View tracker

T. var min egen uppfödning. Han var en moderlivsimport från Polen och var ett jättefint föl.Då han blev skimmel kunde jag inte använda honom i palominoaveln så jag sålde honom som föl till en bekant. Hon hade honom i 3 år och skötte honom på alla vis, körde in honom och visade honom på 3 års test, där han gick ganska bra. Ägaren hade värk och kunde inte behålla honom och ville hellre ha ett sto att avla på. Vi bytte, så hon fick ett sto och jag skulle sälja T. vidare. En tjej i Stockholm skulle försöka sälja honom åt mig och hade honom hemma i ett par månader. Hon lyckades inte och jag fick hem honom. Efter någon månad fick jag honom såld till Norrland, obesedd (de hade sett filmer på honom) Då jag visste att han ”satte sig på svansen” när han åkte transport, tyckte jag att jag skulle skydda svansen och la bandage runt denne när han skulle åka iväg. När han anlände hade bandaget på något sätt skavd svansen så han hade stora sår och det var så mycket så de fick åka till klinik och få det gjort i ordning. Då det ju var mitt fel, fick jag betala för allt. Efter ett par dagar ringde de och berättade att hästen var vävare och de hade alla redan kontaktat förra ägaren och fått bekräftat att det var sant. Jag hade inte under den tiden jag hade haft honom, sett det någon gång och förra ägaren hade inte sagt något till mig om detta. Jag ringde strax förra ägaren och hon bekräftade för mig också att hon hade sett det någon gång, men det var inte så mycket! Hon hade glömt att tala om det för mig.

Tjejen i Stockholm hade inte häller sett det. Där stod jag och hade såld en häst till Norrland, som hade skadat svansen och var vävare. Jag såg bara fram för mig vad det kunna komma att kosta mig. Nya ägaren behöll T. mot kompensation i priset, men det var dyrt för mig. Jag fick förra ägaren till att betala en del av det, då jag ansåg att hon undanhållit viktig information för mig, och vi gjorde upp i godo.

Vissa köper hästar utan att veta vad de går in till. Det är ett stort ansvar och mycket arbete att ha en häst, men är man vuxen och köper häst och har ridit hela livet, får man förmoda att man vet vad man går in till innan man köper. Man kan ibland av olika orsaker bli tvungen att sälja den igen, vilket ju klart är bäst för hästen ifall man upptäcker att man inte kan klara uppgiften till fullo. Dock kan det bli väldigt överdrivit enligt min mening. Jag hade en underbart vacker valack som var väldigt mörk skimmel och han såg nästan ut som han hade spindelnät på hela kroppen. Han var en lugn och fin kör och ridhäst i bästa ålder. Jag sålde honom i början på december. Damen som köpte, hade varit och provridit tillsammans med en väninna och hon tyckte jättebra om hästen. Hon hade provet honom både inne och ute och han uppförde sig exemplarisk. Hon var lite tveksam till att skulle köpa honom i början och ringde flera gånger, men beslutade sig för att köpa honom till slut. Strax innan jul fick jag en mail där hon undrade om hon fick ringa mig, för hon hade några frågor och jag mailade tillbaka att hon naturligtvis fick ringa mig när som och trodde att hon kanske hade några foderfrågor eller annat. Hon ringde mig efter juldagarna och berättade att V. hade åkt i en transport med en annan häst där de misstänkte kvarka. Det gjorde att hon inte hade fått lov att få hem honom med det samma utan han fick stå i karantän i ett annat stall. Han hade dock inte blivit smittat, så hon hade fått hem honom för 14 dagar sedan. Där var inget fel på hästen, men hennes pappa hade brutet benet och hade svårt för att klara sig själv, så hon fick skotta snö för honom och hjälpa honom så hon hade inte tid att ha häst, om jag kunde ta honom tillbaka??? Jag stod med hela mitt stall fullt och en häst tillbaka hade varit katastrof för mig både ekonomiskt och platsmässigt så jag var tvungen att säga att hon fick lösa det problemet själv. Jag tyckte hon kunde låna ut hästen kanske till ridskolan där han stod eller någon annan tills problemet hade löst sig, men hon ville bara bli av med honom. Hon hade bara haft honom hemma i 14 dagar och det var redan för mycket för henne. Samtidigt höll jag nämligen på att processa med en annan som hade köpt häst av mig på höstkanten. Ett halvår senare mottog jag plötsligt ett brev från en advokat att damen hade varit och röntgat hästen och där var en massa fel som man kunde härleda till tiden innan köpet. Detta var en häst i 30.000kr klassen, men fel kan man alltid hitta. Hästen hade en halv grads hälta, så det var inget att snacka om, men jag fick skrapa ihop pengarna och ta hästen tillbaka.. Han blev senare såld till en annan som aldrig hade några problem med honom.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har tidigare nämnt”experter” och har träffat på en hel del av detta märkliga släkte. Det kan vara allt ifrån en väninna till en högt stående tränare. För alla nykomna hästhandlare vill jag här ge en beskrivning på hur man kan känna igen en av de experterna som man ska undvika. Man ser i första hand när de stiger ur bilen,att dom går rakt förbi en utan att hälsa, de ser sig sökande ikring och kollar in allt som har 4 ben på gården.. När man presenterar hästen ställer de frågorna till spekulanterna och inte till dig. De synar hela hästen med skarp blick och pekar på vissa delar av benen och ger menande blickar till spekulanten,höjer ögonbrynen, medan de grymtar svagt. Medan spekulanten provrider, ger experten undervisning för att understryka sitt värde. Hästen ska testas i alla lägen och hinder ställas ut med mer eller mindre farliga kombinationer. Går man sedan emellan och tycker att hästen kanske inte är redo för sådana kombinationer, säger experten till spekulanten att den DÄR hästen är kanske lite för lite utbildat till dig. Flesta ”rider” på papperna. Har hästen ingen stam är den inget värd. En svensk stam är ju att föredra, har jag hört så många gånger. Men varför åker ni inte och tittar på en svensk häst då? Jo de är ju lite dyrare. Det är konstigt att så många utländska hästar vinner tävlingar titt som tät. En expert (som dock tilltalade mig) kunde inte förstå vad som skulle vara så bra med en ungersk häst. Jag förklarade henne att ungerska hästar var i världsklass och ungrarna var duktiga hästmänniskor. Det trodde hon inte på, för de hade ju aldrig varit i Falsterbo….

Så har vi typen av experter som är vandrande kiropraktiker.Hästarna är alltid sneda i korset eller har någon kotförskjutning någonstans och eller rör hästen sig konstigt i något varv. Det är in med massage och kotknackare till hästar och är saluhästen det minsta stel i en sida eller inte direkt flyttar sig för schenkeln, då är det redan ett av de svåra fallen. Många av hästarna jag tar hem ifrån Ungern är körda och har kanske inte gått i form och kan i början vara lite hårda i munnen. Då är det vargtänder och de måste för varje pris dras ut, det har de läst någonstans. Råkar man ut för dessa experter kan man lika gärna gå in och ta sig en kopp kaffe och vänta tills de har tittat färdigt, för där blir aldrig någon handel i alla fall. Tyvärr lyssnar Svensson allt för mycket på sådana uppblåsta individer och mer än en gång har jag fått tillbaka samma köpare då de erkänner att de köpte fel häst förra gången och denna gången ska de lyssna mer på sig själva. Har inget emot att folk tar med expertis om det behövs, men de kan bete sig som folk och dom har jag som tur är också träffat på:)

Jag har absolut häller inget emot att folk säger att detta är inte hästen för mig, det är en ärlig sak, vi har alla olika meningar, men man behöver inte vara oförskämd om man är besviken på hästen.

I vissa fall dömer man folk helt fel, det är jag första till att erkänna. Jag hade ett sto, Kamilla, en väldigt vacker och trevlig häst,jättefin att rida men krävde en mycket stadig hand, annars slog hon med huvudet. Hon var snäll på alla vis men blånekade att lyfta på bakfötterna. Vi tränade allt vi kunde men där hade hon en fast mening¨. Kamilla var även en fantastisk hoppare, men på grund av benlyftningen inte gick så bra, satte jag ut henne till ett väldigt rimligt pris. Första spekulanten verkade mycket trevlig på telefon och var fruktansvärd ivrig att köpa hästen och det hade bestämd ingen betydelse med benlyftningen, det var bara en vanesak, enligt spekulanten. Hon var mycket förnuftig att prata med och jag var så glad att det var en vettig människa (trodde jag) Hon ville komma direkt och skulle ta släpet med sig och prutade redan ner hästen ytterligare på telefonen och hon tyckte att det var bara i princip att komma och hämta hästen. Då jag ju är van att inget går så smidigt, sparade jag som tur var, alla samtal från andra spekulanter.Hon kom 3 timmar senare tillsammans med det hon kallade sin tränare. Det var en polack som inte kunde ett ord svenska och knappast engelska häller. Han stormade in i boxen till Kamilla och kastade sig på bakbenen och försökte slita upp de. Jag sa till damen jag hade pratat med, om inte vi var överens om att man skulle träna lugnt och stilla med sådant. Ja, ja sa hon men han måste ju testa, tyckte hon. Polacken hade själv en sadel med som han kastade upp på Kamilla och jag märkte hur spänd hon blev över denna hårdhänta behandling. Han slet ut hästen på banan och i jockeyläder galopperade han en halv omgång och började då att hoppa med hästen. Han hoppade henne 3-4 gånger, så hoppade han av och kom med en svada till spekulanten, och det är inte så många polska ord jag kan men jag förstod på honom att hästen var oduglig. Min hovslagare hade kommit under tiden och stod med en häst på stallgången och skodde. Spekulanten sadlade av och medan hon berättade hur många fel hästen hade, kom hon med ett skambud på den. Jag bara skakade på huvudet och på vägen ut ur stallet hann hon med en kommentar om hur söööt den hästen var som stod och fick skor, för den hade prickar. Hovslagaren och jag fick ett gott skratt när de hade kört.Stackars Kamilla skulle inte till såna människor. Nästa spekulant lät också vettig när jag pratade med henne i telefonen, men nu var jag avvaktande. Hon undrade om hon fick ta sin kille med och prova hästen, då han jobbade på ett salustall. Oj, tänkte jag, varför köpte hon inte hästen hos hans arbetsgivare,då? Jag hörde bilen komma och gick ut. Mot mig kommer två unga människor, de såg ut som de hade hoppat ur någon modekatalog, med senaste nya modet i ridkläder, blankputsade stövlar, jättesporrar och inte en fläck eller ett halmstrå någonstans. Dessutom såg de väldigt bra ut båda två. De kom fram och hälsade och tog i hand, jag var kanske lite avmät pga förra spekulanten, men då vi började prata, var de hur trevliga som helst och förklarade att, hästarna som killen jobbade med var fruktansvärd dyra, och tjejen ville bara ha en hobbyhäst, så därför var dom hos mig och tittade. När hon skulle rida poängterade jag att hästen kanske inte var van vid den storleken sporrar hon hade på sig och då ursäktade hon sig att hon hade glömt att ta av dem, för hon hade precis ridit killens hannoveranare på 175cm och där var hon tvungen att ha så långa sporrar för annars nådde hon inte hästen.Hon var jätteduktig och försiktig ryttare,hon köpte Kamilla och jag var säker på att hästen fick alla tiders hem.

Likes

Comments

View tracker

Ibland byter man hästar eller ponnyer och det gör man som handlare ofta, då man har större chans att bli av med en häst om man tar en annan i byte. Har man haft en häst till salu för länge på hemsidan brukar folk att tro att där kanske är något galet med den. Jag har bytt många gånger och det har gått bra, men tyvärr finns det folk som tycker att en hästhandlare kan man lura och byta in en dålig häst, för hos en handlare får man den inte tillbaka. Jag har haft överseende ibland men med denna ponnyn var det så så hemskt så jag fick ta i med hårdhandsken och tyckte för en gång skuld att inte handlaren skulle ta smällen. Jag hade handlat med E förut och tyckte att detvar lugnt men denne ponnyn jag fick i inbyte var väldigt sjuk och där fann s ingen möjlighet att den kunde ha fått så mycket kotledsinflammation den korta tiden den hade varit hos mig. Jag försökte att få E till att betala flera pengar emellan så jag kunde få det till att gå ihop men hon vägrade att hjälpa mig.Jag skrev ett brev om detta och hon svarade igen med att skicka en advokat på mig. Jag ansåg att jag inte ville ge mig i detta fall för jag visste jag hade rätten på min sida och ibland får man göra slag i saken. Här är brevet jag skickade till advokaten:

 I oktober månad 2007 ingick E och jag ett avtal som bestod i att vi skulle byta hästar eftersom Es dotter hade växt ifrån sin ponny. Jag skulle skaffa en bra stor häst som dottern kunde ha i framtiden . I inbyte skulle jag ha dotterns ponny C-ponny maxad 140cm som hade varit med i lag-SM 2007 och kvalad till msv A i hoppning. Hon hade dessutom full stamtavla och var även utbildat i dressyr och hade bra gång. Jag hittade en passande häst, valack på 7 år som hade stam och var duktig på att hoppa, som blev godkänd av E och vi bestämde att E skulle betala 20.000kr i byte. E ville slippa besväret, som hon sa, och jag såg det som en chans att tjäna en slant på handeln. Att uppskatta ett pris för en häst eller ponny så där på rak arm är svårt, då man först ska ha såld den för att vara säker på att man får det priset som man begär. Dock tog jag reda på vad ponnyer i samma klass var till salu för och C-.ponnyer med samma utbildning, ålder och storlek, låg i prisklass mellan 100.000 och 120.000kr. Då jag har handlat en del med hästar, räknade jag lågt, men var helt säker på att man skulle kunna få ut minst 70.000kr för ponnyn när alla utgifter var betalda vilket E också bekräftade. Efter ca 14 dagar ringde E till mig och var förtvivlad, för hästen de hade bytt med hade börjat stegra sig med dottern när hon skulle rida. Jag tyckte på att hästen var ny på stället och så hade han inte gjort här, så hon skulle ge honom lite tid. Efter en vecka ringde hon och ville inte ha den, för någon expert hade sagt att den var livsfarlig och den kunde de inte rida. Jag ville inte ha något dåligt rykte och vill helst ha nöjda kunder så jag gick med på att byta honom mot en annan häst jag hade hemma som jag hade till salu åt en privatperson. Det var ett mycket vackert sto på 168cm 3 år körd och riden. Jag ställde till och med upp och betalade halva resan när vi bytte igen. Senare fick jag reda på att E hade opererat valacken för vargtänder och jag tyckte på att då var det väl inte så konstigt att hästen stegrar sig när han är nyopererat och de hade ridit honom så kort tid efter. Jag kände mig lite lurad där och ångrade faktiskt att jag hade bytt mot stoet. Samtidigt hade jag fått en spekulant på ponnyn och de hade henne på prov i 14 dagar. Ida som hon hette, sa efter de 14 dagarna att hon tyckte bra om ponnyn, men den hade svårt för att gå i form och ville bara rusa, så hon menade på att där var en del jobb på den innan den var som de ville ha den, så därför bjöd hon mig 50.000kr för henne, här och nu, eller 60.000kr om de fick betala av det sista. Eftersom jag inte hade haft några utgifter på ponnyn då, gick jag med på det om det blev en ”snabb handel” Jag ville gärna betala ägaren till stoet som jag hade bytt med E, så allt var på det klara så fort som möjligt. När Ida sedan veterinärsbesiktigade ponnyn för köpet, visar det sig att hon hade 3 gradig hälta på bägge frambenen och 1-2 grader på bakbenen. Inte konstigt att hon har svårt för att gå i form och ville rusa. Jag kontakter E direkt och vi kommer överens om att hon skulle betala självrisken på försäkringen, Ida tog på sig att få ponnyn behandlad, eftersom hon tyckte bra om den och vill gärna hjälpa. Det kommer då fram efter jag har frågat E flera gånger om ponnyns hälsotillstånd att ponnyn ju faktiskt var behandlat innan i det ena frambenet, och jag får inte riktigt svar på om hon hade blivit friskförklarad efter behandlingen. E pratade om att det var en så kallad ”rundgång” som alla svårklasshästar genomgick och att man sprutade alla hästar för eller senare (jag har aldrig hört talas om det). Ponnyn blir behandlat 3 gånger på kliniken och Ida gör allt hon kan för rehabiliteringen, men ponnyn blir inte frisk. När jag ringer sista gången och informerar E om detta blir hon arg och säger att då får vi byta tillbaks, eller om inte jag kan sälja ponnyn till Danmark !!Jag försöker att lugna henne och säga att vi får smälta detta lite och jag skulle åka iväg några dagar. När jag kom hem från min resa kontakter jag E igen och då är hon helt tvärtom och tycker plötsligt att bytt är bytt och den hästen hon fick, var faktiskt inte mera värd ändå, så jag fick nöja mig med det jag hade fått. Jag tycker att E har undanhållit information för mig om ponnyns hälsa och jag har veterinärens intyg på att kotledsinflamation har funnits innan jag övertog hästen. Jag står nu med en ponny som jag kan döma ut och få 25.000kr för och ett halvår har gått utan jag har kunnat få ut en krona. Vi har gjort allt för att hjälpa E och jag har till och med försökt att sätta ut en annons på ponnyn där jag talar om behandlingen och jag säljer henne billigt på grund av detta, för att försöka att få ekonomin att hålla ihop, men hade inte lyckats. Jag var mycket besviken över att hon sviker mig på det sättet och till och med nedgör den fina hästen som jag har skickat upp till henne. (I övrigt konstigt att hon inte vill byta tillbaks, när den i hennes ögon inte är mera värd) Hade där varit något fel på den hästen hade jag inte tvekat med att ersätta eller byta tillbaks, det tycker jag är ganska självklart. Därför har jag skickat det förra brevet till E och hon har ju tydligen valt att inte ta det billiga alternativet. Jag tvekar inte för att gå vidare med detta, jag har en lång erfarenhet med att sälja och köpa hästar och jag vet från tidigare fall att det inte är felaktiga krav jag gjort.

 E gav sig inte( hon hade ju en känd advokat från Stockholm, och han hade inbillat henne att det inte var någon fara) och jag fick köra ända till Norrland till förprövning och E hade fixat en massa vittnen som över huvud taget inte hade med saken att göra. Bla en chaufför som skulle intyga vilket dåligt skick den första hästen var i som jag skickade upp till henne. För det första var han superfin (hade ju också bild på honom) För det andra så hade jag ju redan bytt med en annan häst då inte hon var nöjd med den första. Hon hade skaffat 10 vittnen som var likvärdiga med honom, bla min kompis som ganska riktigt sa, att hon ju inte kunde hjälpa henne då hon faktiskt inte visste att vi hade bytt hästar. Det blev till att det skulle vara en 2 dagars rättegång och den som inte vet vad det kostar, så kan jag tala om, att även om man har en försäkring som betalar en del, så kan det komma till att kosta flera hundra tusen och vi snackar här om att jag ville ha henne till att betala 20.000kr extra. Jag försökte flera gånger att medla och det lyckades till slut då E förmodligen fick reda på vad det kunde komma till att kosta henne. Hon gick till slut med på att betala de 20000kr och var och en skulle då själv stå för kostnaderna.Mina kostnader gick på 36000 så det var ingen lysande affär, men det är det ju aldrig när man går till rätten. Det är advokaterna som tjänar på det.

Under hela denna tid hade jag fixat ett ställe till ponnyn där hon kunde gå i en lösdrift och ta det lugnt efter alla sina behandlingar. Hon gick där i nästan ett år och därefter hittade jag en familj som hade en dotter i passande ålder som tog ponnyn hem till sig och satte henne sakta igång. Efter 3 månader var flickan iväg på en lokaltävling och startade en LD. E blev alldeles till sig, hon hade tydligen fått reda på det, att man inte kunde starta en sjuk häst (1,5 år efter behandlingen) så E ville tydligen försöka göra livet surt för mig, då jag hade ”vunnit” så ett litet tag efter, då fick jag besök av Länsstyrelsen, då hon hade anmält mig för att ha en mager ponny som var halt och hade tävlats. Jag var inte själv hemma, men min praktikant var där, och damen från Länsstyrelsen hade fått en anmälan på ett fuxponnysto som skulle ha varit tävlat fast hon var sjuk. Då min praktikant inte visste om denna ponny (hon var ju hos familjen) så visade hon fram Sitka som ju också är fux och en c-ponny.Hon var bestämd ingen tävlingsponny och tjock som en tunna , så vi fick oss ett gott skratt åt detta:) Jag fick ju ringa till Länsstyrelsen sen när jag kom hem och förklara sammanhangen och som tur var, hade vi varit på djursjukhuset och fått en friskförklaring på ponnyn strax innan och denne skickade jag in till Länsstyrelsen och då var den saken ute.

Likes

Comments

Har varit lite upptagen ett tag nu, så där har inte varit så mycket tid över för att blogga, men nu är jag tillbaka:)

 En gång hade jag en underbar hingst som jag köpte in som föl. Han var efter min gamle hingst Mackay och hade ett fantastiskt fint temperament. Som 4 åring fick jag honom godkänd som hingst och samtidigt hade jag honom hos en tjej som red och tävlade honom. Hon var väldigt duktig och utbildade honom väl. Han var röntgat,felfri och vacker som en dag. När han var 5 år hade hon ingen möjlighet att ha honom kvar så jag insåg att jag nog var tvungen att sälja honom då jag hade en hingst på gården att betäcka med och ett par unghingstar, och ingen möjlighet för att hålla igång honom häller. En sådan måste ju ut och visa sig. Tyvärr sammanföll det med krisen i landet så efter ett par misslyckade försök att sälja honom själv, kom jag på omvägar i kontakt med SJ som hade försäljningsstall i Tyskland. Hon var väldigt ivrig och bedyrade att hon brukade sälja hästarna på mindre än en månad därnere. Hon skulle ha 6000kr i månaden och jag svalde en extra gång, då det ju som sagt var lågkonjunktur och det hade inte gått så bra med att sälja hästar på ett tag. Den som inget vågar inget vinner, tyckte jag och dessutom behövde hingsten att jobba och hållas igång. När jag lämnade honom var SJ väldigt positiv och hon lovade att hon skulle ringa ofta och berätta hur det gick med honom. Jag betalade en månad i förskott. Efter 14 dagar ringde jag och fick prata kort med henne och hon tyckte det var en super häst och det nog skulle gå fort att bli av med honom.Han skulle nu sättas ut på annons och där var köpare på gång. När det hade gått en månad försökte jag förgäves att få tag på henne, men hon svarade aldrig, jag mailade och smsade, men inget svar. Jag antog att hon hade köpare och kanske ville vänta tills hon hade goda nyheter. När där hade gått 2 månader fick jag plötsligt en sms att nu kom hon hem med hästen för där var inga köpare och jag kunde hämta honom på den och den adressen. Jag försökte än en gång förgäves att nå henne på telefon för att få svar på alla mina frågor, men hon svarade aldrig, bara på mina sms. Jag hade inget annat val än att hämta hästen för att slippa ytterligare utgifter. Hon skrev då att jag skulle sätta in pengarna på ett bankkonto. Jag skrev tillbaka att jag tog med kontanter, tänk om där inte var någon häst. Det gick bra och jag skulle betala till någon hästskötare som skulle finnas på stället. När jag anlände till gården fanns där en tjej, men hon visste ingenting. Hon trodde att min hingst var ägd av någon tysk. Jag förklarade att det var min häst och jag undrade vart hans pass var. Hon visste ingenting, men jag fick lov att lasta hästen och ta den med mig (jag kunde ha varit vem som helst). Jag betalade inga pengar och efter någon dag fick jag en sms från SJ som undrade vart hennes pengar var. Jag skrev att hon fick inga pengar för än jag hade fått mitt pass. Jag skulle bara sätta in pengarna på hennes konto så skulle hon skicka passet. Dum som jag var satte jag pengarna in men fick aldrig passet. Jag har skrivit till henne, min advokat har försökt att få tag på henne, men hon skiter fullständig i mig. I passet fanns även stämplar från när han blev godkänt och alla hans vaccinationer från han var liten. Jag fick söka om nytt pass hos SH, haft veterinären hemma och läsa chippen osv.

Där stod jag mitt i vintern med en häst för mycket och 12000kr fattigare, så jag fick försöka än en gång att sätta honom till salu.Jag hade en spekulant från Norge, men eftersom han inte hade passet i ordning,så gled det ut i sanden. Äntligen dök en spekulant upp som verkade väldig seriös, som ville både avla och tävla med honom. Hon hade dock inte alla pengar på en gång då hon precis hade startat eget. Jag säljer inte gärna på avbetalning, men är man desperat, så är man och allting lät så bra. Hingsten blev besiktigat och var utan anmärkning så jag skickade iväg hästen med kontrakten som hon aldrig skickade tillbaka. I början var allt bra och hon berömde hästen, men efter 2 månader ringde hon och sade att hon hade problem. Hästen hade gått igenom stängslet! Jag gav henne lite goda råd om stängsel osv då man ju klart måste vara lite mera om sig när man har en hingst. Efter 14 dagar skrev hon en mail om att hon inte kunde ha honom mera då han fortsatt gick igenom stängslet. Jag var lite oförstående, då han aldrig hade visat sådana tendenser här hemma, fast vi har andra hingstar och brunstiga ston nästan konstant. Vi har inga megastängsel, men ser ju klart alltid till att där är ström i dem. Till slut fick jag gå med på att hon skickade honom tillbaka, då jag var medveten om att jag aldrig skulle få se resten av summan för honom. Han anlände en sen kväll och lastbilschauffören undrade om hur det blev med betalningen, för det hade hon sagt att jag skulle betala. Jag var faktiskt inte överraskad, men mina praktikanter som var här höll på att svimma, hur kunde man göra så. Jag kunde ha stått på mig, då det var hon som beställde transporten,men jag tyckte synd om chauffören, då det ju inte var hans fight, så jag betalde 3700kr för det. Det värsta av allt var att få hem en sådan häst. Han hade nog tappat 100kg, tunn och omusklad och helt tappat stingen. Jag skrev en mail till köparen och undrade hur hon kunde sköta en häst på det viset och hon erkände att hon inte hade tid att rida honom och hade försökt att få en medryttare!!!Jag ringde några dagar senare till mitt försäkringsbolag och berättade att jag hade fått honom tillbaka och ville ha försäkringen överfört på mig igen, då fick jag det chockbeskedet att hingsten hade varit oförsäkrat hos tjejen som hade haft honom.

Där stod jag med en förut så underbar perfekt hingst, som intelängre hade pass, som inte är fullförsäkrat, som inte har en enda vaccinationkvar och som jag kunde börja om från början att träna.

Det är kanske inte alltid för att man är oseriös att man harsamma häst till salu flera gånger, där är många aspekter i en sådan sak.

Han blev senare såld till Norge.

Likes

Comments

 Mannen som jag köpte Rgyogo av, kom på sommaren med familjen och hälsade på och då levde min gamle hingst fortfarande och var 27 år. De såg ju då att Ragyogo ville få ett riktigt bra hem och massor av ston. Året därpå var vi, hela familjen i Ungern och hälsade på dem. Då växte iden att köpa hästar i Ungern och importera till Sverige och sälja. Ungern är ju ett hästland och det finns mycket fina hästar och alla är välhanterade, många både körda och ridna. Det var ju verkligen kulturchock för mig första gång jag skulle ut och kolla på hästar där. Där var alla möjliga stall och svårt att prova hästarna då många har hästarna uppstallade bakom huset, inne i byn. Det fina med det, är ju att hästarna är helt trafiksäkra. Den resan jag vill berätta om här, är med för att visa att det är inte bara att köra ner och hämta billiga hästar och sedan sälja dem dyrt i Sverige. Det kräver mycket tid och tålamod och lite vanligt mod också. När jag åker får jag ju först och främst ha en till att sköta alla hästarna här hemma och planera för familjen med, så inte de blir lidande.

Jag har haft min yngsta pojke med när jag kör, så jag har sällskap och en till att hjälpa mig att läsa karta när det behövs.Det var innan jag fick gps:) Han var 13 och klarade det fint. Det är inte många på 13 som kan sitta still så länge och ha ett sådant tålamod. Denna gång började problemen redan när vi åkte hemifrån. Jag hade fått släpet reparerat och gjort ny ström på den och det strulade med en gång. Säkringarna gick i ett och vi köpte ett helt gäng men jag vågade inte köra med det. Som tur var, var min mekaniker hemma så han åtgärdade felet med det samma så vi kunde komma iväg. Vi brukar köra till Helsingborg, tar färjan till Helsingör. Därefter kör vi till Gedser och tar färjan till Rostock. Det brukar passa med att när vi tankat här hemma ifrån, så kan vi tanka igen i Rostock. Vi körde på eftermiddagen så det var sen kväll när vi kom till Rostock. Inne på macken märkte jag att något var fel. Där var ingen tank som kunde tanka och det visade sig att de inte hade någon bensin. Jag undrade hur långt där var till nästa mack och där var 17mil. Så fick vi köra tillbaka en bra bit och hittade då en mack med bensin. Aron han somnade och jag tyckte jag kunde köra ett tag innan jag behövde sova och det slutade med att jag körde fel på många kilometer. När vi äntligen var nere i Ungern och hade bara ca 4 mil kvar var där ett rådjur som hoppade ut rakt på släpet.Rådjuret dog och en lampa gick sönder på släpet men jag tyckte att det inte var så farligt för det var bara på sidan och allt annat fungerade. Lite chockade och trötta kom vi fram till huset, där Kira hade eldat och gjort mysigt till oss. När jag ska köpa hästar i Ungern tittar jag alltid hemifrån på datorn och kollar vilka hästar jag ska titta närmre på. Jag hade hittat en del, men bara en bra bit därifrån. Tamas hade sett i tidningen att där var en gubbe i närheten som hade många hästar till salu, så han tyckte att jag säkert skulle hitta två fina hästar där och då behövde vi inte köra så långt. Eftersom vi hade gott om tid så körde vi inte för än på eftermiddagen till honom. Det var ett fint ställe med hotell och ett mycket fint stall, så det började ju bra. Då vi kom in i stallet stod några stackars hästar, en var vävare två var jättemagra och två var ca 150cm. Tamas skämtade om att de var ju i alla fall skimlar, jag hade sagt att det var lättast att sälja skimlar i Sverigeframför vanliga bruna. Resten han hade var dräktiga, vilket jag inte häller ville ha. Ja, vi fick köra därifrån utan att ha handlat något. Nu var klockan så mycket att vi fick vänta tills nästa dag att köra. Vi tittade på de hästar jag hade utsett på datorn och där var en häst som ägdes av en man som jag hade varit hos tidigare Fritz Josef och jag visste att han hade flera som kunde vara intressanta. Det var ju ändå en bit att köra ca 20 mil på dåliga ungerska vägar. När vi kom dit berättade han att han hade varit på festival dagen innan och galopperat i 6 timmar. Hästarna såg inte bra ut. Jag valde ut en som jag hade sett tidigare som bara var lite svullen i benen, jag visste att hon var bra annars och så valde jag en brun som också såg ut till att ha klarat festivalen bra. Resten var för unga eller inte bra i benen. Jag ville pruta lite med priset när jag köpte 2 men det ville han inte. Då¨sa Tamas, att vi kunde ju köra hem och prata om det och så ringa tillbaka om vi ville ha dem.Tamas undrade om jag ville titta på flera hästar nästa dag men jag ville hem då jag bara hade avsatt 2 dagar till att hitta hästar. Vi bestämde att jag skulle köpa de två och då skulle jag mötas med Tamas nästa morgon och få växlat pengar, hämtat hästarna och sedan köra hemåt. Nästa morgon kom Tamas och sade att där var problem, han hade inte kunnat nå Fritz Josef på telefonen. Vi gick i banken och växlade pengar och åkte hem och diskuterade vad vi nu skulle göra.Jag kunde ju inte bara köra dit och så han kanske inte var hemma eller hade såld hästarna till någon annan. Tamas tyckte att vi skulle titta på några andrahästar för han litade inte på Fritz Josef. Så bestämde vi att vi skulle köra till Bekes som ligger 35mil därifrån, men de hade fina hästar. Vi tog släpet med för vi var säkra på att hitta några. Väl framme, visade det sig att vara zigenare. Dom var helt ok men en spännande familj som berättade om hästarna med liv och själ med höga röster och armarna gick. De berättade att det hade regnat i 14 dagar så hästarna hade inte varit ute. Den första vi tittade på var Hertsec som jag hade sett på annons och tyckte mycket om . Han bockade som bara den när han kom ut i paddocken och Aron undrade om vi verkligen skulle köpa den hästen. Jag visste ju att det bara var överskottsenergi och han var då också lugn när han hade brallat av sig. Den hästen ville jag ha, men han var dyr. De hade lovat att om jag köpte två skulle de nog gå ner i pris för honom. Ja, då var det bara att hitta en till. Jag hade ju lovat min man att jag skulle köpa ridskolehästar, då det var det enda man kan sälja vintertid i Sverige. De visade den ena fina hästen efter den andra men så var de inte ridna men bara lite körda. Hade det varit sommartid hade jag inte tvekat att köpa hästarna då de var så fina, men till ridskolehästar dög de inte. Jag undrade om inte Tamas kunde ringa igen till Fritz Josef , och denna gången gick det. Hans telefon hade varit sönder och nu ville han gärna pruta lite om jag köpte 2 hästar. Så skulle vi förklara dessa zigenare att vi inte skulle ha några hästar ändå och vilket liv det blev! Jag sa till Tamas att han skulle tala om för de att jag skulle komma tillbaks nästa gång, för såna fina hästar ville jag gärna ha sen. Då körde vi direkt till Fritz Josef och var där kl 10 på kvällen. Vi betalade och lastade hästarna och körde hem till Kaposvar igen där hästarna skulle övernatta så jag kunde få sova innan jag skulle hela den långa resan hem. Nästa morgonskulle Tamas komma och hjälpa mig med att lasta. När vi kom ut i stallet stod den ena hästen och hostade så lungorna höll på att ramla ut. Den hästen kunde jag naturligtvis inte ta med till Sverige så Tamas fick ringa till Fritz Josef och säga att jag kom och skulle byta hästen till en annan. Det tog lång tid att övertala honom men till slut fick jag lov att byta den mot en annan. Aron och jag körde själva dit då det ju var på vägen hem. Vi hade ingen GPS på den tiden och körde självklart fel. Vi hamnade på några fruktansvärda dåliga grusvägar,ja mest sand och jag var hela tiden rädd att jag skulle sitta fast med 2 hästar där bak. Efter lång tid hittade vi och när vi anlände hade den hästen jag skulle bytt med, rymt! Där var ett stort hål i stängslet och hästen var borta.De hittade inte den medan vi var där i alla fall. Då återstod bara en häst som jag ville ha men den ville han inte byta med för den var dyrare än den andra jag lämnade tillbaka. Jag hade inte fler pengar med mig och jag vägrade att ge honom fler pengar då jag tyckte att han avsiktligt hade försökt att lura oss med host- hästen. Efter 2 timmars dividerar fram och tillbaka gick han med på att betala tillbaka pengarna för hästen. Då stod vi med bara en häst och skulle bege oss till Sverige. Som tur var hade jag sparat telefonnummer till en handlare som vi hade varit hos förra gången och jag ringde och frågade om de hade någon häst till salu. De hade en brun valack, kanske inte precis det vi letade efter och så fanns det en lippizaner sa de. Vi bestämde ett ställe vi skulle träffas och när Kristi kom och mötte oss, sa hon att där var problem. Nej nej sa jag,inte fler problem, men det vara bara att lippizanaren inte var riden, så där var bara den brune att välja på. När jag såg honom tyckte jag, som tur var, om honom, han var riktigt snäll och go, så vi köpte han. Då var Aron och jag så trötta av allt ståhej så vi hittade en restaurang och åt en god middag och la oss till att sova en stund. Jag vaknade efter ett par timmar och då hade det börjat regna, men jag körde ut på motorvägen i lugn och ro. Plötsligt la allt lyse av både på bil och släp. Jag smög mig in på en bensinmack och väckte Aron.Han hade tagit med sig en massa elektrikergrejer och då fixade han lyset. Det var lampan som hade gått sönder på släpet som spökade då det blev blött och kortslutade.Han kapade sladden och isolerade den så vi kunde köra tryggt hem igen.Säkringar hade vi många av så vi bytte dem. Då vi var väl försenade och jag behövde komma hem snart, körde jag ganska fort och länge. När vi kom till Rostock var jag så trött så jag körde i fel fil och hamnade på motorvägen intill själva Rostock. Där skulle man betala pengar för att köra tunneln in till staden och jag hade inga euro. Vi fick inte vända och de tog inte kort. Tillslut hittade Aron några småmynt så vi kunde fortsätta. Vi skulle ha kört tillbaka direkt men körde fel inne i byn och det gick en timme för än vi kunde återkomma till färjan. Vi kom hem till slut. Båda hästarna blev såld till ridskolor men den brune blev tyvärr avlivat kort tid efter han blev såld, då han hade blivit sparkat på knät av en annan häst och det gick inte att rädda honom.

Likes

Comments

 Jag har också handlat hästar till eget bruk ibland. Jag köpte ett par ston till avel från Polen som jag tyckte mycket om och som jag hade i många år . Min gamle hingst Mackay hade blivit 27 år och jag tyckte det var på tiden att få en annan hingst som kunde ta över. Jag kontaktade då handlaren från Polen och undrade om inte där fanns några palominohingstar där. Hon letade upp en mycket fin hingst till mig på 4år som hon skickade bilder på. Jag köpte honom och fick honom hem. Då jag skulle visa honom som hingst skulle han röntgas och det visade sig att han hade spatt på båda bakbenen. Det är inte konstaterat att spatt är ärftligt och vissa tyckte jag skulle visa honom ändå, men jag ville inte ha en hingst med spatt. Han var ju dock inte halt så jag sålde honom till en som visste om det och tog chansen. Tyvärr så hoppade han ut ifrån stängslet där, rakt ut på asfalten och fördärvade sig i frambenen och blev aldrig bra igen. Han blev senare avlivat. Nu var goda råd ju dyra, då jag fortfarande stod utan ny hingst.....Jag blev kontaktat av O som förmedlade hästar från Tyskland, som undrade om jag ville köpa encremellohingst. En cremello är en häst som är bärare av dubbelt cremegen det vill säga den är vit med blåa ögon. Den har två palominoföräldrar och har fått cremegenet från båda föräldrar och ger då 100% palomino på fuxfärgade hästar.Det lät ju väldigt intressant och hon skickade bilder och film. Jag tycke inte riktigt om honom, så jag avböjde erbjudandet. Hon berättade då att hon visste om en hingst som jag kunde leasa. Det var jag inte häller så intresserad av, men hon förhandlade då med den så kallade ägaren så jag kunde få leasa honom och sedan köpa om jag det ville. Det kunde ju inte vara mera perfekt, tyckte jag. Jag kunde få hem hingsten och prova och visade det sig att det inte varvad jag letade efter, kunde jag bara lämna honom tillbaka och så betala hyran.Jag var eld och lågor och ändå mera då jag fick se korten på honom, han var helt enkelt underbar, han hette Ragyogo. Den så kallade ägaren skulle då skicka ett kontrakt som också kom, men där var många frågor jag hade om denna hingst, bla om han var röntgat och var han var godkänd osv. Hon skickade några kopior på papper på hingsten och en del var på ungersk som jag inte förstod ett skit av.”Ägaren” skrev också att hingsten befann sig i Österrike hos en tjej som red honom där. Jag började ana att där var något som fattades, jag fick aldrig svar på mina frågor, så jag kontaktade en kompis som kunde ungersk, för att tyda vad som stod i papperna. Hon kunde inte häller riktigt hitta svar på de frågor jag hade , så hon föreslog att hon kunde ringa till förra ägaren som stod på det ena papper. Det tyckte jag var en riktig god ide, för han visste ju säkert allt. Jag var väldigt spänd och han svarade faktiskt med det samma och min kompis började prata med honom på ungersk. Jag kunde ju bara titta på hennes ansikte och hon såg lite konstig och förvånat ut. Det visade sig att han inte hade såld hästen än, det var fortfarande hans, och han var inte lite förvånat över att en annan människa höll på att leasa ut hans hingst och till och med att sälja den.Han var fruktansvärd noga med vart hingsten skulle hamna och denne Molly som utgav sig för att äga Ragyogo , hade visserligen kontaktat honom och ville köpa Ragyogo, men de hade inte kommit överens om pris eller något och hon hade inbillat honom att hon själv skulle ha honom till avel i Tyskland. Jag kontaktade då O och uttryckte min förvåning över att Molly inte ägde hingsten innan hon började sälja den till mig, och att jag inte hadenågot emot att betala något för kontakten till hingsten, men jag tyckte inte det var det rätta sättet att handla en häst. Då fick jag en fruktansvärd utskällning,att jag hade fördärvat hela deras vinst på denne hingst och det var ganska vanligt att man gjorde så och hon tyckte att jag kunde dra dit pepparn växte med mitt dåliga svenska. Min kompis ringde då till ägaren av Ragyogo och jag fick lov att köpa honom direkt av dem. De fick min hemsideadress så de kunde sehur mina hästar var skötta,och fick lov att komma och hälsa på hingsten när han hade kommit hit. Det var början till en riktig vänskap med ungrarna.

Bilden är på Makia som jag tog hem från Polen, bla mamma till Mercedes som jag har än i dag.

Likes

Comments

En tragikomisk berättelse om en familj som sökte en riktig snäll kompis till lite promenadridning på landet.

Jag hade då Doris som var snällheten själv, en korsning av Fredriksborgare och Knappstrup. Hon hade mycket speciell färg och kom direkt ifrån uppfödaren som i princip bara hade haft henne till att titta på. Hon var dock så snäll så alla kunde rida henne. Familjen kom och mamman skulle först rida då det huvudsakligen var henne som skulle ha hästen.

Doris uppförde sig exemplarisk och mamman var nöjd.        Sedan skulle pappan rida och han var helt orädd men inte riktigt någon rutinerad ryttare. Han skulle prova att galoppera och det gick bra en halv omgång och då knep han så hårt med knäna att sadeln kanade ut på halsen av Donna, för hon var rätt så rund och svår att hitta sadel till. Då det var obehagligt stannade Doris lite hastigt så pappan fortsatte och trillade av. Det gick ganska sakta och helt odramatiskt, såg det ut som. Mannen reste på sig och då fick vi se att det inte var alls odramatisk för han hade knäckt nyckelbenet, då han hade haft sin mobil och sina nycklar i bröst fickan och hade då landat på axeln. Ack och ve, vi fick ringa ambulansen och mannen var så tapper, fast han var helt vit i ansiktet höll han humöret uppe. Medan vi väntade på ambulansen frågade han lite försynt om de fortfarande fick köpa hästen, nu de hade varit så klantiga. Det var inte just de orden jag hade räknat med, för jag trodde aldrig att de ville köpa häst när det hade gått som det gick. De fick köpa henne och jag är säker på att hon har ett toppenhem den dag i dag.

Datorn har tagit över mer och mer. Folk sitter hemma och kollar på hästannonser och är inte foton fina på hästarna, då blir de aldrig sålda. När jag började med att sälja hästar, räckte det med ett litet kort på hästen där den stod uppställd. I dag ska man sätta ut den med både ryttare, hoppbilder film osv. Sedan kan man vara säker på att köparen vill se hästen från en annan vinkel, så man får ta nya kort i alla fall. En häst som är ett bra exempel på fotons verkan är Casmir. Jag började med att fotografera honom med min gamla kamera som inte var den bästa , och det blev inte så fina bilder. Han var lite långpälsat med. Jag fick inget svar och ingen ringde. Jag hade annonsen ute länge. Så fick jag ny kamera och tog lite bilder där han var uppställd och prydligt ryktat. Där var ett parstycken som ringde då men inga seriösa. Så hade jag 2 praktikanter som var här ett tag, det fixar vi, sa de. De flätade Casmir och löshoppade och tog bilder när han hoppade. Där ringde MÅNGA och hästen blev såld. Det är egentligen lite trist tycker jag att folk har förlorat den där kontakten med hästen som många gånger behövs för att man fastnar för den. En ful häst har ingen chans och så kan den vara nog så bra..

Däremot måste jag ju säga att internet ger massor med möjligheter. Jag har kunnat sälja en hel del till utlandet pga detta. Ett lysande exempel är Ogiandra. Jag fick henne ihop med några andra hästar och jag la ju speciellt märke till henne då hon var vansinnigt vacker. Hon var svart med strumpor och bläs, holländare med supergång och enormt snäll. Jag förälskade mig i henne och hade egentligen tänkt behålla henne till avel och betäckte henne. Hon blev inte dräktig och jag tyckte väl att det var ödet att jag inte skulle behålla henne så jag satte henne till salu. Enda nackdelen med henne var att hon var struppipare men det störde henne inte alls. Jag satte ut henne påannons och fick klart jättemånga svar. Bland de många en mail från en som skrev att hon var från Dubai. Jaja tänkta jag, en del spam är verkligen utöver det vanliga och tog väck den. Där gick en vecka och jag hade inte såld Ogiandra och plötsligt fick jag igen en mail till från denna dam som var svensk och var bosatt i Dubai. Det var inget spam. Hon köpte hästen och Ogiandra fick åka tillsammans med en valack från Stockholm, först till Köpenhamn och sedan flyget därifrån hela den långa vägen. Jag fick se en del bilder därifrån, på stallet som var utrustat med air-condition. Det var riktigt fint. Fördelen var,att jag var ju nästan säker på att den hästen inte kom tillbaka :)

Likes

Comments

Vi handlare jobbar en del ihop och det har hänt att vi har bytt hästar när vi har haft de för länge, så hästarna kan komma till ett annat område där det kanske är mera behov för just den sorten eller storlek. Malin ( en annan handlare) och jag fick hästar från samma handlare i Danmark och jag fick förfrågan om jag ville ha Sigge som var en snäll 7årig fredriksborgare. Den var billig för han ”passade”lite i traven. (gick lite passgång) Jag hade inte plats just då, så Malin tog hem honom. Hon hade han i ridning ett tag och han gick ganska bra och slutade med att passa. Hon sålde honom till Norrland till en ridskola som hade honom någon vecka, och där fick han något vätska i manken, så de vågade inte behålla honom.(de hade nog inte hört talas om sadelanpassning) Malin fick honom tillbaka, och behandlade honom. Hon skickade honom till en kompis som skulle sälja honom men det gick inte. Då åkte han tillbaks till handlaren i Danmark, som sålde honom därtill en privat som han sa. Jag skulle till Danmark till en annan som jag köpte hästar hos och han köper mest privat. Han hade två fina hästar till mig bla en fux valack och jag tänkte inte på det när jag lastade den, utan när jag på färjan, tittade i hans pass, såg jag till min skräck att det var Sigge jag hade med mig tillbaks. Nå, hästen var ju fin och inga fel på honom, så jag tänkte att jag skulle ge honom en chans. Jag sålde honom billigt till en ridskola som skulle ha honom och en annan på prov. Den andra hästen påstod de att den var halt, även om han var besiktigat innan de åkte iväg till ridskolan och om Sigge sa de att han hade vargtänder, så jag fick båda tillbaka. När jag pratade med Malin berättade hon att han hade inga vargtänder, för han var besiktigad hos hennes veterinär och hon kollar alltid om dom har vargtänder. Jag tog tillbaka dom i alla fall för jag orkade inte med något strul.Jag skickade honom slutligen till en bekant i Norrland som har såld lite hästar för mig. Så kom han till norrland igen! Hon sålde honom till en flicka, som är fantastiskt glad för honom och skriver ideligen om vilken underbar häst hon har fått. Ja, sagan slutade bra denna gång, men han fick åka många rundor innan det blev bra.

Likes

Comments

Som handlare ser och möter man många typer på människor. Jag tycker själv att jag har en någorlunda bra förmåga att se om hästen och ryttaren passar ihop. I vissa fall lyssnar folk och i andra inte......

Jag hade fått et mycket vackert och snällt sto till salu, hon var väldigt välmående och när hästarna glänser och är lite feta är det alltid lättare att sälja dem. Hon var 12 år och hade gått en del år på ridskola och var därför lite stel i sidorna och lite trög att rida. Jag satte ut henne för en rimlig peng som ”tanthäst” Än en gång höll jag på att bli nerringd. Där var tydligen brist på hästar med bra lynne. Eftersom där var många om budet gällde det ju att komma först.

Jag hade en köpare från Örebro som var väldigt angelägen och hon lyckades att komma iväg så hon kom till mig dagen efter. När hon provred kunde jag strax se att det inte var hästen för henne. Hon blev lättare irriterad över att hästen inte ville böja sig och försökte på alla vis att knyckla ihop henne. Jag hade inte precis tänkt mig Milles framtid som dressyrhäst på tävlingsbanan men som en myshäst till uteritter osv. Jag hade flera hästar till salu och försökte övertyga spekulanten om att det kanske inte var rätt häst för henne. Jag drog iväg henne till ett bete, där jag hade flera hästar, men hon ville knappt titta på dem, för hon hade bestämd sig för att hon skulle ha Mille. Hon undrade om hon inte fick köpa henne sen jag jag försökte att få henne på andra tankar. Jag kunde ju inte neka henne det, men jag tyckte ju hon skulle fundera på det.

Hon hade dock bestämd sig för att köpa henne och sen kom nästa problem. Eftersom det var en billig häst så hade hon inga papper.Jag förklarade att det inte var så svårt att få pass på en sådan häst, man skulle bara ha ut en chipmärkare, sen åldersbestämma, vilket jag skulle göra när jag besiktigade hästen och sen skicka in papperna till SH, så skulle hon fåsitt pass

. Om hon inte lyssnade eller hon inte trodde på vad jag sa, det vet jag inte, men några dagar efter ringde hon och sade att hon hade haft kontakt med jordbruksverket och frågat vad hon skulle göra. De undrade vart hon hade köpt hästen, för de påstod att man inte får sälja en häst utan papper och hade nästan skällt på henne. Hon var i upprör och hade fått den uppfattningen att både jag och hon kunde få böter och hon hade sagt till jordbruksverket att jag hade såld mängder med hästar utan papper och jag säkert skulle höra ifrån dom.Ja, tack sa jag, det tvivlar jag inte på !Jag undrade varför hon inte hade gjort som jag hade sagt, men det hade hon glömt, hur man skulle göra (hon tänkte aldrig på att ringa till mig).

Efter kort tid fick jag ett brev från jordbruksverket att det hade kommit dom för öra att jag sålde hästar utan papper och det fick jag inte, fy,fy. Sur på allt och alla skrev jag ett brev tillbaks, att de som var anställda på jordbruksverket var där för att hjälpa folk och inte skälla på folk när de ringde och ville ha råd. Dessutom fanns det bara passtvång i Sverige,( på den tiden) så de hästar som inte hade stam, kunde inte få pass i Danmark, så jag undrade lite hur jag skulle kunna skaffa pass till en sådan häst, om inte i Sverige. Jag fick då häller aldrig några böter eller något, för reglarna var inte så strama då.

Där gick ca ett halvår och hon som köpte Mille ringde igen och sade att hästen nog inte passade till henne. Hon hade börjat stegra sig och gå emot. Jo, tack, kom du på det nu?!? Om jag kunde ta henne tillbaks???????Jag tror inte jag ska skriva i boken vad jag sa till henne, men något i stil med att hon nog själv fick försöka sälja den till någon annan. (omskrivit till snällare ord) eftersom jag uttryckligen hade försökt att få henne att förstå att de inte passade ihop. Jag vet tyvärr inte vad som hände med Mille sen.

Likes

Comments

Första gången jag var i rätten angående en häst var långt innan jag började som handlare, men jag tycker att historien förtjänar att vara med här, för det är just såna fall som man ska akta sig för.

Jag har ju såld lite hästar då och då innan jag hade det som rent yrke, och det gav mig ju även lite förvarning om hur det kunde vara. Jag har fortfarande  rättegångspapperna kvar, men jag behöver inte friska upp minnet, för jag kommer så väl ihåg hela förloppet. Det visar också vilket intryck det gör på en människa, när man blir stämd och man känner att det är fullkomligt orättvist.

Jag hade köpt en mycket fin valack, Markus , borkfärgat på 3 år med full stamtavla 162cm påhösten och hade ridit honom i nästan ett år och ställde upp i kvalitetstävlingdär det gick rätt så bra, han hamnade någonstans i mitten. Jag hade haft litekompisar som hade ridit honom och många hade sett vilken trevlig häst det var,han var helt enkelt genomsnäll. Dock hade han ett fel, han hadepartellaupphakning. För de som inte vet vad det är, så är det knäet som hakarupp sig, så hästen släpar bakbenet efter sig.Efter ett tag släpper det och de kan gå normalt igen. Det kan i vissa fall botas vidmycket och rätt träning och hjälper inte det, så kan man med en liten operationfixa det igen. Det gick bra med Markus så länge han var i träning

. En i ridklubben hade fäst sina ögon på honom och ville köpa honom, men hon hade ett sto som hon skulle döma ut och få försäkringspengarna för den en månad senare och ville därför betala Markus på avbetalning.

Hon var hos mig flera gånger och red Markus innan hon bestämde sig. Jag påpekade för henne att han hade partellaupphakning och var tvungen till att vara igång. Hon bedyrade att hon skulle rida mycket och träna så det var ingen fara, tyckte hon.

En dag vill hon rida ner på ridbanan som låg ca 300meter borta, för att prova honom ytterligare. Plötsligt kommer där en tjej ledande med Markus hem och säger att Ellen har ramlat av. Jag hörde inget från henne ett par dagar och så ringer hon från sjukhuset och säger att hon har skadat sig lite, men det var ingen fara och hon ville i alla fall köpa Martini, för det var inte hans fel att hon ramlat av. Hon hade då betalat 15000kr på hästen och jag skulle ha 25000. De resterande 10000 skulle jag ju ha sedan när hon hade fått försäkringen från stoet.

Mellan händelserna, kom en tjej Karin och frågade om hon fick rida Markus, medan Ellen inte kunde, och då sa jag att det ju nu var Ellens häst, så det fick hon fråga henne om. Det fick hon, så hon kom ett par gånger och red honom. Några dagar senare när Ellen var bättre, kom hon och hämtade Martini. Det var i början på november månad. December kom och jag räknade med att nu skulle mina pengar komma. I stället ringde Ellen mig en morgon och sa att hon ville lämna Markus tillbaks, för han var ju sjuk! Jag undrade då vad det var med honom och då sa hon att han ju hade partellaupphakning och jag inte hade talat om det för henne. (hon hade till och med pratat med veterinären om vad det innebar).

Senare på eftermiddagen stod hästen plötsligt i stallet, jag hade inte märkt att någon hade varit där. Där mötte mig en fruktansvärd syn när jag fick se Markus.. Han var fullständigt utmärglat och helt grå i ögonen. Jag ringde efter min kompis som kom och tog foto på honom, för jag kände att där var något helt fel och att jag kanske fick användning för korten sen. Ellen ringde senare på kvällen och ville ha sina 15000kr tillbaks. Jag var fullständigt i uppror och undrade om inte han hade fått mat och jag hade sagt till henne att han skulle tränas. Jo, han hade fått SÅ mycket mat och motion hade han fått för han hade gått UTE. Det var som sagt i mitten på december och ett hemskt väder, och han hade inte haft täcke på.. Jag talade omför henne att hon skulle vänta länge om hon skulle få några pengar tillbaka från mig, för jag hade inte tänkt betala några pengar när hon hade behandlat hästen på det viset. Det skulle ta mig ett bra tag att få hästen i samma skick som innan jag sålde honom.

Det varade ju inte länge för än jag fick en stämning från henne.

Jag försökte att få fodrat Martini så gott jag kunde och hittade en som ville köpa honom för reducerad pris då jag inte hade räknat med en häst till i stallet just då. Där kom en spekulant. Hon hade själv haft en häst med partellaupphakning innan och visste vad det innebar. När hon fick se Martini i verkligheten, tyckte hon synd om både mig och hästen och lovade att ställa upp och vittna om det skulle behövdes.Då hade jag ju haft honom i en månad och han hade redan gått upp i vikt så hon förstod hur illa det hade varit med honom. Hon hjälpte mig att vittna och jag fick även en kompis till att vittna som hade hjälpt mig att visa honom till kvalitets tävlan och som visste hur fin han var innan Ellen köpte honom. Jag kallade även kompisen som hade tagit korten på Markus och veterinären som hade pratat med Ellen om hästen innan hon köpte den.

Det var en väldig trevlig domare och han förhörde alla mina vittnen och hade bra tålamod till att höra alla förklaringar Det visade sig att Ellen hade tagit Karin som vittne, som hade ridit Markus medan han stod hos mig och hon vittnade mot mig på alla sätt och vis. Hon påstod att jag inte skötte mina hästar, att de inte fick tillräckligt att äta och att jag hade det förfärligt grisigt i stallet.. Jag kommer ihåg att jag tänkte, vad har jag dock gjort den där människan? Ellen själv lipade under förhöret och hade väl inte mycket sammanhang i det hon sa och domaren måste ha genomskådat att Karin bara var ute för att skada mig, för han ställde många närgående frågor till henne.

Jag vann i rätten, det enda jag skulle betala, var 5000krtill Ellen eftersom hon hade betalat 15000kr till mig och jag hade såld Markus för 15000kr. Då hade jag fått 5000kr mera än jag begärde från början. Man tog inga hänsyn till att jag hade fodrat honom en månad och satt nya skor osv. Jag var dock överlycklig, för även om Ellen skulle ha 5000kr, så skulle hon betala rättegången eftersom hon förlorade och det blev ju bra mycket mera än 5000kr Markus fick ett bra liv hos nya ägaren och vi hade kontakt många år efter.

Karin flyttade från byn och ett par år senare var jag ute och red med hennes sambos nya tjej och vi började prata om Karin.. Det visade sig att Ellen hade gått i borgen för ett lån som Karin stod och skulle ha, mot att hon vittnade mot mig på rättegången. Nu hade Karin misskött sin betalning så Ellen som stod som borgenär, blev nu krävd på pengarna. Hon hade ringd ideligen till Karins förra sambo och ville ha pengarna, men han hade inget med Karin att göra längre. Nu förstod jag varför Karin vittnade emot mig i rätten och jag rös, för jag tänkte, att det är bara sådant som händer på film. Vad som hände med Ellen och pengarna hon hade borgat för ,vet jag inte, men jag tyckte inte så synd om henne.

Likes

Comments