Header

Förra lördagen blev vi inbjudna till vår lärare Mariemes bröllop. På ett bröllop i Senegal får alla komma och det är som ett öppet hus. Vi skulle åka dit vid tvåtiden men säger man en tid här betyder det oftast två timmar senare. Den dagen bröllopet var låg temperaturen på över 40 grader. I Senegal bor familjerna oftast tillsammans i några hus bredvid varandra och männen kan ha upp till fyra fruar. Tyvärr fick vi inte vara med på ceremonin utan vi åkte direkt till huset och det var bara kvinnor där när vi var där. Männen hade då en egen ceremoni i moskén. Vi satt utomhus i en liten korridor mellan två hus som var överfull med kvinnor uppklädda till tänderna i färggranna utstyrslar.

Efter ett tag sa de till oss att följa med till ett rum där det fanns en madrass på golvet och en tv i ett hörn. Vi fick varsin sked och två stora fat fulla av ris och kyckling att äta. Jag vågade inte äta så mycket med min ibsmage och för att man aldrig vet hur länge det har stått ute, det är andra bakterier och för att jag har sett hur köttet hänger ute i solen. Men jag smakade iallafall och det var väldigt gott. De andra åt av maten och de blev inte dåliga.

Efter bröllopet åkte jag och Elina till en strand och badade i solnedgången. Sen gick vi till strandrestaurangen Sharky´s och åt middag med Johan, som nu har flyttat in hos oss.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Den första veckan började med utbildning av vårt nya jobb. Det var långa dagar och mycket information att ta in som det alltid är på nya jobb. Systemet vi jobbar med är bara koder, delete och tab, väldigt oldschool men inget jag har jobbat med tidigare. Efter jobbet hittade vi inte på så mycket utan lagade mat och lärde känna varandra bara.


Av någon anledning, antagligen eftersom vi bor i Afrika, har saker och ting inte riktigt fungerat i lägenheten. Ända sedan vi flyttade in har något strulat. Först var det internet, som vi fortfarande inte har fått fixat, sen va det min aircondition, sen var det allas aircondition, sen var det tvättmaskinen som inte heller fungerar än, det fanns inget varmvatten och så fungerade inte Elinas toalett som den skulle. Fyra gånger har vi fått hit en man som jag tror är någon slags vaktmästare i huset. Han har alltid med sig två eller tre killar som sitter i hallen och pratar med varandra och inget blir gjort. Men de kommer iallafall. Och stannar i några timmar. På soffan. Afrika..

Oftast går jag till jobbet vilket tar ungefär 20 minuter. Jag har aldrig känt mig osäker när jag har gått utan det är alltid en massa människor överallt som dessutom inte bryr sig ett dugg om att jag går förbi dem. Men när jag börjar klockan 6 på morgonen och det är becksvart ute tar jag helst en taxi.

Varje dag är det runt 30-35 grader och strålande sol så till och från jobbet har jag träningskläder på mig eftersom man blir helt blöt av svett när man kommer utanför dörren.

Likes

Comments

Sommaren gick som vanligt väldigt fort och nu har jag redan flytt kylan och bor istället i mycket varma Dakar i Senegal.

Jag har inte hunnit och inte heller haft så mycket internet så det har inte blivit några uppdateringar tidigare så jag har ju en massa att berätta.

Resan ner hade många stopp så hann inte få många timmars sömn men gick annars väldigt smidigt.

Jag bytte flyg i Amsterdam och i Paris. I Paris träffade jag Elina som är från Estland och som jag nu delar lägenhet med.

När vi gick av flyget i Dakar va det som att gå in i en bastu trots att klockan var åtta på kvällen och det var mörkt. Sen dess har det bara blivit varmare.

Jag blev verkligen överraskad när vi kom fram till lägenheten. Jag hade nog förväntat mig halva storleken och inte riktigt så rent som det är. Den är verkligen fin! Vi fick välja rum utan att se dem i förväg och jag drog vinstlotten och har ett eget badrum med badkar i mitt rum. Elina har visserligen också ett eget badrum eftersom vi bara är två, men hennes ligger utanför rummet.

Lägenheten har en väldigt stor hall, tre sovrum, ett vardagsrum, ett kök och två badrum. Det är även högt i tak vilket gör att den känns ännu större.

Likes

Comments

Om en vecka tar jag mitt pick och pack och flyttar till Afrika. Jag börjar med tre månader i Senegal och sen så får vi se var det blir av.

Om du inte känner mig sedan tidigare kan jag berätta att jag är en såkallad heltidsresenär och detta kommer att bli mitt femte år som jag är iväg någonstans i världen. Jag har tidigare bott och studerat / jobbat i Nya Zeeland, Indonesien, Australien, Spanien och i Chile. Så efter Afrika har jag bara Antarktis kvar och sen har jag bott på alla kontinenter. Synd bara att det är så fasligt kallt på Antarktis. En viktig orsak till att jag flyr vintern i Sverige är ju just för att jag avskyr kyla.

Jag tror Skrållan känner på sig att jag snart åker igen för hon lämnar inte ofta min sida. Hon ska hela tiden ligga på mig när jag ligger i sängen eller sitter i soffan.

Likes

Comments

Som jag har nämnt tidigare så åker jag till Senegal den första Oktober. Och man kan inte åka till Afrika utan en hel massa vaccinationer. Man kommer inte ens in i Senegal om man inte har tagit en spruta mot gula febern. Igår fick jag min sista spruta och hämtade ut 100 tabletter som jag måste ta varje dag mot malaria.

De här vaccinationerna har jag tagit:
Stamaril - mot gula febern.
Typhim vi - mot tyfoid feber.
Menveo - mot meningokock (hjärnhinneinflammation).
Dukoral - mot kolera.
Malariatabletter.

Man måste även ha tagit 3 sprutor med twinrix mot Hepatit A och B. Men de tog jag för tio år sedan när jag gjorde min första backpackerresa genom Thailand. Och jag tror att de håller i 25 år.

Likes

Comments

Denna sommaren har jag sytt på tio nya flaggor på min ryggsäck. Tadaa!

Likes

Comments

Nu är sommaren slut och den 1 oktober flyger jag vidare till Afrika där jag ska börja med att jobba några månader i Senegal.

Jag har gjort en liten sammanställning över budgeten vi hade i Sydamerika.

De första 4 månaderna bodde vi och jobbade i Chile och eftersom vi fick mycket av maten av folk som lämnade hostelet så spenderade vi inte så mycket pengar under den tiden vilket ju var kanon.

I Chile spenderade vi 70 kronor / dag / person.

Då är 4 dagar i Argentina inkluderat vilket kostade 1200 kronor.

Efter Chile åkte vi till Bolivia där vi var i 18 dagar och spenderade 180 kronor / dag / person.

Salar de Uyuni turen är inte inkluderat i budgeten eftersom jag fick den av Gerrit i 30 års present. Ska du till Bolivia och åka till Uyuni får du nog räkna med 230 kronor / dag / person.

Efter Bolivia åkte vi till Peru där vi reste runt i 35 dagar. Inklusive dyra aktiviteter som Colca Canyon, Machu Picchu och Amazonas djungeln så spenderade vi 235 kronor / dag / person.

Efter Peru åkte vi igenom Ecuador vilket tog oss 6 dagar och kostade 160 kronor / dag / person.

Sista landet vi åkte till var Colombia där var vi i 27 dagar och spenderade 240 kronor / dag / person.

Summan av Kardemumman - 7 månader i 6 länder i Sydamerika kostade mig ungefär 30.000 kronor , ej flyg inkluderat.

Från att hålla koll på budgeten detta året så använde jag mig utav en app som heter Travel budget vilket var väldigt bra. Jag var dock hela tiden nervös över att min mobil skulle bli stulen och att all min statistik skulle försvinna så jag skrev även ned en hel del i min resebok.

Likes

Comments

Sista stället vi åkte till i Colombia innan jag flög hem va Cartagena. När Spanjorerna hade makten i större delen av Sydamerika var det i Cartagena de förvarade alla skatter de hade stulit. Det gjorde att staden var ett attraktivt ställe för pirater som försökte ta över staden 5 gånger utan att lyckas. Tillslut byggde de en stor 11 kilometer lång mur gjord utav koraller för att hålla piraterna ute. Även många andra byggnader, bland annat kyrkor är byggda utav koraller. Det är ju väldigt hemskt när man tänker på det idag men samtidigt så skövlas fortfarande regnskogen och så vidare så mänskligheten har inte blivit ett dugg smartare.

Cartagena var även den staden dit de tog alla slavar från Afrika och sedan sålde dem vidare söderut. Därför är en stor del av invånarna afrikaner och många utav dem säljer frukt i färgglada outfits på gatorna. De blir dock vansinniga om man tar kort på dem utan att betala.

Jag tycker alltid att det är intressant att se kyrkogårdar i olika länder. I fattiga länder är det ofta mycket plastblommor och ofta bilder på den döde. På kyrkogården i Cartagena såg det ut som att de själva hade ristat in namnen i cementen och vissa gravar va i så dåligt skick att ben stack upp. Det som förvånar mig mest var att inte hundarna som sprang omkring gravarna hade tagit benen.

En jättestor kristallkrona gjord av plastflaskor.

Det var en fröjd för ögat att strosa runt på Cartagenas gator. Överallt man gick fanns det vackra hus i glada färger med balkonger och väggar klädda i växter och blommor.

Det finns dessutom en lång strand som påminner om Miami beach med vita höghus på ena sidan och havet på den andra.

That was it folks!


Likes

Comments

Hej!

Nu har jag varit hemma i över en månad och har fortfarande inte berättat om mina sista dagar i Colombia. Det var så längesen jag var där att Gerrit redan har varit där ännu en gång med sin kompis som han reser runt med just nu.

Från Palomino tog vi bussen i en timme till Tayrona national park. Det kostar ungefär 150 kronor att gå in i parken men sen får man stanna så länge man vill. De flesta som åker dit stannar i en natt, högst två. Vi stannade i 4 nätter men hade gärna stannat längre om vi hade haft mer pengar med oss. Vanligtvis försökte vi hålla en budget på 200 kronor om dagen var i Colombia, men i parken blev det närmare 300 kronor var eftersom det var förskräckligt dyrt. Många valde därför att ta med sin egna mat men det kände inte vi för.

Parken består mestadels av djungel och ligger vid havet med vackra vita stränder. Efter bussen tog vi en jeep en bit och i den träffade vi bland annat två killar från Chile, Joaquin och Pedro, som vi sedan hängde med i några dagar. Väldigt lustiga grabbar.

Efter två och en halv timme genom djungeln och på flera stränder kom vi äntligen fram till Cabo san juan, som var den stranden vi ville stanna på, helt genomblöta av svett. Det finns inte många stränder i Tayrona som man kan bada på men Cabo är en utav dem. Fast även där var vågorna ganska stora så man fick inte simma för långt ut.

Vi fick hela tiden flytta oss runt palmerna för att få lite skugga. Trots att jag hade spf 50 på mig brände jag mig såklart första dagen. Alla fem dagar vi va där var det strålande sol och vackra solnedgångar.

Ser du varanen?

The coconut maffia kallade Pedro dem som öppnade kokosnötter ihop på stranden. Det var mycket uppskattat när de kom med färsk kokosnöt när jag låg och läste på stranden. Livet kan inte bli mycket bättre än så.

När vi först kom till Cabo var planen att sova uppe på en kulle i vattnet i en hängmatta men vi var inte framme förens klocka tre och då var alla hängmattor fulla. Även de 50 som inte var vid havet, så istället fick vi ett tält. Under dagen va det ungefär 150 grader inne i tältet så det gick inte att vara i det förens klockan 21. Nästa dag och dagen efter bestämde vi oss ändå för att stanna i tältet eftersom vi kunde ha våra grejer där. Annars fick vi låsa in dem i ett skåp i ett rum som de låste halv tio. Trots att det var hemskt varmt i tältet var det mysigt att ligga och titta på stjärnorna i det innan vi skulle sova. Sista natten tog vi en hängmatta men inte ute på vattnet för alla som hade sovit där sa att det var alldeles för blåsigt och kallt.

Till frukost och lunch åt vi nån macka och milkshake på stranden och klockan 19 stod alla i kö för att beställa mat. Kändes lite som ett kollo eftersom alla åt samtidigt.

Fyra gånger gick jag in i djungeln, antingen supertidigt på morgonen eller i skymningen för att försöka få syn på apor eller andra djur. Gerrit vågade sig bara med en gång pga ormrisken. I princip ALLA vi pratade med hade sett apor någon gång under sin vistelse. Jag fick aldrig se någon. Men djungeln var otroligt vacker och trots allt oljud var det väldigt rogivande att strosa runt helt själv bland alla växter och djur helt själv innan någon annan människa hade vaknat.

Det fanns 4 stycken duschar och det var lite fängelsekänsla över dem eftersom man kunde se in till varandra. Det fanns även 2 omklädningsrum framför duscharna men även där kunde man lätt se in. Oftast skulle alla duscha samtidigt så man fick stå en stund i kö.

Likes

Comments

Palomino ligger bara 2-3 timmar ifrån Santa Marta, i norra Colombia vid det karibiska havet. Egentligen är inte Palomino så mycket att hänga i granen men det är ett perfekt ställe att bara ligga på stranden och koppla av eller surfa på. Längs en väg ner till stranden och det vågiga havet, ligger fullt med boenden i olika prisklasser. De allra flesta backpackers väljer att bo på "The dreamer" som är som en lyxig resort vid stranden. Vi hade gärna bott där också men en säng i ett delat rum kostar nästan 130 kronor per natt medan det stället vi istället bodde på kostade 60 kronor för ett privat dubbelrum. Det var en väldigt trevlig familj vi bodde hos och de hade två bungalows på pålar med ett palmklätt tak, där vi bodde. Under bungalowsen fanns det tält och hängmattor. I trädgården fanns det många olika sorters fruktträd, bland annat ett stort mangoträd där vi fick äta så mycket vi ville ifrån. De hade en supersöt hundvalp som gärna ville bitas med sina vassa kliande (antar jag) tänder, och två gosiga katter. Toaletten och duschen hade ett bambustaket runt sig men utan tak. Inne i duschen var det fullt med gröna växter och blommor vilket gjorde att det kändes som att man duschade i en djungel. Varje gång man satt på toan kom hundvalpen och hälsade på och en natt satt det en sån där fin, stor grön groda med runda tår på duschdraperiet.

Något de flesta testar när de åker till Palomino kallas för Tubing. Först åker man i ungefär 15 minuter på en mopedtaxi och sen får man gå över ett litet berg för att komma till floden. Där sätter man sig i en gummiring och åker sedan i lite mer än en timme hela vägen ner till platsen där floden måste havet. Det var kanske inte det roligaste vi någonsin gjort men det var väldigt härligt att sitta och njuta i vattnet i det 35 gradiga vädret. I floden fanns det Kajmaner (den blyga krokodilsläktingen) och stora flodfiskar, men vi såg inga. Vi hörde många som hade sett apor i djungeln bredvid floden men det såg vi inga heller. Vi såg dock en varan, många fina fåglar och lokalbefolkning som tvättade bort blodet från kött och inälvor från en stor gris. I vattnet jag flöt på någon meter ifrån...

Likes

Comments