View tracker

Så står det tydligen på missilerna som USA ska fälla över IS och det område de ockuperar för närvarande. Det gör mig ledsen att folk som hedrat de döda i Paris även gillar bilderna på dessa missiler. Gillar det sarkastiska, hämndlystna budskap som står skrivet utanpå.
På film hade säkert "skämtet" givit mig en "bad ass"-härlig kittling i magen men i verkligheten blir det bara obehagligt. Obehagligt för att majoriteten av de som kommer att drabbas av de här bombningarna inte har något alls att göra med det som hände i Paris. Obehagligt för att majoriteten av de som kommer att drabbas, liksom offren i Paris, bara befinner sig på fel plats vid fel tillfälle. Obehagligt för att denna bilden gillas av tusentals personer bara för att offren bor i fel del av världen. Obehagligt för att de som kommer drabbas redan lidit mycket mer än vi i västvärlden. Obehagligt för att istället för att stötta och hjälpa de som bor mitt i IS terror varje dag, så gillar vi en bild på något som kommer döda dem.

From Paris with love, medan västvärlden pryder sina profilbilder med Frankrikes flagga.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ja. Rubriken talar väl för sig själv. Jag är alltså ensådan. Jag är en tjej som gillar killar. Jag kan inte förklara det, det är baranågot jag känt hela mitt liv. Jag attraheras och blir kär i killar. Jagförsökte tänka att jag kanske var bisexuell, men nej. Jag har nu insett att jagär totalt och fullkomligt heterosexuell. Förlåt.

Men. Jag råkade ju också bli en så kallad ”pojkflicka”. Ojsan!Ja, någonting i min personlighet gör bara att jag känner mig betydligtbekvämare och snyggare i byxor istället för kjol. Jag sminkar mig inte tillvardags, för vem fan orkar egentligen tvätta av det på kvällen? Jag menar.Egentligen. Nej ingen.
Och jag har dessutom kort hår. Alltså kort-kort. Typ ”Emma Watson när honklippte av allt”-kort. Och jag har faktiskt inte haft långt hår på mer än 10 årnu.
Jag skulle inte säga att jag klär mig manligt, jag skulle inte heller säga attjag ser manlig ut. Jag känner mig ganska feminin trots att jag alltid har byxorpå mig och trots att mitt hår är kort. Eller kanske inte feminin, men snygg känner jag mig ändå ibland.

De här två pusselbitarna i min personlighet kan dock skapaförvirring bland folk. Jag förstår inte riktigt varför, men på senaste tiden harjag fått samma fråga lite väl ofta för att jag inte ska börja fundera. Låt migförklara med ett exempel, en kille som kom fram till mig för någon helg sen närjag arbetade:

Han: Är du lesbisk?
Jag: Va…? Eehm. Nej.
Han: Jag menar, gillar du tjejer?
Jag: Nej.
Han: Är du bi?
Jag: Nej.
Han: Jag tror inte att du förstår vad jag menar. Jag menar liksom gillar dutjejer? Alltså gillar.
Jag: Nej.
Han: Jag tror inte du förstår nu, du gillar killar?
Jag: Ja, jag gillar killar.
Han: Och tjejer.
Jag: Neeeeeej.

Och ja, så här fortsatte det i några minuter innan hanfaktiskt insåg att jag faktiskt varken är bisexuell eller homosexuell. Därefterföljer samma fråga som alltid:

Han: Men. Varför ser du då ut sådär?

Jag skäms över att jag var för ställd för att faktiskt sättahonom på plats där och då. Men nu kommer det jag borde svarat om än lite sent:
Och sen när FAN definierade mitt utseende min sexualitet?
Sen när blev tjej med kort hår synonym med lesbisk tjej? Och sen när skulle jagbehöva andra personer som berättade för mig att jag nog är lesbisk? Om någonborde veta så borde det väl vara jag själv. Jag menar. Jag vet väl bäst självnär det pirrar i magen och halsgropen.

Så. Jag blev lite arg. Men inte bara för min egen skull. Förom den här killen kände att jag måste gilla tjejer för att jag har kort hår.Betyder det då också att han tror att alla tjejer med långt hår ärheterosexuella? Attans där brudar.
Har man skrivit på något kontrakt som jag missade hos frisören typ: ja, och såvet du då att nu när du klipper av håret och låt oss säga att du trivs i det,ja då måste du bli lesbisk här då för ja. Du vet. Regler är ju regler. Så enliten kråka därnere bara…superbra! Då tar jag fram saxen nu ser du.

Nej. Det går mig över huvudet. Att jag inte fick ha kort håroch vara heterosexuell. Men, ja där ser man.

Likes

Comments

View tracker

Så. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Jag hartusen idéer i mitt huvud men ingen som jag riktigt kan få ner till meningar ochord och uttryck på ett fyndigt sätt. Men jag har lovat mig själv att skriva ettinlägg varje vecka så nu måste jag.

Jag kan skylla min brist på fantasi och kreativitet påmycket: tentaångest, mörkt höstväder, för mycket sömn. Men allt bottnar nog iatt jag egentligen inte är en kreativ person. Jag har kanske haft tre bra,kreativa idéer under min livstid och jag tror att det är dem jag får leva med.(Men de är jefla så bra, så vänta ni bara.) Och även om jag har idéerna är jaginte tillräckligt handlingskraftig att genomföra dem (ja, alltså ni får juvänta länge då…). Det är därmed lite svårt att få ner saker på pränt som nikanske förstår. Men jag har lärt mig en cool sak idag:

Tydligen så om man multiplicerarAvogrados tal med Boltzmanns konstant så blir det R, allmänna gaskonstanten.Coolt!

I övriga nyheter, inte så mycket. Jag lever och frodas trotshöstmörkret. Dricker alldeles för mycket varma drycker vilket ibland får minblåsa att vilja sprängas. Ska försöka få ner något mer kreativt tills nästagång. Så… Nu lägger jag ner detta obekväma samtal med mig själv. Puss!

Likes

Comments

Jag har kommit fram till att jag har ett problem. För en tidsedan rensade jag ut min garderob. Och då menar jag att jag verkligen rensade.Jag tror att jag skänkte hälften av kläderna i min garderob. Den kändes helttom efteråt. På ett bra sätt. Det kändes verkligen jätteskönt. Jag bestämde migför att under nästkommande månader så skulle jag inte köpa nya kläder, och iframtiden försöka sluta impulshandla utan istället planera: vad vill jag ha,vad passar det till, vilket behov täcker det osv. Den tanken höll. I ungefär 2veckor…

Jag handlade inget den månaden, och månaden efter köpte jagbara en skjorta och fodrade träningskläder (som jag faktiskt behövde påriktigt). Men jag kunde inte sluta tänka på kläder, kolla på kläder på nätetoch den enda egentliga anledningen till att jag inte handlade kläder var attjag inte hade tid.

Men nu är det ny månad, nya pengar, ny tid. Genast kliarbehovet efter nytt. Det handlar inte om att jag vill shoppa loss utan bara enkonstant tanke på: det där skulle jag vilja ha. Eller: jag ska bara kolla lite.

Vad är det för fel? Varför måstedet kännas så viktigt att köpa nytt? När man tänker efter så är det faktisktsjukt att jag har för vana att köpa minst ett nytt plagg varje månad, varfjärde vecka alltså. Det är ännu sjukare att detta absolut inte är konstigt.Alla beter sig så. Alla handlar nya saker varje månad. Men behöver vi det?Ibland behöver man absolut nya saker. Men var fjärde vecka? Känns lite ofta kanjag tycka när jag tänker efter. Sen absolut köper man kanske möbler enamånaden, kläder den andra och skor den tredje. Jag är absolut inte oekonomiskmen jag vet faktiskt inte ibland vad mina pengar har gått till. Rent teknisktvet jag, för kontoutdraget på banken är världens största tjallare, men när jagtänker efter vet jag inte vilket behov det fyllt i mitt liv. Och det är det somskrämmer mig.

Ska försöka tänka efter ifortsättningen när jag handlar. Försöka. Jag lovar inte, man är ju trots allten vane-slav.

Likes

Comments

Jag har aldrig haft hund. Min familj har aldrig haft hund.Men vi har haft katt och som jag förstår så oavsett om du har katt eller hundså krävs det att djuret är rumsrent för att samlivet överhuvudtaget skafungera. För katter innebär detta att de bajsar och kissar i kattlådan ellerutomhus. Och för hundar betyder det att de gör sina business utomhus, antingeni trädgården eller på promenaden. 

Oavsett om du har en katt med kattlåda eller en hund så måste du städa uppefter dem. De gör liksom inte det själva, även om det hade varit satans bekvämtom de gjorde det. Eller inte bajsade alls, det hade ju varit drömmen isammanhanget. Men, som sagt, nu händer inte detta och som djurägare får man dåett ansvar att förutom att hålla hunden/katten vid liv (vilket kan vara svårtnog) så ska vi också plocka undan efter deras toabesök.

I mitt område tror jag att hundägarna har missuppfattat hurdetta fungerar. Eller nej. Det var snällt uttryckt: jag tror att de faktisktskiter i sina medmänniskor. Och jag tror inte att jag är den enda personen istan som inte gillar hundbajs. Jag vill se hundens bajs exakt lika lite som jagvill se hundägarens bajs. Inte alls, tack så mycket! Och ärligt vem vill fåhela skosulan full med bajs? Inte jag. Nej, nej och nej tack.

Som ni kanske nu har förstått är folk här dåliga på attplocka upp sina hundars avföring. Men det här är minsann inte det endaproblemet. Nähä. Varför ska hundägarna nöja sig där? Hundarna kissar jufaktiskt också. Något som också måste utnyttjas. Därför tycker hundägare attdet är ok att låta sina hundar kissa mot dörrposten till trappuppgångerna.Absolut ska hunden få markera sitt revir, men det finns tre mycket logiskaanledningar till varför dörrposten kanske inte är bästa stället att genomföradetta på:

1.     1. Ibland kissar hundar lite. Ibland kissar demycket. Skulle de av en händelse kissa mycket då de kissar mot en dörrpost såkommer detta eventuellt att rinna in under dörren och detta skapar lukt ochobehag för de som bor i just den trappuppgången (typ jag!).

2.   2.  Du som människa vet hur svårt det är att stoppafloden när den väl börjat rinna – vi snackar mission impossible. Tänk då om duär hund. Då är detta ännu mer mission impossible plus lite till. Skulle enmänniska (boendes i trappuppgången) välja att gå ut just då din hund lättar påblåsan så kan det vara svårt att undvika att denna människa får hundkiss påfoten. Jag upprepar: hundkiss på foten! Speciellt i sommartider kan detta varaextra obehagligt, ja för båda parter.

3.    3. Jag bor här! Det borde vara anledning nog. Jaghar inte hund och jag vill inte ha din hunds business i min trappuppgång. Dugår inte in på någons villatomt och låter din hund kissa vid deras ytterdörr.Varför då låta dem kissa på min ytterdörr? Diskriminering, vandalisering ochtrakassering kallar jag det! Jag vill kunna gå till jobbet eller till affärenutan att det ska vara kiss utanför min dörr. Det kan man väl ändå kalla enmänsklig rättighet? Ja. Tack.

Så. Det enda jag egentligen ville säga var väl: Snälla,snälla, snälla. Jag gillar inte djuravföring. Inte lukten av det, inte synen avdet och kan jag undvika känslan av det mot mina sandalbeklädda fötter omsomrarna så kan jag leva lyckligt. Det är inte svårt. Det är som att torka sigi rumpan: inte så himla roligt men man gör det för att det kan bli jefligtofräscht annars. 

Likes

Comments

Här kommer veckans konstaterande: Alla är djur påpendeltågen.

Jag anser att jag är en artig människa. Jag ber om ursäktnär jag knuffar till någon i affären, jag öppnar dörren för folk ibland och jagsäger ”tack” lika ofta som en svensk borde (det vill säga alldeles för ofta).Men jag, liksom alla andra pendlare, förvandlas när tåget rullar in påperrongen.

Jag står redo vid kanten på perrongen, försöker placera minkropp rätt så att jag kommer närmast dörren. Blicken stint fäst på dörrarna ochen lätt svordom när jag hamnar lite för långt åt vänster, fan! Jag blir nu såsmal som möjligt. Trycker mig tätt mot tåget för att kunna slinka in förbinågon om där bildas en lucka. De som hamnat närmast dörren bräddar sig ochtrycker sig nära dörren för att inte mista sin plats. Långa sekunder innandörrarna öppnas. Långsamt. Långsamt. Nu kommer dem: resenärerna som ska avtåget, varje pendlarens mardröm och samtida frälsning. Ju fler som går av,desto större chans att få en sittplats. Men också, ju fler som går av destolängre tid för ormarna bakom en att smida sina planer för att snabbt slinkaförbi i det snår som är ”kön” utanför tågdörren.

Resenärerna som ska av är ömsom irriterade, ömsomskräckslagna. Den arga mobb som står utanför ger dig inget varmt välkomnande.De som ska av med stora resväskor tittar sig omkring, försöker småskrattanervöst åt situationen men tystnar snabbt då de ser blickarna från pendlarnautanför. Vi är inte lättroade. Strax efter (läs: långt innan) sista personentagit sig av tåget regelrätt trycker sig pendlarna på tåget. Som en flodvågbörjar de stressat leta platser. Här tar ingen hänsyn till någon, inte ens omdu är 110 och har tre käppar för att kunna ta dig fram, åh nej, nu handlar ALLTom att få sitta ner på tågresan hem. I den här djungeln gäller inga regler.Djuren kämpar tills sista platsen är fylld, några till och med därefter. Och desom inte får plats ger upp med en besviken och nedslagen blick. Idag blev debesegrade.
Men imorgon ska jag kriga igen. Och imorgon, ska jag fan få sitta ner!

Likes

Comments

Jag var ute och gick igår. Och då slog det mig:

Vädret, VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED EGENTLIGEN?! Du missade ju sommaren. Jag är inte ledig längre. Ingen är ledig längre. Alltid kul med fint väder och så men lite så här tänker jag: skärp dig! Du beter dig som en trotsig sexåring – bara för att du kan jävlas, så betyder inte det att du ska jävlas. Det här är bara omoget och fånigt. Jag vill ha höst nu, regn och rusk och fallna löv och sådant. Solskenet och värmen får du spara på tills nästa sommar för du verkade ju ha slut på det i år. Lugna ner dig, ladda batterierna inför våren. Ge mig en chans att klä mig efter årstiden. Affärerna säljer inte shorts längre, de säljer tjocka koftor och byxor. De har till och med börjat sälja jackor, JACKOR! Jag har inte tid och ork att börja ta fram sommarkläderna igen.För dem packade jag ner… I JULI!

Dessutom tycker jag att det är fult av dig att när man tittar ut genom fönstret så ser det kallt ut, så logisk som man är så klär man sig varmt. Men sen när man kommer ut – inte fan är det kallt! Och då får man gåoch svettas hela dagen för att du bara skulle luras lite. Så sjukt omoget. Det kan till och med regna men ändå vara varmt. Varför?! Man blir blöt och svettig. Ser ut som en småflottig människa halva dagen. Som att man tagit sig en tur i regnskogen och sen gått till jobbet.

Nej. Säger jag. Nej. Nu får det vara nog. Vad än det är du håller på med så får det sluta nu. Jag orkar inte mer. Du tar musten ur mig.

Men annars är du bra. Hejdå.

Likes

Comments

Jag är en tjej. Jag är i tjugoårsåldern. Jag studerar på högskola men undrar fortfarande om det är något jag valt eller något jag förväntats göra. Sanningen är att det enda jag kan är att plugga, för det är det enda jag någonsin gjort.

Jag är en pojkflicka, men försökte länge vara en ”tjejig” tjej. Jag tog på mig en kostym för första gången för 4 år sedan och sedan var jag såld. Kostymbyxor är min grej, inte kjol. Men nej, trots det är jag inte homosexuell eller transsexuell.Jag gillar bara byxor och är för lat för att orka sminka mig regelbundet. (Jag äger faktiskt en klänning också, för er som undrade!)
Jag älskar att sova morfar. Lite för mycket, och det vet jag om. Men att lägga sig på soffan efter en lång skoldag och ta en svettig tupplur är mitt lilla himmelrike på jorden. Om man sen dessutom vaknar till mat så. Jag menar, jag klagar ju inte.
Alkohol har aldrig varit min grej. Jag dansar hellre nykter i min lägenhet. Där finns mer svängrum, sångrum och jag vågar känna mig lite sexigare då. Dessutom har man alltid bästa fyllan på vägen hem och där gör den ingen nytta. Jag dricker ändå, för ibland är drinkar gott. Och jag dricker ändå, men ibland vet jag inte varför.
Jag försöker att inte äta sötsaker, trots att jag älskar dem, eftersom jag också vill kunna ta den där perfekta Instagram-bilden iförd skitsnygga träningskläder som jag aldrig vågar lägga upp. Trots att jag tränar och ger upp livets lilla goda vet jag att jag aldrig kommer kunna ta den där perfekta bilden. Det är inte mitt fel, jag är en så kallad ”snäll” tjej och jag vet att mitt utseende alltid kommer duga men kommer aldrig själv att vara nöjd. Och trots att jag är vuxen måste jag alltid hoppas på att bli accepterad. För att inte vara omtyckt av alla är inte okej, varken sett utifrån eller inifrån mitt huvud.

Och ja, jag är bitter. Men jag är glad ändå. Och det är väl min bästa kvalitet (om jag får ha en sådan): jag är glad ändå.

 

Likes

Comments