Hoi an visade sig vara ett paradis och en dröm. Killarna hade haft rätt.

Vi bokade ett lite lyxigare hotell som innebar extremt trevliga och hjälpsamma människor, ett stort rum med ett täcke och fluffiga kuddar, ett stort badrum, en helt fantastisk frukostbuffé, gratis tillgång till cyklar, spa och ja, all man kan begära. Allt detta för 150kr natten, Rebecka räknade ut att om man skulle bo på hotellet skulle det bli en månadshyra på 4800kr, och då ingår frukost. Så himla nöjda och glada.

Så vi spenderade dagarna på stranden och i stan där vi skräddarsydde kläder, skor och väskor, strosade rundor på en väldigt mysig nattmarknad och en kväll satte vi oss för att ta öl och se vad som hände (förövrigt har de en viss öl här som kostar typ 1kr, vi var i chocktillstånd. Och ja. Den innehöll alkohol, vilket vi först inte trodde pga priset) Slutade med att vi stod på dansgolvet tillsammans med alla andra backpackers innan vi gick hem för att kolla Eurovision. Vi hann bara se fram till Frans sen somnade vi där runt 4, och tre timmar senare gick alarmet för vi måste ju ta vara på strandtid!

Nästa kväll gick vi ner till stan igen för att hämta ut vår kläder och åt på en väldigt mysig restaurang innan vi tog en taxi tillbaka till hotellet för en massage. Väldigt skönt. Detta blev en liten lyxigare resa men det tyckte vi att vi förtjänade. Vi grät även en skvätt när vi insåg att detta var billigare än en natt på Islander, det värsta hostel vi någonsin bott på i Australien. Älskar priserna här.

Hotellet låg mellan stranden och stan och det var några km mellan varje ställe så vi lånade cyklar och det var så skönt och mysigt att få cykla längst med mysiga affärer, risfält och människor som använde sina kor till sängar och soffor. Att cykla var verkligen en frihetskänsla, även om vi trodde vi skulle dö pga den kaosiga trafiken.

Stranden var även allt vi drömt om. SVALKANDE VATTEN. Vilken glädje det var när,vi insåg det, vattnet har alltid varit så varmt innan så man ligger konstant svettig utan att få svalka av oss. Vattnet var även betydligt klarare och renare. Hade gärna stannat här mycket längre, fanns en massa saker att utforska men eftersom detta bara var en spontan "getaway" från halongs regn har vi nästa destination som väntar! Men otroligt glada att vi kom hit.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 186 readers

Likes

Comments

Dagen efter blev vi upplockade på hotellet för att åka en 4h lång bussfärd till Halong Bay där en båt väntade på oss.

Vi hade lyckats övertala snubben som bokade resan till oss att vi tre kunde dela ett dubbelrum eftersom trippelrummet var upptaget. Det är inga problem att sova i en 1.60 säng för oss. Han vägrade acceptera detta och försökte få dem att ställa in en till säng. Efter vi förklarat att vi har sovit i en bil tillsammans i 1,5 månad lät han sig övertalas. Men när vi kom fram hade vi minsann fått 2 rum ändå. Tack men nej tack sa vi och tryckte in oss i vår förvånansvärt fina hytt.

Resten av den ganska molniga dagen kikade vi på en pärlfarm, paddlade vi kajak, hängde på stranden med en kokosnöt och åt massa mat, socialiserade oss med två engelska tjejer och fiskade bläckfisk. En mysig dag.

Dagen efter vaknade vi till duggregn och efter frukost gick vi in i en grotta innan vi fick prova att göra vårrullar och åt lunch med två tjejer från Kanada. Väldigt trevliga, och det visade sig att ena tjejen faktiskt spelat i Lundaspelen som är en basketturnering i Lund! Lite kul.

Sen var det en 4h bussresa tillbaka till Hanoi, för eftersom vädret var dåligt bokade vi ett flyg till Hoi An som några killar från Holland och Nz rekommenderade starkt, rättare sagt var det deras favoritplats, så dit är vi påväg nu där vi hoppas på lite sol och bad.

Kramisar

  • 187 readers

Likes

Comments

Sista dagen i Hanoi bestod alltså också av en del shopping och vi slutade dagen med att äta och dricka öl och kokosnötter medan vi såg den nattliga kaostrafiken under oss.

Allt här i Vietnam (Malaysia med förövrigt) är då anpassat efter den kortväxta befolkningen. I de asiatiska flygen sitter man med knäna upptrycka mot sätet framför sig, sen gillar de att luta sig bakåt så att man verkligen inte får plats. Någon centimeter längre och det hade inte funkat. Kläderna finns oftast bara i en storlek, och det då typ xs i svenska mått, men vi lyckades hitta ett "märke" som hade ett litet större utbud. Även vissa toaletter och omklädningsrum är extremt låga. Så ja vi sticker verkligen ut med vår längd

Vi har även märkt att beteendemönstret här skiljer sig från Sverige, som att det är vanligt att peta sig i näsan helt öppet och vissa snyter sig även med handen, det är verkligen en absurd syn att se en kostymklädd man snyta sig med handen. Vi såg en man som kissade på gatan och sen gick han tillbaka till sitt fruktstånd där han sålde frukt utan att tvätta händerna. De gör väldigt många underliga läten och i affärer, restauranger och caféer är de något så ofantligt långsamma och ineffektiva, något som driver oss lite till vansinne. Vissa förföljer (bokstavligt talat) oss genom affärerna, är överdrivet hjälpsamma och plockar fram kläder och olika storlekar trots att man tackar nej. Det är även populärt med att ha långa svarta hårstrån som växer ur leverfläckar (enligt Google ska detta innebära good luck) och sen har vi männen som antingen har en eller flera naglar som är hur långa som helst, dock väldigt rena. Vi googlade även detta och fick upp olika alternativ, antingen är det ett tecken på att man inte har ett slitigt jobb, eller om man har 3 långa naglar är en för att peta sig i näsan, en för öronen och en för rumpan.

Vi insåg även hur underliga vi måste verka för dem, som exempelvis solar och anstränger oss för att bli bruna när allt dem vill är att vara vita, de har till och med speciella strumpor och strumpbyxor som är anpassade efter flipflop, något vi misstänker är för att skydda fötterna mot sol och smuts. Hela kulturen är bara så extremt annorlunda och fascinerande. Men vietnameserna är ett extremt trevligt folk som i princip alltid ler och försöker vara hjälpsamma, även om engelskan är krasslig.

Ytterligare en kulturkrock blir trafiken. Kommer inte ihåg om jag nämt detta tidigare, men de använder då alltså tutan istället för att titta i döda vinkeln. Så det tutas en hel del, filer är bara där för prydnads skull och mopeder kör i vilken riktning och på vilken sida de vill. Om vi hade kört här hade vi blivit påkörda för att vi inte tutade när vi kör förbi någon. Det är verkligen ett ordnat och fungerade kaos.

  • 478 readers

Likes

Comments

Vi har spenderat hela dagen på Hanois gatorna jakt på shopping.

För en gångs skull har vi faktiskt lyckats fynda! Efter x antal misslyckanden har vi nu insett att shoppingcenter är värdelöst och affärerna på gatorna är där man ska satsa. Så vi har handlat en del, och imorgon väntar det mer!

Sen tog vi en taxi mot en dockteater (taxi är helt underbart i Asien bara sträck ut en hand så kommer en taxi till din tjänst inom 1 sek). Vi landar på teatern och sen inser vi att allt är på vietnamesiska (vilket är väldigt självklart när man tänker efter) men den var riktigt underlig och underhållande ändå! Ett litet annat typ av nöje helt enkelt. Sedan avslutade vi kvällen med att gå längst med en sjö tills vi hittade ett mysigt ställe där vi drack öl och åt frukt.

Nu ligger vi på vårt hotell som även detta har bra standard med till och med gratis frukost! Så vi är nöjda.

Godnatt och kramisar på er.

  • 654 readers

Likes

Comments

Den andra saken vi gjorde som inte var att hänga vid stranden eller poolen var att gå på en matlagningskurs.

Ledd av en extremt entusiastisk kvinna som man tydligt märkte älskade sitt jobb åkte vi och ett annat mycket trevligt par till en mycket lokal marknad. Vi fick smaka på massa olika saker och följa med vår ledare när hon pratade på med allt och alla. Väldigt charmig marknad!

Väl tillbaka fick vi börja laga maten som blev god! Vi kan numera göra vietnamesiska vårrullar, svingade också kan tilläggas. Väldigt kul och de var härligt att det andra paret som var med också var väldigt trevliga då man satt ner mycket och åt med varandra.

Efter detta blev det häng i en solstol igen. Finns inte så mycket att säga där. Vi åt, solade, badade och njöt. Stranden var i ärlighetens namn inget speciellt, ganska smutsigt faktiskt men vinden svalkade så skönt och överlag har det varit väldigt avkopplande 4 dygn.

Nu sitter vi på flygplatsen efter 4h buss och ska flyga mot Hanoi! Därför kommer det en ganska så stor bomb av inlägg nu när wi-fi äntligen funkar ordentligt och vi har massa tid att göra av med.

Hörs i Hanoi, Kramisar.

  • 740 readers

Likes

Comments

I Mui Ne har vi verkligen bara slappat och tagit det lugnt och njutit av att ha bott på ett riktigt bra hotell (blev väldigt positivt överraskade).

Men en av dagarna gick vi upp 03.30 för att kolla på soluppgången vid sanddyner, det var en tour där det ingick att åka till en fiskeby, en liten stream, röda sanddyner och lite sånt. Vi var tillbaka vid 08.00 och hade hela dagen framför oss som vi spenderade vid hotellets pool tills klockan 18.00 då vi skulle ta en liten nap för att orka gå upp och spela kort vid baren och äta kvällsmat men vi vaknade flera timmar senare och insåg att det var lika bra att bara somna för natten.

Likes

Comments

Förövrigt är vi fortfarande väldigt exotiska och spännande.

Vi skulle köpa bullar av mannen på bilden och efter så envisas han med att vi ska ta en bild med honom och medan vi väntar på vår tour så ser vi tjejerna på bilden ha världens photoshoot. Tydligen var det deras examen från High School, och de kommer fram och frågar oss och ett till par om inte vi vill vara med på deras kort. Vi är alltså med i en massa studentbilder som de kommer visa upp för släkten. Ja. Är man kändis så.

Det är extremt eftertraktat att vara vit här, med solfaktor 110, kläder och hattar som döljer varje kroppsdel och bleknings krämer för kroppen. Själva letar vi efter solfaktor 20 och försöker bli bruna. Vår tourguide hade sagt till en europeisk kvinna hur vit hon var, hon blev upprörd, han menade det som en komplimang. Ja. Vad världen är lustig ey?

  • 741 readers

Likes

Comments

Dagen efter var det shopping som gällde!

Med varsin smoothie i handen traskade vi mot ett shoppingcentre och som vanlig blev vi besvikna. Antingen gör vi vår research väldigt dåligt eller så har folk dålig smak. För som vanlig hittade vi inte något vi tyckte var särskilt spännande. Så vi försökte hitta en outlet som sedan visade sig vara en marknad med fejksaker. Så vi gav upp och satte oss på ett fik innan vi letade upp en restaurang där vi åt.

Sedan tog vi en buss på 5h mot Mui Ne! Även om shoppingen blev en besvikelse så var Ho Chi Minh en riktigt härlig stad med mysig stämning. Tillskillnad från Malaysia så var det folk ute på gatorna på kvällarna och roade sig. Barnfamiljer som åkte rollerblades, gäng ungdomar som spelade på en bollliknande sak, par som strosade rundor hand i hand och ja, det var en glädje i staden.

Ps, angående Siris pose, det är så man gör här. Man ställer sig framför olika reklamskyltar och strike a pose, gärna med två tummar upp.

  • 742 readers

Likes

Comments

Sen var det dags att vara lite kulturella och besöka Cu Chi tunnlarna och the war museum.

Vi åkte bokade en tour och fick en extremt pratglad och duktig guide som berättade om den viatnimesiska kulturen, det politiska läget och även lite om sin släkthistoria på vägen till tunnlarna. Hans morfar hade varit kommunist och hans mormor usa-stödjare vilket hade orsakat problem när Vietnam blev kommunistiskt, så morfadern hade angett sin hustru som hamnade i fängelse. Han hade även fått en syster som dog i 20 års ålder pga Agent Orange, så man kan ju säga att han har blivit påverkad av kriget, så som så många andra vietnamesiska familjer.

Först stannade vi hos en local och fick prova att göra rispapper och mata hennes grisar med dem. Dock var det inte lika kul då grisarna levde i små betonghagar utan halm, Jord, någonting. Vi frågade om de levde där hela tiden, vilket de gjorde, förutom när de åkte till en farm med manliga grisar där de skulle ha "happy time". Ja. Ytterligare en sak man ska ta tag i när vi kommer hem är att ha större kunskap om var köttet kommer ifrån och hur djuret blivit behandlat, men även att äta minde kött överlag.

Vi fick titta på ingångarna till tunnlarna som är 2/3 större än vad de var då, detta för att turister ska kunna ta sig ner. De är byggda för att amerikaner inte ska kunna komma ner. Vi fick se diverse fällor man gjorde och lite allmänt om livet i tunnlarna och hur de var uppbyggda. Sedan fick vi själva gå i tunnlarna som förstorats till det dubbla och man kunde knappt gå på huk. Vi klarade att gå 40m innan klaustrofobin tog över och vi skyndade oss ut.

Sedan tog vi oss mot museet och där ansträngde vi oss för att verkligen förstå Vietnams historia och fick se riktigt obehagliga och detaljerade bilder från krigets hemskheter och även bilder på Agent Orange offer. Det var en intressant utställning, och man märkte tydligt att den var tendentiös och viss fakta var inte uppdaterad, som exempelvis att USA nu gett bidrag även till de vietnamesiska offren. Där stod det hur USA enbart gav stöd till sina egna och att de struntat i Vietnam vilket numera inte stämmer. Lite sådant.

Sedan köpte vi på oss lite olika rätter och åt och drack sugar cane juice som har blivit en favorit (dock enbart med lime eller annan frukt till).

  • 742 readers

Likes

Comments

Vi kom fram till ho chi minh, mopedernas stad, och chockades av högertrafiken.

Det var faktiskt lite obehagligt att åka taxi i högertrafik när lan nu kört och levt i vänstertrafik. Så vi insåg att det är bra att vi får värmas upp lite innan vi åker hem, för högertrafik och manuella bilar kan bli en farlig kombination. Angående mopederna, de är överallt. De kan åka en familj på 4 på en moped, och det tutas och kör enligt egna regler och ja de är ÖVERALLT. För att gå över vägen måste man vinka led handen och bara gå, inte stanna eller springa, bara gå långsamt medan trafiken närmar sig och nästan kör på dig. Hjärtat bankar hårt varje gång.

Efter att vi hittat ett hostel åkte vi ner till en gigantisk rondell med en liten konstgjord sjö där det fanns små matstånd där folk flockades. Men de kunde verkligen ingen engelska alls, bokstavligen. När vi frågade vad maten var frågade de människor på gatan om de kunde engelska, efter att ha provat lite olika rätter frågade två vietnamesiska tjejer oss om vi ville äta med dem, kul tyckte vi och hängde på. På väldigt basic engelska konverserade vi så gott vi kunde och fick lära oss lite fraser och annat smått. Super kul att de kom fram!

Sen somnade vi gott i ett svalkande rum.

Ps, notera att på första bilden ser man en liten pojke som sitter i en stol (det säkraste vi sett, han har till och med hjälm!) och på andra bilden kan ni skåda Vietnams fantastiska elledningar som är tjocka som få och som man nästan kan gå in i om man inte tittar upp.

  • 743 readers

Likes

Comments