Idag har vi promenerat i snön ute med vovvarna. Det är så skönt att bara få komma ut i friska luften och bara låta hjärnan tänka fritt. Släppa allt det andra som känns tungt just nu. Bara få känna skogens tysthet och stillhet. Det är viktigt att göra saker man mår bra av.

Hoppas ni andra får en fin fortsättning på dagen 🙏🌸
Kram

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Nu nalkas det ju snart till jul. Jag hade hoppats på en lugn jul och nyår iår. Med tanke på vad jag har gått igenom det senaste. Jag har egentligen ingen lust att träffa massa folk just nu. Har ingen lust med någonting egentligen. Har ingen glädje överhuvdtaget. Bara få njuta hemma och ta det lugnt. Sen får kanske folk bli besvikna. Men man kan faktiskt inte hjälpa att man mår som man mår. Det får folk helt enkelt acceptera. Jag har inte valt att må såhär. Vill bara att denna jul och nyår ska vara över. Bara få umgås med mina vovvar och min underbara sambo. För det är det enda som jag mår bäst av. Min mage har börjat krångla igen. Den blir ofta det när det har varit mycket eller om jag är orolig över något. Det var ett tagsedan nu den va det. Kroppen är ju bra att säga till när något är fel.

Varje människa är unik, ta vara på tiden och glöm inte av att stanna upp ibland.

Kram på er och ta hand om er🌟🌸



Likes

Comments

Detta är min fantastiska och fina mamma. Jag är så otroligt glad att just DU är min mamma. Du finns alltid där när man behöver dig. Du har lärt mig så mycket i livet. Jag är så tacksam för att du finns. För allt du gör och för att du är min mamma. Du är den bästa mor man kan ha. Tack för att du finns. Jag älskar dig! ❤️

Likes

Comments

Jag började på en ny praktikplats i juni, i somras. Planen va att jag skulle praktisera där i 6 månader och sedan få ev. anställning. Jag gjorde förstås det bästa jag kunde. Jag ville verkligen visa mina framfötter. Men det gick snett redan från början. Jag fick lära mig allt på en gång. Meningen var också att de sökte en person som skulle ta hand om bokningar och beställningar. Med tanke på att jag började mitt i sommaren så var det ju inte så mycket konferenser. Så då fick jag göra annat istället. Vara ute i trädgården, lära mig köket, vad konferens delen innehöll. Det var ju redan där det gick fel kände jag. Allt var ju redan nytt. Sedan skulle jag lära mig nya saker på det också. Det blev för mycket. Sedan när väl konferenserna drog igång, ja då sa kroppen till efter ett tag, och jag insåg inte det själv med en gång så därför tog det några månader. Jag skötte i princip allt. Förberedde frallor, lade smör, ost, gurka, paprika. Jag brukade förbereda grönsaker dagen innan så det va klart. Jag bakade kakor i bleck (långpannor). Tog hand om disken i både köket och till konferensen. Ställde fram muggar inför konferens plus plockade undan disk efteråt. Kokake kaffe. Möblerade om i konferens salarna. Jag lyfte själv vissa gånger men jag bad om hjälp sedan för dem var tunga dem borden. Sedan fick jag även hjälpa till med tvätten för att hon som skötte det skulle få sin semester. Detta gjorde jag under två veckors tid. Då va det inga konferenser.Allt detta gjorde jag helt SJÄLV. Min handledare gick bara därifrån så fick sköta allt själv. Så kände mig totalt misslyckad och utnyttjad. Så tillslut så sa kroppen ifrån. Jag hade ont i hela kroppen. Kunde inte sova om nätterna. Benen värkte. Fick smärtor i ryggen pga stressen som det blev. Jag har aldrig upplevt denna stressen förut och det har nog påverkat mig mer nu efteråt. Jag är så orolig och rädd för att denna smärtan ska komma tillbaka till nästa arbete. Men samtidigt vet jag nu hur det känns så kan stoppa mig själv på det sättet. När kan min kropp bli normal igen? Jag höll NÄSTAN på att gå in i väggen kan jag säga. Jag är ändå glad att jag sa upp mig därifrån omgående. Detta har ju såklart påverkat mig både fysisk och psykiskt. Men jag tror det handlade om att jag hade väldigt höga krav på mig själv innan. För samtidigt så vill jag så mycket så får nu börja accepterna att jag är jag. Att jag är lika mycket värd som alla andra. Plus att jag ska lägga energi på folk som bryr sig om mig. Men allt känns så tufft nu. Det är så mycket tankar och funderingar omkring mig just nu. Nätterna är värst för det är då dessa tankar kommer smygandes. Jag har nog inte sovit bra på 3 veckor nu och det påverkar såklart också kroppen. Men jag försöker inte lägga så mycket tid på framtiden just nu. Jag tar en dag i taget.

Ni får be om ursäkt för mina inlägg just nu men det är så skönt att få skriva av sig. Bara låta hjärnan få forsa ut allt man har om sina känslor och tankar. Det känns så skönt efteråt. Denna bloggen kommer handla mycket om mitt liv så ni får stå ut helt enkelt 🙂


Men nu ska jag försöka sova lite iallafall. Sov gott alla fina där ute 🌺 

Kram

Likes

Comments

Detta avsnittet kommer handla om att acceptera sig själv. Jag kan säga att det är första gången jag bloggar så ska bli spännande å se hur det går. Detta kan vara lite känslig och berörande text. Men detta handlar om mitt liv och framtid. De flesta vet ju att jag har gått på en särskola sedan 7e klass. Jag började först i en ”vanlig” klass. Men lärarna insåg sedan att jag behövde mer hjälp och stöd. Jag förstod inte riktigt vad som hände själv. Jag var ju bara 13 år då. Det blev ju såklart en utredning med läkare och sånt. De kom fram till att jag har en form av funktionedsättning som gör att jag inte har den förmågan att klara av saker och ting som ”vanliga” männskor kan. Det har varit många tuffa år men också lärorikt. Jag blev också mobbad i skolan då jag bytte skola. Jag fick många frågor och kommentarer. Jag svarade inte för jag visste inte då varför. Jag var rätt så tystlåten under hela skoltiden. Jag sa inte så mycket. Jag va väldigt osäker tror jag. Jag har också blivit misshandlad både psykiskt och fyskiskt under dessa år som har tagit år att bearbeta och som har satt sina spår. Jag försöker än idag att kämpa emot det. Varje dag är en kamp för mig. Detta har tyvärr påverkat mig som vuxen. Folk har också tryckt ner mig ett antal gånger och sagt riktigt elaka saker. Jag försöker bygga upp mitt självförtroende och jag kämpar varje dag med det, fast det är tufft. Livet är ju inget band på rosor. Men jag ser enorm skillnad på mig idag än för några år sedan. Jag känner själv att jag har mognat till och börjar bli mer självständig och en vuxen människa. Jag börjar också nu acceptera mig själv hur jag är. Varje människa är unik. Men det har tagit tid det också att lära känna sig själv och sin kropp. Det är mycket tankar just nu, mest om framtiden. För det är viktigt att känna av hur mycket man klarar av. Jag har ju alltid jämnfört mig med andra hela tiden. ”Hur orkar dem andra jobba 40 timmar i veckan, varför orkar inte jag det? Vad är det för fel på mig?” Ja, många tankar snurrar runt som ett tefat just nu. Det har kommit fram till att jag har vissa svårigheter när det kommer till jobb/arbete. Jag klarar inte av stress, jag måste ha schemalagt så jag vet vad jag ska göra. Jag klarar inte av att lyfta tunga saker. Jag är rätt tunn på insidan av kroppen. Jag har börjat känna av min kropp bättre än innan, hur den fungerar. Så har börjat acceptera mig själv hur mycket jag klarar av. Att jag kanske inte klarar av att jobba mer än 50 %. Man får helt enkelt prova på och känna vad man klarar av och inte klarar av. Så får man se vad framtiden säger. Men jag tänker inte stressa mig fram nu, utan jag tar en dag i taget.


Nu har ni fått den del av min historia. Det är faktiskt inte många som vet om detta. Jag kände mig redo nu och berätta om mitt förflutna så folk ser en bild av mig hur jag är och fungerar. Jag har alltid velat förklara mitt liv för folk men har inte vågat helt enkelt. Vem har påstått att livet ska vara enkelt? Ta vara på er alla där ute och var rädda om varandra 🌺 Och kom ihåg, varje människa är unik. 

Jag tänkte faktiskt inte underhålla er mer, får snart kramp i tummarna också 😛

Om ni orkar läsa allt, så ska jag bjuda på en kaka 🍩

Tack å hej leverpastej!

Likes

Comments