View tracker

I det här inlägget tänkte jag nu berätta för er om cykelolyckan jag var med om i början utav maj månad. Det tar tid att bearbeta en sån händelse med chocken man fick, så skulle inte påstå att jag är helt återställd ännu. Oavsett vad så det som hände var att jag skulle ta en tur helt enkelt, hade aldrig upplevt att cykeln krånglat innan, angående cykeln så köpte jag den för ett billigare pris än vad den var värd utav en bekant. Men för att komma till saken så hade jag i alla fall gett mig ut och kommer inte ihåg så mycket mer än att jag vaknade upp på akutmottagningen i Borås stad..när jag vaknade var jag naturligtvis i chock. Dom skulle sy min överläpp som hade spruckit upp, men killen som skulle sy verkade vara ganska ny och visste inte ens vilken nål han skulle använda..stabilt jo men verkligen. Minns att detta var lite obehagligt men fick ju bedövning som tur var, det som skrämde mig mest hela tiden var att min kommande modellkarriär stod på spel, att få fula ärr för livet..men det gick ju bra ändå och har idag läkt ihop fint. Jag kommer inte ihåg hur olyckan gick till, men vad jag vet så lossnade framhjulet och jag hade slagit i ansiktet i asfalten samt skrapat upp det rejält. Tur i oturen så slog jag inte ut några tänder men däremot så förstördes några utav dom nedre tänderna, framtänderna hade fått sig en smäll och blivit sneda. Fanny var med mig så länge hon kunde och stöttade mig genom allt detta, den uppskattning och tacksamhet jag känner över det går inte beskriva med ord idag. Vad jag fått berättat för mig hade mannen som upptäckt mig på vägen varit nära på att köra över mig när jag låg där..men han såg mig precis i sista minut och hann bromsa..

Det mesta som hände den dagen då olyckan inträffade har jag fått berättat för mig, hade ju tydligen varit en hel del blod efter smällen jag fick i pannan också, märket där syns idag inte till alls. Nåväl, jag låg såklart kvar på sjukhuset över natten och somnade ganska sent. Vaknade upp vid 9-10 tiden och skulle då ner till käkkirurgen för att rätta till tänderna, dom drog rätt dom övre framtänderna och slipade sedan till nedre tänderna. Detta var inte roligt alls men otroligt skönt att få det gjort, var mestadels orolig för min karriär som sagt. Senare på eftermiddagen kom chefens fru för att titta till hur det var med mig, hade då fått vila lite mer och fått i mig lite näring. Jag fick leva på flytande föda ett bra tag efter, men Fanny var så snäll och handlade det till mig. Hon gick till apoteket några gånger för att köpa alvedon och annat att rengöra såren med.
Efter några dagar märkte vi att såret vid läppen och stygnen började sticka ut, det var svårt att rengöra osv. Det visade sig efter ett kort läkarbesök hos vårdcentralen att det vara nära på att bli infekterat, stygnet var inte alls särskilt bra tyvärr..men det har blivit ganska fint där nu ändå. Jag låg hemma i ca 2 veckor innan jag började jobba igen, var ganska utslagen fortfarande.. Nu i dagens läge är jag så glad att det gick så bra, eftersom att det kunde ha gått mycket värre. Men jag vet att jag hade en skyddsängel på min sida den dagen!

En tid senare efter allt detta var det dags för min första seriösa modellplåtning, jag trodde aldrig jag skulle få uppleva det! Min vision och tro på att skulle bli sant blev faktiskt verklighet..

Detta var då olyckan och lite utav vägen tillbaka i lagom mycket ord, jag råder er alla som går igenom tuffa omständigheter att aldrig vika er, lägg er aldrig ner och ge upp för ni vet inte vad som väntar om ni ger det tid att vända mot något bra! Kör stenhårt på viljan och tron att ni kan klara det ni går in för, jag tror på er!

Ha en nu en superbra dag så hörs vi snart igen!I det här inlägget tänkte jag nu berätta för er om cykelolyckan jag var med om i början utav maj månad. Det tar tid att bearbeta en sån händelse med chocken man fick, så skulle inte påstå att jag är helt återställd ännu. Oavsett vad så det som hände var att jag skulle ta en tur helt enkelt, hade aldrig upplevt att cykeln krånglat innan, angående cykeln så köpte jag den för ett billigare pris än vad den var värd utav en bekant. Men för att komma till saken så hade jag i alla fall gett mig ut och kommer inte ihåg så mycket mer än att jag vaknade upp på akutmottagningen i Borås stad..när jag vaknade var jag naturligtvis i chock. Dom skulle sy min överläpp som hade spruckit upp, men killen som skulle sy verkade vara ganska ny och visste inte ens vilken nål han skulle använda..stabilt jo men verkligen. Minns att detta var lite obehagligt men fick ju bedövning som tur var, det som skrämde mig mest hela tiden var att min kommande modellkarriär stod på spel, att få fula ärr för livet..men det gick ju bra ändå och har idag läkt ihop fint. Jag kommer inte ihåg hur olyckan gick till, men vad jag vet så lossnade framhjulet och jag hade slagit i ansiktet i asfalten samt skrapat upp det rejält. Tur i oturen så slog jag inte ut några tänder men däremot så förstördes några utav dom nedre tänderna, framtänderna hade fått sig en smäll och blivit sneda. Fanny var med mig så länge hon kunde och stöttade mig genom allt detta, den uppskattning och tacksamhet jag känner över det går inte beskriva med ord idag. Vad jag fått berättat för mig hade mannen som upptäckt mig på vägen varit nära på att köra över mig när jag låg där..men han såg mig precis i sista minut och hann bromsa..

Det mesta som hände den dagen då olyckan inträffade har jag fått berättat för mig, hade ju tydligen varit en hel del blod efter smällen jag fick i pannan också, märket där syns idag inte till alls. Nåväl, jag låg såklart kvar på sjukhuset över natten och somnade ganska sent. Vaknade upp vid 9-10 tiden och skulle då ner till käkkirurgen för att rätta till tänderna, dom drog rätt dom övre framtänderna och slipade sedan till nedre tänderna. Detta var inte roligt alls men otroligt skönt att få det gjort, var mestadels orolig för min karriär som sagt. Senare på eftermiddagen kom chefens fru för att titta till hur det var med mig, hade då fått vila lite mer och fått i mig lite näring. Jag fick leva på flytande föda ett bra tag efter, men Fanny var så snäll och handlade det till mig. Hon gick till apoteket några gånger för att köpa alvedon och annat att rengöra såren med.
Efter några dagar märkte vi att såret vid läppen och stygnen började sticka ut, det var svårt att rengöra osv. Det visade sig efter ett kort läkarbesök hos vårdcentralen att det vara nära på att bli infekterat, stygnet var inte alls särskilt bra tyvärr..men det har blivit ganska fint där nu ändå. Jag låg hemma i ca 2 veckor innan jag började jobba igen, var ganska utslagen fortfarande.. Nu i dagens läge är jag så glad att det gick så bra, eftersom att det kunde ha gått mycket värre. Men jag vet att jag hade en skyddsängel på min sida den dagen!

En tid senare efter allt detta var det dags för min första seriösa modellplåtning, antar det var för att min vision och tro på det var såpass stark som min dröm faktiskt slog in..

Detta var då olyckan och lite utav vägen tillbaka i lagom mycket ord, jag råder er alla som går igenom tuffa omständigheter att aldrig vika er, lägg er aldrig ner och ge upp för ni vet inte vad som väntar om ni ger det tid att vända mot något bra! Kör stenhårt på viljan och tron att ni kan klara det ni går in för, jag tror på er!

Ha en nu en superbra dag så hörs vi snart igen!



På bilden längst till höger hade det gått 42 dagen sen olyckan

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Den 15 september 2016

I​​
går var det dags för ännu ett besök hos tandläkaren efter cykelolyckan som inträffade den 1:a maj detta år. Skulle flytta in i nya lägenheten, men det startade alltså inte så bra. Kommer att berätta om själva olyckan i ett annat inlägg och en annan dag framöver!

I vilket fall som helst så skulle det bli dags för att slipa dom nedre tänderna i framkäken för att kunna sätta singelkronor på dessa, det var ju bara det att en utav tänderna var så trasig och långt nere. Dom sa det att den skulle behöva rotfyllas och sedan sätta en pelare på den, men inte ens detta gick så dom fick dra ut den..som tur var hade jag bedövning mot detta så det kändes knappt. Oavsett vad så är det ju aldrig kul att behöva dra ut en utav sina tänder, men samtidigt så visste jag att det var det bästa man kunde göra idet här fallet. Min tandläkare sa att det som kommer göras istället för singelkronor är att sätta en bro över 4 tänder, ett så kallat hängande led. Aldrig någonsin haft problem med mina tänder innan olyckan, men jag vägrar låta det som hänt sänka mig, snarare tvärtom! Det stärkte mig bara mer att jag tog mig igenom denna process som gått hittills även om det inte är helt klart ännu. I helhet vad som hände med tänderna var att 3 utav av dom nedre gick sönder och framtänderna däruppe fick sig en smäll..på sjukhuset morgonen efter olyckan fick jag gå ner till käkkirurgen för att dra dom på rätt plats igen. Att framtänderna klarade sig är jag så sjukt lättad över, det är ju ändå dom som syns mest..och i min dröm jag lyckligtvis lever är det viktigt med fina tänder. Jag var så rädd att jag inte skulle uppnå drömmen..men gjorde det ändå! Varför? Jo för jag hade visionen och tron på att det skulle gå oavsett vad.

Likes

Comments

View tracker