Ibland råkar man ut för fel personer! Man tycker man lär sig med tiden att skilja på ärliga och oärliga människor, men för det mesta vill man ju tro det bästa om folk. Jag har en gång råkat ut för en familj där dottern skulle ha häst. De var här och provred 2 gånger, bestämde sig för hästen, var med på besiktningen, hästen gick igenom utan anmärkning, och när veterinären hade körd, sa mamman: Detta känns inte rätt! och ville inte ha hästen ändå. Där stod jag med veterinärräkningen och de körde bara. De skulle ju inte ha hästen så den fick jag betala. Så kan man tycka att den kan man använda till nästa köpare, men de flesta tycker det är skumt med en häst som redan är veterinärbesiktigat, för då har man nog drogat den eller något vid besiktning. Det är inte häller säkert att man får nya spekulanter direkt och en besiktning är en färskvara.

Ibland har jag haft spekulanter som vill titta på fler än en häst, faktiskt ganska ofta. Då man ju vill lämna bästa intrycket, så gör man i ordning dom som man tänker och tror kan vara intressanta. Man kan också råka ut för ridskolor som tittar efter flera hästar, ja, då gäller det ju att alla ser bra ut.

Det är inte svårt att förstå att där läggs ett stort press på alla som jobbar i stallet, hästarna ska sadlas, visas ridna först och sedan ska spekulanten prova, och med ridskolorna kan där gå en hel dag. Ibland händer det att de inte köper något som helst och där står man och har lagd ner flera dagars jobb på ingenting.

Ett tag var jag inne på att det skulle kosta pengar att provrida om inte man köpte något, som man i dag tar pengar för sadelutprovning. Jag har aldrig i min tid som sadelmakare tagit pengar för att hjälpa till att prova ut en sadel, men tiderna ändras. Kanske någon gång i framtiden det kommer att kosta en slant för att provrida:)

Jag hade en spekulant en gång, som skulle prova ALLA hästarna. Till slut fick jag säga att de sista var inte ridna. Hon köpte aldrig något:)

Det är helt rätt att provrida hästen, men man ska tänka på att det tar tid att lära känna en häst och det kanske inte känns helt rätt de första gångerna, men tycker man generellt om hästen i övrigt, så ska man inte skrota den bara för att man inte kan rida den perfekt.. Jag brukar säga, köp hästen om du har förälskad dig i den, för då löser alla problem sig. Det är precis som när man hittar en karl. Han kan ha alla möjliga fel, men är man förälskad, så kan man lära sig att leva med honom. Samma gäller hästen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

I dag vill jag berätta lite om det som följer med i hästlivet nämligen medhjälpare eller praktikanter.. Jag har haft några stycken genom åren. Jag har haft många bra och har fortfarande kontakt med flera vilket är fantastiskt roligt men har också gått igenom en hel del speciella personer. Här är en historia om en av dom:

En tjej ringde mig och ville ha jobb. Jag hade just då 2 stycken korttidspraktikanter, men de skulle ju inte vara där så länge. Tjejen ringde flera gånger och sa att det var precis det jobbet hon skulle vilja ha och hon lovade att hon skulle vara duktig och sköta allt. Hon skulle ta med sig en häst och ha den uppstallat för lönen och mera behövde hon inte, sa hon, jo hon skulle ju också själv ha boende och mat. Vi kom överens och hon skulle börja veckan därpå. När hon hade kommit, skulle hennes häst komma och det visade sig att det var en fodervärdshäst ( fd travare) som hon just hade lånat. Jag var överraskad då jag trodde det var hennes egen häst och tyckte att det kanske var onödigt att låna en häst när man hade tillgång till 25 saluhästar att rida på dagligen. Ja, nu hade hon ju skrivit på kontraktet menade hon.

De nästa dagar var katastrof. Hon satt mest på trappen och rökte och en gång när vi skulle hämta spån, satt hon och glodde på vi andra arbetade, jag skyfflade mest själv, och efteråt sa hon till de andra att jag var en slavdrivare. På kvällen tyckte jag att jag skulle belöna de andra praktikanter, för de var åtminstone trevliga och hjälpsamma, så jag hade lagat god mat, med fläskfilé och potatisgratäng. När vi skulle börja att äta, så undrade hon om vi fick sådan jävla hotellmat varje dag?

Dagen efter skulle hon hem, för man hade väl ledigt på helgerna?? och man var ju tvungen att hälsa på pojkvännen!! Jag undrade om jag skulle sköta hennes häst när inte hon var där, men det tog hon som självklarhet. Jag behöver väl inte berätta att hon inte kom tillbaka? Där stod jag med en gammal travare, som inte åt lite, men som tur var hade jag fått telefonnummer till ägaren. Jag ringde och berättade att hon inte skulle komma tillbaka och de fick hämta sin häst. Näää det kunde de inte för nu hade de ju skrivit kontrakt med henne....Några dagar senare hade de pratat med henne och då skulle hon ta hem hästen till sig hade hon sagt och jag undrade om hon skulle ha den på altanen eftersom hon bodde hos sin pojkvän i en lägenhet. Till slut fick jag övertygat ägaren om att hon inte skulle ta sitt ansvar och efter övertalning och löfte om att jag skulle köra hästen halva vägen till dom (om inte skulle jag släppa ut den i skogen) blev jag äntligen av med hästen. Det var ett dyrt och onödigt bekantskap, men i dag kan jag skratta åt historien:)

Likes

Comments

Jag förmedlade en del hästar för en uppfödare som avlade väldigt fina hästar men hade själv svårt för att sälja. Ibland var de inte helt uppdaterade med hänsyn till papper och pass men de fixade alltid när hästen var såld, så man kunde lita på dom angående det.

Den ene blev såld som voltigehäst och har numera varit med i Sveriges Mästerskap och varit med på filminspelning:) Det är dock inte den jag vill berätta om i dag, då det var ett okomplicerat köp, vilket de flesta har varit, men en halvsyster till den. Ett bra exempel på att internet inte alltid är för det bästa.

Det var vintertid och där var glest emellan kunderna och då det var stora hästar jag hade fått hem, var de inte så billiga i drift, så jag ville gärna hitta ett hem till dom snarast.Jag fick en spekulant på S som var ett ståtligt sto, väldigt trevlig och väluppfostrat. Spekulanten hade inte pengar till att betala allt på en gång så hon bad om att få köpa henne på avbetalning. Vad gör man...jo man försöker att skriva en bra kontrakt. Hästen var inte dyr, 32.000kr, så vi la upp en plan som var rimlig för oss båda

. I början var allt frid och fröjd och där blev betald. Så satte jag en av mina egna uppfödningar till salu till en billig peng, då jag väntade flera föl och behövde platsen, och då ville hon köpa den. Den kunde hon betala kontant och hämta med en gång, vilket hon gjorde. Det var en ettårshingst och jag hade varnat henne för att det ju är en pärs med de unghingstar och just hans helbror hade varit besvärlig i den ålder. Dagen efter hon hade fått hem honom stod där på Facebook att hästen hade lynnesfel och jag hade lurat på henne en häst som var värre än Satan själv.Jag skrev till henne och påminde henne om vad jag hade sagt och att hon kanske skulle ta och kastrera honom om hon tyckte han var så jobbig. Efter ett par dagar var han snällheten själv, men någon ursäkt fick jag aldrig.

Sedan började det gå trögt med betalningen på S. En dag ringde hon och ville köpa en annan häst jag hade på min hemsida. Då tyckte jag på att det kanske var dax att betala färdigt S innan hon gav sig ut i några andra hästköp. Då skulle hon helt plötsligt ha passet på hästen. Jag hade sagt att hon fick passet när hästen var färdigbetald, därför att avbetalningen gick direkt till uppfödaren, som inte ville lämna passet för än de hade fått pengarna. Det kunde hon inte förstå och jag försökte lura henne och hon skulle nog aldrig få det passet!

Där gick lite tid till och jag kontaktade henne igen om betalning. Nej nu var S sjuk, så hon tänkte inte betala något för än hon hade konstaterat vad det var för fel på henne. Nu påstod hon att hon hade röntgat henne och där var en massa fel på hästen. Hon kunde inte förklara vad....... efter 3 månaders vägran om att betala, sa jag till henne att jag fick hämta hästen, för nu ville jag inte vänta längre. Jag hade själv under den tiden betalat S till uppfödaren med egna pengar, för jag ville inte komma i kläm, så jag hade fått passet och sagt till köparen att nu hade jag passet! Nä men jag fick ju hämta hästen tyckte hon. Det var nu ett år efter hon hade tagit hem henne.

Min son hämtade henne åt mig. Hon stod i en lerhage med gyttja till knäna och svår mugg på alla 4 ben Sen började kriget! Hon la ut mig på internet om hur jag hade lurat henne och såld henne en häst som var sjuk och hon hade röntgenplåtar på att hon var kass i benen (dom såg jag aldrig) och skrev en hel blogg om vilken fuskare jag var. Jag fick aldrig slut på henne. Jag polisanmälde, men där hände inget och försökte på alla vis, men det var omöjligt att stoppa. Till slut sa jag till henne att nu hade jag avlivat hästen, eftersom hon sa att den var så dålig, så var det enda möjligheten. Jag kunde ju inte sälja en häst som inte var fräsch. Då blev det lite tyst ett tag. Vad hon inte visste då, var att jag hade såld henne till Danmark där hon fick ett fantastiskt liv. Hon kom på det senare när hästen var anmält till tävling, men det var lång tid efter, så hon kunde inte göra så mycket. Det är väldigt enkelt att hänga ut människor på nätet och man har inte en chans.

Likes

Comments

Såg nyligen på Facebook att en kollega hade blivit drabbad av att hästen som hon skulle sälja hade fått dåligt rykte. Av någon anledning så är där folk som tror att de är experter och att de ska varna andra människor för de där dåliga hästar som handlaren har. En handlare kan inte garantera att alla deras hästar är felfria, för såna finns inte utan man får se hästen utifrån det som man själv ska använda den till, på pris och skick osv. Det är tråkigt när folk inte kan hantera eller har kunskap om hästen de har köpt, och därvid försöker att påpeka fel som inte finns eller de inte kan acceptera, därefter att nedgöra hästen och därvid få den till att vara osäljbar. Det har hänt flera gånger att folk har köpt en häst billig, väl vetande att den har fel och brister, för en billig peng och sedan baktalar de handlaren eller den för att det inte var vad de förväntade sig. Ibland är där inget fel alls på hästen men en fjäder blir till 5 höns, här är ett exempel på det:

A fick jag i försäljning ifrån uppfödaren, som var seriös och hade fött upp många fina hästar. Hon var inriden, men hade haft ett uppehåll och uppfödaren hade inte tid och ork för att fortsätta utbildningen. A var en ung Fredriksborgare och därvid ett fuxsto, som ju alltid är speciella. Vi hade haft henne i utbildning ett tag, och filmade och skickade filmen till uppfödaren, som tyckte att hon skulle växa till sig lite och ville ha hem henne för att utprova en sadel till henne. Hon åkte hem och kom tillbaka efter ett halvår med sadel och lite mera riden. Hon gick jättebra och var en känslig häst så man fick vara varsam i handen och vi utbildade henne i hoppningen, där hon visade bra talang.

Jag sålde henne första gång till en familj, där dottern skulle rida och hon var här och provred två gånger och klarade stoet jättebra och jag var noga med att påpeka att hon var känslig och dottern skulle ha hjälp med ridningen framöver. Så gick där någon månad och de började klaga....De hade släppt henne i en hage ensam och då gick hon fram och tillbaka och hade ingen ro (konstigt). De började klaga på att där var något fel på hovarna och hon hade bockhov. Jag sade att hon förmodligen behövde skos (de hade henne barfotat) men de vägrade, för deras hovslagare hade sagt att hon hade bockhov och det stod inte i veterinärsintyget att hon hade bockhov .Hästen hade ju slitit hovarna mycket fram, då hon inte hade sko och hade vandrat fram och tillbaka i hagen. Jag bedyrade att det hade hon inte och hade aldrig haft och om de ville , kunde de komma och få sko på henne och prata med min hovslagare som i sin tur kunde berätta att hon inte hade bockhov. De kunde inte komma med henne sa mamman, för hon var så nervös och kunde inte stå still i mitt stall och bli skodd....Jag kunde inte förstå att de inte kunde lasta henne, för hon var mycket lastat och gick rakt upp i släpet när jag hade henne. I stället åkte de till Helsingborg djursjukhus och fick en veterinär till att skriva ett intyg om att hon hade bockhov (jag undrar fortfarande vad det var för veterinär, för hon kunde då inte häst, men har varit i diskussion med många därnere) Därefter körde de med henne till min veterinär och klagade på hennes intyg, då de nu hade intyg på att där var fel på hästen. Det gjorde att min dåvarande veterinär inte ville besiktiga mina hästar längre, för hon var rädd för vad det skulle medföra

. Jag gav upp och köpte hästen tillbaka, för jag visste att där inte var något fel på henne. Tyvärr så går det jättefort att såna ovetande människor sprider rykten, så jag hade ingen möjlighet att sälja hästen när halva Skåne trodde att hon hade bockhov och jag bara ville lura mina kunder. Jag har en bekant C som är känd hoppryttare och han var och tittade på hästarna. Han tyckte hon var bra och uttalade med: Hon har ingen bockhov och jag är utbildat hovslagare, så jag vet vad jag pratar om! Han tyckte hon hade väldigt bra teknik i hoppningen och ville hjälpa mig att sälja henne eftersom hon nu hade dåligt rykte hos mig. Han hade henne någon månad och då var det en tjej som ville byta en hopphäst med mig, så jag skickade henne till C som bytte A mot denna hästen. Det visade sig att den hopphäst hade problem med ryggen, men jag är inte den som klagar, så jag sålde honom för en struntsumma, till en som visste hur man skulle hantera det. Senare ringde den nya ägaren till A och ville klaga på henne, då hon hade HÖRT att hon hade bockhov!!! Suck. Jag sade att hon kunde ringa till C och att i övrigt var det ingen frisk häst hon hade lämnat till mig, så jag ville inte höra på några klagomål. A blev såld igen därifrån och jag kom i kontakt med hon som hade köpt henne av en slump. Detta var en förståndig tjej och hon tyckte ju också att de var knäppa som trodde att hästen hade bockhov. A hade ett underbart hem tills hon togs bort av annat skäl.

Likes

Comments


Den värsta lurendrejare jag har råkat ut för, var en tjej som ringde långt ifrån, uppåt landet. Hon hade sett en fin svart valack jag hade som var både körd och riden. Han hade dock en bockhov, som var utan betydelse för användning, men lite svårare att sälja på grund av det. Jag hade satt ut honom till ett billigt pris, för det var vinter och inte säsong för att sälja hästar

.Hon frågade om hon fick köpa honom på avbetalning, vilket jag inte var så glad för (har fått hämta hästar som inte har blivit betald) men hon lät så ärlig och så hade hon 10.000kr till utbetalning och då litade jag ännu mera på henne. Vi skrev ett kontrakt och var överens om att jag skulle behålla passet tills allt var betald.

Hästen skulle åka med en av de stora hästtransporter och det betalade hon också. Jag fick besked när hon mottog honom och hon var mer än nöjd!

Där gick dock inte mer än 14 dagar, så fick jag en mail från ägaren till stallet där hon hade honom uppstallat, om jag visste att hon hade honom till salu igen?? Jag kontaktade tjejen som hade en massa ursäkter om att det blev svårt att få fram resten av pengarna. Jag diskuterade med henne och sa att det var bättre att hon skickade tillbaka honom då, för jag ville inte riskera mina pengar och fram för allt inte hästen. Jo, vi skulle göra så, hon gick med på det, sa hon.

Jag fick bra kontakt med stallägaren och hon rapporterade att nu var han ute på annons igen och jag började bli riktigt orolig. Efter ett par dagar ringde det en dam till mig och undrade om hästen var min. Jag bekräftade detta och berättade hur det låg till och jag hörde på damen att det inte alls var bra. Det visade sig att hon hade köpt hästen obesedd och hade betalat in alla pengar på tjejens konto, 40.000kr. Jag bad henne omedelbart kontakta polisen och jag gjorde samma sak. Det visade sig att tjejen hade gjort så innan, med andra grejer, bland annat en lägenhet hon hade såld och folk hade satt in pengar för något de inte hade fått och var dömd för detta men inget hade gjorts.

Hästen blev omhändertagen och satt i ett "hemligt" stall så ingen av parterna kunde ta honom. Efter ett tag beslöt polisen och domaren att de inte kunde utleda vilken som ägde hästen då alla hade betald på den, så den skulle återgå till tjejen igen. Jag påpekade att jag hade passet, men det räckte inte tyckte de.

Hästen skulle då tillbaka till stallet där han hade varit innan och eftersom jag hade pratat så mycket med stallägaren tog vi ett gemensamt beslut att jag skulle fixa en transport som skulle hämta honom och han skulle återgå till mig. Jag var så fruktansvärd tacksam för att hon hjälpte mig med detta, jag var ju också bekymrat för hästen om han skulle fara hit och dit och kanske inte få mat eller skötsel.

Han kom hem några dagar efter och det var knappt jag ville sälja honom igen. Han tog det hela med en klackspark:) Tyvärr tror jag inte att damen som hade betald honom fick några pengar tillbaka. Jag tyckte verkligen synd om henne.

Likes

Comments



När jag har skrivit mina erfarenheter från min tid som hästhandlare, kan jag inte låta bli att tänka att det är mycket negativt jag skriver. Jag har också upplevt mycket positivt och många roliga stunder, men det är de negativa saker som man lär sig av. Denna historia jag skriver om i dag, kan jag se tillbaka på med ett stort smil. Det var den löjligaste rättegång jag har varit med om. Tyvärr så finns där en advokat i Stockholmsområdet som ger sig ut för att vara en fantastisk hästadvokat, och han har tjänat mycket pengar på att lura folk till att tro att de kan vinna, oavsett vad de begär

Har bara satt in mina brev till advokaten och det mesta finns beskrivit där:.

B var en fantastisk häst som gick msv dressyr och hoppade 120 bana

Här är breven:

Har mottagit ert krav på ersättning för operation av så-kallad bi-testikel på 22.860kr

Jag bestrider detta på en rad olika punkter!

Hästen är kastrerat som 8 årig i Ungern där jag köpte honom som nykastrerat. Jag fick höra från ägaren att där inte hade varit några komplikationer med kastrationen där. Då B fortfarande efter ett halvår var ganska hingstig, hade jag min egen veterinär till att undersöka hästen och han fann inga testiklar eller någon orsak till hingstigheten. B blev såld till C som utbildade hästen vidare och i samband med försäljning lät han hästen röntga och samtidig fick han ultraljudat B för att hitta evt rester efter kastration och kliniken hittade inget. Dock hittades ett röntgenfel, som gjorde att jag tog hästen tillbaka från C Jag har köpt hästen som valack och haft 2 veterinärer som har kollat att han är valack, så jag har handlat i god tro.

Under punkt 4 i köpekontraktet står där högt och tydligt att hästen är köpt för reducerat pris på grund av några fynd i den veterinära besiktningen, där de utöver röntgen, även har ultraljudet B i skavet. I har haft tillgång till allt som har hittats på hästen av fel och brister och har därför fått köpa en superfin häst som är utbildat i både dressyr och hoppning för 30.000kr, vilket är långt under normalpris för en sådan häst.

Att operationen var nödvändig är uteslutet, hästen kan utmärkt leva och bli riden osv med ett hingstbeteende utan att lida av det. (I motsatt fall skulle det vara synd om alla hingstar) Att I har opererat B är endast för att göra det enklare för henne själv att handskas med hästen. Jag ska därtill säga att B är på inget sätt livsfarligt utan spänner upp sig när han ser andra hästar och i olika situationer, men är fullt ridbar bland andra hästar, vilket kan bekräftas av C. Sist men inte minst har jag under ett telefonsamtal med I, då hon berättade att hon ville låta honom operera,( och tyckte att jag skulle betala) erbjudit att göra ett återköp på hästen, med allt vad det innebar, då jag hade flera köpare på B som var villiga att köpa honom som han var, för det priset. Detta ville dock inte I!

Altså: Jag har skrivit valack då jag var fullständigt övertygat om att han var det, I har köpt hästen med de fel och brister där måtte vara på hästen och sist men inte minst har jag erbjudit ett återköp innan hon lät hästen operera.

Jag kan inte se att jag skulle kunna bli skyldig på något sätt att betala en operation som I själv har beslutat att göra.

Jag undrar hur många testiklar en häst kan ha?? Ni påstår att B har ytterligare en testikel någonstans där man inte hittar den. Vad är det för påstående?Jag undrar även vad det är för en veterinär som har uttalat detta, det är högst intressant! De veterinärer jag har pratat med säger att där omöjligen kan finnas mer än 2 testiklar som avlägsnades vid kastrationen. Hästen kan producera testosteron utan testiklar och det är en mycket märklig klinik om de har lovat att de skulle kunna ta bort hingstbeteendet vid en operation och den måste i så fall vara misslyckat om värdena fortfarande är höga på honom. Kliniken i Halmstad som veterinärbesiktigade B berättade just om, att man kan försöka att operera en valack som har hingstbeteende, men man är aldrig säker på att man hittar källan. Hondjur kan också producera testosteron, men har inga testiklar. Det var det jag menade med att jag tyckte det var konstigt att de ut från ett blodprov kunde säga att B hade fler testiklar kvar. B är besiktigat utan anmärkning på kliniken (det var röntgen det var fel på) och komma och påstå att det är djurskyddsskäl man tar bort ärrvävnad från pungen är fullständigt absurd. Det är ärrvävnad och inte något infekterad, vilket jag har flera veterinärer till att intyga. Det må vara en slarvig kastration,men det är inte lika med att operation var nödvändig. Det enda som är synd om hästen, det är att han har varit tvungen att bli opererat i onödan. Det är klart att veterinärerna vill tjäna pengar och få ett tillfälle till att operera. Jag vidhåller att hästen är fullständig okomplicerad att handskas med och när jag berättade för C att I tyckte att B var svår pga hans hingstighet, berättade han att han har haft två 10åringar till att sköta hästen! Jag har 2 väninnor som är mycket försiktiga när det gäller ridning, båda har ridit B och har älskat honom Detta är en superfin häst och endast därför har jag erbjudit att köpa honom tillbaka (det var innan han blev opererat) vilket jag sa på telefon till I. Jag ville inte ha något att göra med någon operation och jag ville hellre ta honom tillbaka än att betala till operationen. Det kan jag inte se att det kan missförstås, men I har tydligen missförstått en hel del. Jag kan inte se vad det har för betydelse , vilken som har importerat hästen häller. Jag känner till ett antal vallackar som fortfarande har hingstbeteende, som är kastrerat riktigt, och i Sverige, som inte kan gå tillsammans med ston. Du har även ston som är svåra när de brunstar osv ska man operera dem också? Det hade nog varit bättre för I att operera hjärnan ut på honom, då hade hon fått en häst utan personlighet, och det är väl det hon vill ha. Jag känner mycket för denna hästen och är inte rädd att ta honom tillbaka (om inte operationen har förstörd honom) jag hittar mycket lätt en annan som vill köpa honom som han är. Jag är inte rättsligt tvungen att ta tillbaka honom, för han är INTE klapphingst och jag har INTE döljd något, och I har skrivit under på att hon har köpt hästen med de fel och brister som måtte vara, men som sagt vet jag att det är en fin häst. Dock får jag ha något för besväret att omplacera honom då det innebär en del jobb, ridning och utgifter innan han blir såld igen. Så jag erbjuder 25.000kr i återköp och då ska hästen stå här på gårdsplan och vara besiktigad, så jag kan se att han är i lika bra skick som när jag lämnade honom. I var själv väldigt angelägen att hästen skulle besiktigas precis innan han lämnade min gårdsplan och hon ville att chauffören skulle titta på honom innan jag lastade, så hon kan nog förstå att jag är bekymrad över hans tillstånd, nu när han också är opererat. Eller så kan hon få byta honom mot en annan häst i samma prisläge. Detta är ett generöst erbjudande som jag endast gör för hästens bästa.

B var inte tvungen att bli opererat då han inte led av att vara hingstig och han hade inte ont. Det var ingen veterinärmedicinsk nödvändighet att operera och absolut inte akut. Han har varit välfungerande både här och hos C i ett helt år efter sin kastration.

Jag har haft ett antal vallackar som har haft hingstbeteende igenom åren och många som inte kan gå med ston, som betäcker även om de är vallackar och jag har till och med haft vallackar som inte har kunnat gå i samma hage som andra hästar pga hingstbeteende. B har gått i hage med 3 andra vallackar här utan problem, och han kan ridas och vistas tillsammans med andra hästar! Han var 8 år innan han blev kastrerat och man kan då inte förvänta att all hingstighet försvinner.

Mina veterinärer sa att man kunde försöka att operera, och ta bort vävnaden men det var inte säkert att det hjälpte, vilket det också visar sig här i efterhand, att B blev opererat i onödan. Det jag inte förstår, det är att veterinären som har gjort operationen, tycker att B nu behöver ytterligare operation. Om B nu är klapphingst, varför tog man då inte den testikel som påstås att vara där i första hand? Jag har varit i kontakt med förra ägaren av B och de bekräftar att där var 2 testiklar vid kastrationen och kan intyga detta. Har hästen inga testiklar är det inte en hingst, han är valack med hingstbeteende. Även om det så skulle vara att förra ägaren ljuger för mig och att där finns en testikel till, legaliserar det inte att I och skickar räkningen till mig. Operationen står inte i förhållande till inköpspriset och alla kan se att det är oskäligt att lägga så mycket på en häst i det prisläget. Även om man skulle lyckas med en operation och få bort hingstbeteendet blir han inte mera värdefull, han har fortfarande röntgenfel, som gör att priset hamnar i det billiga läget.

Den besiktning som har gjorts på Slöinge kliniken har jag aldrig sett, men den understryker ju mina utlåtelser.

I har varit hos C och provat hästen, och det är han som har låtit hästen besiktiga. I har fått tillgång till att både få besiktningen och att prata med veterinärerna som har genomgått B, vilket hon också bekräftar vid att ha skrivit under på kontraktet. Där står (igen) högt och tydligt att köparen har tagit del i utlåtandet och varit i kontakt med veterinären som gjorde undersökningen och tagit del av resultatet och de veterinära fynden. HUR kan man då komma och påstå att man inte har sett besiktningen och inte velat köpa hästen om man hade sett den??? Hon har som köpare ett ansvar att kolla upp besiktningen innan hon godkänner denne och skriver under på kontraktet. Jag ser nu här på besiktningen att där även står att hästen är något hingstig så det har inte varit någon hemlighet som I påstår. Där är en anmärkning på ultraljudet, ja, som visar att där finns ärrvävnad så det är ju häller inte någon hemlighet. Veterinären bekräftar även här att det är en valack han har undersökt.

Jag har erbjudit I att köpa hästen tillbaka för 25000kr vilket jag inte behövd, men vidhåller. Hon kan även byta honom mot en annan häst i samma prisläge. Jag har redan innan operationen erbjudit återköp, men I opererade hästen likväl, och när detta misslyckades vill hon att jag ska ta tillbaka hästen och betala för hennes (eller hennes veterinärs) felbedömning. Vad jag inte häller förstår är att I vill lägga en massa på att få mig till att ta tillbaka hästen, då hon hur lätt som helst kan få 40000kr för denna fina häst i det området hon bor.

Jag håller med om att det skulle vara bra att få det snabbt avslutat, men jag kommer inte att betala för den operation, vilket jag också klargjorde för I innan hon opererade B. Då borde hon ha tänkt om, innan hon fick det gjort. Man kan inte bara operera på andras bekostnad och speciellt inte när man har skrivit under på att man tar hästen med de fel och brister han måtte ha. Jag har rättighet till återköp eller själv åtgärda felet om det är med rimliga kostnader i förhållande till inköpspriset och det är det inte. Jag tycker däremot att I kan begära en om-operation på sin klinik ifall de har lovat henne att hästen skulle få lägre testosteronvärde vid en operation. Det borde vara deras skyldighet, men jag misstänker att de inte har lovat någonting, men att I bara har uppfattat det som sådan och räknat med att jag skulle betala sen. Ni får göra en stämningsansökan om ni vill, men det blir nog svårt att bevisa att B är en hingst utan testiklar och där blir knappast fler pengar av att skulle till Helsingborg i Tingsrätten och förhandla. Mitt erbjudande är inte förhandlingsbart.

Jag blev än dock stämd och domaren kunde bara skaka på huvudet! Vi förlikade så jag tog hästen tillbaka (vilket jag hade erbjudit ett antal gånger) och jag måste säga att han var i fantastiskt skick så jag sålde honom 3 dagar senare till en 13 årig flicka som bara älskade honom och jag hade kontakt i lång tid och hon började tävla med honom.

Jag kan mest tycka synd om I , som litade på advokaten, hon insåg redan när vi hade pratat lite i rätten, att hon inte skulle få något ut av det och det kan inte ha varit billigt för henne med operation och advokat, men hon valde ju själv.:)

Likes

Comments

Jag har ju fött upp hästar i en del år och har, tycker jag själv, lyckats med att få en del bra avkommar. Tyvärr har det kommit så mycket hästar på marknaden, så det är svårt att sälja unga hästar som inte är ridna. Jag hade avlat på många ston då jag var van att kunna bli av med mina avkommor då det var bra kvalitet, men nu stod jag tillbaka med 4 ettåringar som jag inte blev av med. Jag kom på den iden att annonsera ut dom till bytes med ponnisar och fick en del svar.

En tjej ringde mig och berättade att hon hade en 4 årig ponny och hon var själv för stor till att rida ponny, så nu ville hon ha en stor häst i stället. Hon kom och tittade på mina ettåringar och beslöt sig för att byta med C, en fuxmärr med väldigt bra gång. Jag hade 3 stk som hon kunde välja emellan och de två andra var hingstar. Hon var inte säker på om hon ville ha hingst eller sto men föll för C då hon hade fantastisk rörelse. Hon var lite tveksam om hon skulle veterinärbesiktiga och jag sa att jag behövde inte besiktiga hennes ponny för jag litade på mig själv, men det andra var upp till henne.Hon valde att inte häller besiktiga för den såg ju frisk ut ! Vi bytte hästar och jag tyckte dock att ponnyn hon kom med var lite tunn men hon var ju inte så gammal häller

. Efter 2 månader lyckades jag att sälja ponnyn när den hade blivit lite tjockare och mera riden och ett par veckor efter den var såld , blev jag uppringd av mamman till köparen (köparen var 22 år) Jag har aldrig fått en sådan utskällning innan, och först hade jag ingen aning om vad hon pratade om, annat än att jag hade lurat hennes dotter och jag var den nedrigaste personen som fanns på denna jord. Jag frågade snällt vilken häst det rörde sig om, för jag hade ju såld en del, och fick bara till svar att det var den som hon hade bytt med en ponny, hon kom inte ens ihåg vad hästen hette. När jag blev medveten om vilken häst det var undrade jag naturligtvis vad som var felet, för hon var då frisk när jag sålde henne. Då kom det fram att hon hade navelbråck. Det var inget jag hade sett och tyckte på att det kunde ju inte vara så stort om inte jag hade märkt det. Jag fick ytterligare en utskällning och de skulle ha alla pengar tillbaka och ersättning osv osv. Jag bad att de skulle skicka bild på det och jag förstod inte att de kunde ha hästen i nästan 3 månader och så helt plötsligt var hästen nästan döende av det.. De skickade bilder och det var på storlek med en 5 krona. Veterinären hade sagt att det skulle opereras !!! Ok, jag tyckte att de ville tjäna pengar. Jag skulle aldrig utsätta en häst för en operation på grund av det. Där är större risk i en operation än där någonsin skulle vara i det lille bråcket.

Den SKULLE opereras och JAG skulle betala operationen, körning till veterinär, foder under tiden, hovslagare och mycket mycket mera. Jag tyckte ju att väljer man att inte veterinärbesiktiga och man upptäcker det 3 månader efter men har fått hem hästen, så får man ta sitt ansvar. Jag räknade aldrig alla de telefonsamtal eller samtal var det inte, utskällningar och skrik som jag fick gå igenom, jag har aldrig varit med om make. Jag erbjöd till slut 5000kr i ersättning för att bli av med dom, men då blev jag stämd. I rätten var vi uppe på 10.000kr i ersättning, men de var fortfarande inte nöjda utan vill fortsätta rättegången. Helt plötsligt så kunde de ju inte avla på en sådan häst (hon berättade att hon absolut inte skulle avla, när hon köpte den)och man visste ju inte hur det skulle gå. Hade jag haft ponnyn kvar, så hade hon fått den tillbaka i stället, för den fick jag inte speciellt mycket för. Till slut blev det förlikning och hon fick "nöja" sig med 12000kr och det är ju inte gratis med advokat.

Jag var helt säker på från början att jag inte skulle behöva betala något, att köparen också hade ett ansvar och en undersökningsplikt, men så är inte fallet när man är näringsidkare. Man behöver inte ens vara hästhandlare utan har man en verksamhet, så kan folk klaga i 6 månader, även om det är ett djur.

Likes

Comments

J sålde jag en september till en tjej, genom en bekant till mig. J var en supervacker ungerskt halvblod, med finaste hopplinier bakom sig. Han var vansinnigt trevlig och hoppade allt man satte honom på. Han var 5 år och hingst när jag hade köpt honom på vårkanten och i mars blev han kastrerat. Han var så frisk och fin så det syntes inte ens att han hade blivit kastrerat, där blev knappt något sår och han lekte hela dagarna med dom andre valackerna och var aldrig halt eller sjuk. Köparen kom och provred en dag när vi hade premiering och min bekant som ville visa sin kompis hästen fick lov att själva ta honom och pröva, då jag hade mycket annat att göra. Min man kom en gång och sade att nu tyckte han att de hade testat honom nog, för nu hade de ridit flera timmar och hoppat som bara den. De slutade dock innan jag hann ner och titta så jag tänkte inte mera på detta. De ville köpa honom och när tjejen kom och skulle skriva kontrakt hade hon sin pappa med, som var mycket noga med att där skulle skrivas i kontrakten att hästen kunde lämnas tillbaka om där var dold fel på den. Jag tyckte det var konstigt då man ju alltid kan lämna tillbaka en häst om där finns dold fel på den. Han berättade att de hade haft en annan häst som där var dold fel på och ägaren till denne var så besvärliga och hade inte först velat ta den tillbaka, så han ville bara köpa hästen om det stod i kontraktet. Jag skrev i kontrakten som han ville ha, då jag tänkta att är där någon häst jag är 100% säker på att den är frisk så är det J. Där gick 3 månader, så ringde pappan att nu hade de hittat ett dold fel på hästen! Jag höll på att ramla av stolen när han sa det. Jag ville förstås titta på alla papper och där fick jag en veterinärrapport där det stod att de hade vi ultraljud hittat några pytte benbitar som satt nära en sena och det var orsak till hälta. Min mans första kommentar var, att hon har ridit sönder den! Där stod även i rapporten att hästen var i underhull. Jag frågade tjejen som då ägde honom, varför han var i underhull och hon förklarade att där måste vara fullblod i den hästen för han är så svårfödd och de hade försökt med ett annat foder som han inte tålde och då hade han blivit tunn, men var nu på väg upp igen. Jag hade själv aldrig haft några problem med hullet på honom. Jag försökte att få de att förstå att hästen skulle vara i samma skick när de lämnade honom tillbaka, och det påstod de att han var. Han hade gått upp sedan han hade varit hos veterinären. Jag gick till slut med på att ta hästen tillbaka och betala ersättning för veterinärvård, då jag ju själv hade skrivit i kontrakten att han kunde lämnas tillbaka vid dold fel. Jag satte in pengar på deras konto och körde upp och hämtade hästen tillsammans med min man. Jag fick en smärre chock då jag fick se J. Det var bara skinn och ben. Alla muskler var borta och revbenen stack ut. Jag var så chockat så jag inte sa någonting, jag bara tog hästen och lastade och körde hem. Alla som såg J de närmaste dagarna höll på att svimma och bad att jag skulle anmäla förra ägaren. Hästen hade stått på en ridskola och någon borde ju vara ansvarig för, att om inte ägaren ser att hästen mår dåligt, då får någon annan påpeka det så där blir gjort något åt det. Jag var så lessen och besviken för att de hade förstört min fina häst så jag ville egentligen bara låta det vara, men efter åtskilliga påtryckningar skrev jag en mail till ridskolan där han hade stått.

Här är det:

Hej!

Jag skriver till Er, då flera har tryck på mig och tycker att jag bör göra något i detta fallet. I september 2009 sålde jag en häst, J till en tjej som sedan uppstallade honom hos Er. Efter 3 månader kontaktade hennes pappa mig och berättade att hästen hade ett dolt fel och att de begärde återköp. Jag fick tillskickat veterinärens bedömning och jag erbjöd mig först att åtgärda felet och betala alla utgifter och konvalescenten, men de ville endast lämna tillbaka honom. Jag hade sett i veterinärrapporten att hästen var i ”underhull” och ifrågasatte hur han såg ut. pappan bedyrade att hästen var i samma skick som när de hade köpt honom och att han hade varit i sämre skick men nu var ok. Jag gick med på att köpa tillbaka hästen och ersatte även för veterinärvården och bestämde att hämta hästen. När jag fick se J blev jag så chockad så jag inte kunde säga någonting, jag bara tog hästen och körde hem med honom. Jag var mycket angelägen att få väck honom från dem och Eran ridskola, för jag insåg att han fick komma till ett ställe där han åtminstone fick mat. Jag har hållit på med hästar i 40 år och det är faktiskt en av de magraste hästarna jag har sett. Jag vill utan att tveka kalla det för vanvård. Då är det att jag ifrågasätter Eran anläggning, då jag innan har förstått på tjejen att där finns expertis på stället. Hon har ridit för någon instruktör som bara måste ha sett hästen. Jag fattar inte att man på en sådan anläggning kan ignorera ett sådant fall. J har gått ner över 200kg på bara 3 månader. Han är visserligen privathäst, men någon måste ha upptäck honom och ingen har reagerat. Jag undrar om det är ridskolan som är ansvarig för fodringen eller det är hästägaren? Jag är medveten om att det inte hjälper mig att veta, och att jag inte får igen mina pengar, men jag måste göra Er uppmärksamma på detta så inte det händer igen. J har nu varit hemma i knappt 14 dagar och har redan gått upp i vikt, vilket bevisar att där varken är fel på hästen eller hans aptit. Jag har nu minst ett halvår framför mig att fodra upp honom och få honom musklad igen och det är ingen rolig uppgift. Jag hade tänkt strunta i att göra något mera men flera som har sett hästen har sagt att det borde anmälas, då han inte bara är tunn utan reellt mager och att sådan bör inte föregå på en offentlig anläggning där det borde finnas bättre vetande hästmänniskor. Jag skickar med bild på honom som han såg ut när de köpte honom och hur han såg ut nät jag fick tillbaka honom. Sista bilden är ändå förskönande då man inte riktigt ser hur både revbenen och höftbenen sticker ut. Jag måste bara säga ett det ”dolda felet” som tjejen vill lämna tillbaka hästen för, hade inget att göra med att blev mager, det var en benbit som skulle sitta nära en sena och trycka på den, så J skulle vara halt av detta. Han har inte visat halthet här hos oss varken förr eller efter tjejen har haft honom. Nu har vi i och för sig inte ridit honom, så som han ser ut nu, och min fasa är att kanske tjejen har gjort det och utan motståndskraft i kroppen är där inget att säga om att han kanske har gått orent. Som sagt, jag skulle gärna vilja ha tjejens tränare i tala och höra om hur denna fina hästen kunde bli så här.

Svaret:

Hej,

Tack för ditt mail. Vi har vidarebefordrat det till tjejen, då vi som styrelse eller personal inte kan ta ställning i frågan. Som uppstallad privathästägare på ---- Ridklubb ansvarar du själv för din häst.

Hälsningar ------ Ridklubbs styrelse och personal

Jag skrev än en gång:

Hej!

Tack för svaret. tjejen är fullt medveten om vad jag tycker, då jag har kontaktat henne innan, och hon vet att jag vill kontakta Er. Jag kan ju tycka att det är dålig stil att ingen vill ta ansvaret, och det gäller väl även ryktet på ridskolan. Jag tittade överhuvudtaget inte på ridkolans hästar, men är där flera som ser ut som J, då kan man ju ifrågasätta om ridskolan skulle ha lov att verka. Jag valde att se till att hästen inte led längre och tog hem honom omedelbart, men hade jag valt att anmäla till Länsstyrelsen, så kanske det hade sett annorlunda ut med ansvaret. Som förening kan ni inte bara räcka upp händerna och skylla över på någon annan utan där måste finnas någon som ser till att både hästar och folk trivs på anläggningen. Annars kan hästarna bara ligga och dö i deras boxar utan någon reagerar!!! Hur reagerar eran tränare? Eller har hon inte sett detta mail? Hon måste i alla fall ha sett att hästen mådde dåligt. Jag förstår att jag slår i en dyna, men jag tycker i alla fall att ni ska börja titta på hästarna, så inte det händer för någon annan. tjejen måste också haft en hovslagare ute. Min hovslagare tappade hakan fullständigt när han såg J och han brukar inte reagera på om en häst är lite tunn men denne var så extremt mager, så han undrade vad som hade hänt med den. Även han tyckte att ni som ridskola borde värna om ryktet och ha reagerat.

Med vänlig hälsning Anne Axéll

Då ringde hennes pappa till mig och bad att jag skulle låta bli att trakassera ridskolan, då de själva ansvarade för hästen. Jag sa min mening till honom då, att de hade ljugit för mig och sagt att hästen var i samma skick som när ni köpte honom och här får jag en vanvårdat häst tillbaka. Nä han tyckte att J var i samma skick för han var också mager när vi köpte honom. Då gav jag upp. Det är fruktansvärd när folk inte kan se deras misstag och när det går ut över en stackars häst, och det gick speciellt ut över mig, då jag fick börja om från början med min fina häst. J började redan från dag 1 att lägga på sig, vilket bevisade att han inte var svårfödd men endast behövde mat. Han har inte på något tidspunkt varit halt, varken förr eller efter han kom hem. Efter 14 dagar satte min kompis igång honom och började rida och träna honom och han har inte haft något symptom på hälta och han lekte fortfarande hela dagarna med kompisarna i hagen. Inte länge efter kom en äldre man och skulle köpa häst till att ha och rida i skogen på, han ville ha en bra häst. Jag hade två andra valacker, men han föll för J och de passade så himla bra ihop. Han köpte honom och nu är jag säker på att han trivs med livet igen.

Likes

Comments

T. var min egen uppfödning. Han var en moderlivsimport från Polen och var ett jättefint föl.Då han blev skimmel kunde jag inte använda honom i palominoaveln så jag sålde honom som föl till en bekant. Hon hade honom i 3 år och skötte honom på alla vis, körde in honom och visade honom på 3 års test, där han gick ganska bra. Ägaren hade värk och kunde inte behålla honom och ville hellre ha ett sto att avla på. Vi bytte, så hon fick ett sto och jag skulle sälja T. vidare. En tjej i Stockholm skulle försöka sälja honom åt mig och hade honom hemma i ett par månader. Hon lyckades inte och jag fick hem honom. Efter någon månad fick jag honom såld till Norrland, obesedd (de hade sett filmer på honom) Då jag visste att han ”satte sig på svansen” när han åkte transport, tyckte jag att jag skulle skydda svansen och la bandage runt denne när han skulle åka iväg. När han anlände hade bandaget på något sätt skavd svansen så han hade stora sår och det var så mycket så de fick åka till klinik och få det gjort i ordning. Då det ju var mitt fel, fick jag betala för allt. Efter ett par dagar ringde de och berättade att hästen var vävare och de hade alla redan kontaktat förra ägaren och fått bekräftat att det var sant. Jag hade inte under den tiden jag hade haft honom, sett det någon gång och förra ägaren hade inte sagt något till mig om detta. Jag ringde strax förra ägaren och hon bekräftade för mig också att hon hade sett det någon gång, men det var inte så mycket! Hon hade glömt att tala om det för mig.

Tjejen i Stockholm hade inte häller sett det. Där stod jag och hade såld en häst till Norrland, som hade skadat svansen och var vävare. Jag såg bara fram för mig vad det kunna komma att kosta mig. Nya ägaren behöll T. mot kompensation i priset, men det var dyrt för mig. Jag fick förra ägaren till att betala en del av det, då jag ansåg att hon undanhållit viktig information för mig, och vi gjorde upp i godo.

Vissa köper hästar utan att veta vad de går in till. Det är ett stort ansvar och mycket arbete att ha en häst, men är man vuxen och köper häst och har ridit hela livet, får man förmoda att man vet vad man går in till innan man köper. Man kan ibland av olika orsaker bli tvungen att sälja den igen, vilket ju klart är bäst för hästen ifall man upptäcker att man inte kan klara uppgiften till fullo. Dock kan det bli väldigt överdrivit enligt min mening. Jag hade en underbart vacker valack som var väldigt mörk skimmel och han såg nästan ut som han hade spindelnät på hela kroppen. Han var en lugn och fin kör och ridhäst i bästa ålder. Jag sålde honom i början på december. Damen som köpte, hade varit och provridit tillsammans med en väninna och hon tyckte jättebra om hästen. Hon hade provet honom både inne och ute och han uppförde sig exemplarisk. Hon var lite tveksam till att skulle köpa honom i början och ringde flera gånger, men beslutade sig för att köpa honom till slut. Strax innan jul fick jag en mail där hon undrade om hon fick ringa mig, för hon hade några frågor och jag mailade tillbaka att hon naturligtvis fick ringa mig när som och trodde att hon kanske hade några foderfrågor eller annat. Hon ringde mig efter juldagarna och berättade att V. hade åkt i en transport med en annan häst där de misstänkte kvarka. Det gjorde att hon inte hade fått lov att få hem honom med det samma utan han fick stå i karantän i ett annat stall. Han hade dock inte blivit smittat, så hon hade fått hem honom för 14 dagar sedan. Där var inget fel på hästen, men hennes pappa hade brutet benet och hade svårt för att klara sig själv, så hon fick skotta snö för honom och hjälpa honom så hon hade inte tid att ha häst, om jag kunde ta honom tillbaka??? Jag stod med hela mitt stall fullt och en häst tillbaka hade varit katastrof för mig både ekonomiskt och platsmässigt så jag var tvungen att säga att hon fick lösa det problemet själv. Jag tyckte hon kunde låna ut hästen kanske till ridskolan där han stod eller någon annan tills problemet hade löst sig, men hon ville bara bli av med honom. Hon hade bara haft honom hemma i 14 dagar och det var redan för mycket för henne. Samtidigt höll jag nämligen på att processa med en annan som hade köpt häst av mig på höstkanten. Ett halvår senare mottog jag plötsligt ett brev från en advokat att damen hade varit och röntgat hästen och där var en massa fel som man kunde härleda till tiden innan köpet. Detta var en häst i 30.000kr klassen, men fel kan man alltid hitta. Hästen hade en halv grads hälta, så det var inget att snacka om, men jag fick skrapa ihop pengarna och ta hästen tillbaka.. Han blev senare såld till en annan som aldrig hade några problem med honom.

Likes

Comments

Jag har tidigare nämnt”experter” och har träffat på en hel del av detta märkliga släkte. Det kan vara allt ifrån en väninna till en högt stående tränare. För alla nykomna hästhandlare vill jag här ge en beskrivning på hur man kan känna igen en av de experterna som man ska undvika. Man ser i första hand när de stiger ur bilen,att dom går rakt förbi en utan att hälsa, de ser sig sökande ikring och kollar in allt som har 4 ben på gården.. När man presenterar hästen ställer de frågorna till spekulanterna och inte till dig. De synar hela hästen med skarp blick och pekar på vissa delar av benen och ger menande blickar till spekulanten,höjer ögonbrynen, medan de grymtar svagt. Medan spekulanten provrider, ger experten undervisning för att understryka sitt värde. Hästen ska testas i alla lägen och hinder ställas ut med mer eller mindre farliga kombinationer. Går man sedan emellan och tycker att hästen kanske inte är redo för sådana kombinationer, säger experten till spekulanten att den DÄR hästen är kanske lite för lite utbildat till dig. Flesta ”rider” på papperna. Har hästen ingen stam är den inget värd. En svensk stam är ju att föredra, har jag hört så många gånger. Men varför åker ni inte och tittar på en svensk häst då? Jo de är ju lite dyrare. Det är konstigt att så många utländska hästar vinner tävlingar titt som tät. En expert (som dock tilltalade mig) kunde inte förstå vad som skulle vara så bra med en ungersk häst. Jag förklarade henne att ungerska hästar var i världsklass och ungrarna var duktiga hästmänniskor. Det trodde hon inte på, för de hade ju aldrig varit i Falsterbo….

Så har vi typen av experter som är vandrande kiropraktiker.Hästarna är alltid sneda i korset eller har någon kotförskjutning någonstans och eller rör hästen sig konstigt i något varv. Det är in med massage och kotknackare till hästar och är saluhästen det minsta stel i en sida eller inte direkt flyttar sig för schenkeln, då är det redan ett av de svåra fallen. Många av hästarna jag tar hem ifrån Ungern är körda och har kanske inte gått i form och kan i början vara lite hårda i munnen. Då är det vargtänder och de måste för varje pris dras ut, det har de läst någonstans. Råkar man ut för dessa experter kan man lika gärna gå in och ta sig en kopp kaffe och vänta tills de har tittat färdigt, för där blir aldrig någon handel i alla fall. Tyvärr lyssnar Svensson allt för mycket på sådana uppblåsta individer och mer än en gång har jag fått tillbaka samma köpare då de erkänner att de köpte fel häst förra gången och denna gången ska de lyssna mer på sig själva. Har inget emot att folk tar med expertis om det behövs, men de kan bete sig som folk och dom har jag som tur är också träffat på:)

Jag har absolut häller inget emot att folk säger att detta är inte hästen för mig, det är en ärlig sak, vi har alla olika meningar, men man behöver inte vara oförskämd om man är besviken på hästen.

I vissa fall dömer man folk helt fel, det är jag första till att erkänna. Jag hade ett sto, Kamilla, en väldigt vacker och trevlig häst,jättefin att rida men krävde en mycket stadig hand, annars slog hon med huvudet. Hon var snäll på alla vis men blånekade att lyfta på bakfötterna. Vi tränade allt vi kunde men där hade hon en fast mening¨. Kamilla var även en fantastisk hoppare, men på grund av benlyftningen inte gick så bra, satte jag ut henne till ett väldigt rimligt pris. Första spekulanten verkade mycket trevlig på telefon och var fruktansvärd ivrig att köpa hästen och det hade bestämd ingen betydelse med benlyftningen, det var bara en vanesak, enligt spekulanten. Hon var mycket förnuftig att prata med och jag var så glad att det var en vettig människa (trodde jag) Hon ville komma direkt och skulle ta släpet med sig och prutade redan ner hästen ytterligare på telefonen och hon tyckte att det var bara i princip att komma och hämta hästen. Då jag ju är van att inget går så smidigt, sparade jag som tur var, alla samtal från andra spekulanter.Hon kom 3 timmar senare tillsammans med det hon kallade sin tränare. Det var en polack som inte kunde ett ord svenska och knappast engelska häller. Han stormade in i boxen till Kamilla och kastade sig på bakbenen och försökte slita upp de. Jag sa till damen jag hade pratat med, om inte vi var överens om att man skulle träna lugnt och stilla med sådant. Ja, ja sa hon men han måste ju testa, tyckte hon. Polacken hade själv en sadel med som han kastade upp på Kamilla och jag märkte hur spänd hon blev över denna hårdhänta behandling. Han slet ut hästen på banan och i jockeyläder galopperade han en halv omgång och började då att hoppa med hästen. Han hoppade henne 3-4 gånger, så hoppade han av och kom med en svada till spekulanten, och det är inte så många polska ord jag kan men jag förstod på honom att hästen var oduglig. Min hovslagare hade kommit under tiden och stod med en häst på stallgången och skodde. Spekulanten sadlade av och medan hon berättade hur många fel hästen hade, kom hon med ett skambud på den. Jag bara skakade på huvudet och på vägen ut ur stallet hann hon med en kommentar om hur söööt den hästen var som stod och fick skor, för den hade prickar. Hovslagaren och jag fick ett gott skratt när de hade kört.Stackars Kamilla skulle inte till såna människor. Nästa spekulant lät också vettig när jag pratade med henne i telefonen, men nu var jag avvaktande. Hon undrade om hon fick ta sin kille med och prova hästen, då han jobbade på ett salustall. Oj, tänkte jag, varför köpte hon inte hästen hos hans arbetsgivare,då? Jag hörde bilen komma och gick ut. Mot mig kommer två unga människor, de såg ut som de hade hoppat ur någon modekatalog, med senaste nya modet i ridkläder, blankputsade stövlar, jättesporrar och inte en fläck eller ett halmstrå någonstans. Dessutom såg de väldigt bra ut båda två. De kom fram och hälsade och tog i hand, jag var kanske lite avmät pga förra spekulanten, men då vi började prata, var de hur trevliga som helst och förklarade att, hästarna som killen jobbade med var fruktansvärd dyra, och tjejen ville bara ha en hobbyhäst, så därför var dom hos mig och tittade. När hon skulle rida poängterade jag att hästen kanske inte var van vid den storleken sporrar hon hade på sig och då ursäktade hon sig att hon hade glömt att ta av dem, för hon hade precis ridit killens hannoveranare på 175cm och där var hon tvungen att ha så långa sporrar för annars nådde hon inte hästen.Hon var jätteduktig och försiktig ryttare,hon köpte Kamilla och jag var säker på att hästen fick alla tiders hem.

Likes

Comments