En sak som ständigt hemsöker mig är om jag mår bra eller inte. Är jag lycklig? Vad fattas? Vad har andra som inte jag har? Vad har jag som ingen annan har? Hur ska jag göra för att få den och den intresserad? Varför funkar inte det för mig? Men ibland stunder av total självkänsla. Ingen kan motstå mig. Allt kommer att bli bra. Mitt liv är avundsvärt.

Och ibland går allt så snabbt att tankarna inte hinner formuleras och jag måste ta en stund och inte tänka på något alls.

Oftast när tankarna kryper fram motar jag tillbaka dem. Men när jag är själv sittande på en buss kan tid och rum upphöra att existera och jag kastas fram och tillbaka i mina skälvande minnen och påhittade scenarios.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Angående oundviklig tanke 4.

Du borde nog väntat.


Likes

Comments

Jag har inte skrivit på ett tag.


Inte haft tid.


Allt har varit ett enda stort virrvarr av känslor, människor och framförallt nya ingredienser. För ja, jag har smakat på ett par nya ingridienser. Kanske lite för mycket av en viss. Men efter att ha gått igenom den här tiden har jag lärt mig ett och annat om mig själv. Jag är en väldigt obrydd person. Jag skakar av mig nedgångar. Skyller det på något annat. På ett sätt är jag glad att jag har den här egenskapen då den gör att jag sällan blir sårad eller har ångest. Men den gör också att jag inte inser allvaret i vissa saker. Något annat jag insett är att jag bara följer med utan något vidare konsekvenstänkande alls. I vissa fall blir resultatet fantastiskt i andra blir det sådär. Och när det väl blir sådär viftar jag bort det och skyller det på något annat så att minnet ändå blir någorlunda fantastiskt.

Likes

Comments

​Jag lever mitt tonårsliv med allt det har att erbjuda. Visst, inte allt men många ingredienser finns med i den virvlande och bubblande grytan som är mitt dagliga liv som 17-åring. Vissa ingredienser är oemotståndliga trots att jag vet att dem kommer göra grytan sur i slutändan. Andra ingredienser har jag ännu inte adderat trots att många andra gjort det. Vissa vill jag inte alls ha att göra med medan andra lockar så oändligt. Ibland tänker jag på det jag anser vara viktigt nu och inser att det inte alls kommer vara lika viktigt om 10 år. Men den tanken hjälper inte att släcka törsten efter dessa spännande ingredienser mitt liv serverar just nu.

Likes

Comments

​Jag har svårt att minnas vissa saker och det skrämmer mig. Faktumet att jag inte kommer ihåg detaljerat vad som hände för en månad sen är otroligt sorgset på något vis. Det är som förlorad tid. Det man minns finns. Men det man inte minns då? Hände det ens? Det som då hade stor betydelse existerar inte längre. Jag vet att det är min hjärna som sorterar bort det som den anser är onödigt och att det är helt normalt att glömma men jag kan inte hjälpa att känna mig som en usel detektiv som förbiser viktiga detaljer i det mysterium som kallas mitt liv.


Likes

Comments

​Ska man vänta? Eller få det överstökat? Jag är rädd. För att få det överstökat. Men även rädd för att vänta. Lösningen är att sluta bry sig om andras åsikter. Men det är något jag ännu inte lyckats bemästra. 

Likes

Comments

​Älska dig själv. Hur ska du annars stå ut hela livet?

(med Keeping Your Head Up - Don Diablo Remix i öronen)

Likes

Comments

Försök åtminstone vara snäll mot din mamma. Du är hennes allt och för dig är hon ingenting. Men när hon sedan faktiskt inte är någonting kommer du ångra att du inte gav allt.

Likes

Comments

Man ska ta vara på varenda sekund av sitt liv. Till exempel ska man inte sitta på tåget och hålla på med sin mobil. Kolla ut genom fönstret och ta in naturens vackra former och linjer eller prata med dina medmänniskor runt omkring. Tänk på hur du vill bli ihågkommen av andra men även av ett äldre du. Kanske inte tyst sittandes med en mobil klistrad till ansiktet?

Likes

Comments