Header

Hallå allihopa!

Jag hade tänkt att försöka komma igång med bloggandet här igen för att uppdatera er lite runt vad som händer här borta i Australien och för att få visa er hur allt ser ut. Sandra och jag bestämde oss ju för att åka iväg och backpacka ett par månader denna höst med Australien, Nya Zealand och Sydostasien i sikte. Just nu ser det ut som att det blir tre veckor i Australien, tre veckor i Nya Zealand och sen resterande tid i Sydostasien. Hoppas ni vill hänga med här!

I torsdags kväll så landade vi i Sydney (vi är 8 timmar framåt i tiden) innan vi tog oss fram till vårt hostel. Under fredagen hann vi med en massa turistande så här kommer lite bilder från det!

Här posar Sandra fint framför nallebjörnen på Qatar flygplats!

Vi flög med Qatar Airways och fick ett så himla fint litet set. En nattmask, öronproppar, gosiga strumpor och öronproppar!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hallå allihopa!

Jag är hemma, jag har varit hemma i ungefär 10 veckor nu. Att åka som au pair har varit det bästa jag någonsin har gjort för mig själv. Det går inte riktigt att sammanfatta hur viktigt, underbart, tufft och otroligt ett år kan vara bara i ett blogginlägg men jag ska ge de en chans, både för er tappra själar som kämpar er in här fast det inte har uppdaterats på flera månader och för mig själv.

Att komma hem var helt underbart, att träffa alla vänner, familj och bara få ha allting som vanligt har varit helt fantastiskt. Men, det var med tårar som resan hem skedde. Det började med min sista kväll i huset hos min värdfamilj, jag sa hejdå till mina två pojkar och till min värdmamma som alla tre skulle upp tidigt, iväg till jobb och skola. Vi tog bilder, pratade om favoritminnen, pratande om framtiden och bara var med varandra. Den kvällen grät jag inte, jag förstod nog inte att jag faktiskt var på väg att lämna världens underbaraste ställe och mitt hem (helt ärligt förstår jag nästan inte det än). Efter att min värdmamma och värdpappa gått och lagt sig så gick jag ner i källaren med den nya au-pairen. Simina heter hon är hon är otroligt gullig och jag kan med handen på hjärtat säga att det känns okej att lämna över mina tre älsklingar till henne. Simina hjälpte mig att packa det sista (läs allting i stort sett, vi satt upp långt in på natten).

Dagen efter vaknade jag tidigt, gick upp och lekte med Kay, njöt av att få ett par sista kramar, pussar och att få busa med henne ett par gånger till. Efter det körde min värdpappa mig till flygplats, han hjälpte mig checka in och sen sa vi hejdå. Jag gick med mitt handbagage till säkerhetskontrollen, sista gången på länge som jag gick runt på Denver flygplats, en flygplats som jag besökt mer än både Arlanda och Landvettern. På vägen till säkerhetskontrollen går jag förbi massvis av fina bilder från Colorado och det är här jag börjar gråta och tänker "fan, jag ska hem.". Missförstå mig inte för jösses vad jag har längtat efter detta ögonblick under mitt år, att bara få komma hem till Sverige. Jag har haft massvis av hemlängtan och saknat allt som är svenskt. Men när jag stod där på flygplatsen och insåg att jag faktiskt skulle hem så ville jag inget hellre än att bara vända om och stanna kvar. Colorado är mitt hem, precis som Sverige är mitt hem. Skillnaden på att lämna Sverige ett år tidigare var att jag visste när jag skulle få åka tillbaka till Sverige igen. När jag stod där på Denver flygplats visste jag (och vet fortfarande inte) när jag skulle få åka hem igen.

Flyget hem gick bra och smidigt, och innan jag visste ordet av det så hade jag landat på Arlanda och mamma och pappa stod i vänthallen och gav mig massvis av pussar och kramar. Vilken lycka! Åkte hem och fick krama om min syster och vi hade en familjekväll på första gången över ett helt år. Hela helgen gick förbi extremt snabbt och det var mycket kramar och glädje i att vara hemma. Måndag morgon vaknade jag och det kändes inte som att jag har varit borta, det var precis som vanligt, förutom att jag inte kände mig som vanligt. Måndag morgon var jag redo att åka tillbaka hem, tillbaka till Colorado.

De varnar oss för att det kommer bli en omvänd kulturkrock, och jösses, det har det blivit. Att anpassa mig till det svenska samhället igen har varit svårt och det känns fel. Det känns ännu mer fel över att jag är där jag hör hemma, i Sverige, men jag har aldrig känt mig mer vilsen. Mitt hjärta är delat och alla människor jag älskar bor på olika platser. Jag känner mig splittrad och jag vill resa iväg igen. Jag vill upptäcka, utforska, se och lära mig nya saker. Få mer erfarenheter, öppnas upp mer som person och lära mig ännu mer om andra kulturer. Jag vill göra det för att investera mer i mig själv, så att jag kan bli den bästa versionen av mig som jag kan vara. Jag vill växa mer som person.

Den här upplevelsen har gett mig erfarenheter som är ovärderliga, den har gett mig kunskap om andra kulturer, jag har lärt känna folk från 6 kontinenter, jag har träffat en fin familj i Colorado och jag har fått jobba med världens finaste barn. Men, framförallt, så har jag lärt känna mig själv lite mer. För varje ny person jag träffat så har jag fått nya insikter i hur de tänker och ser på världen. Nya insikter i hur de uppfattade en händelse som jag kanske uppfattade på ett helt annat sätt. Det kan vara allt från andra religoner till andra nationaliteter som spelar in och ibland har jag fått leta länge i mig själv för att lyckas förstå hur de ser på världen. Det är så givande och jag känner mig så lyckligt lottad över att ha fått träffa alla dessa människor.

Jag som alltid varit blyg och rädd för att ta plats hamnade i situationer där jag var tvungen att ta plats, och det har gynnat mig något oerhört. Jag har haft svårt att prata inför min gamla naturklass, gråtit och bara hatat det. Jag avslutade mitt år som au pair med att prata på EF's (Education first, som är det företaget jag åkte som au pair med) huvudkontor i Denver framför 100 vuxna människor på engelska, och, jag tyckte det var roligt! Det säger en hel del om hur långt jag har kommit.

Jag flyttade iväg helt ensam, till en plats där jag inte kände någon. Jag har fått bygga upp ett helt nytt socialt nätverk och jag har bara haft mig själv att räkna med för att göra min upplevelse i USA så bra som möjligt. Och, nu tänker jag avsluta med att skriva något oerhört osvenskt, JAG ÄR SÅ OERHÖRT STOLT ÖVER MIG SJÄLV!

Oj, det blev ett väldigt långt inlägg! Ändå känns det knappt som jag snuddat vid hur det känns att vara hemma eller hur det vara att lämna. Jag saknar min värdfamilj väldigt mycket, och vi ska inte ens prata om hur mycket jag saknar Colorado. Men, det känns skönt att vara hemma nu. Spännande att hitta mina nästa steg i livet och se vad som händer näst. Tack för att ni följt mig under mitt år och om ni har några frågor så får ni bara fråga på! Om ni vill så sammanfattar jag gärna reamånaden i et inlägg senare? Tack för mig!

Likes

Comments

Så planen ser ut så att imorgon gör jag min sista arbetsdag och på fredag kommer den nya au pairen hit på eftermiddagen! Min fredag kommer gå åt till att packa allt i sista minuten och städa mitt rum. Klockan 23,55 på fredag kväll går mitt flyg mot Miami där jag ska möta Naomi (en australienska som jag kommer spendera de närmsta två veckorna med) vi kommer befinna oss i Miami fram till måndag då vi åker ut till Key West (USAs sydligaste punkt). På torsdag morgon flyger vi till New Orleans där vi spenderar två nätter. Efter det blir det en natt i LA innan vi flyger till Hawaii för att vara där en vecka. Efter Hawaii åker jag tillbaka till Denver i tre nätter för att säga hejdå till alla här. Landar i Stockholm igen den 18 februari. Ska försöka uppdatera lite mer nu det närmsta men vågar inte lova något, bilder bör jag kunna få upp några iallafall. Det här blev ett väldigt rörigt inlägg men ville mest bara uppdatera er om hur jag kommer spendera de närmsta tre veckorna.

Innan jag flyger iväg till Miami dock så har jag en rolig sak som jag ska göra imorgon! Hoppas på att kunna ta en hel del bilder och berätta mer om det på fredag. Jag är lite nervös över det här men mest exalterad!

Ha det bra!

Slänger in en bild från någon helgs sedan då vi åkte skridskor downtown. Supermysigt!

Likes

Comments

Idag är det min nästsista arbetsdag. Vad hände med det här året? Känns som att jag kom igår. Idag var det iallafall superhärligt väder så lillan och jag åkte till parken där hon testade sin nya cykel som hon fick av tomten!

Otrolig skillnad på den soliga sidan och den skuggiga sidan!

Likes

Comments

Min favoritplats här i Colorado just nu. Älskade Keytone, hur ska jag klara mig utan skidåkning varje helg? Ska lägga upp ett inlägg senare idag eller imorgon om allt som händer nu när det strax är dax att lämna. Om det är något mer ni gärna vill se härifrån innan jag lämnar Colorado så får ni gärna kommentera!

Likes

Comments

Tiden går här i USA också, lätt att tro att det fortfarande är 16 december (då jag senaste uppdaterade). Men sanningen är att tiden går här också och jul och nyår är förbi! Här kommer lite julbilder.

Dagen innan julafton åkte jag till Laura och var med på hennes värdfamiljs julfest. Supermysig kväll, det åts och dracks och skrattade.

Julafton var som en vanlig dag här. Alla jobbade som vanligt, även jag. Skypade med släkten nästan hela dagen så kändes ändå som jul. På kvällen var det rena tomtefabriken. Har nog aldrig sett så många presenter i mitt liv! Jösses Amalia.

Juldagsmorgonen kom och Griffin vaknade 2 på natten för att han var så ivrig. Han fick snällt vänta till klockan 6 då vi alla samlades runt granen för att påbörja hysterin. Så mycket glädje! Efter alla paketen var öppnade åt vi världens brakfrukost. Resten av dagen spenderades ätandes och lekandes med alla nya leksaker. Jul med små barn är ändå något särskilt.

Några (ack så dåliga) bilder på juldekorationer från mitt område. Vet inte om det kommit till Sverige men den nya grejen här i år var att lysa med en projektor på huset. Betydligt smidigare ön att hänga upp ljus överallt. Bilden uppe till höger där är ett sådant hus.

Likes

Comments

Lussebak, julbord på Ikea och snowdays, det kom så mycket snö att skolan ställdes in, vilket resulterar i väldigt kaotiska dagar här hemma i huset. Men vad vore juletider utan lite julstök.

Men vet ni vad??? På söndag ska jag vara husvakt, vilket säkert låter oerhört tråkigt och ointressant för alla er där hemma men för mig innebär det ett hus för mig själv i 4 nätter! Visserligen har familjen två stora hundar, jag är livrädd för hundar men vad gör man inte för lite egentid! Jag ska dansa runt naken, lyssna på musik, vakna utan barnskrik och bara njuta av att bara få finnas till.

Likes

Comments

Åååh vilken toppendag! Vädret var perfekt, inte för mycket folk i backen och underbart sällskap. Vi vågade oss längre bort denna gång, ut på nästa berg. Det gick lite sådär, backarna där var uppåkta och isiga men det var ett äventyr i sig. Malin stackarn halkade på en isfläck. Det går bättre och bättre för oss båda med skidåkningen! Så roligt att känna att det går bättre. Det här var ett underbart avslut på min födelsedagsvecka!

Likes

Comments

Ljusparad downtown, skidåkning och pynta julgranen! Supermysig helg.

Likes

Comments

Efter thanksgiving förra helgen så åkte jag, Malin, Kimberlie och Laura på road trip till South Dakota för att titta på Mount Rushmore! Det var så mysigt. Förutom en liten bilolycka som ledde till att värmen slutade fungera i bilen haha.

Glada tjejer som åker in i Wyoming!

Såhär såg bilen ut efter att vi kört på ett stackars rådjur, som tur var så gick det bra för alla inblandade! Utom rådjuret...

På lördagen åkte vi till Mount Rushmore! Efter att vi tagit färdigt våra bilder så åkte vi vidare till Deadwood! En supermysig liten stad där vi åt en sååååå god hamburgare!

När det började komma is på insidan av rutan insåg vi att vi var nog tvungna att byta bil ändå för att klara den 7 timmars långa bilresan hem ändå.

Vi åkte downtown i rapid city och där visade det sig vara en julparad!

I stort sett hela söndagen spenderade vi i en bil, Nebraska kan vara den tråkigaste delstaten jag har sett hittills i USA...

Likes

Comments