Första advent, första inlägget, första riktiga planeringsdagen, allting har en första gång.
Vi ska gifta oss, i september nästa år, det är ungefär så långt vi har kommit. Rättare sagt det är så långt vi har kommit tillsammans, jag och min blivande man. Jag har mer eller mindre, i mina tankar planerat och genomfört ett X antal olika bröllop med olika teman på olika platser med olika antal gäster. Traditionellt på en idyllisk herrgård, ensamma barfota på en öde strand i söderhavet, i Central Park med familjen, avslappnat trädgårdsbröllop, på en fjälltopp åkandes i hundspann. Detta är bara en del av de olika varianter som har virvlat i min lilla skalle, egentligen är det inte så konstigt att J himlar med ögonen, suckar tungt och stålsätter sig när jag återigen börjar på mitt pladdrande som oftast börjar med:

"Jag har funderat lite... Hade inte varit coolt och göra så här och här?"

J- "Vadå pratar vi bröllop nu igen? Har du ändrat dig igen? Hade vi inte bestämt oss?"

Jag - "Äsch vi har inte bestämt nånting, vi bollar ju idéer fortfarande, kom igen nu lite fokus tack!"

På detta vis har vi diskuterat i ungefär två år, sedan vi förlovade oss i mars 2015. Vi hade faktiskt ett datum bestämt och lokalen va bokad, men det föll på att dels kände vi att gästantalet blev enormt, 120 personer. Vi vill kunna njuta av varje sekund och umgås med framförallt varandra men också våra nära och kära. Sen blev jag gravid, så då bestämde vi oss för att börja om från början och här är vi nu.

Vi har bestämt oss för hur vi ska göra - ett litet intimt bröllop med närmsta familjen närvarande. Vi åker iväg allesammans i hemlighet från övrig släkt och vänner. Vi väljer sedan att fira med dem sommaren 2018 med en hejdundrande bröllopsfest i en trädgård långt ut på landet.


Likes

Comments