Blyerts

Min iPhone 5 som jag haft 3-4 år valde att dö för typ en vecka sedan, så fram tills nu har jag på sätt och vis fått återuppleva barndomen. Ganska skönt. Har insett nu hur mycket omedveten stress mobilen medför. Sociala medier, hänga med i allt som läggs upp, hålla koll på om någon försöker nå en, hålla reda på var mobilen är. Hjärnan får ju aldrig vila? Jag hade ont i huvudet hela dagen idag, och jag tror det är för att jag, efter dagars uppehåll från allt det där, kastat mig in i det igen.

Tanke nr 2 idag: Socker har jag också en idé om att sluta med. Jag blir aldrig pigg av socker, jag blir bara slö i hjärnan. Aja, vi får se var den idén landar.

Teckningarna ritade jag i början av månaden, men laddar upp de nu i.o.m att jag inte haft tillgång till dem förrän nu när jag har mobil igen. Tyckte det var skönt att rita i blyerts helt enkelt. Hade inte gjort det på ett bra tag. Om någon grubblar på inspirationen till motiven hittar man nog en och annan förklaring i mitt tidigare inlägg.

Och som en sista sak: Jag vet inte riktigt vad det här är för blogg. Jag vet inte ens om jag tycker det är kul att blogga. jag tycker om konst, och jag tycker om att skriva. Men när jag skriver kan jag inte låta bli att skriva ordentligt, mycket och välutvecklat. Därför blir det en del långa inlägg där jag öppnar upp mina tankar om ett ämne. Men jag förstår ju om det är få som orkar läsa så långa texter i en blogg. Bloggar "ska" ju vara lättsmälta. Det är väl lite det som är syftet. Men jag kör på tänker jag, i mitt sökande på blogg-identitet.


Kram på er.
<><><>

Likes

Comments

I mitt huvud


Alla vet ju att tiden efter gymnasiet är tiden då alla prövar sina vingar, blir självständiga på riktigt, lever ut ungdomens glada dagar utan krav och måsten, hittar sig själva, jobbar och tjänar pengar, reser, pluggar, gör galna saker med vänner, hittar nya vänner som man kommer ha för resten av livet.

Vänta.

*tar på mig reality-check-glasögonen* oj så var det visst inte 8))

Meningen skriven högst upp i detta inlägg skulle jag helst av allt vilja daska hårt in i en vägg och sen knyckla ihop allt vad jag har till en ful jävla knöl som jag sedan fräter sönder i typ.... *googlar frätande ämne*... etylenoxid :) Nej då, men tiden efter gymnasiet är väldigt olika för alla. Det blir lätt att man bara ser de som reser, festar och pluggar. Men allt har en baksida som man brukar säga.

Jag skulle vilja beskriva min tid efter gymnasiet som en av de mest psykiskt prövande perioderna i mitt liv hittills. Livskris, kan vi också kalla det, om någon hellre föredrar det. Jag är rätt trött på romantiserandet av ungdomsåren. Visst, visst, vissa saker stämmer säkert, för mig och för andra. Men det är minst lika mycket, om inte mer, som endast är förväntningar, krav och romantiseringar som ger ångest. Eller bara en otillfredsställande känsla i kroppen som ger en allt annat än goda förutsättningar för att må bra.

Jag hatar att inte ha ett regelbundet schema. Vardagen byttes ut med ett fingerknäpp rakt framför ögonen på en och jag var absolut inte beredd, kanske borde jag varit det. Varför sa ingen något? Ingen ens hintade om att det kanske kommer kännas lite jobbigt. Varför utgår alla från att alla kommer finna sig i situationen? Alla sa i och för sig "Lycka till i livet!" på studentdagen... Varpå de tänkte "Cause she'll need it" eller? haha

Jag har gått en kurs en gång i veckan och jobbat vid få tillfällen. Visst det låter kanske helt ok ändå, det har bara gått ett halvår sedan jag tog studenten, man får ta det lugnt. Men nej, i jämförelse med det oändliga antalet dagar som återstått, så har det emellanåt inte alls känts ok. Jag har mått dåligt. Länge gjorde jag det utan att prata med någon annan än min syster (som för övrigt inte bor hemma längre och det har väl också gjort allt lite svårare), och det var jobbigt. Jag trodde att jag behövde fixa tankegångarna helt själv, svälja dem så gott det gick - "för det är ju mitt eget fel att jag inte lever upp till det glada ungdomslivet. Såhär ska man inte känna, ingen annan gör ju det." *suck* Hade inte införskaffat reality-check-glajjorna än.

För mig har nedstämdhet blivit ersättaren till pluggstressen som man kunde känna i kroppen, tills det blev helg eller lov. Ska jag vara ärlig hade jag föredragit den stressen nu. Den vet man i alla fall när den kommer upphöra. Nedstämdheten grundar sig på känslan av att jag har ett oplanerat liv framför mig. Jag vet inte vad jag vill göra, vad jag ska se fram emot, och man glömmer faktiskt snabbt bort hur mycket man klarar av. Så varje nytt steg känns som att hoppa från 10an (Har självklart aldrig gjort det, ni hör ju vad jag är för slags människa, men jag föreställer mig). Jag kan få upp en bild i huvudet av en väldigt mörk, och oändligt lång väg som leder fram till ingenting. Så känns det ibland när jag ser på livet. Sad but true.

Jag vet att fler än jag går hemma och känner in bristen på syfte i livet. Anledningen till att jag ville skriva det här inlägget var för att jag vet att jag, och andra i min ålder, ofta mörkar ångesten för folk i vår omgivning. Det känns inte som att folk vet om att den här friheten, för många bara känns jobbig. Det finns en skam eller rädsla i att ses som svag, att ingen ska förstå och att man bara verkar lat och bara går runt och tycker synd om sig själv och inte gör något med sitt liv. Men tro mig, befinner man sig där jag och många andra är just nu, är det en grop man fastnat i, och här vill man inte vara, men det känns allt annat än lätt att häva sig upp.

Det viktigaste att få känna i det här skedet i livet är att folk har förståelse, att familj och andra inte stressar, att få känna att det är okej att tycka att det är jobbigt när allt är ovisst, ett steg i taget, ingen press - det finns nog med krav och press så som det är på de som växer upp nu.

Kram på er.

<><><>


Likes

Comments

Akryl

Till slut... En skiss blev en målning. Det är inte allt för ofta det händer ska jag säga. För det mesta blir skisser kvar i skissblocken så gott som för alltid. Nu var det ju i och för sig länge sedan jag ritade något över huvetaget, så det var skönt att få ur sig den här i min gråa inspirationstorkan som sakta börjar släppa.

Den blev inspirerad av natten. Sen är det något med månar och stjärnor som jag gillar. De gör enligt mig en bild både rofylld och samtidigt lite mystiskt. Eller vad säger ni?

Likes

Comments

I mitt huvud, Blyerts

Nu när jag inte har någon skaparglädje i kroppen får det bli sånt jag hittar i datorn, som jag ritade i somras. Det känns som att det var en evighet sedan jag skissade ner något sånt här. Det är lite som att bilden jag har av mig själv blir mycket mer färglös när jag inte kan förknippa mig själv med konsten. Mitt liv är ju mer eller mindre händelselöst i allmänt, det är väl där felet sitter.

Hoppas ni har lite mer färg i era liv än vad jag har just nu.


Likes

Comments

Akryl, Akvarell, I mitt huvud

Hej.... Det var länge sen jag var så oinspirerad som jag känt mig nu i typ tre månaders tid. Den sysslolösheten som jag har fått uppleva emellanåt nu när jag inte går i skolan regelbundet har dödat min kreativitet lite. Eller rätt mycket om jag ska vara ärlig. Jag tror min hjärna är för lite utmattad (trodde aldrig att jag skulle skriva den meningen) och tar del av för lite intryck. Jag saknar gymnasiet så mycket. Allt vad det innebar att gå i skolan fick min konst att spira. Lite märkligt kanske, men helt sant.

När jag är såhär oinspirerad tycker jag att allt jag målat är tråkigt. Att skrolla igenom min instagram would be like "Fyfan allt ser ju likadant ut. Allt är fett fult, tråkigt, okreativt och fantasilöst". Lite så :)

Jag kan få ett litet fragment till inspiration men så fort jag tänker tanken på att sätta mig ner och måla känns inget roligt eller kreativt nog att göra. Jag blir jättestressad av att på rutin sätta mig ner och försöka måla något ur huvet bara. Nej, usch. Jag kan verkligen inte tvinga fram något.

Här är i alla fall några tekningar jag hann göra innan inspirationen dog helt haha. Den som följer mig på instagram har troligtvis redan sett dem.

Två från i början av september.

Den här började jag på i slutet av september. Jag tycker att det syns på den här att jag inte är i mitt esse. Den är typ stel? Och halsen har jag inte ens orkat måla jämnt. Jag målade förresten bakgrunden grön sen, men då blev den ännu fulare haha, så jag har gett upp med den här för ett tag.

OOOOH de här gjorde jag i början av oktober när jag testade nyinköpta akvarellkritor! Jag tror att de hette så i alla fall. Det var ändå ganska kul. Jag älskar ju de där färgerna. Men framför allt brukar jag bli lite nyförälskad i att skapa när jag får testa en ny teknik.

Jag hoppas att det i alla fall var någon mer än jag själv som tyckte att det var lite uppfriskande med att inlägg här. Det är liksom en liten del av mig själv som jag inte kunnat släppa ut på ett bra tag, så jag hoppas att det inte dröjer allt för länge tills jag lägger upp något mer här eller på instagram.

God natt på er! <3

Likes

Comments

View tracker

Form

Nämen kolla! Idag hann jag måla henne! Min första lerfigur! Visst blev hon fin? Jag blir ju så himla sugen på att göra fler i olika färger och med olika ansiktsuttryck. Det skulle vara kul att våga sig på en överkropp till huvudet också. Tänker att jag i sånna fall måste ha en stomme genom hela, typ tandpetare. Därför blir det inte till just den här eftersom den redan har torkat.

Likes

Comments

Form

Jag följer en konstnär på instagram som heter @octoplum, och hon gör så otroligt fina skulpturer i någon sorts lera. Det ser också väldigt roligt ut att jobba med form på det sättet. Så idag när jag och Agnes var en sväng på stan och var inne på Claes Ohlsson fick jag syn på modellera och kunde icke motstå. Så nu har jag suttit i 3 timmar och knådat och klämt och rullat och pillat på en klump. Till slut blev det ett ansikte, men det var allt annat än lätt i början.

Dessutom, luktade leran sjukt starkt? Vet inte om det bara är jag som är en överkänslig vekling, men jag blev helt torr i ögonen. Men men, vad gör man inte för konsten :)

Det ska bli sååå kul att måla den. Längtar orimligt mycket tills imorgon bara för att få måla. Att prova en ny teknik såhär kan verkligen väcka inspirationen och lusten till att skapa saker, så är det för mig i alla fall. I början av den här dag var jag nästan deppig för att jag inte har känt samma lust till att måla på sistone, och den slutade med att jag knådat fram ett litet ansikte i lera.  


Likes

Comments

I tisdags tog vi oss friheten att turista lite i vår egen stad, jag, Agnes och Anna. En blåsig cykeltur tog oss ner till slottet där vi först och främst entrade botaniska trädgården. I orangeriet gick vi en runda i det kvava växthuset för kaktusar. Kan säga att det gjorde allt annat än gott för mig som redan led av cykelturens eftersvettningar. :)

Här upptäcker jag till min förfäran tydliga spår av vandalism i form av att någon har lagt grus på kaktusen. Värsta sorten, jag vet. På bilden bredvid väljer Anna ut en kaktus som hon petar på.

Därefter gick vi upp till slottet och konstmuseet, där de utöver de vanliga utställningarna hade en med skulpturer, från tre olika konstnärer - vad jag förstod. Jag läste inte så noga eftersom vi rätt snabbt rörde oss uppåt till utställningarna på de övre planen. Där ställde konstnären Tamar Ettun ut. Utställningen innefattade många väldigt speciella skulpturer. Begrep dem gjorde jag absolut inte. Men kreativiteten var fascinerande.

Det gula ballongtältet "Yellow inflatable", tog dock upp den mesta av vår uppmärksamhet. Man fick alltså gå in i den, och tanken var att man som besökare skulle sitta där inne och "omslutas av den gula färgen och uppleva tyngd och lätthet i mötet med luftströmmarna och tyg." Väldigt speciellt. Och fint på bild!


Likes

Comments

Hej! Jag är nu hemkommen från några veckor i sommarstugan. Vid några få tillfällen satte jag mig ned med skissblocket, och vid ett av dem när regnet hängde i kvällsluften, växte dessa två motiv fram.

Jag kan också uppdatera er om att jag inte kom in på Wiks konstlinje. Alla står ju dock som reserver och man kan därför bli antagen ända in i september. Men jag har inte ens fått veta vilket nummer jag har som reserv, så jag har ingen aning.

Dock har jag blivit antagen till en fristående universitetskurs, så jag slipper gå sysslolös i alla fall. Det känns skönt. Sen hoppas jag att jag kommer ha inspiration till att måla mycket också nu i höst. Nu när allt är ganska ovisst och när jag inte vet vad jag ska förvänta mig av höstens studier riktigt, kan jag inte riktigt finna ro i målandet. Jag måste nog ha koll på läget runt omkring mig för att helt kunna känna mig inspirerad och dyka ner i skapandet av en målning. Så känns det nu i alla fall.

Likes

Comments

Akryl

Jag tänkte visa er vad jag brukar använda när jag gör mina akrylmålningar. I ett halvår ungefär har jag börjat måla allt mer med just akryl. Det har i sin tur medfört att jag kan gå runt i hobbyaffärer och bara kolla på färger och penslar för att det är kul. Kan bli lite svagt lyrisk, vet inte varför riktigt. Kanske för att man drömmer sig bort lite kring vad man kan skapa med allt.

Nog om nörden i mig! Här är det jag har att tillgå när jag målar.

Penslar - För lite större ytor använder jag de två som är storlek 10. För att måla detaljer använder jag den svarta penseln i storlek 1. Och för allt där emellan blir det oftast penslarna i storlek 6, det är den 3e respektive 5e penseln på bilden. Den blåa och den röda penseln använder jag desto mindre.

Inte för att skryta, men jag är lite utav ett proffs när de kommer till att vanvårda mina penslar. Jag är väldigt duktig på att göra dem spretiga och hårda av torkad färg. Och det beror på att jag ställer dem med borsten ner i vattenglaset och ofta glömmer att tvätta dem efteråt... Det är hemskt, jag vet. Gör inte som jag. Det blir väl mitt nästa nyårslöfte eller nåt :) Eller så bara skärper jag mig, haha. Jag är bara lat varför erkänner jag inte bara.

Papper och målarduk - På bilden ser ni ett ett block i A2 med lite tjockare papper. Samt ett akvarellblock, papper för akrylfärg och en målarduk. Samtliga i A4-format.

Mina första stora akrylmålningar målade jag på det stora pappret i A2. Sedan hittade mamma målardukar som legat och skräpat i källaren, och det är ju en annan känsla att sedan ha en "riktig" tavla av det man målat.

När jag ändå vill måla på papper så går det alltså okej att måla på akvarellpapper eftersom det är liite tjockare än vanligt. Det är akvarellpapper jag målat på mest. Men då har jag ofta haft mycket vatten i penseln. Det ja har märkt nu när jag målar flera lager med tjock färg är att det blir buckligt eller böjs upp i kanterna.

Då är det bättre att måla på papper som är avsedd för akrylfärg (you dont say). Det är ännu tjockare och tål att man målar flera lager utan att det blir buckligt.

Färg - Jag tror de små kom med i någon målarlåda som jag fick vid något tillfälle. Jag gissar på att det inte är de dyraste, men jag har testat en budgetvariant från TGR som vi hade hemma, och jag märkte rätt stor skillnad. Det var stor skillnad i hur mycket pigment det var i färgerna. Billigare färger är tunnare och jag antar att de innehåller mer vatten (?). Jag skulle dock behöva köpa mer färger snart. Synd, jag som hatar att gå i hobbyaffärer.

Svart och speciellt vitt går åt som smör när jag målar, så de har jag bunkrat upp med. Både den vita och den svarta färgen är också tjockare och enligt mig bättre än färgerna i småtuberna. Återigen, troligtvis för att de kostade lite mer också.

Palett - Jag har en i trä, och har inte provat plastvarianter som jag vet finns. Men jag tror ärligt talat att de är mer praktiska i längden, jag antar att sådana går att rengöra om man skulle vilja göra det. På den här blir det bara ett tjockare och tjockare lager av färg - det ser ju däremot lite charmigt ut på bild. ;)

Staffli - Jag tycker mycket om att måla stort, och något jag märkte snabbt var att det verkligen underlättar att måla med bilden upprätt och inte liggandes på ett bord. Det här är mammas gamla staffli. Det är ett lite mindre som man ställer på bordet, men för det fungerar den absolut att använda när man målar större målningar. Det går att vika ihop, så det är portabelt och bra också.

Vattenburk och näsduk - För att skölja ur penseln när jag vill byta färg, eller tunna ut färgen.


Likes

Comments