View tracker


Mitt ute i ingenstans kom ett par upptäckare i slutet på 1800-talet på att här ska vi fan leta Opaler!

Och de blev Coober Pedy (Kupa Piti - "White man in a hole")

Eftersom temperaturen lätt kan gå upp till 50 grader på somrarna här, så blev resultatet av att de som bosatte sig här, grävde ut sina hus ur bergen eller under marken. "Dugouts." Tills de kom på AC haha. Cooper Pedy har ca 3000 invånare, 70% under jord. Bostads kvarteren är bara massa smala skorstenar,(Luftventiler), som sticker upp på vad man skulle kunna tro är en stort fält men lite stenar och mindre berg/kullar. Cooper Pedy har ett litet samhälle med mataffärer och lite andra små affärer, självklart massor av opal shoppar, museer och gamla gruvor och hem som man får besöka.

Otroligt häftigt ställe faktiskt. De spelade in en av Mad max filmrea här. Vi kunde tyvärr inte ta oss till just den platsen då vägen dit var full av stora hål och vår Toby inte riktigt gillade det. Men vi besökte gruvor, både aktiva och gamla övergivna. Ett gammalt opal grävares hem och två utgrävda kyrkor. Vi hade bara en dag, så vi försökte hitta lite olika intressanta ställen. Vi hade funderingar på att köra upp till Uluru (Ayers rock). Men kände att vi tänker inte köra 50 mil upp till en stor sten för att sen köra 100 mil tillbaka ner till Port Augusta. Så vi skippade faktiskt det.


________________________________________________

Opalens Historia: (Som jag uppfattade och försöker minnas den... haha)

De reste med kameler och gick till fots, i närmre 50 graders värme i ca 2 månader, tills de äntligen hittade något. De va nära att ge upp letandet, till en av killarna stiger rakt ut i ett opal fält. Nästan mitt i landet, en liten bit under gränsen till nord territoriet. Sen börjades det grävas, nyheterna spred sig och snart försökte alla hitta lyckan i Coober Pedy. Opaler hade de hittat förr i vad de sas vara Indien, men de var tydligen någonstans i Europa de hade kommit från. När de hittade de första opalerna i Autralien var det i Queensland. De skilde sig väldigt mycket till de opaler man tidigare hade sett och många tvivlade på att de va nått och ta då de var så annorlunda. Dock kom de sen på att de var ju mycket finare opaler, då färgarna var mycket djupare och klarare. Sen exploderade det och alla skulle ha opaler från Australien, 95% av alla opaler bryts i Australien. De började då utgrävningar i Queensland och sen hittades i New South Wales (Sydney regionen). Sen hittade dom stora puls ådern i Coober Pedy (Södra), där det kryllade av Opaler. Så fler och fler flyttade hit för att finna lyckan. (Ännu gör.) Dock är det nu under mark och en rätt bra bit med, ca 30 m under mark har de kommit fram till är de vanligast att hitta. Därav är också hela Coober Pedy fylld av hål i marken, djupa sådana. Som folk har lämnat då de inte kunnat fortsätta sökandet eller bara gett upp. Vissa har spenderat livstider till att leta opaler. De har gjorts för hand med hacka i många år, tills de nu har speciella maskiner till det. Tills de hittar något, då tar de ännu fram hackan och kör. Opaler finns i väggen som långa strimmor. De är svårt att tänka att de ska kunna bli runda fina stenar och användas till smycken när man ser dem. De är en himla massa jobb med att fila till dem innan de kan bli användbara. De finns i mängder olika färger. Ovanligast och dyrast är svarta opaler. Annars är de färg mässigt, desto djupare färg, desto dyrare opal. Blå, grön, rosa och vit är vanliga. De säljs sen i 3 olika varianter. Trippletter, dubbletter och massiva. Lånade lite text:

____________________________________________________________

En massiv sten är värdefullast och oftast (men inte alltid) dyrast. Dubbletter och tripletter är tillverkade smycken som bara delvis består av opal, men opalen är fortfarande äkta.

En dubblett är en opal som består av två lager. En skiva opal limmas fast på en mörk bakgrund bestående av ex. färglös opal, s.k. ”potch”, eller hård plast.

En triplett är en opal som består av tre lager. Principen är densamma som för en dubblett, med den skillnaden att man lägger ett tredje lager av glas, kvarts eller plast över opalen. Tripletten blir oftast lite tåligare med denna metod, jämfört med en massiv sten eller en dubblett.

_____________________________________________

Jag köpte faktiskt ett par öronhängen i massiv opal. Dock vit, så lite billigare.. Men jag tyckte den faktiskt var finast med. För dessa pytte stenar betalade jag ca 500 kr för. Men kände att de kan va roligt att ha i framtiden, då de faktiskt är utgrävda från Coober Pedy, köpte de nere i en gruva för att va säker på det.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ceduna är boarden till Södra Australien. Efter de till Port Augusta är det inte mycket, de är ett par hålor hit och dit. Du kan närmre Port Augusta välja att åka till havet och lite stränder. Men valde faktiskt att strunta i det. De var inte nå speciella så vi kände att de var roligare att ta och åka mot Coober Pedy. Port Augusta är en mindre stad så vi handlade upp, tankade och tog en natt precis utanför och dagen efter åkte vi rakt upp norråt, rakt emot den röda mitten på Australien.

De var en låååååång väg till Coober Pedy, 50 mil ca, och de finns som vanligt, INGET att se på. Men denna väg var faktiskt väldigt häftig, vilka vyer. Väldigt rött och här var det mer öken land, med lite berg och buskar här och var. Värdigt vackert faktiskt.

Likes

Comments

View tracker


Efter Esperance och Cape le grand tog vi och styrde skutan öst ut. Där var det inte tycke stränder att besöka om vi säger så. Utan först kommer man upp till en liten håla som heter Norseman, en liten bit norr om Esperance. Området efter Norsman och Ceduna sträcker sig Nullabor Desert.

En sträcka på 120 mil, i den sträckan har de även Australiens längst raksträcka som är 14 mil, rakväg. Däremot vill jag påstå att de var jävligt rakt efter den sträckan med. Öken är synd att kalla det, då det faktiskt var väldigt mycket buskar och träd längs med vägen, däremot fanns det INGENTING annat. Därav kom säkert namnet Desert.. Nullabor Plain däremot, fortfarande inte öken, men du kunde se kilometer runt dig, för de fanns inte ett enda träd på en mils radie. Helt platt mark.

Rätt häftig miljö men inge märkvärdig. Detta försökte vi köra igenom så fort som möjligt. Inte speciellt mycket och se och vi hade åter igen fått sämre väder. Väldigt mulet, men dock inte nå större regnskurar. Så tog tyvärr inte så många bilder.

Men vi passade dock på att ta lite "Wolf Creek" inspirerande..


Likes

Comments


Cape Le Grand är en National park som ligger ungefär 5 mil bort, ca 40 min körväg, från Esperance.

Inträdes avgift var ca $12 per bil/dag om jag minns rätt.

Den är mest känd för sina fantastiska stränder. De är små olika vikar kan man säga, bil är nödvändigt. De är rätt bra bitar emellan ställeran. Bo får du bara lov och göra på speciella campingplatser där det kostar $10pp/per natt.

När vi var där var de tyvärr lite blåsigt, speciellt eftermiddagen.

Men vattnet va helt kristallklart, sanden är så kritvit och påminner om mjöl. Den är så fin så den knärår och gnisslar när du går i den våta sanden. Helt fantastiskt ställe. Jag skulle vilja påstå att detta ställe har de finaste stränderna i Australien. Nu besökte vi i oförsig Whitsundays när vädret hade vart kasst, vi hade en rätt fin dag, men dagarna innan hade regnat och blåst mycket. Men jämför man Sanden så måste jag säga att Cape le grands, Lucky Bay toppade det. Whitsundays är väldigt vitt, men sanden är mer fin grusig. Havet kan jag nog inte rättvist jämföra då vattnet var påverkat av vädret som hade vart dagarna innan. Men de är mitt tycke :)

Ja just de nämnde jag att de är vanligt att kängurur kommer hoppande på stranden? ;) Ja även på campingplatsen.


Whitsundays ca 3 år sen:
Hur det annars typ ska se ut:

Likes

Comments


Esperance är helt fantastiskt. Sån härlig kuststad, inte så super liten, men inte heller speciellt stor. Vi tog två nätter på en camping och åkte runt och tittade på alla ständerna, fantastiskt fina. Dock var de blåsigt som tusan, så vi kände inte för att ta nått dopp. Vattnet blev inte lika klart när de blåste, så de va lite synd. Men strålande sol, de tackar vi för!

Kommer inte ihåg alla namn på ställeran, vi var och tittade på alla däremot. Den enda jag minns namnet på va Twilight beach, vilken jag inte heller har kort på, för vi tyckte inte den va lika fin, så antar att vi struntade i det, de blåste så mycket också. Vi besökte den rosa sjön, som egentligen ska va riktigt rosa, men tyvärr va den nästan helt uttorkad, så effekten försvann, man kunde se att de skimrade lite i rosa men inte så tuggummi rosa som den skulle ha vart.

Men Esperance är galet fint! :)


Likes

Comments


När vi började närma oss Augusta började vädret bli sämre, vi tänkte ta oss ner till fyren söder om Augusta, men halvvägs dit höll de på att bygga om vägen så vi vände faktiskt och började åka vidare mot Denmark. Från Augusta till Denmark väljer vi nog fel väg och vi åker genom skog, skog och ännu mer skog. Skyhöga träd, och de känns som vi åker i evigheter utan att komma ifrån skogen. Tillslut kommer vi nedåt Denmark, men klockan har blivit rätt mycket, det är grått men regnar inte nå större. Vi åker förbi ett ställe där man kan ta en trädtopps promenad i en skog med extremt höga träd, häftigt. Men bestämde oss att de va bäst att hitta boende för natten och så åka och titta dagen efter.

Så efter lite om och men, hittar vi ett ställe vid en farm som har gjort en bit av din mark till camping. Väldigt mysigt ställe, vi fick åka igenom hela fårhagen till campingen.

Dagen efter regnar det, och när vi ska åka iväg regnar de på rätt mycket. Trädtopps promenaden känns inte så ultimat idag så vi bestämmer oss för att skippa den och istället titta lite stränder och kusten. På något vänster missar typ varenda avfart utan att uppfatta de, då vägarna är väldigt små. Kartan visar inge bra så inte förens ett bra tag efter uppfattar vi att vi kört förbi allt. Men eftersom vädret var kasst så orkade vi inte köra tillbaka. Så tyvärr har vi inte så många bilder ifrån dessa ställen..

För övrigt var det inte så mycket att se från Albany till Esperance, vi missade säkert ett par grejer. Men inge större vi hört om. När vi började närma oss Esperance blev vädret bättre.


Likes

Comments


Hamelin Bay ligger bara en bit nedanför Margret River och är en mysig liten plats. De är mest kända för sina stingrockor som gärna kommer upp och hälsar på en på stranden. Många har små fiskebåtar vid stranden, vilket lockar både stingrockorna och fiskmåsarna.

Bredvid stranden låg en camping så vi tog en natt och gick ner och tog en öl på stranden i kvällssolen. Morgonen efter gick vi ned och åt frukost, vilket vi kom på kanske inte va de bästa då fiskmåsarna va lite extra alerta. Men vi lyckades hålla dem borta, påväg tillbaka fick vi syn på ett par människor som stod i vattenbrynet. Såklart blev vi nyfikna och gick bort, 3 stora stingrockor var uppe och hälsade. Stack man ner handen kom de gärna fram emot en för att kolla om man hade något ätbart. De kändes som slemmiga våta svampar.


Likes

Comments


Man kör förbi så många fina ställen. Södra delen av västra Australien är väldigt grön och fin, väldigt mycket skog och träd. Vilket är helt tvärtemot den norra delen av västkusten. Har man bara sett en kust, har man inte sett Australien. Så de är så roligt att köra runt hela och se hur naturen skiljer sig. 

Så i detta inlägg blir det bara lite bilder.


Likes

Comments


I Margret River området finns det 4 olika grottor. Vi valde att bara besöka en, att gå ner i en grotta kostade ca $22 var, vilket inte är jätte mycket, men kände att vi ville lägga pengar på annat. Så vi valde Salt Lake Cave, de va inte den störta grottan, men den enda med vatten i. Av de få biler vi hade sätt så tyckte vi den såg finast ut. I efterhand kanske de va synd att man inte besökte den störta grottan också, för de skulle va väldigt fin. Men man kan inte se allt :)

Så först så fick man gå ner för en jäkla massa trappsteg, (mindre kul va det att gå upp för dem). Grottan hade från början sträckt sig hela vägen upp, men hade för länge sen kollapsat, så nu va de bara den mindre grottan kvar. Men så fint det var att gå ner där. Grottor har man ju vart i förr, både hemma på Gotland och i Polen, men de är nå visst med dem.

Den var hur som väldig fin.


Likes

Comments


Efter vi vaknat, ätit lite frukost och lämnat campingen, drog vi ner till stranden inte långt ifrån. Surfers Point, va väldigt fint, väldigt många surfare med. Vi fortsatte ner en liten bit mot en liten bay. Där kunde man hyra surfingbräda och våtdräkt för $15/timmen. Vilket är rätt bra pris, ca 100kr. Så vi krånglade på oss varsin våtdräkt och gick ner i vattnet. De va väldigt strömt och även om vågorna inte var höga va de rätt svårt att ta sig ut. Johny börjar få bättre grepp om surfingen. Jag hade mest bara svårt att ta mig ut, måste lära mig att simma ut, i stället för att gå. Fick tag på ett par vågor i alla fall. När timmen var slut var även jag helt slut. Svårt men roligt, plus i kanten är rensade bihålor, haha.

Dagen efter var inte lika roligt. Träningsverken efter surf är inte nådig..


Likes

Comments