Vi tog vara på den svenska våffeldagen under morgonen och lagade massvis av våfflor med olika innehåll. Blåbärsvåfflor, choklad, banan med havregryn och självklart de traditionella vanliga (belgiska) våfflorna. Det var inte den mest hälsosamma frukosten, men gott var det! Sedan gick vi ut på en hike.

Vandring är, enligt mig, underskattat. Vi delade upp oss i två och två så att alla hade en kompis. Jag var med Brandon. Vi var först av familjen att ta oss till toppen. Det var så underbart att känna den kalla friska luften, känna friheten i naturen och känna tryggheten runtomkring. När vi väl tagit oss till toppen var det ännu bättre, utsikten var som godis för ögat.

På vägen ned tog vi en annan väg än övriga familjen. Vi gick vilse då vi var ouppmärksamma och hamnade mitt bland klippor och branta delar. Trots att höjdrädslan slog rot i bakhuvudet så kunde jag inte undgå att le.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

I torsdags gick vi alla i danslaget uppklädda till skolan med blusar och klänningar (och Jerad i skjorta). Sedan tog vi två minibussar upp till Portland för att äta middag på Olive Garden. Jag, Abi, Hollee och Elease beställde in en gnocchi soppa med kyckling som vi sedan kunde doppa deras populära mini baguetter i. Därefter åkte vi vidare genom den upplysta staden till vårt hotell. Jag delade rum med Hailey, Maleia och Aly. Runt klockan tio på kvällen samlades vi i ett rum. Alla lampor släcktes och det var dags för den traditionella "candlelight". Det går ut på att alla freshman, sophomores och juniors får en minut att prata om deras dans år laget. Därefter får alla seniors (inklusive jag) prata i fem minuter. Jag förväntade mig inte att det skulle bli så känslosamt som det faktiskt blev. Redan efter de första två personerna kunde jag känna tårarna rinna. När det väl var min tur att prata så blev det bara till en klump, med andra ord förlorade jag min röda tråd...


Under fredagen fick vi sovmorgon innan själva tävlingen började. Jag och Madeleine passade på att ta en promenad för att få lite frisk luft. Sedan packade vi våra dagsväskor och begav oss in till arenan. När vi väl kom dit fick vi ett rum där vi samlades och packade upp. Vid tolv hade vi grand final dans träning och sedan var vi första gruppen ut på golvet under 10 minuter för "genrep", Därefter hade vi en "gör-din-egen-macka" lunch i vårt rum och sedan började vi vår smink och hår process. Runt fem tiden inledde vi tävlingen med att sjunga nationalsången. Därefter värmde vi upp igen, gick ut, framförde och sedan var det en lång väntan innan priserna gavs ut.

Vi placerade inte vilket var tråkigt men helt ärligt var det inte en stor detalj, för jag hade fortfarande en alldeles fantastisk helg och dag. Fyra av våra seniors fick olika priser vilket är ovanligt, i tillägg fick även en av våra coacher en livskarriärs pris. När jag hörde presentationen av hennes pris kunde jag inte hålla lyckotårarna inne.

Under lördagen tog vi det relativt lugnt. En sväng till ett köpcentrum klämde vi in innan tävlingen. Vi tillbringade fem timmar i en arena stol och tittade på alla danser från olika divisioner som gått vidare och försökte gissa vilket som var den vinnande koreografin.

Vid sju tiden åkte vi till Wendy's för middag. Därefter en två timmars resa hem. Det är svårt att beskriva hur oförglömlig och underbar denna helg var. Jag kan försöka att berätta allt i detalj men det kan ändå inte föra över känslan och lyckan. Det är tre dagar som jag kommer bära med mig med och hålla nära hjärtat ett bra tag till.

Likes

Comments

​Precis som i alla filmer, vad vore en kör konsert utan en kappa. 

Likes

Comments

Denna vecka har bjudit på det mesta. Från leende till tårar, solsken till regn. Liksom en berättelse är ihågkommen från dess början och slut är min vecka detsamma. Veckan började med regn och tvivel men slutade med sol och ett leende på läpparna.

Varje dag har något spännande, vare sig det är bra eller mindre bra. Däremot när jag nu sitter i fåtöljen hos mormor är höjdpunkterna som bortblåsta. Det är i dessa stunder som jag uppskattar den lilla kameran som alltid finns till hands i bakfickan.

I tisdags hade vi lagfoto efter tennisen vilket var roligt. Mina två närmsta vänner där är Ally och Michaela (tjejerna i bilden nedan). Vi träffas i princip varje dag och de är minsann riktiga lyckopiller!

Resterande del av veckan bestod av mycket en blandning av aktiviteter som mina vanliga tennis och dansträningar, men även nya event som showcase och vocal check.

I fredags var det sista tillfället att uppträda med vår rutin innan state championships nästa fredag. Direkt efter skolan samlades mestadels av tjejerna i omklädningsrummet för middag. Själv klämde jag in en ”Vocal Check Up” med min kör lärare inför konserten på tisdag och districts om en månad. En halvtimme för att bli mer osäker med sin röst för någon som har hört det mesta, någon som har rätten att döma mina icke existerande färdigheter… Det var i vilket fall roligt och lärorikt!

Vid fem åkte vid till Sheldon High School för ”The Showcase” och senior night. Eftersom jag går ut med avgångsklassen så inkluderas jag som en senior. Mina värdföräldrar kom därför dit och eskorterade med mig på golvet. Det var som en hyllningskväll för sista års dansarna.

Under lördagen tillbringade jag dagen med Bianca. Vi åt frukost på ”The Pancake House” och sedan körde vi upp till Portland. Vi shoppade under dagen, åt en god lunch och hade allmänt roligt!

Det finns så mycket att berätta men jag hinner nästan inte tänka tillbaka utan att missa vad som försegår mitt framför näsan. Till exempel så står Eli och pappan framför mig med skidglasögon på huvudet medan mammorna förbereder en god söndagsmiddag. Barnen springer runt och morfar ger mig en nackmassage. Det är med andra ord precis som i alla kaosartade julfilmer!

Likes

Comments

Denna vecka har fortsatt i det kurviga spåret. Min hjärna har varit långt ifrån min kropp och jag har knappt hunnit med mig själv.

I tisdags ställdes jag till valet mellan Spring Musical, Tennis och Track and Field. Efter många timmars betänketid kom jag fram till att gå med i tennis laget, vilket jag nu är väldigt nöjd med.

Mina dagar har bestått av morgonträningar, fulla skoldagar, tennis träningar och sedan kvälls dans. När jag väl kommer hem har jag pressat hjärnan lite extra och gjort läxorna innan jag slocknat i sängen för att bli väckt klockan fem morgonen dagen därpå.

Under lördagen hade vi vår sista tävling innan state. Denna tävling var dessutom på hemma plan. Till skillnad från andra sporter så är det minst tio gånger så mycket förberedelser.

Vi var i skolan kvällen innan och fixade 15 olika klassrum för lagen, satte upp skyltar, försäljning och en massa mer.

Vid sex på morgonen var vi alla redo med en tejp i handen och öronen på spets. Vid sju anlände de första lagen och därefter droppade de in allt eftersom deras tränings tid på golvet.

Som tur hade vi hjälpt av killarna i kill dansen som hjälpte till med att lyfta bagage för det olika danslagen och föräldrar som jobbade. Själva var vi värdinnor och värdar samtidigt som vi var tävlande.

Vid tolv började första rundan och redan då kändes det som att det var söndag. Vi inledde med att sjunga nationalsången och sedan växte nervositeten. Dagen flöt på relativt bra med lite fördröjningar. Vi fick 40 minuters paus med lunch och toa besök innan nästa runda vid fyra tiden. Andra rundan satte igång men vi hann inte ens igenom en hel rutin innan brand alarmet gick igång… Någon ville första för ett av lagen och detta ledde till ytterligare en timmes fördröjning.

Det såg inte allt för ljust ut för oss i andra rundan, mer än hälften mådde dåligt. Pricken över i:t vara att Mariah skadade sig under uppvärmingen.

Trots all fördröjning och oväntade händelser kom jag hem vid nio tiden, med ett leende på läpparna. Det hade varit en av mina bästa dagar. Jag fick tillbringa nästan 24 timmar med min andra familj här borta, se min familj i publiken, skratta åt ”the sweeper boys” och inte minst dansa.

Lite blandade bilder från tävlingen.

Likes

Comments

I fredags var det ingen vanlig skoldag, utan en resdag. Med cheerleading laget tog vi två bussar till en lågstadieskola i området. Jag förväntar mig fortfarande en blå eller röd 607:a mot karolinska, och blir lika förvånad när de gula amerikanska bussarna rullar in på parkeringen. När vi kom fram hade vi lite tid till att stretcha, sätta på första kostymen innan det var dags för framträdandet.

Vi var på två olika skolor under dagen och hade två uppträdanden på båda. Andra halvan av dagen var definitivt bättre då vi åkte till den skola där mina två småsystrar går. Passande nog så var mamman och den yngsta i familjen också där. Efter första framförandet hade vi 20 minuter innan nästa då jag och lillen dansade.

Det var alldeles underbart att ha småsyskon i publiken, att gosa med dem medan en annan grupp gjorde något. Lyckan när de springer fram efter och hoppar upp och ned till musiken. <3

Efter skoldagen hade vi cirka två timmar innan det var dags för basketbollsmatch framträdandet. Vid det här laget var alla i laget redo att somna på golvet.

Abi och jag åkte till Madisen för att tillbringa natten där. Vi hade lite tid där vi pratade inne i hennes mysiga rum innan Mariah kom och vi tog bilen till Menchie's frozen yoghurt. Efter att ha tryckt i oss en god dessert så körde vi vidare till tt av de bästa pizza ställena i stan, Track Town Pizza, där vi fick gratis mat eftersom Madisens pappa typ äger stället.

Kvällen var super, en av de bästa utan tvekan. Vi somnade sedan till en mysig film. Morgonen därpå åt vi amerikanska pannkakor med choklad innan träningen. Det var kyligt ute och rutorna på bilen hade frusit igen. I brist på ideér och tid drog vi ned övriga rutorna och kikade ut efter andra bilar tills framrutan blivit fri från is.

Igår strålade solen till skillnad från det sedvanliga regnet. Jag passade på att at en promenad och blev glad när jag såg blommorna sticka fram i parken. Bilden i det nedre vänstra hörnet är från onsdagens fin middag för att lära sig vett och etikett med kyrkan.

Logan, lilla Eli och jag i fredags.

Likes

Comments

Denna vecka än så länge går att beskriva med ordet pannkakssmet. Funderade på olika passande rubriker som berg och dalbana, gott och blandat men kom fram till att pannkakssmet var en väl fungerade titel.

Tävlingen i lördags var både bra och dålig. Den bjöd på blåmärken, grunden för en sträckning, press och förväntan. Medan all negativitet kastades iväg när lyckan av vår vinst tog över och fyllde laget av glädje. Nästa vecka är en helg enda helgen utan tävling denna månad, både tråkigt men skönt.

Igår var en tung dag i mitt fall. Det är sällan jag får sådana dagar. Med anledning av att farfar min hade kommit in på ålderns dagar och efter en helg med familjen så somnade han in. För mig var det och är det jobbigt att inte kunna vara hemma med min familj, att inte kunna finnas där som stöd för varken pappa eller farmor. Med andra ord var det ganska ensamt. Mina känslor är splittrade då det inte finns en specifik mall som vägleder mig genom den kommande tiden. Det är nog svårt att mista en kär närstående, desto mer utmanande blir det i en ny miljö. Från att ha sprungit runt i skolan som en solstråle till att gå runt med ett grått moln är en tydlig förändring och varken jag eller andra vet hur det bäst bemöts. Hela situationen hade förmodligen varit enklare hanterat på hemma plan. Min slutsats efter denna mini analys är att jag saknade mina föräldrar där hemma som stöd och vägledare genom denna sorg. Jag tog mig igenom 3 utav 4 lektioner, men en av timmarna var tomheten för mycket. Ett samtal till en viss Ida blev räddningen denna gång<3

Efter en dag av många tårar ville jag helst krypa ned i min säng och gömma mig under täcket tills jag vaknat nästa dag och insett att allt bara var en dröm, men så enkelt är inte livet alltid. Istället bjöd kvällen på en danslags kväll med roliga aktiviteter planerade. Som ni kanske kan förstå så var jag inte helt inställd på att tjoa och ha kul.

När jag väl kom dit ändrades min dag, när jag hörde de splittrade tonerna från karaoke maskinen och sångaren bakom mikrofonen så kunde jag inte undgå att få ett leende på läpparna. Till och med vår coach tog sig ann en låt och bjöd på en show.

Från en positiv miljö till en annan. Jag kom hem runt åtta tiden och bemöttes av en underbar familj, som köpt blommor och skrivit ett välbehövt kort. Vi läste bibeltexter som handlade om livet efter döden och var och en i familjen försökte att göra det bästa för att få mig att känna mig bättre. Det kan jag nog aldrig tacka dem nog för. Likasom denna dag var en utmaning för mig och min familj hemma i Sverige, så var det något nytt för familjen här borta. De har ingen förbered handledningsbok direkt som säger vad de ska göra när deras temporära barn blir ledset. Även sånt är viktigt att komma ihåg, men som sagt är de mer än fantastiska. Precis som en familj ska vara.

Likes

Comments

Det finns många splittrade åsikter kring denna dag, vare sig den är nödvändig eller inte. Vad är meningen med en dag för kärlek när man inte har en crush, partner eller är gift?

Poängen är att ta vara på kärleken runt omkring sig, uppmärksamma den. Här borta är de mycket bättre på att göra något gulligt av denna dagen. Det kan vara alltifrån en stor nallebjörn till flickvännen till ett urklippt hjärta på en kompis bil eller en high five i korridoren.

I Rudbeck så har vi rosbud, här har de istället sångbud. High Energy (den mest avancerade kören) går runt under förmiddagen till alla som köpt sångbud och sjunger en sång till den speciella personen, ger en klubba och ett kort.

I mitt fall så gav jag kort till två kompisar här borta, fick choklad av Braxton (till dagens uppträdande), ett kort av mormor och papa, gift bag av Ellie, en nallebjörn med kort och sedan en god familjemiddag med rött tema och mini present innan basket match uppträdande. Det är nog min mest firande Alla Hjärtans Dag hittills, och jag gillar det!

Trots allt underbart som denna dag innefattar kan jag inte undvika saknaden av den pojkvän som befinner sig 9000 km bort. <3


Happy Valentines Day<3

Massa kramar till dig<3

We're gonna steal your hearts<3

Likes

Comments

Efter några dagar av tidiga morgonträningar var det äntligen dags för den sista tidiga morgonen för denna vecka. Tröttsamt kröp jag ut från det oemotståndliga mysiga täcket till nordpolen utanför, eller bara ett svalt tempererat rum. Vid fem förberedde jag min havregrynsgröt och packade det sista för dagens äventyr. Stephanie hämtade upp mig och vid sex klev vi på den frusna bussen. Under den första timmen sov, halvsov eller lyssnade alla på musik i sin egna lilla bubbla. Därefter kom var och varannan till liv.

Vi kom fram runt nio tiden och körde vår träningsrunda på golvet för att se var alla positioner var i förhållande till idrottshallen. Därefter fixade vi i ordning oss med hår, smink och kostymer. Vid ett hade vi vår första uppvisning och sedan fick vi paus ett tag tills vårt nästa framträdande vid fem tiden.

Efter tävlingen åkte vi till en hamburgs kedja och fyllde våra kurrande magar med ohälsosam med tillfredställande mat. Waffle fries, cheese burger och en choklad milkshake. Bussresan hem i mörket var mysigt och en efter en somnade tills jag själv satt ensam vaken och tittade på "She's the man" som rullade på de olika skärmarna i bussen.

Bilder från Thurston med kostym fix och sminkning. (Vänster upp är de två fantastiska tvillingarna Elizabeth och Leah) (under är Elease) (därefter Cera och Kenna) (mitten är jag och Raeliah) (höger uppe är Abi) (höger mitt är Bianca, coach Kenzie och Ali)

Jag passade på att ta med kameran och försökte fota lite från de olika danslagen.

Likes

Comments

Veckan har varit relativ lugn. Utan teater repetitioner så har jag fått en lucka av tid varje dag då jag kan göra läxor och tillbringa tid med familjen. Trots ett mindre fullspäckat schema så var jag redo för helg, två dagar att vila.

Denna helg har liksom veckan flutit på i ett sakta tempo och givit mig tid att andas ut och bara vara. Under lördagen hände inte så mycket, mest göra olika sysslor på hemmafront och tillbringa eftermiddagen med syskonen. Däremot åt jag middag ute med min kontaktperson från AFS och hennes familj. Det var super mysigt och härligt, särskilt med tanke på att hennes dotter och jag klickar bra. Vi fick en massa fisk till middag, vilken gjorde kvällen extra bra.

Hennes dotter har en 11 veckor gammal valp som jag fick nöjet att träffa. I och med att jag inte själv längre har en hund så har min överkänslighet växt och jag fick en mild allergisk reaktion. Det var det å andra sidan värt för att få gosa med valpen Milo. (En bild på de röda fläckarna som kom fram där Milo slickat...)

Idag följde jag med familjen till kyrkan vilket var skönt. Jag känner många där och det är på så sätt roligt att följa med till den tre timmar långa söndags skolan. Familjen uppskattar när jag följer med, samtidigt som jag själv tycker om ensamtiden i huset. Det gäller att på något sätt väga upp gångerna jag går och inte går.

Efter denna helg så har jag mer en en månad av redan planerade helger då jag förmodligen inte följer med till kyrkan lika frekvent. Det är ju tävlingssäsong igen. De två kommande veckorna har vi borta tävlingar, sedan en helgs uppbehåll med träningar, och därefter fler tävlingar. Nästa lugna period med dansen lär vara i slutet av april...

Ikväll ska den andra utbytesstudenten som går i min skola (Franco) komma över på middag med sin värdfamilj. Min familj känner nämligen hans värdföräldrar genom kyrkan. Mamman har förberett frukost till middag, vilket är en av mina favoriter. Det hela blir bättre när man har fast-söndag och hungern växer tills middagstid.

Fast-söndag innebär att man inte äter varken frukost eller lunch. I och med det så tar man pengarna som man normalt sätt skulle lagt ner på mat och ger till kyrkan som sedan lägger ihop den totala summan för församlingen och ger till (1) familjer i kyrkan som har det knapert med resurser (2) anstalter som ger ut mat till hemlösa.

Likes

Comments