God kväll. Jag vill skriva ett kort inlägg om något som jag ofta brottats med, och fortfarande till viss del gör och det är vikten av att allt jag gör är just, alldeles för VIKTIGT.

Det var många år sedan jag hörde det första gången, det där med acceptans. Jag fattade nog inte riktigt då vad det betydde. Jag ville ju framåt, utvecklas, bli bättre, nå nya mål. Jag var inte alls med på att "gilla läget" eller acceptera min ångest, sorg, rädsla, avundsjuka, livssituation m.m. Och visst, man ska framåt i livet MEN senaste året har jag verkligen fattat vilken stor betydelse just acceptans har för mitt eget välmående och hur skönt det är att se sig i spegeln och tänka "japp, såhär ser jag ut. punkt. Eller "jaha idag har jag ångest och det är helt ok.

Inte kämpa emot, inte analyser utan låta tankarna flyga förbi precis som moln på himlen.

Jag har alltid tyckt att allt jag gjort i livet, från minsta grej till största, har varit så viktigt. Att det måste bli rätt, precis som jag tänkt. Det är viktigt att middagen blir exakt som jag tänkt, det är superviktigt att jag hinner just det träningspasset jag planerat in, det är viktigt att min mamma och jag har den där fina relationen under vår promenad och går just den vägen jag planerat vi ska gå och funkade inte det eller något gick fel så rasade min dag.

En sak är säker, saker blir lättare när man slutar se dem som världens viktigaste. Det kanske låter konstigt men ju mer jag slappnar av desto lättare blir det att må bra. Jag tänker oftare nu att "äh det löser sig" eller "det blir nog bra, det är inte så noga" och det är härligt (när man vant sig) :)

Så våg släppa taget om livet och lita på att det ordnar sig och det är inte så viktigt att det blir precis som du tänkt, det är nästan oviktigt

sov gott! oj det blev inte så kort inlägg men det är ju också oviktigt och något jag kan leva med :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments