View tracker

​Sommar, sol och nakenbad. Gött har jag hört såsom grannens toner och måndagarnas intågande. Skämt åsido. MEN vad vore inte en sommar med sol och nakenbad med någon som dig? Någon som dig som inte simmade i höga vyer. Långt bortom våra händer. VAD VORE INTE DET?  

hahhah, lid i tystnad min vän, hahah. Jag gör det varje dag med miljoner andra. Våran sorg är ingens business. You get it? Ingen bryr sig, ingen kommer sympatisera med dig. Det är så det alltid har varit. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Skjut skarpt, sikta noggrant, ladda eftertänksamt.

Över hustaken ligger ännu en tung dimma. En dimma som ingen annan ser. Det är gryning och färgskalan är i pasteller. Lika färgglada som pastillerna i min ficka. Pastillerna lättar upp sinnet och får alla färger att bli klarare. En död fångel ligger överkörd längst väggrenen där inga bilar kör på den tidiga morgontimmen. När jag har siktet fritt sluter jag ögonen och laddar om, eftertänksamt. Noggrant siktar jag på det enda möjliga mål, sen skjuter jag. Skarpt. Det bryter tystnaden och himlen faller ner. Alla färger blandas ut och blir grådaskiga. Bilarna börjar passera och tystnaden är inte längre räckbar.

"Hej". Vad. i. helvete. vill. du? Jag skjuter skarpt.

Likes

Comments

View tracker

​Läs mig för den spruckna vildros jag är. Läs mig för den passionerade blåbärskvist jag en gång var... Läs mig för den oarbetade leran jag aldrig kommer bli. 

 

En gång för mycket länge sedan började en berättelse, ​En berättelse om kamp, om överlevnad. Denna berättelse heter Tidernas begynnelse. Missunna mig inte detta och missförstår mig inte. Om det så vore skulle jag inte kunna förklara detta i termer värda deras namn. Men detta var före solens tid. Före en uppbyggd struktur av blommande städer med namn som har en innanbyggd betydelse. Det är okej. Det är okej att längta till den tiden då det bara var ett svart millenium. Skåda mig, de mig, läs mig. Vi öppnade boken och bläddrade på dess oskrivna sidor. Sidor fulla av bläck utan text. Där och då grep vi dess nötta kanter och skrev, på ett språk vi ännu inte kunde tyda men ack så bra skriva. Denna text, denna bok, denna evighet vi där och då byggde. Vi. Som ett gäng farsystrar. Så vadan detta stackars barn, åh! Suck, vad jag så trött är på erat gnabb om min ålder. Jag är ju blott sjutton år!  

 är sant faktiskt, inte ens myndig. Men min själ har varit i efter tiden ett tag, så mentalt räknat är jag femtio. Vacker siffra det där. Femtio. Där hade jag velat varit. Men ack endast blott sjutton år jag vandrat här. Skam! Skam att uttala sig i frågor som uppstod långt innan min födelse. Trotts min kännedom om dess värde och ickevärde! Låt oss för gudsskull inte glömma dess ickevärde. Värdet av att ingenting är värt ingenting. Logiskt men ack så oförståeligt. En ensam man men blytung väska och trist uppsyn är ett ickevärde. Man med klara ögon, bestämda steg och en bok i handen är ett värde.  

Usch vad jag gnabbar bullshit! Vadan detta vadan detta. Blott sjutton men ack femtio är väl visserligen sant. Sanna mina ord barn, ni förstår vad jag menar när ni skaffar Facebook. Hashtag Dra åt helvete

Likes

Comments

Ännu ett år har kommit till sitt slut, som vanligt följer vi de tidsgamla traditionerna. Firar, börjar med löften som knappt håller en månad och börjar ett nytt produktivt år fylld med upplevelser och glädje. Hoppas vi. Men allt det där är bara en droppe i Medelhavet. Vi är en vit stormakt med pengar att lägga på fyrverkerier och alkohol. Inget fel med det. MEN när ska dörren öppnas där vi kan sträcka ut vår hjälpande hand till den andra sidan. Sidan som inte firar ett nytt år utan ett år av överlevnad. Vi vill ju hjälpa. Vi säger det hela tiden. Men det är krångligt och pengarna är slut efter de dyra middagarna. Någon annan med mycket pengar kan göra det. Någon annan med möjlighet kan göra det. Någon annan som har tid kan göra det. Någon annan. Denna någon annan finns inte, jo men inte tillräckligt. Säg mig vad jag kan göra och jag gör det. Men de som väl vet vill hellre hålla det för mig själv, lägga ut på instagram och skylta med godheten medan vi andra sitter här med dåligt samvete och slut på motivation. 

När jag var åtta, prick, ville jag sy nallar och lägga godis i till dem för de som aldrig hade fått uppleva det. För då var det de bästa jag visste. Idag tycker jag det är extremt dåligt, fånigt och absolut orimligt. Nu är det mer logiskt att ge vatten, matersättning och sprutor. Men fy vad trist vi struntar i det. Uppenbarligen även det en dålig ide. Jag vill spy på mig själv. Spy ut all dyr mat och galla och tillslut vara så tom att jag girrar omkring på de tomma gatorna och äter råttor. För det är då rätt åt mig, och alla ni andra också. 

Likes

Comments

​Ett djur sägner är ännu okända, deras härskartekniker är ännu opåkomna. Djur, dessa varelser som inte kan kommunicera med oss, inte kan flyga till mars men ändå ge ett sådant hopp. De är omtänksamma, känsliga och extremt godhjärtade. Ändå har människor (de förtjänar nog inte en denna pronomen) mage att göra dem illa. De är alltså så fega att de måste ge sig på ett djur, som inte kan försvara sig eller säga till. Låt mig be dig vara detta djur, låt mig kastrera dig utan din tillåtelse, låt mig sätta dig i karantän för min egen fåfänga och sen snälla låt mig misshandla dig utan att du kan säga eller göra något åt saken.  

Låt oss se vem som blir neurotisk och aggressiv. Detta är nästan en metafor för den humanska moralen som värlsdelar, hem och människor verkar sakna. Får jag reda på att du är en av dem, jag önska jag hade kunnat säga att jag skulle göra det ovanstående mot dig, men min makt är lägre än din.

Likes

Comments

Tristess är bevis på en små stunder av lugn. Något vi sällan får och därmed reflekterar till tristess. Knäcker man den hårda nöten inser man glädjen i det, eller i klarspråk- knäcker den spända ytan som består av för tighta byxor, stressig tillvaro och bisarrt dålig mat.

Jag vet lösningen, vilket är en självklarhet. Vad annars? Frågan är ju om man lyssnar på lösningen och följer bruksanvisningen som medföljer. Nej. Det gör man inte. Varför? Därför att det är orimligt. Kraven är orimliga. Lösningen är orimligt. Levnadsvillkoren är orimliga och vår utveckling är orimlig. 

Bassängen är så djup att jag inte når ned, stegen är för lös för att kunna ta hjälp av och trampolinen är för hård. Oj vad vimlar om, bassängen, skolan menar jag ju. 

Likes

Comments

​Glidande på en våg,en våg av de grekiska haven. Du ser hur havet krossar sitt motstånd, hur stenar förvandlas till grus. Men i den stunden är allt perfekt, för perfekt för att hoppa av vågen. Ju större vågen blir, ju ståtligare blir du. Storhetsvansinnet får dig att se denna perfekta bild du nyss passera. Passera för så länge sedan att du inte kan stoppa det vansinne du nu besitter. Det är inget skämt, fast du skrattar. Vågen träffar och du följer med, ser hur städer blir till sand. Det är inget skämt, men du skrattar. För allt du ser är den perfekta bild du nyss passera.  

Likes

Comments

​Säger du något mer gråter jag, ja inte några lyckotårar. Förmodligen sympatitårar för att vara en god medmänniska. Eller tar ut din hund som verkar dör av tristess, mest för att vara en god medmänniska. Eller kanske komma med toapapper när du och frugan bråkar. För kanske är det bara jag eller är det rören? Typiskt bra medmänniska. Ignorera, propagera och krevera. Gilla grannens facebookstatusar och hälsa när man tyvärr råkar springa in i varandra. En typiskt bra medmänniska säger ja till barnpassning, utlåning av socker och tipsar om de bästa priserna i matbutikerna. En typiskt bra medmänniska fuskar, fejkar och låtsas. Typiskt trevlig och tolerant. 

Likes

Comments

​Jag orkar inte. Jag orkar inte ligga vaken pga tid, var är tid, när började man räkna och vad är egentligen Kristus? Jag orkar inte försöka lösa extenciella frågor som inte har några svar. Jag vill se alla med samma ögon jag såg när jag var liten. När jag förstod men hade bättre saker än att bry mig. Men det gräver i mig. Jag vill veta, skriker jag ut över havet och en fiskmås kraxar oförståeligt tillbaka. Det finns inga svar och det är precis det som får mig att sitta här och skriva om det. Om frågan om liv. Om frågan varför vi lever. Om frågan vad vårt liv består av. 

Likes

Comments

​Känn dig hedrad sa dem. Hedrad, för vaddå? För allt jag vill göra men faktiskt inte gör? För att jag är en människa med vett? Eller att jag bryter skitlagar för det rätta? För att vara helt ärlig skulle jag säga såhär- Dra åt helvete. Men pressen att vara bättre, prestera mer och visa vart jag står får mig att brinna upp, likt en fenix. Enda skillnaden är att jag inte återuppstår lika vacker och smart som innan. Men jag återuppstår, och det är ju något. Jag skulle så gärna dö, dö för att få reda på vår galax hemlighet. Eller dö för livets kista där skatterna är djupt dolda. Men det är bara att inse fakta, dör du så dör du. Punkt. Ingen fenix, ingen ingivelse eller liknande. Slut, inget mer.  

Jaha så så var det med det, var det något mer nu när du ändå håller på? Dra åt helvete. 

Likes

Comments