Header

Visst är politik kul? Särskilt när man blir kallad för SD. Tycker du att SD är bra och du står för allt de säger, fine inga problem för mig. Det är din åsikt och jag respekterar den. Men jag känner att jag inte riktigt är SD material, har lite för skilda åsikter från dem för att kunna heja på dem i nästa val. Jag blev iaf kallad för SD:are när jag hade en diskussion med min klasskompis. Vi pratade om invandrarfrågan och hon tyckte att vi skulle ta in alla vi kunde i landet. VI har så mycket plats över, knappt två tredjedelar av Sverige är befolkat. Det är humant att ta in dem. Märke ni att jag strök under humant. För hur humant är det att ta in 100 000 flyktingar som flyr för sina liv som vill passa in i samhället och mötas av ... ja vadå, ingenting? För när de kommer hit mäts de av stängda grindar, utanförskap och tältstäder. Liknande de tältstäderna som de precis har flytt ifrån.

De får det inte bättre här för att vi inte har resurserna till att ta in alla på en gång. Vilket är dåligt jag vet; "politikerna skulle ha tänkt på detta tidigare, de skulle ha sett att detta skulle hända" och bla bla bla. Det finns en miljon anledningar och bortförklaringar till vad vi skulle ha gjort istället, hur vi skulle ha kunnat förhindra detta kaos. Men nu är vi här och vi behöver bara göra det bästa av situationen.

För att jag sa och tycker att set inte är humant att ta in alla på en gång för vi inte kan försäkra dem om trygghet och säkerhet i Sverige. Blev jag kallad SD. Jag blev kallad SD för att jag rörde till i grytan på PK idealen. Jag gick in i gråzonen som ingen vågar röra i vårt avlånga land.

Varför är vi så rädda för att säga vad vi tycker? Jag vet varför och det vet ni också; för att vi dömer folk så fort de har en annan åsikt, en annan stil ja, kvittar vad det är. "Jag vet allt, jag är bäst. Universum det snurrar runt mig". Det är många som lever efter det mottot, kan man kalla det motto eller bara livsregel. Hur kan vi som varje dag lär oss något nytt säga att vi vet allt? Att vi är bäst och universum snurrar runt oss. Det är en tråkig och farlig bubbla att leva i vilket många av oss gör idag. Vi är så fokuserade på vad jag ska göra, hur jag ska göra, jag, jag, jag. När är det dags för du? När är det dags att sätta våra kompisar eller någon annans behov före våra egna.

Jag tycker inte vi ska vara rädd för att säga vad vi tycker. Vi kan storma riksdagen och skrika högt så att alla hör just vår åsikt. Vi kan skrika på gator och torg. Skriv på fb, twittra. Sociala medier är ett fantastiskt verktyg för att få sin röst hörd. Vi kan inte krypa in i de två boxarna som finns utan vi måste våga stampa in i gråzonen. Leka lite hallanballan och för vi hör hela tiden att alla människor är olika och unika. Varför kan då inte våra politiska tankar vara det också utan att bli kallad för antingen PK eller SD.

Likes

Comments