Bilder, Bli polis, Rehab

Nu är det sommar, tro det eller ej. Har varit sjukskriven i snart två månader och tiden har gått så himla sakta. Nu när jag har kunnat släppa kryckorna kan jag åtminstone ta mig någonstans och att kunna köra bil igen underlättar livet en hel del! Rehaben går sakta men säkert, är oerhört frustrerad över att det inte går fortare framåt och jag har till och med hört av mig till mig gamla sjukgymnast i Göteborg som jag ska ta en dagstripp för att träffa i slutet av Juni.

Hon ska hjälpa mig lägga upp en plan inför sommaren så jag är så bra med på banan innan skolan som möjligt och är det någon jag verkligen litar på så är det henne. Tiden får utvisa hur snabbt den här rehaben går, huvudsaken är att jag blir bra så jag slipper tänka mer på knät och kan fokusera på annat roligt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Bilder

Så kom studentdagen, med all nervositet och alla förhoppningar/förväntningar. Tog en riktig sovmorgon och sen åkte jag in mot byn för att fixa de sista som skulle hängas över Wilma (min kusin) efter hennes utspring. Det blev ett band med en studentmössa, ett med en påse godisbilar och det sista bandet med en påse kinapuffar! De flesta hänger ju på alkohol men det brukar studenterna få en hel del utav så att fylla på med lite godsaker på flaket är aldrig dumt! Det hade jag garanterat behövt hehe. Jag mötte upp Fille lite innan så gick vi ner till skolan tillsammans. Väl där mötte vi Kristoffer och Wilmas familj. Blev massa spring precis efter hennes utspring då jag skulle följa med henne och fota! Riktigt roligt men gissa vad mitt knä tyckte om det..inte rockigt men eftersom det var en speciell dag fick det gå!

Efter att vi åkte ner på byn och kikade på när studenterna åkte flak så drog vi hem till mamma och pappa, hämtade Malin och så åkte vi vidare mot Wilmas studentmottagning. Himla mysigt att träffa resten av släkten och hennes Mormor och morfar som är så himla härliga.


Likes

Comments

Foto

På självaste nationaldagen var det dags för Torsbys studenter att gå på bal, bland annat min älskade kusins tur! Jag och Fille (hennes kille) åkte ner mot Selma i Sunne för att kika och ta kort på dem och jisses vad fina alla var. På min egen bal var jag sjukt obekväm och kände väl inte alls för att gå så uppklädd mitt i Göteborg. Däremot tror jag att det hade varit skillnad om jag hade haft min bal i Torsby med alla barndomsvänner. I alla fall så tycket jag det är väldigt roligt att kolla på dem och fota, då om någon gång får jag damma av kameran ordentligt haha!

Likes

Comments

Bli polis, Framtid, Träning & mat

#NÄRJAGBLIRSTORSKAJAGBLIPOLIS

Alltså jag kan knappt förstå det, jag ska äntligen få bli polis. Så nervös som jag var när jag och K åkte ner mot Stockholm i februari kommer jag nog aldrig med vara, däremot så klarade jag alla tester (PÅ FÖRSTA FÖRSÖKET!!) och nu fick jag min plats! MIN DRÖM! Måste nypa mig i armen flera gånger per dag och när jag väl fick brevet blev jag alldeles chockad. Så stolt och så glad. K grät och jag stod bara helt still. Sen blev det kramkalas och lite pizza för att fira.

K kommer bo kvar här i huset och jag flyttar ner till VÄXJÖ i slutet på augusti. Kommer sakna att inte få vakna upp bredvid honom varje dag men det här är bara temporärt och jag fick min aspiranttjänst i värmland vilket betyder 6 månader av 3år kommer spenderas här hemma!

Vi kommer få göra allt vi kan för att kunna träffas så ofta som möjligt och så får vi blicka framåt. Han kommer ha fullt upp med sitt (nya!!) jobb och fortsatt plugg tillsammans med fotbollen och jag får gå all in för plugget och träningen (ganska många rehab timmar kommer de få bli också..) så får vi hoppas att tiden går fort emellan att vi kan ses.


HELT SJUKT att jag äntligen får påverka min resa mot at bli polis. Om allt går som det ska med plugget är jag klar om tre år, då har jag alltså fyllt 25 år och har hela livet framför mig!

Likes

Comments


Jag har gjort det så många gånger förut, klarat det. Ställt mig upp igen när allt verkade hopplöst, fullt inställd på att det skulle bli bra igen. Men det blev inte bra igen, inte efter 5 operationer, tre avslitna korsband, en menisk de fått ta bort och broskskador. Inte så bra som det skulle blivit om jag fick min karriär inom handbollen. Om jag inte hade behövt acceptera det faktum att jag blev tvungen att sluta med det mitt hjärta brann för. Jag överlevde och jag reste mig upp igen efter någon månad i hålet. Jag fann en ny kärlek till träningen (det jag nu kunde utföra) och att styrketräna på ett gym blev en del av mitt liv. Inte jaga diverse bollar på en plan tillsammans med många andra. Jag fick nöja mig och idag tre år senare kan jag göra det. Vara lycklig för det där andra. Nu var jag fullt inställd på att bli så bra tränad jag bara kunde bli, för livet och för drömmen om att en dag få bli polis.


Har aldrig varit så stark som jag var nu men ändå så valde knäskålen att gå i en annan riktning där på dansgolvet. Den for ut i sidan och en luxation var ett faktum. Precis där och då var det nog en himla tur att jag hade några öl i kroppen för annars hade jag nog inte klarat av att få tillbaks knäskålen i sitt rätta läge. Första dagen bara grät jag, av smärtan, av förtvivlan, av panik. INTE NU var det enda som for runt i mitt huvud, snälla inte nu. Jag hinner inte med det här nu. Kan det aldrig få vara bra? Har jag inte kämpat tillräckligt för att jag idag står där jag är? Jag väntar på det viktigaste beskedet i mitt liv (förutom när jag satt i väntrummet och hade gjort testerna) och jag har inte tid eller ork med ett knä som går sönder igen. Hela jag gick sönder. Förtvivlan.

Ovissheten är allra värst. Att inte veta, inte ha en aning om vad som är trasigt och hur jag ska börja rehaba. Vill ligga med så bra som jag bara kan i tid. Jag har tre ynka månader på mig och då vill jag både kunna springa och köra marklyft igen utan problem. Trodde inte den här sommaren skulle behöva gå ut på rehab men livet kom med en otrevlig och oönskad överraskning och jag kan bara ta emot den.

Till veckan väntas en magnetröntgen och efter ett par dagar kommer jag ha svaret i mina händer, förhoppningsvis kommer jag ha en plan då också. En plan på hur jag ska kunna komma tillbaka starkare än någonsin och kunna lita på mitt knä igen. Jag trodde Majmånad skulle bestå av jobb och nervositet inför antagningsbeskedet och inte sjukskrivning, frustration och en oerhörd nervositet inför svaret på en MR.

Som ni ser så är min knäskål fortfarande försvunnen. Så oerhört svullen.


Likes

Comments

Bilder, Tankar i form av ord, Feminism


Eftersom att det idag faktiskt är internationella kvinnodagen (JA DEN DAGEN BEHÖVS) idag vill jag bara påminna alla fantastiska kvinnor och flickor runt om i världen att aldrig ge upp sina drömmar. Alltid kräva samma rättigheter och stå upp för sig själva. Att världen är grymt orättvis är ett faktum, inget man ens kan prova att sopa under mattan och att den även är lite hårdare mot oss kvinnor. TROTTS att det har blivit betydligt bättre (tacka alla kvinnor innan oss som kämpat för jämställdhet) så finns det så mycket kvar att jobba på.

Bara för att situationen som kvinna i Sverige är väldigt bra (bra men INTE helt jämställd) så ser det inte ut så i resten av världen. I Sudan får en kvinna inte ens köra bil, hur sjukt är inte det? Inte för att hon är en dålig bilförare utan för att hon föddes som KVINNA.

Vi får aldrig sluta att kämpa, för din framtida dotter, din framtida flickvän, syster, sambo, fru. FÖR DIG. Våga stå på dig, när det blir läskigt håller vi varandra i händerna. Vi är grymma allihopa och på vår runda planet finns det MÄNNISKOR och vi är A L L A värda lika mycket oavsett kön.

Let's just embrace that!

Likes

Comments

Bilder, Till hemmet

Återigen cred till mall of Scandinavia! Innan vi käkade på Vapiano gick vi förbi R.O.O.M.S där jag blev såå lycklig över att se mitt favorit porslin från Mateus.

Har tallrikar, skålar och kaffemuggar från det märket och jag utökar det sakta men säkert! Nästa månad kommer jag definitivt utöka med något..dock har jag inte riktigt bestämt mig för vad men behöver mindre tallrikar men hade varit kul med ett större fat också!

Likes

Comments

Mat & recept, Bilder


I Stockholm käkade vi riktigt gott på Vapiano, där vi själva fick fixa ihop hur vår pizza skulle se ut. Jag valde ett säkert kort och beställde en (tråkig haha) margerita och malin tog en vesuvio med paprika!

Likes

Comments

Bilder


Efter min och lillayrrans tripp till Stockholm har vi nog båda två fått en ny favvo-galleria! MALL OF SCANDINAVIA va så himla snyggt uppbyggd! För oss som kommer från skogen så är det ju bara ett halleluja moment att få se Starbucks.

Likes

Comments

Bilder

Bildbomb på vår lilla goding!

Detta är alltså lilla Lewis (uttalas som jeansen haha)! Han kom som ett litet yrväder till oss och det tog ett tag innan de andra vovvarna accepterade honom i flocken. De tyckte nog att han var alldeles för valpig! Tyvärr så fick han och Rode bara några veckor tillsammans men han och Smilla är numera väldigt bra buddies vilket är kul att se! Smilla var helt utom sig när Rode inte kom tillbaka, var så himla jobbigt att se henne så nere också (man tror ju på ett sätt att hundarna inte ska låtsas om nåt men det gjorde hon verkligen). Därför känns det ännu mer roligt att se honom och smilla leka så bra tillsammans!

Likes

Comments