​Bart. Bart kommer det att vara.

Första tanken som precis slog till mig. Du kan ju inte skriva ett inlägg direkt efter ett annat. Du måste vänta. Det är så man gör. Vem har bestämt det. Man kan undra. Men det spritter i fingrarna. Så mycket som måste ut. Samtidigt. De säger att det är bra att skriva. En del saker ska man kanske lyssna på. Ni vet när ens problem är att ens problem inte räknas som ett problem. När det skaver i hjärtat. Ibland utan att man vet varför. Ibland när man inte kan hitta anledningen. Det bara är så. Skaver. 

I hela mitt liv har jag kämpat för bekräftelse. Aldrig tillräckligt smal. Aldrig tillräckligt snabb. Aldrig tillräckligt snygg. Aldrig tillräckligt snygga kläder. Aldrig tillräckligt social. Främst social. Du är tråkig. De värsta orden jag vet. Inget värre kan tryckas upp i mitt ansikte för jag vet att det är sant. När jag är i en dålig period. Som nu. Men innerst inne i en liten box. Finns en till liten box. Och i den vet jag. Jag är inte tråkig. Jag är jag. Jag vet vad jag är. Inte tillräckligt lycklig. 

Likes

Comments

Den här bloggen kommer aldrig att få ett ansikte. Men kan innehålla känslorna som finns bakom många. Många perfekta ansikten. Leenden. Ögon som säger något annat. Ord som måste få ta plats. Få ta plats i en annars så perfekt värld. Utåt sett. Den här bloggen är inte instagramvänlig. Den är rädd. Ledsen. Arg. Sviken. Skamfull. Och jag, likaså. Kanske även du. Den här bloggen kommer aldrig att räkna läsare. Aldrig räkna ord. Aldrig bli bedömd. Aldrig ett krav. Krav finns det gott om. Men inte här. Välkomna.

Likes

Comments