Jag skrev i förra inlägget att jag hade väldigt mycket ångest inför ett möte jag skulle ha angående en eventuell Aktivitetsersättning. Nu har jag kommit tillbaka och tänkte berätta om hur det gick.

Mötet gick snabbt och enkelt. Femton minuters kallprat och sedan fick jag skriva på ett papper som tog en minut. Det var det. Detta hade jag alltså haft ångest för i EN VECKAS TID. Jag hade en massa tankar som "Tänk om jag inte förstår vad det innebär" och "den jag pratar med kommer säga att det inte är aktuellt" och "vad gör jag då?". Men det är ju så ångest fungerar. Små saker blir så ofantligt stora och det känns som att man själv är så liten. Hemligheten är att i NIO av TIO fall så är det inte alls så farligt som man tror. Varför jag jag aldrig förstå och acceptera det? Jag antar att det ligger mycket övning och utmaningar bakom det hela. Jag kommer till exempel ihåg en övning som min psykolog sa till mig. Jag har haft väldigt stor ångest för att gå ut helt ofixad, både för att träffa kompisar och gå till affären. Jag kände att alla tittade konstigt och tänkte hemska saker om mig. Övningen som jag skulle göra var att helt enkelt gå ut och ta ett varv runt kvarteret. För mig gällde det att ta väldigt små steg (bildligt talat) för att se vad jag klarade av utan att få ångestpåslag. När jag hade gått ett varv kände jag mig fortfarande lugn (det ska också sägas att jag inte mötte någon). Jag tog ett varv till, då såg jag någon, fick panik och sprang hem igen. Detta såg jag som ett stort nederlag. När jag berättade detta för psykologen så höll hen inte med. Bara att jag hade gått ut var ju en stor bedrift. När jag tänker efter så var det väl det. Själva målet var ju att gå ut, och det gjorde jag ju. Som sagt, det gäller att ta små steg. Det är först efter att man har gjort det som man märker att man har gått en mil...


Tills vi ses nästa gång, ta hand om dig!
//Linnéa

Likes

Comments

Idag är en ganska tung dag. Jag är en sådan person som får mycket ångest över småsaker och detta har jag gått och tänkt på i snart en vecka. Jag har varit sjukskriven en längre tid och fått ett så kallat  Försörjningsstöd. Men för ett tag sedan fick jag ett brev från dem där de skrev att de tyckte jag skulle söka aktivitetsersättning istället. När jag läste detta kom ångesten som en smäll på käften. Jag är är inne i en djup depression och nu vill de att jag ska börja arbeta? Jag läste på lite om det och fick reda på att det inte behöver vara så jobbigt egentligen. Att om du går på aktivitetsersättning ska du göra saker som får dig att må bra och som gör att du kommer närmre arbetsmarknaden så småningom. Ok, jag har nog inte förstått allt till hundra procent än. men det ska nog klarna upp snart. Jag ska träffa min kontaktperson senare idag för att prata vidare om detta. Jag hoppas verkligen att vi kommer fram till något bra. Hoppas, hoppas! Men det är ju så med ångest, att man förstorar upp saker så de blir skrämmande eller mer jobbiga än vad de verkligen är. Just nu när jag skriver detta ligger ångesten och smyger runt mina fötter. Jag måste försöka hålla mig lugn tills det är dags för mötet (som är kl 15.00). Bara tre timmar kvar...! Nej, nu måste jag göra något annat en stund så inte ångesten klättrar på mig. 


Tills vi ses nästa gång, ta hand om dig!
// Linnéa

Likes

Comments

Hallå du som läser detta!
Tonen på mina inlägg kommer variera rätt mycket. Jag skriver när jag mår bra, men också när jag mår dåligt.
Första inlägget inleder jag kort och gott med TIO FRÅGOR:

  1. Vad heter du? Kalla mig Linnéa
  2. Hur gammal är du? 21 år i kroppen (mentalt pendlar det mellan 14 och 85)
  3. Hur lång är du? 168 cm
  4. Vad gör du just nu? Dricker kaffe och ser på Halvvägs till himlen på 4:an
  5. Vilken film såg du senast? Hachiko (jag grät mig genom hela filmen)
  6. Vad för slags musik gillar du? Allt från klassisk stråkmusik till hip hop, till hårdrock och tecno.
  7. Något du gärna gör? Lyssnar på radio
  8. Favoritmat? Ruccolapaj
  9. Något du gillar? Kaffe
  10. Något du ogillar? När kaffet är slut

Tills vi ses nästa gång, ta hand om dig!
// Linnéa



Likes

Comments