"Det handlar bara om att våga slänga sig ut och se vart man kommer, att våga blunda och lita på vart ens ben bär en. Det handlar om att våga, att lita och att älska sig själv trots hur många misstag eller förändringar man gör. Det handlar om att vara sann mot sig själv och våga ge sig självchansen att se något nytt."

Det verkar som att det är såhär det kommer att bli, jag skriver ett inlägg och sedan blir det tomt ett par månader och sedan skriver jag ett nytt. Kanske är det kul, kanske inte, men så verkar fallet just nu. Men saker kommer nog förändras, men lite uppdatering kan ni få innan jag stänger ner.

Sista uppgifterna till skolan skickades in 1 vecka innan jag sprang lyckligt ut tillsammans med världens bästa klass. Våran dag var så oerhört underbar och vi fick riktigt bra väder trots att vädergudarna visade något annat. Champangefrukost som innehöll massa skratt och lite tårar, sedan uppladdning inför skolfoto och utspring tillsammans med Varbergs övriga studenter. Slutligen det sista och det roligaste på hela dagen, studentflak eller som våran klass skrev - russeflak. Vi åkte runt centrum på vårat flak dansandes, hoppandes, skrikandes och sjungandes HELA vägen tills vi skulle kliva av och säga hejdå. Vissa åkte hem till sig för att fira hemma och andra skulle mötas senare på kvällen för studentfest på krogen. Jag kan med handen på hjärtat faktiskt säga att min klass betyder oerhört mycket för mig och jag skulle inte ha velat ha några andra personer involverade i den resan vi gjort tillsammans. Drama, fest, alkohol, brutna ben, akutbesök, rebeller i stallet och oändligt många skrattattacker. Denna klass är den ända klassen som betyder något för mig och som faktiskt fick mig att bli helt förkrossad att faktiskt få lämna. Dessa tre gymnasieår var min räddning för min skolgång och jag är evigt tacksam för alla personer som verkligen stöttat mig i vått och torrt när jag faktiskt inte orkat mer. Gymnasiet för mig var min ända riktiga och ordentliga skolgång där jag faktiskt lärde mig något vettigt, de tidigare skolåren är något jag faktiskt redan lagt bakom mig och helst inte vill prata om. Men må min gymnasietid alltid få mig att le och skratta för att ha gjort en fantastiskt resa.

Ett litet utdrag från mitt tal jag höll för klassen -

"Och NIU-gänget, tack för dessa 3 år ihop med skadade hästar och flera träningar som tyvärr slutat med tårar, men fan vad vi har utvecklats. Tack resten av klassen för dessa tre år, jag skulle inte vilja gå i någon annan klass förutom med er. Vi lyckades, vi alla lyckades efter 13 år i skolan, trots allt tjöt från lärarna och allt slit, det har äntligen lönat sig. Idag höjer vi glasen och bär stolt våra mössor tills soluppgången då vi tar farväl och önskar varandra lycka till i livet."

Åh andra sidan så har min sommar varit väldigt annorlunda. Jag flyttade hem efter studenten och sökte jobb, jobbade lite inom hemvården i min kommun sista veckorna i juli in på augusti. Har även tagit hand om en skadad Sessan som tyvärr varit skadad sedan slutet på maj. Den 15 augusti fick jag klartecken att sätta igång henne efter mycket om och men. Vad som var problemet orkar jag inte ta upp nu utan låter vara osagt och håller helst sessan utanför mina sociala medier så gott det bara går. Inte för att jag döljer något, mer för att jag vill ha henne för mig själv och få fokusera på henne själv utan att andra ska lägga sig i.

Den 19 augusti flyttade jag tillbaka till Varberg, en bit utanför till Stefan Jansson på Marcusa Gård och har jobbat där sedan dess. Både jag och sessan trivs och vi har haft en berg- och dalbana lite men verkar komma på spåret igen nu. Jag är lyckligare än jag var för några månader sedan och jag har äntligen fallit på plats mentalt och min stress med allt har lagt sig. Dagarna rullar på och jag har så mycket drömmar inför framtiden. Jag är även så taggad på att se vart i livet jag kommer befinna mig om 1 år.

Jag erkänner nu att jag har tröttnat helt på sociala medier och låter nu instagram och bloggen bli avstängt. Facebook kommer att förbli ganska oaktiv, inte mer än att kolla på roliga händelser och se vad alla andra gör, men jag tar stort steg bakåt för detta. Sociala medier är tyvärr en stor anledning till att många ungdomar mår dåligt idag men det finns även många ungdomar som mår bättre pga sociala medier. Men jag väljer att lägga det åt sidan och leva livet för mig själv. Jag väljer att lämna detta bakom mig ett tag. Ni får ha det så bra så får vi se om jag kommer tillbaka.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

.... 56 dagar, 1 344 timmar och 80 640 minuter kvar tills jag står med en vit mössa på huvudet och sjunger "fyfan vad jag är bra". Samtidigt som jag nu har påbörjat nedräkningen av mitt sista lov, så växer ångesten men samtidigt lättnaden för varje dag. Hur det går ihop vet jag inte, men hellre att jag har ångest så jag får något gjort på dagarna istället för att ständigt kämpa med den stress jag haft de senaste månaderna.

Det är en sådan liten tid kvar nu i skolan att det är helt sjuk, det är omöjligt att det bara är 8 veckor kvar tills jag går ut skolan för all framtid. Okej har lite framtidsplaner gällande andra studier men det är mer utbildning än skolgång om man säger så. Inte nog med att det hänt så fruktansvärt mycket sedan jag skrev här sist. Kul att kunna blicka tillbaka och komma ihåg alla känslor och alla tankar jag hade då. Ännu mer intressant är det att se vilken utveckling jag gjort personligen. Skulle någon berätta för mig vart jag befann mig om ett år förra året skulle jag skratta tills jag fick ont i magen och skaka på huvudet. Aldrig att det som jag har gått igenom på ett år skulle hända mig, aldrig, men så blev det.

Livet har tagit olika vändningar flera gånger under ett år och det är så mycket personligt att jag väljer att inte dela med mig utav det. Kanske att jag någon gång framöver väljer att släppa ett inlägg för att på något sätt få andra att inte känna sig ensamma. Men det får framtiden avgöra. För ett år sedan satt jag i Holland tillsammans med en vän jag kommer hålla hårt om hela livet till att idag sitta i en liten ort utanför Varberg och lyckats tvinga mig själv till att sova lite till och från i ett x antal timmar. Dessutom med ett schema för mina dagar framöver för att få ihop vardagen och ha kontroll på mitt liv. Som ni förstår är jag den personen som avlastar all min stress genom att göra upp ett slags schema för mina dagar, eller rättare sagt tidsschema för att känna att jag kan andas och slipper oroa mig att jag kommer glömma göra något.

Varför klickade jag ens in här tänker jag för tillfället, men fine, jag saknar skrivningen lite och att få fria händer att uttrycka mig om vad som helst. Men med allt som hänt det senaste både i mitt liv och framförallt i Sverige, så blir man lite mer begränsad och mer på sin vakt än vad man var förut. Men jag ska försöka att inte oroa mig allt för mycket utan fortsätta att varje dag sträva mot ett bättre liv efter studenten och kämpa allt jag kan mot mina mål för året tillsammans med min häst. Trots att jag har så många skolarbeten att lämna in, då dom är försenade pga min motiverande sida lämnat mig för några månader men nu äntligen kommit tillbaka igen. Då förstår ni nog hur jag ska spendera mitt sista lov, med massa plugg. Men till påskhelgen ska förhoppningsvis allt skolarbete vara klart, jag ska plugga så mycket jag bara orkar tills jag lyckats, bara att bita ihop. Påskhelgen kommer bjuda på en resa till jönköping samt upp till norska gränsen där jag ska spendera tid med några av mina närmsta vänner under två dagar och dessutom bli ett år äldre, nitton.

Tiden går så fruktansvärt fort att man ibland inte hinner förstå vad man gjort under dagarna, åt jag verkligen frukost i morse eller hoppade vi för Ulrika för 2 timmar sedan ? Frågorna blir många när man inte hinner med tiden vissa dagar, men man kämpar på och försöker använda all sin tid till något vettigt som i slutändan kommer betala sig självt.

Men för stunden så ska jag kolla igenom alla mina saker jag har i rummet, plugga och sedan åka till stallet, dagens planer. De två till tre kommande dagarna kommer enbart bestå av plugg och studiebesök, lite hästfri kommer jag få vara trots att jag helst vill bo i boxen intill sessan hela tiden.

Så jag säger väl hej för nu så ses vi nästa gång !

Likes

Comments

För andra året i rad har jag chansen att skriva detta inlägg ännu en gång. 297 dagar har passerat för näst sista gången, nästa år kommer se helt annorlunda ut och kommer säkert framföra en hel del andra känslor än de som uppstår denna dag. För ett år sen, 365 dagar, skrev jag om mitt allra första år på Sveriges Ridgymnasium i Varberg, idag skriver jag om mitt andra år, vilket är lite mer annorlunda än det förra.

En sak är ju dock sig lik, jag har inte varit med på skolavslutningen i år heller. Dels för att mamma och pappa inte hittade ett annat tillfälle att kunna hämta mig på, men även för att jag så gärna ville hem. För hur ofta är jag hemma ? - En gång per halvår eller något, det är inte mycket om man jämför med andra från min skola. Men nästa år, då kommer jag absolut delta på skolavslutningen, konstigt va ? - För då är det ju självaste studenten som ska firas.

Tänk att det gått så fort, det känns som att vi avslutade första året för bara 1 månad sedan, men nu har vi faktiskt lämnat andra året och ska till hösten påbörja vårat allra sista år på gymnasiet, lite sjukt faktiskt. Saker har hänt, annat har utvecklats och viljan har ändrats.

Jag började tvåan med att jobba uppe i Gnesta innan jag tog mitt pick-pack och anlände två dagar senare än de andra. Första terminen innehöll en hel del träning, 1 månads praktik, en jädrans massa plugg och som avslutades med en tävlingsdebut i Kungsbacka med Sessan. Andra terminen började bra med massa tävlings- och träningsplanering i kalendern, även plugg till körkortet började fylla mina timmar efter skoltid. Tävlingarna rullade på fantastiskt tills jag åkte på 3 veckors praktik utomlands tack vare skolan, en upplevelse om man säger så. Efter praktiken blev äntligen ett stort mål för mig uppfyllt, en debut i 120 tillsammans med min häst. En lyckad debut med en känsla som gav mig glädjetårar, fantastisk dag för mig och min häst. Sedan dess har vi tränat på 120 nivån och kommer tävla de klasser några månader framåt tills allt känns bra och enkelt. Inte nog med att tävlandet går bra, jag har ju fyllt 18 år och är där med myndig vilket ger mig lite mer frihet i vardagen t.ex. Körkortet är äntligen taget och jag är himla glad för att jag klarade det, jag var så stressad och mådde verkligen illa de dagarna innan då jag själv la på mig en enorm press att klara det på första försöket. Sedan har lärarna blivit nöjda efter en del tjat om att jag inte lämnat in uppgifter osv, inte konstigt alls då jag la undan skolböckerna från praktiken fram till de sista två veckorna nu just för att fokusera på enbart körkortet, men nu är alla uppgifter inlämnade och lärarna nöjda.

Tvåan har erbjudit mycket, långa praktikperioder både i Sverige och utomlands, massa träning, göteborg horse show, föreläsningar och en hel del plugg, men tack gode gud för att jag inte läst matematik, haha. Något jag verkligen märkt, matten klarar jag mig utan och det har redan varit rätt tufft med pluggandet så det jämnade ju ut sig ändå, haha skoltrött som jag är. Men tackar för intressanta uppgifter som vi lärt oss mycket i. Inte nog med att jag höll ett argumenterande tal inför några få vänner inom svenskan, det var väldigt jobbigt då jag har väldigt svårt att stå i centrum och ta plats om man säger så. Men tack gode gud för att jag överlevde, haha.

Nu har jag avslutat mitt andra år, mitt näst sista år och kommer till hösten börja mitt allra sista år på gymnasiet, tiden går fort. Jag vill verkligen tacka Sveriges Ridgymnasium för de möjligheter ni ger oss och för att jag fick chansen till att åka utomlands, en upplevelse som gett mig en inblick över ridsporten utomlands, men inte minst så vill jag tacka min fantastiska mentor och hopptränare Nina Sturesson och Ulrika Bidegård för all eran stöttning, peppning och positiv känsla ni sprider på era träningar. Ni två har verkligen hjälpt mig de senaste året med min ridning och speciellt min mentala bit inom ridningen, tack för att ni tror på mig och oss elever och alltid gör erat bästa, ni är guldvärda !

Nu tar vi sommarlov och sedan börjar vi 3:an med 5 veckors praktik som start, TACK !

Foto längst upp till höger - Felicia Mårtensdotter. Foto längst ner till vänster - Louise Larsson.

Foto vänster och höger - Felicia Mårtensdotter.

Likes

Comments

Min dåliga uppdatering har berott på dåligt nätverk och för lite tid, har kämpat med att försöka göra lite prov till körkortet genom datorn men inte ens det har fungerat, kommer få bli en stressig första vecka i skolan efter praktiken för mig. Men bara så att vi vet det och förstår.

Så, hur har de senaste 2 veckorna varit här i Holland ? - Arbetet i stallet har fortsatts med att fixa hästar både innan och efter ett pass, promenerat, tagit in och ut hästar från skrittmaskinen samt hagarna då vädret varit bra nog för dom att kunna gå ute och äta lite grönt. Jag och Isabell har hängt med på tävlingar och jag hängde senast med på tävling i tisdags. Maikel kom hem från Mexico i måndagsnatt och han har suttit på hästryggen hela dagarna sen dess. Ett TV-crew har varit här då dom håller på och spelar in på gården så mycket som möjligt nu när Maikel väl är hemma. Vi stalledrängar jobbar på i stallet som vanligt med longering, promenader, ryktning, tvättning, mockning och fodring.

Tyvärr blir inte allt som man tänkt sig, jag och Isabell ligger just nu i sängen och har blivit sjuka. Lite tråkigt då jag skulle hänga med på tävling under halva dagen, förhoppningsvis mår vi bättre imorgon så vi kanske kan hänga med imorgon om någon åker. Typiskt att bli sjuk när man har 2 praktikdagar kvar innan man åker hem till Sverige igen. Tiden har gått fort, men under de minuter man tänker på sin häst så känns det som en evighet, känner just nu att det var sista gången jag lämnade min häst, haha. Jag är så himla beroende utav att ha en egen häst med mig hela tiden, så nu fick jag verkligen känna på hur det känns att vara helt hästlös i 3 veckor, but i'm still alive.

Kan även säga att mamma äntligen kan sätta sig i soffan, ta ett djupt andetag och dricka lite vin ihop med kex och ost tillsammans med pappa, för denna bruden är nu myndig. Kan inte varit lätt för dom under alla dessa år med att hålla koll på mig, se till att jag inte gjort något dumt eller att dom alltid fått se mig göra så korkade saker som att volta ned för en trappa med en käpphäst enbart 7 år gammal i prinsessklänning och krona på huvudet. Inte så konstigt att jag varit lite korkad under alla år efter alla mina smällar. Min födelsedag spenderades i stallet ungefär halva dagen, sedan umgicks jag med härliga människor resten utav dagen som verkligen förgyllde min födelsedag. Tack för alla grattis-hälsningar ännu en gång !

Vad finns det mer att säga ? - Jag har lite bilder att bjuda på som ni kan få se här nedanför. Nu ska jag försöka vila och förhoppningsvis må lite bättre, vi hörs !

Likes

Comments

Då var dag 2 avklarad, idag har vi jobbat mer separat i båda stallen, så jag jobbade i Maikels stall och Isabell jobbade i Eric Jr's stall. Det har i princip varit samma schema idag, väldigt mycket tvätta och spola häst, samt linda på, linda av, sätta på täcken och byta täcken, ta in hästar till skrittmaskinen och även promenerat lite för hand.

Vi börjar halv 8 på mornarna, sedan jobbar vi fram tills vi är klara, man är väl klar med alla hästar och det mesta i stallet runt fyra ungefär, sedan lite innan klockan fem så kraftfodrar man innan man är klar för dagen och stänger stallet.

Nu ikväll så har jag och Isabell spenderat den mesta tiden nere i köket då Wifi funkar bättre där, uppe på vårat rum fungerar inte nätet överhuvudtaget så vi är där nere för det mesta. Lite innan halv 9-9 så bestämde vi oss för att dra ut på en liten promenad då vi inte känner för att enbart röra oss i stallet på dagarna och sedan sitta inne i köket eller rummet på kvällarna innan läggdags, dock visste vi inte riktigt hur vi skulle ta oss ut från gården då dom har grindar runt hela gården, men vi lyckades hitta ett litet mindre trästaket på baksidan utav stallet som vi hoppade över och gick sedan en bit och undersökte ett ställe lite fort innan vi gick hem igen. Undra vad personalen skulle säga om dom såg oss på övervakningskamrorna imorgon och ser oss gå ut från boendet och hoppa över staketet, ungefär som att vi skulle fly landet från dom, haha.

Vi trivs jättebra här men hoppas på bättre väder snart, temperaturen under dagen är varm men lite tråkigt blir det då det är grå himmel hela tiden, förhoppningsvis visar väderprognosen på telefonen rätt inför nästa vecka då temperaturen stiger lite mer och solen kommer fram.

Nu ska vi starta upp en film och sova, vi hörs imorgon, godnatt !

Likes

Comments