View tracker

Som nästan alla vet så är det farsdag idag..

Först och främst vill jag bara säga hur glad jag är över att få ha en sån otroligt fin far! Och det känns så kul att visa uppskattning till honom på en dag då allt handlar bara om honom.

En sak jag kan tycka är tråkigt är att många visar sin uppskattning bara på farsdag men glömmer bort att visa det annars..

Du som läser detta, jag hoppas att just du har berättat för din far hur mycket du älskar och uppskattar allt han gör för dig! Hur glad du är att få ha en sån fantastisk far och tacka honom för att han gav dig detta liv du fått! Med tanke på att det faktiskt är våra pappor som har gjort så att vi lever!

Till er som tyvärr inte har en far av olika anledningar.. Jag är säker på att ni i sådana fall har någon sorts fader figur, kanske morfar, farfar, bonuspappa eller någon som är som en far till er.. Visa att ni älskar dom och visa att ni uppskattar dom! Tacka den personen för att den finns i ert liv och för att den personen har varit som en far för er!

Till er som förlorat sin far.. Gå och lägg fina blommor och ett ljus på er fars grav, för han står säkert där och ler när ni visar att ni tänker på honom och att ni älskar honom.. Och jag är säker på att er far är riktigt stolta över er. Jag är det i alla fall, för er som förlorat sin far men fortfarande kämpar! Låt er far vara stolt över vad ni blivit! För er far älskar er!

Sist men inte minst.. Att visa uppskattning och kärlek behöver inte kosta något... Det är enkelt.. Man behöver bara visa det med handlingar och ord... Genom att säga.. Jag älskar dig och att man kan bevisa det!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Detta jag kommer skriva om nu är riktigt jobbigt för mig..

Jag vaknade en morgon av att min pappa väckte mig.. Jag gick upp, tog på mig kläder och sen gick jag ner för att sminka mig osv.. Det var mörkt ute för vintern var på väg.. När jag väl står inne och sminkar mig ber min pappa mig att väcka min syster, så jag gör som han säger.. Jag skriker hennes namn och att hon måste vakna för vi skulle åka om en stund...

En stund senare säger min pappa åt mig igen att väcka henne men att göra det på riktigt sätt, genom att gå upp till hennes rum och väcka henne.. Så återigen gör jag det han ber mig om...

Jag går upp till hennes rum och knackar en gång.. två gånger.. tre gånger... men inget svar... jag säger hennes namn och ber henne vakna.. men fortfarande inget svar.. jag börjar slå på trummorna utanför hennes rum för jag hoppas på att hon ska vakna.. men fortfarande ingen som kommer ut därifrån..

Tillslut öppnar jag hennes rum och ser henne ligga i sängen.. Det låter och ser ut som om hon gråter.. Så jag försiktigt går fram och frågar vad som hänt och hur hon mår och varför hon gråter, men allt hon gör är att skaka lite och tillslut..

Tillslut rör jag vid henne så att hon vänder sig om... Det var då min värsta mardröm hände..

Hennes ögon var gigantiska och hon stirra på mig, allt var som en mardröm.. Hon börjar hoppa och sprattla och jag skriker! Skriker och gråter och är livrädd! Pappa springer upp och ser mig sitta på golvet helt förskräckt.. Han springer in till min systers rum och ser henne sprattla och hoppa och ögonen på henne går bakåt.. Pappa skriker till mig att jag ska ringa ambulansen fort! Så jag springer ner.. Tar telefonen och knappar in 112.. Jag hann inte säga något förrän pappa tar telefonen ifrån min hand och skriker i luren att de måste skicka ambulans fort för hon håller på att dö..

Under tiden vi väntade på ambulansen tog jag med min lillasyster in till tvättstugan då jag inte ville att hon skulle få se sånt när hon är så liten.. När vi var där inne höll jag bara om henne och grät allt jag kunde.. Hon sa till mig att jag inte behöver vara ledsen och att allt kommer ordna sig.. Hon frågade mig även varför jag var ledsen.. Det var nog det jobbigaste för mig, att förklara för henne att hennes äldre syster kanske är nära på att dö... Jag sa aldrig det till henne utan jag sa bara att hon var riktigt sjuk.. Min mamma kom även hem från jobbet för att åka med min syster in till sjukhuset med ambulansen..

Den dagen var jag tvungen att gå till skolan då jag hade ett matteprov.. Men direkt efter gick jag hem igen.. Mådde så dåligt.. Var så knäckt och så rädd.. Rädd att förlora min syster..

Som tur var lever hon.. Hon hade kunnat dö där på grund utav hennes två sjukdomar, anorexia och diabetes.

Jag grät nu när jag satt och skrev allt detta då jag mår fortfarande dåligt över det, jag kan fortfarande se allt som hände framför mig.. Jag vågar inte längre väcka henne för är rädd att samma sak kommer hända igen..

Detta var världens hemskaste mardröm för mig... Att se ens syster nästan hålla på att dö...

Likes

Comments

View tracker

Det finns dagar då man bara önskar man var liten igen.. Då man var fri från all stress, alla problem, alla lögner och svek m.m..

Nu när man är äldre så förstår man varför Peter Pan aldrig ville växa upp och stanna på landet ingenstans. Verkligheten och den äldre världen är hård. Man måste jobba hårt för komma dit man vill, man måste stressa röven av sig för att få sig själv nöjd eller alla andra nöjda, man ser hur människor ljuger en rakt upp i ansiktet och man blir sviken av de man trodde var ens äkta vänner.

När man var yngre så längtade man till att växa upp, man hade så många drömmar om hur livet skulle vara och allt var som en stor spännande värld.. Fyllt av lekar och skratt, fri från allt. Man var så lycklig på den tiden.. Varför är det inte lika lätt längre kan man ju fråga sig..

Men vet ni en sak?

När man bara önskar att man vore liten igen, så va de.. Gör de som ni gjorde som barn! Liksom varför inte? Va barnsliga, ha kul som ni hade när ni var små.. Men låt ingen veta, för de kan verka lite weird.. Men vem har sagt att de är fel att vara barnslig eller weird? Jag älskar att vara barnslig och weird.. Jag blir glad av det för man känner sig liten och det kan behövas ibland när allt är för mycket, när all press och stress blir för mycket..

Vet ni en till sak man kan göra?

Be någon utav era föräldrar berätta om era barndomsminnen för tro mig, man lär skratta, man lär må bättre.. Prata om dumma saker man gjorde som liten, prata om vad ni drömde om att bli när ni var små för jag är säker på att antingen var det brandman, veterinär eller polis.. Det säger nästan alla barn.. Prata om allt från himmel och jord från när ni var små! Man mår faktiskt underbart bra efter det!

Men glöm inte detta....

Pusha dig inte för hårt, va nöjd över det du gör, över de du presterar! Vare sig de är ett E eller A du får på provet så ska du vara nöjd! För huvudsaken är.. Så länge du alltid gör ditt bästa så ska du alltid vara nöjd! Och så länge du ändå försöker så va nöjd! Och har du falska vänner så ett tips.. byt vänner.. för om dom kan snacka skit till dig om personens andra vänner så kan du aldrig veta vad som säger bakom din rygg.. Och snackar någon utav dina vänner skit om andra, bara låtsas lyssna men säg aldrig något tillbaka för det kan du får skit för i slutändan. När det gäller svek, så vet du vart du har dom.. Äkta vänner sviker aldrig, bara fejk sviker! Kom ihåg det!

Likes

Comments

När jag var liten var allt perfekt, man älskade livet och man ville prova på nya saker.. Man såg alltid upp till de som var större och ville göra exakt allt som de gjorde.

När jag var runt 10-11 år så var min kusin medlem på en sida vilket gjorde mig intresserad av det också, de ledde till att jag i smyg gick med.. Jag var ung så jag tänkte mig inte för vilka konsekvenser det kunde leda till.. Killar skrev och jag trodde de ville mig väl, de ville videochatta med mig.. De sa att jag var vacker och fin, så jag gjorde allt de bad om.. Jag gjorde mig själv illa för deras njutning och för att få höra hur fin jag var.. Tiden gick och de slutade aldrig..

När jag var 12 ungefär så blev jag mobbad över hur jag såg ut, de skrek hur fet jag var varje gång jag kom till skolan.. En av de 3 som mobbade mig gillade jag extremt under den tiden, och en av de 3 går jag med i samma klass nu.. Jag mådde extremt dåligt under den tiden och det enda som kunde få mig må bättre var de där personerna på internet, de som sa hur fin och vacker jag var..

När jag var 13-14 år så fick min syster en hemsk sjukdom kallad anorexia.. Den förvärrade hennes sjukdom som hon redan hade, vilket är diabetes. De två ihop är som en mardröm.. Mina föräldrar var tvungna att lägga all sin tid och energi på henne, men även på min lillasyster då hon var liten vid det tillfället. Jag var frisk och klarade mig på egna ben.. En dag när jag var 13 fick jag ett kikmeddelande.. Visste inte ifrån vem men han hette "sebbe" det var i alla fall så det stod.. Det var inget trevligt meddelande, jag föll ihop och brast i grät.. Visste inte vad jag skulle ta mig till.. Han hotade mig om att han hade en video på mig och om jag inte visade mig för honom en gång till skulle han sprida den.. Jag vågade inte berätta för mina föräldrar för var rädd att de skulle skylla allt på mig.. Jag gick till skolan den dagen och låtsades som ingenting men på lektionen brast jag ihop så de bad mig gå hem och anmäla allt.. Två veckor senare får jag hem ett brev där de står att de inte kan gå vidare med ärendet... I alla fall då.. Tills en dag.. Jag gick på polisförhör och flera efter det.. De hade tagit fast personen och allt kändes bra.. Men under den tiden så försökte jag ta mitt liv flera gånger.. jag mådde psykiskt dåligt, kände att ingen brydde sig om mig och fick ingen kärlek eller uppmärksamhet..

När jag var 15 så gick jag på rättegången, de låg i Solna.. Minns den dagen så väl.. När jag kommer in i rättssalen ser jag hur han kollar på mig från topp till tå.. När jag sitter där och stirrar på honom fick jag den känslan att bara springa fram och slå sönder honom, spotta på honom.. Den idioten fick 7 års fängelse inklusive skadestånd till alla han gjort illa. Men ärligt, jag vill inte ha hans pengar.. Vet ni varför? för jag känner mig smutsig då.. känns som om jag får pengar för de jag gjort, jag känner mig smutsig..

Idag är jag snart 17 år, går 2:a året på gymnasiet och jag har kämpat mig igenom tuffa perioder.. Jag vet att det finns människor där ute som har haft det betydligt mycket värre än mig, men de är då jag vill att ni ska veta att.. även om livet går emot en, så ska man slåss emot! Tänk på de gott ni faktiskt har! Tänk på de som faktiskt älskar er och bryr sig om er! Och känner ni att de finns ingen som gör det, så gör JAG det! Och tro mig när jag säger detta.. Även fast livet är sämst så kommer det bästa komma i slutet, så kämpa och vänta för tro mig.. En dag kommer den lyckan ni väntat på och den kanske även kommer bli bättre än ni trott och hoppats på! Jag tror på er och på att ni kommer lyckas! Bara kämpa!

Tack för ni tog er tid att läsa och hoppas ni fortsätter följa alla inlägg som kommer komma!

Don't forget to keep your beautiful head up and smile!

Likes

Comments