Under mitt år i behandling börjar det mer och mer gå upp för mig att mitt kontrollbehov är större än träningsfixeringen, kostregimen och allt där emellan.

Jag har alltid haft regler för mig själv att följa, inte att jag tvättat mig ovanligt mycket eller kollat spisen 10 ggr utan mer i form av "jag ska gå fram till det trädet och sedan vända" eller jag ska springa i 92 minuter eller jag ska äta den eller den lunchen och sedan gå hem till mamma och då ska hon bjuda på den middagen etc. Så fort jag bestämt i mitt huvud (vad det än är) så måste det bli så. Annars kommer ångesten. När jag var yngre kunde jag äta makaroner med ketchup varje dag i tre veckor utan problem. Det blev en trygghet. Det var svårt att bryta mönster, alltid.

Något jag haft svårt att stå ut med är den känsla av tomhet som jag känner när jag inte gör det jag beslutat mig för och istället släpper kontrollen. Vad händer då?

Jag jobbar nu mycket med att inte tänka ut i förväg utan se vart vägen för mig, utan att ha ett mål. Jag måste inte alltid ha ett mål.

Jag har också alltid haft svårt med känslor som varit annat än positiva och sköna. Alltid velat åtgärda mina känslor. Om jag känt något som inte känts bekvämt i kroppen - då har jag velat lösa det direkt och jag har haft svårt att känna ro i att uppleva saker bara för sakens skull. För då har tomheten kommit, och frågorna, är jag värd det? Vad får jag ut av detta?

Jag har levt med en diffus känsla av att allt måste kännas rätt i kroppen. Allt måste va rätt, kännas rätt. Stämning, rätt tallrik att äta på, rätt glas, ingen radio på, värmen på lagom nivå... Jag har aldrig tänkt på mig själv som en person med kontrollbehov för jag har aldrig haft det i hemmet eller bland mina saker. Jag har varit slarvig.

Mitt liv har verkligen gått i tydliga perioder där varje sak och period har fyllt en funktion i mitt liv.

När jag nu provar att släppa taget en aning och go with the flow lär jag mig att livet fortsätter, inget farligt händer, ångesten och oron avtar ändå och jag blir fri.

Någon som känner igen sig?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments