, och att jag inte får igen mina pengar, men jag måste göra Er uppmärksamma på detta så inte det händer igen. J har nu varit hemma i knappt 14 dagar och har redan gått upp i vikt, vilket bevisar att där varken är fel på hästen eller hans aptit. Jag har nu minst ett halvår framför mig att fodra upp honom och få honom musklad igen och det är ingen rolig uppgift. Jag hade tänkt strunta i att göra något mera men flera som har sett hästen har sagt att det borde anmälas, då han inte bara är tunn utan reellt mager och att sådan bör inte föregå på en offentlig anläggning där det borde finnas bättre vetande hästmänniskor. Jag skickar med bild på honom som han såg ut när de köpte honom och hur han såg ut nät jag fick tillbaka honom. Sista bilden är ändå förskönande då man inte riktigt ser hur både revbenen och höftbenen sticker ut. Jag måste bara säga ett det ”dolda felet” som tjejen vill lämna tillbaka hästen för, hade inget att göra med att blev mager, det var en benbit som skulle sitta nära en sena och trycka på den, så J skulle vara halt av detta. Han har inte visat halthet här hos oss varken förr eller efter tjejen har haft honom. Nu har vi i och för sig inte ridit honom, så som han ser ut nu, och min fasa är att kanske tjejen har gjort det och utan motståndskraft i kroppen är där inget att säga om att han kanske har gått orent. Som sagt, jag skulle gärna vilja ha tjejens tränare i tala och höra om hur denna fina hästen kunde bli så här.

Svaret:

Hej,

Tack för ditt mail. Vi har vidarebefordrat det till tjejen, då vi som styrelse eller personal inte kan ta ställning i frågan. Som uppstallad privathästägare på ---- Ridklubb ansvarar du själv för din häst.

Hälsningar ------ Ridklubbs styrelse och personal

Jag skrev än en gång:

Hej!

Tack för svaret. tjejen är fullt medveten om vad jag tycker, då jag har kontaktat henne innan, och hon vet att jag vill kontakta Er. Jag kan ju tycka att det är dålig stil att ingen vill ta ansvaret, och det gäller väl även ryktet på ridskolan. Jag tittade överhuvudtaget inte på ridkolans hästar, men är där flera som ser ut som J, då kan man ju ifrågasätta om ridskolan skulle ha lov att verka. Jag valde att se till att hästen inte led längre och tog hem honom omedelbart, men hade jag valt att anmäla till Länsstyrelsen, så kanske det hade sett annorlunda ut med ansvaret. Som förening kan ni inte bara räcka upp händerna och skylla över på någon annan utan där måste finnas någon som ser till att både hästar och folk trivs på anläggningen. Annars kan hästarna bara ligga och dö i deras boxar utan någon reagerar!!! Hur reagerar eran tränare? Eller har hon inte sett detta mail? Hon måste i alla fall ha sett att hästen mådde dåligt. Jag förstår att jag slår i en dyna, men jag tycker i alla fall att ni ska börja titta på hästarna, så inte det händer för någon annan. tjejen måste också haft en hovslagare ute. Min hovslagare tappade hakan fullständigt när han såg J och han brukar inte reagera på om en häst är lite tunn men denne var så extremt mager, så han undrade vad som hade hänt med den. Även han tyckte att ni som ridskola borde värna om ryktet och ha reagerat.

Med vänlig hälsning Anne Axéll

Då ringde hennes pappa till mig och bad att jag skulle låta bli att trakassera ridskolan, då de själva ansvarade för hästen. Jag sa min mening till honom då, att de hade ljugit för mig och sagt att hästen var i samma skick som när ni köpte honom och här får jag en vanvårdat häst tillbaka. Nä han tyckte att J var i samma skick för han var också mager när vi köpte honom. Då gav jag upp. Det är fruktansvärd när folk inte kan se deras misstag och när det går ut över en stackars häst, och det gick speciellt ut över mig, då jag fick börja om från början med min fina häst. J började redan från dag 1 att lägga på sig, vilket bevisade att han inte var svårfödd men endast behövde mat. Han har inte på något tidspunkt varit halt, varken förr eller efter han kom hem. Efter 14 dagar satte min kompis igång honom och började rida och träna honom och han har inte haft något symptom på hälta och han lekte fortfarande hela dagarna med kompisarna i hagen. Inte länge efter kom en äldre man och skulle köpa häst till att ha och rida i skogen på, han ville ha en bra häst. Jag hade två andra valacker, men han föll för J och de passade så himla bra ihop. Han köpte honom och nu är jag säker på att han trivs med livet igen.

Likes

Comments

T. var min egen uppfödning. Han var en moderlivsimport från Polen och var ett jättefint föl.Då han blev skimmel kunde jag inte använda honom i palominoaveln så jag sålde honom som föl till en bekant. Hon hade honom i 3 år och skötte honom på alla vis, körde in honom och visade honom på 3 års test, där han gick ganska bra. Ägaren hade värk och kunde inte behålla honom och ville hellre ha ett sto att avla på. Vi bytte, så hon fick ett sto och jag skulle sälja T. vidare. En tjej i Stockholm skulle försöka sälja honom åt mig och hade honom hemma i ett par månader. Hon lyckades inte och jag fick hem honom. Efter någon månad fick jag honom såld till Norrland, obesedd (de hade sett filmer på honom) Då jag visste att han ”satte sig på svansen” när han åkte transport, tyckte jag att jag skulle skydda svansen och la bandage runt denne när han skulle åka iväg. När han anlände hade bandaget på något sätt skavd svansen så han hade stora sår och det var så mycket så de fick åka till klinik och få det gjort i ordning. Då det ju var mitt fel, fick jag betala för allt. Efter ett par dagar ringde de och berättade att hästen var vävare och de hade alla redan kontaktat förra ägaren och fått bekräftat att det var sant. Jag hade inte under den tiden jag hade haft honom, sett det någon gång och förra ägaren hade inte sagt något till mig om detta. Jag ringde strax förra ägaren och hon bekräftade för mig också att hon hade sett det någon gång, men det var inte så mycket! Hon hade glömt att tala om det för mig.

Tjejen i Stockholm hade inte häller sett det. Där stod jag och hade såld en häst till Norrland, som hade skadat svansen och var vävare. Jag såg bara fram för mig vad det kunna komma att kosta mig. Nya ägaren behöll T. mot kompensation i priset, men det var dyrt för mig. Jag fick förra ägaren till att betala en del av det, då jag ansåg att hon undanhållit viktig information för mig, och vi gjorde upp i godo.

Vissa köper hästar utan att veta vad de går in till. Det är ett stort ansvar och mycket arbete att ha en häst, men är man vuxen och köper häst och har ridit hela livet, får man förmoda att man vet vad man går in till innan man köper. Man kan ibland av olika orsaker bli tvungen att sälja den igen, vilket ju klart är bäst för hästen ifall man upptäcker att man inte kan klara uppgiften till fullo. Dock kan det bli väldigt överdrivit enligt min mening. Jag hade en underbart vacker valack som var väldigt mörk skimmel och han såg nästan ut som han hade spindelnät på hela kroppen. Han var en lugn och fin kör och ridhäst i bästa ålder. Jag sålde honom i början på december. Damen som köpte, hade varit och provridit tillsammans med en väninna och hon tyckte jättebra om hästen. Hon hade provet honom både inne och ute och han uppförde sig exemplarisk. Hon var lite tveksam till att skulle köpa honom i början och ringde flera gånger, men beslutade sig för att köpa honom till slut. Strax innan jul fick jag en mail där hon undrade om hon fick ringa mig, för hon hade några frågor och jag mailade tillbaka att hon naturligtvis fick ringa mig när som och trodde att hon kanske hade några foderfrågor eller annat. Hon ringde mig efter juldagarna och berättade att V. hade åkt i en transport med en annan häst där de misstänkte kvarka. Det gjorde att hon inte hade fått lov att få hem honom med det samma utan han fick stå i karantän i ett annat stall. Han hade dock inte blivit smittat, så hon hade fått hem honom för 14 dagar sedan. Där var inget fel på hästen, men hennes pappa hade brutet benet och hade svårt för att klara sig själv, så hon fick skotta snö för honom och hjälpa honom så hon hade inte tid att ha häst, om jag kunde ta honom tillbaka??? Jag stod med hela mitt stall fullt och en häst tillbaka hade varit katastrof för mig både ekonomiskt och platsmässigt så jag var tvungen att säga att hon fick lösa det problemet själv. Jag tyckte hon kunde låna ut hästen kanske till ridskolan där han stod eller någon annan tills problemet hade löst sig, men hon ville bara bli av med honom. Hon hade bara haft honom hemma i 14 dagar och det var redan för mycket för henne. Samtidigt höll jag nämligen på att processa med en annan som hade köpt häst av mig på höstkanten. Ett halvår senare mottog jag plötsligt ett brev från en advokat att damen hade varit och röntgat hästen och där var en massa fel som man kunde härleda till tiden innan köpet. Detta var en häst i 30.000kr klassen, men fel kan man alltid hitta. Hästen hade en halv grads hälta, så det var inget att snacka om, men jag fick skrapa ihop pengarna och ta hästen tillbaka.. Han blev senare såld till en annan som aldrig hade några problem med honom.

Likes

Comments

Jag har tidigare nämnt”experter” och har träffat på en hel del av detta märkliga släkte. Det kan vara allt ifrån en väninna till en högt stående tränare. För alla nykomna hästhandlare vill jag här ge en beskrivning på hur man kan känna igen en av de experterna som man ska undvika. Man ser i första hand när de stiger ur bilen,att dom går rakt förbi en utan att hälsa, de ser sig sökande ikring och kollar in allt som har 4 ben på gården.. När man presenterar hästen ställer de frågorna till spekulanterna och inte till dig. De synar hela hästen med skarp blick och pekar på vissa delar av benen och ger menande blickar till spekulanten,höjer ögonbrynen, medan de grymtar svagt. Medan spekulanten provrider, ger experten undervisning för att understryka sitt värde. Hästen ska testas i alla lägen och hinder ställas ut med mer eller mindre farliga kombinationer. Går man sedan emellan och tycker att hästen kanske inte är redo för sådana kombinationer, säger experten till spekulanten att den DÄR hästen är kanske lite för lite utbildat till dig. Flesta ”rider” på papperna. Har hästen ingen stam är den inget värd. En svensk stam är ju att föredra, har jag hört så många gånger. Men varför åker ni inte och tittar på en svensk häst då? Jo de är ju lite dyrare. Det är konstigt att så många utländska hästar vinner tävlingar titt som tät. En expert (som dock tilltalade mig) kunde inte förstå vad som skulle vara så bra med en ungersk häst. Jag förklarade henne att ungerska hästar var i världsklass och ungrarna var duktiga hästmänniskor. Det trodde hon inte på, för de hade ju aldrig varit i Falsterbo….

Så har vi typen av experter som är vandrande kiropraktiker.Hästarna är alltid sneda i korset eller har någon kotförskjutning någonstans och eller rör hästen sig konstigt i något varv. Det är in med massage och kotknackare till hästar och är saluhästen det minsta stel i en sida eller inte direkt flyttar sig för schenkeln, då är det redan ett av de svåra fallen. Många av hästarna jag tar hem ifrån Ungern är körda och har kanske inte gått i form och kan i början vara lite hårda i munnen. Då är det vargtänder och de måste för varje pris dras ut, det har de läst någonstans. Råkar man ut för dessa experter kan man lika gärna gå in och ta sig en kopp kaffe och vänta tills de har tittat färdigt, för där blir aldrig någon handel i alla fall. Tyvärr lyssnar Svensson allt för mycket på sådana uppblåsta individer och mer än en gång har jag fått tillbaka samma köpare då de erkänner att de köpte fel häst förra gången och denna gången ska de lyssna mer på sig själva. Har inget emot att folk tar med expertis om det behövs, men de kan bete sig som folk och dom har jag som tur är också träffat på:)

Jag har absolut häller inget emot att folk säger att detta är inte hästen för mig, det är en ärlig sak, vi har alla olika meningar, men man behöver inte vara oförskämd om man är besviken på hästen.

I vissa fall dömer man folk helt fel, det är jag första till att erkänna. Jag hade ett sto, Kamilla, en väldigt vacker och trevlig häst,jättefin att rida men krävde en mycket stadig hand, annars slog hon med huvudet. Hon var snäll på alla vis men blånekade att lyfta på bakfötterna. Vi tränade allt vi kunde men där hade hon en fast mening¨. Kamilla var även en fantastisk hoppare, men på grund av benlyftningen inte gick så bra, satte jag ut henne till ett väldigt rimligt pris. Första spekulanten verkade mycket trevlig på telefon och var fruktansvärd ivrig att köpa hästen och det hade bestämd ingen betydelse med benlyftningen, det var bara en vanesak, enligt spekulanten. Hon var mycket förnuftig att prata med och jag var så glad att det var en vettig människa (trodde jag) Hon ville komma direkt och skulle ta släpet med sig och prutade redan ner hästen ytterligare på telefonen och hon tyckte att det var bara i princip att komma och hämta hästen. Då jag ju är van att inget går så smidigt, sparade jag som tur var, alla samtal från andra spekulanter.Hon kom 3 timmar senare tillsammans med det hon kallade sin tränare. Det var en polack som inte kunde ett ord svenska och knappast engelska häller. Han stormade in i boxen till Kamilla och kastade sig på bakbenen och försökte slita upp de. Jag sa till damen jag hade pratat med, om inte vi var överens om att man skulle träna lugnt och stilla med sådant. Ja, ja sa hon men han måste ju testa, tyckte hon. Polacken hade själv en sadel med som han kastade upp på Kamilla och jag märkte hur spänd hon blev över denna hårdhänta behandling. Han slet ut hästen på banan och i jockeyläder galopperade han en halv omgång och började då att hoppa med hästen. Han hoppade henne 3-4 gånger, så hoppade han av och kom med en svada till spekulanten, och det är inte så många polska ord jag kan men jag förstod på honom att hästen var oduglig. Min hovslagare hade kommit under tiden och stod med en häst på stallgången och skodde. Spekulanten sadlade av och medan hon berättade hur många fel hästen hade, kom hon med ett skambud på den. Jag bara skakade på huvudet och på vägen ut ur stallet hann hon med en kommentar om hur söööt den hästen var som stod och fick skor, för den hade prickar. Hovslagaren och jag fick ett gott skratt när de hade kört.Stackars Kamilla skulle inte till såna människor. Nästa spekulant lät också vettig när jag pratade med henne i telefonen, men nu var jag avvaktande. Hon undrade om hon fick ta sin kille med och prova hästen, då han jobbade på ett salustall. Oj, tänkte jag, varför köpte hon inte hästen hos hans arbetsgivare,då? Jag hörde bilen komma och gick ut. Mot mig kommer två unga människor, de såg ut som de hade hoppat ur någon modekatalog, med senaste nya modet i ridkläder, blankputsade stövlar, jättesporrar och inte en fläck eller ett halmstrå någonstans. Dessutom såg de väldigt bra ut båda två. De kom fram och hälsade och tog i hand, jag var kanske lite avmät pga förra spekulanten, men då vi började prata, var de hur trevliga som helst och förklarade att, hästarna som killen jobbade med var fruktansvärd dyra, och tjejen ville bara ha en hobbyhäst, så därför var dom hos mig och tittade. När hon skulle rida poängterade jag att hästen kanske inte var van vid den storleken sporrar hon hade på sig och då ursäktade hon sig att hon hade glömt att ta av dem, för hon hade precis ridit killens hannoveranare på 175cm och där var hon tvungen att ha så långa sporrar för annars nådde hon inte hästen.Hon var jätteduktig och försiktig ryttare,hon köpte Kamilla och jag var säker på att hästen fick alla tiders hem.

Likes

Comments

Ibland byter man hästar eller ponnyer och det gör man som handlare ofta, då man har större chans att bli av med en häst om man tar en annan i byte. Har man haft en häst till salu för länge på hemsidan brukar folk att tro att där kanske är något galet med den. Jag har bytt många gånger och det har gått bra, men tyvärr finns det folk som tycker att en hästhandlare kan man lura och byta in en dålig häst, för hos en handlare får man den inte tillbaka. Jag har haft överseende ibland men med denna ponnyn var det så så hemskt så jag fick ta i med hårdhandsken och tyckte för en gång skuld att inte handlaren skulle ta smällen. Jag hade handlat med E förut och tyckte att detvar lugnt men denne ponnyn jag fick i inbyte var väldigt sjuk och där fann s ingen möjlighet att den kunde ha fått så mycket kotledsinflammation den korta tiden den hade varit hos mig. Jag försökte att få E till att betala flera pengar emellan så jag kunde få det till att gå ihop men hon vägrade att hjälpa mig.Jag skrev ett brev om detta och hon svarade igen med att skicka en advokat på mig. Jag ansåg att jag inte ville ge mig i detta fall för jag visste jag hade rätten på min sida och ibland får man göra slag i saken. Här är brevet jag skickade till advokaten:

 I oktober månad 2007 ingick E och jag ett avtal som bestod i att vi skulle byta hästar eftersom Es dotter hade växt ifrån sin ponny. Jag skulle skaffa en bra stor häst som dottern kunde ha i framtiden . I inbyte skulle jag ha dotterns ponny C-ponny maxad 140cm som hade varit med i lag-SM 2007 och kvalad till msv A i hoppning. Hon hade dessutom full stamtavla och var även utbildat i dressyr och hade bra gång. Jag hittade en passande häst, valack på 7 år som hade stam och var duktig på att hoppa, som blev godkänd av E och vi bestämde att E skulle betala 20.000kr i byte. E ville slippa besväret, som hon sa, och jag såg det som en chans att tjäna en slant på handeln. Att uppskatta ett pris för en häst eller ponny så där på rak arm är svårt, då man först ska ha såld den för att vara säker på att man får det priset som man begär. Dock tog jag reda på vad ponnyer i samma klass var till salu för och C-.ponnyer med samma utbildning, ålder och storlek, låg i prisklass mellan 100.000 och 120.000kr. Då jag har handlat en del med hästar, räknade jag lågt, men var helt säker på att man skulle kunna få ut minst 70.000kr för ponnyn när alla utgifter var betalda vilket E också bekräftade. Efter ca 14 dagar ringde E till mig och var förtvivlad, för hästen de hade bytt med hade börjat stegra sig med dottern när hon skulle rida. Jag tyckte på att hästen var ny på stället och så hade han inte gjort här, så hon skulle ge honom lite tid. Efter en vecka ringde hon och ville inte ha den, för någon expert hade sagt att den var livsfarlig och den kunde de inte rida. Jag ville inte ha något dåligt rykte och vill helst ha nöjda kunder så jag gick med på att byta honom mot en annan häst jag hade hemma som jag hade till salu åt en privatperson. Det var ett mycket vackert sto på 168cm 3 år körd och riden. Jag ställde till och med upp och betalade halva resan när vi bytte igen. Senare fick jag reda på att E hade opererat valacken för vargtänder och jag tyckte på att då var det väl inte så konstigt att hästen stegrar sig när han är nyopererat och de hade ridit honom så kort tid efter. Jag kände mig lite lurad där och ångrade faktiskt att jag hade bytt mot stoet. Samtidigt hade jag fått en spekulant på ponnyn och de hade henne på prov i 14 dagar. Ida som hon hette, sa efter de 14 dagarna att hon tyckte bra om ponnyn, men den hade svårt för att gå i form och ville bara rusa, så hon menade på att där var en del jobb på den innan den var som de ville ha den, så därför bjöd hon mig 50.000kr för henne, här och nu, eller 60.000kr om de fick betala av det sista. Eftersom jag inte hade haft några utgifter på ponnyn då, gick jag med på det om det blev en ”snabb handel” Jag ville gärna betala ägaren till stoet som jag hade bytt med E, så allt var på det klara så fort som möjligt. När Ida sedan veterinärsbesiktigade ponnyn för köpet, visar det sig att hon hade 3 gradig hälta på bägge frambenen och 1-2 grader på bakbenen. Inte konstigt att hon har svårt för att gå i form och ville rusa. Jag kontakter E direkt och vi kommer överens om att hon skulle betala självrisken på försäkringen, Ida tog på sig att få ponnyn behandlad, eftersom hon tyckte bra om den och vill gärna hjälpa. Det kommer då fram efter jag har frågat E flera gånger om ponnyns hälsotillstånd att ponnyn ju faktiskt var behandlat innan i det ena frambenet, och jag får inte riktigt svar på om hon hade blivit friskförklarad efter behandlingen. E pratade om att det var en så kallad ”rundgång” som alla svårklasshästar genomgick och att man sprutade alla hästar för eller senare (jag har aldrig hört talas om det). Ponnyn blir behandlat 3 gånger på kliniken och Ida gör allt hon kan för rehabiliteringen, men ponnyn blir inte frisk. När jag ringer sista gången och informerar E om detta blir hon arg och säger att då får vi byta tillbaks, eller om inte jag kan sälja ponnyn till Danmark !!Jag försöker att lugna henne och säga att vi får smälta detta lite och jag skulle åka iväg några dagar. När jag kom hem från min resa kontakter jag E igen och då är hon helt tvärtom och tycker plötsligt att bytt är bytt och den hästen hon fick, var faktiskt inte mera värd ändå, så jag fick nöja mig med det jag hade fått. Jag tycker att E har undanhållit information för mig om ponnyns hälsa och jag har veterinärens intyg på att kotledsinflamation har funnits innan jag övertog hästen. Jag står nu med en ponny som jag kan döma ut och få 25.000kr för och ett halvår har gått utan jag har kunnat få ut en krona. Vi har gjort allt för att hjälpa E och jag har till och med försökt att sätta ut en annons på ponnyn där jag talar om behandlingen och jag säljer henne billigt på grund av detta, för att försöka att få ekonomin att hålla ihop, men hade inte lyckats. Jag var mycket besviken över att hon sviker mig på det sättet och till och med nedgör den fina hästen som jag har skickat upp till henne. (I övrigt konstigt att hon inte vill byta tillbaks, när den i hennes ögon inte är mera värd) Hade där varit något fel på den hästen hade jag inte tvekat med att ersätta eller byta tillbaks, det tycker jag är ganska självklart. Därför har jag skickat det förra brevet till E och hon har ju tydligen valt att inte ta det billiga alternativet. Jag tvekar inte för att gå vidare med detta, jag har en lång erfarenhet med att sälja och köpa hästar och jag vet från tidigare fall att det inte är felaktiga krav jag gjort.

 E gav sig inte( hon hade ju en känd advokat från Stockholm, och han hade inbillat henne att det inte var någon fara) och jag fick köra ända till Norrland till förprövning och E hade fixat en massa vittnen som över huvud taget inte hade med saken att göra. Bla en chaufför som skulle intyga vilket dåligt skick den första hästen var i som jag skickade upp till henne. För det första var han superfin (hade ju också bild på honom) För det andra så hade jag ju redan bytt med en annan häst då inte hon var nöjd med den första. Hon hade skaffat 10 vittnen som var likvärdiga med honom, bla min kompis som ganska riktigt sa, att hon ju inte kunde hjälpa henne då hon faktiskt inte visste att vi hade bytt hästar. Det blev till att det skulle vara en 2 dagars rättegång och den som inte vet vad det kostar, så kan jag tala om, att även om man har en försäkring som betalar en del, så kan det komma till att kosta flera hundra tusen och vi snackar här om att jag ville ha henne till att betala 20.000kr extra. Jag försökte flera gånger att medla och det lyckades till slut då E förmodligen fick reda på vad det kunde komma till att kosta henne. Hon gick till slut med på att betala de 20000kr och var och en skulle då själv stå för kostnaderna.Mina kostnader gick på 36000 så det var ingen lysande affär, men det är det ju aldrig när man går till rätten. Det är advokaterna som tjänar på det.

Under hela denna tid hade jag fixat ett ställe till ponnyn där hon kunde gå i en lösdrift och ta det lugnt efter alla sina behandlingar. Hon gick där i nästan ett år och därefter hittade jag en familj som hade en dotter i passande ålder som tog ponnyn hem till sig och satte henne sakta igång. Efter 3 månader var flickan iväg på en lokaltävling och startade en LD. E blev alldeles till sig, hon hade tydligen fått reda på det, att man inte kunde starta en sjuk häst (1,5 år efter behandlingen) så E ville tydligen försöka göra livet surt för mig, då jag hade ”vunnit” så ett litet tag efter, då fick jag besök av Länsstyrelsen, då hon hade anmält mig för att ha en mager ponny som var halt och hade tävlats. Jag var inte själv hemma, men min praktikant var där, och damen från Länsstyrelsen hade fått en anmälan på ett fuxponnysto som skulle ha varit tävlat fast hon var sjuk. Då min praktikant inte visste om denna ponny (hon var ju hos familjen) så visade hon fram Sitka som ju också är fux och en c-ponny.Hon var bestämd ingen tävlingsponny och tjock som en tunna , så vi fick oss ett gott skratt åt detta:) Jag fick ju ringa till Länsstyrelsen sen när jag kom hem och förklara sammanhangen och som tur var, hade vi varit på djursjukhuset och fått en friskförklaring på ponnyn strax innan och denne skickade jag in till Länsstyrelsen och då var den saken ute.

Likes

Comments

Har varit lite upptagen ett tag nu, så där har inte varit så mycket tid över för att blogga, men nu är jag tillbaka:)

 En gång hade jag en underbar hingst som jag köpte in som föl. Han var efter min gamle hingst Mackay och hade ett fantastiskt fint temperament. Som 4 åring fick jag honom godkänd som hingst och samtidigt hade jag honom hos en tjej som red och tävlade honom. Hon var väldigt duktig och utbildade honom väl. Han var röntgat,felfri och vacker som en dag. När han var 5 år hade hon ingen möjlighet att ha honom kvar så jag insåg att jag nog var tvungen att sälja honom då jag hade en hingst på gården att betäcka med och ett par unghingstar, och ingen möjlighet för att hålla igång honom häller. En sådan måste ju ut och visa sig. Tyvärr sammanföll det med krisen i landet så efter ett par misslyckade försök att sälja honom själv, kom jag på omvägar i kontakt med SJ som hade försäljningsstall i Tyskland. Hon var väldigt ivrig och bedyrade att hon brukade sälja hästarna på mindre än en månad därnere. Hon skulle ha 6000kr i månaden och jag svalde en extra gång, då det ju som sagt var lågkonjunktur och det hade inte gått så bra med att sälja hästar på ett tag. Den som inget vågar inget vinner, tyckte jag och dessutom behövde hingsten att jobba och hållas igång. När jag lämnade honom var SJ väldigt positiv och hon lovade att hon skulle ringa ofta och berätta hur det gick med honom. Jag betalade en månad i förskott. Efter 14 dagar ringde jag och fick prata kort med henne och hon tyckte det var en super häst och det nog skulle gå fort att bli av med honom.Han skulle nu sättas ut på annons och där var köpare på gång. När det hade gått en månad försökte jag förgäves att få tag på henne, men hon svarade aldrig, jag mailade och smsade, men inget svar. Jag antog att hon hade köpare och kanske ville vänta tills hon hade goda nyheter. När där hade gått 2 månader fick jag plötsligt en sms att nu kom hon hem med hästen för där var inga köpare och jag kunde hämta honom på den och den adressen. Jag försökte än en gång förgäves att nå henne på telefon för att få svar på alla mina frågor, men hon svarade aldrig, bara på mina sms. Jag hade inget annat val än att hämta hästen för att slippa ytterligare utgifter. Hon skrev då att jag skulle sätta in pengarna på ett bankkonto. Jag skrev tillbaka att jag tog med kontanter, tänk om där inte var någon häst. Det gick bra och jag skulle betala till någon hästskötare som skulle finnas på stället. När jag anlände till gården fanns där en tjej, men hon visste ingenting. Hon trodde att min hingst var ägd av någon tysk. Jag förklarade att det var min häst och jag undrade vart hans pass var. Hon visste ingenting, men jag fick lov att lasta hästen och ta den med mig (jag kunde ha varit vem som helst). Jag betalade inga pengar och efter någon dag fick jag en sms från SJ som undrade vart hennes pengar var. Jag skrev att hon fick inga pengar för än jag hade fått mitt pass. Jag skulle bara sätta in pengarna på hennes konto så skulle hon skicka passet. Dum som jag var satte jag pengarna in men fick aldrig passet. Jag har skrivit till henne, min advokat har försökt att få tag på henne, men hon skiter fullständig i mig. I passet fanns även stämplar från när han blev godkänt och alla hans vaccinationer från han var liten. Jag fick söka om nytt pass hos SH, haft veterinären hemma och läsa chippen osv.

Där stod jag mitt i vintern med en häst för mycket och 12000kr fattigare, så jag fick försöka än en gång att sätta honom till salu.Jag hade en spekulant från Norge, men eftersom han inte hade passet i ordning,så gled det ut i sanden. Äntligen dök en spekulant upp som verkade väldig seriös, som ville både avla och tävla med honom. Hon hade dock inte alla pengar på en gång då hon precis hade startat eget. Jag säljer inte gärna på avbetalning, men är man desperat, så är man och allting lät så bra. Hingsten blev besiktigat och var utan anmärkning så jag skickade iväg hästen med kontrakten som hon aldrig skickade tillbaka. I början var allt bra och hon berömde hästen, men efter 2 månader ringde hon och sade att hon hade problem. Hästen hade gått igenom stängslet! Jag gav henne lite goda råd om stängsel osv då man ju klart måste vara lite mera om sig när man har en hingst. Efter 14 dagar skrev hon en mail om att hon inte kunde ha honom mera då han fortsatt gick igenom stängslet. Jag var lite oförstående, då han aldrig hade visat sådana tendenser här hemma, fast vi har andra hingstar och brunstiga ston nästan konstant. Vi har inga megastängsel, men ser ju klart alltid till att där är ström i dem. Till slut fick jag gå med på att hon skickade honom tillbaka, då jag var medveten om att jag aldrig skulle få se resten av summan för honom. Han anlände en sen kväll och lastbilschauffören undrade om hur det blev med betalningen, för det hade hon sagt att jag skulle betala. Jag var faktiskt inte överraskad, men mina praktikanter som var här höll på att svimma, hur kunde man göra så. Jag kunde ha stått på mig, då det var hon som beställde transporten,men jag tyckte synd om chauffören, då det ju inte var hans fight, så jag betalde 3700kr för det. Det värsta av allt var att få hem en sådan häst. Han hade nog tappat 100kg, tunn och omusklad och helt tappat stingen. Jag skrev en mail till köparen och undrade hur hon kunde sköta en häst på det viset och hon erkände att hon inte hade tid att rida honom och hade försökt att få en medryttare!!!Jag ringde några dagar senare till mitt försäkringsbolag och berättade att jag hade fått honom tillbaka och ville ha försäkringen överfört på mig igen, då fick jag det chockbeskedet att hingsten hade varit oförsäkrat hos tjejen som hade haft honom.

Där stod jag med en förut så underbar perfekt hingst, som intelängre hade pass, som inte är fullförsäkrat, som inte har en enda vaccinationkvar och som jag kunde börja om från början att träna.

Det är kanske inte alltid för att man är oseriös att man harsamma häst till salu flera gånger, där är många aspekter i en sådan sak.

Han blev senare såld till Norge.

Likes

Comments

 Mannen som jag köpte Rgyogo av, kom på sommaren med familjen och hälsade på och då levde min gamle hingst fortfarande och var 27 år. De såg ju då att Ragyogo ville få ett riktigt bra hem och massor av ston. Året därpå var vi, hela familjen i Ungern och hälsade på dem. Då växte iden att köpa hästar i Ungern och importera till Sverige och sälja. Ungern är ju ett hästland och det finns mycket fina hästar och alla är välhanterade, många både körda och ridna. Det var ju verkligen kulturchock för mig första gång jag skulle ut och kolla på hästar där. Där var alla möjliga stall och svårt att prova hästarna då många har hästarna uppstallade bakom huset, inne i byn. Det fina med det, är ju att hästarna är helt trafiksäkra. Den resan jag vill berätta om här, är med för att visa att det är inte bara att köra ner och hämta billiga hästar och sedan sälja dem dyrt i Sverige. Det kräver mycket tid och tålamod och lite vanligt mod också. När jag åker får jag ju först och främst ha en till att sköta alla hästarna här hemma och planera för familjen med, så inte de blir lidande.

Jag har haft min yngsta pojke med när jag kör, så jag har sällskap och en till att hjälpa mig att läsa karta när det behövs.Det var innan jag fick gps:) Han var 13 och klarade det fint. Det är inte många på 13 som kan sitta still så länge och ha ett sådant tålamod. Denna gång började problemen redan när vi åkte hemifrån. Jag hade fått släpet reparerat och gjort ny ström på den och det strulade med en gång. Säkringarna gick i ett och vi köpte ett helt gäng men jag vågade inte köra med det. Som tur var, var min mekaniker hemma så han åtgärdade felet med det samma så vi kunde komma iväg. Vi brukar köra till Helsingborg, tar färjan till Helsingör. Därefter kör vi till Gedser och tar färjan till Rostock. Det brukar passa med att när vi tankat här hemma ifrån, så kan vi tanka igen i Rostock. Vi körde på eftermiddagen så det var sen kväll när vi kom till Rostock. Inne på macken märkte jag att något var fel. Där var ingen tank som kunde tanka och det visade sig att de inte hade någon bensin. Jag undrade hur långt där var till nästa mack och där var 17mil. Så fick vi köra tillbaka en bra bit och hittade då en mack med bensin. Aron han somnade och jag tyckte jag kunde köra ett tag innan jag behövde sova och det slutade med att jag körde fel på många kilometer. När vi äntligen var nere i Ungern och hade bara ca 4 mil kvar var där ett rådjur som hoppade ut rakt på släpet.Rådjuret dog och en lampa gick sönder på släpet men jag tyckte att det inte var så farligt för det var bara på sidan och allt annat fungerade. Lite chockade och trötta kom vi fram till huset, där Kira hade eldat och gjort mysigt till oss. När jag ska köpa hästar i Ungern tittar jag alltid hemifrån på datorn och kollar vilka hästar jag ska titta närmre på. Jag hade hittat en del, men bara en bra bit därifrån. Tamas hade sett i tidningen att där var en gubbe i närheten som hade många hästar till salu, så han tyckte att jag säkert skulle hitta två fina hästar där och då behövde vi inte köra så långt. Eftersom vi hade gott om tid så körde vi inte för än på eftermiddagen till honom. Det var ett fint ställe med hotell och ett mycket fint stall, så det började ju bra. Då vi kom in i stallet stod några stackars hästar, en var vävare två var jättemagra och två var ca 150cm. Tamas skämtade om att de var ju i alla fall skimlar, jag hade sagt att det var lättast att sälja skimlar i Sverigeframför vanliga bruna. Resten han hade var dräktiga, vilket jag inte häller ville ha. Ja, vi fick köra därifrån utan att ha handlat något. Nu var klockan så mycket att vi fick vänta tills nästa dag att köra. Vi tittade på de hästar jag hade utsett på datorn och där var en häst som ägdes av en man som jag hade varit hos tidigare Fritz Josef och jag visste att han hade flera som kunde vara intressanta. Det var ju ändå en bit att köra ca 20 mil på dåliga ungerska vägar. När vi kom dit berättade han att han hade varit på festival dagen innan och galopperat i 6 timmar. Hästarna såg inte bra ut. Jag valde ut en som jag hade sett tidigare som bara var lite svullen i benen, jag visste att hon var bra annars och så valde jag en brun som också såg ut till att ha klarat festivalen bra. Resten var för unga eller inte bra i benen. Jag ville pruta lite med priset när jag köpte 2 men det ville han inte. Då¨sa Tamas, att vi kunde ju köra hem och prata om det och så ringa tillbaka om vi ville ha dem.Tamas undrade om jag ville titta på flera hästar nästa dag men jag ville hem då jag bara hade avsatt 2 dagar till att hitta hästar. Vi bestämde att jag skulle köpa de två och då skulle jag mötas med Tamas nästa morgon och få växlat pengar, hämtat hästarna och sedan köra hemåt. Nästa morgon kom Tamas och sade att där var problem, han hade inte kunnat nå Fritz Josef på telefonen. Vi gick i banken och växlade pengar och åkte hem och diskuterade vad vi nu skulle göra.Jag kunde ju inte bara köra dit och så han kanske inte var hemma eller hade såld hästarna till någon annan. Tamas tyckte att vi skulle titta på några andrahästar för han litade inte på Fritz Josef. Så bestämde vi att vi skulle köra till Bekes som ligger 35mil därifrån, men de hade fina hästar. Vi tog släpet med för vi var säkra på att hitta några. Väl framme, visade det sig att vara zigenare. Dom var helt ok men en spännande familj som berättade om hästarna med liv och själ med höga röster och armarna gick. De berättade att det hade regnat i 14 dagar så hästarna hade inte varit ute. Den första vi tittade på var Hertsec som jag hade sett på annons och tyckte mycket om . Han bockade som bara den när han kom ut i paddocken och Aron undrade om vi verkligen skulle köpa den hästen. Jag visste ju att det bara var överskottsenergi och han var då också lugn när han hade brallat av sig. Den hästen ville jag ha, men han var dyr. De hade lovat att om jag köpte två skulle de nog gå ner i pris för honom. Ja, då var det bara att hitta en till. Jag hade ju lovat min man att jag skulle köpa ridskolehästar, då det var det enda man kan sälja vintertid i Sverige. De visade den ena fina hästen efter den andra men så var de inte ridna men bara lite körda. Hade det varit sommartid hade jag inte tvekat att köpa hästarna då de var så fina, men till ridskolehästar dög de inte. Jag undrade om inte Tamas kunde ringa igen till Fritz Josef , och denna gången gick det. Hans telefon hade varit sönder och nu ville han gärna pruta lite om jag köpte 2 hästar. Så skulle vi förklara dessa zigenare att vi inte skulle ha några hästar ändå och vilket liv det blev! Jag sa till Tamas att han skulle tala om för de att jag skulle komma tillbaks nästa gång, för såna fina hästar ville jag gärna ha sen. Då körde vi direkt till Fritz Josef och var där kl 10 på kvällen. Vi betalade och lastade hästarna och körde hem till Kaposvar igen där hästarna skulle övernatta så jag kunde få sova innan jag skulle hela den långa resan hem. Nästa morgonskulle Tamas komma och hjälpa mig med att lasta. När vi kom ut i stallet stod den ena hästen och hostade så lungorna höll på att ramla ut. Den hästen kunde jag naturligtvis inte ta med till Sverige så Tamas fick ringa till Fritz Josef och säga att jag kom och skulle byta hästen till en annan. Det tog lång tid att övertala honom men till slut fick jag lov att byta den mot en annan. Aron och jag körde själva dit då det ju var på vägen hem. Vi hade ingen GPS på den tiden och körde självklart fel. Vi hamnade på några fruktansvärda dåliga grusvägar,ja mest sand och jag var hela tiden rädd att jag skulle sitta fast med 2 hästar där bak. Efter lång tid hittade vi och när vi anlände hade den hästen jag skulle bytt med, rymt! Där var ett stort hål i stängslet och hästen var borta.De hittade inte den medan vi var där i alla fall. Då återstod bara en häst som jag ville ha men den ville han inte byta med för den var dyrare än den andra jag lämnade tillbaka. Jag hade inte fler pengar med mig och jag vägrade att ge honom fler pengar då jag tyckte att han avsiktligt hade försökt att lura oss med host- hästen. Efter 2 timmars dividerar fram och tillbaka gick han med på att betala tillbaka pengarna för hästen. Då stod vi med bara en häst och skulle bege oss till Sverige. Som tur var hade jag sparat telefonnummer till en handlare som vi hade varit hos förra gången och jag ringde och frågade om de hade någon häst till salu. De hade en brun valack, kanske inte precis det vi letade efter och så fanns det en lippizaner sa de. Vi bestämde ett ställe vi skulle träffas och när Kristi kom och mötte oss, sa hon att där var problem. Nej nej sa jag,inte fler problem, men det vara bara att lippizanaren inte var riden, så där var bara den brune att välja på. När jag såg honom tyckte jag, som tur var, om honom, han var riktigt snäll och go, så vi köpte han. Då var Aron och jag så trötta av allt ståhej så vi hittade en restaurang och åt en god middag och la oss till att sova en stund. Jag vaknade efter ett par timmar och då hade det börjat regna, men jag körde ut på motorvägen i lugn och ro. Plötsligt la allt lyse av både på bil och släp. Jag smög mig in på en bensinmack och väckte Aron.Han hade tagit med sig en massa elektrikergrejer och då fixade han lyset. Det var lampan som hade gått sönder på släpet som spökade då det blev blött och kortslutade.Han kapade sladden och isolerade den så vi kunde köra tryggt hem igen.Säkringar hade vi många av så vi bytte dem. Då vi var väl försenade och jag behövde komma hem snart, körde jag ganska fort och länge. När vi kom till Rostock var jag så trött så jag körde i fel fil och hamnade på motorvägen intill själva Rostock. Där skulle man betala pengar för att köra tunneln in till staden och jag hade inga euro. Vi fick inte vända och de tog inte kort. Tillslut hittade Aron några småmynt så vi kunde fortsätta. Vi skulle ha kört tillbaka direkt men körde fel inne i byn och det gick en timme för än vi kunde återkomma till färjan. Vi kom hem till slut. Båda hästarna blev såld till ridskolor men den brune blev tyvärr avlivat kort tid efter han blev såld, då han hade blivit sparkat på knät av en annan häst och det gick inte att rädda honom.

Likes

Comments

 Jag har också handlat hästar till eget bruk ibland. Jag köpte ett par ston till avel från Polen som jag tyckte mycket om och som jag hade i många år . Min gamle hingst Mackay hade blivit 27 år och jag tyckte det var på tiden att få en annan hingst som kunde ta över. Jag kontaktade då handlaren från Polen och undrade om inte där fanns några palominohingstar där. Hon letade upp en mycket fin hingst till mig på 4år som hon skickade bilder på. Jag köpte honom och fick honom hem. Då jag skulle visa honom som hingst skulle han röntgas och det visade sig att han hade spatt på båda bakbenen. Det är inte konstaterat att spatt är ärftligt och vissa tyckte jag skulle visa honom ändå, men jag ville inte ha en hingst med spatt. Han var ju dock inte halt så jag sålde honom till en som visste om det och tog chansen. Tyvärr så hoppade han ut ifrån stängslet där, rakt ut på asfalten och fördärvade sig i frambenen och blev aldrig bra igen. Han blev senare avlivat. Nu var goda råd ju dyra, då jag fortfarande stod utan ny hingst.....Jag blev kontaktat av O som förmedlade hästar från Tyskland, som undrade om jag ville köpa encremellohingst. En cremello är en häst som är bärare av dubbelt cremegen det vill säga den är vit med blåa ögon. Den har två palominoföräldrar och har fått cremegenet från båda föräldrar och ger då 100% palomino på fuxfärgade hästar.Det lät ju väldigt intressant och hon skickade bilder och film. Jag tycke inte riktigt om honom, så jag avböjde erbjudandet. Hon berättade då att hon visste om en hingst som jag kunde leasa. Det var jag inte häller så intresserad av, men hon förhandlade då med den så kallade ägaren så jag kunde få leasa honom och sedan köpa om jag det ville. Det kunde ju inte vara mera perfekt, tyckte jag. Jag kunde få hem hingsten och prova och visade det sig att det inte varvad jag letade efter, kunde jag bara lämna honom tillbaka och så betala hyran.Jag var eld och lågor och ändå mera då jag fick se korten på honom, han var helt enkelt underbar, han hette Ragyogo. Den så kallade ägaren skulle då skicka ett kontrakt som också kom, men där var många frågor jag hade om denna hingst, bla om han var röntgat och var han var godkänd osv. Hon skickade några kopior på papper på hingsten och en del var på ungersk som jag inte förstod ett skit av.”Ägaren” skrev också att hingsten befann sig i Österrike hos en tjej som red honom där. Jag började ana att där var något som fattades, jag fick aldrig svar på mina frågor, så jag kontaktade en kompis som kunde ungersk, för att tyda vad som stod i papperna. Hon kunde inte häller riktigt hitta svar på de frågor jag hade , så hon föreslog att hon kunde ringa till förra ägaren som stod på det ena papper. Det tyckte jag var en riktig god ide, för han visste ju säkert allt. Jag var väldigt spänd och han svarade faktiskt med det samma och min kompis började prata med honom på ungersk. Jag kunde ju bara titta på hennes ansikte och hon såg lite konstig och förvånat ut. Det visade sig att han inte hade såld hästen än, det var fortfarande hans, och han var inte lite förvånat över att en annan människa höll på att leasa ut hans hingst och till och med att sälja den.Han var fruktansvärd noga med vart hingsten skulle hamna och denne Molly som utgav sig för att äga Ragyogo , hade visserligen kontaktat honom och ville köpa Ragyogo, men de hade inte kommit överens om pris eller något och hon hade inbillat honom att hon själv skulle ha honom till avel i Tyskland. Jag kontaktade då O och uttryckte min förvåning över att Molly inte ägde hingsten innan hon började sälja den till mig, och att jag inte hadenågot emot att betala något för kontakten till hingsten, men jag tyckte inte det var det rätta sättet att handla en häst. Då fick jag en fruktansvärd utskällning,att jag hade fördärvat hela deras vinst på denne hingst och det var ganska vanligt att man gjorde så och hon tyckte att jag kunde dra dit pepparn växte med mitt dåliga svenska. Min kompis ringde då till ägaren av Ragyogo och jag fick lov att köpa honom direkt av dem. De fick min hemsideadress så de kunde sehur mina hästar var skötta,och fick lov att komma och hälsa på hingsten när han hade kommit hit. Det var början till en riktig vänskap med ungrarna.

Bilden är på Makia som jag tog hem från Polen, bla mamma till Mercedes som jag har än i dag.

Likes

Comments

En tragikomisk berättelse om en familj som sökte en riktig snäll kompis till lite promenadridning på landet.

Jag hade då Doris som var snällheten själv, en korsning av Fredriksborgare och Knappstrup. Hon hade mycket speciell färg och kom direkt ifrån uppfödaren som i princip bara hade haft henne till att titta på. Hon var dock så snäll så alla kunde rida henne. Familjen kom och mamman skulle först rida då det huvudsakligen var henne som skulle ha hästen.

Doris uppförde sig exemplarisk och mamman var nöjd.        Sedan skulle pappan rida och han var helt orädd men inte riktigt någon rutinerad ryttare. Han skulle prova att galoppera och det gick bra en halv omgång och då knep han så hårt med knäna att sadeln kanade ut på halsen av Donna, för hon var rätt så rund och svår att hitta sadel till. Då det var obehagligt stannade Doris lite hastigt så pappan fortsatte och trillade av. Det gick ganska sakta och helt odramatiskt, såg det ut som. Mannen reste på sig och då fick vi se att det inte var alls odramatisk för han hade knäckt nyckelbenet, då han hade haft sin mobil och sina nycklar i bröst fickan och hade då landat på axeln. Ack och ve, vi fick ringa ambulansen och mannen var så tapper, fast han var helt vit i ansiktet höll han humöret uppe. Medan vi väntade på ambulansen frågade han lite försynt om de fortfarande fick köpa hästen, nu de hade varit så klantiga. Det var inte just de orden jag hade räknat med, för jag trodde aldrig att de ville köpa häst när det hade gått som det gick. De fick köpa henne och jag är säker på att hon har ett toppenhem den dag i dag.

Datorn har tagit över mer och mer. Folk sitter hemma och kollar på hästannonser och är inte foton fina på hästarna, då blir de aldrig sålda. När jag började med att sälja hästar, räckte det med ett litet kort på hästen där den stod uppställd. I dag ska man sätta ut den med både ryttare, hoppbilder film osv. Sedan kan man vara säker på att köparen vill se hästen från en annan vinkel, så man får ta nya kort i alla fall. En häst som är ett bra exempel på fotons verkan är Casmir. Jag började med att fotografera honom med min gamla kamera som inte var den bästa , och det blev inte så fina bilder. Han var lite långpälsat med. Jag fick inget svar och ingen ringde. Jag hade annonsen ute länge. Så fick jag ny kamera och tog lite bilder där han var uppställd och prydligt ryktat. Där var ett parstycken som ringde då men inga seriösa. Så hade jag 2 praktikanter som var här ett tag, det fixar vi, sa de. De flätade Casmir och löshoppade och tog bilder när han hoppade. Där ringde MÅNGA och hästen blev såld. Det är egentligen lite trist tycker jag att folk har förlorat den där kontakten med hästen som många gånger behövs för att man fastnar för den. En ful häst har ingen chans och så kan den vara nog så bra..

Däremot måste jag ju säga att internet ger massor med möjligheter. Jag har kunnat sälja en hel del till utlandet pga detta. Ett lysande exempel är Ogiandra. Jag fick henne ihop med några andra hästar och jag la ju speciellt märke till henne då hon var vansinnigt vacker. Hon var svart med strumpor och bläs, holländare med supergång och enormt snäll. Jag förälskade mig i henne och hade egentligen tänkt behålla henne till avel och betäckte henne. Hon blev inte dräktig och jag tyckte väl att det var ödet att jag inte skulle behålla henne så jag satte henne till salu. Enda nackdelen med henne var att hon var struppipare men det störde henne inte alls. Jag satte ut henne påannons och fick klart jättemånga svar. Bland de många en mail från en som skrev att hon var från Dubai. Jaja tänkta jag, en del spam är verkligen utöver det vanliga och tog väck den. Där gick en vecka och jag hade inte såld Ogiandra och plötsligt fick jag igen en mail till från denna dam som var svensk och var bosatt i Dubai. Det var inget spam. Hon köpte hästen och Ogiandra fick åka tillsammans med en valack från Stockholm, först till Köpenhamn och sedan flyget därifrån hela den långa vägen. Jag fick se en del bilder därifrån, på stallet som var utrustat med air-condition. Det var riktigt fint. Fördelen var,att jag var ju nästan säker på att den hästen inte kom tillbaka :)

Likes

Comments

Vi handlare jobbar en del ihop och det har hänt att vi har bytt hästar när vi har haft de för länge, så hästarna kan komma till ett annat område där det kanske är mera behov för just den sorten eller storlek. Malin ( en annan handlare) och jag fick hästar från samma handlare i Danmark och jag fick förfrågan om jag ville ha Sigge som var en snäll 7årig fredriksborgare. Den var billig för han ”passade”lite i traven. (gick lite passgång) Jag hade inte plats just då, så Malin tog hem honom. Hon hade han i ridning ett tag och han gick ganska bra och slutade med att passa. Hon sålde honom till Norrland till en ridskola som hade honom någon vecka, och där fick han något vätska i manken, så de vågade inte behålla honom.(de hade nog inte hört talas om sadelanpassning) Malin fick honom tillbaka, och behandlade honom. Hon skickade honom till en kompis som skulle sälja honom men det gick inte. Då åkte han tillbaks till handlaren i Danmark, som sålde honom därtill en privat som han sa. Jag skulle till Danmark till en annan som jag köpte hästar hos och han köper mest privat. Han hade två fina hästar till mig bla en fux valack och jag tänkte inte på det när jag lastade den, utan när jag på färjan, tittade i hans pass, såg jag till min skräck att det var Sigge jag hade med mig tillbaks. Nå, hästen var ju fin och inga fel på honom, så jag tänkte att jag skulle ge honom en chans. Jag sålde honom billigt till en ridskola som skulle ha honom och en annan på prov. Den andra hästen påstod de att den var halt, även om han var besiktigat innan de åkte iväg till ridskolan och om Sigge sa de att han hade vargtänder, så jag fick båda tillbaka. När jag pratade med Malin berättade hon att han hade inga vargtänder, för han var besiktigad hos hennes veterinär och hon kollar alltid om dom har vargtänder. Jag tog tillbaka dom i alla fall för jag orkade inte med något strul.Jag skickade honom slutligen till en bekant i Norrland som har såld lite hästar för mig. Så kom han till norrland igen! Hon sålde honom till en flicka, som är fantastiskt glad för honom och skriver ideligen om vilken underbar häst hon har fått. Ja, sagan slutade bra denna gång, men han fick åka många rundor innan det blev bra.

Likes

Comments