Tisdagen 22 augusti klockan 12.36 fick jag ett mail från LTU - Luleå Tekniska universitet där det stod att jag kommit in på Musikhögskolan i Piteå på utbildningen Konstnärlig kandidat - klassisk musiker, sång. Jag förstod ingenting! Jag hade varit reserv i flera månader och tappat hoppet fför längesedan, men helt plötsligt stod de där lysande gröna bokstäverna på displayen - ANTAGEN​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​. Jag stod stirrandes på telefonen i flera långa sekunder och försökte kväva känsloruset som bubblade upp inom mig. En salig blandning av glädje - lycka - lättnad - stress - ångest.

Plötsligt händer det.

Ekorr-hjärnan kickade snabbt in för att lösa problemet, så min första tanke var att tacka nej och inte berätta för någon att jag kommit in… Som tur var hade jag sällskap av min kloka lillebror i ögonblickets hetta och han tittade bara lugnt på mig och sa ”Grattis syrran”. Och det var först då jag insåg att det kanske var fira jag borde göra?

Jag hade kommit in på en musiker utbildning. Allt mitt slit, allt jobb som jag hade lagt ner, alla timmar jag stått ensam i övningsrummet hade fram till någonting, någonting på riktigt - en utbildning på högskolenivå. Resultatet fanns där i mobilen i min hand men ändå var det så svårt att förstå och ta in.

Plötsligt händer det​.

Jag ville fira! Jag ville njuta av ögonblicket av total lycka och eufori men först var det en del praktiska saker att ta hand om. På måndag skulle jag vara uppe i Piteå,, då började min första kurs och jag hade ingenstans att bo! Men vill man så kan man och efter fem mycket hektiska dagar hade jag avslutat mitt liv i Sundsvall och satt mig på tåget norrut för att flytta till min nya stad.

50 mil hemifrån.

50 mil norrut.

50 mil närmare min dröm.

Plötsligt händer det.

Livet blir sällan som man har tänkt sig, that’s all I’m saying…

Flytta din blogg till Nouw - nu kan du importera din gamla blogg - Klicka här

Likes

Comments