För 166 dagar sedan lämnade jag Sverige, där mitt ”hemma” alltid har funnits, och nu har halva mitt utbytesår redan passerat. Under dessa 166 dagar har jag fått ett till hem, ett ”hemma” här i Argentina. Och nu har jag bara kvar 166 dagar här.

Hemma är ett av nyckelorden till ett utbytesår (iallafall enligt mig) och ett ord med stor betydelse, med stor emotionell koppling. Ett ord som inte riktigt finns på spanska, då det översätts till ”casa” som bara betyder hus, inte hemma. För enligt mig är hus och hemma inte alls samma sak - hemma innebär så mycket mer.

Hemma för mig är Stockholm, hur solen lyser på husen på eftermiddagen, promenader på söder, buss 4, solnedgången sedd från Skinnarviksberget... Hemma är Hornstull och lägenheten där jag bor, snabba pasta pesto-luncher hos mig på håltimmar, eller kaffehäng där efter skolan... Hemma är skärgården: Vaxholm, tynningö och huset där jag växte upp, som nu är vårt sommarhus. Att bada i havet eller läsa på balkongen. Hemma är min pappas skratt och sätt att prata, min mammas ansikte och leende, min lillebrors röst och att skämta med honom. Hemma är konserter på grönan eller fryshuset, kaffe, Kent, Veronica Maggio, Håkan Hellström, Thomas Stenström... Svensk humor (och PK-humor <3<3!!), allt-mellan-himmel-och-jord-samtal sent på kvällen, fika, uteserveringar på sommaren, picknickar i parker, kvällar i rålis... Hemma är att skratta med sina klasskamrater av skolstress, kollektivtrafiken, springturer längs vattnet från Tantolunden till Eriksdalsbadet, charmen och skönheten hos de olika stadsdelarna.

Framförallt är hemma fullt av närhet, av omtanke, av nära och kära. Visst, hemma må ha mörker, kyla och dåligt väder den största delen av tiden, men värmen i människorna som bor där värmer liksom upp allt. På det sätter är Sverige nästan den varmaste platsen jag känner till.

De senaste 166 dagarna så har hemma utökats för mig. Supermycket. Hemma är nu även min värdsysters starka och energiska personlighet, hennes originalitet, hennes vilja. Min värdbrors positiva inställning och hur jag alltid blir påmind om att njuta och uppskatta allt när jag är med honom. Min värdmammas omtanke och min värdpappas humor, deras kärlek till varandra, deras goda vilja och kloka råd... Hemma är mitt hus i Despeñaderos, min hunds otroligt glada och speciella personlighet, min katts attityd. Hemma är mate, empanadas, turer till Alta Gracia och Córdoba och hur solen skiner på husen i Despeñaderos på eftermiddagen, med samma sken som i Stockholm. Hemma är soliga dagar och varma eftermiddagar, kvällar och nätter vid floden, att åka runt med bil i stan med vänner, dricka mate och äta criollitos eller alfajores vid el teatrino. Hemma är cuarteto, cumbia, reaggeton, Airbag, Ulises Bueno, Miley Cyrus, Bon Jovi... Hemma är våra luncher med Gilmore Girls (Las Chicas Gilmore), att lyssna på musik och sjunga med Mari, att käka middag på baren med mina vänner. Hemma är bilturer till olika ställen runt om i provinsen Córdoba där allt är så vackert att ordet inspirerande nästan passar bättre, hemma är las sierras chicas, pan casero (hemmagjort bröd), foton (selfies!!), att prata svenska med folk så att de kan spärra upp ögonen och skratta för att de tycker det är så konstigt och att lära folk svenska...

Hemma är att allt är så avslappnat, att jag knappt vet vad stress är här, att jag är så fri under dagarna. Hemma är vännerna här, min familj här. Hemma är de personerna jag har i mitt liv här, de som alltid finns här för mig, de som jag alltid har roligt med, de som jag umgås med hela tiden utan att tröttna det minsta på. Jag har ett hem här, och jag vill inte ens tänka på hur mycket jag kommer sakna allt när jag åker.

Om 166 dagar lämnar jag ett hem för att återvända till ett annat. Tiden har gått och går så otroligt snabbt, samtidigt som jag känner mig så hemma i mitt liv här att det är svårt att tro att det bara har existerat i fem månader. Jag är så tacksam över att ha fått spendera nästan halva 2017 här och att ha fått välkomna 2018 här. De kommande månaderna ska jag se till att uppleva ännu mer än vad jag gjort hittills (om det är möjlig alltså..:)).

Nog med reflektioner för ett tag nu känner jag. Huvudet har varit proppfullt av dem ända sedan nyår, hahaha. Visst är de väldigt givande, men efter ett tag försvinner den där känslan av att ha organiserat i huvudet och så känns det bara stökigt. Det är kanske bara jag i för sig, haha.

Jaja. Klart för denna gången. Puss och kram från en taggad tjej! Vi hörs hörni!!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Del två: 23/12-27/12

Lördag, 23/12:
Vi gjorde en utflykt till samma ö och strand som bolichen från igår låg på och hängde där hela dagen. Vädret var jättefint hela dagen, förutom när vi skulle åka hem som det kom värsta stormen med en massa regn. Men men.

De flesta var ganska utslagna från gårdagen och använde denna dag till att sova på stranden.

Söndag, 24/12 (julafton!)
Julafton!!! Ingen julkänsla över huvudtaget vilket kändes tråkigt, men vad ska en göra. Dagen spenderades på ett litet läger där vi gjorde en massa aktiviteter/tävlingar mot andra grupper som också var på examensresan/el viaje del estudio men med andra företag. Vi vann varje deltävling!

En deltävling var fotboll men i par. Vi gick ihop två och två och var tvungna att hålla handen under matchen. Om vi släppte var vi tvungna att pussas. Sedan var det volleyboll men med lite specialregler (t.ex. hoppa upp på varandras axlar).

Efter det var det en mekanisk tjur som en skulle lyckas hålla sig kvar på i tio sekunder. Jag klarade det hihi (stolt!) :)

Det fanns lite andra tävlingar också. Den sista deltävlingen var ett race i lera..

Den kvällen var det tema vitt på klubben (klubben=bolichen men det har jag nog redan sagt förut). I Argentina är vitt julfärgen, man har på sig vitt. Alla hade vitt på sig och nästan alla hade även en tomtehatt. Jag var lite originell och hade ett pannband eller vad det nu heter med en elf-hatt istället ;)

Resten av bilderna jag har från resan är för fula/olämpliga att lägga upp (HAHA). Som sammanfattning var det iallafall en sjukt bra resa och jag hade så så kul. Vi var ett härligt gäng och jag har fått många nya bekanta, vilket alltid är roligt.

Men hur underbart jag än har haft det så har jag haft en sådan enorm hemlängtan. Det går bara inte att komma ifrån. Jag har uppskattat och njutit och verkligen gjort det bästa av allt, men inget slår julen hemma med min underbara, knasiga släkt. På julafton när vi var på det där lägret med tävlingar så satte vi oss alla ner ett tag innan vi åkte hem och lyssnade på en man som pratade. Först var det nästan som att han gjorde lite stand-up komik, men det förvandlades till ett tal om hur mycket familjen betyder och så vidare. Alla började gråta, men jag kunde fan inte sluta, hahaha. Jag grät så sjukt mycket. Att det går att sakna människor så mycket som jag gör är faktiskt svårt att förstå, även för mig.

Klart. Nu kommer jag inte skriva på ett tag kanske, för nu är jag trött på att skriva hahaha.

Ha det så bra och god jul och gott nytt år på er. Ta hand om er själva och varandra och berätta för folket ni älskar att ni älskar dem. Cheesy cheesy cheesy. Chau!!!

Likes

Comments

God jul och gott nytt år på er!

I år firade jag jul väldigt annorlunda från hur jag firar i vanliga fall. Ingen snö, ingen glögg, inte ens hetsade familjediskussioner fick jag. Men det gör inget, då detta byttes ut mot värme, palmer, drinkar ur kokosnötter (alkoholfritt såklart!) och umgänge med vänner.

17/12-27/12 var jag på ”el viaje del egresado” (”examenresan” är den bästa översättningen tror jag) med min klass i Camboriú, Brasilien. Tja, min gamla klass borde jag väl säga, eftersom de har tagit examen. Hade så otroligt kul under denna resa och jag är så glad och tacksam att jag kunde följa med dem.

Varje dag fylldes av någon typ av utflykt, och varje kväll gick vi ut till någon klubb. Har glömt att säga det tror jag, men i Argentina och uppenbarligen i Brasilien också så finns det många klubbar som har 16-årsgräns. :)

Vi åkte dit med buss. Det tog 36 timmar så jag kan ju säga att det var sjuuukt skönt att duscha när vi väl kom fram till hotellet.

Hade jättekul under resan faktiskt! Förutom de cirka 30 personerna i vår klass som åkte så åkte väldigt många andra också, då företaget fyllde upp alla sittplatser. Några som också hade tagit examen åkte, samt några kompisar till mina klasskompisar. Alla var jättehärliga och vi skrattade mycket.

Första dagen 18/12 utforskade vi bara området runt hotellet om jag kommer ihåg rätt. Tycker Camboriú är väldigt vackert!

19/12 åkte vi till floripa. Jag åt en churro eftersom alla hade sagt åt mig att jag MÅSTE prova churrosen i Brasilien. Och den var ju vääldigt god!! Annars chillade vi mest på stranden och hade det mys.

20/12: Vi gick till ett shoppingcenter och shoppade lite samt tog bilder med jultomten !! Sedan gick vi till en strand i närheten. Där köpte jag en majskolv, eftersom det tydligen var ÄNNU viktigare att pröva än churrosen. Gott det också!

21/12: Vi åkte till en nöjespark. Det var roligt, den hade bra berg-och dalbanor och vi såg en häftig bilshow. Vi såg en Madagaskarshow också, perfekt för när vår sömnbrist kom ikapp oss och vi inte hade energi för nåt annat, iallafall inte innan lunch. Haha.

Varje kväll när vi gick ut till bolichen fanns ett tema. Neon, skum (det fanns en skummaskin som sprutade ut en massa skum), privat, pool party, strand, jul = vitt, bisarrt (då de flesta av tjejerna klädde ut sig till killar och de flesta av killarna klädde ut sig till tjejer) och någon mer som jag verkligen inte kommer ihåg.

Under dagen 22/12 gjorde vi inget särkilt. Men på kvällen var strandfesten, och för att komma till bolichen åkte vi i en båt som såg ut som ett piratskepp, haha! Åh, en annan fett rolig sak med klubbarna (boliche=klubb) i Brasilien var att många av dem hade bord med frukt lite här och var. Så kul ju hahaha.

Resten av resan skriver jag i ett annat inlägg! Nos vemos!

  • Resor

Likes

Comments

Hej på er!

Vilken vecka jag har haft! Den har varit helt proppfull och det känns som att jag nästan inte haft tid att andas, haha. Lite stressigt vid vissa tillfällen, men så så så roligt, och vid vissa tillfällen ganska emotionellt också.

Den här veckan tog nämligen min klass här i Argentina examen. Precis som att årstiderna är omvända här (när det är vinter i Sverige är det sommar här) så är även skolåret omvänt, så här går de i skola från början av mars till början av december ungefär. Jag har alltså gått andra halvan av sjätte (den sista) årskursen, med ”promo 17” (promoción 2017). 99:or och 00:or för de som undrar. Och ja, nu gick de alltså ut grundskolan/obligatoriska skolan! De flesta, t.ex. min värdsyster Marina, ska sedan börja universitetet i februari/mars.

6/12 var ”el misa”, mässan. Den hade vi för att skolan Pio XII är katolskt.

7/12 var ”el acto”, vet inte riktigt hur jag ska översätta det... Men det var då som vi fick våra diplom. Rektorn och lärare pratade lite och vi såg även på några videor fulla av videoklipp och foton av klassen.

På både el misa och el acto var vi tvungna att ha uniformen med skjorta, slips och kjol. Jag fick låna skjortan av en kompis, och den var alldeles för stor för mig så jag såg ut lite som en påse. :-/ Men men.

9/12 - la fiesta! Den bästa och viktigaste delen såklart. Kvällen innan var familjen på en familjemiddag och vi kom hem klockan två typ, så jag sov till tolv. När jag vaknade gjorde jag minikladdkakor som vi bjöd på på festen tillsammans med pepparkakor, minikanelbullar och chokladbollar som jag hade gjort innan. (Bilder nedan)

Sedan drog jag direkt till hårsalongen för att fixa håret. Kolla vad fint det blev!!! Tyvärr är ljuset inte det bästa. Det togs en massa bilder med riktiga fotografer också, men bilderna som vi fick skickade är väldigt pixlade (antagligen för att de vill att vi köper fotona av dem) så ni får nöja er med dessa bilder haha.

Bakningen! Tycker verkligen det är kul att baka, men lite jobbigt är det också, speciellt när en är nervös att det ska bli dåligt hahaha.

Efter att jag varit på hårsalongen var det bara att fixa till sig och dra till fotograferingen (ca 20:30) med klassen. Den tog ganska lång tid.. När den var klar åkte vi till salongen där festen var. Det började, ca 22:45, med att var och en gick in till en sång som en själv hade valt. Jag hade valt ”Shake It Out” av Florence + The Machine, älskar den låten!! Tjejerna gick in med sina pappor, vissa även med sina bröder, och killarna med sina mammor, eventuell även systrar. Egentligen är det valfritt men generellt sett så är det så.

Jag gick in med min värdpappa och min värdbror, allra sist (nummer 40). I mitten stannade vi och presentatören sade några ord om mig (en ”glosa”) i högtalarna, precis som de hade gjort med alla andra elever. Men sedan sade hon åt mig att vända mig om, mot en stor skärm där det väntade en överraskning. Det var en video från mina föräldrar där de hade ett jättefint tal. På spanska också! Tveksamt uttal (hahaha) men verkligen jättebra med tanke på att ingen av de kan spanska egentligen.

Jag blev väldigt emotionell, väldigt överraskad och framförallt glad. Alla elever var ju där med sina familjer, och det var fint att min svenska familj på sätt och vis också fick vara med lite. Jag tycker det är så gulligt också att min argentinska familj och min svenska familj hade gjort det tillsammans, lagt ner tid och energi på det liksom. 

Sedan gick alla elever upp på scenen igen, en tjej och en kille tillsammans (eller två tjejer eftersom klassen har fler tjejer än killar) och när alla kommit upp på scenen så sade de några ord till och tog bilder. Bilder togs i för sig hela tiden haha. Efter det, typ 00:30 åt vi och sedan dansade vi lite vals och sedan började den riktiga festen! Många av de som var arton eller över spårade verkligen hahaha, så så kul! Någon gång runt klockan 06 stängde salongen och så gick nästan alla som var kvar till stadens centrum (el teatrino) och köpte frukost (vissa köpte mer alkohol hahaha). Ungefär 09:30 återvände jag och Mari till huset för att sova.

Det var helt ärligt en otrolig kväll. Så mycket känslor, så mycket glädje. Jag hoppas att jag får vara med om en sådan fest igen, för den är svår att slå.

Likes

Comments

Hej!!

Nu när julen börjar närma sig så har jag börjat längta så så sååå efter pepparkakor, lussebullar, glögg osv., allt juligt liksom. Så igår när det regnade och jag inte hade något att göra så använde jag tiden flitigt till att göra pepparkaksdeg!

Lite nervös måste jag erkänna att jag var, för 1) det fanns ingen kryddpeppar 2) jag fick använda färsk ingefära istället för malen 3) det fanns ingen sirap 4) jag använde vanligt vitt socker istället för farinsocker och 5) det var längesedan jag och min svenska familj gjorde degen själva, vi köper ofta degen, så jag visste inte riktigt hur degen skulle se ut när den är nygjord. Jag är ju van vid att se den när den redan fått stå i kylskåpet några timmar/nåt dygn.

Men det gick bra! Igår gjorde jag alltså degen och satte in den i kylen, och idag gjorde jag pepparkakorna.

Såhär såg det ut när jag gjorde degen igår, innan jag hade lagt till mjölet. Notera vattenmelonen i bakgrunden hahaha, så konstig kombination!

Medan jag bakade så var jag ensam hemma en stund, och jag visste inte att det fanns pepparkaksformar för att skära ut dem, så jag började skära ut pepparkakorna själv först med en kniv hahaha. Tack och lov hann jag inte göra så många innan min mamma kom hem och tog fram pepparkaksformen! (Heter det så? Menar alltså det en använder för att skära ut pepparkakorna haha)

Pepparkakorna blev bra och jag är sååå glad !! De smakar inte exakt som hemma, det är som att de har lite mindre smak här, men de blev verkligen goda och smakar ändå som pepparkakor.

Snart ska jag se till att baka lussebullar, mjuk pepparkaka och kanelbullar också. Nu när jag skriver inser jag att jag aldrig bloggade om det, men jag har faktiskt bakat kladdkaka och drömmar här också! Kanske lägger bilder upp det någon gång.

Chao amigos ! <3

Likes

Comments

Hej på er!

Det var längesen jag skrev här. Ibland har jag inte så mycket lust att skriva helt enkelt. Jaha, vad har hänt sedan sist då...

Jag har fått sommarlov! För mer än vecka sedan faktiskt, den 24:e november. Det känns såklart skönt, för nu får jag tillräckligt med sömn, kan göra vad jag vill på dagarna osv.. Dock måste jag säga att det är lite trist också, för klassen jag gick med nu gick ut skolan. När skolan börjar igen så ska majoriteten av dem börja på universitetet, inklusive min (värd)syster. Så jag kommer sakna att inte se henne hela tiden :( Och jag kommer även sakna klassen! Jag måste ju verkligen säga att jag har haft jättekul med dem i skolan, vi skämtade runt hela dagarna haha.

Men! Nu är det sommarlov och jag bara måååår. Vi hänger vid floden och solar och badar nästan varje dag, lär känna nya människor, osv. Har kul liksom. Och när jag börjar skolan igen i mars nästa år så börjar jag med en ny klass, där jag redan umgåtts med många. De är jättehärliga och jag är taggad på att gå med dem!

Bild från när jag och några kompisar drack mate vid floden häromdagen! Nu när det är så varmt så dricks det ofta terere istället, vilket är mate men med juice istället för hett vatten.

Dagen vi slutade tog vi ner klassens flagga från väggen i klassrummet och hissade upp den i en av stans flaggstänger. ”Promo 17” kallas det förstås för att klassen går ut 2017 (så nästa år ska jag gå med promo 18).

Det var nog allt för nu. Ha det så bra så länge!

Un besito <3

Likes

Comments

Hej hej!

Under min tid här i Argentina har jag ibland tagit bilder på maten, så idag tänkte jag göra ett litet inlägg om mat :)

Först: Empanadas/tartas/tartitas, några av mina nya favoriträtter! Och vad är det? Det är, i princip, fyllda degknyten. Den rätten som jag kan tänka på som är mest lik är nog dumplings, men massan de görs av är annorlunda. Vanliga fyllningar till empanadas/tartas/tartitas är kött, ost, ägg, grönsaker, kyckling osv... Jag äter bara de med grönsaker då jag är vegetarian.

Empanadas, tartas och tartitas är nästan samma rätt, de görs alla av samma massa. Det enda som skiljer dem åt är egentligen formen. Empanadas är stängda, tartitas är öppna och tartas är större. De kan göras i ugn, stekas eller friteras. (Vi gör de nästan alltid i ugn)

De triangulära empanadasen ovanför är med kött, resten är vegetariska (veganska till och med). Tartitas:arna med oliver var gjorda med quinoa, jättegott!

Ovanför är en ”tarta”.

Min favoritfyllning till empanadas/tartitas/tartas är choclo = majs tror jag, men älskar alla jag har ätit hittills <333

Detta ovan är söta empanadas. De görs av samma deg men fylls istället med något sött, till exempel marmelad, choklad eller dulce de leche (typ tjock karamellsås).

Här under är choklad från bariloche. Det är hittills den enda mörka chokladen jag har sett i Argentina :(( (gillar mörk choklad mycket mer än ljus)

”Fritos”, friterad bröddeg typ. Det är en grej som de lagar när de regnar här (och det verkar inte finnas någon klar anledning, utan det är bara en tradition om jag har förstått det rätt).

”Locro” kallas den här maträtten. Vanligtvis är det kött i också, men hemma hos oss gillar majoriteten vegetarisk locro mer.

Min värdmamma äter mycket vegetariskt och min värdsyster äter, även hon, vegetariskt till och från. Jag har en sådan otrolig tur att jag har kommit till en familj som äter så pass mycket vegetariskt! Jag var vegan i Sverige och försöker äta så mycket vegansk här i Argentina som möjligt, men det är väldigt svårt att ens vara vegetarian då Argentinas matkultur verkligen är kött, kött, kött.

Jaha, det var nog allt för denna gången! Ha det så bra så länge, nos vemos <3

Likes

Comments

Ni vet hur en känsla ibland kan kännas som ett slag i magen? Just nu händer det mig hela tiden, med tacksamhet och uppskattning. Framförallt för min värdfamilj.

Tänk om om jag hade kommit till en dålig familj, med hjärtat på fel ställe och med dåliga värderingar? Föreställ er om jag hade kommit till en tråkig familj? Eller om min klass hade varit dålig? Mitt utbytesår skulle ju vara så mycket sämre då. Jag tror verkligen personerna runt omkring en är en av de viktigaste sakerna under utbytesåret. Tack och lov att alla runt om kring mig är så genuint bra personer!

Liksom, ni förstår inte ens hur mycket jag älskar min värdfamilj. De är så otroligt kärleksfulla, roliga, lite galna (på ett bra sätt, obviously), smarta och omtänksamma. Min värdsyster är verkligen one of a kind och jag tycker det känns som att vi förstår varandra väldigt bra. Min klass är också helt underbar, vi har så kul tillsammans hela tiden. Stämningen är så härlig liksom! Åååh<333 Tänker inte skriva mer just nu om allt det här som jag uppskattar, det blir så rörigt, men ville bara få ut lite av mina känslor för alla dessa fina människor. 

Tiden går så sjukt snabbt. Jag har varit här i tre månader redan, så det är åtta månader kvar. Är redan rädd för hur mycket jag kommer sakna alla när jag åker tillbaka till Sverige. Men att tänka på det redan är väl lite negativt kanske, haha.

Klartskrivet för denna gång. Un abrazo och sorry (not sorry) för det otroligt cheesiga inlägget!

Likes

Comments

Hej!

Igår for vi iväg på en utflykt till lite olika vackra ställen som finns här i provinsen Córdoba. Jag vet inte (som vanligt) ifall utflykten var planerad eller om den var spontan, men efter att ha spenderat morgonen med att vika tvätt så var det en rolig vändning.

Herregud vad vackra platser det finns. Det gick inte riktigt att fånga på bild, men jag var verkligen utan ord. Vackert räcker liksom inte riktigt till egentligen.

Vi besökte: Staden Santa Rosa de Calamuchita, sjön Los Molinos och städerna Villa General Belgrano, Embalse de Calamuchita, Alma Fuerte och Río Tercero. Vad som är vad är jag faktiskt lite osäker på och jag orkar inte reda ut det, hahaha. Här kommer lite bilder:

Fun fact: vid varje bensinstation finns det hett vatten för att fylla på till mate, för alla dricker ju det hela tiden här (exempelvis i bilen). Annan fun fact: Det säljs hur många olika varianter av mate som helst. Här är en bild från en affär som vi gick in i vid sidan av bilvägen, och där fanns det ”bara” en vägg av mate. Detta är alltså ingenting i jämförelse med många andra affärer.

Det var en otroligt mysig dag helt enkelt och jag längtar efter nästa utflykt.

Ha det så bra så länge! Abrazos <333

Likes

Comments

Dagen jag åkte till Argentina fick jag en gåva av en vän: en burk fylld med papper där olika personer skrivit meddelanden till mig. Cheesy? Lite. Men ÅH, alltså verkligen ÅÅÅHHH, vad dessa meddelanden betyder mycket för mig. Ögonen tåras helt ärligt varje gång jag läser lapparna. Ikväll behövde jag lite stöd och öppnade därmed burken och läste några lappar. Och jag insåg ungefär vad som har varit fel på mig de senaste veckorna.

Som utbytesstudent får jag självklart hemlängtan. Oftast är det inte så farligt, men herremingud, ibland är det ärligt talat så OBESKRIVLIGT jobbigt. Jag saknar min familj, jag saknar mina vänner, jag saknar min lägenhet, jag saknar Stockholm. Men framförallt saknar jag bekvämligheten att jag vet vem jag är (så långt som det går alltså) och att även människorna runt om kring mig vet vem jag är, att de känner mig. För mig så är det iallafall så att i Sverige så bryr jag mig inte alls om vad folk tänker och tycker om mig. Jag vet var jag har folk. Jag vet att jag kan uttrycka och visa vem och hur jag är. Jag vet att, på det stora hela, så kommer de människor som jag funkar bra med att fortsätta umgås med mig och att de som jag inte funkar lika bra med inte kommer fortsätta umgås med mig.

Här är det inte så, iallafall inte än. Jag talar ett språk som jag verkligen inte kan helt och hållet och jag lever i en kultur som är totalt annorlunda från Sverige. Då blir det, iallafall för mig, sjukt lätt att börja tvivla lite på mig själv ibland. Folk tycker jag är automatiskt snygg för att jag är blond och blåögd, folk vill ta bild med mig fast vi nyss träffades, folk följer mig med blicken på gatan. Missförstå mig inte, alla är jättesnälla och jag uppskattar allas vänlighet och uppmärksamhet. Men vänlighet är inte detsamma som omtanke eller som genuint intresse av vem en är. Helt ärligt så finns det tillfällen då jag blir mer av ett statusobjekt än en person, och folk försöker inte ens lyssna på vad jag säger, folk bryr sig inte om att lära känna mig, folk gillar mig inte för MIG, utan för att jag är "la sueca". Och då känner jag mig inte så speciell. Då känner jag mig lite osedd. Och då mår jag inte helt bäst.

Jag tror det är fett viktigt att se sig själv från andras synvinklar ibland, för de här senaste veckorna har jag inte känt mig som hon som beskrivs på lapparna i burken. Jag har känt mig lite ensam och jag har antingen känt mig som en tråkig person eller som "för mycket", och jag har känt att jag inte kunnat vara mig själv helt. Jag har inte känt mig som personen som beskrivs på lapparna, en person jag helt ärligt älskar. Men jag är ju hon som beskrivs på lapparna. Och jag älskar faktiskt mig själv. Och det finns många människor i Sverige som känner MIG och gillar MIG, och nu finns det även ganska många människor här i Argentina som känner MIG och gillar MIG (tack och lov). Det är bara det att jag är nere ibland också. Men jag är ju fortfarande samma person.

Alla har dippar, ibland mindre och ibland större, men det viktiga är att komma ihåg är att det dåliga inte förstör en på något sätt. Ens positiva sidor försvinner ju inte för att de negativa sidorna finns. Och ibland kan man bara se vissa av sina egna sidor, ibland kan man glömma bort att man är en person som man faktiskt älskar. Och det är väl där det ibland behövs hjälp från andra, tror jag.

Ta hand om er och ge mer uppskattning och kärlek till er själva och varandra. Och påminn varandra och er själva om det ni gillar med varandra/er själva, lyft upp det. Allt är så mycket najsigare då!!!

Puss och kram<3

Likes

Comments