Header

Så idag var det dags att lira lite badminton igen!
Blev förvånad över hur bra det ändå gick!

Dagsformen är ändå helt okej. Det finns absolut saker jag skulle vilja ändra på mej själv, både vad kommer till hur jag känner mej och ser ut. Lite för lite helt enkelt. Mer muskler, mer rumpa, mer energi.

Men ! Sen vill jag ändå ge mej själv en klapp på axeln. För om man jämför mej själv med nu och för två år sen, så visst är jag starkare ! Visst är jag piggare! Jag har vart bättre, men svackan kom för typ 3 år sedan! Och efter att Otto var född började min resa tillbaka till styrkan och orken!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Min blogg pryds ofta av våra fantastiska barn!
Men idag, vill jag visa upp något jag är lite glad över. Nämligen min meny på vår trerätters igår.
Förrätt - varm getost på kex med syrlig hemma gjord röra
Varmrätt - inbakad fläskfile , potatis i ugn och sallad
Efterrätt - kall cheesecake

Såklart var sällskapet på topp. Så jag kan bara hoppas att maten matchade de.
Vad gör ni en söndag som denna? Jag ska strax åka mot kba - seriespel i badminton väntar!

Likes

Comments

Inatt sov vi i kläppa. Så skönt! Även om jag tyvärr vaknade 2-3 gånger för min rygg spökar. Så sover jag så mycket djupare när O får sova hos sin mormor och morfar, medans jag kan sova på undervåningen. Att släppa första ansvaret lite.
Så jag vaknade 08.30 och va redo att fånga dagen.

Jag dumpade C och O i kläppa, och drog hem. Hahah ikväll ska vi nämligen ha middag. Och jag ville städa och röja ifred. Så skönt att få göra i sin takt.

Nu tar jag lunch framför TV:n, ser fram emot middagen med vänner och familj ikväll! Vad gör ni en lördag som denna?

Likes

Comments

Om mina mamma vänner. Men jag är så jäkla... förvånad. Priviligerad! Trodde absolut inte detta när jag blev gravid. Att förutom ett barn, en familj så skulle jag få vänner och relationer som jag aldrig kunnat drömma om.

Idag kommer jag återigen skriva om Maria! Som åkte hur imorse för att vara här hela dagen och avlasta, lyssna, stötta... dessutom kommer hon med hemmalagad soppa, äpple paj och ställer sej och gör egen vanilj sås på spisen till? Vem gör så?

Ah. Så dagen som såg ut att bli sådär, eller iaf inte en av mina bästa dagar, blev just det. En bästa dag! ♥️

Likes

Comments

Jag skrev ett inlägg , som man nog skulle kunna ta som ett litet påhopp eller så. Om det här hur kompisar men även släkt prioriterar ditt barns rid eller inte.

Vill bara förtydliga att det alltid krävs två för att det ska uppstå en konflikt. Vilket det inte har gjort i mitt fall för den andra parten är nog inte ens medveten om vad jag känner. Typ.
Men lika så skulle det bli en konflikt efter att man pratat om det, ja då är man två. Man kan alltid mötas. Förstå och anstränga sej från flera håll.

Jag fick en kommentar från en söt tjej som har vart på andra sidan av denna ändå inte helt okända konflikten som kan uppstå mellan barnfamiljer och med familjer utan barn. Hon beskriver att hon inte känner att hennes vännina med bebis hemma sen i sommars, vill ha henne på besök. Att hon erbjudit sej så många gånger för hon vill verkligen vara en del. Men får Nejtack eller inget svar alls.

Svårt det där. Jag granskar mej själv direkt. Är det så att det är den känslan jag gett andra med?

I början, första 3-4 månaderna lät jag alla friska som ville komma och hälsa på att komma. Men det var för att jag bestämt mej. Och för att jag var så extremt stolt att visa upp O var liksom något jag verkligen ville. Men jag kan erkänna att det var jobbigt. Så jag kan förstå dem som "stänger in sej" i början. Man har en standard, man vill inte ha gäster som man inte kan erbjuda fika eller lunch, man orkar inte klä på sej, man vill gå i mammatrosor och öppen amningsbh för att lufta vårtorna liksom... haha? Nej men jag vet att även om all skulle förstå, att toaletterna inte är städade, jag är inte sminkad eller har rena kläder på mej, kylen ekade tomt, så handlade om att jag skulle må dåligt av att vara den inför mina vänner. Att jag slet ändå för att hålla skenet uppe. Otto hade dessutom kolik så det var inte enkelt. Men inget jag såhär i efterhand ångarar heller , att dörren stod öppen menar jag.

De besök jag uppskattade mest var dem oplanerade, spontana som infattade att någon kom med hämtmat. Det var guld - så ah. Om jag kan (förutom att granska mej själv då) erbjuda något annat tips så är det att åk dit ändå. Knacka på. Säger dem inte kom in direkt så slänger du över pizzan i handen på dem och drar, det kommer dem uppskatta och du kommer va den första dem ringer när dem kommit in i sitt nya liv- trust me!

Likes

Comments

På onsdagar brukar jag massera, men denna onsdagen är jag ledig. Väldigt behövligt.
I eftermiddag ska jag istället åka till Oliva och umgås med henne, Leo, Maria och Lovisa.

Annars då ?
Jag är obotligt trött idag. Haha.
Ibland bara kommer allt ikapp en. Idag är en sån dag. Verkligen heeeelt färdig. Sen spelade jag badminton igår , det går bra. Men idag känner jag ändå av min gamla foglossning. Hela bäckenet är stelt och värker på ett konstigt sätt.
Haha. Inte mycket med mej idag.

Något som är jobbigt är också att jag normalt sätt inte är den som klagar. Jag kör på och även om jah säger att jag är låg eller inte mår helt 100% är det ändå så att jag kör på liksom. Men C är den som får höra mitt vardags gnäll, tyvärr har jag väl vart lite väl gentemot honom. Ni vet när man toppar på vargen för många gånger, haha så känns det hemma hos oss nu. Att jag beklagat mej för ofta för att han ska förstå när det är "allvar"... något att jobba på. Från min sida - mindre gnäll. Hahah.

Nä, om man ska ta och sova med O första napen här snart? Kanske vaknar man upp på en helt annan sida efteråt? Taggad och superpigg? Kan ju hoppas.
Ha en fin onsdag vänner



Tur att detta energi knippe gör ens dagar lättare iaf:

Likes

Comments

Alltså vi mammor. Vi är ju banne mej så jäkla bra. Jag skriver vi för jag vet att jag kan prata för flera i min egna närhet iaf. Vi vänder oss ut och in för våra barn.

Men är det så bra alltid?
Det slog mej idag... att man kan faktiskt försöka för mycket. Det finns faktiskt dem som bara gör. Och gör det asbra ändå?!
Och missförstå mej inte. Klart att ens barn kommer först och att man vill göra allt för dem. Men jag kan känna att jag försöker för mycket ibland ! Att jag har så enorma krav på mej själv hela tiden... på vår vardag och tillslut även på mitt barn. Lilla älskade älskling.

Hur ska jag förklara så det blir bra i text?
Jo. Förr var det super vanligt att man hade 6-10 syskon. Det kunde vara tätt mellan barnen och man hade en hög liksom. Haha.
Som min morfar (tror jag det är!) som växte upp med massor av syskon. Och han är en av de grymmaste personerna jag känner. 80 bast, gift med min kära mormor och inte nog med att han bor i ett fint hus och äger en sommarstuga och haft ett bra arbetsliv. Han är jävligt hurtig också! 1 mils cykling om dagen är liksom vardag för honom. 80 bast, sa jag det??

Det jag vill säga med det är att det blev människor av dem med! Och inte hade dem mammorna, alltså dem förr, några andra super krafter än dem vi har idag! ( för visst har vi dem, vi mammor äger ) men alltså, anledningen till att vi har allt förre barn i familjen handlar nog helt och hållet om att folk sätter sådana enorma krav på sej själva.

Nej. Denna veckas mål ska vara att försöka chilla lite. Förmedla den känslan till O, att okej. Du varken äter eller sover. Men det löser sej. Vi har mat i kylen när du blir hungrig och tillslut somnar du också, så är det ju.
Så ah. Chilla , relaxa. Lita på dej själv.' Lita på den du är för ditt barn.

Godkväll.
Omfamna kaoset vi lever i <3

Likes

Comments

Ärligt talat.

Bara för att jag skulle skriva att Otto sover är vi nu inne på andra natten då han absolut INTE sover....

Jag tror mej till och med veta vad som är problemet. Han äter inte. Gröten ratar han också nu.... så idag är planen att inte ens försöka. Han får helt enkelt macka. & så får jag försöka flörta i han en näringsrik smoothie. Där imellan får vi väl ta till flaska... igår åt han liksom macka - en halv pannkaka, en flaska ersättning, macka, och välling. Det är ju ingenting.... min lilla älskling....

Vad gör man när dem mat vägrar ??

Likes

Comments

Idag bjöd min far på lunch innan jag skulle jobba. Precis så gott som det ser ut, var det.

Idag har jag som jag kan ha ibland - en känslostorm inom mej. Känner allt på samma gång. Det jobbigaste är att känna sej trött och rastlös på samma gång. Att känna att jag vill göra allt samtidigt som kroppen liksom värker av trötthet. Nej. Jag slutar jobbet nu, och jag ska hem. Varva ner med en kopp te, och försöka komma ner i sömnläge.

Tack och lov sover lilleman bra nu för tiden. Peppapeppa....
Han vaknar någon gång mellan 20-00 för lite vatten, sen en gång mellan 00-05 för lite vatten (då kan jag bara ge han flaskan i hans säng - så löser han det) sen kl.05 oftast på pricken står han opp och ska ha välling. Det får han också i sin säng och somnar oftast om till 06.30-07.00 så ah. Jag är super tacksam för denna period vad kommer till sömn ändå! Bara jag som ska ta vara på den! Nej nu ska jag köra hem. Ha en fin söndags kväll ni som ännu är vakna.

Likes

Comments

Okey.
Så att blogga för mej hjälper mej att stressa ner. Därför vill jag komma tillbaka. Men också därför kommer min ovaddade sanning tillbaka , jag behöver kunna skriva av mej allt. Även sånt som kan ses som gnäll eller bara missnöje.
Så låt mej få ta upp just ett sånt ämne.

För ett par månader sen hände detta. Jag hade en fikaträff. Men en bekant. Som har en dotter några månader äldre än min son, detta var när O fortfarande räknades som nyfödd.
Vi pratade om allt och hade en super trevlig stund. Jag berättade att jag var så glad att vara först med barn. ALLA verkligen ALLA var ambitiöst engagerade i både min graviditet och Ottos ankomst. Alla vill vara med. Smsen rullade in. Kalendern var full med fika dejter och aldrig någonsin kom någon tomhänt. Presenter, mat, blommor, vi var bortskämda till Max. Hela min släkt åkte långa vägar för att få träffa vår stjärna.

Mitt sällskap, vars dotter var 8 månader svarade då med att det var annat för dem nu. Att med tiden så kunde man se vilka som var ens "äkta vänner" och inte. Att flera inte besökte, missade storslagna steg och helt enkelt inte förstod vikten av att vara en del i hennes barns liv.

Jag tänkte bara "aldrig" att det kommer hända oss. Otto är ju allas barn ;) klart dem kommer jobba för att vara en del av hans liv! Inte minst nu när så mycket händer. Hans första år liksom.

Jag hade fel. Jätte fel. Att vara först är inte en solklar fördel. För folk fattar inte. Man förstår inte hur otroligt mycket som händer i O's liv. Missar man 1-3 månader av mitt innan O kanske man missade en hårfärning och senaste fylle-storyn som absolut innehåll snaskiga händelser.

Men missar man 1-3 månader av Ottos liv. Ja då glömmer han av dej. Han minns inte dej. Han förlorar tryggheten av dej och dessutom har han gått igenom så många utvecklingsfaser att man inte ens kan prata igenom dem för man fattar inte. Man ser inte stegen dit han tar för att bli den han är idag. Vilket för mej, innebär att man gör det valet då. Att kanske inte vara en del. Iallafall inte så stor del. Och visst, det var nog naivt av mej att tro att hela min omkrets skulle slåss om Otto - tid. Jag fattar väl egentligen att alla har sina egna liv också. Men det var något med tiden innan och hans ankomst som ändå gav mej dej känslan. Att han skulle bli allas. Och att alla skulle välja honom.

Så även om jag inte har rätten till att påpeka att man prioriterar "fel" eller att jag inte har rätten till att bli bitter på någon som inte besöker oss. Så kan jag inte ljuga om att det finns en liten-liten känsla inom mej som skriver besvikelse. Tyvärr.

Livet rullar liksom på. Hur hade jag funkat?
Hade jag vart annorlunda om jag var kompisen till den som fått barn? Jag hoppas det. Jag hoppas att jag skulle förstå. Det betyder inte att jag hade haft tiden. Men jag hade tagit mej tiden, jag hade ringt. Jag hade bett om info, kanske facetime, om jag velat vart en del hade jag tagit det ansvaret. Hoppas jag.

Detta gäller såklart inte alla i vår omgivning. Jag tror man vet om man är delaktig eller inte. Jag tror delvis att man inte ens kommer läsa detta om man inte är det. Så ah. Vi har otroliga vänner och familj runt om oss också! Ni vet vilka ni är <3

Likes

Comments