View tracker
View tracker
View tracker

Hola! Jag tänkte igen bara säga att jag lever å berätta om min dag. Den börja halv tio, då var jag redan i stallet och gav två av mina hästar sina dagliga foderhinkar. De andra fick mumsa hö så länge.
Senare tog vi en runda med Mig ridande på Kristallen och Anna & Alyssa körandes lilla Ronja. Kristallen duschade jag innan jag släppte ut henne i hagen igen. Efter de åt vi lite lunch för att orka fortsätta.
Tic longerades, lika så Sally. Och min lilla Ian fick sin dagliga promenad. Stackarn, han är iallafall inte halt längre. Men får fortsätta bo i lösdriften och lilla, lilla hagen tills han är helt hundra. Hade sååå gärna ridit lite på honom nu när vi haft sååå fint väder. Men men, man får inte alltid som man vill ha de ;)
Nu är jag hemma, har ätit å bara slöat. Trots att jag "bara" motionerat 3 hästar idag, fixat hö och slöat - tog detta hela hagen. De behövs ibland en hel dag i stallet.

Luddigt inlägg men, här är fina bilder iaf 😉😍

All kärlek <33

Likes

Comments

Jag önskar ni kunde känna lukten, mums <3

Frisk nog att laga mat, ja de ser ni själva 🙏🏼

Likes

Comments

Hej.
Wow jag har faktiskt tänkt länge att skriva detta inlägg. För det är något jag tänker på varje dag.

Smink. Vad säger det er? Vacker? Fjortis? Modell? Pengar? Snyggt? Vad det än säger. Ska de aldrig, och då menar jag aldrig; säga er tvångstankar, osäkerhet, eller drog.
Det var inte många veckor sedan som det var illa. Riktigt illa. Jag mådde hemskt utan att täcka över en finne här och där och få ögonfransarna ännu mer böjda. Månader innan de, var de alltid ett måste att ögonbrynen skulle vara målade, mascaran på ögonfransarna och alltid målade läppar. Om de var röda eller rosa eller bara svagt glänsande spela ingen roll. Jag kunde inte gå ut med hunden utan smink, inte hämta posten, eller ens gå över till grannen. Jag kommer ihåg att jag alltid också tvingades sminka mig innan jag tog en spring runda för att sedan en timme senare duscha bort alltihop. För att inte tala om att jag behövde smink för att åka BIL till stallet? Där jag visste att ingen skulle vara förutom hästarna. Jag var beroende av smink. Att vara fin. Även om jag själv inte tycker de i efterhand, jag ska erkänna för er att jag tycker jag är finare osminkad. Jag ser kanske vuxen ut med smink. Men osminkad är jag. Det är en trygghet att veta att jag ändå är fin som jag är. Utan att tvingas sminkas. Det har varit en jobbig väg hit och det var allt annat än lätt. Jag spendera hur mycket pengar som helst på pennor som fick mina ögonbryn att se svarta ut och mascaror som fick mina ögonfransar att falla av. Jag spendera timma tal varje dag framför spegeln för att bli någon jag inte är. Jag hade tvångstankar och tillslut kunde jag inte lämna rummet utan smink. Ibland behövde jag sminka mig på kvällen för att va fin hela natten.
Jag kunde inte ens gå på toa på natten utan att de skulle va kolsvart eller så behövde jag sminka mig. Det är galet hur beroende jag var. Och hur jag riktigt blev förbannad ifall jag gick ut och sa godmorgon till mamma osminkad.
Jag kom försent till saker som var viktiga. Jag hann inte med tid till annat. Jag prioriterade sminket före vovven å familjen.
De gick så långt att jag hatade allt och alla som påpeka någonting om mitt smink eller att jag borde tvätta bort de på natten. Jag blev förbannad och besviken på mig själv.
Jag blev deprimerad av smink. Smink som för mig nu är en konst. Konst är något som kan vara vackert men inte överallt och inte alla tavlor är fina. Konst är en smaksak och smaken är som baken. Konst är inte alla som kan, man kan lära sig och en del kan de naturligt. Konst passar inte alla. Och det är något jag lärde mig för sent.
Jag började sminka mig i 4:an-5:an någonting och blev fast. Trots att jag har kolsvarta ögonfransar behövde jag ta mascara minst 10 gånger innan jag lämna huset. Det känns konstigt att prata om detta, smink är inte min grej. Ändå skriver jag längre än Bibeln för detta handlar egentligen inte om sminket i sig. Detta handlar om att de blev en drog. Som skadade mig insida som utsida. Och inte förs jag lärde mig att jag inte behövde smink kom jag på att jag duger. Att jag är fin som jag är.
Vad jag egentligen försöker säga med allt detta babblande är att smink förstörde mitt liv. Jag skulle kunna sätta mig och sminka mig imorgon - men är livrädd. Tänk så är jag finare så? Tänk så blir jag fast igen? Tänk om jag inte duger osminkad igen då?
Det är galet hur bara tankar på smink kan få en så osäker på sig själv.
Så tjejer och/eller killar, snälla, fredag är mysdag. Kanske tacos på kvällen, mys med vänner eller familj. Eller bara mysa ensam. Gå osminkad för tusan. Du duger som du är. Med eller utan de där målade ögonbrynen, lösögonfransarna och målade läppar. Det är fint att klä upp sig och sminka sig vågat och vackert. Men någonstans däremellan glömmer man bort hur man ser ut utan alla de lagren av smink. Och du är jäkligt fin utan smink också ska du veta, alltid finare än vad du någonsin kommer va sminkad. All natural. Sorry not sorry, jag föredrar er alla utan smink. Att kunna se de där gröna ögonen, inte gröna ögonlocken. Att se din riktiga hudfärg, för let's face it, hur många tar sina riktiga färger? Jag är inte anti-smink. Jag älskar att folk vågar och kan sminka sig. Samtidigt som jag tycker att de slösas bort timmar på att "bli fin" när alla här är perfekta precis som det är.

Till er som är yngre och går i tankarna på smink. Vänta. Ni har inte bråttom någonstans. Älska er själva precis som ni är. För tonåren suger.

Halvsuddigt inlägg och sammanfattning: bli inte beroende av smink. Du är vacker precis som du är.

Med all kärlek Olivis <3

PS, jag älskar er lika mycket osminkade som sminkade. Och en dag ska ni hjälpa mig de där med smink.

Likes

Comments

Jag har hört den där meningen.
Sagt den där meningen.
Läst den där meningen.
Jag har varit med om den lögnen.
Det förvånar mig mer och mer varje dag hur folk har sån hemsk tanke om sig själv eller andra. Jag hatar den av hela mitt hjärta.
Att man inte duger.
Att man inte var bra nog.
Att man inte var tillräckligt.

Det finns inte en enda tonåring som inte tyckt så om sig själv.
När man blev dumpad.
När man bara fick 50 likes istället för 85.
När man bara fick några bra kommentarer.
När någon dör.
Till och med när de händer något med någon annan. Skyller vi på oss själva.
"Jag var inte tillräckligt snygg för honom/henne"
"Jag var inte tillräckligt snygg och populär för så många likes"
"Jag var inte tillräckligt för någon som helst kommentar"
"Vad gjorde jag för fel?"
"Är de mitt fel? Jag var säkert elak, eller ful, eller inte bra nog"

Jag gråter av att höra detta. För jag vet hur de är samtidigt som ingen ska behöva känna så här.

För Hey, du duger precis som du är.
Du är grym.
Du äger både din värld och alla runt dig.
Du är världens finaste.
Du ska le ett äkta leende, för de förtjänar du.
Du ska inte gråta för någon annan. Du har dig själv.
Du ska vara din bästa vän, pojkvän/flickvän, livspartner, och rocka din värld. Utan han eller henne eller den där falska vännen eller den där personen som bara trycker ned dig.

De verkligen skär i hela mig att veta att ni i vissa stunder inte tänker bra tankar er om själva. För jag säger detta för sista gången nu.

DU ÄR BRA NOG! Du är bääättre än bra. Ni ska aldrig tycka något annat.

Likes

Comments

Jag har helt glömt bort att berätta om min 4 åriga kille, så här kommer de senaste ;)

Ian kom till mig för 2-3 månader sedan oinriden. Jag hade bestämt mig att den där envisa, gosiga galna hästen skulle bli min. Vare sig han var inriden eller ej. Så vi började vår resa, som gått hur bra som helst. Han är så enkel att ha och göra med väl uppe på ryggen. Dessutom är han den enda hästen som jag skulle vågar ha lös ute på en ridtur på en annan häst (har råkat tappa honom men han följde med ändå:') )
När han väl fick ridas in på bettlöst (hans val) så har de gått framåt 20 steg.

Utan att ha stressat under dessa fååå månader, har vi kommit såååå långt så snabbt.
Vi red bort våra tre hästar till en annan hage idag med mer bete. Jag på Ian, Anna och Alyssa på Sally och pappa på Kristall. De gick inte bara att rida helt själv på Ian utan han kunde också gå först.

Jag har gått från att inte ens kunnat hoppa upp på honom till att kunna trava utan ledare - endast pågrund av ett bett i munnen. Och tro mig, jag förstår honom.
Från att behöva ha två ledare har vi nu kunnat rida ut i sällskap utan hjälp, kunna lämna sällskapet, styra, stanna, sakta ned, starta, öka farten och trava heeeeelt själva. Lilla jag på den där envisa åsnan. Det är heeeelt otroligt och jag är stolt över mig, Ian och pappa som får stå ut med oss och jobbet detta har innefattat.

Såå, varför skriver jag ens detta inlägg då de inte innehåller tankar, planer eller ens pratar så värst mycket om det? Jo för jag är såååå stolt. Så jag måste skryta. Sorry not sorry.

Min fina prins <3

Likes

Comments

Jag skulle vilja säga att jag glömt bort eller inte haft något att skriva. Att det är därför jag inte uppdaterat. Men jag kan inte skylla på det. Jag har helt enkelt inte klarat av eller orkat gör det. Och Hey, jag mår ju bra av er så borde inte vara så. Men men, jag är här nu iaf. Så hej!
Toppen nu glömde jag säga hej, men ja, hej på er! Hur är det med er? Jag har tänkt på er <3

Klockan är nu 15:14 och jag slutade skolan för lite mer än en timma sedan. Har hunnit med att rida Kristallen innan skolan och sedan en timmes jobb. Nu har jag varit ute med Chloe och lekt med boll.
Jag har ju helt glömt att meddela att jag skaffat valp mitt i alltihopa. Snabbt; haft henne en vecka. En 9 veckors Spansk Vattenhund tik vid namn Chloe.
Tillbaka till ämnet, jag ska nog ned och bada med henne i Vättern om en stund. Så fort hon vaknat. Efter de ska Tic ridas och senare ikväll ska jag rida Ian. Mina prinsar <3
Jag tänker skriva detta utan att de vänder nu *peppar peppar* men mitt liv går bra nu. Orkar med skolan, 3 ibland 4 hästar, två Vovvsingar och viktigaste, jag själv. Jag hinner med mitt huvud, det är så viktigt att jag hänger med annars faller jag ur och går helt fel väg.

Idag är de fredag, och helgen är kommen. Ganska skönt att få ledigt igen. Fokusera på hästar å hundarna. Eventuellt anländer 2 överraskningar här och de ska ni få ta del av! Ska bli otroligt roligt.

Vad har ni för planer till helgen? Jag har iallafall en plan till i natt, jag ska SOVA! 💗

All kärlek, Olivis <3

Likes

Comments