OBS DETTA INLÄGG ÄR INTE FÖR ATT TRAMPA NÅGON PÅ TÅRNA ELLER FÖRKLARA MIG SOM PERFEKT Å BRA. DETTA ÄR FÖR ATT DET FINNS MER LIV ATT LEVA OCH JAG VILL VISA ANDRA ATT DE ÄR OKEJ.

Hej allihopa! Detta inlägg skrevs för ett år sedan men jag vill lägga ut det ändå. För det stämmer fortfarande, Kramizar på er och läs varenda en av er<3

Nu kör vi gång, för jag hade faktiskt ett inlägg i åtanke.

Rubriken säger mig mer än tusen ord.
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta. Så jag gör det ett försök.
Att vara femton år, betyder att jag levt över 5 475 dagar. Det är inte mycket, även om vi alla tycker livet är alldeles för långt ibland. Mina föräldrar har levt långt över 16 425 dagar. En viss skillnad, trots att jag oftast anser mig som vuxen. Med mina skrivarkunskaper skriver och pratar jag på ett annat sätt. Med mina erfarenheter, lever jag ett annat 15-års liv.
Jag spenderar mina fredag kvällar i stallet. Mocka skit, rida några hästar. Lördagen lika så. Och resten samma. Jag tar hand om mina hundar. Skriver. Läser.
Jag spenderar inte mina fredag kvällar i en buske, full och med kräk å piss över allt. Det finns folk som gör det, men inte jag. Inte gör det mig bättre för det. Det betyder bara att jag har en bättre och sundare livstil. För nuet.
Jag är 15 år. Ni har förstått det, men jag måste säga det igen. Jag är ett barn, en tonåring och knappast vuxen. Jag är byxmyndig, visst. Vilket gör mig ganska vuxen ändå. Jag tänker inte spendera mina helger i en bil eller EPA, körs runt av en full äldre, med cigg och en burk cider i handen. Jag tänker inte ljuga för mina föräldrar å säga att jag sover hos en kompis, medan jag egentligen är 1 timme hemifrån, hos någon främling helt utan förstånd eller medvetande. Jag tänker inte dricka för att glömma, inte om matteprovet eller en dum kille.
Jag tänker istället ta hand om mig själv. För jag har redan tagit så illa hand om mig själv. Jag har skadat mig själv, psykiskt och fysiskt. Jag har redan fryst arslet av mig ute efter mina utekvällar för 2 år sedan.
Jag dricker inte. Aldrig gjort. Nog för att alla fick smaka som små, men jag är starkt emot alkohol. Jag vet vad de gör mot folk.
Jag röker inte. Aldrig testat. Igen, jag har redan tagit så illa hand om mig själv.
Jag tar inte droger. Aldrig ens tänkt tanken eller testat. Jag har umgåtts med knarkare, riktiga sådana. Och jag tror fortfarande inte de förstår vad de gjorde under den tiden. Både mot sig själva och mot mig.

Jag har sett folk förstöra sig själva för dessa anledningar. Jag har sett folk skada dig utsida ut. Jag har sett förändras så mycket att till och med jag blivit rädd.

Jag ser hur dåligt vissa mår under den tiden de är ute. Med vissa människor som snackar skit om allt och alla. Och så ser jag de lyckliga också. De finns de som mår jätte bra ute med folk, men det är till ett annat inlägg.
Och jag förstår inte varför man utsätter sig själv för allt. Jag förstår inte varför man inte tar hand om sig själv. Huvudkaraktären i sitt liv. Visst ska den må bra, och få ett lyckligt slut.

Jag väljer att vara den tråkiga tjejen, som "aldrig vågar saker". Vara ute att dricka, röka både de enda och det andra och riskera sitt liv för att chauffören också ville dricka.
Och jag trivs så himla bra som den "tråkiga" tjejen. Den som rider hästar till halv 10 på kvällen. Bakar pepparkakstält med bästa vännen. Umgås med familjen, genom att se film eller serie, åka på roadtrips och snacka sent på natten.
För vi är bara barn en gång. Vi bor hemma nu, har familjen vid liv och får leva på kortet att man är "bara" 15 år.
Jag kan åka med vem jag vill när jag är vuxen, åka runt hela jorden om jag vill. Men nu är jag femton. Går i nian, får äran att leva med mina föräldrar och äga världens bästa djur. Jag skulle inte byta ut de mot utekvällarna för 5 miljoner.
Jag förstår inte varför jag ska växa upp så fort. Jag är bara ung en gång.
Varför förstöra oss innan vi ens börjat leva?

Jag är tråkig. I know. Men jag är sån, sådär jobbigt vuxen å ska alltid försöka vara klok. Men jag vill inte kasta mig in i vuxen livet än.

Varför jag skriver detta? Jo jag vill att ni ska tänka efter. Jag vill att ni ska ta hand om varandra och speciellt er själva. Jag vill att ni ska umgås med familjen innan det är för sent. Jag vill att ni ska vara försiktiga av er ute, med alkohol i kroppen och utan. Jag vill att ni ska sakta ned och fortsätta vara ungdomar ett litet tag till innan ni är unga vuxna.

Varför har ni så bråttom för? Vi har inte ens börjat leva än.

Stor mega underbar kram till er alla från en tråkig vuxen Olivis, som bara vill er väl.

Igen, tar ni åt er. Gör det. Ibland behövs det. Och var detta för att peka ut någon eller hänga ut ungdomar? NEJ.

Och nu har jag fyllt 16 och detta inlägg stämmer fortfarande. Take care, puss <33333333

Likes

Comments

Finns det något inlägg som faktiskt börjar annorlunda än att jag är ledsen att jag inte bloggat men jag är iallafall vid liv? Förmodligen inte.

Hej förresten!
Hur mår ni? Tänker på er!

Jag? Jag mår faktiskt okej. Börjat med ny medicin, igen. Har en sjuk häst, igen. Och blivit hemma i från plugget, igen.
Med andra ord; en vanlig dag i mitt liv. Wiho! ;)

PUSS PÅ ER och njut (eller plågas) av de senaste bilderna <333

Likes

Comments