Header

Första natten sov vi på 3600 meter över havet i ett 4 bädds rum. Efter maten gick vi ut och kollade på stjärnorna och man kunde se vintergatan väldigt bra. 

Vi bad om att få resa med engelsktalande i samma jeep eftersom vi var 6 personer och en spansktalande guide. Så vi fick åka i samma bil med ett par från Nya Zeeland och ett annat från Frankrike och Belgien. Problemet var bara att de sista paret inte alls pratade engelska så under hela resan pratade alla spanska. Det var lite irriterande eftersom jag var den enda som inte kunde prata spanska. 

De första tre stoppen på den andra dagen gjorde vi vid olika stenformationer. Den första såg ut som the world cup pokalen, den andra som en kamel och det sista stoppet kallades för Italia någonting men ingen visste riktigt varför för det påminde inte alls om Italien. Men det var väldigt fint iallafall.

Vad som ser ut som en fågel på toppen är i själva verket Gerrit som klättrade upp på berget.

Innan lunch hann vi med att passera ännu fler sjöar, en vit och en svart samt ett par lamor.

Lunchen som bestod av ris med tonfisk och lök, absolut inte min älsklingsmat, åts i en liten by mitt i öknen. Det fanns ett litet museum i ett rum där med bland annat 3 döda armadillos. Ytterst intressant.

​Sen åkte vi vidare till en väldigt vacker stor kanjon. Nedanför slingrade sig en flod som kallas för anakonda floden.

Så här växer quinoa. Öknen var full av dessa plantager med röd, vit och grön quinoa.

Innan vi åkte till vårt hotell stannade vi till i en lite by där de förr i tiden transporterade olika mineraler med tåg, för att dricka några öl. Man kunde välja mellan kaktus, quinoa eller coca löv öl. Quinoan var väldigt söt och god.

Natten spenderade vi i ett salthotell där till och med sängen var gjord av salt. Utanför hotellet gick det en massa lamor och där fanns de största kaktusarna jag någonsin sett.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Vi blev upphämtade på vårt hostel halv 8 på morgonen. Efter 20 minuter i en minibuss fick vi ännu en Chile stämpel i passet och efter ytterligare 20 minuter fick vi en boliviansk stämpel i en av de finaste gränskontrollerna jag någonsin varit på.

Efter frukost vid gränsen åkte vi till vårt första stopp, den vita sjön.

Det andra stoppet var vid en fin turkos sjö.

Sen åkte vi till Dalíöknen. Dalí har aldrig varit där själv, vad man vet, men namnet kommer ifrån att stället liknar hans målningar.

Vid lunch stannade vi vid en varm källa där vi fick välja om vi ville bada eller inte. Det kostade bara cirka 10 kronor så självklart hoppade vi i. Efter det fick vi korv och mos till lunch och kombinationen av hett vatten och att vi var så högt upp gjorde att vi var helt slut efter maten.

Efter lunch åkte vi till en gejser som låg på 4950 meter över havet vilket var den högsta platsen på vår resa. Under hela resan kunde vi känna av trycket lite i huvudet men det var okej efter en ipren.

Det fanns en stor illaluktande gejser och en massa pooler med bubblande lera i. För 4 månader sedan gick en man ner i leran till midjan när han tog kort med sin kamera. Det finns inga staket eller nått. Han dog dan efter.

Sista stoppet för dagen var ännu en sjö. Denna gången i en massa olika färger, mest röd och grön. Sjön var full av tusentals flamingos. Det fanns 3 olika typer men tyvärr var de för långt bort för min mobilkamera.

Likes

Comments

Det var inte lätt att bestämma vilket företag vi skulle åka till Uyuni med så det tog oss några dagar. Till slut valde vi Iallafall att åka med Lithium som hade fått många bra rekommendationer och som dessutom var bland de billigaste. Vi betalade 100.000 pesos vilket är ungefär 1300 kronor. Det inkluderade transport, övernattning i 2 nätter och frukost, lunch och middag.

Efter att vi bokat vår Uyuniresa och handlat vatten och snacks, så gick vi till ett museum med en massa meteoriter. Det var väldigt intressant men inte så stort. Vi fick en guidad tur genom ett par hörlurar och sen visade en tjej oss tre olika meteoriter som vi fick ta på med en magnet. Tydligen finns det otroligt många meteoriter i atacamaöknen och man kunde lätt hitta dem med en magnet.



Efter museet gick vi en promenad på 3 kilometer till en stor ruin på en hög kulle med en fantastisk utsikt. På ett ställe på vägen var det vatten så vi fick ta av oss skorna och gå barfota med vatten upp till vaderna.

Likes

Comments

Det finns en mängd olika saker man kan göra runt San Pedro de atacama och det är otroligt vackert. Våra första två dagar gick vi mest runt och kollade med olika reseagenturer om vad man kunde hitta på. Hade vi haft tid och pengar hade vi kunnat stanna i 2 veckor.

Igår fyllde jag 30 år! Dagen började med att Gerrit sjöng och gav mig frukost på sängen. Så som det ska vara! På förmiddagen hängde vi vid poolen och njöt i det härliga vädret. Sen på eftermiddagen åkte vi på äventyr till Valle de la luna, vilket är ett landskap med tre olika sorters saltstenar och som påminner om månen. Det var väldigt vackert. Först gick vi i en grotta och fick höra om de olika stenarna. Sen åkte vi till en stor sanddyna och avslutade med att se solnedgången färga Anderna i rosa.

Efter Valle la luna åkte vi till ett ställe där vi fick lära oss om stjärnor och planeter. Det va väldigt mysigt. Jag älskar att kolla på stjärnorna och här fick vi se dem genom stora teleskop. Häftigast var det att se Jupiter och två månar bredvid den. Atacama öknen är det bästa stället i världen att se på stjärnorna.

  • Chile

Likes

Comments

I måndags kväll gick vi på bussen till Santiago. Under våra 3 timmar där hängde vi på Starbucks och lyxade till det med en chai latte. Sen hoppade vi på ännu en buss och efter totalt 40 timmar i buss var vi glada att vara framme i San Pedro de atacama. Bussarna var väldigt bra. Första bussen var Condor och den andra Turbus. Sätena är stora och man kan luta dem väldigt långt bak, vi fick snacks och filt, det finns toalett och i den andra bussen visade de nya filmer under dagen, dock på spanska. Ett minus var att de inte stannade mer än typ 5 minuter när de hämtade upp folk. Vanligtvis brukar bussar som går långt utomlands stanna för lunch och middag. Men det gjorde inte den här. Så det fick bli en liten empanada till lunch/middag. Nästa gång tar vi med mer färdkost.

San Pedro de atacama är världens torraste plats. De regnar vanligtvis 5 dagar om året. Detta året regnar det 20 dagar och precis när vi är här. Typiskt. Så vår första kväll när vi hade tänkt att kolla på stjärnor och planeter fick vi istället spendera med en film i sängen.

San Pedro de atacama påminner väldigt mycket om Zorro filmerna. Alla hus är gjorda av halm och lera och vägarna är av sand. Det är väldigt mysigt. På dagarna är det varmt och nätterna är lite kyliga.
Den första natten sov vi på ett billigt hostel men den andra och tredje natten hade Gerrit fixat så vi sov på en fin lodge med tv och pool på min födelsedag.

  • Chile

Likes

Comments

Ungefär 1 timme och 45 minuter från Pucon ligger det några varma källor som heter Geometricas. Vi har försökt åka dit i 4 månader men av olika orsaker funkade det inte. Dels för att det var så många som åkte dit under högsäsongen så ingen personal fick gå in utan att betala. Men 2 dagar innan vi lämnade Pucon fick vi chansen att åka och blev väldigt glada över det.
Inträdet är 33.000 vilket är runt 440 kronor. Det är inget billigt ställe att åka till men det är helt klart värt det! Resan dit är ingen höjdare men väl där ligger alla 17 pooler i en lång kanjon och bergsväggarna är klädda med djungelväxter. Överallt flög det söta små fåglar. En vacker japansk röd gångväg leder till ett högt vattenfall där vattnet var iskallt så jag gick inte i. Gerrit gick i med fötterna och sen ville han springa till en av poolerna och den närmaste var supervarm. Alla poolerna är uppvärmda från vulkanerna och regleras till olika temperaturer. Det var inte som andra varma källor jag har varit i där de ofta är fulla med alger. De här skrubbas ur varje dag. Vi åt en väldigt god men dyr lunch bestående av vegetarisk pizza och pumpasoppa i ett café där de hade en stor öppen eld. Det var runt 20 grader den dagen vilket var väldigt skönt när man kom upp ur poolen. Inte för varmt men inte heller för kallt. En bättre dag helt enkelt.  Åk dit om du åker till Pucon :)

  • Chile

Likes

Comments

För ungefär två veckor sedan fick Steve och Abi galet mycket dricks i baren. Så dagen efter bestämde de sig för att göra hamburgare till alla i personalen. Och de var riktigt mumsiga. Så efter det provade de att sälja burgarna i baren och det blev direkt en succé. Efter det var det burgare till salu varje kväll och det var otroligt uppskattat av både besökare och personal (som fick ett mycket bra pris.)

  • Chile

Likes

Comments

Mycket har hänt sedan jag skrev sist. Såklart, eftersom jag inte skrivit på länge.

Viktor och Emily ersattes av det brittiska paret Abi och Steve, Fred ersattes av Madison från Kanada och Jono byttes ut av Marcus från Danmark. En något annorlunda atmosfär men inte alls till det värre. Även vår sista tid på Chili Kiwi blev fantastisk. I lördags var min sista jobbdag efter 17 veckor. Det har verkligen varit världens bästa jobb. Och på Latinamerikas bästa hostel dessutom. Vi har lärt oss massor av nya saker och det har varit stundtals utmattande, stressigt och kalabalik men oftast alldeles alldeles underbart.

Marcus är en hantverkare så han byggde en ny fin reception. Det kändes väldigt annorlunda att sitta i den stora receptionen och dessutom uppe på en plattform. Det var skönt att inte behöva kolla upp hela tiden på alla gäster, då vi satt ner på en stol.

Likes

Comments

Av någon anledning så fick jag inte lägga upp fler bilder i det andra inlägget om min vandring uppför vulkanen Villarrica. Så här är några mer bilder.

Likes

Comments

Äntligen har jag gjort det! Klättrat upp för Sydamerikas mest aktiva vulkan Villarrica, som jag dessutom har bott bredvid i nästan 4 månader.

Jag gick upp klockan 5 på morgonen för att äta frukost och förbereda min lunch. Klockan 6 kom guiderna och vi fick all utrustning som vi behövde. Allt är inkluderat i priset på 75.000 pesos vilket är ungefär 1000 kronor. Eftersom jag jobbar här fick jag följa med helt gratis så jag var ju såklart tvungen att göra det.

Bilresan tog ungefär 40 minuter och parkeringen ligger på 1400 meters höjd. Efter cirka 10 minuters gångväg fick vi chansen att åka en skidlift en del av vägen. Jag som aldrig tränar och sällan rör på mig hade redan planerat att ta den sen min första dag i Pucon. Men av 12 personer var det faktiskt bara 4 stycken som tog den. Jag har aldrig åkt i en skidlift tidigare så jag tyckte att det var häftigt. Den är från 60 talet och man kunde inte spänna fast sig så det var lätt att ramla ur. Tog man liften hoppade man över en timmes gångväg och många säger att den biten är en av de jobbigaste eftersom de går fort där för att komma ikapp med dem som tar liften.

Den första biten efter liften gick vi på stenar och lavasand. Den biten var helt okej eftersom vi gick som i ett lämmeltåg och om de framför oss stannade så var vi också tvungna att stanna och vi gick väldigt långsamt.

Den 26 februari när jag valde att gå uppför vulkanen var inte vilken dag som helst. Det var dagen då det var en månförmörkelse! Nere i Pucon var det alldeles för mycket moln för att se den. Men när vi hade en paus innan glaciären kunde vi se hur månen passerade framför solen. Det var häftigt.
Innan vi började gå igen tog vi på oss taggar under skorna för att gå på isen. Jag vet inte vad det heter på svenska, på engelska heter det iallafall crampons. Sen tog tog vi fram våra ishackor och började gå uppför glaciären. Den biten var väldigt brant och jobbig att gå.

Den sista biten innan toppen var bara 15 minuter fast det var på stora stenar och väldigt brant. På toppen var det en stor krater med en svart skorpa med ett hål i där det kom upp lava. Jag har sett videor där lavan har sprutat upp men när jag var där spottade det ut lite lava tre gånger bara. Jag önskar att vi hade kunnat stanna där längre men enligt reglerna så får man bara vara där i 5 minuter men jag tror att vi va där i minst 15 minuter ändå. Vi var tvugna att ha gasmask på oss under hela tiden på

Vägen nerför vulkanen gick betydligt snabbare än uppför. Det tog cirka 4-5 timmar upp och kanske 2 timmar ner. Den första ner biten var den absolut roligaste då vi åkte stjärtlapp i 5 olika backar. Då kände jag mig som ett barn igen. Fast jag tror inte backarna hemma i skogen var riktigt såhär branta för vi var tvungna att använda ishackan för att bromsa. Sjukt kul! Resten av biten ner var det mest lavasand så där halvsprang/gled vi ner. Det var också kul. Väl hemma igen firade vi med några öl men jag var helt slut så efter en dusch däckade jag i sängen på ett ögonblick.

Det var verkligen en fantastisk upplevelse och om du någon gång har chansen att åka till Chile så tycker jag inte att du ska missa att klättra uppför Sydamerikas mest aktiva vulkan.

Likes

Comments