View tracker

Oj hej kära internet! Det var allt för länge sedan jag ens kikade in här. Kan dra en snabb recap på vad som hänt sedan sist. Killen jag knappt vågade drömma om blev min och jag älskar honom högt över skyarna, jag har kommit på banan igen och för varje dag som går så blir jag mer och mer den jag vill vara, jag har återigen blivit vegetarian och yogan får ta mer och mer plats i mitt liv medan jag har lagt löparskorna på hyllan. Det summerar mitt liv ganska bra för tillfället.


Pendlar ofta och mycket mellan Tyresö och Västerås och jag trivs ändå bra med det. Några dagar hemma med föräldrarna och hunden varvat med kramar och kärlek från pojkvännen. Är så tillfreds med livet för tillfället så har faktiskt inte mycket att klaga på. Eller ett jobb skulle inte vara fel, men samtidigt känner jag att jag inte vill stressa fram något. Mitt välmående är ändå prio ett.


I skrivandets stund sitter jag på tåget påväg till Stockholm för några dagar hos P. Helgen är än så länge väldigt öppen och oplanerad så vi får se vad vi hittar på. Ska hinna med att träffa en kär vän också!

Det var allt för tillfället, så får vi helt enkelt se när jag kikar in nästa gång! På återseende

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Haft så otroligt fina dagar den senaste tiden. P kom till mig i fredags och möttes av pussar när jag kom hem från jobbet. Lagade middag ihop och dansade fulla i min lägenhet. Väldigt fint. Pussade han hejdå och 24h senare kom syrran och gjorde mig sällskap. Åt god mat och fnittrade som små barn igen. Hann med lite shopping också innan vi somnade tillsammans som när vi var små. Tog bilen hem tillsammans tidigare idag och ikväll satt vi på en restaurang och skrattade högt tills att magarna värkte. Blir helt varm i hjärtat bara jag börjar tänka på hur fint det har varit och hur lycklig jag är för tillfället!

Likes

Comments

View tracker

​Ni vet när man tillslut blir trött på sitt eget ältande i huvudet att man inte riktigt vet vad man ska göra längre? Ah, precis där befinner jag mig just nu. Går igenom samma sak om och om och om igen. Och nu börjar jag fan bli trött på mig själv... Men jag kan fan inte släppa det eller gå vidare. 

Vad vill han? Vem är han? Kan jag lita på han? Leker han med mig? Menar han allvar? Tänk om han inte vill ha mig lika mycket som jag vill ha han? Tänker han på mig lika ofta som jag tänker på han? Tycker han jag är dryg? Är jag för på? Vad vill jag egentligen? Passar vi ihop? 

Ja, ni fattar poängen. Och jag börjar bli trött på mig själv och svaren jag ger mig själv, men hur frågar man någon annan? Eller frågar man ens?

Likes

Comments

Godmorgon! Fredag och jag ligger på soffan ute hos P i Tyresö och lyssnar på musik och har migrän. Är så trött och vill helst bara sova, men vet att jag definitivt inte sover om nätterna då (vilket jag inte gör för tillfället...). Hur som haver så slutar P om några timmar så väntar på att han ska komma hem så ska vi försöka hitta på något! Jag skulle vilja ta en pw, så ska försöka lura med honom! Fram tills dess hittar ni mig i soffan! Kram

Likes

Comments

​Jag försöker inte vara långsint. Jag försöker vara mogen och gå vidare. Släppa saker och sedan acceptera. Men detta kan jag inte släppa. Jag kan inte gå vidare. Jag blir precis lika upprör och framför allt ledsen som när det hände. Jag kan verkligen inte acceptera eller gå vidare, det gnager precis lika mycket som för en vecka sedan. Vad pratar jag om? Jo det ska jag berätta. 


Jag jobbar som personlig assistent åt en underbar flicka. Någon gång förra veckan, jag minns inte exakt vilken dag det var, så var vi ute och åkte på lite ärenden och hade planerat in en lunch på Burger King. Jag kommer ihåg att det var en väldigt fin dag och solen sken. Vi står i kön och ska beställa mat, samtidigt som en man kommer in i restaurangen med sig son. De ställer sig bakom oss och av en ren slump vänder jag mig om mot pappan och sonen samtidigt som sonen pekar på flickan. 

- Pappa, vad är det för fel på honom? Pojken ser väldigt fundersam ut och spärrar ögonen på flicka. 

Pappan vänder sig mot oss och jag vänder ryggen till igen. Jag hör bakom ryggen hur pappan försöker förklara för sin son.

- Jadu... Pojken är väl sjuk och ibland när man är sjuk måste man sitta i rullstol. 

Jag känner hur irritationen i mig växer. "Pojken"... Ja visst, hon har kort hår, men man ser att hon är en flicka! Jag försöker så gott jag kan att skaka av mig irritationen och stänger av öronen. Jag orkar inte bråka med någon idag, jag är för trött, tänker jag. Jag hör att de fortsätter prata bakom ryggen på oss, men jag lyssnar inte. Jag vänder mig om lite försiktigt igen, för att de ska fatta att vi hör de och att de faktiskt inte behöver ta sin konversation när vi är närvarande. Pojken står fortfarande med ögonen uppspärrade och helt fästa på flickan. Jag möter pappans blick en millisekund och ger han en halvsur blick. Sonen vänder sig tillslut mot pappan och säger:

- Pappa... Jag tror det är bäst att jag går bort och sätter mig, så att jag inte blir smittad! 

- Ja, men gör det! 

Jag känner hur magen vänder sig. Hela jag blir helt stel, börjar näsan kallsvettas och jag kan helt plötsligt inte kontrollera min ilska. Jag vänder mig om fort som tusan och spärrar ögonen i pappan. I mitt huvud ligger han redan på marken, men verkligheten ser annorlunda ut. Jag fräser åt honom

- För det första, det är en TJEJ! För det andra, hon är inte sjuk och hon smittar verkligen inte!!! 

Jag känner hur insidan brinner och hur jag bara vill skrika på honom och tala om vilken äcklig, vidrig och rent ut sagt hemsk fader han är. Hur mycket han kränker flickan och hur jävla inkompetent han är! Vilket jävla svin han är och hur han bidrar till att förryck och fördomar mot funktionshindrade vidmakthålls. Hur äcklad jag är av hans svar och hur mycket han ska skämmas. Han bara stirrar på mig och säger ingenting. 

- Ehh... Ja, jag ber om ursäkt. 

- Det spelar ingen roll, gjort är gjort! Men tänk på det! 

- Ehh.... Ja, som sagt, jag ber om ursäkt, igen! Men vad skulle jag ha sagt? Han är ju bara ett barn.

"Han är ju bara ett barn". Vid det här laget har jag golvat han för andra gången i mitt huvud och verkligheten gör sig påmind igen. 

- JA, MEN HAN ÄR INTE DUM I HUVUDET! Barn förstår så otroligt mycket mer än vad du tror! Han skulle fatta om du skulle förklara! De är så mycket smartare än vad du tror och jag lovar dig att han skulle förstå!!

- Ja... Alltså jag vet inte vad jag ska säga, förutom att jag är ledsen! Verkligen... Han menade inget illa.

- MMHHH! Men det är vad det är.... Bara så du vet!

Jag vänder mig om i protest och känner hur det som ligger i magen är på väg upp. Jag kokar av ilska och vill bara kräkas på mannen. Jag känner ett sånt äckel som jag aldrig tidigare har upplevt. Jag håller på att krypa ur mitt eget skinn och tårarna brinner bakom ögonlocken. Jag kan verkligen med ord beskriva hur jag kände under denna stund. 


Vi går och sätter oss vid ett bord och jag måste fokusera på varenda steg och andetag för att inte totalt tappa kontrollen och gå fram till mannen igen och bara skrika honom rätt upp i ansiktet. Jag blir nästan rädd för mig själv när jag inser hur nära jag är på att tappa kontrollen. 


HUR kan man som vuxen människa reagera så där? Jag blir så jävla äcklad att jag inte vet vart jag ska ta vägen? Att kränka en annan människa på det sättet? Och sedan tro att det räcker med att be om ursäkt och så är allt bra? Flickan är inte dum i huvudet, hon förstår och hon tar åt sig. Och sonen förstår om du skulle förklara för honom. Alla är inte lika och det är okej. Det är mer än okej. Alla är lika mycket värda och man ska alltid bemöta alla med samma respekt och vördnad. 


Så till dig i kön, det handlar inte om att din son inte förstår för att han är ett barn. Det handlar om DIG. Om din okunskap, din rädsla för det som är annorlunda och att du känner dig hotad. Det är inte henne du borde vara rädd för. Det är dig själv du ska vara rädd för. För att du inte kan acceptera att alla är olika, att vi reagerar olika på stimuli och att vi alla kanske inte kan alla sociala regler. Bara för att vi inte ser ut som majoriteten, kan röra oss som majoriteten, beter oss som majoriteten eller vad fan det nu kan vara, så är vi verkligen inte sämre eller farliga på något sätt. Så jag vädjar till dig i kön på Burger King. Läs på och framför allt ÖPPNA DINA FÖRBANNADE ÖGON! Men framför allt, öppna ditt hjärta. Vi är alla människor och vi alla skapas olika. Så snälla, sluta med att förtrycka  och börja acceptera och välkoma alla med ett öppet sinne och våga! Ge alla en chans och våga utveckla dig själv. 

Likes

Comments

Två saker jag älskar - skogen och kaffe! Gärna i kombination med varandra, men funkar lika bra utan också. Dessa är från förmiddagens runda i storskogen bland hästar och stigar samt eftermiddagskaffet

Likes

Comments

Hejsan! Var ett tag sedan jag kikade in här... Midsommarhelgen har hunnit passera och min midsommar var helt underbar! Jobbade först 9 h i vanlig ordning innan jag tog röda faran hem till Västerås och drack vin och GT som att morgondagen inte existerade. Hahah fick sota för det dagen efter då jag började jobba vid 13 igen. Men hade fantastiskt roligt med mina vänner så det var helt klart värt bakfyllan och för lite sömn. Resten av helgen har jag jobbat och nu ligger jag hemma i soffan hos mamma och pappa. Var ledig idag (och imorgon) så passade på att åka hit och hämta tillbaka röda faran. Drog av första löppasset på en vecka också och jag är nöjd med mina 7,4 km.

Det finns nästan inget bättre (för tillfället) att springa, speciellt här hemma i Västerås. Det är så underbart och rent och skär terapi för min del. I love it! Att bara låta benen gå och andas!

Morgondagen står än så länge öppen men ska försöka hinna med en timme på gymmet och sedan en middag med far min som kommer hem på kvällen. Sen bär det av till Uppsala igen och jobbet. 

Likes

Comments

Att se liten bli stor, växa och bli vuxen. Det är så fint, men skrämmande. Du blir större för varje dag och du är inte längre ett barn - du är en ung kvinna.
Det skiljer bara 2,5 år mellan oss och allt för ofta har jag känt mig som den yngre av oss två. Du är så smart och klok och jag undrar hela tiden vart du lär dig allt. Jag vill trycka paus, stoppa och ännu en gång och bara njuta av att vara liten igen. Men vi båda växer upp. Och jag blir så rädd. Tänk om du glömmer bort mig. Tänk om du växer ifrån mig. Eller tänk om du inte längre älskar mig.
Jag är så förvirrad, borttappad och ensam i mig själv. Och så tittar jag på dig. Jag är så stolt att jag spricker. Du är och har alltid varit en sån fantastisk människa och få se dig utvecklas gör mig så lycklig. Du är så säker och lugn. Så harmonisk men ändå vild. Du är dig själv och du är så bra på det!
Att se dig utvecklas och växa gör mig panikslagen. Jag håller hårdare, måste skydda dig. Jag säger saker jag inte menar, gör saker jag inge borde och paniken i mig bara växer. Jag vill inte kväva dig, men jag vet att du inte alltid orkar lyssna.
Du får inte bli som jag, inte göra samma misstag. Och om det händer dig något så går jag sönder. Varje gång du mår dåligt går jag sönder. Jag önskar att jag kunde ta bort allt det du känner och göra dig fri,om så bara för en sekund. Och jag tjatar och låter och paniken i mig bara växer. För det får inte hända.
Du har gått från att vara skitungen som sover i rummet mitt emot till min allra bästa vän. Ingen förstår mig eller känner mig som du. Du förstår och du vet. Och jag har sån panik. För du är inget barn längre och jag vill bara skydda sig från allt det onda i världen. Av alla jag vill rädda så är det dig jag prioriterar. Men man kan inte rädda alla och jag känner mig ännu mer förvirrad, borttappad och ensam i mig själv.
Jag ser upp till dig, din styrka och vilja. Din självständighet och ödmjukhet. Den du är, den du varit och den du kommer bli. Jag älskar dig igår, idag och imorgon. Min älskade lillasyster. Jag tror aldrig du kommer förstå hur jävla viktig du är för mig och hur mycket du gör för mig.

Likes

Comments

Hej mina vänner! Hade en riktig skitdag igår men som slutade på topp. Sprang en mil för första gången och jag är så jävla stolt och nöjd! Så länge jag kan minnas har jag haft som mål att kunna springa en mil och igår gick det i uppfyllelse! Mitt nästa mål är 1,5 mil och tills nästa sommar hoppas jag på att springa en halvmara. Åh är så glad och stolt över mig själv att jag kan, orkar och faktiskt tar hand om mig själv så pass mycket att jag kan och orkar springa. Det är en sån befrielse och lycka.

Är ledig till och med fredag morgon nu och befinner mig hemma hos mamma och pappa i Västerås. Ska under dessa dagar hinna med ett och annat. Ska bland annat på ett möte, hem till mormor och morfar, åka till Stockholm, umgås med vänner, planera en resa, yoga och bara vara. Väldigt välbehövligt och skönt! En liten minisemester helt enkelt. Önskar er en lugn och skön söndag vad ni är hittar på!

Likes

Comments

Denna bild beskriver mitt liv ganska bra just nu! En aning suddigt och alltid i farten. På min lediga tid försöker jag finna en balans och ett inre lugn med hjälp av yogan. Nycklarna får symbolisera min älskade lägenhet, min fristad. Gymkortet är min andra fristad, där jag kan koppla bort allt vad verklighet innebär och bara kan andas och stänga av för en stund.
Och jag är ganska nöjd ändå och trivs. Sakta men säker faller pusselbitarna på plats igen. Det tar tid, men det får ta tid och ibland får jag backa några bitar och ta sats på nytt. Men det är okej. Det får ta tid!

Likes

Comments