Tiden är inte på min sida för tillfället och kommer inte vara på ett tag. Det är knappt så att jag vill skriva detta inlägg.

Denna helg var mina kära svenska föräldrar över på besök. Vi träffades på en frukost resturang på fredagen med mina värdföräldrar och Eli. När det kom gåendes så sprang jag och omfamnade mamma och sedan pappa. Lika overkligt som det kändes så var det helt normalt att se mina föräldrar trots att det var åtta månader sen sist. Därefter åt vi en god frukost och resten av dagen var jag med endast mor och far. Vid middags tid åt vi hemma hos familjen en god mexikansk måltid.

Under lördagen hade jag träning med danslaget under förmiddagen så mamma och pappa åkte till "Saturday Market" med min värdfamilj. Sedan vid tolv åt vi en gemensam lunch hos oss. Tillsammans åkte vi sedan på en cykeltur runt ån som går igenom Eugene, för första gången på länge så var det faktiskt soligt ute. Mamma och pappa bjöd sedan familjen på resturang vilket var lyckat.

En av de saker mina föräldrar ville uppleva med mitt liv här var religionen. Vi passade då på att följa med till kyrkan på söndagen. Jag har fortfarande inte fått en chans att fråga vad de tyckte om det... Eftermiddagen spenderades vid vårt hus och påskmiddag och äggjakt tog plats hos mormor och morfar.

Måndags morgon visade jag runt de på skolan innan jag hade matte prov och idrott (gym). Därefter hade jag träning direkt efter skolan, middag, läxor och godnatt. Morgonträning (upp vid fem) för att sedan ha en full skoldag, sätta sig på bussen till körkonsert och sedan cykla hem från skolan vid halv elva. Nu sitter jag i sängen och skall gå och lägga mig snart för att sedan gå upp om fem timmar och ha ännu en morgonträning. Sömn är med andra ord väldigt under prioriterat.

Blandade bilder från när familjen var på besök. Bilden längst till höger visar hur jag såg ut efter 3/4 skoldagar förra veckan...

Från dagens konsert (eller rättare sagt innan). Vi hade lite tid innan själva repetitionen och konserten så vår lärare tog oss på promenad till ett café. Jag lyckades få med denna fridfulla man på en av mina selfies.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Förra veckan blev jag överraskad med denna poster. Jag var påväg till körsalen för att åka iväg till districts när en viss Logan kommer upp med denna. Det gjorde utan tvekan min dag!

Likes

Comments

I söndags hade vi över en annan familj vilket var både roligt och allt ifrån lugnt, med tanke på att vi har fyra barn och de har fem. Deras pappa spelade piano och Brandon spelade cello. Den andra bilden är på mamman och Eli och föreställer en scen från en av våra favorit serier i familjen. (Shoulder angel, Studio C )

Parken vid vårt hus bjöd på fina blommor och pollen regn....

I lördags var det Spring Formal med kyrkan. Jag hade tänkt att inte gå då få av mina vänner skulle vara där. Efter att ha sett "Beauty and The Beast" på bio så ändrade jag mig. Dekorationerna var så fina i lokalen, med ett franskt bröd bord och bakelse bord. Belysningen var underbar och det var allmänt lyckat.

Lite såhär känner jag över att det är måndag. Vem har tid för läxor och prov när allt annat är så roligt?

Likes

Comments

Denna lördag och söndag var det dags för General Conference igen. Det är en helg då de reguljära söndagsmässorna ställs in för att istället delta i detta evenemang. (Klicka här för mer information)
I vår familj så vaknade vid nio tiden på lördagen för att öppna ett av paketen som mamman förberett. Där i fanns det fyra skrivplattor, antecknings papper och aktivitets papper. Därefter satte General Conference igång med en bön och kör sång för att sedan gå över till de olika föreläsningarna.
Vid elva var det första sammanträdet klart. Under en paus på två timmar klämde vi in ett besök till en park och lunch. Klockan ett började det andra sammanträdet och mässan. Vi fick då öppna ett nytt paket.
Det var samma upplägg idag (söndag).
För mig var General Conference mycket mer givande denna gång i jämförelse med det som var i oktober förra året. Jag lyssnade på somliga föreläsningar, medan vissa försökte jag inte ens att spetsa öronen till. För någon som inte är mormon kan tanken av att sitta i fyra- fem timmar två dagar och lyssna till profeter och apostlar inte vara särskilt lockande. I mitt fall fanns det mycket att lära, både perspektivs mässigt och för att själv tänka på i mitt liv. Även om jag inte lyssnade till allt som pratades om så var det inte bortkastad tid, jag fick vara med familjen. Att försöka vara delaktig i deras intressen och saker som de värdesätter ger väldigt mycket både på kort sikt och lång sikt.
Om någon vill få en vettig bild vad en föreläsning går ut på så lägger jag ut en länk till mina två favorit föreläsare denna helg.

I mitten är en bild på det tempel som General Conference äger rum i. Det ligger i Salt Lake City, Utah.

Likes

Comments

Efter att ha gått i skolan från januari var det lägligt med ett efterlängtat lov. En vecka har passerat fort och jag är inte redo för läxor och prov igen, däremot är det påsk om mindre än två veckor. Till skillnad från Sverige så får vi inte en vecka ledigt, utan vi får ta vara på lördagen och söndagen. I mitt fall kommer mina kära föräldrar hit då vilket kommer göra det hela hundratals gånger bättre.

Denna vecka har varit rolig (mer bilder kommer att komma från måndagens och tisdagens eftermiddags aktiviteter). Jag hade mycket dans i början av veckan, med tanke på att Disenyland-resan snart äger rum och vi ska lära oss 5 nya danser innan dess.

I onsdags åkte vi upp till Portland och tillbringade hela torsdagen där samt halva fredagen. Under onsdagen åt vi goda hamburgare och sedan pool mys vid hotellet. Dagen därpå åt vi en god frukost, åkte till templet och besökte en mormonsk bok butik. Sedan åt vi lunch och tillbringade eftermiddagen Washington Square Mall. Vi åt middag på Ikea vilket var härligt och jag unnade mig själv lite lakrits.

Imorse (fredag) åt vi återigen en god frukost, badade i poolen och sedan små saker innan en härlig lunch. Bilresan hem var toppen, barnen sov och solen stod högt på himlen.

Under middagen åkte föräldrarna iväg för en dejt och jag hade ansvar för pizzan. Jag kan säga att jag kan laga mat, makaroner och köttbullar, quesadillas och liknande. När det kommer till att baka en färdiglagad pizza i ugnen så är jag vilse.

Likes

Comments

Vi tog vara på den svenska våffeldagen under morgonen och lagade massvis av våfflor med olika innehåll. Blåbärsvåfflor, choklad, banan med havregryn och självklart de traditionella vanliga (belgiska) våfflorna. Det var inte den mest hälsosamma frukosten, men gott var det! Sedan gick vi ut på en hike.

Vandring är, enligt mig, underskattat. Vi delade upp oss i två och två så att alla hade en kompis. Jag var med Brandon. Vi var först av familjen att ta oss till toppen. Det var så underbart att känna den kalla friska luften, känna friheten i naturen och känna tryggheten runtomkring. När vi väl tagit oss till toppen var det ännu bättre, utsikten var som godis för ögat.

På vägen ned tog vi en annan väg än övriga familjen. Vi gick vilse då vi var ouppmärksamma och hamnade mitt bland klippor och branta delar. Trots att höjdrädslan slog rot i bakhuvudet så kunde jag inte undgå att le.

Likes

Comments

I torsdags gick vi alla i danslaget uppklädda till skolan med blusar och klänningar (och Jerad i skjorta). Sedan tog vi två minibussar upp till Portland för att äta middag på Olive Garden. Jag, Abi, Hollee och Elease beställde in en gnocchi soppa med kyckling som vi sedan kunde doppa deras populära mini baguetter i. Därefter åkte vi vidare genom den upplysta staden till vårt hotell. Jag delade rum med Hailey, Maleia och Aly. Runt klockan tio på kvällen samlades vi i ett rum. Alla lampor släcktes och det var dags för den traditionella "candlelight". Det går ut på att alla freshman, sophomores och juniors får en minut att prata om deras dans år laget. Därefter får alla seniors (inklusive jag) prata i fem minuter. Jag förväntade mig inte att det skulle bli så känslosamt som det faktiskt blev. Redan efter de första två personerna kunde jag känna tårarna rinna. När det väl var min tur att prata så blev det bara till en klump, med andra ord förlorade jag min röda tråd...


Under fredagen fick vi sovmorgon innan själva tävlingen började. Jag och Madeleine passade på att ta en promenad för att få lite frisk luft. Sedan packade vi våra dagsväskor och begav oss in till arenan. När vi väl kom dit fick vi ett rum där vi samlades och packade upp. Vid tolv hade vi grand final dans träning och sedan var vi första gruppen ut på golvet under 10 minuter för "genrep", Därefter hade vi en "gör-din-egen-macka" lunch i vårt rum och sedan började vi vår smink och hår process. Runt fem tiden inledde vi tävlingen med att sjunga nationalsången. Därefter värmde vi upp igen, gick ut, framförde och sedan var det en lång väntan innan priserna gavs ut.

Vi placerade inte vilket var tråkigt men helt ärligt var det inte en stor detalj, för jag hade fortfarande en alldeles fantastisk helg och dag. Fyra av våra seniors fick olika priser vilket är ovanligt, i tillägg fick även en av våra coacher en livskarriärs pris. När jag hörde presentationen av hennes pris kunde jag inte hålla lyckotårarna inne.

Under lördagen tog vi det relativt lugnt. En sväng till ett köpcentrum klämde vi in innan tävlingen. Vi tillbringade fem timmar i en arena stol och tittade på alla danser från olika divisioner som gått vidare och försökte gissa vilket som var den vinnande koreografin.

Vid sju tiden åkte vi till Wendy's för middag. Därefter en två timmars resa hem. Det är svårt att beskriva hur oförglömlig och underbar denna helg var. Jag kan försöka att berätta allt i detalj men det kan ändå inte föra över känslan och lyckan. Det är tre dagar som jag kommer bära med mig med och hålla nära hjärtat ett bra tag till.

Likes

Comments

​Precis som i alla filmer, vad vore en kör konsert utan en kappa. 

Likes

Comments

Denna vecka har bjudit på det mesta. Från leende till tårar, solsken till regn. Liksom en berättelse är ihågkommen från dess början och slut är min vecka detsamma. Veckan började med regn och tvivel men slutade med sol och ett leende på läpparna.

Varje dag har något spännande, vare sig det är bra eller mindre bra. Däremot när jag nu sitter i fåtöljen hos mormor är höjdpunkterna som bortblåsta. Det är i dessa stunder som jag uppskattar den lilla kameran som alltid finns till hands i bakfickan.

I tisdags hade vi lagfoto efter tennisen vilket var roligt. Mina två närmsta vänner där är Ally och Michaela (tjejerna i bilden nedan). Vi träffas i princip varje dag och de är minsann riktiga lyckopiller!

Resterande del av veckan bestod av mycket en blandning av aktiviteter som mina vanliga tennis och dansträningar, men även nya event som showcase och vocal check.

I fredags var det sista tillfället att uppträda med vår rutin innan state championships nästa fredag. Direkt efter skolan samlades mestadels av tjejerna i omklädningsrummet för middag. Själv klämde jag in en ”Vocal Check Up” med min kör lärare inför konserten på tisdag och districts om en månad. En halvtimme för att bli mer osäker med sin röst för någon som har hört det mesta, någon som har rätten att döma mina icke existerande färdigheter… Det var i vilket fall roligt och lärorikt!

Vid fem åkte vid till Sheldon High School för ”The Showcase” och senior night. Eftersom jag går ut med avgångsklassen så inkluderas jag som en senior. Mina värdföräldrar kom därför dit och eskorterade med mig på golvet. Det var som en hyllningskväll för sista års dansarna.

Under lördagen tillbringade jag dagen med Bianca. Vi åt frukost på ”The Pancake House” och sedan körde vi upp till Portland. Vi shoppade under dagen, åt en god lunch och hade allmänt roligt!

Det finns så mycket att berätta men jag hinner nästan inte tänka tillbaka utan att missa vad som försegår mitt framför näsan. Till exempel så står Eli och pappan framför mig med skidglasögon på huvudet medan mammorna förbereder en god söndagsmiddag. Barnen springer runt och morfar ger mig en nackmassage. Det är med andra ord precis som i alla kaosartade julfilmer!

Likes

Comments

Denna vecka har fortsatt i det kurviga spåret. Min hjärna har varit långt ifrån min kropp och jag har knappt hunnit med mig själv.

I tisdags ställdes jag till valet mellan Spring Musical, Tennis och Track and Field. Efter många timmars betänketid kom jag fram till att gå med i tennis laget, vilket jag nu är väldigt nöjd med.

Mina dagar har bestått av morgonträningar, fulla skoldagar, tennis träningar och sedan kvälls dans. När jag väl kommer hem har jag pressat hjärnan lite extra och gjort läxorna innan jag slocknat i sängen för att bli väckt klockan fem morgonen dagen därpå.

Under lördagen hade vi vår sista tävling innan state. Denna tävling var dessutom på hemma plan. Till skillnad från andra sporter så är det minst tio gånger så mycket förberedelser.

Vi var i skolan kvällen innan och fixade 15 olika klassrum för lagen, satte upp skyltar, försäljning och en massa mer.

Vid sex på morgonen var vi alla redo med en tejp i handen och öronen på spets. Vid sju anlände de första lagen och därefter droppade de in allt eftersom deras tränings tid på golvet.

Som tur hade vi hjälpt av killarna i kill dansen som hjälpte till med att lyfta bagage för det olika danslagen och föräldrar som jobbade. Själva var vi värdinnor och värdar samtidigt som vi var tävlande.

Vid tolv började första rundan och redan då kändes det som att det var söndag. Vi inledde med att sjunga nationalsången och sedan växte nervositeten. Dagen flöt på relativt bra med lite fördröjningar. Vi fick 40 minuters paus med lunch och toa besök innan nästa runda vid fyra tiden. Andra rundan satte igång men vi hann inte ens igenom en hel rutin innan brand alarmet gick igång… Någon ville första för ett av lagen och detta ledde till ytterligare en timmes fördröjning.

Det såg inte allt för ljust ut för oss i andra rundan, mer än hälften mådde dåligt. Pricken över i:t vara att Mariah skadade sig under uppvärmingen.

Trots all fördröjning och oväntade händelser kom jag hem vid nio tiden, med ett leende på läpparna. Det hade varit en av mina bästa dagar. Jag fick tillbringa nästan 24 timmar med min andra familj här borta, se min familj i publiken, skratta åt ”the sweeper boys” och inte minst dansa.

Lite blandade bilder från tävlingen.

Likes

Comments