5.



"Jag såg dig och Samir! Din jävla orre! Vad tror du att du håller på med? Bara komma och ta andras killar?! Jag kommer att slå ihjäl dig, fattar du det?!!" Hon stod så nära mig och hennes ögon var så röda!
"Ja..g skulle bar..." Hon avbryter mig
"HÅLLKÄFTEN! Lek inte oskyldig nu. JAG FÖLJDE EFTER ER OCH SEN EFTER DIG HELA VÄGEN HIT. DU GJORDE SÅ HAN LÄMNADE MIG. DU KOMMER HIT OCH MANIPULERAR MIN KILLE! MEN VÄNTA BARA SKA DU SE, HAN KOMMER ATT ÅNGRA SIG! INGEN LÄMNAR MIG FÖR ETT RUTTET ÄGG SOM DIG." Hon vrålar så att ett par som går förbi stannar och tittar på oss.
"Nej jag lovar. Det är absolut inte så, jag hade ingen kont..." Jag försöker säga hur det låg till men blir bara avbruten.
"MEN ÄR DU TRÖG?!! JAG SÅG ER DIN MASKHARA! KOM INTE OCH LJUG MIG I ANSIKTET." Hon drar i mitt hår sådär hårt att jag skriker av smärta och faller ner på knä.
"MEN VAD FAN HÅLLER NI PÅ MED?!!" Jag hör en annan röst, tittar upp och ser att det är moster som kommit.
"SLÄPP HENNE!" Hon tar tag i hennes armar och drar bort Mona.
"Är du inte klok?! Vad fan håller du på med?!!" Min moster skakar om henne och tittar sedan på mig.
"DEN HÄR HORAN..." Försökte Mona säga men blev avbruten av min moster.
"Inga sådana ord framför mig! Fattar du det?! Det här är min systerdotter och jag tillåter INGEN kalla henne för såna vidriga saker!"
"Men hon tog min kille!" Sa Mona irriterat
Åh nej, nu kommer farbröder och hela släkten att blandas in och diskutera huruvida de ska göra för mitt ohederliga beteende!
"Kille? Vadå kille? Amina, har du en kille?! Moster tittar på både Mona och mig.
"Ja"
"Nej"
Vi både gav olika svar. Min moster blir irriterad och tar oss båda i armarna.
"Kom och sätt er här och förklara ALLT för mig!"
Nu kommer jag vara tvungen att avslöja att jag gick ut en stund innan hon kom hit. Det här kommer inte att sluta bra alls för mig...
"Så du gjorde slut med din kille och innan det så märkte du att det var något mellan honom och Amina?!" Frågar moster
"Men nej, du gick..." Blir avbruten av moster
"Din tur kommer! Vänta tills Mona berättat klart!"




"Du gick ut när du hade utgångsförbud. Du träffar en kille. Du har ljugit för din mamma?!" Min moster tittar inte på mig. Hon sitter och dricker en kopp te vid köksbordet och tittar åt ett annat håll. Mona gick för ungefär en halv timme sen. Hon varken trodde på mig eller var glad när hon gick härifrån.
"Snälla, säg ingenting till mamma!" Försökte jag
Moster varken säger något eller tittar på mig. Till slut får hon ur sig.
"Den här lilla pojken ska du glömma! Förstår du det?!" Jag nickar och går till mitt rum. Jag vill inte gå till skolan imorgon...



När Zainab kommer in till klassrummet så går hon förbi mig och sätter sig bredvid någon annan. Då förstod jag att Mona har hunnit berätta för alla!
"Nämen HEJ TENSTAORREN!" Tittar upp och ser Zainab med två andra från klassen.
"Zainab! Slå dig ner nu." Läraren puttar iväg henne lätt.
Det kändes som att lektionen tog slut alldeles för fort! Eller så är det jag som absolut inte vill att den ska ta slut. Hur ska jag klara av allas blickar därute?! När alla har gått ut så frågar jag läraren om jag får stanna kvar i klassrummet och jobba på uppgiften som vi fick idag.
"Nej Amina, den ska vi fortsätta med tillsammans nästa lektion."
"Amina! Amina!" Känner hur bekanta rösten rycker tag i min arm. Min kusin Shahed, tack och lov!
"Vad är det jag fått höra? Dumpade Samir Mona pga dig?! Alltså va?"
"Nej så är det absolut inte. Hon har vridit och vänt på det hela! Snälla jag mår ingen bra och vill bara hem!" Jag orkar knappt prata.
"Nej, jag har en bättre idé. Vi åker till stan och tar en lunch där inne så kan du få berätta allt för mig."
"Men vi kan inte skolka?"
"Äsch vi går och säger att du inte mår bra och jag är tvungen att följa med dig för att din mamma jobbar! Easy!"




Jag har knappt ätit halva min mat och jag sitter där och bara petar på maten.
"Du, du har inte gjort något fel! Självklart när hon såg er så fick hon chansen att komma på en story till varför han dumpade henne! Allt för att framstå som ett stackars offer." Säger Shahed
"Men jag förstår henne. Det är väl klart att hon ska tro att han dumpade henne för mig. Jag menar, samma dag som de gjort slut så ser hon oss ute tillsammans. Vem som helst skulle tro och påstå det."
"Mm, jo jag vet vad du menar. Det kanske inte var så smart av Samir att fråga dig om du vill på en promenad precis när han gjort slut med sin tjej. Men sen tror jag att han aldrig varit riktigt kär i henne. Han är intresserad av dig och tog första chansen han kunde få!"
"Tror du att han är intresserad av mig?" Kunde inte låta bli att le när jag ställde frågan.
"Ja det tror jag och du är intresserad av honom." Sa hon och blinkade med ena ögat.
"Det skulle aldrig funka i alla fall!" Sa jag och ryckte på axlarna.
"Varför inte då?"
"Moster Hedil var där när Mona skällde ut mig och försökte slå ner mig. Hon fick reda på allt och sen sa hon att jag skulle glömma honom!"
"Jag glömde jobbiga släkten där ett tag. Din mamma skulle säkert ringa till dina farbröder direkt om hon fick reda på det här." Sa Shahed och suckade.
Jag hör telefonen plinga. Tar upp den och ser ett meddelande på Facebook.
"Hur mår du? Jag såg dig aldrig i skolan? Jag har fått höra att Mona kommit hem till dig. Jag ska ta ett snack med henne. Kan du ses?" Samir
"Vad är det?" Shahed försöker se över bordet.
"Det är från Samir."
Jag räcker över telefonen. Hon läser det som står och sen ler hon. Jag ser att hon börjar skriva.
"Vad gör du?!!" Försöker ta telefonen ifrån henne men hon hindrar mig med ena handen.
"Väntaaa" ropar hon och fortsätter.
"Så! Var så god!" Hon ger mig telefonen och flinar sådär som hon alltid gör när hon gjort något.
"Hej Samir! Jag sitter inne i stan med min kusin och fikar. Kände att jag ville göra något spontant. Det är bra med mig. Hur mår du? Kan du komma in till stan? Nu? Har tänkte på dig hela dagen..." Amina
"Nej! Du måste skämta med mig?! Alltså nej!!! Omg!!! Han kommer att totaldissa mig nu! Ingen vill ha en tjej som är för på!"
"För på? Det är inte så att du sitter och ringer honom varje timme och smsar hela tiden!! Det är att vara för på!"
Jag hör telefonen plinga.
"Jag går mot tunnelbanan nu. Tro mig, jag har tänkt på dig hela natten och idag. :)" Samir
"Vad skrev han? Får jag se?!" Shahed försöker ta telefonen men den här gången är jag snabbare!
Jag läste högt för henne och hon började klappa händerna!
"Jag sa ju det!"



Fortsättning följer...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

4.


"Jag plockar upp dig kvart över tre. Du slutar fem över och det ska ta Max tio minuter för dig att komma till bilen, förstått?!"
"Jaa okej mamma." Säger jag och öppnar bildörren. Hon är fortfarande arg sen igår. På väg in till skolan ropar Zainab bakom mig.
"Ey vänta bre." Hon halvspringer mot mig.
"Du missade värsta bråket nyss. Mona och hennes kille Samir skrek över hela skolan!" Han puttade henne och hon örfilade honom. Han gjorde slut med henne framför alla!"
Samir... Det är vad han heter...
"Ey Amina?! Hör du inte vad jag säger?!" Zainab lät irriterad och trodde att jag ignorerade henne.
"Va, jo jo är bara lite chockad!
"Äsch, alla visste att det inte skulle hålla men trodde aldrig att han skulle ta det framför alla sådär..." Zainab tänker efter... "Men vet du? Jag tror att han har fått ögonen för en annan guzz!"
"Eh va? Vem? Hur då?" Det drog sig i magen på mig. Fattar inte varför?!!
"Ingen aning! Men han lät så bestämd tänker jag..." sa Zainab
"Vad gjorde Mona?" Frågade jag
"Hon stack ifrån skolan. Hon började lipa och typ sprang ut."
Jag tänkte på tröjan som är hans som jag har i min väska. Jag kanske ska vänta med att lämna tillbaka den imorgon. Men jag kan inte sluta tänka på vem den där tjejen som Zainab pratade om var? Eller om hon finns överhuvudtaget?! Och varför bryr jag mig?


"Bra att du var i tid den här gången!" Säger mamma så fort jag kliver in i bilen.
"Men mamma, snälla? Jag gjorde ETT misstag och du ska vara arg för det i resten av mitt liv?!"
"ETT MISSTAG för mycket! Du förstår ingeting! Du vet inte hur livsfarligt det kan vara här! Vi blev tvungna att flytta till något billigare för vi hade inte råd att bo kvar. Jag skulle aldrig släpat med dig hit om jag inte var tvungen!" Mamma blir röd i hela ansiktet och jag sitter knäpptyst och stirrar ut genom rutan. Kan inte sluta tänka på Samir. Undra hur han mår? Är han med nya tjejen? Eller är han sårad och gråter i sin ensamhet?!
"Din moster kommer fem! Jag måste direkt till jobbet efter att jag släppt av dig. Kom ihåg vad vi pratat om nu. Du får INTE gå ut!" Mamma säger det med en vass torn innan hon stannar bilen i parkeringen.
"Ja mamma, jag vet!" Säger jag och kliver ut ur bilen.


Jag är hungrig men ändå inte. Min mage kurrar men mina tankar kan inte få mig att slappna av. Jag slår mig ner i soffan och slår på teven. Mobilen vibrerar och jag ser att jag fått ett nytt meddelande på Facebook.
"Se till att du inte fläckar ner min tröja med smink. Så länge du är försiktig med det så kan du få ha den hur länge du vill hos dig. ;)" , Samir
Jag läste om meddelandet fyra gånger och till slut gick jag in på hans Facebook profil för att försäkra mig om att det verkligen var han som skrev.
"Hehe sorry, jag skulle lämna tillbaka den idag men sen fick jag höra att du bråkat med din tjej. Tänkte att det inte var läge. Lämnar tillbaka den imorgon. :)" Amina
Jag kunde inte sluta stirra på telefonen och väntade med spänn på svar. Det gick några minuter. Till slut gav jag upp och gick upp för att bre en macka. Då hör jag telefonen vibrera.
"Äsch, det är lugnt. :) Ja alltså jag är så trött på henne. Jag har gett henne för många chanser och jag kände nu att det inte gick längre. Jag mår inte bra tillsammans med henne, så ska man inte känna i ett förhållande. Vad gör du?" Samir
Jag kunde inte låta bli att le.
"Okej, hoppas att du mår bra iaf. Kan inte vara lätt att göra slut med en person man älskar/älskat. Jag är hemma bara och tråkar. Sj då?" Amina
"Jodå, jag mår jättebra. Vi hann inte vara "tillsammans" så länge. Jag älskade aldrig Mona. Vill du ta en promenad?" Samir
Jag visste inte vad jag skulle svara. Säger jag att jag har utgångsförbud så skulle han säkert skratta åt mig. Vilket barn! Skulle han tänka... Jag tittar på klockan, den är tjugo i fyra. Min moster kommer inte vara här förrän vid fem. Alltså nej! Jag kan inte ta risken! Min mamma SKULLE aldrig förlåta mig igen och skulle förmodligen bestraffa mig genom att skicka hem mig till min farbror! Men å andra sidan så vill jag verkligen ta en promenad med honom...
"Jag måste vara hemma tio i fem. Vi ska få gäster fem och måste vara hemma innan." Amina
Jag tryckte på skicka utan att tänka efter och blev plötsligt stressad.
"Inga problem! Möt mig vid falafel kiosken, den utanför centrum. Är där om fem!"
Jag hoppar upp ur soffan. Tar ett djupt andetag, tittar på klockan igen och rör mig ut.


"Gick det bra att hitta?" Säger han och skrattar.
"Kom, vi rör oss ditåt. Lite lugnare." Säger han och pekar mot en liten väg.
"Varför ville du ta en promenad med mig?" Frågar jag och ångrar det lika fort!
"Varför inte? Du har en tröja att lämna tillbaka. Haha nej jag skojar. Jag tycker att du verkar vara skön sådär. Du är ny här och jag har en skyldighet att visa runt alla nya TJEJER området!" Säger han och skrattar ännu mera.
Vi går en bit och småpratar lite. Plötsligt säger han, "Dina ögon är nog de vackraste ögonen jag någonsin sett! Vad är det för ögonfärg du har? Gråa?"
Jag nickar och ler blygt...


"Vi ses imorgon! Glöm inte tröjan den här gången!" Säger han, blinkar och vänder sig om och går.
Jag skyndar mig hem. Min moster är alltid i tid! Klockan är åtta minuter i fem!
Jag låser upp och kliver in. Stänger igen dörren och sätter mig ner på huk. Det prirrar i magen på mig... Nu hör jag ringklockan. Jag skyndar mig att ta av mig skorna så min moster inte förstår att jag varit ute och sen öppnar dörren.
"JAG KOMMER ATT DÖDA DIG!!!"
Jag stod still och kunde inte göra en min eller säga något. Vad gör Mona här?!


Fortsättning följer...


Likes

Comments

3.


"Mamma, jag ska ut och träffa en vän!" Ropar jag och försöker få på mig mina converse.
"En vän? Vem då? Hur snabbt blir du vän med folk? Du känner ingen här utom din kusin Shahed?!"
"Det är en klasskamrat som heter Zainab. Vi ska bara ta en promenad."
"Det här området är inte som förra området som vi bodde i! En tjej kan inte ta en promenad här hur som helst!"
"Mamma, du behöver inte oroa dig. Du kan ringa mig när som helst. Jag är inte borta länge."
"Du är hemma sju!"
"Men snälla, klockan är kvart i sex! Åtta?! Snälla?"
"Inte EN minut över åtta!"
"Jag lovar! Puss."


Jag ser Zainab sittandes på en bänk och håller på med sin telefon.
"Hej!" Säger jag och ler
"Tjoo, äntligen! Väntat i tjugo minuter bre." Svarar Zainab och reser sig upp för att ge mig en kram.
"Kom, vi rör på oss. Börjar bli kyligt." Säger hon och tar fram en cigg.
"Är du öppen med att röka och så? Alltså vet dina föräldrar om det?" Frågar jag
"Nej bre! De skulle kastat alla tofflor vi har i hemmet på mig! Jag bor på andra sidan. Här vi går nu brukar vara tomt på folk."


Det var så skönt att gå där och bara prata med en person i min ålder. Jag har aldrig haft en riktig vän utom min kusin Shahed. Efter att vi gått ett tag så tar jag fram telefonen. Klockan är tjugo i åtta! Mamma har inte ringt eller smsat. Jag säger att jag måste röra mig hemåt och ger Zainab en kram. Det blåser lite kallt nu och jag nästan halvspringer.
"Varför så bråttom?" Hör jag någon bakom mig fråga. Vänder mig om och ser att det är Monas kille!
"Varför springer du?" Frågar han igen
"Jag måste hem och typ fryser." Får jag fram
"Du kan få låna min tjocktröja" Svarar han och klär av sig den.
"Det är lugnt, jag är snart framme."
"Ta den nu. Jag fryser inte." Säger han och ler
Hans leende och glittrande ögon gör så att jag inte klarar av att titta på honom. Han är så fin.
"Tack..." Harklar jag fram
"Lugnt! Du kan ge mig den imorgon i skolan. Jag ska åt andra hållet nu. Må bäst!" Säger han, vänder sig om och går sin väg.
Jag kommer på mig själv ståendes där en stund och tittar efter honom. Jag kan inte riktigt förstå vad som hände precis?! Jag får sluta dramatisera det hela. Han ville helt enkelt bara vara snäll. Jag tror inte att han är intresserad utav mig eller så. Dessutom har han tjej. Jag hör telefonen ringa. Det är mamma!


"Förlåt mamma, förlåt! Jag lovar jag skyndade mig hem!"
"Jag sa INTE en minut över åtta! Klockan är kvart över åtta nu! Det är förstå gången du ber om lov att göra något och det enda jag begärde var att du skulle komma hem i tid! Det första du gör är att bryta ditt löfte och jag tappar tilliten! Du får absolut INTE gå ut framöver. Jag skjutsar dig till skolan och plockar upp dig efteråt eller din moster! Fram tills du visar att jag kan lita på dig igen!" Jag ser hur arg hon, vänder sig om och går till soffan. Jag säger ingeting och går upp till mitt rum. FAN! Hur kunde jag komma sent?!! Jag slänger mig ner i min säng och håller för ansiktet med armarna. Fyfan vad gott det doftar! Hans lukt med någon killparfym. Kunde inte låta bli att le för mig själv...

Likes

Comments

2.

Jag ligger i sängen och funderar på vad som hände i skolan idag. Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Varför var hon så taskig mot mig? Vad hade hänt om inte Shahed kom och hjälpte mig? Jag orkar inte, orkar bara inte...

Telefonen ringer:

"Hallå?"

"Hej gumman, det är Shahed. Jag ringer från en kompis lur för min är urladdad. Hur mår du?"

"Det är bra, fattar bara inte varför den där människan gjorde sådär?? Hon började redan när jag presenterade mig inför klassen."

"Jag vet, hon är lite som en pojkflicka som ska alltid visa nya vem som "bestämmer". Hon spelar bara tung men hon är ingenting. Jag tog ett ordentligt snack med henne och sa att om hon kommer nära dig kusin en gång till så får hon med mig att göra."

"Vadå är hon typ rädd för dig?" Frågade jag

"Haha nej inte så, hon är inte rädd för någon den där men jag är äldre och hon ser vilka jag umgås med. Hon skulle inte våga säga emot mig och sen så är jag bra vän med hennes kille."

"Har en sån kille??? Hon beter sig som en redan, hur fan kan en kille ens vilja vara med henne. Okej, hon ser bra ut men beter sig som en jävla ghettobrud!"

"HAHA, Ja jag veeet. Hennes kille tjafsar ofta med henne om hennes beteende, bara en tidsfråga när han dumpar henne. Aja, tänk inte på henne mer och försöker hon göra något så säg till mig. Ok habibi?"

"Tack fina, love you!"


Jag ligger kvar i sängen och tänker på hur mamma skulle reagera om jag hade kille? Jag minns när de kom på Shahed prata med en kille hur arga både hennes föräldrar och min mamma som är moster till henne blev. Jag fick inte umgås med henne i över två månader! Shahed har alltid haft skinn på näsan. Hon vågar mycket mer. Hon gick fram till sina föräldrar när hon var femton och sa utan rädsla att hon röker. Hon fick utgångsförbud och inga pengar alls under en lång period. Det gjorde inte så mycket för henne, då hon fick cigg av hennes vänner i skolan och ibland köpte de åt henne så hon kunde ta hem. Utan att skämmas gick hon ut på balkongen och rökte. Hennes föräldrar kunde inte göra så mycket, utan fick acceptera läget helt enkelt... Min mamma däremot, hon skulle ALDRIG acceptera det. Herregud, kan inte ens tänka mig vad som skulle hända om jag gick emot henne på det sättet. Hon skulle förmodligen kontakta mina farbröder så skulle de ta hand om det. De "ansvarar" för mig efter mamma. De "tog" pappas plats när han gick bort i cancer för sex år sedan. Jag gillar inte mina farbröder. Jag skulle aldrig kunna be dem om råd eller ha en normal diskussion med dem utan att de ska bli helt hysteriska och blanda in religion/kultur. Jag minns en gång när jag ville åka och bada med Shahed och en av mina farbröder var och hälsade på hos oss. Precis innan jag skulle gå så frågade han,"Jaha, vart ska du ta vägen?" Jag tittade på mamma men hon ignorerade min blick och tittade åt annat håll."Jag ska till badhuset med Shahed." Sa jag. Han tittade fundersamt på mig och sen på min ryggsäck."Ge hit din väska! Jag vill se hur du klär dig när du badar!" Är han inte klok? Tänkte jag."Men det är en vanlig baddräkt man har när man badar. Vad har man på sig när man badar? Täckbyxor och dunjacka?" Jag ser hur hans blick blir och hur han spänner käken..."DIN OUPPFOSTRADE SKITUNGE, GE HIT VÄSKAN SÄGER JAG INNAN DU FÅR EN SMÄLL AV MIG!" Han ryckte väskan ifrån mig, öppnade den och tog fram en bikinitrosa och en överdel till."ÄR DU EN HORA? SVARA MIG, ÄR DU EN HORA?!" Vrålar han."Neej jag ä..." Försökte jag få fram innan han slet sönder min bikini."DU FÅR ALDRIG SÄTTA DIN FOT I BADHUSET, ALDRIG! TÄNKTE DU SPRINGA RUNT NAKEN SOM EN HORA OCH TRO ATT DET ÄR OK?! VAD KOMMER HÄRNÄST?!" Jag stirrar på mamma som stirrar ner på golvet och inte vågar säga så mycket. Jag känner hur tårarna rinner och jag vill bara skrika, skrika! Jag springer mot mitt rum samtidigt som jag hör honom säga till min mamma vilken jävla dotter hon har. Jag tror inte att min pappa skulle behandlat mig sådär som hans bröder behandlar mig. Jag minns honom som snäll och lugn. Ibland saknar jag honom så HIMLA mycket att det gör ont.


"Ska du ha skjuts till skolan?" Ropar mamma

"Nä, det är lugnt. Kan ta en promenad."

Det tar ca tio minuter att gå till skolan hemifrån. Jag tittar mig själv i spegeln en sista gång, säger hejdå till mamma och går sen mot skolan. Det är skönt ute. Sommarvärmen håller nog i sig ett tag till. Jag går där med musik i öronen och njuter av solen i ansiktet. Jag går förbi ett gäng killar som säger något, jag hörde inget av musiken i öronen men sen ser jag att en av dem slänger en kyss efter mig. Jag skakar på huvudet och fortsätter gå min väg. Då får jag syn på den jobbiga tjejen från klassen. Hon går tillsammans med någon kille. Det måste vara hennes kille då de håller varandras händer. De kommer från sidan och ska sen korsa vägen för att förmodligen också gå till skolan. Jag börjar gå fortare för att slippa gå nära. När jag närmar mig skolan så känner jag hur någon går in i mig på sidan. Vänder mig om och ser hur hon hånflinar mot mig, den jobbiga tjejen. "Mona lägg av! Vad håller du på med fan?" Han släppte hennes hand och stirrade allvarligt på henne. Sen tittar han på mig och säger, "Du, jag ber om ursäkt" Han går in och hon sneglar åt mitt håll och sen går hon in efter honom.


Jag sätter mig ner på samma plats som igår och är först in till klassrummet den här gången med. Jag la min väska på den tomma stolen bredvid mig och tog fram mitt block och en penna. "Kan jag sitta här?" Hör jag någon säga. Jag tittar upp och ser att det är en av tjejerna som samlades runt mig igår när Mona den jobbiga tjejen trakasserade mig. Jag tänkte, åh nej nu börjas det igen. Nu ska hon komma och sätta sig bredvid mig för att de har kokat ihop något. "Jag lovar, jag är inte ute efter tjafs eller så och jag gillade inte att Mona jiddra med dig igår." Jag tog bort min väska. "Absolut, du får sitta vart du vill." Sa jag "Jag heter Zainab förresten." Sa hon och log mot mig. När Mona kom in till klassrummet och såg att Zainab satt bredvid mig så stirrade hon på henne och gjorde liksom ett frågetecken med armarna. Zainab vände sig mot mig och skakade på huvudet.


När vi hade rast så frågade Zainab mig om jag ville följa med henne bakom skolan för att tjuvröka. "Jag röker inte" Sa jag. "Nej men du kan joina mig i alla fall. Göra mig sällskap. Kommer inte försöka få dig att börja med skiten." Hon berättar för mig att hon och Mona var väldigt tighta och umgicks nästan dagligen men att Zainab börjat tröttna på hennes beteende. "Hon är en översittare. Hon tror att hon kan äga allt och alla. Nej bre, det funkar inte så i min värld. Ända sen hennes föräldrar skiljde sig så blev hon sådär konstig." Sa Zainab. "Men oj, är det nyligen? Hon kanske mår psykiskt dåligt och hanterar sina känslor på det sättet?" Sa jag och tittade fundersamt på Zainab som skakade på huvudet och sa, "Nej nej, det har ingenting med det att göra. Hon är inte ett dugg ledsen för att de skiljde sig, tvärtom. Enligt henne har hon mera frihet nu när hon bara bor hos hennes mamma. Hennes mamma är stackars och orkar inte med jidder så Mona kommer och går när hon vill. Hon har blivit kaxigare nu när hennes baba inte finns med i bilden. Yani, hennes rätta jag kom fram." Jag visste inte vad jag skulle säga men frågade varför hon är så anti mot mig redan från dag ett? "Du är ny, egentligen hon vill nog innerst inne bli vän med dig men hon kör härskartekniken, yani hon ska få dig som vän genom att du ska vara rädd för henne. Hon vill styra och bestämma. Hon vill visa nya att ingen kan köra med henne genom att attackera direkt." Jag vet inte varför, men jag tyckte bara synd om Mona. Man kan inte må bra om man beter sig så som hon gör. Zainab fimpar sin cigg, "Jalla, vi sticker tillbaka innan rasten är slut. Jag vill hinna köpa en dricka."


"Hejdå, vi ses imorgon." Zainab gav mig en kram och gick mot andra hållet. När jag gått en bit så ser jag killen som gick hand i hand med Mona stå vid en parkering och prata i telefon. Han såg seriös ut och av kroppsspråket så kan man se att han är irriterad. Undra vem han pratar med? Kan det vara Mona? Jag kan inte låta bli att tycka att han ser riktigt bra ut , även fast jag försöker skjuta bort den tanken. Han ser mig och ler stelt. Jag ler tillbaka ännu stelare, vänder mig om och går lite fortare. Jag kommer in innanför dörren och ser att min moster sitter inne i köket med mamma. "Heej habibti, hur mår du? Tar Shahed hand om dig i skolan?" Hon kramar mig hårt och jag försöker kommer loss samtidigt som jag får ur mig, "Mm joo, det är bra. Bara bra men måste springa på toa!" Jag går in till mitt rum och slänger ifrån mig väskan. Jag hör sms-signal från mobilen. "Shoo bror, tänkte kolla vad du gör senare idag? Om du kanske vill ta en promenad i underbara tensta? Haha! Btw, fick ditt nummer av din kusse Shahed." /Zainab. Jag visste inte vad jag skulle svara riktigt men kunde inte låta bli att tänka på om jag precis fått en kompis? Är vi kompisar nu?


Fortsättning följer...


Likes

Comments

1.

Klockan är kvart i sex på morgonen och jag har varit uppe sen fyra i morse. Jag ska få skjuts av mamma till din nya skolan kvart över åtta. Jag är så nervös och har en klump i magen. Idag börjar jag andra året på gymnasiet, fast i en ny skola. Vi blev tvungna att flytta, jag och mamma pga det inte fungerade ekonomiskt. Vi bodde i Bromma och där gick jag i skola i ett år i Bromma gymnasiet och gick på naturvetenskapsprogrammet. Jag trivdes helt ok. Jag kom hyfsad bra överens med mina klasskamrater men hade ingen "vän" direkt som jag kunde umgås med på fritiden. Jag har min kusin, Shahed som är ett år äldre. Hon är min bästa vän. Ibland undrar jag om det beror på att jag inte är svensk som gjorde att jag inte fick en riktig kompis. Det var i stort sett bara svenskar som gick i min gamla skola... När min mamma talade om för mig att vi blir tvungna att flytta och att jag skulle byta skola så var det blandade känslor. Jag har ingenting att sakna här men tänk om det blir värre på den nya skolan? Min mamma jobbar som timvikarie inom hemtjänst. Ibland var hon tvungen att låna pengar av sin syster för att pengarna inte räckte till. Nu har vi flyttat, till Tensta och jag ska börja på Tensta Gymnasium. Min kusin Shahed går i den skolan. På så sätt kan jag känna mig lugn men hon går fortfarande en klass över mig och vi kommer säkert krocka med rasterna.

Jag kliver upp ur sängen och hoppar in i duschen. Jag har lagt undan kläder sen igår kväll som jag tänkt ha på mig. Jag sätter på mig kläderna, fönar/plattar håret och börjar sminka mig. Mina mörka ringar under ögonen vill inte försvinna bakom sminket, trots flera lager av Foundation och concealer. Jag ger upp och går ut i köket. Brer en macka och gör iordning lite te. Jag tvingar mig själv att ta några tuggor från mackan. Jag är så nervös att jag har ont i magen. Jag hör mamma hoppa in i duschen, klockan är halv åtta nu. Min första lektion börjar 8.45 och jag vill absolut inte vara sen första dagen!

"Jalla mama, vi ska ut om en halvtimme!" Skriker jag.

"Amina lugn nu, det tar fem med bil, du kommer inte att bli sen." Ropar mamma tillbaka.

Jag pussar mamma hejdå och kliver ut skakig ur bilen. Det är många som står ute på skolgården och alla verkar känna alla! Jag ser inga svenskar, inga alls! Killarna ser så självsäkra och avslappnade ut. Tjejerna däremot, de ser så himla kaxiga och stela. De står i grupper och man ser av kroppsspråket att de aldrig skulle välkomna in en ny i deras grupp. Jag tar fram mitt schema och läser vilket klassrum jag ska till. Jag börjar röra mig inåt och plötsligt hör jag mitt namn.

"Amina, hör du inte? AMINA?!!!"

Jag vänder mig om och ser hur min kusin Shahed halvspringer mot mig.

"Heeej gumman, hur känns det?" Frågar hon och kramar mig.

"Alla ser så himla dryga ut, typ att de skulle käka upp mig om jag bara skulle säga hej."

"Äsch, det är ghettot! Folk ser bara farliga ut men innerst inne är alla snälla, jag lovar." Ler hon mot mig sådär hånfullt.


Jag kommer in till klassrummet och sätter mig längst bak och ser hur en efter en kommer in med fundersamma blickar gentemot mig. Läraren kommer in och välkomnar tillbaka alla och sen så ska hon självklart meddela att en ny (JAG) elev börjar idag. Hon ber mig ställa mig upp och presentera mig själv. JAG HATAR DET!

"Hej, mitt namn är Amina och jag gick ett år i Bromma gymnasium men nu har jag och mamma flyttat hit till Tensta. Jag är sjutton år." Sa jag med en darrig röst.

Jag hör i bakgrunden en tjej viska "Wanna-be-Svenne-Hora"


Under min rast satt jag i en bänk med hörlurar i öronen och scrollade igenom min instagram. Plötsligt hör jag hur någon säger "Varför kommer du hit när du hade kunnat stanna kvar bland alla svenskar och spela fin?!" Jag hör att det är samma röst från tidigare i klassrummet när jag presenterade mig. Jag tar bort mina hörlurar och svarar, " Har jag gjort dig något? Först kallar du mig för svennehora och nu kommer du hit och försöker trakassera mig, vad är ditt problem?"

"Eeeey vad leker hon, jag ogillar maskhara som dig som spelar svenne. Jag stampar på såna som dig, fattar du?" Säger hon högt och spottar nära mig. Runt henne samlas några tjejer från klassen.

"Walla säg till henne att käkar upp såna här smuts dagligen bre." Fortsätter hon.

"Men har jag gjort dig något? LÄGG AV!" Skriker jag tillbaka

"Mannen, hon har attityd också HAHA, ey sitt ner i båten och vet din plats."

Bakom henne ser jag min kusin och två till komma mot oss gåendes. Jag reser mig upp, puttar den här jobbiga tjejen åt sidan och helt plötsligt känner jag hur någon drar i mitt hår så hela jag ramlar bakåt.

"SLÄPP!!!!" Skriker jag.

Jag hör bara hur min kusin och en till skriker "SLÄPP HENNE, SLÄPP HENNES HÅR DIN JÄVLA IDIOT!!!" Min kusin hjälper mig upp och säger något på arabiska åt henne. Jag tittar omkring och ser hur alla har samlats och stirrar på mig. Jag ville bara hem och lägga mig i min säng....


Fortsättning följer...

Likes

Comments