Header

Sista stället vi åkte till i Colombia innan jag flög hem va Cartagena. När Spanjorerna hade makten i större delen av Sydamerika var det i Cartagena de förvarade alla skatter de hade stulit. Det gjorde att staden var ett attraktivt ställe för pirater som försökte ta över staden 5 gånger utan att lyckas. Tillslut byggde de en stor 11 kilometer lång mur gjord utav koraller för att hålla piraterna ute. Även många andra byggnader, bland annat kyrkor är byggda utav koraller. Det är ju väldigt hemskt när man tänker på det idag men samtidigt så skövlas fortfarande regnskogen och så vidare så mänskligheten har inte blivit ett dugg smartare.

Cartagena var även den staden dit de tog alla slavar från Afrika och sedan sålde dem vidare söderut. Därför är en stor del av invånarna afrikaner och många utav dem säljer frukt i färgglada outfits på gatorna. De blir dock vansinniga om man tar kort på dem utan att betala.

Jag tycker alltid att det är intressant att se kyrkogårdar i olika länder. I fattiga länder är det ofta mycket plastblommor och ofta bilder på den döde. På kyrkogården i Cartagena såg det ut som att de själva hade ristat in namnen i cementen och vissa gravar va i så dåligt skick att ben stack upp. Det som förvånar mig mest var att inte hundarna som sprang omkring gravarna hade tagit benen.

En jättestor kristallkrona gjord av plastflaskor.

Det var en fröjd för ögat att strosa runt på Cartagenas gator. Överallt man gick fanns det vackra hus i glada färger med balkonger och väggar klädda i växter och blommor.

Det finns dessutom en lång strand som påminner om Miami beach med vita höghus på ena sidan och havet på den andra.

That was it folks!


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hej!

Nu har jag varit hemma i över en månad och har fortfarande inte berättat om mina sista dagar i Colombia. Det var så längesen jag var där att Gerrit redan har varit där ännu en gång med sin kompis som han reser runt med just nu.

Från Palomino tog vi bussen i en timme till Tayrona national park. Det kostar ungefär 150 kronor att gå in i parken men sen får man stanna så länge man vill. De flesta som åker dit stannar i en natt, högst två. Vi stannade i 4 nätter men hade gärna stannat längre om vi hade haft mer pengar med oss. Vanligtvis försökte vi hålla en budget på 200 kronor om dagen var i Colombia, men i parken blev det närmare 300 kronor var eftersom det var förskräckligt dyrt. Många valde därför att ta med sin egna mat men det kände inte vi för.

Parken består mestadels av djungel och ligger vid havet med vackra vita stränder. Efter bussen tog vi en jeep en bit och i den träffade vi bland annat två killar från Chile, Joaquin och Pedro, som vi sedan hängde med i några dagar. Väldigt lustiga grabbar.

Efter två och en halv timme genom djungeln och på flera stränder kom vi äntligen fram till Cabo san juan, som var den stranden vi ville stanna på, helt genomblöta av svett. Det finns inte många stränder i Tayrona som man kan bada på men Cabo är en utav dem. Fast även där var vågorna ganska stora så man fick inte simma för långt ut.

Vi fick hela tiden flytta oss runt palmerna för att få lite skugga. Trots att jag hade spf 50 på mig brände jag mig såklart första dagen. Alla fem dagar vi va där var det strålande sol och vackra solnedgångar.

Ser du varanen?

The coconut maffia kallade Pedro dem som öppnade kokosnötter ihop på stranden. Det var mycket uppskattat när de kom med färsk kokosnöt när jag låg och läste på stranden. Livet kan inte bli mycket bättre än så.

När vi först kom till Cabo var planen att sova uppe på en kulle i vattnet i en hängmatta men vi var inte framme förens klocka tre och då var alla hängmattor fulla. Även de 50 som inte var vid havet, så istället fick vi ett tält. Under dagen va det ungefär 150 grader inne i tältet så det gick inte att vara i det förens klockan 21. Nästa dag och dagen efter bestämde vi oss ändå för att stanna i tältet eftersom vi kunde ha våra grejer där. Annars fick vi låsa in dem i ett skåp i ett rum som de låste halv tio. Trots att det var hemskt varmt i tältet var det mysigt att ligga och titta på stjärnorna i det innan vi skulle sova. Sista natten tog vi en hängmatta men inte ute på vattnet för alla som hade sovit där sa att det var alldeles för blåsigt och kallt.

Till frukost och lunch åt vi nån macka och milkshake på stranden och klockan 19 stod alla i kö för att beställa mat. Kändes lite som ett kollo eftersom alla åt samtidigt.

Fyra gånger gick jag in i djungeln, antingen supertidigt på morgonen eller i skymningen för att försöka få syn på apor eller andra djur. Gerrit vågade sig bara med en gång pga ormrisken. I princip ALLA vi pratade med hade sett apor någon gång under sin vistelse. Jag fick aldrig se någon. Men djungeln var otroligt vacker och trots allt oljud var det väldigt rogivande att strosa runt helt själv bland alla växter och djur helt själv innan någon annan människa hade vaknat.

Det fanns 4 stycken duschar och det var lite fängelsekänsla över dem eftersom man kunde se in till varandra. Det fanns även 2 omklädningsrum framför duscharna men även där kunde man lätt se in. Oftast skulle alla duscha samtidigt så man fick stå en stund i kö.

Likes

Comments

Palomino ligger bara 2-3 timmar ifrån Santa Marta, i norra Colombia vid det karibiska havet. Egentligen är inte Palomino så mycket att hänga i granen men det är ett perfekt ställe att bara ligga på stranden och koppla av eller surfa på. Längs en väg ner till stranden och det vågiga havet, ligger fullt med boenden i olika prisklasser. De allra flesta backpackers väljer att bo på "The dreamer" som är som en lyxig resort vid stranden. Vi hade gärna bott där också men en säng i ett delat rum kostar nästan 130 kronor per natt medan det stället vi istället bodde på kostade 60 kronor för ett privat dubbelrum. Det var en väldigt trevlig familj vi bodde hos och de hade två bungalows på pålar med ett palmklätt tak, där vi bodde. Under bungalowsen fanns det tält och hängmattor. I trädgården fanns det många olika sorters fruktträd, bland annat ett stort mangoträd där vi fick äta så mycket vi ville ifrån. De hade en supersöt hundvalp som gärna ville bitas med sina vassa kliande (antar jag) tänder, och två gosiga katter. Toaletten och duschen hade ett bambustaket runt sig men utan tak. Inne i duschen var det fullt med gröna växter och blommor vilket gjorde att det kändes som att man duschade i en djungel. Varje gång man satt på toan kom hundvalpen och hälsade på och en natt satt det en sån där fin, stor grön groda med runda tår på duschdraperiet.

Något de flesta testar när de åker till Palomino kallas för Tubing. Först åker man i ungefär 15 minuter på en mopedtaxi och sen får man gå över ett litet berg för att komma till floden. Där sätter man sig i en gummiring och åker sedan i lite mer än en timme hela vägen ner till platsen där floden måste havet. Det var kanske inte det roligaste vi någonsin gjort men det var väldigt härligt att sitta och njuta i vattnet i det 35 gradiga vädret. I floden fanns det Kajmaner (den blyga krokodilsläktingen) och stora flodfiskar, men vi såg inga. Vi hörde många som hade sett apor i djungeln bredvid floden men det såg vi inga heller. Vi såg dock en varan, många fina fåglar och lokalbefolkning som tvättade bort blodet från kött och inälvor från en stor gris. I vattnet jag flöt på någon meter ifrån...

Likes

Comments

Vi valde faktiskt att flyga ifrån Medellìn till Cartagena då det inte blev så väldigt mycket dyrare. Flyget tog bara en timme istället för 16 timmar i buss. Från Cartagena tog vi sedan en minibuss direkt till Santa Marta där vi sov en natt. Ingen jättefantastisk stad. Det enda intressanta med den är att Simon Bolìvar, (han som friade Bolivia, Peru, Ecuador, Colombia och Venezuela från Spaniens styre) bodde och dog där. Vi gick runt i staden i några timmar innan vi tog en taxi till Taganga som ligger bara några kilometer bort. Taganga är väldigt turistigt men mer för colombianer. Vi blev rekommenderade att inte åka dit för att det kunde vara lite osäkert men jag gillade det väldigt mycket. Det var inte så stort och det mesta, butiker och restauranger ligger längs den stranden som var fullsmockad med badande colombianer, båtar och folk som sålde nyfångad fisk.

  • Colombia

Likes

Comments

Jag tror att jag hade för stora förväntningar på Knarkkungen Escobars Medellìn efter att ha hört så många tala gott om staden. För jag gillade den inte alls. Jag tyckte det mest var trafik och människor överallt, vilket i vanliga fall inte brukar störa mig alls men av någon anledning gjorde de det här.

En kväll gick vi dock till publado som är ett område fullt med barer och där hade vi kul. Vi träffade två stycken som sov på Chili Kiwi (inte samtidigt) och hängde med på deras pub crawl som de deltog i. Vi var även i centrum och kollade på Fernando Boteros knubbiga statyer, väldigt söta, och tog linbanan och kollade på Medellìns barrios (getto). Vi blev rekommenderade att inte stiga ur linbanan då det är väldigt farligt där men det var kul att bara åka med och kolla på alla ljus och att se hur de bodde uppe på kullen.

En av barerna vi var på hade ett bollhav till Gerrits stora förtjusning och ännu gladare blev han dagen efter då vi i en galleria hittade ett helt enormt stort bollhav.

  • Colombia

Likes

Comments

Man kan inte åka till Salento utan att besöka Valle de Cocora. Vi tog en jeep dit vilket tog ungefär en halvtimme. Dagen innan träffade vi folk som rekommenderade oss att hyra stövlar vilket vi är evigt tacksamma över för utan dem hade våra skor varit totalt förstörda. Det var väldigt lerigt på många ställen och vi fick även gå igenom några små floder. Den första biten såg vi hundratals såkallade wax palms som är världen högsta palmer. De växer bara på det stället och kan bli upp till 60 meter höga. Förr i tiden gjorde man ljus av vaxet men idag är det förbjudet att fälla dem. De är också Colombias nationalträd och är väldigt majestätiska.

Efter 4 kilometer kom vi till ett ställe där de hade sockervatten på lite olika ställen som lockade dit 8 olika sorters kolibris. De va överallt och de var inte så rädda så man kunde stå väldigt nära och se hur de slickade i sig vattnet med sin söta långa tunga som påminde om en ormtunga.

Det var en av de bästa vandringarna vi gjort här i Sydamerika enligt mig. När vi inte gick på en stor äng av enormt höga palmer eller tittade söta kolibris, gick vi i djungeln och på fina gamla hängbroar.

Det var dock brist på skyltar vilket faktiskt resulterade i att vi gick lite vilse. Efter kolibristället fortsatte vi bara att gå uppåt på en väg vilket vi trodde var en loop som skulle sluta där vi startade. Men efter att vi gått i nästan 2 timmar i en väldigt brant uppförsbacke vilket tog oss högt upp i den såkallade cloud forest-en, och efter att jag sagt väldigt många gånger att det nog borde gå nedåt någon gång, insåg vi att det inte alls var rätt väg och att vi möjligtvis skulle missa den sista jeepen som gick tillbaka klockan 6. Så vi bestämde oss för att springa ner i våra gummistövlar. Det gick otroligt fort med tanke på hur brant det var och vi var nere på nolltid och tog den sista jeepen tillbaka. En härlig äventyrlig dag i djungeln.

Likes

Comments

Vi stannade i Salento i 3 nätter. Tyvärr regnade det lite då och då men det var iallafall runt 27 grader varmt. Under tiden vi var där fyllde min älskling år och den dagen gick vi och tittade på en utav kaffeodlingarna. Vi gick dit på en mysig väg en timme ifrån byn och guidningen var väldigt intressant. Det fanns tre olika odlingar att välja mellan och vi valde den minsta där de inte använder någon besprutning och gör allt för hand. De plockar bönorna 2 gånger om året från 8 tusen plantor. Runt plantorna hade de alla möjliga sorters frukter som avokado, banan, citrusfrukter, ananas osv, som hjälper kaffeplantorna på olika sätt.

Innan kaffebönorna rostas är de vita och smakar som en vanlig böna och har ett geléaktigt lager runt sig.

Det är alltid lika fascinerande att se hur ananas växer.

Två gånger under dagen gick vi till restaurangen Brunch som hade grymt god mat. Till frukost åt vi belgiska våfflor och pannkakor och senare gick vi tillbaka och åt peanutbutterbrownie som var to die for.

Likes

Comments

Oftast går bussresorna här i Sydamerika väldigt smidigt. Många har toalett, även om det i Colombia har varit färre, och en del har till och med wifi. Bussresan från Tatacoaöknen till Salento var dock en av dem som inte var så rolig. I regel har nattbussarna gått fortare än vad de sagt och dagsbussarna betydlig längre. Denna resan tog runt 3 timmar mer än vad det skulle ta. Dels för att chaufförerna tyckte att det var nödvändigt att stanna och äta när det bara var en timme kvar och för att de helt plötsligt sa till oss att vi var tvungna att byta till en annan buss. De sa att motorn pajade men vi märkte inget och vi misstänker att de bara inte ville köra längre. Jag säger de förresten eftersom de alltid är minst två stycken som jobbar på bussen. En som kör och den andra öppnar dörren och kollar biljetterna och sånt.  Bussen vi fick byta till hade inga lediga säten så vi fick stå upp den sista timmen. Eller jag som är liten kunde sitta mellan sätena men det var värre för de andra. Suck. Vi missade sista bussen och fick sova på ett horhotell vid stationen i Armenia. Det var iallafall billigt. 

Nästa dag kom vi äntligen fram i Salento som är en väldigt mysig och färgglad turiststad i kafferegionen.

Salento ligger uppe i bergen och är omringad av djungel och det fanns de största insekterna jag någonsin sett levande på gatorna. Fantastiskt ställe för en insektsnörd som mig.

Likes

Comments

7 timmar norr om San Agustín ligger Tatacoa öknen. Vi kom fram ganska sent så vi hann inte med att göra så mycket innan solen gick ner. Vi gick iallafall en promenad runt i öknen som hade en vacker röd färg och många olika sorters kaktusar. När solen var nere satt vi en lång stund och spanade efter stjärnfall. Stjärnhimlen känns alltid så mycket större när man är i öknen och kollar upp. Underbart!

Vi valde att sova i hängmattor vilket faktiskt är mycket bekvämare än vad man kan tro. Det var väldigt mysigt att sova ute i naturen, även om det var under ett tak, och lyssna på ljuden från diverse djur och mullret från fjärran.

På den andra dagen gick vi upp tidigt och hyrde en moppe. Med den åkte vi runt i öknen i nästan 3 timmar innan solen började steka allt för mycket. Ökenlandskapet ändrades mycket och blev mer och mer grå/svart ju längre bort vi kom. Klockan halv elva blev vi upphämtade och skjutsades till buss stationen för att där ta en buss till kafferegionen och Salento.

Likes

Comments

Efter Popayan, där vi bara sov en natt, åkte vi vidare till San Agustín för att kolla på några statyer som gjordes för 2-3 tusen år sedan och som idag är på Unescos världsarvslista. Vi gick till den största av tre parker och vi såg väldigt många olika fina statyer och begravningsplatser. Utsikten var också väldigt vacker och parken var full med orkidéer och andra växter. Man vet inte så mycket om människorna som bodde där eller om statyerna men de var antagligen för ceremoniella syften. Det är häftigt att de fortfarande finns kvar efter så lång tid. Gravarna var fyllda med guld och annat med de har blivit länsade under åren. Jag antar att stenstatyerna var lite tyngre att transportera men det stod faktiskt att några under senare år har blivit hittade runtomkring i världen. Bland annat i Frankrike och i en källare i Danmark. De hittade statyerna någon gång på 1800 talet och har sedan dess grävt upp dem och gjort en turistpark.

Så himla vacker palm.

Likes

Comments