Det går upp och det går ner. Jag märker att jag mer och mer börjar ifrågasätta mina tankar och vanemönster men kan ändå inte riktigt släppa dem och vet inte vad som är rätt och fel. Håller kvar vid vissa beteenden och Yvonne och Ylab menar att detta till mycket stor del har att göra med fysiska symptom som fettbrist och energibrist. Efter i söndags, när vi hade en ny utbildning och fick träffa dem som kommit lite lägre på vägen, blev det plötsligt ännu jobbigare. Det går ju inte att undvika att man börjar resonera med sig själv och andra. 

Jag fick panik över vilka siffror just jag hade på bod-podd mätningen och träffade Yvonne och efter en ganska hård debatt insåg jag väl ändå tillslut att det just nu är helt onödigt för mig att få reda på exakt vad jag har för fettprocent, basal ämnesomsättning med mera. Innan de vet exakt hur mycket jag tränar är det ju ingen vits att börja förändra något. Jag har förstått att kroppen är betydligt mer komplicerad än det allmänna "energi in/energi ut". Jag får kämpa vidare. Nästa vecka ska jag frysa mitt träningskort. 

I går kväll när jag kom hem var jag speedad, jag diskade, torkade golvet, fixade tvätthögen mm. mm. Hade bestämt mig redan innan under dagen vad jag skulle äta så det var liksom som att jag gick och sköt upp njutningen av den. Jag ville liksom ha det framför mig för jag visste att njutningen snabbt skulle gå över...

Jag åt tillslut och det var så gott! Men till min stora besvikelse gick det ännu snabbare än jag tänkt att äta och jag blev inte mätt, ville ha mer. Men då kom tankarna, alla de där jobbiga.

Ibland blir det som om det som jag lär mig och som berättas för mig inom 2 dagar är som bortblåst... Borde ha deras röst på ett USB, så kan jag spela upp det varje gång det känns jobbigt... Om jag var dem skulle jag göra affärer på att sälja USB som såna som jag kan lyssna på istället för de dumma egna tankarna som snurrar runt. vem vet, om man spelar det under en hel natt när man sover kanske man indoktrinerar sig själv och helt plötsligt börjar tänka annorlunda? :)

Å om det ändå var så lätt... Ska kanske ändå testa och göra en smyginspelning nästa gång....?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments


Ibland blir jag så trött på hela mat, tränings- och hälsodialogen i Sverige, eller ja ganska ofta faktiskt. Nu när jag själv är på tillfriskningsvägen ser jag det ännu tydligare. Det var som min man sa till mig häromdagen: att prata träning och kost med dig för två månader sedan var som att prata politik med en Nordkoreansk statstjänsteman....

På ett sätt är det väl rätt skönt att se att jag inte är den enda i Sverige som har ett "stört" förhållande till mat. Var och varannan människa har det och speciellt den offentliga debatten med så kallade proffstyckare som inte har en aning om vad de egentligen snackar om, de är så inne i sina teorier att varken de själva eller andra längre ens lägger märke till hur sjukt samhället har blivit.

Jag gör det, för jag är själv inne i det och förhoppningsvis på väg ut. Läste någonstans att de som haft en ätstörning och lyckats ta sig ur den faktiskt mår mycket bättre och har en betydligt sundare inställning till mat jämfört med gemeneman.

Vissa dieter bildar typ sektliknande grupper. Frälsta individer i grupp som är lyriska över hur de går ner i vikt av att utesluta kolhydrater, äta endast rawfood, massa fett etc. Orkar inte ge mig in i den debatten, säger bara tre saker.

1. De brukar inte vara lika kaxiga efter 1 år då de väger samma eller mer än innan, vatten försvinner snabbt ur kroppen och då förlorar man snabbt vikt (kolhydrater binder vätska
2. Alla som skrivit böcker om tex GI eller LCHF, utom typ en (Annika Dahlkvist), är män och män älskar ju kött och fett som bekant. Dieten passar dem som handen i handsken, inte konstigt att de skuttar av glädje och försöker hitta alla sorters anledningar till att det är den absolut bästa dieten. Kvinnor behöver rent biologiskt mer kolhydrater än män. Tänk bara på godissuget man känner innan mens.
3. Dieter och vilka livsmedel man plötsligt ska utesluta går i trender och snart är kolhydraterna tillbaka igen. På 80-talet var det fettet som var livsfarligt och allt skulle vara light.

Å nu gav jag mig in i debatten ändå, var ju inte det jag skulle skriva om. En sak till bara. Hur vet man att det är just kolhydraterna som gör att man minskar i vikt? Alla kroppar behöver en balans mellan kolhydrater, fett och proteiner. Det är byggstenar och för mycket av det ena och uteslutning av det andra gör att kroppen måste kompensera med vätska och inte kan ta upp alla näringsämnen bland annat. Om man då äter mer fett (från att ha ätit i princip 0) går man ner i vikt. Så mer kolhydrater och mer fett i den ekvationen skulle ändå göra att man gick ner för kroppen balanseras.

En annan sak som är mycket märklig i matbloggeriet är alla som berättar i sina bloggar om vad de ätit under dagen och är stolta över att "i dag åt jag en kanelbulle till lunch och till middagen åt jag faktiskt glass och sedan lite chips" Dessa personer kan ju inte ha helt sunda tankar. Det pågår en tävling mellan tjejer i 18 - 30 årsåldern gällade vad de ätit för "osunda saker", hur de faller för frestelsen och "syndar".

Egentligen, vem bryr sig om du åt en kanelbulle efter middagen? Bra för unga tjejer att se att man faktiskt kan äta? Nej, jag Tycker det bli skevt, speciellt när nästa inlägg plötsligt handlar om diet, om hur de kompenserar sin bulle med träning. Vad unga tjejer behöver är att tänka mindre och inte ens lägga märke till att någon "unnat sig" en kanelbulle.

Likes

Comments

Jag har aldrig gillat TV-programmet Debatt, tycker aldrig att personer får prata till punkt och kommer inte till sin rätt. Samma sak hände igår i debatten mellan Yvonne Lin och Jonas Colting. Jag tycker i stort att det är positivt att gemeneman får mer info om att ortorexi finns och om vad det är. Dock anser jag att debatten handlar om att man blandar ihop äpplen och päron. Man diskutera ju sällan hur samhället ska se på alkohol eller hur mycket/lite som är hälsosamt och sunt att dricka genom att jämföra med hur mycket alkoholister dricker. Colting vill att folk ska träna mer och inte vara rädda för att röra på sig eller aktivt välja sund mat. Yvonne håller med om det men menar att det finns vissa (fler och fler) som detta går för långt för, så långt att det blir en psykisk sjukdom.

Tidningen Dagens medicin tar upp ämnet på ett bra sätt tycker jag, jättebra att vården får veta mer om ortorexi: http://www.dagensmedicin.se/blogg/hanna-brus/jonas-colting-raljerar-kring-psykisk-ohalsa/

Programmet debatt kan du se här: http://www.svtplay.se/video/2013399/1-5-22-00-textat



Likes

Comments

Jag kände redan i går morse att jag liksom var lite ur balans. Men jag åkte in till stan, var hos läkaren och förlängde min sjukskrivning (är sjukskriven på 25% fram till sista juni). Tanken är att jag ska vara ledig onsdagar för att återhämta mig och ge kroppen en chans att komma ner i varv. Onsdagar har jag också träning på Ylab en timme. Jag har varit sjukskriven i ca 4 veckor nu och när jag tittar tillbaka märker jag ett tydligt mönster, jag använder onsdagarna till att "passa på" , "hinna ikapp" och "fixa till". Inte en enda onsdag har jag vilat eller gjort det som jag kanske eg borde...

Hur som. Jag var på Ylab och tränade, vi fokuserade på bålen, har så svårt att hitta mina inre magmuskler. Stressade hem, kom hem vid 1530 och hade inte ätit lunch. Åt yoghurt med frön för det var det enda jag kunde tänka mig. Städade huset inför kvällens middag och hann precis klart.

Middag med vänner, trevlig, åt grillat kött (som jag ätit på flera år) efterrätt grädde med jordgubbar. Jag mådde helt ok.

Men sedan vaknade jag mitt i natten av att mitt hjärta rusade som det aldrig gjort förut. Jag fick svårt att andas och fick då ännu mer panik, försökte tänka klart men det gick inte, kippade efter luft men började må illa. Det avtog lite men sedan kom en ny våg, jag var säker på att jag skulle dö. Började skaka, väckte min man och skrek att han måste ringa ambulans för jag höll på att dö.

Det var hemskt.

Jag fick prata med en sjuksköterska som lovade skicka en ambulans, när jag låg där och försökte andas strömmade tankar över mig. Vad håller jag på med? Jag kommer dö. Varför tränar jag så hårt? Hjärtinfarkt vid 32..

Två trevliga ambulansmän kom vid 03:00 och kollade puls och blodtryck. Fantastiskt fina värden tyckte de, jag försökte förklara att jag nu går en behandling mot ortorexi. De hade de hört om på radion igår sa de, jag kunde inte vara mer tacksam över att debatten faktiskt gett insikt om allvarligheten i vad det är. De tyckte ju inte jag var så där sjukligt smal ju sa de, utan stark!

Jag ville bara bli av med mina panikkänslor...

Hjärtat kan rusa ibland sa de, det är inget farligt utan man måste bara fokusera på att andas. Jag mådde bättre och avstod ambulansåk.

Nu i efterhand förstår jag att det var en panikångestattack och det visste säkert ambulansmänen också.

Jag känner mig fortfarande inte helt hundra och det var en riktigt obehaglig upplevelse. Har ni upplevt en panikångestattack och hur har ni hanterat den?

Likes

Comments



Igår hade vi utbildning i träningslära. Det man ibland glömmer bort är att den sk "gymtrenden" bara funnits sedan 90-talet och började med aerobics och step-up. Idag ser det annorlunda ut och allt fler ska köra riktigt hård träning. Friskis & Svettis som länge stått för rörelseglädje och gemenskap börjar falla in i samma trend som övriga  gymkedjor och får allt större bekymmer med dopning, pulver och piller. Deras pass blir också tyngre och tuffare. 

Vi pratade om värdegrunder.  Utifrån vilken värdegrund tränar du? 

Fysiologisk (löpare/cyklister/ simmare) uthållighetssporter

Biomekanisk (säkerhet/krafter/belastning) styrketräning

Psykologisk ( må bra, få energi, känna glädje)  yoga, meditation, aerobics, zumba

Estetisk (snygg, smal, muskulös) fitness 

Social (tillsammans med andra) lagsport, pass 

Beroende på vilken värdegrund man tränar utifrån kommer man att ha olika mål. Dessutom vinklar media olika budskap utifrån olika av ovan värdegrunder vilket kan leda till förvirring. Vad är bra och varför? 

Skillnaden mellan elitidrott och Motionsidrott är ofta att elitidrottare vill spara så mycket energi som möjligt medan motionärer ofta vill göra av med så mycket energi som möjligt. Ofta fallerar det på att ortorektiker tränar som elitidrottare men inte återhämtar sig tillräckligt.

I morgon ska Yvonne Lin debattera om ortorexi med Jonas Colting i programmet debatt, missa inte det. Det jag hoppas Yvonne får fram är att ortorexi inte ska blandas ihop med övrig träning och kost för att må bra. Att röra på sig, träna och äta medvetet är det ju ingen som tycker är dåligt, det är när det går till överdrift och skapar ångest som det inte är varken sunt eller hälsosamt längre. Därför ska man inte blanda in ortorexi-diagnosen överhuvudtaget. Dessutom tror jag att få som inte själv varit eller är drabbade inser hur mycket fysiologi som faktiskt ligger bakom en anorektiker eller ortorektikers beteende. Många ser det som en psykisk sjukdom när det istället handlar om en kropp i akut energibrist som inte kan fungera på ett normalt sätt vilket leder till, bland annat, tvångsmässiga beteenden. 

Likes

Comments

Jag har tillåtit mig själv att äta min favoritfrukost som jag inte ätit på många år. Flingor med filmjölk! Absolut inga dåliga flingor utan lite granola från Voltaire, lite nötter, coccos och quinoapuffar men det är så gott! Jag har ju uteslutit kolhydrater så länge men nu tackar jag mig själv för att jag låter mig äta och njuta av detta.

Jag har mina upp och ner dagar, i morse kände jag mig som en köttbulle, liksom lite svullen och alla dumma tankar kom över mig. Det är bara att kämpa vidare och inte tänka så mycket, ikväll ska jag till Ylab på ny utbildning. Hoppas få lite ny kunskap som jag kan dela med mig av.


Likes

Comments




När ortorexidebatten är igång och det skrivs och talas om att "ohälsosamma livsmedel" som vitt mjöl, socker och annat är lika med döden och livsfarligt att äta brukar jag tänka på skidlandslaget under t.ex. OS. Jag brukar bland annat läsa Anna Haags blogg. Vi vet ju att skidåkarna är mycket noggranna och in i minsta detalj, tillsammans med sitt team av tränare, dietister och coacher, jobbar för att kroppen ska fungera maximalt under prestation och återhämta sig efter. Hellner går knappt på bio inför OS och har inga problem att avstå sånt som riskerar förstöra en kroppslig prestation. Vart vill jag då komma? Jo, de äter kanelbullar, godis och annat "ohälsosamt" och efter varje vinst firar de med princesstårta. Om det på något sätt hade varit dåligt för deras kroppar är jag säker på att de stått över. Eller hur? 

Likes

Comments

Jag kan inte hjälpa att dras med i den pågående ortorexidebatten startade av Colting. Ortorexi är varken hälsosamt eller sunt och ska inte blandas in i en debatt kring synen på detta överhuvudtaget. Jag skrev ett svar på Coltings blogg men han verkar inte vilja publicera det så då skriver jag här istället: 

Ofta uppfattas man som ambitiös och duktig när man lever ”sunt” och tränar mycket. Jag vet själv. Jag har haft ortorexi i några år nu, jag är inte elitidrottare men på alla hälsotester har jag elitvärden i styrka, syreupptagningsförmåga och kondition. Utsidan ser fantastisk ut. Jag är 31 år. Jag har tränat ca 6-7 dagar i veckan i flera år och mer och mer uteslutit livsmedel jag ansett ”dåliga” utifrån media och bloggars info. Jag har inte ätit kolhydrater på flera år och jag kan aldrig äta något som ses som onyttigt (tex socker eller fet mat) jag har haft skador men tränat ändå. Stressfraktur i fot som läkte en vecka innan jag sprang maraton. Lyckoruset är fantastiskt efter ett träningspass men ångesten av att behöva inruta sig och inte kunna vara spontan med mina vänner och familj, att försaka dem och alltid sätta träningen först har tärt på mig. Ångesten är starkare än kärleken till dem jag bryr mig om i livet. För några år sedan hade jag älskat din text för den bekräftar allt det jag vill höra! Kör på bara, strunta i alla ”latmaskar” som inte fattar grejen och tänk på dig själv. Jag är lycklig med min träning -men vad är lycka? Nu tänker jag lite annorlunda, jag vill styra mitt liv. Jag vill inte att marknaden, reklam, pengar eller vissa exeptionella livsmedel ska avgöra mitt liv. Jag vill ha familj och kunna sätta dem framför min träning. Jag vill inte att träning och kost ska vara hela mitt liv, jag vill slippa stressen över att få in min träningsmängd tillsammans med heltidsjobb, villa, hund och barn i framtiden. Jag vill kunna ägna min man all min uppmärksamhet istället för att ständigt tänka på träning eller nästa måltid. Du tänker säkert: men gör det då! Det kan jag inte idag för jag har kört för hårt, jag har hormonrubbningar och obalanser på grund av att jag tagit bort viktiga livsmedel. Det har gjort mig tvångsmässig och rigid. Jag kan i dagsläget inte få barn för mina östrogennivåer är för låga. Jag är stressad inuti och enda utvägen är att träna för att bli av med det. Just nu är jag inte fri men jag vägrar acceptera att mitt liv ska vara så. Jag vill umgås mer med min familj, mina föräldrar lever inte för alltid och när de går bort och jag inser att jag levt mitt liv på en träningscykel istället för att hänga med dem, hur känns det? Träning är underbart men det finns så mycket mer i livet som jag vill uppleva och känna lycka inför. Det får aldrig plats om träning och kost ständigt tar upp denna plats. Jag vill vara fri. Så tänker jag.

Likes

Comments

Igår pratade vi brister och symptom till följd av anorexi, bulimi, ortorexi och hetsätning. Att mixtra med maten, ta bort och lägga till samtidigt som man tränar mycket gör att kroppen hamnar i obalans. Hormoner och nervsystem, mage, tarmar, häfta, kärl -allt hänger ihop påsett klokt sätt och börjar man undvika vissa saker/näringsämnen påverkar det varandra och tillslut hamnar man i en ond cirkel. Först fick vi bara se symptomen och försöka gissa vilken orsaken var, det var inte så lätt. Det som de flesta som mixtrar med maten och tränar mycket har är energibrist, det är också ofta den största boven i dramat. Man kan ha energibrist även om man är överviktig eller normalviktig. Energibrist gör bland annat att ämnesomsättningen sjunker för att man inte tillför kroppen så mycket energi som den behöver när man tränar så mycket. Här är symptom och längst ned i varje kolumn står bristen. Kunde du gissa rätt? Känner du igen några symptom? Det som stärkte mig var att jag kunde se hur långt jag ändå kommit, många av symptomen hade jag för några år sedan.

Trötthet/oro
Sömnsvårigheter/vaknar tidigt
Magproblem
Tankefixering på mat
Dåligt humör
Nedsatt ämnesomsättning
ENERGIBRIST

Frusenhet/Blekhet
Förstoppning/Snabb mättnad
Menstuationsrubbning
Låg ämnesomsättning
Koncentrationssvårigheter
Trötthet/irritation
Rastlöshet
JÄRNBRIST

Svimningstendens
Yrsel/huvudvärk
Illamående
Svullnad under måltid
Ständigt kissnödig dag som natt
Muskelsvaghet
Domningar
SALTBRIST

Blodsockerfall
Skakningar/Darrningar
Hetsätningssug
Bildning av ketonkroppar
Serotoninbrist (lyckohormon)
Depression
Frånvarokänsla
KOLHYDRATBRIST

Muskelnedbrytning
Svullen mage
Diarré
Svårigheter att hålla tätt
Håravfall
Ödem (svullnad)
Tillväxthämning
PROTEINBRIST

Försämrat smaksinne
Proteinbrist
Ökad mottaglighet för infektion
Dålig sårläkning
Dåligt mörkerseende/ljuskänslighet/sveda i ögonen
Försämrade reflexer
Tvångsmässighet
FETTBRIST

Likes

Comments

Jonas Colting har skrivit ett inlägg om

Ortorexi : http://coltingblogg.com/2014/04/22/jag-har-ortorex...

Jag har varken lust, tid eller energi över att ödsla på ett svar det enda jag kan säga är att han inte förstår alls vad det innebär och att det han skriver upprör mig, men så inser jag snabbt att det är ju precis det han vill.. 

Hur tänker ni? 

Likes

Comments