Har fyndat lite till min sommarbebis.
Riktigt kap från kappahl. Hängselshortsen från Newbie kostade 59:- (199:-) (!!).

Kepsen och badshortsen är från H&M.

, Kramar

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag blir min juvel 2 hela månader!
Alltså tiden.. vart tar den vägen?

Stor har han blivit också, förra veckan vägde han 5,500g. Antar att vågen visar närmare 6kg nästa gång. Vi har bytt till blöjor med storlek 3 nu dessutom, men hans små tjockislår är ändå lite stora hihi.

Vad kan han då?
Han kan ligga på mage med huvudet uppe, lääänge.
Han kan rulla från mage till rygg.
Han pratar massor, vi har tränat Aaaa så det sitter och nu ska vi börja med Ooo.
Han skrattar och ler till svar, om han inte är ledsen för han har ont i magen.
Han greppar och har dessutom börjat få kontroll på armarna. Han älskar att slå hängande saker i tex babygymmet.
Han följer efter med ögonen i den mån han kan.


Han är duktig min kille, just nu är han i utvecklingsfas numero 2. Vilket betyder massa uppmärksamhet och tuttande. Dessutom har magen blivit lite värre så vi sover inte så bra. Testar Semper droppar och hoppas de hjälper, miniform gjorde inte det.

Nästa att se fram emot är babysim som vi ska gå på vid 3 månader. Elliott älskar bad!

, Kramar

Likes

Comments

Shit.. tiden verkligen springer iväg. Hinner knappt med längre! Elliott blir snart två månader och sist jag skrev blev han 1 månad. Jag som tänkt blogga för att det är kul att kolla tillbaka på med aja. Får köra lite längre inlägg på det jag kommer ihåg.

Elliott har varit förkyld typ hela december, hoppades självklart att det skulle bli bättre direkt men nä. Sen blev det värre runt jul, antar för att han inte fick så mycket vila. Vi var ständigt på språng. Så vi har varit hemma mycket nu, tagit det lugnt. Vi hade gänget på besök eftersom jag inte träffat dom på 100 år (långt innan Elliott föddes.) Men vilket som så var vi på BVC i onsdags och där ville barnmorskan att han skulle träffa en doktor för kontroll. Sagt o gjort men doktorn sa att det inte var något virus utan en vanlig infektion. Dock påpekade han att det kan förändras fort, men där och då verkade det som de. Det lugnande inte direkt mina nerver direkt så jag fortsätter att hålla ständig koll.

Sen har vi gått upp till storlek 56 nu, rensade ut allt i 50 i tisdags. Min lilla bebis börjar bli stor.!. :(
Han väger nu 5202g och är 56cm lång.

Nytt år snart också, shit... som sagt tiden rusar förbi.


, Kramar

Likes

Comments

Allt började redan den 8/11. Under hela dagen hade jag som molande mensvärk, inget som gjorde jätteont eller så men den var där och "störde". På kvällen blev det lite intensivare så jag valde att ringa in till FL för att be om råd och eventuellt få smärtlindring under natten då vanliga alvedon inte hjälpt. Ringde in runt 18 första gången tror jag, då bad de mig ta alvedon och avvakta till 21. Sagt och gjort, men värktabletterna gjorde ju ingen skillnad. Och det betyder ju att det är riktiga har börjat. Alltså latensfasen.

Vid 22 åkte vi in på kontroll, vi tog med oss väskorna men lämnade dom i bilen. Väl där fick jag ett rum och kopplades på CTG. Allt såg bra ut, jag hade värkar, men inget som gjorde jättejätteont. (Har haft det ganska jobbigt med mensvärk så det här var typ inget haha.) Allt såg bra ut på CTG:t och jag var öppen 3cm. Fick stanna om jag ville, men jag valde att åka hem och sova hemma. Dels för jag skulle slappna av mer och förbereda mig lite mentalt. För jag gick ju in med inställningen att jag inte ens skulle varit öppen något haha, alltså var jag inte alls beredd på att få höra att vi fick sova kvar där om jag ville.

Åkte hem och försökte få lite sömn, vid det här laget hade ju nerverna dock börjat gå på högvarv så det var svårt att sova. Dessutom blev värkarna mer påtagliga och vid 5 ringde jag in och sa att vi kommer vid 6. Åt frukost i lugn och ro och åkte in. Nu hade jag mer värkar, ungefär 4 på 10 minuter och dessutom öppnat mig 5cm. Nu blev vi inlagda och jag valde att bada som första smärtlindring. Badade till cirka 11 och då var jag öppen 9cm. Att ta sig från badet och till sängen var inte lätt, fy f*n vad ont det gjorde. Kändes som jag skulle bajsa men liksom en otrolig smärta. Fick gå lite med sån gåstol och sitta på boll.. efter en stund tog lustgas, men den hjälpte inte alls. De höjde och den hjälpte ändå inte. Var nu helt öppen också. Tillslut kom vi överens om epidural i och med att jag knappt sovit och öppningsfasen var över men inga ordentliga värkar kom.

De tog hål på hinnan, minns inte riktigt när hehe. Fick epidural efter något som kändes som 2 timmar, egentligen var det 20 minuter hehe. Sen blev det lugnt. Vid 13.30 satt jag och gungade på en pilatesboll utan några som helst problem. Fick även gå med sån gåstol. Höll väll på så ett tag, men sen tyckte sköterskan att jag skulle testa pall. Svårt att förklara hur en sån ser ut men i princip sitter man nästan och hukar sig med pall som stöd under rumpan. Någonstans här började de ordentliga värkarna, trycket neråt. Här ifrån var allt ett rent helvete och jag blundade tills han var ute... alltså 4 timmar... av ren smärta. Epidrualen hade ingen verkan här och jag tog ingen annan smärtlindring. Allt handlade om att andas och utan min underbara undersköterska och bästa Ludwig hade det aldrig gått.

Efter pallen fick jag byta ställning varje halvtimme så bebisen skulle sjunka ner. Pall, säng höger sida, säng vänster sida, säng klassisk, pall... och så höll vi på så. Till fyra ungefär, då fick jag köra spinning baby. Vilket är ett program de kör för att bebisen ska vrida på sig ner i kanalen. Detta var det VÄRSTA! Speciellt när jag fick sitta på knä i sängen med bröstet mot huvudgaveln och hålla i mig i ryggstödet och liksom pressa neråt. Trodde jag skulle gå av på två. Fick köra pall istället. Någonstans här kallades läkaren in för jag hade krystvärkar men fick inte krysta för huvudet kom inte ner. Läkaren kollade mig och gav godkännande att jag fick krysta, för tydligen under de 10 minuterna som det tog för läkaren att komma så hade huvudet sjunkit. Nu grät jag, förstå min utmattning, det var så skönt att få höra att jag fick krysta och snart skulle bebisen vara ute. Sagt och gjort krystade jag.
Första krystvärken - huvudet kom till öppningen
Andra krystvärken - huvudet utanför
Tredje krystvärken - bebisen ute klockan 17.18.

Det tog en kvart. En kvart av flera timmars kämpande. Fick då höra att bebisen legat snett i kanalen och liksom "fastnat".

Det första jag sa var "Det är en pojke älskling!!" För vi hade ju ingen aning om kön. Min enda tanke "aldrig igen". (Idag kan jag tänka mig ett till barn, för man minns ju inte smärtan, bara hur det var.)

Här efter skulle moderkakan ut, jag skulle sys i 1.5 timme och sen skulle vi äta fikat som man får. Sprack grad 1 och grad 2.
Vi låg kvar på BB torsdag till måndag pågrund av mitt mående. Detta kan jag skriva om i ett annat inlägg om det finns intresse! :) Rösta nedanför!!

Dags att avsluta det här långa inlägget.

, Kramar

Likes

Comments

Hur fort har tiden inte gått då? För en månad sen var vi på förlossningen fortfarande och Elliott hade fötts. Ungefär den här tiden låg vi och väntade på fikat som man ska få. Kanske att vi fått in fikat precis.

Idag ligger vi en säng i Flen och myser den här tiden, 1 månad har gått. Gud vad tiden flugit förbi, alltså wow. Dagarna kan kännas långa och jobbiga det stunder det är som värst, men det känns som vi kom hem från BB igår.

Jag och Elliott firade han 1 månadsdag med lite gym i babygymmet. Det tyckte Elliott om tills han blev trött. Är kul nu när han är mer vaken, förut sov han 23 timmar om dygnet. Den enda timmen med vakenhet var uppdelad och det var då han åt och byttes på. Nu har han ungefär 1-2 timmar sammanhållen vakenhet en gång på dygnet.! :)

Han är jättestark i nacken och i övrigt också. Han kan förflytta sig genom att vrida och vända. Han har till och med nästan vänt från rygg till mage redan.(!!)


Nu längtar jag och Ludwig tills han ler och skrattar.

Dags att vila en stund, imorgon tänkte jag skriva min förlossningsberättelse!

, Kramar

Likes

Comments

Okej... så det finns en sak som jag undrat över eftersom ingen annan gravid eller mamma pratar om det. Iallafall är det inte något man läster om på en daglig basis som mycket annat som rör småbarnslivet.

Under min graviditet kände jag mig så ensam, eftersom alla mina vänner, som jag umgås med ofta, är i deras "gyllene år" med fester och allt som hör till. Majoriteten har inte ens flickvän eller pojkvän. Så deras liv skiljde sig rejält från mitt eftersom jag var gravid, inte blev det bättre av att det var sommar. Jag kände mig verkligen ensammast i världen. Ludwig har varit ett bra stöd, men han hade fortfarande friheten att göra precis vad han ville. Medan jag fick sätta hela mitt liv på paus och se ett helt år spelas förbi. Elliott har alltid varit älskad, men känslor är känslor och dom kan man inte hindra.

Jag grät, ofta, pågrund av det.

Nu när jag är mamma är det minst lika ensamt. Jag menar, mina vänners liv är ju precis som förut trots att jag nu är mamma och inte gravid. Bebis är mysig såklart, men jag saknar den vuxna kontakten och samtalen. Jag har ingen annan ungmamma i min vänkrets, inte i Linköping, så det blir liksom inte att man umgås och får träffa andra som har liknade liv. Idag tog jag min första promenad själv med vagnen, innan har jag haft sällskap av Ludwig, usch vad jobbigt det var. Det kändes som det var världen mot mig. Att känna sig ensam måste vara en utav de jobbigaste känslorna man kan känna.

Jag gråter, ofta, pågrund av det.

Så nu till det jag undrat över, är jag själv med de här känslorna? För jag känner mig ensam om att känna mig ensam. Lever alla andra mammor och gravida i perfekt harmoni med sin omgivning? Har ingen annan identitetskris?

, Kramar

Likes

Comments

När Elliott föddes vägde han 3330g, sen gick han ner som de flesta bebisar gör. När vi åkte hem låg han på 3280g, en vecka efter hemgång låg han på 3370g och nu när vi var hos BVC igår, 2 veckor efter, vägde han 3755g! Snacka om att bebisen växer och att min mjölk är näringsrik haha!

Är så glad att allt funkar så bra, hoppas att det håller i sig nu för sånt kan ju vända fort. Det jobbigaste är nog att han får magknip, blir verkligen ledsen av att se hur han kämpar. Men enligt vår barnmorska är det vanligt eftersom magsäcken ska växa så fort och tarmarna är fortfarande inte helt vana. Så hoppas, hoppas, hoppas att det går över när han blivit någon månad.

Vår lilla kille känns så stor nu trots att han bara är 3 veckor på torsdag. Han flyttar snart hemifrån haha.

Kramar,

Likes

Comments

För exakt 2 veckor och 1 dag sen blev jag mamma till Elliott. Jag har burit honom i 9 månader och min kropp har genomgått en riktig förändring.

Sammanlagt gick jag upp 17 kilo. Helt okej enligt mig, jag samlade på mig massa vätska under de sista veckorna.

Tänkte visa hur min mage förändrats under dessa två veckor. Jag är otroligt stolt över min kropp och jag inser nu hur viktig min träning var innan jag blev gravid. Tränade regelbundet när jag blev gravid (alltså innan jag visste om något) och de måste hjälpt mig massor. Mina magmuskler är fortfarande kvar, helt magiskt! :D

Och jag trodde verkligen inte att min kropp skulle se ut så här, hade förberett mig på ordentlig träning efter 6 månader. Självklart ska jag fortfarande träna men jag är så chockad haha!

, Kramar

Innan Elliott kom ------- 24 timmar efter ------- 48 timmar efter

1 vecka efter ------- 2 veckor efter

Likes

Comments

Idag har vår lille bebis varit hos oss i hela två veckor. Två veckor för mycket egentligen, men är så glad att han valde att komma tidigare!
Det känns som han varit med oss hela mitt liv, så naturligt att han finns i vår familj.

Min och Ludwigs relation har bara blivit bättre sen Elliott kom. Ludwig är så snäll och stöttande mot mig. Så fort jag är ledsen eller hormonell så finns Ludwig där. Om jag mår dåligt så hjälper Ludwig så mycket han kan. Under graviditeten ville jag inte bli rörd av Ludde, inte ens ligga nära. Varsin sida av soffan var det som gällde. Nu vill jag alltid ligga nära. Tillexempel om Elliott sover i Ludwigs famn så ligger jag mer än gärna med mitt huvud i hans knä. Bebisbubbla? Hoppas inte det, hoppas att det håller i sig för jag känner mig nykär. Fnitter och pirr är så mysigt haha.

Vet att jag inte uppdaterat något men min förlossning var himla jobbig och det har varit 2 tuffa veckor för mig kroppsligt. Hoppas kunna skriva mera nu när jag mår bättre, för det är kul att kunna läsa sen!

Just nu är Elliott väldigt mammasjuk och vägrar lämna mig. Dessutom började Ludwig jobba idag, riktigt jobbigt. Men detta ska ju vara min vardag i 1 år så det är bara att vänja sig! :)

Nu är det dags för nattning.

, Kramar

Likes

Comments

Jag har sån ångest inför jul pågrund av att jag inte vet vilken outfit bebisen ska ha, haha. Töntigt kanske men jag kan verkligen inte bestämma mig. Ska man ha en juloutfit eller ska man gå all in och ha tomteklädsel? Båda är ju såklart gulligt vilket gör det ÄNNU svårare. Dessutom vet jag ju inte om jag ska köpa klänning eller en tröja. Och jag vet ju inte om det blir en flicka eller pojke heller så kan inte köpa än ändå. Känns som allt kommer vara slut tills lillen väljer att titta ut.

Vad tycker du? Juloutfit eller en tomtebebis?

, Kramar

Här över är min definition av juloutfit...

Här är min definition av tomtebebis...

Likes

Comments

Instagram@onnerdal