View tracker

''Gör så, gör inte så. Klä dig så, inte så. Nejmen oj varför gjorde du så för? Gud vad pinsamt!'' 

 
För i helvete lägg ned. Vem som helst kan och ska inte bestämma över någon annan. ''Nejmen så kan du ju inte göra, gud vad pinit.'' Men seriöst. Är der verkligen en sån kompis du vill ha? En kompis som inte står för vad du gillar och gör, en kompis som skäms över dig. Är det verkligen en sån du vill ha? ''Men gud, vad har du på dig'' sedan dolda fnitter bakom din rygg. Nejmen hej på dig med, dina kläder var ju också väldigt fina, de passar din personlighet. Sliskigt äckliga. Nej jag skulle aldrig klara av en sådan. Jag skulle inte ens kalla det för en kompis. 
 
Min definition av kompis är en person som du älskar, och som älskar dig, oavsett vad.
 

''Men gud, att du ens vågade göra något sånt, och shit vilka grymma kläder de syns verkligen att det är du!'' En sån kompis, en som älskar en, en som pushar en, en som finns där för en. Det är vad jag skulle vilja kalla för kompis. En person som man kan göra helgalna saker med, men som ändå inte dömmer en eller skämms över en. En person som ser allt det fina i dig. En person som kan ta dina dåliga sidor också. En person som accepterar dig för den DU är, inte någon som accepterar dig för den DEM vill att du ska vara.
 
Så vad tycker ni, är freaks de som är något galna ochsom älskar varandra, eller är det de personer som försöker styra andra?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Våga tro på dig själv.

 

Det tycker jag man ska få göra. Men jag vet precis hur det känns att inte våga. Att man känner hur alla andras kommentarer och åsikter liksom trycker ned en, tar ifrån en allt man har liksom. Känner du igen dig? Det tror jag, även fast du kanske inte tänker på det som så extremt. Men jag tror att de flesta faktiskt blivit utsatta för detta, i en mildare grad eller ännu värre. Och det är synd tycker jag. Att man inte vågar tro på sig själv. Att denna enkla lilla sak kan sätta gränser för en. Att man inte vågar göra något längre som man gillar. Att man inte vågar sig på nya utmaningar. Det är inte okej tycker jag. Alla ska få chans att göra det de vill.

 

Men nu kanske du tycker att man bara kan ta tag i det direkt, sluta sitta och gnälla och börja göra saker? Men det är inte så lätt du som tänker detta. Föreställ dig att du under flera år av din skolgång inte fått vara dig själv. Du började som en liten blyg elev, men ju äldre du blivit desto mer har du växt inuti, men utanpå är du fortfarande samma person. Men varför är du inte dig själv då? Om man då har börjat som denna blyga person, gått med samma klass från ettan upp till nian, ja då tar de andra föregivet att du är sån. Att du inte vågar prata, att du inte vågar något. Och om du nu skulle få för dig att testa på ändå så blir du genast utstirrad utav en hög tonåringar som inte gillar förändringar. Så nej, det är inte bara att gå in och ta mer plats, för vårt samhälle är inte uppbyggt på det sättet tyvärr.

 

För att jag skulle våga så krävdes min konfirmation. När jag gick i åttan så gick jag på ett fåtal träffar som var under året, för att sedan åka på ett två veckor långt sommarläger på en gård ute i skogen. De enda konfirmanderna som var med gick i min skola. Jag kände ju de alla men de flesta var inte några som jag umgicks med så särskilt mycket. Men under dessa två veckor var det något som förändrades. Jag började förändras. Jag började våga, för att jag vart accepterad för de saker jag vågade, och inte vågade. Inte utskrattad, ingenting. De bara accepterade det och försökte pusha mig till att göra de saker som jag inte vågat. Och det funkade, eftersom jag fick stöd från alla. Det är coolt vad nio andra jämngamla personer, ett fåtal ungdomsledare och tre vuxna kan göra med en person under två veckor. Och det är jag så glad över. För nu vågar jag.

 

För om du inte tror på dig själv, vem ska då tro på dig?

Likes

Comments

View tracker

Jag gillar kläder. Jag gillar att kolla på kläder. Jag gillar att köpa kläder. Jag gillar att sy kläder. Men jag gillar inte riktigt att följa alla dessa ''trender'' som alla andra bär. För jag vill inte vara en sån person som åker till stan, och under den resan se 5-10 personer som går klädda precis som jag.

 
Jag tycker att man sa utgå från vad man själv tycker är snyggt och vad man själv tycker är bekvämt när  det gäller kläder. För det är precis så jag funkar. Aldrig att jag skulle köpa en viss tröja som jag inte ens gillar tillsammans med dedär senaste jeansen som jag tycker är fula, men som många andra drömmer om att gå i, eller väljer att gå i för att ''vara'' någon. Nu säger jag inte att jag tycker ''trenderna'' är fula eller att folk som bär dessa kläder har fula kläder eller är dumma, men jag tycker bara det är så tråkigt att se. Till exempel om jag skulle få för mig att gå ned till fridids/ungdomsgården en kväll då ungdomarna är där så ser i princip alla tjejerna som är där som är de så kallade ''coola'' likadana ut. Det enda som skiljer de åt är väl hårfärgen och rösten. 
 
Att se detta får mig att inte må så bra. Att de som blir mest accepterade och omtyckta är de som ser likadana ut. Om man istället väljer att gå urifrån sig själv, sätta sina egna trender liksom, då kan man bli utfryst och få blickar på sig för att man inte ser ut som alla andra. Och ska det verkligen vara så? Att vi inte ska få bli accepterade över hur vi ser ut. För vi alla ser olika ut. Vi alla är födda olika. Det bara är så. Vi är olika. Och hur underbart är inte det?

Likes

Comments

Än så länge har jag valt att vara anonym, inte för att jag inte vågar stå för mina åsikter, utan för att ni egentligen inte ska behöva dömma mig när ni läser detta osv. Ni som är smarta förstår vad jag menar.

 
Jag är en spara som slösar. Självklart så sparar jag en hel del på mitt slösande också. Men hur? Jo, jag är inte en sån person som är så himla märkesfixerad och så, självklart så gillar jag ju saker från olika märken men jag i den situation som jag är i nu skulle aldrig betala 500+ mer för tex. ett par skor för ett märke, när jag lika gärna kan köpa ett par lika dana utan märke för 25 kr på Ica.
 
Det har jag. Jag satt och prata med en kompis brorsa på bussen och han kommenterade att han tyckte mina skor var snygga. Ett par helt vanliga mönstrade sneakers. Ja sa ju tack och la till att jag har ett par till hemma fast med dragkedja. Han frågade vart jag hade köpt dem och jag svarade på Ica Maxi för 25 kr styck. Så mycket kostade hans skosnören på hans vita converse.
 
Självklart kan det ju bero på kvalitén på converse, men jag har använt mina skor dagligen under två år och de har nu, under tredje året börjat gå sönder lite i kanterna. Det tycker jag är ganska bra för att ha kostat 25 kr.
 
Vad skulle ni valt? Om ni visste att de skorna från Ica skulle hålla så länge? Skulle ni betala 500+ för märket eller 25 kr för ett par som håller?
Mitt svar är enkelt och det är de skorna från Ica då märket, visste det är snyggt, men det är inte värt pengarna.
 
Nu tänker jag inte snöa in mig så mycket på just de exemplet med skorna men i övrigt, hur viktigt är det att ha märkeskläder? Jag menar, jag har massor av kompisar, får kommentarer för mina kläder och hur jag ser ut, utan att ha spenderat en förmögenhet. Jag har inte alltid det nyaste modet, för jag väljer att köpa det som JAG tycker är snyggt och det jag gillar. Inte vad någon annan tycker bara för att jag ska passa in bland alla andra.
 
Man ska våga stå för vem man är och våga klä sig som man vill utan att få konstiga och elaka kommentarer, men vårt samhälle idag funkar inte riktigt så. I min skola (eller min f.d. eftersom jag gått ur 9an där) syntes det väldigt tydligt på vilka som är poppis och vilka som inte är det. Det är bara att kolla på hur de olika grupperna klär sig. I poppisgrupperna är det märkeskläder överallt, alltid fixade med smink och hår. I de mer ''vanliga'' grupperna klär sig personerna mer hur de vill och måste inte alltid se skitsnygga ut, det gör inget att man kommer i mjukisbyxor till skolan och ofixad i håret, alla tycker om dig ändå. Men de poppis verkar inte riktigt fatta det. Eller det är i alla fall min åsikt. Jag vet ju inte hur de tycker och tänker med det är så jag tycker.
 
Varför lägga flera 100 kr på kläder, när du kan lägga få 100 kr på kläder och göra en massor av annat för de pengar du sparar och få vara dig själv?

Likes

Comments