När jag tittar på dig blir jag helt varm i kroppen, känner mig glad och får glitter i ögonen. När jag tänker på dig, när vi är långt ifrån varandra börjar jag sakna dig, tårarna fylls upp och jag kan inte sluta lipa. När vi gör saker tillsammans blir jag glad och förstår hur nära vi faktiskt står varandra. När du pratar med mig om saker som jag gjort och saker som varit mindre bra, blir jag frustrerad och arg, men det är aldrig dig jag är arg på, det är alltid jag. När du peppar mig mår jag bättre, när du säger att du älskar mig säger jag det tillbaka med ett leende på läpparna och det där glittret i ögonen. När vi ser varandra kramar vi varandra och kan inte låta bli att le.


Du måste förstå att jag älskar dig till tusen. Du måste förstå att det aldrig är dig jag är arg på. Du måste förstå att jag mår dåligt ibland, precis som du gör. Du måste förstå att jag vill dig allt, även om det kanske inte alltid märks eller känns så. Du måste förlåta mig för att jag varit arg och taskig, du måste förlåta mig för att jag ibland stänger in mig i min lilla bubbla där jag jämt lever när jag mår dåligt. Du måste förstå att jag gillar dig lika mycket ändå och att det aldrig kommer att förändras, aldrig någonsin.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

“Hur hamnade vi här?” Jag fnittrar till och känner att jag blir röd om kinderna.

“Jag som skulle till jobbet, väldigt konstigt att vi hamnade här”. Du ler med bus i blicken.

“Ja visst är det, jag förstår inte. jag menar så viktig är du ju inte” Jag skrattar högt och ser att du har din “sura” blick mot mig. Jag fnittrar till “jag skoja, förlåt.” Du ler och jag vet att du förlåtit mig.

Du håller om mig en sista gång innan du går upp, klär på dig, tar dina nycklar och din portfölj. “Jag älskar dig och det blir nog sent ikväll igen, Olofs avlopp är trasigt igen och du vet hur han är”.

Jag ställer mig upp, “Äter du ute då?” säger jag menat med en lite deppig ton.

“Ja…” du ser på mig med dina busiga ögon. “Men jag bjuder ut dig imorgon på en fin romantisk middag” du blinkar generat och sedan går du.


​​​Gud vad lyckligt lottad jag är. Även om vi bråkar ibland, jag menar vem fan gör inte det?? Så älskar jag dig till rymden och tillbaka. Jag sätter på mig underkläder och går för att göra lite frukost.

​​

Du kommer hem vid lunch och jag vet inte varför. Du bara öppnar dörren, klampar in och puttar mig mot en väg. Vi kysser varandra, du tar av mig min t-shirt och jag börjar dra i din slips.

“Har inte du jobb att göra, du som helt plötsligt lämnade mig för att skynda dig till jobbet”. Jag fnittrar och tittar på dig.

“eem… jo… men… ja…” Du tittar ner mot golvet. “Jag väntade på att kaffet skulle bli klart också poppade du upp bara”.


​Jag börjar gapskratta och kan inte sluta förens du drar mig till dig och kysser mig.


​“Är det något fel på att vilja vara lite dramatisk ibland?” du tittar på mig med en frågande blick.

“Nej...” säger jag om fnittrar till “men jag har aldrig tänk att du skulle kunna tycka att jag var något att dagdrömma om” jag tittar ner och känner mig helt plötsligt otroligt blyg.

Du drar upp min haka med din hand och ser på mig.

“Vad är det för nonsens, du är vackrare än blommorna på våren, du är vackrare än solens strålar och du är vackrare än min mormor”.


​Vi ser på varandra och börjar gapskratta.
​Gud vad mycket kärlek det rymmer i en liten 2:a i Vinslöv.



Likes

Comments

Jag är lite trasig. Som om någon delat mig på mitten och försökt sy ihop mig, men lämnat några öppna stygn. Jag försöker läka, men det är som om allt bara stannar och sen händer det inget på flera dagar och sen börjar det bara om från början igen, som om jag inte försökt tillräckligt många gånger. Jag känner jämt en stor klump i magen som bara verkar växa och växa, det tycks liksom aldrig ta slut, mina problem tar aldrig slut och här sitter jag med en handfull av tårar och smink på mina nya jeans. Telefonen ligger på sängen, jag la inte på. Inte du heller. Jag hör dig säga mitt namn, men jag orkar inte ta upp telefonen och prata om misstagen, jag orkar inte prata om dig, jag orkar inte höra din röst och tänka att den jämt fått mig att smälta, att den jämt fått mig att känna mig hemma. Jag lyfter blicken, en fågel flyger förbi fönstret och jag hör barn leka i parken, känner doften av köttfärsås från köket, hör Maja och Melvin leka med lego, känner smaken av tuggummit som jag just spottat ut. Det är nu jag finns, det är nu jag känner, det är nu jag äger allt.


Likes

Comments

Det svider till i axeln när bildörren trycks mot min arm. Jag ser mamma och pappa i framsätet, de skriker. Jag sitter alldeles stilla och det är som om allt går i slowmotion. Jag tar tag i bältet och försöker hålla fast det där det är, men det glider av. Bilen rullar runt två gånger och jag känner hur mitt huvud slutar tänka. Hur mina ben domnar. Hur mitt hjärta bultar långsamt. Jag vill ut, men kan inte röra mig. Jag vill skrika på mamma, men kan inte öppna munnen. Jag hör ljud utifrån som skriker något, men jag hör inte vad. Det blir svart och jag känner ingenting.


Plötsligt är det som om jag dras tillbaka till verkligheten. Får fruktansvärt ont i kroppen. Hör någon skrika efter syre. Försöker ställa mig upp, men kan inte röra armarna eller benen. Känner att någon slår på mitt ansikte lätt, men jag kan inte öppna ögonen. Ååååh, frustrerande.


Jag öppnar ögonen och ser att jag är på ett sjukhus. Får panik och undrar vart jag är. Kan prata, men inte på ett språk som jag eller någon annan tycks förstå. Jag ser ingen i rummet jag känner. Försöker se vilka och varför jag är här. Försöker fråga var mamma, pappa är, men får inte fram något.


Mamma och pappa opereras och jag står utanför lite trött och väntar. Jag mår hyfsat bra nu. Jag kan prata, mitt hjärta slår och jag kan röra mig. Jag har bandage runt armen och har lite huvudvärk, men annars mår jag faktiskt ganska bra. Det enda som inte känns bra är att jag inte vet om mamma och pappa överlever operationen. Tänk om de dör, vad gör jag då? Jag måste ha dem i mitt liv. Jag kommer bli depri… “Din mamma ligger på avdelning 12, det är bara att gå in och sätta sig”


Begravningen var jobbig. Alla satt och grät, alla hade gjort ett tal vid fikan och alla kom fram och småpratade med en om att allt kommer att bli bra även om det känns tungt just nu och det är ju sant, jag har ju mamma, mina vänner och ett bra jobb, men det kommer alltid vara något som saknas.



Likes

Comments

Follow my blog with Bloglovin

Hon har blommor i håret, glitter på läpparna och röda tånaglar. Hon sitter på sängkanten och gråter, all lycka trillar av och slingrar sig ner på golvet. All livslust hoppar ut genom fönstret som en stor ful groda. Hennes ögon fylls av havets alla vågor och hennes klänning förstörs av tårarna som blandats med sminket.

Hela huset är tomt, hela hon är tom, hela kvarteret är tomt. Det är lördag kväll och alla är ute och festar, dricker, dansar och hånglar, medan hon sitter på sängkanten i sitt stora ensamma rum, utan glädje, utan ljus, utan värme, utan kärlek, utan frihet. Hon skulle redan varit ute och festat med vännerna, men det blev ju inte riktigt så, hennes bästa vän svek henne. Så hon gick hem. Hem till det tomma, kalla rummet på övervåningen av ett gigantiskt gult hus i Ystad och nu ska hon sitta här hela natten och gråta. Hon har ingen.

Hennes föräldrar har rest till Ibiza på smekmånad och hennes syskon har flyttat hemifrån.


Det var ju meningen att hon skulle bo tillsammans med hennes bästa vän, men eftersom omständigheterna ändrades så är det en helt otillåten tanke. En tanke som skulle göra allt värre än vad det redan är, en tanke som skulle göra såret större. Hon somnar klockan halv fyra och vaknar först när någon ringer på dörren. Hon går ner och öppnar och där står det en snubbe i trettiofem års åldern, han håller i en stor skylt och ser glad ut. Hennes mun vidgas till ett leende, hon har vunnit på lotteri. Lyckan kan komma från små saker ibland och den här händelsen ska hon för evigt spara i sitt minne.


Likes

Comments

Det plingar till i min mobil och ser att du skrivit att du vill ses för att prata. 

Jag vet att det inte varit så bra mellan oss på länge. Jag vet att du blir arg på mig ibland. Men jag vill inte att det ska ta slut mellan oss. Att jag aldrig ska få se dina vackra uttryck i ansiktet. Att jag aldrig ska få se hur du tar av dig kläderna och går in i duschen. Att jag aldrig ska få chansen att krama dig, kyssa dig, hålla din hand och känna närheten igen. Jag vill inte att det ska bli så. 

Vi har inte setts på några dagar, fast att vi är ett par. Jag vet att det var fel av mig att bara dra. Att inte svara på sms eller när du ringde. Men jag orkade inte. Jag orkar inte nu heller. 

Jag ligger i sängen hemma hos Maja och kollar på “Orange Is The New Black”. Det är säkert tredje gången jag kollar om på alla säsongerna, dels för att den är skitbra men också för att jag hela tiden tänker på dig och jag orkar verkligen inte det. Maja är inte hemma än, hon kommer ungefär klockan nio efter hon varit på sin “dejt” med sin “nya” kille. Hon säger alltid att det är hennes nya kille, men de har varit ihop i typ 2 år så jag förstår inte svängen. 

Du har ringt 5 gånger, men jag vill inte svara. Maja säger att jag måste prata med dig någon gång ändå, så jag kan lika gärna svara. Men jag känner verkligen inte för det. “Jag vill inte att han ska göra slut”, “men du kan ju inte göra nått åt det nu ändå och du vet fresten inte vad han vill. Han kanske bara vill snacka om det som hände i fredags” Jag pustar ut “Och sen göra slut”. 

Jag har stått i duschen, säkert en timme. Min hud är helt rynkig och jag är helt varm och trött. Tänk om det enda han vill är att säga att han förstår mig, nej antagligen inte. Nej, det kommer han inte göra. Han kommer säga att han inte orkar mer och sedan göra slut. Jag vet att jag kan vara jobbig ibland, men det kan han också vara och han gör det ju alltid värre än vad det redan är genom att säga att jag är trög eller dum. 

Kanske är det så att jag inte är kär i honom längre. Jag kanske bara är rädd för att han ska göra slut för att jag är rädd för att känna mig ensam. 

Vi träffas på caféet där vi sågs första gången. Där du spillde kaffe på mig och mina tårar började rinna för att det brändes. Du fick panik och det här kanske låter knäppt, men du var så gullig. Du hämtade papper, vatten och du blåste där det brände. 

Vi sätter oss, du tar en kaffe och jag en juice. Du tar ett djupt andetag och säger 
“Jag älskar dig”. 
“Va?”.  

Likes

Comments

Dina skrattrynkor blir synliga när du ler, men jag vill ändå inte se dig, jag vill inte röra vid dig, jag vill inte känna din närhet. Du sträcker fram handen, men jag tar inte fram min hand. Jag står stilla och tittar ner i golvet, vad gör jag här? Varför tog mamma hit mig? 

“Försök bli vän med honom nu”. 
Jag vill inte. Jag vill inte se honom. 

Rummet är grått och litet. Det står ett bord i mitten med två stolar mitt emot varandra, på bordet står det en kopp och ljuset från taket lyser i en stark gulaktig färg. Du har på dig orangea kläder och ser på mig med glada ögon. 

“Du kommer aldrig bli min pappa igen”. 
Du böjer dig över och jag tror att du ska slå mig, men i stället stryker du din hand mot min kind, säger att du älskar mig och att du inte menade att något av det som hände skulle hända. Du säger att du är sjuk, att du har cancer och ska förflyttas till ett annat rum där du ska få behandling för din cancer, men att du inte kommer leva länge till. 

Tårarna rinner nerför kinderna och det bränner i halsen. “P-P-Pappa”. 

Vi gråter tillsammans. Till slut tittar jag upp på honom, han ler svagt och hans ögon glimmar till. “Pappa, jag älskar dig också”. Sedan släpper jag taget om honom och går ut genom dörren utan att vända mig om. Jag vet att han tittar på mig, jag vet att han gråter, jag vet att han ville att jag skulle stanna längre. 

Jag älskar dig pappa och du kommer alltid vara en del av mitt liv. Jag vet att jag var arg och sa att du aldrig kommer vara min pappa igen, jag vet. Men jag var så rädd, rädd att du skulle slå mig, att du skulle kalla mig dum och korkad. Men nu när jag äntligen sett den pappa som jag minns så vet jag att jag älskar dig och att du är en del av mig. 

Kärlek till dig. 

Likes

Comments

Himlen bara öppnar sig så fort jag går ut. Är regnämnat för mig eller är det bara så att jag jämnt har en dålig dag, för jag hari alla fall inte kommit upp med någon annan mer logisk förklaring. Jag skulleinte säga att det är ett problem, men det är ju absolut inte något jag tyckerom. Jag vill ju att det ska vara sol ibland också, men så fort jag går ut såbörjar det regna.

Mina väninnor pratar jämt om hur fint väder det är ochen gång frågade en av dem om jag ville åka med till stranden och bada. Det varbara det att det regnade den dagen så jag ringde och sa just det, att detregnade och hon tyckte ju det var jättekonstigt eftersom hon då bodde i husetmittemot så hon trodde jag ljög och efter det flyttade hon till en annandelstat. Jag har till och med gått till en läkare och frågat vad problemet(eller inte problemet. Saken) kan bero på, men han skickade mig bara vidaretill psykiatrin.

Jag kanske ska prova be till Gud om hjälp.
”Snälla Gud, hjälp mig få slut på regnet, så att jag kan få en normal väderkartasom alla andra av mina väninnor och människor runt om mig. Hjälp mig förståvarför ingen annan än du, den högst av alla, inte kan hjälpa mig. Amen.”

 

Jag gick ut på en promenad idag. Det regnade halvvägs,men sedan tog det slut tvärt och solen började skina. Jag tror att det är påväg att bli normalt igen. Tack och lov. Jag började faktiskt bli trött på detaktiva regnet nu efter nästan 20 år.

Likes

Comments

Jag vill känna hur det känns. Hur det känns att vara kär. Längta efter någon. Ha svårt att hålla sig hela dagen tills man ska ses. Tills man får en kyss som övergår till all oändlighet. Älska någon. Ha någon som älskar mig. Någon som längtar efter mig jämt när vi inte är med varandra. Någon som saknar mig när vi inte ses på två dagar. Någon som skyddar mig från allt ont. Tills det onda kommer från den personen. Tills det första bråket bryter ut och vi ger varandra mer och mer känslor från alla håll. Vi säger förlåt och tar varandras händer. Ser varandra i ögonen och gråter i flera timmar innan allt går över till att vi älskar varandra. Vi kysser varandra, sedan somnar vi bredvid varandra och vaknar inte förrän såren har läkt.


Vi ser varandra på ett sätt som ingen annan gör. Vi ser varandras själar innanför och utanför. Vi är som två pusselbitar. Menade att passa ihop. Menade att vara. Menade att kallas för “vi”. Jag kramar om dig när du är ledsen, när du gråter, när du är glad, när du säger att du inte kan leva utan mig. När du säger att du älskar mig.


Vi ser ingen annan, bara varandra. Världen går under, men vi är fortfarande hela. Tillsammans. Tillsammans klarar vi allt. Du ser mig för den jag är, för den jag blev, för den jag kallar mig för. Jag ser dig i ögonvrån och vill hålla om dig när du kommer med rosor. Vi reser överallt och ingenstans. Vi håller varandras händer. Ser varandra i ögonen och ler så att magen pirrar som om det lever 1000 små fjärilar där. Du håller om mig, tar av min och din tröja, trycker min kropp mot din. Känner din mage mot min som får mig att bli helt hysterisk. Värmen från din kropp, känslan av att få vara nära en annan människa som inte vill annat än att vara nära mig. Som inte vill annat än att vara med mig. Vara kär i mig. Älska mig. Älska med mig. Finnas för mig. Skydda mig.


Älska mig… Älskar du mig? För jag älskar dig. Jag har ingen aning vem du är, men jag vet att jag kommer att älska dig när jag ser dig. När du öppnar munnen och säger ditt namn. När du råkar nudda vid min hand och flera 1000 fjärilar flyger omkring i magen. När du drar din hand genom håret och tar av dig jackan för du är varm. När du frågar var jag bor. När vi helt plötsligt kan kalla oss för “vi”.


Likes

Comments

Jag ser dig där du står i köket. Ditt mörka långa hår som fladdrar, gardinen som får fatt i vinden och tar sig ut genom fönstret. Du ser koncentrerad ut, tittar ner på ditt matbord, brer en macka? Läser något intressant?


Du har på dig en vinröd sidenmorgonrock och man ser lite av din bh. Du kollar upp, men snabbt ner igen. Vänder dig om, böjer dig ner och när du visar dig igen, så har du en hund i famnen som slickar dig på halsen och du skrattar för dig själv, världens finaste leende helt klart. Jag vet inte vad du heter, var du jobbar eller hur du är som person, men jag vet att du är vacker.


Du går ut med hunden tre gånger om dagen, går och handlar på tisdagar och fredagar, går ut på fest på lördagar med någon blond tjej i min ålder och när du gått på fest kommer det en annan tjej som hämtar din hund. Du vaknar tidigt varje morgon, du är alltid i tid, du gråter ungefär varannan månad och lagar jämt din egna mat istället för att käka fryst mat. Du har nästan aldrig fest i din lägenhet. Du ser sällan på tv, du tar sällan selfies, du dricker kaffe latte 24/7. Du har det mest färgglada köket jag sett i hela mitt liv irl. Men på något sätt passar det perfekt runt dig.  Du försvinner och kommer inte tillbaka förrän mitt kaffe kokat färdigt, när du kommer tillbaka och ställer dig framför fönstret har du på dig en ganska basic, lite oversized vit t-shirt och ett par slitna högmidjade jeans. Du tar upp mackan och tar ett bett av den. Jag sträcker mig efter kaffekoppen på bänken och häller upp mitt kaffe, häller ut det sista och häller upp yoghurt i en skål. När jag kommer tillbaka är du inte där. Fönstret är stängt och du är borta.




Likes

Comments