​Liten snabb speed dating så ni vet vem ni har att göra med. 

Jag är för det första anonym. För det andra så är jag nyligen 18 år fyllda och mitt liv borde vara på peak. Toppen av berget. Istället är det raka motsatsen. Jag blev för ca ett år sedan diagnostiserad med GAD (generaliserat ångestsyndrom), depression och panikångest. Har tidigare även kämpat med en ätstörning. Jag har väntat i vad som känns som en evighet på hjälp. Jag har varslats mellan vårdcentralen, BUP, ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin lite hit och dit. Jag blev nekad av akutpsyk när jag ville lägga in mig för att jag ville ta livet av mig. Jag har äntligen fått börja i KBT för att lära mig hantera min ångest. Efter ett år utan ett" normalt" liv, utan skola, utan vänner och med medicin ska det alltså nu äntligen bli bra? Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till det. Vändningen på livet, den stora förändringen och hjälpen har alltid känns så avlägsen att jag inte har behövt ta tag i den. Nu kommer allt över mig som en våg och paniken bara växer och växer. Vem är jag ens nu för tiden? Vad vill jag med livet, som jag tydligen ska fortsätta leva? Vart har jag människorna i min närhet? Vart har alla tagit vägen? Vad händer? Jag förstår ungefär ingenting av allt som händer i mitt liv. Jag har slutat ta min medicin nyligen och det känns som att jag har vaknat upp ur en dvala. Självklart vill jag inget annat än att kämpa för att ta mig tillbaka till ett fungerande liv. Jag vill kunna träna, äta, sova, resa, plugga, jobba och leva. Jag vill kunna göra allt det där som alla andra gör. Men vägen dit är såååååå lång och såååååå krokig. Jag vill ibland bara ge upp. Jag måste konstant påminna mig själv om varför jag inte bara skiter i allting, varför jag fortsätter kämpa trots alla motgångar. Och bara det är en kamp i sig. 

Nu vet ni kort och gott om min situation. Antagligen och förhoppningsvis lär ni väl lära känna mig mer, och jag hoppas att ni vill vara med på min resa för att bli frisk. Jag hoppas att ni vill hjälpa till att uppmärksamma psykisk ohälsa lika mycket som jag. Du är inte ensam. 

Likes

Comments