View tracker

Här har ni vår lilla (läs: stora) villa villekulla som vi delar tillsammans med fem britter och en fransos. Vi är alltså nio personer totalt som bor här men då det ständigt är folk som hälsar på/sover över varje natt så känns det nästan som att vi minst är 15 pers i vår familj. Jag tänkte iallafall visa er lite hur vår lilla lya ser ut eftersom många där hemma frågat efter det. Ni får dock ursäkta röran, vi är inte så jätteduktig på att städa :)

suddig bild på vår hall, hehe sorry

mamma Clares och Rachels rum plus deras egna toalett

Joshs rum

vår gemensamma toalett med tvättmaskin och torktumlare

köket som lyckligtvis är tillräckligt stort för vår familj, kylskåpet är dock alldeles för litet

tv/vardagsrummet där vi har alla våra disney filmkvällar och där alla gäster får sova på golvet haha

Och här har ni vårt stora men extremt stökiga rum haha. Abbe och jenfa sover i sängen och jag i soffan, tvättmaskinen och kylskåpet skulle säljas första veckan berättade Josh när vi flyttade in men dom står fortfarande kvar där än idag. Vi har även en egen toalett men eftersom jenfa stod och duschade så kunde jag inte ta någon bild därifrån haha.

på övervåningen har vi DJ's och Nics rum och Joris rum..

.. och vårat älskade badrum med bubbelbad!! Hit går alla alla fyra på morgonen efter en festkväll för att bada bubbel och snacka skit. Rätt litet badkar men på något vis får vi alla plats ändå haha

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Inte för att vara sån som är sån, men jag blev inte ett dugg impad av Sydney våra första dagar i denna enorma stad. "Vi drar till Kanada istället" var typ meningen vi bytte med varandra dom två första dygnen medan regnet öste ner utanför vårt hostel som dessutom hade ett extremt vidrigt kök. Noah's hostel. Precis vid bondi beach men alldeles för dyrt. Hur som så blev vädret faktiskt bättre efter den tredje dagen och vi kunde gå i shorts igen (halleluja!!). Vi träffade även Andrew, Tom och Benson, tre killar vi lärde känna i Thailand förra året, och åt lunch med dom följt av att dom visade oss runt lite mer i Bondi.

Att gå från att äta frukost, lunch och middag med diverse mellanmål på restaurang i Thailand till att göra egen mat på ett skitigt och stökigt hostel där tallrikarna blev diskad en gång i månaden var inte riiiiktigt vår grej och sen vi kom hit har det blivit alldeles för många och dyra luncher ute. Även fast man säkert kan räkna antalet på en hand haha, men det är så sjukligt dyrt här så hade det blivit fler än så så hade vi nog måsta planera hemresan. Sydney började dock visa sina finare sidor och efter bara fyra dagar hade vi kirrat ett rum i ett hus (med pool;))) som vi nu delar med 6 andra sköningar från lite olika delar av världen. Mer om det kommer jag skriva i nästa inlägg för nu ska jag sova eftersom jag ska provjobba på ett café imorn!!! Wish me good luck för det kan jag verkligen behöva haha, godnatt.

Likes

Comments

Nio dagar på Koh Phangan fyllda med fest tillsammans med våra kära kanadensare tog ut sin rätt när vi sen åkte iväg till ett riktigt stormigt Koh Tao. Ingen av oss var särkilt glada när vi gick i hamn och vi funderade starkt på att hoppa på en annan färja tillsammans med Kanadagänget till Phi Phi istället men valde till sist att stanna kvar på Koh Tao.

Efter lite mer än ett dygn med skitväder kikade solen fram och vi tog oss till en av mina och jenfas favoritöar för att visa Albin. Sist vi var där i februari i år så kryllade det av japaner som guppade runt i sina orangea flytvästar nära strandkanten, denna gång såg vi bara en handfull av dom vilket var såååå skönt, haha. Både jag och jenfa har ett X antal gånger blivit lite smått irriterad på dessa orangea bollar som synats på exakt varje bild vi tagit tidigare gånger i Thailand.

Samma kväll hade vi vår första teorilektion på dykarskolan Big Blue som ligger precis vid Sairee beach på Koh Tao. Vi fick se tre olika "filmer" på engelska om hur det går till under en dykning, livet under vattnet och vad man ska tänka på när man dyker. Efter det fick vi en hemläxa där vi skulle svara på en massa komplicerade frågor om allt som hade med vatten och dykning att göra vilket gjorde att vi alla tre drog oss i håret av förvirring då vi inte fattade ett piss. Lite där förstod vi också att vi nog aldrig skulle kunna börja plugga på riktigt i Sverige heller.

Dagen efter drog det igång på riktigt och vi fick för första gången träffa vår instruktör som skulle vara med oss hela tiden. Idag är jag verkligen såååå glad att vi + ett annat par fick just Ant (killen längst fram) som vår instruktör. Jag har nog aldrig träffat en sån lugn människa som man fått 100% tillit till på så kort stund. Kvällen innan vi började hade jag verkligen sån ångest över att börja dyka då jag sen tidigare varit extremt rädd för vatten (läs hajar), men allt kändes mycket bättre efter att vi träffat Ant. Första lektionen fick vi lära oss att sätta ihop en dykarutrustning med alla dess tillbehör och vad alla delar hette och var dom användes till. Efter det hoppade vi ner i en pool och hade en åtta (!!) timmars lång dyklektion. Först skulle vi bevisa för Ant att vi verkligen kunde simma så vi fick börja med att simma 16 längder följt av 10 minuters "trampning" i vattnet utan att flyta ner. Om det var jobbigt? Japp.

När vi klarat vårt "swimtest" som Ant så fint kallade det för så började dyklektionen på riktigt. Vi tog på oss all utrustning, hoppade i poolen och fick då börja lära med att oss hur vi skulle andas genom regulatorn på bästa sätt utan att använda onödigt mycket luft ur tanken. Efter det lärde Ant oss en del knep hur vi skulle göra om vi tappade regulatorn ur munnen, om en persons luft skulle ta slut och man måsta dela med en annan, hur vi skulle få bort vattnen ur cyklopet om det skulle hända och massa annat. I vanliga fall skulle jag aldrig ta av mig ett cyklop på tre meters djup i en pool men Ant fick mig att göra det på 18 meters djup i ett hav tillochmed. Där snackar vi tillit. Efter att vi gjort dessa övningar upprepande gånger och några andra livräddningsövningar så fick vi sätta oss i klassrummet igen och nöta genom några fler tråkiga filmer följt av ännu tråkigare hemläxor.

Dag 3 åkte vi ut på havet för två olika dykningar på tolv meters djup. Vi fick göra en del övningar på botten inför Ant innan vi började dyka bland alla koraller och fiskar. Riktigt häftig upplevelse att komma så nära allt det marina livet för en som bara snorklat.

Fjärde och sista dagen hade vi också två dykningar men denna gång på 18 meters djup. Vi gick upp kl 6 på morgonen för att komma iväg ut på havet så tidigt som möjligt då det är då man har störst chans att se dom häftigaste fiskarna. Några dagar tidigare hade dykare sett två valhajar på samma ställe som vi dök på men dom var tyvärr inte kvar när vi kom dit. Dock kändes allt som på tv denna gång. Så djupt nere fanns det fortfarande levande, färgglada koraller kvar och enormt mycket fiskar i alla möjliga storlekar och färger. Vi hade även en fotograf med oss under vattnet som fotade allt vi gjorde.

Här har vi precis gjort vår sista övning (ta av sin mask och sen få dit den igen och blåsa ur all vatten) på 18 meters djup och Ant hade precis gjort tecken åt oss att vi nu var certifierade dykare. Lovar att vi var mycket gladare än vad vi ser ut att vara. Alla tre bokstavligen skrek av lycka.

En sista bild på oss och bästa Ant. Hade det inte varit för honom så hade jag absolut inte klarat av att vara så djupt nere i havet med en utrustning jag knappt kunde bära upp ovanför ytan. För en månad sedan såg jag det som en omöjlighet och bara tanken på det skrämde verkligen mig. Om ni åker till Koh Tao för att göra dykarcert så ta det på Big Blue och fråga efter Ant med dom fula tatueringarna (det finns två) haha. Vi betalade ca 2500kr för detta och då ingick även boende. Helt klart värt varenda krona.

Likes

Comments

Att vi hittade koh phangans bästa restaurang med den goaste personalen och den godaste maten samma dag som ett gäng kanadensare flyttade in i bungalown precis bredvid kan ha varit den bästa slumpen i våra liv. Än så länge iallafall. Vi har nog aldrig haft så roligt på så kort tid eller druckit så många buckets som vi gjort dom senaste fem dygnen. Och 98% av all vår tid sen vi först kom till Thailand har nog spenderats på den där restaurangen, älskade The Rock. 

​lilla familjen innan vi var tvungen att säga hejdå 

Likes

Comments

"För många" svarade abbe när jag frågade hur många timmar vi var på resande fot dygnet mellan söndag och måndag. Han har rätt för satan vad trött vi var när vi satte vår fot på Haad Rins strand på Koh Phangan i måndags och trots det tvingade vi i oss en och annan öl och något vinglas för att fira. För vi hade ju trots allt kommit fram till världens bästa land.

Likes

Comments

Det finns en mängd olika visum att ansöka till när man åker till Australien och vad man behöver ha beror helt på vad man vill göra i landet. Eftersom vi vill både jobba och turista i Australien och dessutom stanna längre än bara 90 dagar som man får göra på turistvisum så valde vi att ansöka om ett working holiday visa. På ett sådant visum får man:

- Stanna i Australien i 12 månader

- Resa in och ut ur landet hur mycket man vill under dom månaderna

- Arbeta hur mycket man vill men max 6 månader hos samma arbetsgivare

- Plugga i max 4 månader

- Turista hur mycket man vill

Dock får man inte ansöka om ett Working holiday visum hur som helst utan det finns en del kriterier att följa. Du måste vara mellan 18 och 31 år gammal, visumet måste bli godkänt innan du åker in i landet, du måste ha minst 5000 australienska dollar med dig på ett konto (detta kan man behöva bevisa i tullen) och om du har barn eller att din partner som du åker med har barn så får barnet inte följa med på resan. Av någon konstig anledning haha. Det finns bara en "rätt" hemsida att ansöka om visumet på och det är den Australienska immigrationens egna sida, den hittar ni HÄR. Alla andra sidor tar en avgift när dom ansöker visum åt er och även fast det kanske låter som en bra idé då många tycker att det är krångligt att göra det själv så blir det mycket billigare och lättare i längden om man tex. skulle vilja förlänga sitt visum. Ett working holiday visum kostar ca 2900kr.

När jag och Jennifer ansökte om vårt visum fick vi frågan om vi varit i något annat land förutom Sverige och Australien i mer än tre månader i sträck dom senaste fem åren, vilket vi fyllde i att vi varit. Därefter frågade dom vilka länder vi besökt och bara någon dag senare fick vi ett mejl från immigrationen om att dom ville att vi skulle göra en hälsoundersökning. Förvirrad som vi var så började vi läsa igenom på deras hemsida (där ALLT står på en komplicerad engelska med massa konstiga ord:))) och efter lite hjälp av våra australienska vänner så fick vi reda på att den där sk.a "hälsoundersökningen" endast går att göra på två ställen i hela Sverige. I Stockholm på Sibyllekliniken eller i Göteborg.

Så det vi fick göra var att åka en tur till stockholm över dagen och gå på en undersökning på Sibyllekliniken som kostade 4000kr och sedan på en lungröntgen på Sophiahemmet som gick på 536kr. Det kändes väldigt onödigt att göra det för en så stor summa pengar men vi hade aldrig fått visumet godkänt annars då dom på Sibyllekliniken skickar in våra provsvar till Australienska immigrationen som sen godkänner oss om vi är friska. Vilket vi är, som tur är haha. 

Så vårat visum blev en aning dyrare än vad vi hade förväntat oss. Nästan 7500kr och vi har inte ens lyft från Sveriges mark ännu, men det är de värt. Det går förresten att förlänga ett working holiday visum med ännu ett år förutsatt att man jobbar tre månader inom ett speciellt yrke under tiden man varit där. Ett sånt jobb brukar oftast kallas för farmjob och exempel på godkända yrken är växtodling eller djuruppfödning, gruvdrift, fruktplockning, hästfarm eller att jobba som nanny hos en familj. En lista på olika arbeten som skriver på för ett andra år i Australien finns att hitta på internet. Vad det kostar att söka om ett andra år vet jag inte, men om vi kommer göra det så kommer jag självklart att dela med mig utav hela den processen.

Likes

Comments

... nästa äventyr!! Alltså ni förstår inte hur glad jag blev när jag vaknade upp imorse, gick in på min mejl och såg att jag ÄNTLIGEN blivit beviljad ett work and holiday visum till Australien. Jag och Jennifer har haft en del problem dom senaste veckorna men att få vår visumansökan godkänd eftersom vi rest runt i asien mer än tre månader i sträck inom dom fem senaste åren. Haha det låter kanske lite konstigt men det handlar om sjukdomar och lite annat skit, tänkte göra ett inlägg senare om vilka problem vi haft och vad som är viktigt att tänka på när man söker om ett visum till tex Australien.

Så nu när vi prickat av det vi var som allra mest nervösa över så kan vi äntligen börja planera denna resa på riktigt. Den här gången är det jag, Jennifer och Albin som lämnar Sverige den 9de oktober och efter en sväng till Thailand så kommer vi landa i Sydney där vår resa börjar. Varför vi valde Sydney har med att göra att vi har en del kontakter och kompisar där som vi lärde känna under vår tid i asien, så då kändes det kanske bra att börja därifrån. Australien är som dom flesta säkert vet ett enormt stort land, mycket större än hela europa, och det finns so otrooooligt mycket att se och upptäcka där. Jag vill bokstavligen göra allt allt allt.

Men självklart finns det några saker som ligger på min bucketlist, sånt jag måste göra helt enkelt. Och det är bland annat att besöka whitsundays som är en ögrupp vid Queenslands kust och det ser att att vara helt magiskt där. Kritvita stränder, kristallklart vatten och palmer. Allt man kan önska sig enligt mig alltså haha. Om jag inte har helt fel så är Whiteheaven beach, en av whitsundays stränder, med på en lista över världens vackraste stränder och ligger på delad första plats!! En annan sak jag måste gör är att dyka i barriärrevet och simma med största skräcken någonsin, hajar. Japp ni läste rätt. Jag har faktiskt summit med hajar tidigare när jag var i Thailand förra året men den här gången vill jag simma med större. Skydive finns också med på min lista. Jag är en sukker för adrenalinkickar och det borde göra gott med ett hopp rätt ut i luften på ca 5000 meters höjd.

Whiteheaven beach

Att lära oss surfa, ta dykarcertifikat, bila hela västkusten, jobba på farm, åka till surfersparadise och massa massa annat roligt väntar framför oss och förhoppningsvis hinner vi med en tur till både Nya Zeeland, Fiji och Hawaii under vår vistelse down under. Åååh vad jag längtar, bara 41 dagar kvar. 

Likes

Comments

I torsdags packade vi väskorna och drog iväg till Stockholm för att gå på the weekend festival, shoppa, bo på hotell och äta gott. Vi sov på Scandic sjöfartshotell som låg relativt nära alla butiker och restauranger.

Jag som aldrig tidigare varit på en festival innan var ganska skeptisk till den här helgen, jag var inge helt hundra på att det skulle bli kul. Men oj så fel jag hade. På fredagen blev vi ganska sen och fick slänga i oss en pizza på vägen dit innan vi staplade in på området. Jag själv har inte så mycket minnen från den kvällen då det kanske blev en aning för mycket alkohol men det var iallafall riktigt roligt. Strax innan vi skulle åka ifrån festivalen så stötte vi även på Simo och hans kompisar från Finland. Några killar jag och Jennifer lärde känna på Koh Tao i Thailand.

Dagen efter startades med en rejäl hotellfrukost innan vi drog ut för lite shopping på stan. Fyndade något enstaka plagg men annars blev det inte så mycket för min del. Vilket var ganska bra då kontot just nu står tomt :PpPPppp

Kvällen blev om möjligt ännu bättre än dagen innan och vi dansade till både Steve aoki och Martin garrix. Liiiite besviken blev vi dock när vi insåg att vi hade missat vår favorit Will Sparks då han spelade på en scen vi inte ens visste fanns haha. Vi träffade också Amanda och Saga och deras vänner som dom hade åkt dit med. Jävligt rolig kväll och dagen efter var vi lagomt bakis när vi satte oss på bussen hem till fäla igen<33

Likes

Comments

Efter en fart- och dramafylld (lol) men väldigt rolig helg i Hudiksvall spenderar jag kvällen på Sånghus tillsammans med släkten. Vattenskidor, banan och båtåkning kontrat med drinkar och jordgubbar. Ungarna badar i det iskalla vattnet och mamma påminner mig om att det endast är 70 dagar kvar tills vi lämnar Sverige igen för nästa äventyr. 70 dagar jag kommer njuta varje dag av.

Likes

Comments