Jag har alltid gillat den här kvinnan, hon säger vettiga saker. Hon är på riktigt.

Intervju i tidningen paus:

–  Man blir så kraftlös i det, att jämföra sig. Det känns som att alla ska på samma buss. Det är ingen som vågar stå kvar och vänta och se om det kommer en annan buss, utan alla springer på bussen som alla andra är på så att du vet att du kommer med. Men den bussen kanske går käpprätt åt helvete.

Att hitta sig själv och vem man är, är en fråga Mia tycker är viktig och som hon ofta ställer sig i väntan på den där bussen.

–  Ibland måste man få stå kvar och fundera litegrann. Vem är jag och vad är bra för mig. Inte vad gör hon, kan jag göra som henne. Det är jättesvårt idag med all hysteri att vara kvar i den där grundkänslan och inte låta andra bestämma vem man är, utan kunna vara kvar i sin egen styrka. Mycket av den kraften går till spillo när man känner att man inte är lika bra som någon annan. Det ä
r den kraften vi behöver oavsett ålder.

När jag frågar hur Mia hitt
at sitt sundhetstänk skrattar hon högt.

–  Jag är inte så jävla sund. Men jag försöker träna, sova och röra på mig, samtidigt som vi äter gott. Jag älskar god mat och att ta ett glas vin. Men det är ju inkomster och utgifter så det är ganska enkelt. Det är inte så svårt men nu har vi börjat inbilla oss att det är det svåraste som finns att få ordning på, att socker är det farligaste som finns. Visst är vi som samhälle idag medvetna om att socker inte är bra, men det är inte heller livsfarligt att äta en bulle då och då; eller att ge barnen glass. Jag tänker att det är balansen som är värd att eftersträva, den egna balansen som passar de egna förutsättningarna. Det känns lite som att vi förlorat tilltron till vårt eget vett och att vi inte litar på det vi själva vet längre.

Som Mia även skriver i den där krönikan, att den här sunda, inre rösten och balansen inte finns längre. Äter någon potatis är det nästan lika med att man är lite dum i huvudet.

–  Egentligen tycker jag att kost och träning är fundamentala grejer som att man skiter och sover. Det är sorgligt och dessutom osexigt när vi försöker bli det optimala och den perfekta dagen innehåller träning och bra kost, när vi kanske inte ens haft tid för våra barn. Man har bara ett liv, och då måste man satsa på rätt kort, annars slösar man bort allt i någon karusell som man inte ens njöt av att åka med i.

Man kan inte låta bli att älska Mia Skäringer och hennes sätt att vara och tänka. Vare sig hon vill det eller inte utstrålar hon en sund sundhet. Hon blottar sina skönhetsfläckar på ett magiskt vis och släpper in oss i en verklighet vanligare än vi vill erkänna för oss själva. Vi är inte ensamma i det som händer, vi är inte e
nsamma om våra skavanker. Nu ska jag vänta på nästa buss, för den här är full.

Läs hela artikeln här: http://pause.se/i-huvudet-pa-mia-skaringer#more-321

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments