Nu är det en vecka sedan vi kom hem och vi tänkte skriva ett sista inlägg som ett avslut för vår resa. De sista dagarna i Filippinerna gick åt sol och bad, kvällar med bbq eller annan god mat och en heldag med shopping. Sofia hade oturen att vara med i en mindre mopedolycka på ön Boracay men fick inga större skador. När vi sista dagen shoppade i Manila i ett shoppingcentrum bestämde Bella träff med Michelle, en gammal arbetskollega till henne som bor i Manila men som jobbat på Skånes Djurpark. Vi fikade tillsammans och avslutade sedan kvällen med filippinsk mat och en rundtur i en av Manilas parker. De två sista dagarna tillbringades i Bangkok då vi mellanlandade där påväg mot Köpenhamn. Dessa två dagar ägnades åt ännu mer shopping på både Khao San Roads nattmarknad och shoppingcentrumet MBK. Alltså var det tre nöjda tjejer med tre fullproppade väskor som tolv timmars flygtid senare stod på Köpenhamns flygplats och möttes av sina familjer.

Dessa senaste två och en halv månaderna har varit väldigt givande och lärorika. Vi har fått se och uppleva så mycket, allt ifrån olika kulturer och vegetationer till olika sevärdheter. Därför är det svårt att peka ut ett av länderna som vår absoluta favorit. Vi tyckte om Laos för sin orörda vackra natur och sin brist på turister och turistanpassade sevärdheter. Vietnam uppskattades för sina olika naturtyper. Alltifrån kalla vindar i norr till kvav regnig värme i centrala landet till stekhet värme, blå himmel och vita stränder i söder. Det bästa med Kambodja var landets mysiga atmosfär vid kusten och deras storartade tempel i Siem Reap. I Filippinerna var risterasserna en mäktig upplevelse att se. Vi har haft en fantastisk resa tillsammans och vi hoppas att ni har uppskattat våra inlägg. Trots en del småtjafs (angående juice, screenshots och toalettpapper) står vi nu närmare varandra än någonsin. Denna resa var vår första riktiga tillsammans men antagligen inte vår sista.
Puss och kram

/Bella, Hanna & Sofia

Utsikt över Boracay.

Sår efter Sofias mopedolycka.

Fika tillsammans med Michelle och hennes man.

Parken i Manila

Det blev många påsar efter två dagars shopping i Bangkok.

Tillbaka på flygplatsen i Köpenhamn möttes vi av mycket glada familjemedlemmar.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Dagarna här i Filippinerna har verkligen sprungit iväg. Efter norra landets vackra risterasser begav vi oss ner till Mindoro som är en ö cirka fem timmar från Manila. Tanken var att vi skulle snorkla där då det runt ön finns fina korallrev. Tyvärr fick vi inte möjlighet till detta då vi hade planerat att ta ut pengar där och ingen av bankomaterna ville ta emot våra MasterCards... Alltså blev det endast två nätter där varav den första tillbringades på White Beach och den andra i Sabang. Kvällsmat och frukost fick bestå av nudlar och vatten så att vi skulle kunna ha råd med att ta oss tillbaka till fastlandet och testa fler bankomater och förhoppningsvis hitta någon som tog emot våra bankkort, vilket vi faktiskt fann till slut (hipphipp hurra!). Vi hade även problem med våra kort när vi var uppe i den norra delen, där provade vi också alla bankomater men inget funkade. Till slut hittade vi ett hotell som kunde ta ut till oss, tydligen är det ett nytt system som inte accepterar MasterCards här i Filippinerna.

Den andra mars, efter att ha lyckats ta ut pengar, tog vi en nattbåt (där vi sov ungefär 300 personer i samma rum på täta våningssängar) från Batangas till Caticlan och sedan en minibåt över till Boracay. Här har vi bestämt oss för att stanna tills det är dags att ta flyget från Manila till Bangkok. Detta på grund av att transporten mellan olika platser tar lång tid och är krånglig samt att det, efter att ha åkt omkring så mycket, är skönt att stanna på ett och samma ställe under en längre period och bara slappna av. Vår resa börjar ju faktiskt leda mot sitt slut nu tyvärr.

Fredagen den 3:e testade vi på Scuba Diving, vilket var en lite läskig men riktigt cool upplevelse. Vi fick se en helt ny värld bestående av otroligt vackra korallrev, färgglada fiskar, randiga ormar med gula huvuden, sjöstjärnor i alla storlekar och färger, "osynliga" maneter som envist bränns och simmat med fiskar i olika stimm. Här var vi som mest nere på 12 meters djup. Hanna och Sofia bestämde sig därefter för att de ville ta dykarcertifikat här eftersom vår instruktör var väldigt snäll och kunnig. Alltså tog vi kursen mellan den 5:e och 6:e. Detta innebar några timmar med kunskapsvideos, en bok med information, övningar i grunt vatten samt tre ytterligare dyk på djupt vatten och fick där se fler underbara korallrev med massa klara färger. Som mest var vi nere på 18 meters djup och hade i ett av våra dyk turen att se två havssköldpaddor, vilket inte är särskilt vanligt då djuren är skygga inför människor här. Det var en helt unik upplevelse och vi får väl hoppas att dykarcertifikaten kommer till hands igen på andra platser. Under tiden var Bella på upptäcksfärd på ön och kolla in stränder och utsiktsplatser. Andra dagen följde hon dock med ut på båten och fick snorkla själv samt följde med & dök när vi gjorde övningar på det grundare vattnet.
Imorgon bytar vi ut vårt bedbugs-hostel för att leva i lite mer lyx de sista nätterna, även detta hotellet på White Beach. Ser fram emot rena lakan, egen pool och gym samt inkluderad frukost för första gången på väldigt länge.


/Bella, Hanna & Sofia

Efter Scuba Divingen på 12 meter.

Likes

Comments

Tisdagen den 21:e tog vi en tidig buss till Phnom Penh men som vanligt var bussen ungefär en timme försenad som allt här i Asien. Vi var framme runt tre i huvudstaden och hittade snabbt ett hostel vi kunde checka in på. Nästan direkt gav vi oss iväg för att kolla på the Security Prison Museum (S21). Detta hade en gång i tiden varit en vanlig skola men som under Pol Pots regeringstid (1975-1979) förvandlades till tortyrkammare och fängelse där tusentals civila torterades och svalt till döds. Vi fick se gamla redskap som använts till tortyr, fängelseceller och bilder från denna tid. På vissa ställen var även blod kvar så det var en obehaglig och jobbig känsla att gå igenom dessa byggnader och se hur dessa stackars människor levt sin sista tid i livet. Utanför på området satt det även en av sju överlevande av S21 som man kunde ställa frågor till om man ville. Museumet var lite annorlunda, istället för att få en guide eller gå runt och läsa fick man istället ett par hörlurar så man kunde lyssna i sin egen takt på vad som hänt på de olika platserna. Det blev sedan en lugn kväll för oss då det skulle bli ytterligare en tidig morgon dagen efter.

Onsdagen den 22:e tog vi tuk-tuk ut till The Killing Fields Choeung Ek som låg en bit utanför huvudstaden. Här dödades kallblodigt 20 000 människor under kriget. Nästintill alla som mördades var fångar som blivit transporterad från S21 för att avrättas. Totalt i Kambodja dog över tre miljoner människor av åtta miljoner under en knapp fyra-årsperiod. Tyvärr var alla byggnader på detta området rivna sedan länge. Även här fick vi hörlurar så vi kunde lyssna på vad som hänt på varje plats, denna gång fanns det tillgängligt på svenska. Eftersom det var så pass mycket människor som begravdes i massgravar på ett litet område har de inte tagit sig tiden att gräva upp alla, så under regnperioder när jorden sköljs bort kommer där fram benrester som vakterna går och plockar upp med ett par månaders mellanrum. Därför såg vi mycket människoben sticka upp på sina ställen. Där var även mycket gamla trasiga kläder som kommit upp och fastnat i trädrötterna. Något av det hemskaste på området var ett stort träd som användes för att mörda barn. Soldaterna tog barnet i benet och slog det sedan mot trädet tills det dog. Pol Pot ville inte "lämna några rötter kvar". Alltså dödades alla i en familj, till och med spädbarn och mödrar. The Killing Fields var en väldigt jobbig upplevelse men en nyttig sådan som vi inte kommer att glömma i första taget. Senare samma dag gick vi på the Russian Market för vi trodde det skulle vara en marknad med andra saker än de vanliga. Tyvärr var det det gamla vanliga i sortimentet.

Hela dagen den 23:e gick åt till att flyga. Vi flög från Phnom Penh och mellanlanda i Kuala Lumpur, Malaysia, och fick vänta där i fyra timmar innan vi äntligen kunde ta nästa plan till Manila, huvudstaden i Filippinerna och vår destination.
Här hade vi faktiskt bokat boende i förväg eftersom vi landade vid 21.30 och vi hade hört att det kunde vara en farlig stad att gå omkring i nattetid. Dock utnyttjade vår taxichaufför vår okunnighet om landets valuta, vilket resulterade i en otroligt nöjd man med alldeles för mycket i "dricks".

Fredagen den 24:e spenderades till stor del i taxi. Trafikens är i princip mer stillastående än vad den rör sig, så det kan ta närmare två timmar att bara ta sig in till staden som bara låg 9km från vårt hostel... För att komma till vårt hostel behövde man även köra igenom fyra stycken poliskontroller med många säkerhetsvakter. Alla husen i detta område hade höga staket runt sig som inte ens ska vara möjliga att klättra över för att kriminaliteten är så stor i Manila och då måste vi ändå påpeka att området vi bodde på är ett av de säkraste i hela staden. Så vi började undra lite över vad som gjorde att folk tar till sådana säkerhetsåtgärder. Vi har fått mycket varningar om att vi inte får lita på människor, inte ha värdesaker synliga och inte tappa blicken en enda sekund från våra väskor, då en vanlig väskryckning kan få allvarliga konsekvenser... Personalen på hostellet och vår taxiförare (inte han som lurade oss på pengar) var väldigt trevliga som tog emot och hjälpte oss. De satt även med oss när vi väntade så att inget skulle hända. Det var mycket vanligare att kriminella gick på turister än lokalbefolkningen. Med det sagt ville vi väldigt snabbt bort från huvudstaden. På kvällen tog vi nattbuss från Manila till Banaue efter att ha hunnit med en shoppingrunda på två timmar på the Mall of Asia.

På morgonen när vi kom fram till Banaue blev det en snabb frukost eftersom vi, i samma veva, bokade en två dagars-trekking som började samma dag, så runt klockan 11 gav vi oss iväg. Efter tre timmars vandring på krokiga och smala vägar stannade vi för middag i en liten by där vi även tillbringade natten. På kvällen blev det en mysig stund runt en lägereld med alla guider och backpackers samt gitarrspelande och massa sång.

Tidigt nästa morgon (26:e) fortsatte vi vår trekking i närmare sex timmar. Under denna tiden såg vi helt fantastiska vyer över berg och hundratals risterasser, detta kallar de även för "världens åttonde underverk", vilket inte alls är svårt att förstå för det var så otroligt vackert och storslaget. En stor del av vandringen pågick längst med de mycket smala stenkanterna av risterrasserna som ofta låg väldigt högt upp. Det blev en fantastiskt utsikt men man fick hela tiden ha god koll på var man satte fötterna för att inte ramla någon meter rakt ner i gyttjigt vatten fullt med risplantor.
Kvällen avslutades med karaoke tillsammans med vår gulliga guide Mowgli.

Idag hyrde vi en privatvan för att åka lite längre norrut, till Sagada. Utan att veta mycket mer än att vi skulle gå i grottor gav vi oss iväg nöjda. När vi väl var där insåg vi att vi både skulle klättra igenom hål som ibland bara var cirka 4-5 decimeter i diameter och att vi skulle klättra uppför höga stenar och branter. Detta var otroligt läskigt då vi ibland fick klättra över avgrunder som man inte ens såg slutet på och stenarna kunde vara otroligt hala och även lösa, så det slutade med att vi istället gick barfota genom nästan den en kilometer långa grottan. Ett litet snedsteg eller halkning hade slutat med "a shortcut to heaven" (genväg till himlen) som vår guide beskrev det som. Hade vi vetat att vi senare under dagen skulle stå på ett stort stenblock och balanserna för våra liv med några meter till marken under oss tror jag att vi hade tänkt över vårt beslut en stund, men det blev en väldigt häftig upplevelse och vi kan vara nöjda med vår bevisade flexibilitet idag.

Just nu sitter vi på bussen tillbaka till Manila. Tyvärr måste vi åka tillbaka ner till huvudstaden för att sedan ta oss söderut då det inte är alls lika lätt med transportmedel här som det var i Laos, Vietnam och Kambodja.


/ Bella, Hanna & Sofia

S21.

The Killing Fields.

Här ser syns kläd- och benrester som kommit upp till markytan efter regn.

Här kunde man till och med plocka fram extrastolar i mittengången.

Stängslen runt husen i Manila.

Risterasserna i Banaue, även kallat det åttonde underverket.

Vår guide Mowgli.

Såhär små kunde hålen vara som vi kröp igenom. Tur vi inte har klaustrofobi...

Likes

Comments

Den 12:e tog vi båt över till the Rabbit Island som är en liten ö 30 minuter från Kep. En riktig paradisö med blått vatten, vita stränder, hängmattor, bungalows och lösgående höns. Det blev alltså en mysig dag med mycket sol och bad innan vi tog båten tillbaka till fastlandet. Eftersom Kep är känt för sina goda krabbor var vi såklart tvungna att testa på en varsin krabb-rätt på en restaurang längs the Crab Market. Det var helt underbart gott och det kan nog varit det godaste vi ätit på resan hittills. Guesthouset vi bodde på var mysigt, dock fick vi dela rum med både en groda som gillade att sitta under toalocket och en stor spindel. Sofias fobi för just grodor och paddor och Bellas fobi för spindlar gjorde bara de två nätterna vi tillbringade där ännu mer intressanta.

På måndagen tog vi oss från Kep till Ortes Beach i Sihanoukville och tillbringade åter en lugn dag på stranden. Följande dag hade vi bokat en båttur ut på havet till tre olika öar. Det ingick även snorkling, klipphoppning och några timmars sol och bad på en av öarna. Kort sagt ännu en härlig dag full av bad, sol och värme.

Onsdagen den 15:de solade och badade vi vid havet igen. Vi besökte även en stor flytande hoppborg. På kvällen fick vi reda på att det skulle vara någon form av fest mitt ute i djungeln med DJ och karuseller. Alltså åkte vi såklart dit. Ett riktigt coolt ställe med lägereldar, coola lampor, mycket neonfärger och techno musik. Inte direkt vad man tänker sig att man kan finna mitt ute i djungeln.

På torsdagen solade vi några timmar innan det var dags för vår bokade ridtur. En bit utanför Ortes village fanns nämligen ett ställe som erbjöd ridturer i landsbygden och vid stranden. Vi valde en kombinerad tur genom både landsbygd och strand där en simtur med hästarna var inkluderad. Hästarna var väldigt snälla och lugna, vilket kändes bra då trafiken här inte alltid tar hänsyn till djur... Det var riktigt härligt när vi fick gå ner med hästarna i havet och rida runt med dem i vattnet. Även hästarna verkade uppskatta det efter en timmes ridning i gassande sol. Dock var det lite krävande att rida barbacka mitt ute i havet så det blev lite träningsvärk dagen efter men det var helt klart värt det. På kvällen satte vi oss på en nattbuss som skulle ta oss till Siem Reap. Stackars Bella hade oturen att åka på ännu en runda med matförgiftning mitt under bussresan... Sammanfattningsvis blev det en rätt intressant resa med nerbajsade trosor och nerspydda skor...

Vi var framme i Siem Reap vid 06.00 på fredagsmorgonen. Bella mådde fortfarande dåligt så hon stannade på hotellet för att vila. Hanna och Sofia tog sig till några av Angkors mindre tempel så som Pre Rup och Ta Som med vår gulliga Tuk Tuk-förare som kom att köra runt oss även de två nästkommande dagarna.

Lördagen den 18:e mådde Bella som tur var bättre så vi tog oss till några av Angkors mest populära tempel. Vi började dagen tidigt med soluppgång över mäktiga Angkor Wat, därefter besökte vi Angkor Thom och Bayon med sina många leende stenansikten. Ta Prohm stod också med på dagsordningen. Templet var annorlunda och coolt då det nästan blivit övertaget av djungeln. Stora träd växte hur som helst över byggnaden. Det var även här delar av Tomb Raider spelades in.

Nästa dag blev det ytterligare två tempel som låg långt iväg, Banteay Srei och Kbal Spean. Banteay Srei var särskilt sevärt då det var ett av de tidigast gjorda templen från 900-talet och trots detta hade finast och mest bevarade detaljer. Vi tittade även inom en fjärilspark med flera vackra fjärilar, fjärilslarver, puppor och vandrande pinnar. På kvällen gjorde vi Henna-tatueringar och hängde sedan med ett gäng backpackers från hotellet. Vi gick limbo och flexibla Bella kom tvåa av ca 30 personer!

Idag, måndagen den 20:e har vi mest tagit det lugnt vid poolen. Ikväll tänkte vi äta sushi och ta en sista tur på nattmarknaden innan vi tar buss imorgonbitti till Phnom Penh.



/ Bella, Hanna & Sofia

Solnedgång i Kep, Kambodja

Rabbit Island utanför Keps kust.

Våra fina rumskamrater... På något sätt kom grodan tillbaka till toalettlocket även fast vi släppte ut den...

Stekt krabba med pepparsås och krämig krabbsoppa.

En apa eller Bella, ingen vet...

En av öarna utanför Sihanoukville.

Bella chillar i vår runda säng på hotellet Mushroom Point i Sihanoukville. I denna säng klämde vi ihop oss alla tre.

Man vet aldrig vad man hittar mitt ute i djungeln.

Första dagen av tempeltittande i Siem Reap.

Angkor Wat.

Bayon.

Ta Prohm.

Trädet som är med i Tomb Raider.

Lite av de olika dekorationerna på templen.

Banteay Srei.

Det svarta är när det är nygjort. Det ljusbruna är från dagen efter.

Likes

Comments

Fredagen den 3:e kom vi fram till Ho Chi Minh City tidigt på morgonen. Under dagen kollade vi runt i centrala staden. Bland annat besökte vi en marknad, en katedral och the War Remnants Museum. Museumet handlade om det vietnamesiska kriget och om USAs inblandning. En nyttig, om än jobbig upplevelse, då många av bilderna föreställde offer av Agent Orange som var en giftig kemikalie USA lät sprida ut över landet. Det stod även en hel del om den tortyr amerikanska soldater utsatte vietnameser för så det var med lite tunga steg vi lämna byggnaden. Innan vårt besök på museet åt vi lunch på en vegetarisk restaurang med riktigt god mat. Idag var även sista dagen på vår "vegetariska testvecka". Av en slump eller snarare på grund av ett vad, har vi alla tre levt en vecka utan kött. Vietnam är ett bra land för vegetarianer då det finns många maträtter som inte innehåller kött. Dessutom är tofun jättegod här. Vi har fått känslan av att Laos och Vietnam är mycket bättre anpassade till vegetarianer än vad Sverige är då det inte känns som det finns lika många valmöjligheter till vegetariska maträtter på till exempel restauranger och snabbmatsställen. I Sverige är det ju så vanligt att ha kött till nästan allt man äter.

Nästa dag, lördagen den 4:e, skulle vi till Cu Chi tunnlarna.
Först stannade vi till på en arbetsplats där några få av de som fallit offer för Agent Orange jobbade med att göra olika former av prydnader som till exempel vaser, tavlor och skålar.
Detta kändes väldigt fel då de handikappade blev som en turistattraktion som folk kom för att se på och fota. Därefter åkte vi vidare till Cu Chi tunnlarna. Där fick vi bland annat se flera olika fällor som användes av soldaterna nere i tunnlarna under marken för att fördröja de amerikanska soldaterna. Vi fick krypa/gå hukade igenom tunnlarna som bara blev mindre och mindre ju längre man gick. I slutet av tunneln kunde gången på vissa ställen vara så liten att vi nästan fastnade.
Vi fick även chansen att prova på att skjuta med vapen som var likadana som de som använts under kriget men vi valde att avstå. Eftersom området var stort och vår guide ville hålla ett högt tempo kände vi oss lite stressade under hela vistelsen, vilket var lite tråkigt, men vi hann ändå se mycket. Att krypa genom tunnlarna var en fräck men lite klaustrofobisk upplevelse som definitivt var värd att uppleva. På eftermiddagen gick vi ytterligare en gång på the War Remnants Museum eftersom de stängde innan vi hann gå klart det dagen innan.

På söndagen den 5:e åt vi en tidig frukost för att sedan börja vår tvådagarstur i Mekongdeltat. Bussresan tog oss först till My Tho där vi klev på en båt som tog oss längs med en av floderna till the Unicorn Island. På ön fick vi smaka vietnamesiskt honungste som faktiskt inte var så illa. Sen fick vi åka i en av de mindre kanalerna i en liten båt som paddlades fram av två asiater i stråhatt. Kanalen var omgiven av palmträd och omgivningen var väldigt vacker. Därefter var det äntligen dags för lunch - tofu- och grönsaksgryta med ris (hungriga tjejer, som vanligt). Lunchen följdes av en riktigt härlig power nap i restaurangens hängmattor. Innan vi begav oss mot bussen igen stannade vi till vid ett ställe som gjorde kokusnötsgodis och Bella och Sofia köpte typ upp halva sortimentet... Vi spenderade natten på ett homestay i Can Tho. Det var tyvärr inte riktigt som vi förväntat oss då vi trott att vi skulle få bo och äta hos en familj. Detta var snarare ett hotell då vi hade eget privatrum och åt tillsammans med de andra gästerna och inte med familjen. Trots det gillade vi det då maten var jättegod och boendet var mysigt då det låg precis vid floden och bestod av bland annat bambu och palmblad.

Följande dag, måndag den 6:e, åt vi en tidig frukost för att sedan hinna med ett besök på Cai Rang Floating Market. På marknaden såldes bland annat melon och ananas i stora båtar som lokalbefolkningen sen kommer för att köpa via mindre motorbåtar. Såklart fanns det även båtar som sålde frukt och dricka till turister. Andra stoppet som stod på schemat var på en risnudelfabrik där vi fick se hur man tillverkar risnudlar. Hela eftermiddagen gick åt till att ta oss ner till Rach Gia via buss. I denna stad skulle vi spendera natten för att, följande morgon, ta båten över till Phu Quoc Island och några dagars strandhäng.

Första dagen på Phu Quoc gick åt till att ta sig till Long Beach, hitta ett hostel och sedan ta oss ner till stranden för några efterlängtade timmar i solen. På kvällen gick vi och några andra från hostelet för att äta seafood barbeque, vilket var riktigt gott. Vi beställde in massa olika rätter som vi alla delade på, vilket gjorde att vi både fick smaka räkor, musslor, sniglar, bläckfisk och annat smaskigt.

Andra dagen, den 8:e, hyrde vi mopeder för att kolla rundor på södra ön. Först besökte vi en hundfarm där de födde upp och tränade tävlingshundar. Därefter tog det ett tag innan vi, på slingrande vägar, hittade ner till Sao Beach som skulle vara öns vackraste strand med vit sand och blått vatten. Efter en lunch på stranden och några timmars sol och bad satte vi oss återigen på mopederna och styrde mot Coconut Prison. Fängelset har idag gjorts om till ett museum och illustrerar hur fångarna under det vietnamesiska inbördeskriget blev behandlade och torterade. På kvällen umgicks vi med samma gäng som vi åt med dagen innan och bland annat karaoke. Bella hade oturen att stuka foten när vi gick på ojämn mark.

Tredje dagen på ön tog vi det lugnt med en stukad fot och en Hanna med maginfluensa. Det var tyvärr fler i vårt dorm som mått dåligt samma dag som vi kom och smittan tycktes bara spridas från person till person så det var inte så konstigt att i alla fall en av oss fick det.

Fredagen den 10:e splittrades gänget upp då Hanna inte hade ork nog åt att åka omkring och se saker. Alltså tillbringade Hanna dagen på stranden och Bella och Sofia hyrde motorcyklar för att ta sig runt på norra delen av ön. Först så hamna vi helt fel då vi endast lyssna på vägbeskrivning istället för att faktiskt kolla på kartan... Så vi fick fråga runt om vart vi hade hamnat någonstans men alla peka på helt olika platser på kartan så vi fick fortsätta att leta själva. Efter två och en halv timme var vi äntligen framme vid Vinpearl Safari som egentligen bara låg en timme iväg. Där fanns det många olika djur så som apor, giraffer, noshörningar, elefanter, tigrar, lejon, björnar, hyenor, påfåglar, zebror och så vidare. Det var ett väldigt fint safari där man kunde gå runt själva och kolla på djuren men även åka buss in på ett område där djuren kunde vandra fritt. Efter att ha gått runt på Vinpearl Safari någon timme åkte vi vidare till Phu Quocs Waterpark Vinpearl Land och åkte lite rutschkanor innan vi blev utkastade på grund av att de stängde.

Idag, lördagen den 11:e, har vi tagit oss över till Kambodja till staden Kep som ligger vid kusten. Självklart var vi tvungna att gå ner till havet, självklart blev vi sugna på att bada men hade struntat i att ta med badkläder. Alltså blev det nakenbad och självklart ska det komma några från lokalbefolkningen just som vi kommit ner i vattnet. Dessutom var stranden långgrund så vi fick helt enkelt vänta tills det hade blivit mörkt innan vi gick upp igen.



/ Bella, Hanna & Sofia

Inuti Cu Chi-tunnlarna.

Ser ni hur små tunnlarna verkligen är?

Ett exempel på fällorna vietnameserna använde under kriget.

Några av offren av Agent Orange.

Happy Buddha.

Mekongdelta.

Olika bilder från Sao Beach i Phu Quoc.

En så kallad Tiger Cage på Coconut Prison.

Ett styck svullen fot.

Vinpearl Safari.

Waterpark Vinpearl Land.

Avslutande selfie på bästa gänget!

Likes

Comments

Fredagen den 27:de hade vi bokat en guidad tur till My Son. My Son, som är en samling av gamla tempelruiner, låg en timme utanför Hoi An. Templen hade varit vackra och välbehållna än idag om inte amerikanerna beslutat sig för att släppa bomber rakt över tempelområdet under senare 1900-tal. Templen hade stått orörda i glömska under cirka 300 år och återupptäcktes igen av fransmännen. Som ett resultat av detta saknade dessvärre nästintill alla statyerna sina huvuden då fransmännen bestämt sig för att ta med dessa hem till Frankrike som souvenirer. Om ni är sugna på att se några av huvuden bör ni alltså ta en tur ner till museet Louvren i Paris. Vietnam har bett om att få tillbaka statyernas huvuden men utan framgång. Ruinerna var olika gamla från olika tidsperioder och influerade av både buddhismen och hinduismen. Vi fick inte se alla tempel som fanns i området då marken runt några av dem fortfarande innehöll minor som de än idag håller på att gräva upp. Efter rundvisningen i My Son begav vi oss tillbaka till Hoi An via en båttur längst Thu Bon-floden. Vi släpptes då av vid centrum och gick på en shopping-runda bland stadens många klädbutiker. Hoi An, som är känt för sina skräddarsydda kostymer och klänningar, hade ett stort utbud av byxdressar, klänningar, linnen och shorts, vilket gjorde att våra plånböcker blev betydligt lättare... Denna kväll var starten på det vietnamesiska nyåret, alltså var vi såklart tvungna att ut och njuta av lamporna, ljusen på floden, de tusentals blommorna, musiken och dekorationerna. Vid midnatt sköts det raketer över floden och folket på gatan hälsade varandra "Happy new year!"

Följande dag, den 28:e, hyrde vi mopeder för att sedan ta oss ut till Marble Mountains som låg 2 mil utanför Hoi An. Bergen innehöll grottor, tempel, pagodas och en utsiktspunkt där vi kunde skåda ut över landskapet och stranden. Efter besöket på Marble Mountains åkte vi ner till stranden för några timmars sol. När vi kom tillbaka till Hoi An bestämde vi oss för att kolla upp Hannas sår på skinkan som inte velat läka och bara blivit större. Alltså letade vi upp ett sjukhus som vid första anblicken verkade helt öde och trots att vi gick in en bit i byggnaden träffade vi ändå inte på någon. Efter en stunds letande hittade vi en sjukavdelning med sovande människor. Här hittade vi äntligen en sjuksköterska som bad oss vänta på läkaren i ett besöksrum. Enligt läkaren var det någon form av hudinfektion. Hanna fick därför 8 tabletter som skulle tas dagligen, plus en salva för såret. (Idag den 2/2 är såret nästan helt läkt och Hanna har sluppit biverkningar från tabletterna).

Hela dagen den 29:e spenderades vid hotellets lilla pool med goda milkshakes, sol och bad. På kvällen tog vi nattbuss vidare till Dalat. Dock blev vi avsläppta i Nha Trang vid halv fyra på morgonen för att vänta på en annan buss som skulle komma vid sex. Bussen kom dessvärre vid halv åtta, alltså blev det fyra timmars sömn på marken med väskan som huvudkudde.

Måndagen den 30:e var vi äntligen framme i Dalat runt tolvtiden. Efter en stunds letande lyckades vi hitta ett halvskabbigt hostel med lediga rum. Just under nyårsveckan kan det vara väldigt svårt att hitta husrum, dessutom är priserna högre. Vi tog oss till Crazy House, som är ett hotell men även en turistattraktion med väldigt märkvärdiga dekorationer och konstig struktur.

Följande dag, tisdagen den 31:e, begav vi oss tidigt från vårt hostel för att delta i canyoning. Denna aktivitet innebär att du klättrar nerför klippor och vattenfall med säkerhetslina. Rutten gick längs med (och simmandes i) floden genom flera vattenfall. Vi fick även hoppa från klippor ner i floden, vilket gav en häftig och hisnande känsla. Största vattenfallet vi fick klättra nerför var 25-30 meter högt medan den högsta klippa vi hoppade ifrån var cirka tio meter. Canyoning kan vara farligt då klipporna ofta är väldigt hala och det kommer kraftigt strömmande vatten ovanifrån, vilket gör att man kan tappa fotfästet och greppet väldigt lätt. På så sätt kan mycket skador uppkomma när man till exempel slås mot klipporna av vattenströmmen men vi lyckades komma undan med bara skrapsår och blåmärken.

Onsdagen den 1:a februari, var vi på ett snabbesök på Linh Phuoc Pagoda. Templena var färgstarka med otroligt mycket detaljer och kanske de vackraste byggnaderna vi sett hittills på resan. Eftermiddagen gick åt till bussresan ner till Mui Ne.

Idag, torsdagen den 2:e, gick vi upp halv tre på morgonen för att ta oss ut till de vita, vackra sanddynerna och se solen stiga upp över dem. Därefter bar turen av mot de röda sanddynerna där Bella även passade på att åka pulka nerför kullarna. Det blev ett snabbt stopp vid Mui Nes fishing village som bestod av hundratals små fiskebåtar nära kusten. Här kunde man även se fiskar, krabbor, bläckfiskar, musslor, snäckor, humrar, kräftor och räkor i massor. Sista stoppet blev vid Fairy Spring som är en grund flod. I floden kunde man vandra barfota och se de vackra sandformationerna som låg längs med vattnet. Eftersom turen började så tidigt var vi tillbaka i centrala Mui Ne redan klockan nio, vilket gjorde att vi även fick en heldag vid stranden. Tyvärr underskattade vi solens styrka och smorde inte in oss tillräckligt. Resultatet blev tre röda kräftor... Ikväll ska vi ta ännu en nattbuss, denna gång vidare till Ho Chi Minh City. Just nu befinner vi oss på nattbussen som förvånansvärt nog har wi-fi som funkar!

Det har tyvärr varit många dagar mellan inläggen men vi skyller detta på dåligt internet och brist av tid.


/Bella, Hanna & Sofia

My Son, Bella och en huvudlös staty.

En bensinstation i Hoi An, inte det lättaste att hitta i den hektiska trafiken...

Till höger står Hanna likt en jätte bredvid en liten butiksägare. Inte konstigt att kläder inte passar oss här!

Söt gumma som sålde lyktor man kunde köpa för att sedan låta flyta ut på floden. Detta gjorde vi under första kvällen av den vietnamesiska nyårsveckan.

Lite bilder på alla de vackra dekorationer som kommit upp för att fira in det nya året.

Marble Mountains utanför Hoi An.

Väldigt nöjd Hanna under rump-undersökning.

Crazy House i Dalat.

Canyoning utanför Dalat.

Vattenfallet vi hoppade nerför (stolta tjejer).

Canyoning-gruppen som alla överlevde dagen.

Linh Phuoc Pagoda utanför Dalat.

De vita sanddynerna i Mui Ne.

De röda sanddynerna i Mui Ne.

The fishing village.

Bella och Sofia på promenad i Fairy Spring.

När man bränt sig men inte kan motstå solen.

  • Vietnam

Likes

Comments

Vädret här i Danang den 25:e har inte varit särskilt bra då det regnat en hel del. Dock är det i alla fall varmt i luften, vilket är skönt efter det kyliga och blåsiga Hanoi. Idag har vi tittat runt i staden, gått ner till stranden och fikat. På kvällen åt vi på en mysig lokal restaurang med riktigt god vietnamesisk mat. På vårt hostel bodde många andra backpackers som vi umgicks en del med och på kvällarna samlades vi på hustaket för samtal och gratis öl. Eftersom vädret var så dåligt har vi inte varit sugna på att åka iväg på några turer, därför tänkte vi att vi istället kunde berätta lite om våra helhetsintryck från Laos och Vietnam.

Vår upplevelse av Laos var att landet bland annat hade ett lugnt tempo då befolkningen aldrig verkade stressade och städerna aldrig var särskilt högljudda. Inte ens på de populära turistställena var det särskilt mycket turister. Infrastrukturen var dålig då korta avstånd kunde ta väldigt lång tid att ta sig fram med buss. Vägarna var dessutom ofta buckliga, slingriga och små. Naturen är väl det vi kommer minnas mest. Så vacker och enkel utan moderniteter och turistanpassning. Laos var definitivt ett land vi kommer minnas med glädje och ärligt talat har vi nog fått ett bättre intryck av Laos än av Vietnam än så länge.

Vietnam är nästan tvärtemot Laos med mycket turister, livliga och högljudda städer samt lite bättre vägar. Om vi sa att Laos trafik var kaotisk så är det inget emot vad Vietnams trafik är. Här kör de på både vänster och höger väghalva, tutar istället för att använda både blinkers, backspegel och broms och kör förbi människor med bara någon decimeters marginal. Maten både här och i Laos är riktigt god. Ofta är den billiga gatumaten godare än maten man köper på fina restauranger. Ett billigt mål gatumat kostar mellan 10-30 kronor medan den dyrare maten på restauranger ofta ligger på 40-80 kronor. Detsamma gäller priserna i Laos, om än något lägre där.

Torsdagen den 26:e lämnade vi Danang för att ta oss till Hoi An via lokalbussen. Tanken var att vi skulle gå till busshållplatsen för att vänta på bussen som gick en gång i halvtimmen. Istället körde bussen förbi oss när vi var påväg dit och en man i bussen ropade ut "Hoi An?" "Hoi An?" mot oss. Vi nickade tveksamt och bussen saktade in men stannade aldrig. Alltså fick vi visa prov på lite gymnastik och hoppa på i farten.
Väl framme i Hoi An visade det sig att det inte fanns några taxibilar. Istället var det en åktur med moped och förare som gällde, vilket vi först var väldigt skeptiska till då vi sett hur mopedisterna betett sig i Hanoi och Danang. Till vår förvåning var dock förarna väldigt försiktiga och förstående så åkturen var inga problem och dessutom ganska underhållande. Därefter checkade vi in på ännu ett hostel och gjorde upp planer inför morgondagen.


/ Bella, Hanna & Sofia

Dragon bridge, Danang

Hittade stranden men vädret svek oss...

Tillfälliga barnvakter till bortkommet barn???

Typiska vietnamesiska gaturestauranger har ofta såhär låga bord och stolar. Detta var vår favoritrestaurang i Danang.

Backpacker-häng och biljardspel!

Bella och hennes söta mopedförare.

Likes

Comments

Bussresan vi tog från Luang Prabang till Hanoi den 20:e skulle ta mellan 22 till 24 timmar... Den tog 27 timmar... Kvinnan bakom Hanna och Sofia satt och kräkte med jämna mellanrum. Sömnen hade svårt att infinna sig eftersom vägarna var så slingriga att det var omöjligt att ligga stilla i sätet/sängen. (Det var som typ våningssängar och var cirka fyra decimeter breda.) Efter en timme stannade bussen till för att släppa in ännu fler passagerare, trots att bussen redan var full. Dessa passagerare satt alltså i gången, vilket gjorde en redan trång buss ännu trängre. Det enda mål mat vi fick under dessa 27 timmar var lunch, vilket gjorde att vi var rejält hungriga när vi äntligen kom fram, speciellt eftersom vi inte hunnit äta någon kvällsmat innan vi satte oss på bussen. Först när vi kom fram gällde det dock att hitta en pålitlig taxi in till the Old Quarter. Efter en hel del prutande blev vi avsläppta i närheten av Hoan Kiem Lake och efter lite frågande och kartläsande kunde vi orientera oss. Vi tog in på första bästa hostel med lediga sängar, vilket råkade ha en ingång som påminde om en 20 meter lång gränd innan vi kunde gå upp för några trappor till ett rum med dorms. När vi äntligen betalt för oss gick vi ut för att äta en efterlängtad kvällsmat.

Dagen den 21:e gick mestadels åt till att kolla in staden. Vi besökte ett fängelsemuseum som ligger här i centrala Vietnam i the Old Quarter där vi har vårt hostel. Dessutom köpte vi biljetter till en vattendocksteater som tydligen är populär att gå på. Teatern var nog det mest konstiga vi bevittnat hittills men var ändå relativt underhållande. Tyvärr sjöng och pratade de på vietnamesiska, vilket gjorde att vi inte alltid förstod berättelserna som utspelade sig i vattnet. På kvällen var vi trötta på ris och nudlar som serveras morgon, middag och kväll här. Alltså bestämde vi oss för att äta på KFC, vilket var underbart. För första gången på länge kunde vi äta oss riktigt mätta.

Morgonen den 22:e började tidigt då vi bestämt oss för att ta en tvådagars cruising med övernattning på en båt ute i Halong Bay. Alltså gick förmiddagen åt att ta sig dit med buss för att sedan äta lunch på båten. Tillsammans med oss var två spanska tjejer som för tillfället bodde i Kina samt två tyskar. Trevligt sällskap i samband med god mat, glad besättning och en underbar utsikt gjorde de 24 timmarna vi tillbringade på båten riktigt bra. Efter maten släppte de iväg oss på en varsin kanot för att själva kunna ta en närmare titt på de fantastiska berg och klippor omkring oss som utgör Halong Bay. På kvällen fick vi möjligheten att fiska bläckfisk. Dock hade ingen av oss turen att få upp något men besättningen hade desto mer tur. Resultatet blev fyra grillade bläckfiskar som vi kunde smaka med lite chilisås att doppa i. Mums...

Idag vaknade vi tidigt för att äta frukost och sen besöka en av Halong Bays vackraste grottor. Grottan var stor och upplyst med mycket stalaktiter och stalakmiter - riktigt fin om än lite väl turistanpassad då vi efter grottorna i Laos var vana vid att vara helt ensamma i mörkret och hitta våra egna vägar över den ojämna och bergiga marken. En tidig lunch intogs innan vi började åka tillbaka till hamnen och vår bussresa tillbaka till Hanoi.

Imorgon bär det av med flyg ner till Danang, där vi, efter någon dag, kommer ta oss vidare till Hoi An. Flygbiljetterna var billiga men dock dyrare än bussbiljetter men efter den långa bussresan hit från Laos kände vi att vi var värda snabbare och bekvämare transport.


/ Bella, Hanna & Sofia

Den trånga nattbussen.

Hoan Kiem Lake i the Old Quarter.

Hoa Lo Prison Museum

Vattendocksteatern.

Vår söta lilla båt.

Vietnamesiskt kaffe.

Inte ens långt ut på havet kommer man undan försäljarna (suck).

Kolla glasögonen!

Vi och våra älskade spanjorer!

  • Vietnam

Likes

Comments

Haft fullt upp så inte hunnit med att skriva här på ett par dagar!
Efter vi skrev sist tog vi oss upp mot Huay xai i Norra Laos, en resa som tog oss 12 timmar, på en bucklig väg, i en minivan som var både trång och som det regnade in i. Vi kom dit på kvällen, hittade snabbt ett boende och käkade kvällsmat. Dagen efter tog vi det lugnt, lärde känna staden och kollade på tempel. Bella och Hanna hittade en frisörsalong där de klippte av cirka 15 cm av håret för endast 15kr.
På kvällen fick Bella feber och förkylning, så det blev även en tidig och lugn kväll för oss.

Tidig morgon den 13:e checkade vi in på the Gibbon Experience's office. Därefter bar det av tre timmar rakt ut i den bergiga djungeln. Eftersom det regnat konstant i tre dagar och precis börjat klarna upp, var vägarna som i vanliga fall är fasta, helt leriga. Vi kände oss som Bambi på hal is... Fast i lera... Sedan började vår första tre timmars långa trekking uppför bergen, förbi ett vattenfall och avslutades med ziplines mellan bergen till vårt trädhus. Detta var det enda sättet att ta sig till de olika husen.

Natten gick problemfritt med undantaget att Sofias väska blev våldgästad av en råtta som både bet hål i hennes väska och åt upp vår enda gemensamma tandkräm... Förutom råttor fanns det även gott om decimeterstora spindlar samt blodiglar, vilket Bella, som allt annat, hade privilegiet att uppleva.

Andra dagen tillägnades åt mer trekking och ziplines. På eftermiddagen lämnade vår guide oss plötsligt och sa att vi kunde åka zipline på egen hand. Detta innebar att vi fick koppla fast oss själva och se till att vi kom hela vägen fram. Skyddsutrustningen bestod av ett par handskar, alltså inte ens en hjälm.

Tredje dagen gick vi i ytterligare tre timmar, men endast för att ta oss tillbaka till bilen som skulle ta oss tillbaka till Huay Xai. Där hade vi endast 30 minuter på oss att fräscha upp oss innan vi satte oss på nattbussen tillbaka till Luang Prabang. Vi trodde att bussresan dit var hemsk men det tog vi snabbt tillbaka när busschauffören hade disco i förarsätet med en polare. Sömnen förbättrades inte av att chauffören tutade i takt med den oerhört gräsliga och höga musiken.

När vi väl kom fram till Luang Prabang igen den 16:e var vi tvungna att ta en "powernap". Dessutom kände vi oss välförtjänta av en timmes Lao-massage efter tre intensiva dagar. Kvällen ägnades åt att ta farväl av det australienska gänget vi var med under the Gibbon Experience. Vi åt buffé och gick sedan ut för att bowla.

Den 17:e tog vi oss till Kuang Si fallen som är ett av Laos mest sevärda turistmål. Där fanns det även en fjärilspark och ett räddningscenter för björnar. Vattnet var otroligt blått, atmosfären fridfull och vädret på topp. När vi fortsatte uppför vattenfallet hittade vi ett stängsel där det stod "Prohibited area, do not enter" så vi var tvungna att ta en liten extrautflykt som tog oss till ännu ett vackert vattenfall minus alla turister. Vägen dit var hal, brant, smal och vi var tvungna att ta oss genom ett litet vattenfall.

Idag har vi ägnat en heldag åt kanotpaddling på Mekongfloden mellan Laos mäktiga berg. Efter lunch begav vi oss till Pak Ou caves med kanoterna. Turen tog oss även till en så kallad Whisky village där vi fick provsmaka risvin och whisky (usch).

Imorgon lämnar vi landet för att ta oss till Vietnams huvudstad Hanoi. Vi är lite spända över bussresan då den kommer ta cirka 24 timmar och vår senaste bussresa inte var den bästa av upplevelser. Innan bussresan kommer vi att gå på yoga och bara lägga oss vid poolen för att sola, bada och ta det lugnt.


/ Bella, Hanna & Sofia



Det ena trädhuset vi bodde i

Utsikten från toaletten var helt fantastisk även fast positionen inte var den bekvämaste.

Vår guide Yia, världsbäst!!

Ser ni kanoterna? Så mäktiga berg!

Likes

Comments

I förrgår kom vi fram till Vang Vieng efter en fyra timmars busstur från Vientiane. Vi checka då bara in staden, tog det lugnt och planera inför morgondagen, vilket var även passande eftersom Bella lyckats bli matförgiftad men återhämta sig snabbt.
Eftersom vi bara skulle vara i Vang Vieng en heldag gav vi oss ut tidigt morgonen därpå (9:e) och hyrde en varsin vespa och begav oss långt ut på landsbygden. Där fanns det en otroligt vacker natur där både kor, grisar, getter och höns sprang fritt längs med och på vägen. Vi besökte först en liten grotta och därefter de två stora grottorna Golden Flower Cave och Tham Phu Kham där det även fanns en Blue Lagoon så vi äntligen kunde svalka oss för första gången under resan. Dock så var vägarna dit inte som vi hade tänkt oss. En bra bit på väg till Golden Flower Cave var vägen endast en halvmeter bred, stenig och extremt lerigt vilket gjorde att vi körde fast några gånger och fick putta fram varandra, vilket resulterade i inte särskilt vackra kläder, men vi kom fram till slut. När vi kom fram till Tham Phu Kham möttes vi av en skylt som sa att vi skulle först gå upp för en 120 meters lång trappa för att komma till grottan men man kan snarare säga att vi fick klättra upp för en 120 meters lång bergsvägg. Tyvärr fick vi inte många bra bilder från grottorna då de var bäckmörka. Men det var en helt fantastisk upplevelse som måste ses med egna ögon.
Under eftermiddagen åkte vi Tubing längst Nam Song-floden, vilket innebär att man ligger och flyter på en stor gummiring längs med en flod där det finns olika barstopp. Kvällen spendera vi sedan ute med ett gäng andra backpackers från världens alla hörn.
Idag har vi tagit oss från Vang Vieng till Luang Prabang för att endast spendera en natt här innan vi åker vidare till Huay Xai och the Gibbon Experience, som ni kommer få höra mer om nästa gång vi har internetuppkoppling och då är vi antagligen tillbaka i Luang Prabang igen.

/ Bella, Hanna & Sofia

Såhär såg ingången till Golden Flower Cave ut.

Inuti Tham Phu Kham.

Inuti Golden Flower Cave.

Blue Lagoon!

Likes

Comments