View tracker

Hej igen!

LÖRDAGEN den 1/10 (eller 10/1 som folket här borta skriver) var riktigt kul! Då träffades jag och fyra av de andra utbytesstudenterna i Salt Lake för första gången sedan träffen i Park City (den fjärde kom dock lite senare). Dagen började vid 11-tiden vid Salt Lake Central där jag och de tre första träffades. Därifrån tog vi oss till en närliggande Farmer's Market där vi gick och omkring och smakade på en och annan ost, lite salsasås och kollade in lite hantverk och vinterkläder (trots att det fortfarande var så pass varmt att man gick omkring i shorts och t-shirt). Därefter käkade vi lunch vid ett utomhusköpcenter i närheten och såg Miss Peregrine's Home for Peculiar Children på bio. (Den första av nu fyra gånger jag har gått på bio i USA.) Filmen i sig var riktigt bra, men den håller sig tyvärr inte alltför väl till böckerna, framförallt inte bok två och tre. Sedan tog vi spårvagnen ner till Murray Central där vi mötte upp den fjärde utbytesstudenten. Därifrån tog vi oss till ett s.k. "fun center" där vi bowlade och käkade pizza. Sedan var dagen snipp snapp slut.

Till höger syns en del av utomhusköpcentret till vänster en skylt från Farmers Market.

Överst t.v.: bions interiör. Jag blev något förvånad över att se en så gigantiskt stor amerikansk flagga i en bio. Jag har aldrig uppfattat biografer som särskilt patriotiska. Som tur var fick man inte ta med sig några skjutvapen, knivar eller andra typer av vapen in på bion i alla fall... Här kan man känna sig trygg :) Bilden nedan visar bions ingång.

Murray i Salt Lake. Den hoptryckta bilen t.v. mitt i korsningen färdades tydligen mycket nära ljusets hastighet (enligt Einsteins speciella relativitetsteori. Mer info: http://www.askamathematician.com/2010/12/q-according-to-relativity-two-moving-observers-always-see-the-other-moving-through-time-slower-isnt-that-a-contradiction-doesnt-one-have-to-be-faster/ + http://www.askamathematician.com/2011/01/q-why-does-relativistic-length-contraction-lorentz-contraction-happen/ler googla på speciella relativitetsteorin).

FÖLJANDE FREDAG var sista footballmatchen på hemmaplan, the homecoming game. Dagen efter var nämligen årets första skoldans - homecoming. Nej, jag gick inte. Matchen var rätt kul att vara på, även om vi förlorade (bilder nedan), homecomingkvällen var också rätt trevlig. Den kvällen, på lördagen alltså, åkte jag, Mark och Marie åkte ut till Antelope Island, en ö i the Great Salt Lake. Där kollade vi bl.a. in en gammal ranch.

Fyrverkeri efter matchen och ett par bilder på skolans marching band.

Ranchen på Antelope Island samt en skylt precis vid ingången till Antelope Island som varnade för bisonoxar. Det avblåsta taket i mitten är sedan tornadon jag skrev om i förra inlägget.

Skylten sattes uppenbarligen inte upp i onödan - alla de bruna fläckarna på bilden är bisonoxar.

Vyer från och av Antelope Island.

Bilden längst ned till höger med den fantastiska upplösningen föreställer Layton.

DAGEN DÄRPÅ (på söndagen) åkte jag och Marie söder om the Great Salt Lake. Lite bilder därifrån följer härnäst.

Salt Lake har inte fått sitt namn av någon slump som man kan se på bilden upp t.h. Sanden behöver ha en ganska hög salthalt för att bli så pass vit. Bergen borta i horisonten på samma bild är Antelope Island.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hejsan människor!

Nu har jag varit här i 102 dagar. Herrekrishna vad det har gått fort! Jag ska försöka sammanfatta vad jag har gjort under hela den här tiden i flera uppdateringar (för jag har gjort en del och vill inte skrämma bort er med en hel avhandling.) Jag kommer inte skriva något om valet, men om ni vill ha lite inside information om det rekommenderar jag ett inlägg av en svensk AFSare i Virginia. Inlägget är visserligen inte helt objektivt, men jag tror ändå att det beskriver ganska bra vad många här tycker och tänker.

TORSDAGEN den 15 september åkte jag efter skolan till Park City där bl.a. de olympiska spelen i snowboard, utförsåkning och backhoppning (m.fl.) hölls 2002. Anledningen till att jag åkte dit var inte bara för att se ett häftigt ställe, utan även, och framförallt, för att träffa de andra AFS-studenterna här i Utah. Jag hämtades upp av en av AFS-volontärerna häri Utah och ungefär en timme senare var vi framme vid hytten i Park City där vi skulle bo under helgen. Det var första gången vi alla träffades och det var riktigt spännande. Vi är nio stycken studenter totalt: en från Sverige (jag, om ni inte visste det), en från Danmark, en från Norge (spännande gäng), en från Schweiz, två från Tyskland, en från Frankrike, en från Brasilien, en från Japan. AFS-volontärerna här får passa sig så att de inte blandar ihop mig och schweiziskan. Hittills har de gjort ett bra jobb. (Men det är sju månader kvar. Allt kan hända...) Det vi gjorde under den helgen var att prata om utbytesåret, t.ex. situationer som har uppstått (bättre och sämre) och situationer som kan komma att uppstå samt hur man bör agera, bra sätt att hitta kompisar och värderingar. Att babbla om saker och ting i grövsta allvar var dock inte det enda vi gjorde, utan vi åkte även på badringsliknande saker nedför backhoppningsbackar, såg på när folk frivilligt hoppade i en bassäng med skidor på efter att ha snurrat runt ett antal varv i diverse riktningar samt tvättade AFS-volontärernas bilar genom att vara för många i badtunnan som stod på balkongen ovanför och därmed få den att svämma över. Det var en intressant helg. Bilder finns nedan.

På lördagen åkte vi in till Salt Lake där vi bl.a. besökte Temple Square, mormonkyrkans centrum, och därefter skiljdes vi åt.

Park City. Överst syns backhoppningsbackarna samt en av utbytesstudenterna. Bilden t.v. på mellanraden visar början på en slags jättelång rutschkana som man åkte nedför på en typ av släde. I mitten syns bassängen och till höger bassängen tillsammans med en skidhoppare mitt i luften. Längst ned är en bild från området.

VECKAN EFTER hände något mycket speciellt. Jag hade precis satt mig på läktaren för att titta på en footballmatch. I väntan på att den skulle börja plockade jag fram fysikläxan för att försöka få den undanstökad. Efter ett tag fick vinden tag i pappret som började fladdra lite. Det var lite irriterande, för det gjorde det lite svårare att skriva, men det var inget jag tänkte på särskilt noga. Plötsligt hörde jag en mamma till en av killarna i laget säga: "Oh wow, that's quite a cloud." Jag tittade upp för att se vad hon pratade om. Det visade sig vara en tornado. Bara ett par minuter in i matchen tvingades domarna avbryta den för att det blåste för mycket. Jag blev upphämtad av Marie i den robusta bilen vi åkte i till Yellowstone efter att ha väntat i skolan ett tag tillsammans med de andra eleverna som fortfarande befann sig på området. Det var den första tornadon här på 15 år, så jag lyckades verkligen pricka in rätt år (eller fel, beroende på hur man ser på saken) att åka hit.

DEN HELGEN besökte vi Karlee, min värdsyrra, uppe i Logan (där den första cross country-tävlingen var) för första gången sedan jag kom hit.

Till vänster: några träd precis utanför skolan som hade brutits av av tornadon. Bilden togs när jag och Marie lämnade skolan medan tornadon fortfarande pågick. Den högra bilden är av en park precis bakom Karlees hus.

En lite udda bild, men tänkte att det kunde vara lite intressant att se att trottoarerna ser ganska annorlunda ut jämfört med de man ser i Sverige och resten av Europa för den delen. I alla fall där jag har varit. Bilden till höger visar en skulptur precis utanför Northridge.

UTTAL här i trakten.

1. Utah: Utaaa. A:et uttalas inte som i kvack, utan som i lat.

11. Layton: Lay'on. Detta uttal ska tydligen vara väldigt lokalt (typ specifikt för Layton). Man hoppar alltså över t:et. Likadant är det med till exempel mountain (mou'ain) och button (bu'on).

111. Det var nog allt faktiskt.

NU: ONYTTIGHETER! Sådana finns det gott av här! Kolla på en massa fina bilder nedan!

Överst syns ett stånd på en marknad där det såldes friterade onyttigheter. För att verkligen säkerställa att det man stoppar i sig inte är bra för hälsan. Därunder följer ett par bilder på Twinkies, vilka jag kände till från filmen Zombieland. Mitten t.h. är friterad glass. Får nog betala extra för någon som kan rulla mig av planet när jag kommer hem.

Mer onyttigheter! Den första bilden är en av ett flertal gånger det har funnits Jell-o sm efterrätt till lunch i skolan (och en av ännu fler gånger det funnits någon typ av efterrätt i skolan). De två t.h. om den är pop-tarts. Riktigt goda. Säkert riktigt onyttiga också. Men är de lika onyttiga som Nerds som innehåller 14 gram socker av 15? (Undrar dock om de slår den friterade glassen.) Sedan...MARABOUS MJÖLKCHOKLAD. Helt fantastisk! Gudalik! Ja, jag vill leva, jag vill dööö...i Marabous chokladfabrik!!! Okej, kanske inte leva, för det är väl inte mycket bättre än situationen här. Dessutom kanske inte personalen på Marabou skulle uppskatta det. Kan se framför mig en gammal värmländsk tant ropar till sin kollega: "Thomas, Di Leva i mjölkfabrikâ!" Ahhh, vad gör man inte för ett skämt? (Fråga pappa - han fick ju iväg mig ända till USA.)

P.S. Tycker ni det är julhysteri i Sverige? Här är det redan ett antal hus som är smyckade med julbelysning. Jag har till och med sett TVÅ julgranar - färdigklädda! Och det är bara här i det närmaste området! D.S.

Likes

Comments

View tracker

Hej igen! Blir inte så mycket skriva den här gången; mest bilder.

Förrförra fredagen var det footballsmatch mellan Northridge Knights (vi) och Layton Lancers (dem). Dessvärre vann Lancers, men det var ändå en kul match att se på. Efteråt, i bilen på väg hem, sa Mark plötsligt att hade funderat lite på att åka upp till Idaho i helgen. Och så tänkte de att vi kanske kunde åka upp till Yellowstone också. "Yellowstone!" tänkte jag. "Wow!" Så när vi kom hem packade jag ryggsäcken och borstade tänderna och gick direkt till sängs så att jag sov redan klockan åtta som en god gosse bör göra Ok, jag kanske inte sov riktigt vid klockan åtta (footballsmatchen hade inte ens slutat då), men jag packade ryggsäcken i alla fall. Dagen efter käkade vi frukost och sedan bar det av mot Idaho med husvagnen på släp.

YELLOWSTONE. Dagen slutade med att vi svängde in på en campingplats i Idaho, kopplade loss husvagnen och gick iväg och borstade tänderna med björnsprayen i högsta hugg. Jag vaknade till varma amerikanska pannkakor med smör och sirap (smask). Sedan var det dags för Yellowstone. (Woho!) Vi åkte genom Idaho och upp till Montana där vi åkte vidare in i Yellowstone. Efter ytterligare två miles (ungefär 3,2 km) in i Yellowstone passerade vi även gränsen Wyoming. Först åkte vi till Biscuit Basin där vi gick runt bland varma, ohälsosamma källor. Därefter åkte vi vidare till Old Faithful, väntade en timme eller så på nästa utbrott och drog sedan norrut. Efter ett antal stopp och krokiga avvägar var vi till slut framme i Mammoth, en liten by i norra Yellowstone, där vi käkade middag efter att ha beundrat en grupp wapatihjortar (elk på engelska) som strövade omkring på gatorna mitt i centrum. Efter middagen åkte vi ut ur Wyoming och Yellowstone, genom Montana och tillbaka till husvagnen i Idaho där jag klev ur bilen och tittade upp mot himlen och såg Vintergatan med blotta ögat för första gången i mitt liv. Riktigt häftigt. Starkt rekommenderat. Nästa dag bar det av hemåt. Vi var hemma igen vid sex-tiden.

The husvagn.

Idaho! Nu börjar det likna nåt!

Madison River med omnejd.

Det här var nog det jag tyckte var det häftigaste naturfenomet i Yellowstone, varma källor med extremofiler - bakterier som trivs i extrema miljöer så som höga temperaturer, extrema pH eller höga halter av exempelvis svavel. Det är bakterierna som ger upphov till de fantastiska röda, orangea och gula färgerna.

Den vänstra bilden behöver knappast någon närmare beskrivning. Bilden i mitten behöver nog inte heller någon närmare beskrivning, men för tydlighetens skull kan jag tala om att den föreställer the Old Faithul under ett utbrott. Enligt skylten på bilden till höger får man tydligen inte parkera sin bil uppochner vid Old Faithful Hotel. Satan.

Lite svårt att se kanske men det till vänster är en björn i ett träd. (Det som är svårt att se är alltså att det är en björn, inte att den är i ett träd...) Bilden är tagen genom en kikare. Till höger syns Tower Fall, namngett efter de tornliknande klippformationer som omgärdar flödet som leder ner till vattenfallet.

Ett tjockhornsfår (bighorn sheep) vid vägkanten.

Möte med en hjord bisonoxar strax före en bro de precis tagit sig över. Vi mötte även ett par eftersläntrare ovanpå bron.

En bäver, till vänster taget enbart med kameran på mobilen (bävern syns till höger, strax nedanför mitten) och i mitten och till höger med hjälp av en kikare.

En flock wapatihjortar.

Gaffelantilop (pronghorn antelope på engelska).

Wapatihjort (elk) i mitten av Mammoth. Den högra bilden är nog min favoritbild från hela resan. Uppenbarligen bryr sig inte wapatihjortar om mänskliga skyltar.

Lite av naturen Yellowstone.

Hemma igen.

Två bilder som inte har med den här resan att göra men som visar lite av landskapet här i Utah. Den vänstra bilden togs på väg till en Cross Country-tävling vid Utah State University i Logan, Utah. Något jag tycker är väldigt häftigt med landskapet här är de plötsliga skillnaderna mellan platt mark och höga berg. Man kan ofta se ganska långt bort på grund av att det är så platt, men plötsligt dyker en bergskedja upp som effektivt begränsar sikten. Den högra bilden togs på väg hem från den grekiska festivalen vi var på i söndags vid en sjö som heter East Canyon Reservoir. Som man kan se står vattnet i ovanligt lågt just nu, växtligheten börjar inte förrän ett par meter ovanför vattenytan.

Likes

Comments

Ouff! Jösses! En månad! Exakt, till och med.

Ursäkta att jag inte har uppdaterat på ett tag, men jag har haft lite saker för mig. Skolan till exempel.

JA! Min första dag i skolan! Den känns delvis som åratal sedan, delvis som om den var igår. Den dagen började vi 09:10 med vår första lektion. Troligtvis den längsta sovmorgon jag kommer få här i USA (om man inte räknar med de på helgerna). Marie hade gjort skyltar till mig och Jonathon, vi gick ut till bilen, tog lite foton och sen åkte vi iväg. Skolan ligger bara ungefär fyra kilometer hemifrån, men ändå tog det oss en dryg halvtimme att ta oss dit. Varför? Vägarbete precis vid skolan. En ingång och en utgång istället för tre av varje. Som ni kanske vet kör i stort sett alla som kan bil här i USA där de yngsta är 16 år. Skolorna här har ungefär en ICA-Maxi-parkering var. En ingång och en utgång och alla ska in och ut samtidigt, för alla börjar och slutar samtidigt. Kaos.

Jonathon följde mig till min första lektion, musikteori. Den minsta klassen jag har och troligtvis någonsin har haft. Vi är bara 10 personer. Men de är rätt sköna och min lärare (som jag även har i slagverk perioden efter) likaså. Dagen gled vidare och följande dag tedde sig ungefär likadant, med ett par undantag i början av dagen. Vi började 07:30. Dock inte med någon lektion, utan dagen började i aulan där någon slags "välkommen- tillbaka-till-skolan"-föreställning tog plats. Inte riktigt helt säker på vad som hände men the student body officers (typ elevkåren tror jag) presenterade sig, fyra killar från militärakademien - två med fanor (skolans och amerikanska) och två med gevär (mer om akademierna nedan) - marscherade upp på scen under påträngande tystnad, en tjej och en kille sjöng nationalsången medan grabbarna grus stod där som stela statyer och som avslutning visade först drill teamet (danslaget) upp sina moves och därefter cheerleading-laget. Efter föreställningen i aulan hade vi advisory, typ handledartid. Därefter fortsatte dagen som den skulle, med period 5, 6, 7 och 8. Dock, för mig, med en liten ändring.

(Om ni känner att ni kan tillräckligt mycket om mitt schema/är mer intresserade av mina upplevelser kan skippa följande fyra stycken. "FYRA STYCKEN OM SCHEMAT!?" tänker ni säkert. Jodå, svarar jag, men ta det lugnt, det finns fina bilder längre ned. Kolla in dem i alla fall.)

Som tur är är min advisory teacher (handledare) mattelärare, och eftersom jag anade att den matte jag hade skrivit upp mig på var på lite låg nivå pratade jag med henne om att eventuellt byta mattekurs. Hon ordnade så att jag under period 7, då jag egentligen skulle ha haft Secondary Math III, istället skulle gå till AP Calculus AB för att prata med läraren där om de olika mattekurserna - innehåll och upplägg. Jag valde efter mycket om och men till slut AP Calculus BC, en kurs som är på lite högre nivå än AP Calculus AB (den kurs som hölls av läraren jag pratade med). "Inga problem" tänkte jag eftersom vi lärde oss om derivator och integraler förra året i Sverige - det som kallas calculus på engelska. (Observera att ordet calculus ingår i kursnamnet. Större delen av kursen var alltså sådant jag redan kunde.)

Något jag inte visste var att betyget delvis berodde på läxorna. Detta medförde att jag var tvungen att skriva ner alla uppgifter och lösningar - alltså, inte bara lösa dem i huvudet, vilket jag kunde göra med alla eftersom jag redan har lärt mig det här. Därtill fick vi ungefär 20 problem i läxa per dag, något som lätt blir till över två timmar. Jag kände inte riktigt för att lägga två timmar per dag (efter skoltid) på att träna sådant jag redan kunde till en kurs som inte ens skulle räknas in i min utbildning senare i livet, så jag bytte. (Hela det här året räknas typ som ett sabbatsår i min svenska utbildning; jag kommer alltså gå trean med de som är ett år yngre.) Eftersom jag ska fortsätta med matte nästa år och troligtvis även efter gymnasiet vill jag försöka undvika att glömma bort alltför mycket, så jag är kvar i AP Calculus, men AP Calculus AB istället för BC.

Förutom mina ändrade mattekurser har jag gjort lite andra ändringar i schemat. Till exempel har jag hoppat fram och tillbaka mellan två U.S. Government & Citizenship-klasser, så nu är jag tillbaka i den jag började. Jag har också hoppat av och på AP Music Theory, inte för att jag ville hoppa av, utan för att jag var tvungen p.g.a. schemaändringarna. Därtill har jag hoppat av Computer Programming och, TYVÄRR :(((, Astronomy som skulle vara under vårterminen.

Jag hade "BC-schemat" i en vecka och jag är verkligen glad att jag bytte. Det här året ska inte handla om att plugga matte, utan om att ha en ytterst unik upplevelse, få nya, ytterst unika erfarenheter och att lära sig om kulturen här. Nu har jag sett den delen av kulturen här (systemet kanske är ett bättre ord) och hade betygen jag får här spelat någon som helst roll hade jag troligtvis fortsatt. Men det gör de inte. Dessutom tycker jag mer om lärarna i de kurserna jag har nu än de jag hade i. Så nu kan ni allt om mitt schema. Det kommer ett prov nästa fredag. Plugga.

AKADEMIERNA. På Northridge High School finns det olika s.k. akademier. Jag tror egentligen inte att det är någon skillnad i kursmöjligheter mellan akademierna - de är alltså inte riktigt som Sveriges gymnasieprogram - utan de är nog mer till för att få reda på ungefär vad eleverna är intresserade av och på så vis erbjuda bättre vägledning in i college och/eller ut på arbetsmarknaden. De olika akademierna är MASH (Medicine, Science and Health Professions), STEM (Science, Technology, Engineering and Math, den akademi jag och Jonathon är i), PVA (Performace and Visual Arts), JROTC (Junior Reserve Officer Training Corps, till för de som är intresserade av en karriär inom militären), BMAC (Business, Marketing and Culinary Arts, borde vara BMCA tycker jag) och GSE (Government, Social Services and Education, borde vara GSSE tycker jag).

EFTER skolan tränar jag med cross country-laget. Cross country är långdistans, men inte på en friidrottsbana, utan typ ett fält eller liknande (som ett lopp i Sverige; Lidingöloppet t.ex., men det är 5 km). Dock kostar det $90 (ungefär 760 kr) för att delta i tävlingarna, så jag har valt att bara vara med på träningarna och ibland åka med till tävlingarna som manager. Jag är inte med i cross country-laget för att tävla, utan för att träffa folk och undvika att bli fet. Jag gör inte så mycket som manager, men jag tror att det är ett bra sätt att utvidga bekantskapen inom cross country-laget. Det är träning varje dag, men jag kommer troligtvis skippa några träningar för att öva slagverk istället, framförallt när styckena innehåller instrument jag inte kan öva hemma särskilt bra, så som någon typ av malletinstrument. Min slagverkslärare åker nämligen hem ungefär när träningen slutar.

HELGERNA. Hittills har jag ju inte var med om så många helger, men helgen efter att skolan hade börjat (27-28 augusti) stack jag och Marie (samt Nala, hunden) upp och vandrade till ett vattenfall i närheten. Helgen därefter (3-5 september, vi var lediga på måndagen) åkte vi till Yellowstone. Mer om det i nästa inlägg. Den här helgen (10-11 september) stannade vi hemma och tog det lugnt. Well, jag gjorde det i alla fall. De andra hade någon typ av arbete att utföra. Idag var vi i Salt Lake City på en grekisk festival med grekisk mat, grekiska smycken och souvenirer samt uppvisning av traditionell grekisk dans. Tydligen finns det en ganska stor grekisk minoritet här i Utah. På vägen hem tog vi en liten omväg genom bergen för att se lite häftiga vyer.

I ONSDAGS åkte vi alla fyra ner till Salt Lake för att delta i ett litet, halvt informellt möte med AFS. Jonathon var på utbytesår förra året med AFS, så han var också rätt taggad. Det var bara en annan familj där, men det var rätt skönt ändå. Efter ett par veckor av att ha talat om för folk att det finns någonting som heter AFS kändes rätt skönt att träffa någon (utöver min värdfamilj) som faktiskt var direkt involverad i AFS. På torsdag ska alla AFS-utbytesstudenter vara med på ett litet läger som ska hålla på till lördag. Det tror jag blir riktigt kul och lärorikt.

MÄN I SKOR. Jag har träffat lite folk genom bl.a. cross country, slagverkslektionerna, Racquet Sports och på luncherna. Jag har också träffat en annan utbytesstudent! Fotbollsspelare från São Paolo som är antingen junior eller sophomore (en eller två årskurser under mig).

ANGÅENDE SLIPSEN. Förra veckan tog vi skolfoton. Då jag är en utbytesstudent kommer jag inte ta examen från Northridge High School, trots att jag är senior. Skolfotona togs under engelskalektionerna; mycket lämpligt eftersom alla har engelska - en kurs, varken mer eller mindre, och enbart med folk i sin egen årskurs. Alla i min engelskaklass är alltså seniors som ska ta examen i vår. På sina skolfoton hade alla de därför en graduation gown på sig. Jag frågade någon om det var meningen att jag också skulle ha en gown på mig, även om jag inte ska ta examen och de sa att "varför inte? Det är ju din chans att ha en gown på sig." Det lät logiskt tyckte jag. Vi fick alla hjälp att på oss fakeskjorta (!) och fakeslips samt gown, inte för att de var svåra att ta på, utan för att skynda på processen lite. Halva skolan (d.v.s. drygt tusen elever) skulle ju ta foton den dagen. Japp, fakeskjorta. Inga ärmar, ingen rygg. Förknäppt över bröstet, träddes på framifrån och hölls på plats med ett kardborrband i nacken. Knäppt. (Mycket originellt skämt.) SLIPSEN! Jag har sett fakeslipsar förut, men de har i alla fall gått hela vägen runt halsen. Den här knäppte man bara på i mitten av skjortkragen fakeskjortkragen. Herregud vart är världen på väg. Nedan finns lite bilder från allt möjligt.

Godnatt! Hörs/läses(?) förhoppningsvis om några dagar!

Till vänster syns Maries skylt till mig inför första dagen i skolan och till höger utsikten från när jag väntar på bussen varannan dag klockan 06:30. Solen går upp strax efter 7.

Till vänster, the commons (den stora entréhallen) taget från entrén, feat. Jonathon i grå t-shirt och keps, och till höger the commons från ovan och andra sidan rummet (entrén syns rakt fram en våning ned)

Längst till vänster är utsikten från skolans område. Jag är rätt nöjd med den. De två bilderna i mitten och till höger är från två olika footballmatcher, den i mitten på Northridge och den till höger på en annan skola som heter Bonneville.

Jag i lånegownen, -skjortan och -slipsen till vänster och den patetiska slipsen till höger. Högst upp på slipsen syns metallsaken som man knäpper fast på skjortkragen.

Utsikt från vandring förrförra helgen. Marie syns till höger i röd t-shirt. Nala är troligtvis någonstans framför Marie.

Likes

Comments

nu har det gått en dryg vecka. Galet man. Galet. Tiden går fort när man har roligt!

Jag ska försöka sammanfatta veckan lite kortfattat.

FÖRRA LÖRDAGEN har jag redan skrivit om.

FÖRRA SÖNDAGEN åkte jag upp i bergen med mina värdföräldrar Marie och Mark och den ena av värdsyrrorna, Karlee. När vi kom upp efter en lång och långsam färd med bilen på smala, grusiga serpentinvägar klev vi ur bilen och bestämde oss för att gå upp på en av de två topparna vi hade parkerat mellan. På båda dessa fanns lite radiotorn och liknande, men det var bara avstängt till den ena toppen. När vi kom upp till toppen upptäckte vi till vår stora förvåning en studsmatta. Någon har alltså gjort sig besväret att släpa upp alla delar till en studsmatta till toppen, bredvid ett litet grått betonghus, gissningsvis innehållande en mängd elektronik, längs en lång och lagom instabil väg, och där slitit för att sätta ihop den. Dessutom måste de ju ha lagt en del pengar på den. Vem? En ytterst uttråkad elektriker som kände att det behövdes lite mer avkoppling i vardagen? Några studenter från ett av universiteten i Utah? Sådana frågor får vi aldrig veta svaret på. (Tyko Jonsson somnade denna natt i vredesmod.) Bilder från turen finns nedan.

I MÅNDAGS fixade vi simkort n stuff till telefonen min (så jag har nytt nr, vill ni ha det så får ni skicka nåt litet meddelande) och jag upptäckte att amerikanska Netflix inTE HAR SUITS. VARFÖR HAR DE INTE SUITS. JAG VAR PÅ SISTA AVSNITTET AV SÄSONG 4. GAAAAHHHH. så det var måndag.

I TISDAGS hände det inte så mycket. Mark fick reda på mitt intresse för fysik och matte och bestämde sig för att visa sin och några kompisars avhandlingar samt den sista matteboken han hade haft. Inte för att jag förstod särskilt mycket av alla matriser och partiella differentialekvationer, men det var häftigt.

I ONSDAGS var vi nere på District Office här i Layton för att kolla att allt stod rätt till med vaccinationer och för att få lite info om hur man får ett så bra utbytesår som möjligt.

I TORSDAGS ordnade vi kurser och schema till både mig och min värdbrorsa, Jonathon, som också kommer vara senior. Kurserna jag kommer läsa är AP Music Theory (AP står för advanced placement och är en lite svårare kurs. De hade ingen icke-AP musikteorikurs, så det fick bli den här, men eftersom jag redan har läst lite musikteori så tror jag att det kommer gå rätt bra ändå), Percussion, AP Physics (detta är eftersom jag redan har läst ett år fysik i Sverige, jag behöver dock inte göra AP Physics-provet), Computer Programming, US Government & Citizenship, Racquet Sports, Secondary Math III, English 12 (första terminen fokus på litteratur, andra är det fokus på att skriva) och Astronomy. Av dessa är US Government & Citizenship, Racquet Sports och Astronomy enterminskurser.

I FREDAGS var jag och Marie på skolan för att lyssna på lite info. Därefter gick vi på en till synes ytterst improviserad guidad tur runt skolan, köpte lite Northridge-tröjor och pratade med mina framtida lärare i US Government & Citizenship och Astronomy (de verkar väldigt trevliga båda två). På kvällen var vi på Northridge Knights första footballsmatch för säsongen. Matchen slutade dessvärre 35-20 till motståndarna.

I LÖRDAGS besökte vi Maries föräldrar och bror samt åkte till Snowbasin Ski Area där OS ägde rum 2002.

I GÅR åkte jag, Marie och Karlee och paddlade kajak. Senare kollade jag och Jonathon på Star Wars Episode IV (oh yeeaahh).

IDAG vet jag inte vad vi ska göra.

Bilder från turen upp i bergen. Studsmattan syns knappt, men den står till vänster om masterna och byggnaden på den nedre av bilderna till vänster.

Till vänster: mina kurser och vilken period jag har dem. Period 1-4 är på s.k. "A-dagar" och period 5-8 på "B-dagar". Varannan dag är det A-dag och varannan B-dag. Till höger är schemat med tiderna för de olika perioderna (period 1 och 5 är alltså först på dagen, men på olika dagar.) Advisory/Tutorial-tiden används för att prata om hur man ligger till i de olika kurserna och liknande.

Till vänster syns ett berg i Snowbasin i motljus (nej det är inte panorama, staketet är faktiskt böjt). De två övre bilderna till höger är från bilturen därifrån och de två nedre är från när vi paddlade kajak/satt i bilen efter att ha paddlat kajak. Något jag verkligen uppskattar här är landskapet. Helt platt går till höga berg utan någon som helst förvarning.

Likes

Comments

Tjäna!

Nu sitter jag vid matbordet och lyssnar på lite skön musik från stereon som (vilket min värdfamilj vid upprepade tillfällen har påpekat) alltid står på utom när man sover. Hittills är de riktigt sköna! De verkar alla ha ganska gott sinne för humor (åtminstone alla utom den ena värdsyrran som jag ännu inte har träffat). Huset är väldigt fint (och tämligen stort...) och har, inte oväntat, heltäckningsmatta typ överallt utom i badrummen och köket. De har en liten hund som är ganska kattlik i beteendet (phew!); hon skäller typ aldrig och den klarar sig själv ganska bra. Eftersom hon är så liten får den nästan tillräckligt med motion bara genom att gå omkring i och runt huset. Min värdmamma brukar dock även ta en liten promenad med henne på morgonen.

Resan

Jag flög tillsammans med fem andra svenska AFSare till Seattle där vi skildes åt för att flyga vidare till våra respektive stater. Flygett (hahaa) gick till Reykjavik. När vi skulle kliva gå igenom passkontrollen för flyget till Seattle blev vi alla glatt överraskade av att den ena passkontrollanten både talade svenska och hade varit iväg med just AFS! På flyget till Seattle satt jag bredvid ett trevligt par från Kalifornien som precis hade semestrat klart på Island. Till vår (vi svenskars) stora förvåning fick vi inget att äta på flyget, så när vi landade i Seattle hade ingen av oss ätit sedan typ frukost. På Seattles flygplats möttes vi av andra AFS-studenter och några AFS-volontärer som gav oss flygbiljetter till de delstater dit vi skulle, delade upp oss i grupper så att de som skulle till samma delstat var tillsammans samt hjälpte oss att checka in våra baggage igen. Jag och de andra som skulle till Utah - en fransyska, en schweizare och en brasilianare - gick därefter och åt. (Mitt andra mål på typ 15 timmar.) På flyget till Salt Lake City kollade jag på halva Deadpool och snackade köttbullar med en steward - vad jag helst skulle ha till min sista måltid: svenska eller italienska.

På SLC International Airport blev vi upphämtade av ytterligare ett par volontärer som körde oss dit vi skulle sova över natten. Jag och brasilianaren sov hos en trevlig australiensare som hade bosatt sig i Utah för 10 (eller 15?) år sedan. Dagen därpå kom fransyskan, schweizaren och en norska som tydligen hade landat i SLC lite tidigare än vi. Några timmar senare hämtade våra värdfamiljer upp oss.

Så nu har jag hängt runt här i ett dygn och några timmar. Igår åkte jag med min värdbrorsa till Walmart (såg lite vapen + flera gigantiska ICA Maxi-parkeringer + gigantiska bilar) och senare på dagen stack jag ut sprang. Layton är dock mycket högre upp än Stockholm, så man blev andfådd riktigt snabbt.

Nedan syns lite bilder från resan, trakterna här omkring och en av de många kolibrier som håller till här.

Från vänster: Laurentiska bergen (tror jag) i norra Kanada, Kanadensiska Klippiga bergen, Seattle från flyget därifrån och vyn från SLC International Airport

Från vänster: Mitt rum, utsikten från framsidan av huset och utsikten från springrundan

En kolibri

Likes

Comments

Tjena!

Simon var (och är) namnet. Imorgon sticker jag iväg på ett utbytesår till Layton, en stad i Utah, USA, med cirka 70000 invånare. Organisationen jag åker med heter AFS (American Field Service; grundades 1915 av en amerikansk ambulansförare som under Första världskriget verkade i Frankrike där han bodde hos en värdfamilj. Nåt sånt i alla fall. Ni kan lära mer om detta på AFS:s hemsida.) som är världens äldsta utbytesorganisation.

Värdfamiljen verkar väldigt trevlig och består av en mamma, pappa, två utflyttade värdsyrror, en värdbrorsa (som bor hemma) samt en tax. Jag kommer gå i årskurs tolv (senior) på Northridge High School, där jag hoppas kunna komma med i någon orkester eller liknande. Jag spelar slagverk sedan fem år tillbaka (och trummor sedan sju år) och skulle vilja fortsätta med spelandet under året i USA.

En sak som suger rätt hårt är att bandet Slipknot och Marilyn Manson är på turné i Nordamerika just nu och IGÅR var de i Salt Lake City, huvudstaden i Utah som ligger ungefär 2, 3 mil från staden där jag kommer bo. Jag är inte ett fantastiskt stort fan av Marilyn Manson, men jag tycker att han har en del bra låtar (typ hans cover av Sweet Dreams (Are Made Of This) och The Golden Age of Grotesque, som förövrigt är en av Pewdiepies mammas favoritlåtar enligt Pewdies sommarprat). Slipknot däremot. De har jag lyssnat på sedan jag gick i fyran och är därmed det band jag har lyssnat på längst. Deras senaste album är fantastiskt. Så det var ju lite segt att missa dem.

Anyway.... Jag sticker imorgon. Sakerna är (nästan...hehe) färdigpackade. De senaste dagarna har jag träffat och sagt hejdå, vi ses, adjö, farväl; godnatt sov gott min vä-ä-än till släkt och kompisar (som jag kommer sakna väldigt mycket!!!).

Nu ska jag packa klart! Vi hörs!

Laytons placering på kartan

Likes

Comments

Nouw Magazine