Header

Eftersom Gerrit redan har varit på Machu Picchu en gång tidigare valde vi att inte göra någon vandring dit. Istället så bokade vi ungefär hälften med ett företag i Cusco och resten gjorde vi själva. Vi betalade 90 dollar och fick då buss till Hidroelectrica, frukost, lunch, middag, en natt i hotell i Aguas Calientes, biljett till Machu Picchu, en guidad tur på engelska och buss tillbaka från Santa Theresa.

Dag 1:

Dagen började med att vi blev upphämtade med en minibuss för 19 personer på vårt hostel klockan 8 på morgonen. Efter två stopp på en slingrande väg där chauffören fick tuta i varje kurva för att inte bli påkörd, kom vi fram i Hidroelectrica vid halv tre tiden. Där åt vi lunch och började vår vandring mot Aguas Calientes. Nästan hela tiden gick vi längs en tågräls som går igenom djungeln och vi såg många vackra färgglada fåglar och häftiga krälande och flygande insekter. Det tog ungefär två och en halv timme att gå och det var mestadels platt. Aguas Calientes är en väldigt fin stad byggd endast för turister så där finns massor med hotell, restauranger och souvenirbutiker.

När vi kom fram fick vi vårt hotell, middag och en genomgång om vad som skulle hända dagen efter med vår guide.

Dag 2:

Vid fyratiden gick vi upp och fick se att det ösregnade ute. Som tur var hade vi redan köpt ponchos när vi gjorde Colca Canyon så det var bara att ta på dem. Jag är även glad över att jag några veckor tidigare hade köpt en liten ficklampa för det var becksvart och jag hade inte velat lysa med min mobil i ösregnet. Eftersom det var så tidigt hade vi tagit på oss både tröjor och jacka men insåg ganska tidigt att vi var i en tropisk djungel och att det var helt onödigt. Det tog nästan två timmar sammanlagt att gå, först till en bro över floden och sen uppför en incatrappa av sten till toppen av berget där incafolket byggde Machu Picchu på 1400 talet. Vi var då blöta precis överallt för trots att vi hade ponchos på oss blev vi blöta av svett efter de 2000 stegen uppför trapporna. Väl framme började vi med en två timmar lång guidning. Den var ganska värdelös och jag lärde mig inte speciellt mycket nytt, men guiden var iallafall trevlig. De vet inte så mycket om vad som hände där, varför incafolket byggde staden och varför de helt plötsligt bara lämnade den. Vad de vet är att incafolket var väldigt duktiga arkitekter och berättade om det. År 1911 hittade en man staden och tog ett år senare dit National Geographic för att ta kort och började rusta upp staden som hade blivit övervuxen av djungeln. Det bodde då tre familjer där som fick flytta någon annanstans så att de kunde börja sälja turer där för turister.

Efter den guidade turen gick vi till utgången för att fika lite. Det finns inga toaletter, man får inte dricka eller äta något, man får inte sitta någonstans och det finns bara en riktning att gå runt i staden. Men man får gå in och ut tre gånger under dagen. När vi gick in igen gick vi upp till the sun gate vilket var den ingången incafolket kom in och även de som går den riktiga incavägen. Där var det en fantastisk utsikt över hela staden och bergen. Jag tyckte att bergen runt omkring staden påminde om de i filmen Avatar. Efter vår fika försvann alla moln och det blev istället jättevarmt.

Sen gick vi ännu en runda och kollade på alla husen och gosade med de 24 lamorna som bor där och tar selfies med turisterna. Vid tvåtiden gick vi tillbaka till Aguas Calientes vilket var en betydligt trevligare promenad än den uppför samma morgon.

Dag 3:

Vi lämnade Aguas Calientes vid niotiden och gick tillbaka till Hidroeletrica längs tågrälsen. Där tog vi en collectivo (taxi) till Santa Theresa som ligger typ 30 minuter därifrån. Där åkte vi till de varma källorna och eftersom vi var där ganska tidigt så var det inte så mycket folk och poolerna var ganska stora. De var dock inte så jättevarma tyvärr. Men det var trevligt ändå. Vid tretiden blev vi upphämtade av en minibuss som tog oss tillbaka till Cusco. Eftersom vi var de sista att bli upphämtade fick vi turen att sitta fram tillsammans med chauffören som tyckte att det var trevligt att ha fönstret öppet och att lyssna på värdelös hög musik. Det tillsammans med berg-och-dalbanevägen fick det att kännas som att vi var med i ett videospel i sex timmar.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Det finns oändliga möjligheter att se Machu picchu på känns det som. Så det var inte det lättaste att bestämma hur vi skulle göra det.

Här är några alternativ (med utgångspunkt från Cusco):

Salkantay trek - en vandring uppe i bergen med otroliga utsikter över bland annat en klarblå sjö. Man sover i tält och går i många timmar varje dag. Tar 5 dagar och 4 nätter. En dag är man uppe på 4600 meter över havet och jag har hört att det är minusgradigt den natten. Jag vet folk som betalade 400 dollar men även andra som betalade 200 dollar för i princip samma sak.

Inca trail - dyyyyrt. Hur dyrt vet jag faktiskt inte men man måste boka den vägen månader i förväg. Alla andra vägar kan man boka på plats i Cusco och med bara någon dags framförhållning. Man går nästan hela vägen på den väg incafolket byggde av stenar på 1400 talet vilket är coolt men jobbigt efter någon dag kan jag tänka mig.

Inca jungle trek - också en vandring, varav en del av vägen är på den riktiga inca vägen. Oftast innehåller det här alternativet rafting, zipline och downhill mountainbikeing. Så det här är den mest äventyrliga vägen till Machu picchu och även den man får mest värde för pengarna på. 3 nätter och 4 dagar för runt 200 dollar och man sover i hostel. Gerrit gjorde denna trek när han var här för 4 år sedan och vi har några vänner som gjorde den förra veckan. Med tåget tillbaka betalade de 250 dollar.

Jag vet även folk som har gått längs tågrälsen hela vägen dit och campat på campingplatser. Det är såklart det billigaste alternativet men också det farligaste då det finns en hel del tunnlar som man då får springa igenom.

Om man vill kan man lägga till att ta tåget tillbaka på alla treks. Men det billigaste, vilket är på de tider folk med pengar inte vill åka, typ runt 8 tiden när det är mörkt, kostar runt 80 dollar.

- Minibuss till och från Hidroelectrica, vilket är slutet på vägen till Machu picchu. Från 45 dollar för upp till 7 timmar. Sen måste man gå i 2 och en halv timme längs tågrälsen till Aguas Calientes vilket är den turiststad de byggt nedanför berget Machu Picchu ligger på. Den sista biten finns det alltså endast en tågräls och ingen bilväg och det är igenom djungeln. Vägen i minibussen är en riktig berg-och-dalbana och till och med jag som aldrig blir åksjuk mådde illa. Så blir du lätt åksjuk rekommenderar jag dig inte att ta bussen eller att ta en massa åkpiller innan.

- Peru rail eller Inca rail, från Urubama (en timme från Cusco, man måste ta en buss den första biten) till Aguas Calientes, från 80 dollar (dåliga tider).

Från Hidroelectrica till Aguas Calientes kostar det runt 30 dollar för 25 minuter med tåg.

- Vill man inte gå uppför berget från Aguas Calientes på incatrappor i upp till 2 timmar kan man istället ta bussen för 12 dollar en väg.

-Inträdet till Machu Picchu kostar 45 dollar eller 152 soles. Om man har ett studentkort är det billigare så har du ett, glöm inte det!

I alla olika paket (inca trail, salkantay, ica jungle etc) är boende, den mesta av maten och inträde till Machu Picchu inkluderat.

Som sagt finns det många olika sätt. I nästa inlägg ska jag berätta om hur vi gjorde det!



Likes

Comments

Cusco är en väldigt turistig stad. Främst för att det är hit alla åker som vill till Incastaden Macchu Picchu. Det är såklart inte bara vi fattiga backpackers som vill det. Även folk med pengar åker hit bara för att ta det extremt dyra tåget hela vägen till berget där Macchu picchu ligger på, sen ta bussen den sista biten upp och ta några kort för att sedan ta tåget tillbaka. Därför finns det även lyxiga hotell och restauranger i Cusco. Det finns till och med ett McDonald's. Det är inget fel med det, Cusco är en jättefin stad. Tyvärr gör det Macchu picchu till en väldigt dyr plats att besöka bara. För oss som inte har råd att åka lyxtåget finns det säkert 10 olika sätt att ta sig dit. Något billigare men fortfarande inte billigt. Vi valde att ta bussen, vilket tar 7 timmar och stanna i 2 nätter innan vi åker tillbaka.

I Cusco har vi gjort en free walking tour, som vi brukar göra i nya städer. Den var helt okej men lite förvirrande då guiden pratade lite engelska och lite spanska i samma mening. Cusco har 16 kyrkor. Anledningen till det är att det tidigare var incatempel lite överallt i staden och spanjorerna valde att bygga kyrkor på de platserna istället. Under påsken har det varit många parader på gatorna och händelser i kyrkorna. Det kostar nästan 100 kronor att gå in i den stora katedralen på torget men på påskafton gjorde de först en eld framför ingången, sen kom biskopen eller överprästen eller vad han nu är (med stor hatt) och pratade lite. Sen tände alla sina ljus i elden och gick in i den nedsläckta katedralen. Det var väldigt mysig samtidigt som vi då fick se den helt gratis. Win!

Likes

Comments

På den tredje dagen åt vi frukost klockan 6. Hunden var inte där längre. Antagligen hade den gått med några andra turister tillbaka.

Den sista dagen var nog den jobbigaste. Dels pågrund av all blåsor på fötterna men också för att i princip hela vägen var uppför ett berg. Det tog oss 6 timmar innan vi var i Cabanaconde. Det var runt 27 grader varmt och under hela vägen fanns det bara 2 ställen med skugga. Resten av tiden hade vi solen stekande på oss. Men vi var glada ändå för väderprognosen hade sagt att det skulle regna under hela vandringen men det regnade endast under middagen dagen innan. När vi kom fram till Cabanaconde hoppade vi genast in i den sista bussen tillbaka till Arequipa. Efter 15 minuter öppnade sig himlen och regnet öste ner. På vägen till Arequipa åkte vi upp i bergen där det var 10 centimeter snö och jättekallt. Konstig känsla när vi någon timme tidigare varit helt genomsvettiga. Efter 6 timmar var vi i Arequipa där vi några minuter senare hoppade in i en annan buss som efter en natt tog oss till Cusco där vi är nu.

Likes

Comments

När vi började gå den andra dagen så följde hostelägarens hund efter oss. Och hon följde banne mig med oss hela vägen till Llhuar vilket var vår slutdestination för dagen. Det tog bara 4 timmar vilket var okej för oss men den stackars hunden var helt slut. Jag tänkte att det var tråkigt för hennes husse och matte att hon följde med oss men samtidigt så tror vi inte att de var speciellt snälla ägare med tanke på den marsvinsfarm de hade med typ 40 marsvin i en liten bur och de 2 stackars grisarna som var på baksidan fulla med avföring i en pytteliten inhägnad.

Boendet i Llhuar var inget att hänga i granen då det inte ens fanns någon lampa den lilla bungalowen. Men nere vid floden hade de byggt två pooler med hett vatten från vulkanen. Det var underbart för våra värkande fötter. Jag gillade att sitta i det heta vattnet och samtidigt ha mina händer i den kalla vilda floden bredvid. Det är såna stunder som får en att känna att man lever.

Det billigaste man kan äta här i Peru är en dagens meny. De börjar alltid med en soppa eller en sallad, sen brukar det vara kyckling, fläsk eller omelett och ibland är det dricka, efterrätt och kaffe. De ser lite olika ut och kostar från 15 kr till 60 kronor.

I Llhuar finns bara två boenden och en restaurang så där fanns det inget annat att välja på. Där var valet att äta eller att inte äta. Det var god mat men eftersom jag mådde lite dåligt över att hunden följde med oss hela vägen utan mat, så gav jag den hälften av maten. Jag blir mätt på soppan ändå så det är lite onödigt för mig att beställa en hel meny.

Likes

Comments

6 timmar norr om Arequipa ligger världens näst djupaste canyon. Den är två gånger så djup som Grand canyon och den enda som är (163 meter) djupare ligger 5 timmar längre norrut. Vi sov en natt i Cabanaconde som är den bästa staden att utgå att vandra ifrån. Nästa morgon tog vi bussen klockan 7 tillsammans med kanske 100 andra. Jag skojar inte. Jag har aldrig under mina år av resande sett så många människor i en buss tidigare. Inte ens i Japan eller Kina! De bara tryckte och tryckte och tryckte. Alla skulle med just den bussen.

45 minuter senare var vi vid ett ställe där en massa kondorer bor och varje morgon har de lite av en show där de sträcker på sig och sitter och gosar på en sten några meter ifrån alla turister. De är riktigt mäktiga enorma fåglar så det var häftigt att se. Under en stund var det som att det var slutet på showen för plötsligt flög 20 utav dem tillsammans i luften ovanför oss. De flesta flög då iväg men några stannade kvar och visade upp sig för de turister som kom sent.



Efter kondor "showen" åkte vi tillbaka till Cabanaconde där vi började vår vandring ner i kanjonen. De första 4 timmarna var hela tiden ganska brant nedåtgående. Det var ett otroligt vackert landskap med olika sorters kaktusar och blommor som gjorde att det luktade fantastiskt, tusentals fjärilar och en utsikt över de höga bergen och vulkanerna.


Den sista biten var uppför och tog ungefär 3 timmar och vi stannade i byn Malata för natten. Jag tror att det bara fanns ett hostel, vi såg iallafall inget annat, men senast de hade gäster var för 2 veckor sedan. Vi blev iallafall glatt överraskade att de hade en av de bästa duscharna vi stött på i Sydamerika. Det var välbehövligt efter 7 timmars vandrande.



Likes

Comments

På 1500 talet flyttade spanjorerna till Arequipa och byggde vackra vita byggnader. Det är helt klart en av de vackraste städerna vi har sett i Sydamerika. Ett bra sätt att se ny stad är alltid att gå en guidad tur. Såkallad free walking tour, även om de alltid förväntar sig att man ska betala. Men att betala för den här gången hade vi inget emot för tjejen som höll i det var jättebra och vi förstod allt vad hon sa.

Torget är omringat av restauranger, butiker, turistkontor och en stor katedral. I mitten är en stor fontän och palmer och andra träd.

Folket från Peru älskar att äta marsvin och deras vin är gjort av majs.

På Mundo Alpacka kan man gosa med lamor och alpackor och även lära sig om deras ull och vad man kan göra med den.

Idag började firandet av Semana sanna - påskveckan.

Likes

Comments

När Incaindianerna kom till Puno för 500 år sedan gömde sig Urofolket ute på Titicacasjön. Incaindianerna gav sig inte av så blev Urofolket kvar ute till sjöss och började tillslut att bygga små öar av vassen. Än idag bor de där och det finns nu 87 olika öar med ungefär 5 familjer på varje ö. Vi åkte dit imorse och hälsade på. Först åkte vi till en ö där några familjer bodde som visade oss hur de byggde en ö och hur de levde. Det var väldigt mysigt. Varje ö har en speciell båt som de kallar för Mercedes-Benz (?) och vi fick om vi ville åka i den till
en annan ö. Jag och Gerrit tyckte att det var löjligt att betala extra för att åka i den båten när vi redan hade betalat för den andra så vi stannade kvar och kollade på när några fiskade genom två små hål i ön. Det finns bland annat kattfisk och torsk och de fick hela tiden små fiskar. Sen åkte även vi till den andra ön fast med den snabba båten. Den ön var huvudön och hade en restaurang och en liten butik.
Visst var det en väldigt turistig tur vi gjorde men vi tycker absolut att det var intressant och värt det. De bor ju trots allt där året runt och det är inte varje dag de har turister på sin ö utan de roterar mellan de 87 öarna.
Det största problemet urofolket har är att de ofta får problem med sin knän. Vilket jag kan förstå för att gå på ön var lite som att gå i en väldigt mjuk säng.
Var femtonde dag lägger de på ett nytt lager med vass på toppen och vi fick även testa att äta den för de första 10 centimetrarna gör de sallad av. Det fanns ingen toalett på öarna utan om de skulle bajsa fanns det ett speciellt ställe i den grunda vassen där de kunde gå. Kissa gjorde de bakom huset.

Efter turen hoppade vi direkt på en buss till Arequipa som tog ungefär 7 timmar. Arequipa är Perus näst största stad så det ska bli spännande att gå runt och upptäcka vad som finns här imorgon.

Likes

Comments

I Puno närmare bestämt. Vi gick som vanligt till ett turistkontor och köpte en bussbiljett som skulle gå halv två. När vi gick till buss stationen så var det en minibuss vi fick kliva in i men han som jobbade där försäkrade oss om att det bara var de första 10 minuterna till gränskontrollen till Peru. Så vid gränsen tog vi våra väskor och gick för att få vår stämpel ut ur Bolivia. Det var bara det att vi aldrig fick något papper som man tydligen skulle få när man kom in i landet. Vi kom ju in genom en guidad tur till Salar de Uyuni och det var ingen i vår grupp som fick något papper. Men det var fler i minibussen som hade kommit in på samma sätt och de hade pappret. Antagligen gör de så ibland så att gränskontrollerna kan få lite extra pengar i fickan. Svinigt enligt mig. Det kostade oss ungefär 70 kronor extra.
Sen skulle vi hoppa in i den stora bussen som vi hade blivit lovade och blivit visade bilder på. Det visade sig såklart att det inte alls var en stor buss utan även där en liten minibuss som vi fick åka med i tre timmar. Inte fick vi någon ursäkt heller utan det bara va så. Välkommen till Peru!

Idag har vi vandrat runt i Puno och hittade några trevliga marknader. Jag köpte mig en lamahatt för att skydda mitt stackars röda ansikte från den starka solen. Imorgon ska vi ta en båt i Titicacasjön och kolla på några öar som Urofolket har byggt av halm och som de bor på.

Likes

Comments

Vi tog bussen, tre timmar från La Paz till Titicaca sjön och byn Copacabana. Efter 2 timmar i bussen fick vi gå ur och istället hoppa i en båt för att möta upp bussen på andra sidan sjön. Vi sov en natt i Copacabana, tog det lugnt och gjorde lite shopping.

Nästa dag tog vi en båt, i en och en halv timme till ön Isla del sol. Ön är gjord av en massa kullar så det finns inga transportmedel. Så för att komma till toppen av berget där det fanns mest boenden fick vi gå upp för en hög och brant incatrappa med 20 kilos packning på ryggen. Det var varmt.

På kvällen blev det superkallt så efter middagen tog vi på oss alla varma kläder vi har och gick en upp på toppen av berget för att kolla på solnedgången. Just nu är det en konflikt mellan två byar i norr så turister är inte tillåtna att gå dit. Så istället för två nätter blev det bara en natt på ön.

På morgonen tog vi en promenad till den södra sidan av ön där det var en väldigt vacker utsikt. När vi började gå var det jättekallt så jag tänkte inte på att ta på mig solkräm, men efter någon timme stekte solen rejält. Jag har aldrig varit så här solbränd i ansiktet tidigare. Det ser ut som jag har åkt skidor med skidglasögon på mig.

Kvällen avslutades med middag vid sjön och en färgstark solnedgång.

Likes

Comments