Siste dagen på Vietnamesisk jord brukte vi passende nok til å dra på stedet der krigen offisielt ble avsluttet. Independence palace. Denne bygningen har vært hjemmet til flere vietnamesiske presidenter og stedet der alle statstopper, militære og andre viktige personer kom for å diskutere viktige politiske spørsmål.
I april 1975 invaderte nord Vietnam sine styrker dette stedet og avsluttet krigen.

Det var kult å gå i slottets ganger å få se alt fra soverom og kinosal til presidentens kontor og møterom. Helt nederst i kjelleren var vi også inne i bunkeren som presidenten med familie gjemte seg i under de første angrepene mot slottet. Her er det stilt ut masse radio og kommunikasjonsutstyr fra krigens tider som de brukte for å holde seg oppdaterte på hendelser ute i feltet.

Vi hadde ett fly å rekke ti over fire så etter vårt fasjonable besøk på slottet fant vi vår nye venn, lokalbussen i Ho chi minh og tok den til flyplassen for den lette sum to kroner per hode. På flyplassen ble det middag på burger king som er den første vestlige maten vi har spist etter va 50 dager på tur. Før vi først tok fly til Kuala lumpur (som ser veldig vakker ut ifra luften), mellomlanding her også gikk turen videre til Manila.

På flyet traff vi ett svenskt par, som hadde ordnet seg med overnatting i Manila. Noe som antageligvis er lurt når man lander halv to på natten i en helt ny storby. Vi var så heldige å få henge på her og fikk noen timer med søvn. Første dagen på fillipinsk jord kom vi oss inn til sentrum av Manila og spiste frokost med våre nye venner. Vårt første møte med fillipinsk mat var så som så, etter tips fra uber sjåføren vår bestilte vi noe som het karekare og sinigang. Vi ble bare sånn passe imponert. Velvel, med litt mat i magen dro vi avgårde for å ordne oss bussbilletter. Vi skulle nemlig nordover.

Sander

Independence palace

Ett av møterommene på slottet

Presidentens kontor

Visepresidentens kontor

Efter en lång natt på bussen, med lite sömn, var vi framme strax efter 7 i Banaue. En stad långt nord i Filippinerna.
Vi tog oss fram till ett hostel som vi läst om tidigare som vi båda tyckte verkade bra. Väl framme checkade vi in och det tog inte många minuter försen jag sov. Efter först en natt på flygplan och sedan en på buss var jag totalt slut. Medan jag sov läste Sander ut ännu en bok.
Strax efter tolv stod vi klara för dagens vandring. Några timmar senare än vi tänkt.
Vi gick genom små byar, utsiktsplatser, stamfolk och risfält. Såååå vackert verkligen och underbart väder.
Efter fyra kilometer i uppförsbacke stod vi på den högsta viewpointen och efter några bilder där och en kort vila startade vi vandringen ned. Denna gång skulle den gå igenom risfälten och detta var ingen lätt match men en väldigt kul utmaning.
Smala stigar, branta sluttningar, lera, vattenfall, glada barn som älskade att se oss och mycket annat möttes vi av.
Det var bara jag och Sander, vi såg inga andra turister som gjorde det vi gjorde och vi visste egentligen inte vart vi skulle gå. Några från lokalbefolkningen som jobbade på risfälten och människor som bodde i enkla hus inne bland risfälten var de som syntes till. Vi såg skolbarn komma och gå på smala, långa och farliga stigar som de gick fram och tillbaka varje dag. Några gånger tvekade vi om vi var på rätt väg när stigen plötsligt försvann eller det blev ett stup på några meter men vi fortsatte. Jag lyckades ramla (idag igen), lyckades nämligen med det igår också, igår på asfalt och idag på grus så har fått lite skrubbsår, hehe

Efter mer än fyra timmars vandring i underbar omgivning var vi väl nere i den lilla byn igen. En kul liten stad med väldigt få invånare. De flesta utan tänder och tuggandes på något rött som rinner runt munnen. Alla är väldigt trevliga här och är väldigt duktiga på engelska. Vi fick förklarat för oss av några barn idag att de läser engelska i skolan plus att de andra ämnena föreläses på Engelska. Det är mycket praktiskt för oss turister så att vi kan prata och bli förstådda här.
Ikväll har vi ätit god filippinsk mat, handlat mat inför imorgon och packat lite. För imorgon skall vi upp tidigt för ny vandring i vacker miljö.
Nu skall vi spela kort och mysa lite innan det är dax att sova.

Frida

Vandret i dette landskapet

Trine people kalt ifugao som befinner seg i området her

Nye venner

  • 46 readers

Likes

Comments

Krigsmuseet i Ho chi minh.
Museet som går att besöka i Ho chi minh är uppbyggt för att visa hur det var under Vietnamskriget (mitten av 1950-1975). Det vill säga att det inte var så länge sedan.
Kriget orsakades enkelt sagt för att amerikanerna var rädda att Vietnam skulle bli kommunistiskt och slå sig ihop med andra länder.

Utanför museet stod det uppställt amerikanska stridsflygplan, helikoptrar och pansarvagnar som blev använd för att "döda alla Vietnameser" för det var så Amerikanerna fick sina order. De skulle gå in i landet, i alla städer och döda alla de såg.

När man kom in på museet var första våning avsett för all demonstration länderna gjorde för att försöka stoppa kriget. Därav fanns det både utdrag från Sverige och Norge. Det var stora folksamlingar i många länder för att visa stöttning till Vietnam och försöka få amerikanerna att dra sig tillbaka.

Andra våning, den värsta våningen. Där var bilder från några av de angrepp vietnameserna blev utsatta för. Angrepp jag själv inte visste var möjligt!
Amerikanerna, som hade stort ekonomiskt försprång och även låg mycket längre fram i utvecklingen än vad Vietnam gjorde, släppte stora bomber utspritt över Vietnam. De stormade med automatvapen och det värsta, Amerikanerna flög över Vietnam och sprutade ut "agent orange" över städer. Agent orange är ett extremt farligt gift, endast 100 gram av den giften kunde döda en hel landsby och de som inte dog fick allvarliga skador. De barn som föddes av de förändrar som andats giften blev svårt missbildade. Tvillingar kunde födas ihopsatta, människor föddes utan ben och armar, vissa kunde inte prata och andra blev mentalt handikappade.
Det var även vanligt att man kunde bli blind utav gasen och det har vi sett som har åkt igenom nästan hela landet. Många som går med ögonlocken helt igenstängda.
Även fjärde generation av människor som andats gasen har visat sig födas med missbildningar som konsekvens.
På denna våning var extrema bilder, där familjer skriker av rädsla, gömmer sig, försöker göra allt de kan för att flykta men de flesta bilder är på när dem ligger helt blodiga på marken i högar. Spädbarn, män, kvinnor, barn, äldre, funktionshindrade, ingen kom undan.

Tredje våningen handlade mer om amerikanerna. Det var många foton som amerikanerna själva hade tagit på sina egna män och på vietnameser sekunder innan de dödade dem..
På denna våning fanns även fakta och bilder om hur det var efter kriget.

Innan vi gick in på detta museet visste jag inte att krig var så brutalt. Jag har många gånger tänkt på hur det kan vara och efter att vi vart här har jag fått en betydligt bättre bild men jag tror aldrig en människa som själv inte upplevt ett krig kan förstå hur illa det egentligen är.

Varje gång jag ser en äldre vietnamesisk dam eller man får dem extra respekt och jag tänker alltid "undra hur dem hade det under kriget? Deras familjer, blev de dödade?"

Detta var ett utav det värsta jag har sett. Men jag tror det är bra att se, bra att se för att förstå vad andra folk har gått igenom och se hur svårt vissa fortfarande har det. Till följd av kriget ligger Vietnam långt efter i utvecklingen och sliter varje dag med att komma ikapp!
Och enligt mig är det ett måste att besöka krigsmuseet om man är på besök i Ho chi minh!

Frida



Etter en rask baguette og litt kaffe var vi klare for dagens utflukt til chu chi og chu chi tunnelene. Siden vi ikke ville booke tur hos noe turistbyrå da de er dyrere og utifra tidligere opplevelser i Vietnam, hadde vi planlagt å ta lokalbussen til tunnelene. Vi gikk noen hundre meter i byens travle gater og fant riktig busstopp, etter noen minutter kom bussen og etter ett bussbytte og utallige busstopp fikk vi beskjed om å gå av. Og da var vi sannelig fremme, etter et par timer på lokalbussen.

Vel fremme ble vi delt inn i en gruppe sammen med noen andre som hadde tatt bussen og fikk med oss en guide. Å få se område å gå/krype inn i de tunnelene var litt av en opplevelse. Her har mange av de Vietnameserne vi så bilder av og leste om på museet igår levd store deler av sitt liv. Nå gikk vi plutselig selv i disse gangene. Den lengste gangen vi fikk gå var 30 meter lang, og for å komme inn i den smaleste luka måtte vi heise armene over hodet for at vi skulle komme ned.

Guiden fortalte oss at oppmot 20 000 vietnamesere levde her mens Amerikanerne angrep de. Her inne lagde de mat, hadde undervisning, spilte spill, pleiet de sårede og planla bakholdsangrep om amerikanerne prøvde seg. De lagde feller for amerikanerne, utganger til elva de kunne flykte gjennom, utlufting av røyken som kom når de lagde mat og ventilasjonssystemer for å få luft. Til og med vann fant de langt nede i tunnelene. De lagde større rom hvor de lagret mat, hadde møter og hvor de kunne oppholde seg. De hadde rett og slett alt de trengte for å klare seg lange perioder der under bakken. Dette har de laget ved enkle spader og bøtter av bambus, tunneler som tilsammen er 250 km lange. Litt av en prestasjon som krigen har tvunget frem hos det vietnamesiske folket her.

Amerikanerne visste at tunnelene fantes, men ikke eksakt hvor de var. Inngangene var veldig godt gjemt og kom de for nære hadde vietnameserne feller og planer for å hindre de. Derfor slapp amerikanerne bomber og kjørte bulldosere for å ødelegge tunnelene, men endel har altså klart seg og er vedlikeholdt så vi kan få ett innblikk i hvordan det var.

Selvom gangene er litt utvidet og sikret så vi turister skal kunne bevege oss i de, var det en opplevelse å få komme hit. Litt av grunnen til at vi tok bussen var også fordi alle turistbyråene drar til en annen landsby med tunneler, hvor det kryr av turister og hvor tunnelene og området er enda mer gjort til rette for turistene, her var det litt roligere og mindre "turistifisert". Så vi er glad vi tok oss bryet med å dra til ben duoc.

Nå er vi tilbake i Ho chi minh og vi er klare for å kose oss den siste kvelden i Vietnams største by. Vi har tenkt oss til en rooftop bar som skal ha utsikt over hele byen, den skal vi nyte med noe godt i glasset. I morgen har vi tenkt å besøke ett slott her, hvor krigen offisielt ble avsluttet i 1975, mens på ettermiddag setter vi farten mot Fillipinene.

Sander

Likes

Comments

Nu var det längesedan vi skrev på bloggen men så mycket kul som vi upplevt!
Ända sedan vi skrev sist har vi vart i Saigon (Ho chi minh), Mekong delta och en dag i Saigon igen.
Saigon är en helt galen stad, mopeder överallt och människor som försöker lura dig samtidigt som vietnameserna är väldigt glada och hjälpsamma. När vi kom hit för tre dagar sedan gick vi runt i staden och kollade runt, satt och spelade kort på en jätte mysig restaurang.
Egentligen var det bara ett snabbt stopp i saigon innan vi skulle vidare till Mekong delta så det gjorde vi tidigt dagen efter.
Mekong delta är ett väldigt stort område längst söder i Vietnam med många floder som var helt fantastiskt vackra. Första dagen där gick vi runt och tittade i staden och närmade oss ett tempel som såg väldigt fint ut. Vi stannade utanför och sa till varandra "nu kan vi inte gå längre, vi visar ju både knän och axlar"
För det brukar vara så, för att få komma in i ett tempel måste man täcka nästan hela kroppen. Men precis då vi sagt det till varandra kom en munk skinande som en sol och vinkade in oss. Och där blev vi, munken som hette Ly trong tuãn visade runt oss i det tre våningstemplet . Där bodde tio munkar och trettio studerande som var påväg att bli munkar. Jag som aldrig varit förtjust i detta med religion fick mig en helt annan uppfattning om religion, iallafall om buddhismen.
Han förklarade som så att när han var 19 år dog hans mormor och då skall enligt hans religion en son i familjen skänkas till Buddha. Han hade två äldre bröder men eftersom de redan var gifta fick det bli honom. Han verkade trivas där, så snäll och omtänksam mot oss.
Han sa även att det är frivilligt att avsluta att vara munk. Att någon dag när han själv vill det kan han välja att gå tillbaka och leva som en normal människa, gifta sig och bilda familj. Det visste inte jag innan, jag trodde det var tvunget att tillbringa hela sitt liv som munk.
Vi lärde oss om alla målningar, hur Buddha är i olika statyer och varför saker och ting är som det är.
En gratis grundlig undervisning och omvisning av en riktig munk kunde vi inte säga nej till helt enkelt. Nöjda och glada gick vi därifrån!
Någon annat positivt med denna staden var maten, både jätte god och jätte billig! "Streetfood" som vi brukar äta betalade vi ungefär 30 000 Vnd vilket motsvarar 12 Nkr och då var vi verkligen stoppmätta båda två! Det var ett stort plus för den staden.

Dag to skulle vi ut på Mekongfloden. Vi ble hentet på hotellet allerede 05:20 så det var bare å ramle ut av senga og ned i resepsjonen for å møte ei glad vietnamesisk lita dame, som ønsket oss god morgen og introduserte seg som turguiden for dagen. Vi fikk følge av en fransk fyr og ei spansk dame som hadde booket samme tur. Vi åpnet dagen på elva med å se den vakre soloppgangen, før vi dro videre til vårt første floating market som het cang rai. Dette er det største markedet på deltaet og starter allerede ved tre tiden om natten for at folk skal kunne kjøpe varer og ta med seg å selge videre på andre markeder. Her kjøper man varer fra 20 kg til flere tonn 😳 For å vise hva de selger på båtene har de hengt opp varen de selger godt synlig i front av båtene sine, enkelt og praktisk system. Neste stopp var en nuddel fabrikk, hvor vi ble vist hele prosessen fra nudlene blir samlet inn til de er klare til å spises. Etter det var det ut igjen i båten og videre til neste marked, dette var ett mindre og umotorisert marked. Her var det veldig stille denne dagen og bare noen få båter. Vi dro videre ganske raskt inn på de mindre kanalene av deltaet. Her gikk vi av båten for en stund og vandret langs kanten blant småhus og familier. Guiden viste og forklarte hvordan de lever på landsbygda og fortsatt dyrker og bruker så mye av naturen til daglig. Vi avsluttet gåturen ved de vakre rismarkene til noen av beboerne. Vi avsluttet turen på kanalene med en god lunch før vi dro tilbake til hotellet. Det var virkelig fint og lærerikt å se hvordan de bruker elva til frakt og handel i distriktet her. Etter åtte timer på tur og klokka fortsatt bare nærmet seg to på dagen tok vi farvel med guiden og våre turkompiser.

Tilbake på hotellet ble det en drøy powernap før vi orket å ta oss ut igjen. Vi spiste middag på samme sted som igår, like godt og billig før vi til turen til kveldsmarkedet og prøvde litt lokale varianter av mat og drikke. Det falt i smak! Vel tilbake i Saigon er vi veldig glade for at vi har vært å sett en liten del av deltaet samtidig som vi skulle ønske vi kunne sett og utforsket enda mer, men det får bli neste gang.

Frida och Sander

Muligheter for å handle både stort og smått på de forskjellige markedene.

Her viser de utvalget på båten.

Toalettfasilitetene på bygda

Nulder på gang

Vakre omgivelser både i kanalene og på rismarkene

Soloppgangen får man med seg når man er på vannet før seks om morgenen. Selv med øya i kors fikk vi tatt ett vakkert bilde av soloppgangen.

Litt kaffe fra markedet gjorde Frida blid og våken

Frida og munk Truãn. Munken holdt avstand da han forklarte oss at han ikke hadde lov å berøre kvinner.

Likes

Comments

Da har vi gjennomført to flotte dager i "fjellbyen" Dalat. Dalat ligger på ett slags platå på 1500 meters høyde ganske langt inn i landet. Det er veldig vakkert landskap omkring byen her, med fjell, fossefall, jordbær og blomsterenger.

Vi kom hit i tolvtiden igår formiddag etter en ganske hard tur opp fra nahtrang hvor vi skiftet til en mindre komfortabel buss. Det rista og hoppa oppover dalsiden så armer og bein gikk i alle retninger, vel fremme gikk vi noe ustøe, men glade og fornøyde av bussen. Etter at vi fikk sjekket inn på ett homestay ett par kilometer utenfor byen gikk vi til ett hus som kalles for crazy house, dette var ett hus som passet oss godt tenkte vi. Crazy house omfatter egentlig 5-6 hus, som minner om trær og planter og er satt sammen til ett slags eventyr. Området er laget for å minne mennesker på å ta vare på naturen sa vakten vi snakket med, da tenkte vi at vietnamesere og thailendere bør ta en tur hit så mye søppel som de slenger overalt. Det var en kul opplevelse å se stedet, som også befinner seg på en liste over verdens ti mest bisarre bygninger. Kvelden brukte vi i byen med mat og markeder. Undertegnede har nå kjøpt med seg 1 kg vietnamesisk kaffepulver og en boks melk hjem så det skal bli vietnamesisk kaffe i norden også når vi kommer dit igjen.

Dag to i Dalat kom vi oss ganske tidlig avgårde ifra homestayet på en scooter vi lånte herifra . Første mål for dagen etter litt frokost og mer vietnamesisk kaffe var en fjelltopp som heter langbiang mountain og ligger 2167 meter over havet. Vi kjørte scooter til bunnen av fjellet hvor man enten kunne sitte på i en jeep, ri hest eller gå de drøye fire kilometerne og utallige høydemeter opp til toppen. Vi gikk!
Drøye halvannen time senere møtte en nydelig utsikt oss på toppen, det viste seg at de som brukte jeep eller hest opp dro på den lille toppen, mens vi tok den virkelige høyeste, av den grunn så var det nesten ingen andre mennesket på stien opp eller oppe på selve toppen. Det var veldig behagelig med fred og ro og vakker utsikt.
Vel nede igjen gode å slitne i bena etter over tre timer i fjellet slukte vi en kjapp lunch før vi tok turen videre mot neste mål for dagen. Elephant falls! Dette er en 30 meter høy foss og skal være på en toppliste over de vakreste fossene i verden. Den var også virkelig flott, og siden vi kjørte ett godt stykke vekk fra Dalat gjennom en del små steder for å komme dit var det heller ikke veldig mange turister her, det gjorde opplevelsen enda bedre.
Vi ønsket selvfølgelig å se fossen fra alle sider å prøvde å gå inn bak der det skulle være mulig, det hele endte med at begge ble søkkvåte å ha oppnådd annet enn å få masse vann i øynene og på kroppen til hjemturen 😂

Om hjemturen tenkte vi som så at det er kjedelig å kjøre samme vei tilbake og Google maps viste en vei som bare skulle ta fire minutter lenger, så den tok vi. Det vi ikke tenkte på var at den veien var mye finere så det skulle gå raskere, men vår scooter fra forrige århundre hadde begrenset maksfart, så hjemturen tok noe lenger tid. Vi møtte også på en motorvei der scooter kjøring var forbudt, men vi tenkte at ingen andre gærninger her nede virker å ha vett for å følge trafikkregler så vi tok en drøy mil på den også.

Vel hjemme har det blitt middag og litt forberedelser til i morgen. Da kaster vi oss på bussen tidlig på morgenen til Ho chi minh, Vietnams største og travleste by. Folk sier Bangkok er ingenting i forhold til denne byen hva gjelder folk, trafikk og energinivå, så vi er litt spente på hva som møter oss der, men vi gleder oss!

Her er litt av crazy house

Etter crazyhouse måtte vi roe oss ned med en kokosnøtt, det var slett ikke verst

Vi gikk innom en kakebutikk, greide å holde oss til småkaker og baguetter 😇

Fra turen og beviset på at vi kom oss opp på 2167 meters høyde

Elephant falls

  • 71 readers

Likes

Comments

Nu säger vi hejdå till Hoi an efter tre fantastiskt fina dagar. En mycket fin liten stad som hade trafikfria gator vilket var mycket behagligt att gå på och titta i olika affärer.
Igår var det fint väder på morgonen så vi bestämde oss för att hyra en moped över dagen. Första destination var Marble mountain, en turistattraktion kan man säga. När vi väl var där kom regnet som varade resten utav förmiddagen. Men Sander sa tydligt och klart "vi kan ikke låta været stoppa oss"
Nähe okej, säger du det så. Men efter någon timma blev det inte så kul längre, kunde inte ta några bilder, det var kallt och allt var totalt pisseblött. Så där hoppade jag av.
Vi åkte till hotellrummet och spelade kort och så tyckte vi att regnet hade minskat så vi försökte åka ut igen. Denna gången skulle vi åka och se en vacker ö. Vi åkte och åkte, genom små landsbygder där de kämpade för att hålla vattnet borta från åkrarna. Själva stod det med lera ända upp till knäna. Det var ledsamt att se hur det än försökte och försökte så lyckades de inte ösa bort vatten som rann tillbaka lika fort. En del gav upp och försökte så på nytt..
Googlemaps visar att vi skulle upp på en motorväg från denna lilla stig i landsbygden som vi körde på. Men vart finns påfarten???
Haha påfarten var den där lilla stigen som var omkring 60 grader rakt upp, stening och inte minst, påfarten var på fel sida så man skulle korsa hela motorvägen med mopeden. Bland långtradare och hela köret.
Jag säger bara, resan gick bra men vi nådde inte målet dessvärre och vänner blev vi igen när vi kom hem till hotellet.
Kvällen avslutade vi på hotellrummet till Liverpool, så trots dagen en väldigt bra avslutning!

Idag är dagen då vi för tredje dagen i Vietnam har fått sett solen. Det hurrade vi för😃
Vi har gått runt mycket i staden idag, alla gator och torg. Väldigt fint har det varit! Vi har till och med shoppat lite! Wihoo, jag har köpt en klänning och en sjal och Sander har köpt en fluga. Bara tagit dagen med lugn och ro och spelat kort på gatorna i det fina vädret.

Vi vill även berätta hur trötta vi är på dem här vietnameserna som varje dag, varje chans dem får försöker lura oss. Har man köpt något, så får man ALLTID för lite pengar tillbaka.
När vi köpte openbus biljetterna i Hanoi skulle vi få ett antal biljetter i ett häfte. Det häftet innehåller inte alls det de skall. Hela tiden måste man dubbelchecka. Det är lite jobbigt för man kan verkligen inte lita på någon.
Men iallafall, nu har vi fått köpt nya biljetter och sitter på busen påväg till Da lat. Vi är båda väldigt nöjda och skall snart försöka sova lite.

Hoppas alla har det bra där hemma och att ni fått en bra start på det nya året!
Vi har fått en väldigt fin start tillsammans här nede✨✨ även fast vi saknar er där hemma!

Pusspuss
Frida

Inga gränser på turismen i Vietnam.

Vietnam har iallafall det godaste kaffet jag någonsin druckit.

Bilder från idag då vädret vart bra och staden visas från den bästa sidan.☀️☀️☀️

Likes

Comments

Hei sveis!
Vi har tatt turen bort fra Hanoi og har etter ett stopp i Hue endt opp i Hoi an. Hoi an er en av sørøst asias eldste byer, og er med på UNESCO's verdensarvliste. Kjempevakker og vel bevart by.

Vi tok oss fra Hanoi med nattbussen ned til Hue natt til fredag. Vel fremme på morgenen fant vi ett guesthouse til drøye 60 kroner natten hvor vi sjekket inn. Vi la fra oss sakene og tok turen ut i regnværet som hadde møtt oss på veien. Turen gikk til Hue imperial city, dette er en gammel krigsby og ruinene av byen. Byen ble bygget av krigerne fra 1804-1833 og har etter det blitt ødelagt og reparert flere ganger i krig. Den er bygd som en festning med 10 000 meter mur som går rundt hele byen. Inne i byen bodde krigerne og deres familier. Det var en kul opplevelse å få se og høre om dette stedet.

Dagen etter regnet det enda mer og vi skulle ta bussen videre klokka ett så vi nøt en rolig formiddag med gode baguetter, yoghurt og kaffe til frokost. Vel fremme i Hoi an prutet vi oss inn på ett "homestay" rom og gjorde oss klare for å feire nyttår! Vi slo oss ned på en restaurant som ellers ville vært litt over vårt budsjett, spiste veldig gode bbq spareribs og grillspyd med flott tilbehør og bestilte inn store kaker til dessert, to øl og en drink til maten så hadde vi spist og drukket for den lette sum av 656 000 😳 noe som tilsvarer ca 250 kroner 😀 fornøyde tok vi turen videre til en fin bar ved elva, i mangel på sprudlende dråper på menyen bestilte vi hver vår drink som vi skålte med når vi gikk inn i de nye året. Med så vakre omgivelser som Hoi an har å by på, fantastisk mat, strålende selskap og mye feststemte folk i gatene ble det en super nyttårsfeiring!

Vi gleder oss til å komme igang med det nye året og ser med stor spenning på alt det vil føre med seg! Godt nyttår til dere alle sammen fra oss!

Fra Hue' imperial city

Mmminam

Herlig nyttårsfeiring

  • 100 readers

Likes

Comments

Da har vi trygt plantet bena i ett nytt land. Vietnam har tatt godt i mot oss og vi er veldig fornøyde med å være her.

Etter å ha landet tidlig på morgenen tok vi minibuss inn til Hanoi. Vi ble sluppet av i ett området det visstnok skulle være mye billige hoteller, men enten valgte vi feil vei eller så var det feil gate for vi ble gående en stund før vi fant hoteller og hosteller. Ikke var det lett å gå med store sekker heller for trafikken er om mulig enda mer ukontrollert enn i Bangkok, i dette område av byen. Og snygge Frida fikk masse selgere løpende etter seg, det var også slitsomt. Til slutt med litt hjelp fikk vi sjekket inn på et hotell og lagt fra oss alle tingene. Vi hadde litt ting på planen for dagen og gledet oss til å begynne å oppleve det Vietnam hadde å by på.

Først stoppet vi på en cafè hvor vi spiste burger og PHo bo, som er vietnamesisk suppe med nudler og biff. Men best av alt, Vietnamesisk eggkaffe! Den beste kaffen jeg noen gang har smakt. Det skal visstnok være kaffe blandet med ett rått egg, jeg var noe skeptisk men det viste seg å være kjempegodt. Det kommer til å bli flere sånne!

Mette og fornøyde manøvrerte vi oss ut av "old quarter" som området av byen vi bor i kalles og til de nyere delene av byen. Vi gikk forbi en vakker innsjø kalt Hoan Kiem Lake. Det går en legende om denne innsjøen, det er visstnok en kriger sendt fra himmelen med ett magisk sverd som han brukte til å kjempe kineserene ut av Vietnam. Etter krigen var det en skilpadde som tok sverdet og svømte med det til bunnen av denne innsjøen. Vi så ikke noe til skilpadder eller sverd, men innsjøen var veldig vakker! Videre tok vi turen til ett kvinnemuseum, her viste de masse bilder, verktøy og fortellinger om hvordan kvinnene har hatt det i Vietnam opp gjennom historien. Alt ifra hvordan de har hjulpet til i krigene til hvordan de oppdrar familien.

Etter at vi hadde lært alt det er å vite om damene i Vietnam tok vi historietimen videre til ett nedlagt fengsel som ligger midt i byen. Dette fengselet ble bygd av franskmenn på slutten av 1800 tallet da franskmennene styrte den nordlige delen av Vietnam. De brukte fengselet til å holde Vietnamesere som ville frigjøre landet sitt fengslet. Senere når Vietnameserne styrte i nord, men mens Amerikanerne hadde makten i sør brukte vietnameserne fengselet til å holde amerikanere fengslet, før de på senere tid har gjort om fengselet til et museum. Det gjorde virkelig inntrykk å gå innenfor murene til fengselet. Vi gikk inn i celler og leste masse om hvor forferderlig de innsatte hadde det til tider, og andre historier om flukt og samarbeid inne i fengselet.

På kvelden tok vi turen til ett marked. Hvor det hersket fullstendig kaos, det er ett marked hvor de lokale går for å handle alt de trenger. Vi hadde tenkt å spise her, men det var altfor mye folk og for høyt tempo for vår smak etter en lang dag, så vi fant ett spisested i en litt roligere gate. Her fikk vi oss en god matbit og fikk prøvd en lokal øl til en billig penge, etter det var vi godt fornøyde med dagen og fant etterhvert veien tilbake til hotellet. Veldig fornøyde med Hanoi som by, da det finnes både de mest travle gater med handel, pruting, gateselgere og trafikk kaos, men også like i nærheten vakre steder, med parker og trivelige cafeèr og andre severdigheter.

Dag 2 i Vietnam dro vi på en organisert tur til Halong Bay. Halong bay blir regnet som ett av verdens 7 underverker hvor det er veeeldig mange flotte øyer og flott landskap. Vi skulle seile rundt her ett døgn og sove på båten. Iløpet av dagen og kvelden skulle vi egentlig besøke en grotte, gå i land på en øy, padle kayak og få ett matlagingskurs. Matlagingskurset bestod i å rulle en vårrull 😂 og noen øy eller grotte så vi ikke denne dagen. Men padling ble det, det var veldig fint. Og det ble servert veldig god mat ombord på båten i vakre omgivelser. På kvelden var det klart for fest på dekk. Vi tappet øl rett fra to 25 liters fat som ble plassert og det var fri servering, selvom ølet ikke smakte stort og ikke akkurat var sterk øl så var det gratis tenkte vi og forsynte oss rikelig. Det var god stemning, men vi kom oss i seng ikke altfor sent for vi skulle opp å se soloppgangen fra dekk neste morgen.

05:45 den 28 december, redo för soluppgång. "Sander vaknaaaa dååå, vi måste upp och ta bilder på soluppgången!!!"
Solen skulle gå upp 06:27 men när vi kommer upp på däck är ju båten parkerad bredvid ett berg i ungefär samma storlek som mount Everest. Så där satt ju vi, ensamma i mörkret och kunde inte ta en ända bild..
Efter några timmars väntan blev det iallafall frukost innan vi åkte iväg till en grotta "Sung sot cave" som visst skall vara väldigt känd. Med i något världsarv eller något sånt. Grottan var den största man någon gång kan tänka sig, 30 meter hög inuti och vi vandrade där inne väldigt länge men var en stor turistattraktion vilket gjorde att vi kämpade bland tusen andra människor för att ta oss fram där inne.
Väl ombord på båten åkte vi tillbaka tillhamnen och väntade några timmar på bussen som tog oss hem, bussresan hem tog mer än fem timmar så vi var ganska trötta när vi väl kom fram till Hanoi igen. Efter jakt på någonstans att sova hittade vi en liten gränd där det stod "hostel" på så där gick vi in. Först jag och sedan kom Sander. Jag sprang fort ut igen men Sander hade inte sett det jag sett så han fortsatte in. Efter några sekunder vände han och kom springande och skrek "ututututUTUTUT" men en gammal tant, väldigt smal och utan tänder, springande bak sig. Sander såg livrädd ut där han kom springandes. Haha det var då en rolig syn som vi skrattade mycket åt i efterhand.
Tanten hade sett oss komma och att jag gick igen, det ända hon ville var ju att vi skulle sova hos henne och blev orolig när vi gick därifrån.
Det blev att vi skulle sova där så vi lämnade väskorna där och begav oss ut igen för att leta upp kontoret som sålde båtbiljetterna till oss tidigare. Det blev ett intensivt samtal med en som bara sa "im sorry" en som var väldigt väldigt arg och en som pratade förståndigt som tur var. Vi fick inga pengar tillbaka på resan vi hade vart på men låååångt om länge fick vi 500Nkr billigare på bussresan som skall ta oss nedåt i landet så tillslut blev vi förnöjda ändå.
Kvällen avslutade vi med en gourmetmiddag på gatan då Sander beställer in "birdsalad". Det blev tyst någon minut så tittar jag på honom och frågar "hur fan vågar du beställa in en fågel? Du vet ju inte vad dom kommer ut med" och mycket riktigt kom fågeln med huvudet mitt i salladen och foten med klorna bredvid. Det var mycket gott sa han men det tvekar jag faktiskt på. Haha
Efter maten blev det en god glass innan vi somnade helt färdiga efter den långa dagen.

Sander och Frida

En fantastisk fin vy ungefär mitt i Hanoi som man kan gå till när man är trött på den jobbiga trafiken.

Bilder den museet och fängelset vi besökte första dagen.

Från den kalla båtturen. Tur man hade mössa på sig!!

Utsikten fra båten over noen av de 2000 øyene i Halong bay

Likes

Comments

1. Vilken var bästa platsen/stället vi besökt?
Sander: Overnattingssted nummer to på trekking i Chiang mai. Da vi kom ned fra fjellet, gjennom en landsby, ned i en vakker dal hvor vi dusjet i den fine fossen.

Frida: Den öde stranden bredvid Railay där man kunde finna de vackraste snäckorna och allting var lugnt och fridfullt. Ingen som drog i mig eller gick i min väg.

2. Vilken var den värsta upplevelsen under Thailands vistelsen?
Sander:
Dag tre på trekkingen, bak på lasteplanet i "taxien" som tok oss tilbake til hotellet. Etter 3 dager uten do var den times turen fryktelig lang.

Frida: Definitivt båtresan till Ko Tao. Det ovädret och dem vågorna. Det var inte mycket positivt där inte.

3. Stunden du var gladast?
Sander:
De første minuttene av dykk nummer 1 fra båt på kurset. Nyte det å puste og bevege seg fritt under vann. Det var mye inntrykk de minuttene.

Frida: Då vi kom upp ut vattnet efter det första dyket på Phi Phi Island efter att ha sett sköldpaddan. Det var magiskt!!

4. Någonting du har lärt dig under månaden?
Sander:
Å dykke!

Frida: Att storstäder som Bangkok skall man hålla sig långt borta ifrån. Den stressen har jag himla svårt att hantera.

5. Vilken var den bästa måltiden?
Sander:
Vanskelig å velge bare ett, men når vi fant den lokale restauranten på ko tao. Fikk servert en nydelig tom Yum suppe med en iskald Singha til. Legger til pannekakene vi kjøpte på vei hjem til dessert så tror jeg det måltidet kommer høyest.

Frida: Åh! Det var gången på Phi Phi Island då vi beställde in flera rätter och åt från allting samtidigt och allting var slut på bara några minuter. Duvet den gången jag rullade där ifrån.

6. Stunden du hade mest hemlängtan?
Sander:
På julaften når vi snakket om alle tingene de sikkert gjorde hjemme. Skulle gjerne våknet hjemme denne dagen, kjent lukten av ribbe i kjøkkenet og feiret jul med resten av familien.

Frida: Har bara haft hemlängtan en gång. Det var på julaftons kväll som vi tillbringade på bussen påväg tillbaka till Bangkok. Då du började prata och fråga vad jag tror min familj gör hemma nu. Där blev det lite jobbigt! Men sånna frågor tycker jag var lite dumt att ställa just där och just då, haha

7. Favoritdrycken från Thailand?
Sander:
Tiger, øl'n jeg drakk når vi så på premier league i Krabi.

Frida: Banan- och chokladshake. Mycket gott och lättdrucket.

8. Det du saknar mest hemifrån?
Sander:
Selvsagt venner og familie, og all maten hjemme.

Frida: Mamma såklart. Men annars är det en macka med svensk ost.

9. Om du fick välja en sak från Thailand som du skulle få ta med dig hem. Vad skulle det isåfall vara?
Sander:
Antall folk de har på jobb. Uansett hvor lite de har å gjøre på restauranter, hoteller og lignende er det alltid masse ansatte som holder ett bedagelig tempo og en hyggelig tone. Tror heller ikke det er fullt så stort press for å få ting gjort så bra og effektivt som mulig som det er hjemme.

Frida: En tuk-tuk tror jag, det hade vi kunnat göra bra pengar på hemma!

10. Vad vill du rekommendera till andra som skall göra en liknade resa?
Sander:
Ikke prøv å gjør alt, da tror jeg du ender opp med ingenting. Da deg heller tid til å utforske de stedene og tingene du vil gjøre. Planlegg noen dager fremover, men vær åpen for endringer i planene.

Frida: Att ha en lista färdig med de platser och upplevelser man vill utforska. Planera de närmsta dagarna väl och ha så roligt man bara kan! Då kommer man långt.

Likes

Comments

Nå har vi begge to feiret vår første julaften utenfor Skandinavia.
Det første vi gjorde denne dagen var nok ikke så ulikt mange hjemme, vi åpnet julekalenderens siste luke(r). Totalt på 5 kalendere vant vi 200,- på 24 dager. (Det finnes en liten mulighet for at vi vant 100 000, men pga ett lite uhell med noe fukt så har vi utfordringer med å tyde det siste tallet) Så vi får vel se når vi kommer hjem om vi har 200 eller 100 200 å leve for. Det er uansett bedre enn null så vi sier oss fornøyde med det.

Vi feiret videre med å gå opp til ett fint utsiktspunkt over phiphi Island. Her så vi utover store deler av øya og havet. Etter det var det tid for stranda hvor vi koste oss med litt gaver, og noe godt i glasset før vi rundet av feiringen med en god lunch hvor vi bestilte flere retter god mat.
Lite ribbe, juleskinke, snø og juleøl å finne her, men thaimat, 30 grader, fruktshakes og singha funker det også. Så selvom vi savner alle tradisjoner, venner og familie og alt det fine jula bringer, så kan vi si at vi hadde en fin julefeiring vi også☀️

Nå sitter vi på flyplassen i Bangkok klare for å komme oss avgårde så vi får feiret romjul og nyttår i Vietnam. Ett land ingen av oss har satt en fot i før.

Phiphi island

  • 148 readers

Likes

Comments

Igår den 22 december tillbringade vi dagen ute till havs. Vi gjorde två fun-dives, vårt femte och sjätte totalt i livet och garanterat dom två coolaste, häftigaste och vackraste också.
Första dyket var vi lite nervösa, första dyket efter att ha blivit certifierad openwater dykare.
Men efter att ha kommit bara några meter under vattenytan kunde vi slappna av och njuta allt vackert under utan. Vi simmade i stimm av hundra tusentals fiskar, såg många vackra koraller och sjöstjärnor.
I slutet av andra dyket såg vi en stor bläckfisk, det var cooolt tyckte vi då det är ganska ovanligt att se här vad vi förstod och sist men definitivt inte minst. Alldeles då vi tänkt förbereda på att gå upp fick vi syn på en stor sköldpadda som åt helt lugnt och stilla på havsbotten. Vi blev väldigt glada både jag och Sander då vi under hela resa sagt "hoppas vi får se en sköldpadda, hoppas vi får se en sköldpadda"
Första dyket varade i hela 52 minuter, vilket vi är väldigt nöjda med. Andra dyket kunde vi bara njuta och fortsätta se på allt det fantastiska på livet under oss. På andra dyket var vi nede i 53 minuter, detta blir bara bättre och bättre.
Denna dagen var helt underbar och vi njöt verkligen varje minut.

Idag den 23 december, dan före dan tog vi en spontan båttur som skulle vara från tolv till solnedgång. Var ju ganska fint väder i början och vi åkte runt till olika öar och stränder.
Men vädret här just nu är väldigt oroligt så helt plötsligt blåste det upp till storm och började regna. Säger bara "haarregud" vilka vågor!! 24 personer i en liten longtailbåt😐 aja, åksjuk blev jag igen! Men i land kom vi och kvällen njöt vi med god mat och goda fruitshakes😃
Nu är det snart dax att sova för imorgon skall vi fira julafton på dagen och sedan skall vi förbereda oss på att lämna landet för ännu mera upplevelser..😎

19 meter under havsytan, det var helt amaaaaazing 🐢

Som fisken i vattnat stortrivs han

Selfie med 1000 fiskar 🐠🐟🐡

En helt underbart vacker vy, som Hanhals fast snäppet bättre 👌

Likes

Comments