Ofta blir jag glad när jag läser artiklar och inlägg om ätstörningar/anorexi/ortorexi för jag tycker det är viktigt att uppmärksamma. Men, all publicitet i detta hänseende är inte bra publicitet enligt mig.

I morse läste jag Lisa Jiseis inlägg i Metro och kände mig aningen irriterad. Läs artikeln här: http://touch.metro.se/metro-debatt/den-som-bara-tranar-tre-ganger-i-veckan-har-inget-att-komma-med/EVHods!WQpaDLGX0Sq5M/

Jag vet att detta är Lisas egen upplevelse och den ska ingen ta ifrån henne och hon har full rätt att uttrycka den, vilket hon också gör i sin nya bok "Jag är sjuk".

Det jag vänder mig emot är hennes sätt att utifrån egen upplevelse generalisera utifrån sin egen erfarenhet. Enligt Lisa går det inte att bli frisk, något jag inte alls håller med om.

Jag känner att det är problematiskt att det sprids en offentlig bild av ortorexi som en "sjukdom" och ett beroende som inte går att bli av med. (stycke tre främst i hennes text). Som att det aldrig mer kommer gå att träna på ett "sunt sätt" och av rätt anledningar. Min uppfattning är att det går att bli helt frisk och att man, genom kunskap och verktyg, kan hitta tillbaka till den sanna glädjen i träning. Detta är ju som sagt Lisas personliga resa och erfarenhet men jag hoppas att media och resten av befolkningen har insikt nog att förstå det.

Jag vet av erfarenhet att en text som denna gör att många där ute som funderar på att söka hjälp, eller just har gjort det, förlorar hoppet om att det verkligen går att bli helt "frisk" (gillar inte sjuk/frisk- resonemanget).

Jag ser ortorexin eller ätstörningen som ett tillstånd och det går verkligen att hitta tillbaka till både träning, mat och en hälsosam livsstil. Ge inte upp <3

Vad tänker ni andra?

kram

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments