View tracker

Nu är det väl dags att uppdatera här lite. Igår fick jag svar att jag kom in på Internationellt arbete inriktning globala studier i Jönköping. Jag var sjukt nervös eftersom det var så pass många som sökt igår men mina betyg räckte fint och jag lyckades komma in utan problem. Så nu är det spikat. Nu är min framtid bestämd i 3 år framöver. Jag kommer bo, plugga och förhoppningsvis jobba i Jönköping i tre år. Bättre kan det omöjligtvis bli.

Så jag måste lova mig själv att bli bättre på att skriva och sammanfatta vad jag tänker på och vad som händer så alla här uppe i låtsasnorrland kan se hur det går för mig 64 mil söderut och nästan 7 timmar hemifrån. Rummet har redan varit ihoppackat sedan maj, alla min kläder finns i en resväska i Jönköping så nu väntar jag bara på att någon ska erbjuda mig en av alla tusen lägenheter jag sökt. Äntligen förstår jag vad alla menar med "STÄLL DIG I KÖ LÅNGT INNAN DU SÖKER!", så mitt tips till alla blivande studenter: sök lägenhet nu föfan. Hörs hej.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har funderat en del på vad jag ska göra med den här bloggen. Jag tror att jag har potential att driva en blogg där jag blandar samhällskritik med äventyr och vardag, så varför inte testa. Jag ska försöka uppdatera regelbundet med mina tankar och idéer, lite som en öppen dagbok.

Den 15 mars öppnade anmälan till höstterminen 2016 för högskola och universitet. Jag är lite osäker på om jag ska börja plugga i höst, men jag vill ha så många dörrar öppna som möjligt, så jag valde att söka några olika program.

Mitt förstahandsval blev Internationellt arbete med inriktning Globala studier. Det är ett tvärvetenskapligt program där man läser statsvetenskap, sociologi och geografi, tre områden som intresserar mig så sjukt mycket. Jag läser för tillfället samhälle med inriktning beteendevetenskap så jag har läst alla dessa ämnen på gymnasienivå och jag är väldigt sugen att läsa mer om det nu när jag tar studenten i sommar. I utbildningen har man också 10 veckor obligatorisk utlandspraktik, vilket gör det hela ännu bättre då jag gärna skulle resa mer och lära mig mer om andra kulturer.

Dock är det ganska svårt att komma in på den här utbildningen och intagningspoängen skiljer sig ganska mycket från år till år. Men förhoppningsvis räcker mina slutbetyg.

Nu till något helt annat. Igår var jag ute med några vänner på krogen. Efter ett tag ledsnade vi och istället promenerade vi upp till Köpmanberget i Hudiksvall med marshmallows och en engångsgrill. Precis så vill jag ha det. Det behövs spontana äventyr en natt i mars med fina vänner.


Likes

Comments

View tracker

Sista uppdateringen från Paris. Idag skulle vi åka på den stora demonstrationen Redlines D12 arrangerat 350.org. Tyvärr så var vissa tunnelbanestationer avstängda så vi kunde inte ta oss dit. Demonstrationen var helt fredlig och hade igår fått tillstånd av polis, även fast dom inte uppskattade den helt.. Alla fältbiologer stod ihop och försökte komma underfund med hur vi skulle ta oss till triumfbågen där demonstrationen skulle hållas. Då kom polisen och frågade vart vi skulle, dumt nog sa vi att vi var aktivister som skulle till D12 då började poliserna fråga oss vad vi hade i våra väskor osv. Vi blev lite nervösa, som sagt är alla våra avsikter fredliga och har ingen lust att bli utfrågade. Såsmåningom splittrades hela gruppen och försökte på olika sätt ta oss till triumfbågen ändå. Vilket jag och flera andra inte lyckades med..så vi missade hela demonstrationen, men de som var där säger att det var väldigt mäktigt. Över 5000Pers iklädd rött bildade en linje för att symbolisera "The red line that can't get crossed", politikerna får inte fortsätta som dom gör.

Senare samma dag var det en annan demonstration utanför eiffeltornet, även den helt fredlig. Några tusen människor höll varandra i hand för att bilda en lång kedja i paradparken bredvid tornet. Allt fler och fler kom eftersom. Vi skrek slagord och det var så mycket glädje. Som avslut på allt så började ett band spela peppig musik. Jag och mitt gäng tog oss längst fram och började studsa och dansa, tillsammans med några tusen andra lyckliga människor från hela världen.

Sen eskalerade dagen till något mindre bra, några av oss (inte jag) råkade hamna på en våldsam demonstrationen av misstag där det kryllade av aggressiva aktivister och poliser av alla dess slag. Det gick bra för alla!

Sen blev jag och en annan rånade på tunnelbanan.. Och sedan förföljd av samma gäng.. Det gick också bra och vi lyckades få tillbaka min väns mobil som dom tog. Men inte en speciellt trevlig upplevelse. Någon gång ska väl vara den första.

Sist så hade vi en liten fest inne på vandrarhemmet! Med livemusik och knytkalas.

Veckan i helhet har varit fantastiskt! Fint sällskap och glada människor. En fantastisk upplevelse! Tack alla! Avtalet behöver vi inte prata så mycket om.. Huvudsaken är att vi fortsätter kämpa för klimaträttvisa och visar att vi kan göra samhället lite bättre.

Likes

Comments

Det händer så mycket så varje gång jag går och lägger mig känns det som om det gått flera dagar sen sist.

Idag har vi deltagit i två demonstrationer. En lite mindre utanför Climate action zone, enbart med svenskar. "Internationell solidaritet, vi har bara en planet". Arrangörerna hade bjudit in politiker som sitter inne på mötet, bland annat Åsa Romson, självklart dök hon inte upp pga olika anledningar, men det skulle vara ballt om hon kom och fick se gemenskapen och kämparglöden på plats. Demonstrationen var tyvärr inte godkänd, så efter ett tag kom ett gäng poliser som tog arrangörernas uppgifter, mer än så blev det inte.

Den andra demonstrationen blev väldigt mycket större. Jag är sämst på att uppskatta antalet människor, men säkert över 1000 människor i alla åldrar. Vi började allt inne på Green zone (området alldeles bredvid klimatförhandlingarna). Vi hade alla blivit bedda att ställa alarm på kl 14, så allas klockor tillsammans skulle ringa, som en början på demonstrationen. Alla tog varandra i händerna och gick tillsammans ut ropandes "We are unstoppable, another world is possible!". Vi gick allihopa vägen och ställde oss utanför hallen där alla förhandlingarna höll på. Som tur var hamnade jag mitt i allt, precis framför de som höll "tal", de hade alla kameror riktade mot sig och jag finns säkert med på diverse nyhetsbilder bredvid ett gäng andra fältbiologer. Otroligt mäktigt alltihopa.

Det känns som om att politikerna och allt som händer inne på mötet är så långt borta, vi betyder ingenting för dom. Klimatmötet i sig känns som ett fiasko och som SVT skrev tidigare idag så är det i klass med COP15 i Köpenhamn. Vi har haft 20 tidigare möten utan större skillnad..

Men vi ska inte deppa ännu! Trots att mötet ser ut att skita dig totalt så är jag i det stora hela väldigt nöjd med det jag sett hittills i Paris. Så mycket solidaritet, fina människor som tillsammans kämpar för en o samma sak. Så mycket glädje, kreativitet och vilja. Vi kanske inte påverkar de inne på mötet jättemycket, men vi gör i alla fall allt vi kan för att rädda vår planet.

Imorgon ska vi delta i fler demonstrationer, antagligen en av de allra största under COP21, mer info imorgon.

Likes

Comments

Ännu en väldigt intensiv dag, men också väldigt spännande. Vi har tillbringat större delen av dagen på climate action zone, en väldigt stor byggnad med väldigt många saker som kan intressera en aktivist. Det var mycket konst, folk som dansade, information från olika organisationer, workshops, mini demonstrationer etc. Alla fältbiologer skulle tillsammans gå på en workshop om just aktivism, där vi lärde oss mer om civil olydnad, en aktivists rättigheter, vad man gör om det blir trubbel, första hjälpen om ex en tårgasgranat skulle komma på ovälkommet besök under en demonstration.

På grund av det tidigare nämnda undantagstillståndet är det olagligt att demonstrera, eller diskutera politik i större grupper än två personer på gatorna, vilket är ganska svårt på grund av klimattoppmötet, det är just nu civilsamhället behöver stå upp och visa sin åsikt för människorna med kostym inne på mötet. Undantagstillståndet finns för vår egen säkerhet, ett skydd mot terrorismen, men jag känner mig mer rädd för alla de polisbilar jag mött och militärer med stora vapen.

Det många försöker att göra är att samlas och demonstrera ändå, det är vår rätt som människa att uttrycka vår åsikt. (Bli inte rädda nu, aktivisterna är oftast väldigt fredliga och få vill bråka med polisen, men det blir lätt bråk när man bryter mot lagen även).

Efter workshopen åkte vi vidare mot ett ställe där man kunde måla banderoller. Halvvägs dit kom vi till en gata med polispikéer så långt man kunde se. Det tyckte vi såg spännande ut, där det finns poliser finns det garanterat någon mysig demonstation. Inte långt från gatan möttes vi av en cykelbuss som drevs av 10 glada människor som skulle cykla till Climate action zone, som är själva hjärtat av alla platser som vi civila får samlas på. Lite längre bort såg vi banderoller och plakat på ett torg. Ljudet av trummor och lukten av mat. Mitt på torget stod tre och dansade, vi gick runt en stund och tittade på alla glada människor. Jag och några andra fältbiologer fick värsta idén, vi deltar i dansen! Allt fler och fler anslöt sig och det blev helt spontant en flashmob. Så mycket kärlek i luften!

Därefter åkte vi vidare till banderollverkstan. Färg och kreativitet överallt. Dessutom sålde dom fantastisk vegansk mat! Sen drog vi tillbaka till Climate action zone, vi gick på en secondhand butik och sen började föreläsningar av bl.a Naomi Klein och representanter från olika organisationer, de berättade ex om olika saker som sägs inne på mötet, miljöhoten som vi måste ta på allvar och olika demonstrationer som kommer ske på fredag och på lördag runt om i Paris.

Så ni som tror att fältbiologerna alltid har inställningen "NU ska vi upp klockan fem på morgonen och titta på fåglar!", ni har fel. Vi är mer än så. Ut i naturen och in i klimatdebatten. Det är vår framtid!



Likes

Comments

Framme. Äntligen. åh så mycket som hänt sist jag skrev. I går natt åkte vi igenom hela Danmark, Tyskland och Belgien. Alla på bussen sov huller om buller, på golvet, ihopkrupen på sätena, mot varandra. Jag är förvånad att jag kunde sova över huvudtaget! Sverige, Danmark, Tyskland, Belgien, Frankrike på ett dygn

Vårt ordförande kom på att hon hade glömt passet, som tur var det innan vi lämnat Sverige, så hon sprang och gjorde ett provisoriskt pass på närmsta polisstation. "När man påminnt alla att komma ihåg passet kan det vara svårt att komma ihåg sitt eget."

Kl 08.30 vaknade jag av att bussen stod stilla, in kom en militär med stort vapen och två poliser. PASSPORT! ropar en av de.
Tänk om jag glömt passet hemma, jag blev iskall. Men allt gick bra, alla hade pass och så fortsatte vår resa. Med några fler kontroller. Otäckt med alla hårda kontroller.

12.00 På plats på vandrarhemmet gjorde vi oss alla hemmastadda allihop och åkte vidare till COP21S område Green zone. Det var spännande men kanske aningen stelt. Det stod olika organisationer så som WWF, under the pole, actinparis, the climate reality programme, shamengo etc.D visade upp olika uppfinningar och projekt dom höll på med.

Jag tyckte shamengo var väldigt intressanta. De utvecklade recycle möbler, de visade upp allt från svampodlingar man kan ha hemma i köket (man behövde bara mata den med kaffesump) till gungstolar gjorda av gamla Petflaskor.

Utanför området träffade vi på en representant inne från mötet från Naturskyddsföreningen. Han gick snabbt igenom allt som hänt under dagen. Nästan alla länder verkar ganska positiva mot 1.5 graders gränsen, vilket är super! Han berättade också att han hade matlåda med sig för det knappt finns någon vegetarisk mat inne på området, vilket känns ganska patetiskt. De hade räknat ut att det är högre procent kötträtter inne på området än procent köttätare i hela världen.

Efter det åkte vi hem och åt, därefter skulle alla som ville gå och lägga sig. Jag och mina nyfunna vänner Arvid och Malte hade dock ingen lust med detta. Jag gick till receptionen på vandrarhemmet och sa "vi vill ha äventyr!" och ett äventyr fick vi!

Vi fick en karta med markerade metrostationer som ledde oss till en superfin julmarknad, pariserhjulet och eiffeltornet. Paris var väldigt vackert på natten, inte för att jag sett så mycket av det på dagen, men ändå.

På vägen hem klev vi av på samma metrostation som vi klev på vid, men det såg helt annorlunda ut. Att vara ett gäng vilsna turister i Paris när klockan närmar sig midnatt är inte det ultimata. Men vi kom hem tillslut strax innan 01 och vaknade igen 07.30. Jag känner att det kommer bli en intensiv vecka.

Här har ni några bilder från gårdagen. Mer uppdateringar kommer senare!

Likes

Comments

Vi börjar närma oss Sveriges slut! Det har varit en lång men spännande dag. Nu har jag börjat förstå vad som händer! JAG SKA TILL COP21!

Busschauffören har hela resan spelat ganska speciell musik,
sinnesrubbade panflöjter, de sämsta 80tals hitsen som finns, fågelkvitter och harpor. Högt. I högtalarna över hela bussen. Men på något sätt har det varit lite mysigt.

Vi har stannat i Linköping, där vi sprang runt och klättrade i träd, och Jönköping, där vi sprang runt ännu mer och körde huvud-axlar-knä-o-tå för att sträcka ut våra ihopmosade kroppar. Nästa stopp är Malmö!

Vi har också fått superfina T-shirts med trycket Fältbiologerna Nature and Youth Sweden.

Vi hörs imorgon bitti då vi är framme på YMCAs vandrarhem. Hörs hej!

Fotona är tagna av vår privata fotograf: Adam Johansson

Likes

Comments

Nu är jag äntligen framme i Stockholm. Trött. Var så uppspelt i går så det blev knappt tre timmars sömn.

Superkul att träffa alla fältbiologerna igen. Vi har precis börjat packa in oss i bussen. Nu börjar resan på riktigt!

Igår blev jag också intervjuad av Hudiksvallstidning och så publicerades det på hälsigetidningarnas gemensamma hemsida. Länken har ni här: http://www.helahalsingland.se/halsingland/hudiksvall/linea-aker-till-klimatmotet-i-paris-de-ska-inte-fa-skramma-oss

Likes

Comments

Jag sitter just nu på golvet i mitt rum. Saker överallt och ingenstans. Vad har jag glömt och vad är onödigt att ta med? Vart är passet? Kameran? Kommer pengarna räcka? Så många frågor, inga svar. Ni vet hur det kan vara. Nervös och överlycklig samtidigt.

Kl 05.05 lämnar jag Delsbo och påbörjar min resa, som kommer vara över ett dygn. Först buss till Hudiksvall, tåg till Stockholm, sen buss till Sveriges gräns, färja, sen buss igen, hela vägen till Paris. Det kommer säkert vara den värsta men förhoppningsvis den mest spännande resa jag kommer vara med om.

Jag är som sagt lite nervös, det känns som att något kanske går fel, typ att jag glömmer tågbiljetterna så jag inte kommer längre än Hudik. Passande nog råkade lyssna på Östen med restens låt Pessimistkonsulten, för några dagar sedan. Ett stycke i låten känns ganska passande just nu, så jag kände mig lite träffad.

"Så det är lika bra att sluta drömma
Det går åt helvete i alla fall
För om man drömmer om Paris
Hamnar man på något vis
Likt förbannat i Hudiksvall"

Min mardröm just nu. Vi får väl se hur det här går. :)



Här är en bild från Klimatfesten i Stockholm som jag och fältbiologerna deltog i för några veckor sedan, på mig och min nyfunna vän Elli. :)

Likes

Comments

Jag har nu startat en blogg för att alla som vill ska kunna ta del av mina tankar, funderingar och upplevelser. Inte för att det alltid är så spännande, men ändå. Om 5 dagar händer en sak som jag längtat efter länge nu. Jag ska till COP21 tillsammans med 49 andra ungdomar från hela Sverige via fältbiologerna. Jag har träffat några av mina resekamrater redan på en utbildningshelg för några veckor sedan och jag kände ingen från innan, så jag var lite nervös och det kändes allmänt jobbigt att åka med massa främlingar, men oj så fel jag hade. Superhärliga, öppna människor och jag ser verkligen fram emot att träffa dom igen och lära känna alla bättre.

När jag är borta i Paris tänker jag se till att skriva lite varje dag så ni kan följa allt som händer och så ska jag visa upp bilder och berätta i skolan när jag kommit hem igen.

Det planerades en klimatmarsch den 29 november, men som tyvärr blev inställd på grund av undantagstillståndet efter de fruktansvärda terrorattackerna i Paris den 13 november. Jag blir så otroligt ledsen över att vår planet är så kall just nu. Hat. Terror. Fascism. Jag tror att vi i Sverige blev så berörda över terrorattentaten i Paris för vi kan lättare sätta oss in i den situationen eftersom Frankrike är så nära och väldigt likt vårat eget land. Liknande saker händer i bland annat Syrien och det har varit så i fyra års tid, men vi kan inte förstå det. Det som hände i Paris blev som en chock för oss alla, att hatet finns så nära oss. Hatet finns i Sverige men i en annan form, ökade gränskontroller och brinnande asylboenden.

Som sagt så blev klimatmarschen inställd, men trots detta kom människor till Place de la Republique i Paris den 29 november och lämnade sina skor som en symbol för marschen som inte blev av. Polisen uppskattar att det är över 20000 skor, allt från små barntofflor till skor med höga klackar. I tider som denna måste vi visa att vi inte är rädda, att vi står upp tillsammans, för mänskligheten och klimatet. 

Bilden nedan är fotad av Iman Thabaz på plats i Paris. Jag blev så varm i hjärtat när jag såg bilderna från Place de la Republique i helgen. Tillsammans är vi starka och terrorn ska inte skrämma oss.

Likes

Comments