Min resa till Moganshan blev inte riktigt som jag hade hoppats då jag blev sängliggandes med över 40 graders feber redan andra dagen.

Vi bodde i en liten liten by uppe i bergen där det knappt fanns ett ordentligt supermarket,så jag var tacksam över att jag i alla fall hade tagit med mig några ipren på resan. Jag är ganska säker på att jag måste haft viruset/bakterien i kroppen och att det var onsdagsaktiviteten som sedan satte spiken i kistan. Vi var nämligen på en Adventure Park, som förvisso var superkul, kanske eftersom att jag triggas av adrenalinfyllda aktiviteter och så fort jag fick höra att det fanns medaljer för de som klara hela banan så gick jag såklart in i ”tävlings-Lynette-mode” och var en av två som faktiskt klarade hela banan (då var jag också den enda tjejen som klarade av det)

Jag vaknade mitt i natten till torsdag och febersvettades och insåg väl då att det inte skulle bli någon bergsklättring dagen därpå. Jag sov istället bort hela torsdagen och mådde riktigt dåligt, både pga hög feber och ont i halsen, samt att det kändes extrahemskt att vara på ett litet guesthouse mitt ute i ingenstans, sovande på en säng hård som en träbänk (rätt säker på att jag fick blåmärken från den sängen…). Fredagen kom och jag hade lite mindre feber men fortfarande jätteont i halsen, vilket tydde på att jag fått halsfluss. igen. Tror det är i alla fall tredje gången det här året. Det här betyder också att det enda sättet att bli av med det är genom att få penicillin, vilket jag i sitt led betyder att jag måste ta mig till ett sjukhus. Här i Kina.

Enda sedan min första vända till Kina, 4 år sedan, har jag endast hört mardrömshistorier om att vara på kinesiska sjukhus så jag var ju beredd på K-A-O-S men möttes av ett modernt och fräscht sjukhus, inte helt olikt ett svenskt – mer köande bara. Eller ja, det var så första halvan av besöket upplevdes.

Som tur är har jag ju en kompis som med kinesiska föräldrar är uppväxt i Nederländerna men som då pratar i princip flytande kinesiska och ändå varit fram och tillbaka i Kina hela sitt liv som ställde upp med att följa med mig till sjukhuset och hjälpa mig igenom det. Som sagt så gick första halvan av vistelsen bra, vi kom dit och fick vår nummerlapp och gick till rätt väntsal, det var plats 33 då vi kom dit och jag hade plats 116 så det var bara att sätta sig ner och vänta, vilket ändå var lugnt. Jag fick sedan träffa läkaren som då skickade mig för att ta blodprov, men först var vi tvungna att gå ner till första våningen igen för att betala för att ta blodprovet, sedan upp igen några våningar, ge dem lite blod, vänta 30 min och sedan skulle jag gå tillbaka till den första läkaren som konstaterade att ”ja, du har halsfluss”. Han skrev ut antibiotika och något annat och skickade iväg oss till apoteket. 1500kr senare hade jag betalt för några paket okänd medicin och blev återigen iväg skickad, nu till något nytt ställe i en byggnad bredvid.

Vi går in i den andra byggnaden och möts direkt av en tjock vägg av sjukdomslukt och av folk som verkligen inte såg att må bra… Folk låg på bårar med brutna ben för alla att se, gamla människor på bårar som inte såg ut att ha många dagar/timmar kvar i livet, och bara riktigt sjuka människor. Det var extremt obehagligt att vistas där inne och vi visste inte vart vi skulle ta vägen. Jag och Simon trodde fortfarande att jag bara skulle hämta

mina antibiotikatabletter, men blev istället skickade till ”the infusion room” – ett stort rum med rad på rad av folk som satt och fick diverse dropp och det enda jag tänkte var att jag verkligen inte ville vara i det här rummet med dessa döende människorna och få okändmedicin insprutad direkt i min kropp, och när de sa att jag skulle vara där och få dropp i minst 2 timmar, höll jag på att krevera på riktigt. De skickade mig till stol nr 95 och där blev jag ledsamt sittandes tills de kom med FYRA påsar vätska/medicin/okänt som skulle in i min kropp. Klockan var ca 13.50 och utöver stressen av vad jag redan gått igenom så skulle jag vara på flygplatsen senast 16 för att hämta min kompis Linnéa som åkt hela vägen hit för att hälsa på mig. När jag då inser att jag ska vara sittande på sjukhuset till ca 16, plus då all den andra stressen så bröt jag ihop totalt och satt bara och grät. Stackars Simon som var tvungen att försöka lugna mig, han erbjöd till och med att åka ut till flygplatsen och möta min kompis ifall det verkligen skulle krisa. Snällare människa får man ju leta efter.

Någon gång halvvägs igenom (eventuellt pga något av innehållen i medicinen?!) blev jag helt plötsligt jätteglad och positiv. Simon sa att det var som natt och dag, för bara några minuter tidigare hade jag ju suttit och gråtit?? – Som så mycket annat i kina, väljer jag att bara observera och acceptera. inte ifrågasätta. Jag blev klar med mina påsar, sattes i en taxi (av Simon) och åkte till flygplatsen där jag kunde möta min kompis med endast 15 min väntan för hennes del!

Nu kanske ni trodde att jag var färdig med sjukhuset? Men ICKE. Jag var sedan tvungen att åka tillbaka till sjukhuset varje morgon vid 07.30 i tre dagar för att få min dropp-medicin på samma sätt som den första dagen. Simon följde med andra dagen igen och höll mig sällskap och såg till att allt flöt på (ha..ha..) men sedan fixade jag de andra dagarna på egen hand. Men att behöva åka tillbaka in till den delen av sjukhuset och sitta i det rummet som verkligen bara luktade sjukdom och något som jag hoppas inte var död, var verkligen inte kul och jag hoppas innerligt att jag ska slippa behöva åka in igen. Den här upplevelsen rikare är ännu ett sådant moment där jag inser hur jäkla bra vissa saker ändå är Sverige…

Mvh,

En nu frisk men ärrad för livet Lynette


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ett mycket intressant och spännande fenomen här i Kina är lördagslektioner.

-Varför har man lektion på en lördag??

Grejen är den att, ifall en helgdag eller klämdag sker på en vardag så måste vi "make up for the lost lesson" på en annan dag, normalt sätt blir det då på en lördag. Man kan ju fråga sig då "är det ens lönt att ha den helgdagen/klämdagen då?!" asså, typ inte? Det enda är väl som i detta fallet, då vi nu har hela denna veckan ledig. Söndag 1 oktober - 8 oktober istället för att ha ledigt 30 sep - 5 oktober och sedan helg lö-sö.

Jag kommer ihåg den allra första gången läraren berättade om lördagslektionen (4 år sedan på min förra utbyte till Kina). Jag trodde helt seriöst att de skämtade med oss och som svensk att behöva gå till skolan på lördag...Det händer ju inte. Och det gjorde det inte heller. Jag stannade hemma i protest. Dock fanns det en hel del annat som redan låg och grodde ilske-mässigt under den utbytesterminen.

Den här vändan till Kina har varit ganska mycket bättre och jag har lärt mig från min förra runda till Kina att ifall man försöker slåss mot Kina så kommer du förlora. 100%. Den här gången så går jag med the flow istället och då fungerar saker mycket bättre.

Vi hade lektion 08.00-11.35, snabbläsningslektion och muntlig-färdighetslektion. På den första lektionen var inte ens vår lärare där, utan vi fick en vikarie istället. tycker att det känns kanske lite fel av läraren att ta ledigt men tvinga oss andra att vara i skolan? eller?? På den andra lektionen hade vi ingen vanlig lektion heller, endast en väldigt frustrerande debatt.

Det började med att läraren visade oss en video på en väldigt välutbildad kinesisk tjej som precis gift sig och hennes man vill att hon ska ge upp sin karriär och utbildning för att bli en hemmafru. Videon slutar med hon känner sig kluven över vilket beslut hon bör ta, hon har ju lagt så mycket tid, energi och pengar på sin utbildning ovh är extremt stolt över vad hon åstadkommit, men samtidigt vill hon göra sin man glad. Läraren skriver då på ena sidan av tavlan "waste (浪费)" och "not waste (不浪费)" på andra sidan tavlan och ber oss sätta os på den sidan vi identifierade oss mest med.

Frågeställningen: "Is it or isn't it a waste if she gives up her education and career to become a stay at home wife?"

Jag trodde det skulle vara rätt uppenbart vilken sida som skulle ha flest människor då vår klass består av mestadels Europeér och västlänningar. Men oj så chockad jag blev. Majoriteten (blandat tjejer och killar) tyckte tydligen att "det är väl klart att det inte är en waste, det är så det ska vara.". Min haka var nere på golvet och jag har nog aldrig känt mig så engagerad och arg som då. De hade heöt seriöst argument som "kvinnor är som tjej djur, de finns för att föda barn och mannen ska vara den som fixar pengar osv", en brittisk tjej sa på fullt allvar "men tänk så mycket bra kunskap hon kan ge barnen" - precis som om man kommer lära barnen så avancerade saker i den åldern?!

När vi kom med argument som gällde exempelvis jämställdhet, tyckte det inte att det hade med saken att göra. Och när vi diskuterade omvända roller så var det heller inte aktuellt då frågeställningen endast handlade om kvinnan. Det positiva var att vår lärare i alla fall var på vår sida - ovanligt med tanke på Kinas kultur och traditioner. I Kina är det här ett ämne som blir mer och mer aktuellt men som fortfarande har en lång väg att gå, men det har tydligen många länder i Europa också....... Jag skulle kunna älta denna ´debatten i ca 100 sidor till men väljer att avsluta där.

Vänder mig istället till er läsare, vad tycker ni?

Nu tar jag i alla fall lov! Jag och en kompis åker imorgon till Moganshan 莫干山, ett berg norr om staden Hangzhou 杭州. Vi ska vara där i tre dagar och utforska gamla byar, bestiga berg, bada i fina turkosa sjöar och ha det allmänt trevligt!

Min klass, innan debatten 🙃🙃🙃

Likes

Comments

I söndags tog jag och några kompisar snabbtåget in till en närliggande stad i Kina som heter Suzhou. Staden kallas för Kinas Venedig och jag förstår absolut varför.

Vi möttes upp vid tågstationen där, surprise surprise, vi stod i en kö för att hämta våra biljetter, en annan kö för att gå igenom säkerhetskontroll, sen ytterligare en kö för att komma in till terminalen och en sista kö för att gå på tåget.


25 minuter senare var vi framme i Suzhou där vi möttes av sol, värme och en blandning av moderna och traditionella byggnader. Vi tog en buss till Suzhous kända park "The Humble Administrator's Garden". Vi gick runt och njöt av grönska och små dammar innan vi gick till en Suzhou restaurang och åt en massa god kinesisk mat. Det var också vid den restaurangen vi verkligen fick se Venedig-delen och det var verkligen vackert!

Vi började snacka om göra en "boat tour" längs med floden och begav oss mot hamnen. Påväg dit stötte vi på en "阿姨-auntie (En äldre dam/tant i Kina kallas för Ah-yi)" som sålde biljetter till precis en sådan båttur som vi ville ta. Normaltvätt skulle det kosta 100RMB (ca 130kr)/person men för någon anledning så behövde vi bara betala 100RMB totalt och vi var fem så det kostade bara 20/person. Vi blev sedan ledda till en random buss på en parkering och då började man tänka "okej antingen blir det båttur eller så säger jag hejdå till mina njurar 😂". Vi åkte som tur var ner till hamnen! Vad jag inte riktigt hade väntat mig var att vi skulle få en guide på köpet. En guide som inte var tyst en enda sekund. Jag har nog aldrig någonsin hört någon prata så snabbt, så mycket och framför allt så högt i en mikrofon förut. När vi gick av bussen trodde jag, naivt, att vi skulle slippa henne. Men nej, hon följde med på båtturen och pratade NON-STOP i 50 minuter. Den mysiga båtrundan blev helt plötsligt allt förutom mysig och fridfull. Jag försökte verkligen att njuta av den fina omgivningen och den vackra solnedgången men det var omöjligt att njuta på riktigt. När vi gick i hamn och lämnade båten kändes det precis som när man varit på en nattklubb en hel kväll där det spelats hög musik så att när man plötsligt möts av den tysta natten så känns det jättekonstigt i öronen. Precis så kändes det när hon äntligen slutade prata.

Resten av kvällen spenderade vi genom att promenera längs med floden i de fina (renoverade) grönområdena och de stora runda broarna som man ofta förknippar med Kina och Asien. Vi åt lite street food i form av en "pannkaka" med lite grönsaker med stark sås, grillad majs och grillad sötpotatis innan vi tog tåget tillbaka till Shanghai.

Om ni någonsin är i Shanghai eller reser runt i Kina, så är Suzhou 苏州 definitivt värt att åka till! Ovanligt rent för att vara Kina, vacker natur och god mat!

Likes

Comments

Man hade kunnat tro att administrativa saker och organisation borde fungera riktigt bra i ett så stort land som Kina, Dock är det inte så. Det är ofta som jag går runt och undrar hur det här landet överhuvudtaget kan fungera. Saker som "logik" och "planering" verkar vara helt obefintliga.

Ett aktuellt exempel var under registreringsprocessen vid universitetet förra veckan. Redan innan jag åkte till Kina hade jag fått ett "välkomstpaket" - några sidor med information kring hur man bokar boende på campus, lite basic info kring första dagarna , och en karta på campusområdet (som är superstort!). I informationspaketet stod det att jag skulle ha Orientation 4 September och registrering 05.09.17-05-09-17

Registrering, dag 1

När jag sen väl var på orientation så sa de att vi skulle gå nu direkt efteråt och att vi hade fram till 6e på oss att registrera oss. Redan där, var det helt plötsligt något annat som gällde. Jag och en annan student begav oss mot (vad jag trodde skulle vara ett rum) för registreringen men halvvägs dit möter vi andra studenter som precis varit där men blivit bortskickade för nu var det lunchpaus (11.30-13.30) de hade fått varsin hastigt gjord lapp med en siffra på så de skulle kunna få behålla sin plats i "kön".

"Att köa" är inte ett koncept som fungerar i Kina.

Eftersom det var lunchstängt tänkte jag att jag kunde passa på att fixa mitt e-card, ett campuskort som man använder för allt på campus (allt från att köpa mat i matsalarna till att skriva ut eller kopiera saker i kopieringsaffären). Jag kommer dit och möts av en superlång kö i ett varmt och fuktskadat hus (pga, Kina), ingen AC och bara folk. En timme senare var jag och mina nyfunna vänner (jag tror nog jag har träffat alla mina vänner här genom att ha stått i diverse köer på campus) nästan framme och vi ser att det finns en lapp där det står att de stänger om 10 minuter och jag bara tänker att "nej, vi kommer aldrig hinna fram tills dess.... inte med tanke på hur lång tid det redan har tagit." MEN som tur var så hann vi precis in för att ta våra bilder och blev sedan slussade till rummet bredvid. Normalt sett hade man tänkt att rummet vi blev skickade till skulle ligga efter rummet där vi fotograferades men icke. Det rummet låg INNAN, vilket betydde att man var tvungen att trängas MOT strömmen av de köande, svettiga och trötta studenterna för att nå nästa rum där man plockade upp sitt kort och det här betydde nya köer.

Näst på tur var en runda till banken för att fixa ett kinesiskt bankkonto. Om du tror att du kan resa till Kina med dina vanliga bankkort (VISA/Mastercard osv) och betala med dem här, så är svaret nej. De flesta ställena tar inte emot utländska bankkort. Därför måste man antingen ha cash eller ett kinesiskt bankkort som du sedan kopplar till deras "facebook/instagram/swish/messenger/whatsapp/e-wallet- allt i ett appen WeChat som man sedan kan använda för att betala för i princip allt överallt. När vi anlände till banken väntade kaos. Det var så himla mycket folk, och så himla lite plats och alla skulle fylla ut former som var helt på kinesiska och det var i alla fall mer än 80% som inte förstod kinesiska där inne. Tillslut kommer det fram någon som jobbar där och kan liiiiiite engelska och börjar snacka om att man ska fylla ut tre olika former och så gav han oss mallar och en nummerlapp (man fick inte ta nummerlappen själv-oklart.) Sedan sa han att det var en ca 3 timmar lång väntetid så vi kunde komma tillbaka om en stund om vi ville.

I väntan på att gå tillbaka till banken bestämde jag mig för att gå till registreringen. Trots att jag redan hade köat en hel del under dagen så var jag inte beredd på den kön som väntade uppe på 4e våningen av Guanghua Towers (se bild nedan). Om det var kaos på banken, så var det ingenting jämfört med den här våningen. Folk stod överallt och det var i princip omöjligt att veta vilken kö som ledde till vilket rum och var vissa köer ens började. Jag hittade tillslut någon typ av "kö" som ledde till rummet "registration" och ställde mig där, och där blev jag stående i 2 1/2 timmar, sen kom jag äntligen in till rummet och då kändes det rätt bra, jag fyllde i några papper, gick vidare till nästa station där de skrev något i sin dator och sedan så skickade mig till steg 3. Steg 3 låg i rummet bredvid, där kön som hade lett in till rum 1 började på nytt. Med endast 20 minuter kvar till stängning insåg jag att det inte var lönt att stå kvar så jag gick tillbaka till banken istället.

Endast 10 personer framför mig! "Perfekt" tänkte jag. Men nej, där blev jag sittande i en hel timme till innan det äntligen var min tur och efter lite om och men med att behöva göra om formen då han som hjälpte oss innan hade gett oss fel information, fick jag mitt bankkonto och bankkort!

Registrering, dag 2

Dags att gå tillbaka till våning 4 och hoppas att köerna skulle vara mindre.

De var inte mindre.

Jag började kolla runt för att se om jag kunde göra klart de andra stegen så länge. Det var nämligen i princip tomt vid steg 4, 5, 6 och 7. Vissa av stegen var inte ens nödvändiga för mig. Eftersom att jag är utbytesstudent från Lunds universitet behöver jag inte betala för att gå på universitetet (steg3), det fanns även ett steg där man skulle beställa tid för "the physical examination" för de som ska vara här i över ett år. I min naiva värld trodde jag då att jag inte skulle behöva köa för de sakerna, men icke. Jag var tvungen att stå i alla köerna, i rätt ordning för att de skulle skriva en signatur på just deras steg. Med andra ord så var jag kvar på våning 4 i nästan 3 timmar.

Nu tänker man kanske "åh skönt, då var det äntligen färdigt", men igen, nej. Nästa dag mellan 08.30-11.30 skulle jag göra ett placement test för att veta vilken nivå jag kommer att studera kinesiska på här.

Registrering, dag 3

Jag kommer dit ca 08.35 och hamnar på plats 68 i väntelistan, så där blev jag sittande i en timme innan jag faktiskt fick göra provet. Provet gick över förväntan och jag hamnade i en avancerad nivå. De berättade sen att kl 13.30 skulle jag komma tillbaka för att även göra ett muntligt prov. Jag kom dit ca 12.45 och hoppades att det inte redan skulle vara långa köer, men det var såklart väldigt naivt av mig att tro för det blev ändå ytterligare 45 minuters väntetid där... Men efter de senaste dagarna kändes 45 minuter som ingenting.

En process som skulle ha kunnat tagit max en dag har alltså helt plötsligt tagit 3 dagar. HUR?! VARFÖR?! Vissa saker här i Kina kan man bara inte förstå sig på och det är knappt lönt att ifrågasätta det heller.

Det allra bästa man kan göra i Kina är ibland att bara acceptera de knäppa situationerna, ta ett DJUPT andetag och bara acceptera det som "China things".

Men det är vid dessa tillfällena man verkligen uppskattar Sverige.

Likes

Comments

WOW säger jag bara! Kan knappt förstå att det redan har gått en hel vecka sedan jag satte mig på flyget ner hit och allt har verkligen gått i ett! Säger också "WOW" för att Shanghai är så himla fantastiskt! Jag har bara varit här i en vecka är jag helt såld, mina 5 månader här kommer att gå alldeles för fort.

Vad har jag sysslat med i en hel vecka då?

Mina första dagar så bodde jag på ett hotell mitt i stan. Efter att ha bott i Kina tidigare var jag redan väl medveten om att man måste kasta bort alla sina vanliga krav och förväntningar och sätta på sig sina "China-goggles" (filtret som gör att man bara observerar vissa saker och sen accepterar det och går vidare). I detta fallet, mitt lilla hotellrum som inte riktigt såg ut som på bilderna och som var extremt fuktskadat. Jag hade till och med svårt att andas på natten då luftkonditioneringen inte riktigt fungerade heller. Men bortsett från det var det perfekt att bo så nära staden och bara kunna snöra på sig skorna och gå ner till The Bund.

Shanghai skyline as seen from The Bund

Då under de första dagarna innan jag flyttade in på campus (mer om det i nästa blogginlägg!) gick jag totalt 52,1 km. Att säga att jag hade ont i fötterna är nog en rejäl underdrift! Men så himla värt att bara gå runt och njuta av en stad som erbjuder allt från höga skyskrapor till små trånga gränder i sann Asien anda. Det finns alltid en ny gränd att upptäcka eller en ny marknad som man hittar inne i de mest osannolika byggnaderna, riktigt häftigt är det! Onekligen har jag ju då redan lyckats köpa en ryggsäck, en klocka och kläder, allt under 300kr!

I övrigt har det varit värdigt varmt och skönt, ca 30 grader varje dag dock molnigt, så det är väldigt fuktigt här. Mig gör det dock inget! Jag tycker bara att det är så otroligt skönt att kunna gå runt i shorts och linne hela dagen och kvällen utan att behöva tänka på att ta med sig en tjock tröja!

I Kina kan till och med jag se lång ut! Eller i alla fall normal-storlek ;)
I Kina är det väldigt speciellt att vara utlänning "老外 Lao wai", det kommer fram random kineser på gatan och frågar ifalll de snälla kan få ta en bild tillsammans. Den här kvinnan ville så gärna att jag också skulle ha en bild så vi fick ta en bild med min kamera också helt enkelt. För övrigt så såg jag henne smygfota mig en stund innan, så det var ju bra att hon tillslut kom fram och frågade.


I nästa inlägg, (som jag lovar inte kommer dröja) kommer ni att få följa med in på campus, mitt dorm room och få läsa om den mest ologiska registreringsprocessen någonsin!

Utsikten från The Bund på kvällen

Likes

Comments

Då var dagen här! Svårt att förstå, trots att jag sitter vid gaten med mina 2 väskor på 44kg tillsammans incheckade, boardingkortet i väskan brevis passed med visumet. Jag undrar när poletten ska trilla ner för mig haha! Kommer den när jag sitter på det stora flyget? kommer den när jag landar? När jag lämnar flygplatsen och ger mig ut i Shanghai? Just nu har jag i alla fall inte fattat det.

Mina sista dagar här i Sverige har gått ut på att träffa vänner, umgås med familjen och äta allt sådant som jag kommer sakna. Bregott är en sådan vara som jag kommer sakna under min månader i Shanghai.

Nu är det bara 15 min kvar till boarding, och redan börjar med 1 timmes flygresa ner till Köpenhamn där jag sen har 1 1/2 timmes väntetid innan det stora 10 1/2 timmes flyget lyfter mot Shanghai. Jag landar imorgon, onsdag, 10.55 lokaltid, alltså 02.55 vår tid. Dagens stora mål efter jag landat är att INTE ta en powernap när jag kommer fram till hotellet!! Bara duscha, byta om och ut och utforska. Vi får se hur länge jag kommer orka vara vaken haha.

1a September flyttar jag in i mitt dorm room, spännande grejer det där. Sedan väntar inskrivning och orinetation day den 4e eller 5e(?!) Det står 4e i papperna men nu börjar de andra utbytesstunderna snacka om att det är den 5e? Alla vi utbytesstunder har fått varsin Kines (eller ja en "buddy" någon typ av fadder) som ska kunna hjälpa oss nu under vår tid på Fudan University. Min heter Chloe (eller egentligen 蕴菲 Yun Fei) och hon är supersnäll! Vi har haft kontakt via den kinesiska socialamedieplattformen WeChat (eftersom att Facebook, twitter, youtube, google i stor utsträckning, och andra google-relaterade saker är blockerade via The Great Firewall of China, måste de ha sina egna sociala medier 😉 ).


Tänkte nog inte skriva så mycket mer nu innan avresa, utan det får bli lite bilder från mina sista dagar här och nästa gång jag bloggar så blir det från världsstaden SHANGHAI.

Likes

Comments

Nu är det bara EN vecka kvar och jag tror inte riktgt att jag fattat det haha! De senaste veckorna har jag haft en hel del att göra kan man säga. Allt från att lämna min lägenhet i Helsingborg, träffa vänner i Stockholm, vara en del av teamet som gör Midnattsloppet i Stockholm till kaoset som ledde till ren panik inför Kinaresan.

För ca 10 dagar sedan kl.03.00 vår tid, 10.00 Pekingtid, öppnade Fudan university anmälan för boende på campus. Som vanligt när en schemalagd först till kvarn grej släpps på internet så blev systemet totalt överbelastat och sidan krashade om och om och om igen. Mina drömmar och planer om att få bo själv i ett enkelrum krossades väldigt snabbt. Jag fick preliminärboka ett dubbelrum. I detta dubbelrum på max 14 kvm kommer det finnas plats till två sängar, två skrivbord och förhoppningsvis två garderober, sedan kommer det finnas ett badrum att dela på också. I princip kommer man bo ovanpå den okända person i ett halvår.

Det här var ungefär worst-case-scenario för mig då det rev upp alla sår som var mitt utbyte till Kina för 4 år sedan. Då bodde jag också i sett dubbelrum, fast med en av mina allra närmsta vänner, frågan med utropstecken som skrek i min hjärna var då "OM DET VAR SÅ SVÅRT ATT BO I DUBBELRUM NÄR JAG ÄNDÅ BODDE MED MIN BÄSTA VÄN HUR SKA JAG DÅ KLARA ATT BO MED EN FRÄMLING?! TÄNK OM DET ÄR EN JÄTTEJOBBIG MÄNNISKA?!"

I flera dagar gick jag med en klump i magen samtidigt som jag vände upp och ner på internet i sökandet av någon annan typ av boendeform. Efter att jag hade letat igenom allt som fanns tillgängligt på engelska, hittade jag till slut de kinesiska hemsidorna och började kontakta shanghaineser höger till vänster. På plus sidan där var jag redan nu hemma i Sverige tvungen att börja använda kinesiskan för att ta mig in och ur svårare konversationer. Det har lett till att jag nu lärt mig ett helt gäng nya glosor och lärt mig hur saker fungerar i Kina vad gäller att hitta boende osv.

Efter några desperata dagar och en intern kamp där jag på ena sidan av floden tänkte att det kanske inte är så farligt att dela rum med någon, det kan ju faktiskt vara en jättetrevlig person. På andra sidan floden stod fortfarande den negativa och rädda jag full av alla tankar kring allt som var hemskt förra gången jag var i Kina. Det jag måste komma ihåg är ju att problemet med förra boendesituationen låg inte med att dela rum med någon, det låg faktiskt med 100000 andra faktorer som låg till grunden för alla de mentala såren.

Sedan fick jag plötsligt en riktgt tankeställare. Studenter som pluggar på universitet i USA då? De bor ju också i sådana dorms? fast kanske till och med utan egen toalett och dusch? How is this any different? tänkte jag, och sen plötsligt började jag se ljuset igen. En annan fördel är också att boendekostnaden halverades och lämnar därmed utrymme för fler resor och kanske shopping hehe.

För att summera, på ca en vecka gick jag från att vara övertaggad på att åka till Shanghai, till att ha total panik och ångest och bara ville avbryta allt och gråta i ett hörn, till att nu igen känna glädjen och spänningen inför den kommande resan.

"Det blir vad du gör det till"

Ett nytt mantra som för mig aldrig varit så aktuellt som nu. När jag och min lillasyster var små och skulle gå till skolan frågade min pappa oss i hög glad ton "VAD SKA VI TÄNKA?" och då svara jag och min syster i glad och hög kö "POSITIVT!" Allt i livet blir oftast mycket bättre och roligare om man bara försöker tänka positivt. Därför försöker jag alltid så gott jag kan att vända på de negativa situationerna, det är alltid svåraste i början. Bryt ihop, kom igen och vänd på situationen!



Likes

Comments

Nu har jag inte många dagar kvar I Skåne. Tre stycken faktiskt, och alla de dagarna jobbar jag 07-16 i Ängelholm. Det här betyder att jag inte har så mycket tid kvar att träffa mina helsingborgskompisar innan jag sticker och jag kommer inte hinna förbi något mer träningspass med träningsgruppen innan jag sticker heller. Det lättaste sättet att då hinna träffa så många som möjligt var att få ihop en middag och då blev det igår en kväll på Pinchos! Supergott som vanligt! Smakade deras nya kokosmojito som var drömmigt god! Älskar ju allt som har med kokos att göra hehe. Mysig kväll som tyvärr fick ett relativt tidigt slut då mitt alarm gick 05.43 imorse inför jobbet.

Måste ju också bara nämna mina två supersöta kompisar Max och Anna som gav mig ett inslaget paket med texten "OBS! Öppnas när du saknar Sverige (och oss!) som allra mest!!" . ASSÅ HUR SÖTA?! Jag kan ju säga redan nu att den kommer definitivt att vara uppskattad borta i Kina! Jag minns allt för väl hur mycket jag saknade Sverige när jag var i Kina förra gången! Men då hade jag inte en skänk från ovan som den här gången! Det gör ju att jag redan nu ser framemot att sakna Sverige! Bli faktiskt lite tårögd av att tänka på hur mycket jag vet att jag kommer uppskatta vad som finns in paketet (även om jag i nuläget inte ens vet vad som ligger där i hahaha).

Likes

Comments

Idag är det exakt EN månad kvar tills jag åker! Vid den här tiden om en månad kommer jag att ha suttit på flyget i två timmar redan. Helt galet! Just nu har jag exakt 4 dagar kvar i Helsingborg och det börjar verkligen kännas. Senaste veckan har gått ut på att packa ihop och städa lägenheten som ska hyras ut medan jag är borta, samt då sålla kläder. Inte det lättaste kan jag säga... föreställ dig att du ska packa för en sex månader lång resa där man i princip kommer gå igenom alla årstider. Det är ca 25 grader när jag landar och runt -5 när jag åker hem i slutet på januari. Som sagt, inte den lättaste uppgiften. Men jag kämpar vidare! Har två lådor kvar att fylla med diverse saker som jag inte vet vad jag ska göra av, ska sedan flytta de två lådorna plus 2 Ikeakassar av kläder och skor (då ska ni veta att jag redan fyllt en av mina största väskor, plus två mindre väskor) och flytta från min lilla lägenhet till källaren av den stora lägenheten som jag också hyr ut.

På onsdag åker jag upp till Stockholm för att fira min lillasyster som fyller 15 på torsdag, med på tåget följer även en extremt stor, extremt tung och extremt klumpig väska med som innehåller nästan allt jag ska ta med mig till Shanghai. Det är nämligen så att jag sparade nästan 2000kr på att flyga från Stockholm istället för Köpenhamn (och då sparar jag det INKLUSIVE resan från Skåne till Stockholm). Det värsta är dock att jag mellanlandar i Köpenhamn och ska ändå ta samma flyg som jag annars skulle tagit m jag åkt direkt från Skåne över bron....) Vill inte vara sån men det är ganska svårt att vara miljövänlig som fattig student(2000kr är faktiskt mycket pengar...).

På tal om min flygresa till Shanghai, hände det sjukaste när jag skulle boka min resa. Jag började kolla på flygbiljetter redan i mars men velade fram och tillbaka mellan vilka datum jag skulle boka, jag hade fått preliminära datum för terminstart- och slut så de fick bli mina riktlinjer. Jag var jättenära på att boks en hemresa 15 januari men det var tur att jag velade så länge som jag gjorde för när datumen väl blev fastställda visade sig att vi har våra sluttentor fram till 20e! Hursomhelst så bokade jag tillslut 29 augusti - 24 januari. Dessa biljetter bokade jag 15 april och jag skojar inte om jag säger att inte mer än 7 minuter senare får jag en Facebook notis från "Den här dagen" -ni vet den som delar minnen från vad man delat under åren- jag bläddrar neråt och kommer till "4 år sedan idag" från när jag var i Kina senast och där har jag gjort en status uppdatering med orden "SHANGHAI resan bokad!! 😀😀"

HALLÅ?! Hur sjukt är inte det?? Vad är oddsen att jag bokar en resa till Shanghai på exakt samma datum som jag för 4 år sedan bokade en resa till Shanghai???!! Meant to be eller vad säger ni?

Likes

Comments

你们好!Hej!

Här kommer ett litet inlägg idag för att besvara frågan "varför har du lärt dig kinesiska?!". Som jag nämnde I förra inlägget är det nog den frågan jag får höra mest, bredvid frågan "hur kommer det sig att du bodde I Sydafrika I 7 år och vad gjorde du där?" en fråga att besvara I ett annat inlägg dock ;)

Efter jag tog "studenten" eller matriculated som det heter I Sydafrika (2009) tog jag ett sabbatsår där jag bland annat kollade en del på anime (japanska tv serier), det här ledde till att jag fick upp ögonen för asien. Då var det mest Japan men eftersom att Stellebosch University inte erbjöd japanska började jag titta på andra alternativ och hittade ett program som hette BA in Languages and Cultures med inriktning kinesiska. Det var så det började och så jag fastnade för det svåra men spännande språket och det stora annorlunda landet. Jag insåg ganska snabbt på lektionerna att jag verkade ha fallenhet för språket och vi hade en del tävlingsmoment på lektionerna och som elitidrottare finns det ju inget härligare än att prestera. Jag fick till och med pris för en uppsats jag skrev som handlade om Kina. Med andra ord behövdes det inte så mycket mer för att jag skulle känna mig motiverad till att fortsätta.

När jag sedan flyttade tillbaka till Sverige 2011 och flyttade till Stockholm känndes det naturligt att fortsätta plugga kinesiska. Tre år senare, med en utbytestermin till norra Kinas Changchun 长春 och en C-uppsats senare hade jag en kandidatexamen I kinesiska!

Idén om att bli kinesiskalärare väcktes vintern 2012/2013 precis innan jag åkte till Changchun. Våren 2015 fick jag höra att Lunds universitet blivit första lärosätet i hela Sverige som erbjuder ämneslärarutbldning med kinesiska och efter att ha jobbat lite inom skola under ett års tid kändes det som att det var meant to be att just Lunds universitet fått den utbildningen med tanke på att jag då flyttat ner till Helsingborg bara året innan(!).

Och här är jag nu 2 år in i utbildningen och om bara en månad och någon dag sätter jag mig på flyget mot Shanghai med förhoppningarna att (1) få en bättre bild av Kina, och (2) få bättre grepp och flyt i språket samt mer förståelse för kulturen.

Ha det bra tills vidare! Nu måste jag fortsätta packa ihop lägenheten då jag endast har 8 dagar kvar i Skåne(!) Sista tiden i Sverige blir uppe i min favoritstad - Stockholm.

Likes

Comments