View tracker

Godmorgon på er! Ska alldeles strax röra mig mot tåget och har bestämt mig för att se positivt på hela den här dagen, tisdagar ligger inte mig särskilt varmt om hjärtat men allting blir vad man gör det till - eller hur?
Bjuder på två dagens Olivia så hörs vi när jag är hemma igen. Puss och kram!

  • 8 readers

Likes

Comments

Jag har alltid sett mig själv som en som inte är särskilt stark, en som alltid förlitar sig på andra och behöver att andra tar beslutet åt mig. jag rådfrågar andra alldeles för mycket och har hört flertal gånger att "Olivia, du måste sluta söka efter någon. Du behöver inte alltid ha någon att tycka om eller tänka på" Det finns en skillnad på att vara med någon för att man VILL det och för att man BEHÖVER det.

Men, senaste dagarna har jag analyserat mig själv och tänkt "är jag verkligen så beroende av att ha någon eller trivs jag faktiskt ganska bra i mitt egna sällskap?" Jag är ju en singeltjej ut i fingerspetsarna, jag älskar att vara singel och göra vad jag vill utan någon som "begränsar" mig eller ha någon jag måste förhålla mig till. Men självklart har jag en längtan att träffa någon, kanske starkare nu än någonsin och jag vet inte varför... förmodligen för att ALLA mina relationer har varit kaos. Jag har träffat dem alla: missbrukaren, den svartsjuke, kvinnoförnedrande snubben, Stockholms största fuckboy, bartendern som flirtar med allt och alla. En sak har dem haft gemensamt trots otroligt olika personligheter: Dem har fått mig att vilja bli den dem vill att jag ska vara och att jag har velat "rädda" dem, klyschigt, i know. Dem har också alla haft otroligt starka karaktärer och hetsigt humör och jag tror att det är en kombination av det som har gjort att jag fallit. Och för att min första pojkvän gjorde mig så illa både fysiskt och psykiskt att jag efter det gick efter det som var "tryggt" och det som jag kände igen, jag vet inte hur man är med en snäll kille på samma vis som det för vissa är helt främmande att vara med män som trycker ner dem.

Det har på något vis slumpat sig såhär. Att de största idioterna söker sig in i mitt hjärta och trots att dem beter sig som skit så fastnar dem där och jag har svårt att släppa taget. Jag ältar, ältar och ältar och så många gånger som jag önskat att jag bara hade vänt på klacken och sagt hejdå för att ta bort den smärta jag känner när det sen slutar. Men trots att jag lätt blir intresserad, så är jag också otroligt rädd för att gå ett steg längre och visa en känslosam sida av mig - jag är så van vid att spela spel, vara så cool som möjligt och "inte bry mig". Gör det mig stark eller svag? Jag vet inte. Kanske en kombination av båda.

Jag vet bara att jag är fruktansvärt trött på spel. Och att jag måste för min egna skull släppa mitt förflutna - jag har aldrig bearbetat det jag blivit utsatt för och jag tror att en del av min bearbetning har varit att älta det tills det inte finns någonting kvar att prata om. Till det blir punkt, helt enkelt. Men med det nya året tänker jag göra allt jag kan för att inte låta killar ta för stort fokus i mitt liv, njuta av singellivet tills jag träffar en person som är värt att ge upp det för och släppa alla män som har gjort mig illa - dem är inte värda att jag tänker på dem och det dem har gjort, för dem tänker garanterat inte på mig. 2017 ska bli året då jag ser mitt egna värde och inte låter NÅGON trampa på mig.

Så: Här har ni som tryckt ner mig och fått mig att tro att jag inte är värd bättre - fuck you! Och tack för att ni, trots hur ont det än gjort, har gjort mig starkare - jag är en fucking tiger. Och det är tack vara er.

Likes

Comments

Igår var jag ute med Louise och Miranda. Jag älskar mina tjejer, skulle inte klara mig utan dem. Jag har inte den största vänskapskretsen men jag har den bästa och som jag vet accepterar mig med alla mina flaws. Vi var först på obaren i sturehof där Miranda har svinbra rabatt vilket passar en fattig student som mig utmärkt, haha. Sen kom vahid och jimmy dit och vi hängde lite mer dem. Sen blev hela kvällen så sjukt omständig, vi kunde inte bestämma vart vi skulle och när vi väl hade valt END så är det stängt? Why? Aja, så då satte jag mig med jimmy och vahid i en taxi och drog runt lite, sen skjutsade dem hem mig. Så snällt.

Idag ska jag försöka skriva lite på vår inlämning inför imorgon, sen städa lite hade jag tänkt. Märker hur mycket mer bakfull man blir när man "kommit upp i åldern lite" mitt huvud känns som det ska sprängas och jag var ändå hemma ganska tidigt, vid tresnåret och drack inte särskilt mycket. Var frääääsch och lugn hela kvällen. Lackade dock ur på en kille som sa "fuck stureplan. Jag hatar stureplan så jäkla äckliga människor här" vad ger honom rätten att kategorisera människor på det viset? Jag blir så less. Så jag blev bitchOlivia och fick honom att ändra sitt tankesätt, tänk om jag hade sagt "alla människor ifrån söder är idioter" det hade inte uppskattats särskilt mycket, att generealisera på det sättet är så jäkla oskönt. NOT MY KIND OF PEOPLE, enough said.

Nu ska jag starta dagen. Puss.

  • 26 readers

Likes

Comments

Vem är du att döma ut en annan människa? Vi dömer människor dagligen, hen är si hen är så. Jag är så trött på det. Jag ska sluta med att döma personer som inte har gjort mig någonting. Jag är trött på etiketter, varför börjar vi inte bara leva istället? Struntar i vad folk tycker om tänker om oss? Vi kommer and trust me on this one - aldrig kunna göra alla nöjda. Perfektion är ett påhitt, det finns inte och varför vill vi sträva efter att vara perfekta? Jag personligen tycker brister är fint och att det är det som gör oss människor unika.

Alla har sina issues och problem att ta itu med. Även den fridfullaste och lyckligaste människan har sina perioder då det inte alltid går åt rätt håll. Så länge vi försöker att leva ett liv som vi vill leva och inte som andra vill att vi ska leva. I slutändan kommer du aldrig slippa undan att det är du som styr båten, du är huvudpersonen i ditt liv och det är ditt ansvar gentemot dig själv att leva ett liv du trivs med. Nej, vardagen är inte alltid kul och vi kommer inte alltid vakna med ett leende på läpparna och det är okej! Gör det bästa utifrån dina förutsättningar, för vi alla föds med olika förutsättningar och möjligheter. Det är därför vi ska passa oss för att döma ut andra innan vi har tagit en promenad i hens skor.

Vill du bli modedesigner? Go for it. Trivs du med att sitta i kassan på ica? då gör du det! Vill du fylla dina läppar trots att alla andra säger "nej, men gud, gör inte det" - screw them, gör det för dig! För att DU vill det och för att du har en skyldighet att gå efter det du vill göra/ha. Vill du ha den där urringade toppen en utekväll trots att någon säger att det "sänder ut fel signaler?" skratta dem rakt i ansiktet, du bestämmer över din egna kropp och det kan ingen, oavsett outfit, NÅGONSIN TA IFRÅN DIG. Vill du festa, strunta i allt vuxenansvar under en tid? ja, varför inte? du är ung och du kommer ha tid till att bli vuxen och ansvarsfull, trust me. Vill du strunta i utekvällen med vännerna och mysa tull en film med en stor skål godis trots att du kanske redan haft dina "ätar dagar" under veckan? Ja, unna dig det för själen och för att du är värd att äta sådant som du vill ha och helt ärligt, vad gör det om hundra år?

GÖR VAD DU VILL. BE THE BEST YOU CAN BE TO YOURSELF. VAR DIN EGNA BÄSTA VÄN OCH LÅT INGEN, INGEN, NÅGONSIN TRAMPA PÅ DIG ELLER KÖRA ÖVER DIG - DU ÄR VÄRD MÄNNISKOR SOM LYFTER DIG, INTE TRYCKER NER DIG. SNÄLLA, SNÄLLA, SNÄLLA INSE DITT EGNA OCH ANDRAS VÄRDE- LEV ETT LIV DU VILL LEVA. VAR INTE DÖMANDE UTAN GE (NÄSTAN) ALLA EN ÄRLIG CHANS OCH GO WITH THE FLOW, LIVET BLIR ROLIGARE DÅ JAG LOVAR.

(Vill verkligen understryka hur viktigt detta är, därav capslock... haha.)

Likes

Comments

​Shit vad min träningsmotivation är stor just nu. Jag tycker för första gången i hela mitt liv att det är ROLIGT. Jag har tränat i perioder mer och mindre, var för ett par år sen nära att byta ut anorexi mot ortodoxi och jag gick helt in i mig själv och träningen ingenting annat betydde någonting. Jag sluta dricka alkohol under ett års tid, skulle jag ha myskväll åt jag kvar med frön och på sin höjd lite russin, jag fick ångest så fort jag åt utöver mitt "schema" och jag bakade/lagade ofta maten hemma som var väldigt nyttigt för att ingen annan skulle hinna före och laga någonting som var "onyttigt" problem blir det ju när allting förutom få livsmedel räknas som onyttigt och den punkten kom jag tillslut till. 

​Jag fick träningsförbud under en period och det var ångestfyllt i början, sen kunde jag sakta men säkert börja träna igen när min maniska tränings hets hade lagt sig. Men då hade jag tappat motivationen och började istället dricka alkohol, festa för mycket och "leva livet". ​Jag är sån, det är så jag fungerar - antingen gör jag någonting fullt ut eller så gör jag det inte alls. Det är både positivt och negativt, min älskade pappa är likadan och det är honom jag ärvt den här sidan ifrån. Det är nog därför jag fastnar i destruktiva relationer, där man ena sekunden skriker och slår och nästa ligger bredvid varandra och kramas. 

Men to my point: Jag känner att jag äntligen har hittat en balans i mitt liv där jag faktiskt mår hyfsat bra i mig själv och kan finna någon form av balans i det mesta jag gör, både när det kommer till mat och träning. Jag äter det jag vill när jag vill och jag tränar ca 3-4 gånger i veckan FÖR ATT JAG VILL och inte för att en röst i mitt huvud säger att jag måste. Jag tycker det är genuint roligt och självklart svinjobbigt, men jag känner hur jag blir starkare för varje gång och att min kondition går uppåt. Jag har inte rökt på två månader snart och det gör mig stolt över mig själv. Jag tror att största skillnaden med min träning nu och då är att jag gör det för att min kropp ska må bra och inte för att jag ska se "tonad ut" visst, att få en fastare rumpa på köpet eller en lite mer deffad mage är väl aldrig fel men det är inte grundtanken med min träning - det är för att jag ska må så bra som möjligt och orka leva det liv jag gör med plugg, jobb, fest och allting annat. Jag vill orka och det hjälper träningen mig med. 

That's all. 

  • 37 readers

Likes

Comments

Godmorgon babes! Jag sitter just nu i soffan och dricker lite kaffe, taggar igång lördagskänslan med bra musik. Jag ska strax iväg och träna lite, sen äta en goood frukost på systers café. Gratis är ju aldrig fel? Sen ikväll blir det nog ett glas vin eller två. Max två. Okej, tre.

Ska även ta med mig min tjocka kursbok "massmedia" och redan nu börja plugga på lite smått inför nästa seminarium, så jag inte sitter där en dag innan och får panik. Haha. Måste verkligen hitta min studieteknik, men det är svårt... nästan alla i min klass har pluggat på universitetsnivå tidigare och vi i min grupp (mediababes, hur ballt namn?) är vi nybörjare. Men jag tror vi kommer fixa inlämningen på måndag galant ändå, allting handlar om viljan att lära sig - resten löser sig.

Mitt humör ändras totalt nu när jag ibland får se glimtar av solen, snart är det vår och gud som jag längtar. Det är nästan värt att stå ut vinterdeppen och våra mörka perioder, för att sen få känslan av lycka när solen tittar fram och dagarna blir ljusare. Jag är på så himla bra humör idag, men i min värld kan det ändras på två timmar, så därför ska jag njuta av att jag är glad JUST NU. Ha en toppen lördag!

Likes

Comments

Jag är så jävla tacksam över att jag har den här människan i mitt liv. Älskar henne. Hon är en person jag aldrig förväntade mig skulle komma såhär nära, vi är varandras motsatser men vi har en förståelse (inte alltid, when it comes to boys haha...) för varandras egenskaper och beteenden. Hon tar ner mig på jorden när jag svävar iväg, hon kan vara så brutalt ärlig mot mig att det ibland gör ont att höra - men jag behöver hennes ärlighet och det är för mitt eget bästa. Vi har inte en perfekt vänskap, men vi kompletterar varandra så bra. Jag behöver ingen pojkvän så länge jag har henne, hon är det bästa sällskapet. Haha.

Jag älskar att du är tillbaka till Sverige! att jag nu kan spontant komma förbi dig och hänga. Tack för att du finns i mitt liv! Jag vill aldrig förlora vår vänskap. Love you, slampis.

  • 45 readers

Likes

Comments