View tracker

Ett bra och viktigt budskap från fredagens Kvällsgudstjänst på basen: Gud ÄR kärlek, ande och LJUS. Vi tänker ofta på ljuset som något som visar vår synd, våra fel och brister. Detta är en del av ljuset, men ljuset är mer än så. Gud var Ljus innan syndafallet. Gud är ljus för att han vill bli känd av oss, han vill synas och komma nära oss. Han vill även lysa på vår skönhet. Han ser bortom våra fel och brister och ser oss för dem vi är och han vill även lysa på det och visa det för oss. En tanke som jag har burit på en längre tid: Gud ÄR ljus och just ljus är det som alla organismer behöver för att kunna leva… Växterna behöver ljus för fotosyntesen, fotosyntesen som ger oss syre, syre som vi behöver för att leva. Jag tycker i alla fall att det är en fin bild och parallell i skapelsen som symboliserar vårt och hela skapelsens beroende av Gud.

Efter en lugn dag med lite städning på basen och trevligt sällskap med Luisa mfl, åkte vi på kvällen på en stor kristen gratiskonsert, som var på en fotbollsarena. Jag följde spontant med och det var en konsert över förväntan. Bra musikalisk nivå, bra budskap och mellansnack och häftigt att vara så många kristna samlade tillsammans.

​Idag (söndag) har jag besökt en kyrka nära basen och sedan förberett mig för att åka tillbaka till ön imorgon. Jag har även haft möjlighet till att prata med min älskade familj och haft go' kontakt med alla fantastiska vänner i Sverige. Tacksamhet är det jag känner, till Gud över familj, vänner och över möjligheten att vara här och få hjälpa, utmanas och lära sig nya saker.

 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Denna vecka inleddes med mycket praktiskt arbete: jag organiserade under måndagen alla lakan på basen och på tisdagen monterade jag och Erika upp och ner två sängar. Detta resulterade i en enkelsäng i mitt rum och även att jag kunde sätta upp mitt myggnät. Så nu återupplever jag barndomen under ”sänghimmel”.

Strömmen kom tillbaka på tisdag eftermiddag så då jobbade Erika på kontoret och jag förberedde bilder för barnen att måla på kliniken. Under onsdagen fortsatte jag med arbetet med bilderna (som blev klart efter att ha målat samma bild 11 ggr iom kopiering för hand, innan en kopiator kunde göra resten av jobbet – skrivkramp men en bra känsla då jobbet blev klart) och jag gjorde även en fm-besök på kliniken.

På torsdagen var jag ute på äventyr – jag promenerade till en affär för att handla några varor och betala en faktura. Jag kan fortfarande inte vägarna men kunde fråga mig fram – vilket ledde till trevliga samtal. Jag stannade även till hos några äldre som alltid sitter under ett träd och samtalar/fikar/spelar spel. Jag hälsade på dessa och ser fram emot att gå och besöka dem fler gånger (det är även något jag och Erika har pratat om att jag ska göra, besöka dem, dela något, be och samtala med dem mm). Hemfärden skedde på motorcykel, då kassarna var tunga. 

På kvällen var det sedan husgrupp och barnsamling igen. Även denna gång var det bara barn som kom så samlingen hölls för alla. Jag pratade om skapelsen samtidigt som alla målade, allteftersom jag läste ur Bibeln. Några fokusområden: Gud är en mäktig och stor Gud som har skapat allt, han har skapat oss alla unika och vackra (vore därtill tråkigt om vi alla såg likadana ut), vi är satta att ta hand om jorden (vilket t ex betyder att vi inte ska slänga skräp på marken: ett problem på ön). Vi sjöng sedan en översatt sång som de lärde sig snabbt. Plötsligt ösregn sista fem min av samlingen gjorde sedan att alla barn sprang hem. På kvällen väntade jag uppe på att ett bröd som vi bakade skulle bli klart. Fredagen bestod av städning och inbäddning av några rum till helgen och sedan färd till basen med båt och buss (buss här var en ny upplevelse – inga hållplatser eller scheman och inga stoppknappar – annorlunda men inte så förvånande).


Det var härligt att träffa alla på basen igen, även om många är ute på sina ”outreach” så det är betydligt färre personer här. Men jag blev påmind om alla fina vänner och personer som jag har fått chansen att lära känna här.

Likes

Comments

View tracker

Denna helg var jag och Erika tillsammans på basen. Orkanen Matthew passerade vilket orsakade översvämningar i Cartagena och mycket regn på ön. Utifrån det geografiska läget vi ligger på så passerar inte orkanerna alltför kraftigt här, tack och lov, utan det blir ”bara” stora skyfall. Men orkanen var kraftig på andra ställen och många områden och länder är i kris och behöver förbön.

Denna morgon åkte jag med ungdomarna (och några vuxna och barn) till en ö som ligger bara någon kilometer från Bocachica för att ha en samling där ute. Efter ”försenad” avfärd pga regn och kulturen så kom vi till sist ut till denna plats som var väldigt fridfull. Vi lovsjöng tillsammans och lyssnade på en predikan och bad sedan i grupper för Colombia. En bild jag kom att tänka på efter predikan var hur vi ibland inte kan eller behöver förstå allt för att handla i Guds vilja. Predikan handlade om att ställa sig upp för Gud men jag förstod långt ifrån allt och kände en längtan efter att ha förstått mer, för att få praktiska råd. Det var ur denna frustration och i bön som bilden kom: ”-Känner du mina vindar? De är som min närvaro, min vilja. Andas in dem. Det är något du kan göra utan att förstå hur hela andningsprocessen går till.” Vi behöver inte alltid förstå ALLTING eller ha alla svar för att tro eller följa Guds vilja. Det är som att andas. Det ger liv utan att vi förstår helt hur.

Denna helg var även helgen då valet gällande fredsavtalet skedde.

Fredsprocessen är mer komplex än vad jag först trodde och fredsavtalen har, vad jag har förstått det, inte varit så bra de verkar i Sverige. De är på olika håll orättvisa och regeringen och har en historia av korruption tillsammans med gerillan. Detta i kombination med att freden skulle öppna upp för ännu mer liberala lagar i landet gällande sexualitet samt att gerillan sägs ha samtalat med Venezuelas regeringschef och dras åt det kommunistiska hållet mm mm gjorde att många kristna röstade nej i valet. De vill självklart ha fred men inte på detta sätt. Vi väntar just nu på vad som ska hända då presidenten och gerillans ledare mfl är i nya samtal om hur de ska gå vidare. De har i alla fall lovat elduppehör till den 31 oktober och gerillans ledare har sagt att de ska strida med ord och inte vapen, så det är positivt. En väldigt bra sak är i alla fall att gerillan bad om förlåtelse till alla offer - och jag är övertygad om att hjärtan förändras när man ber om förlåtelse. Därtill gjorde röstningsresultatet presidenten mer ödmjuk och han har även suttit ner med några av kyrkans ledare för att samtala. Vi får be att dessa samtal sker på bästa sätt och att kyrkan hanterar situationen vist.. Så vi hoppas och tror att allt sker enligt Guds vilja och att alla böner har hjälpt. Något som detta i alla fall visar på är hur böner verkligen har kraft när vi ställer oss samman och ber!

​Vi var utan ström från lör -tisdag men satt på sön kväll med tända ljus, bad ochl yckades få lite radiosignaler så att vi kunde höra några nyheter.

Likes

Comments

Nu har jag tillbringat min första vecka här på Bocachica och jag börjar komma in i hur allting fungerar så smått. Det kommer dock dröja ytterligare en tid innan jag kommer veta exakt allt jag kommer göra, och detta kommer därtill variera från vecka till vecka – vi håller på att forma allting allteftersom och varje vecka är unik med eller utan olika besökare.

Det som har varit utmanande denna vecka har varit att vara ansvarig för tiden själv och att det inte alltid funnits konkreta, praktiska uppgifter att göra. Jag har istället kunnat använda den tiden för planering och bön och har lärt mig att det gäller att även se denna tid som viktigt arbete – för det är det ju verkligen något som det är.

Måndag: Under denna dag organiserade jag alla barnlådor och pysselsaker som finns på basen. Bilderna talar för sig själva. Mycket saker var det iaf men väldigt bra att få en överblick över allting och gå igenom alltet. Under denna dag befann sig även Gerillans ledare och presidenten i Cartagena (alltså nära) för att skriva på fredsavtalet, vilket resulterade i nyhetstittande titt som tätt.


Tisdag: Planering av torsdagens barnsamling + extra nät på mobilen vilket resulterade i att jag fick en uppmuntran från mamma som jag inte visste att jag behövde – tack Gud och tack mamma. Jag gjorde ett besök hos granntanterna under eftermiddagen för att sedan ta mig vidare till kliniken där jag pratade med och bad för några patienter. Förberedde middag med Erika (cabeza de gato = katthuvud: Detta innehöll dock varken en katt eller ett huvud utan var en blandning av mosad matbanan, ost, skinka och lök – väldigt gott).


Onsdag: Översatte hospitalitad-instruktioner, vattenfix (fyllde på tunnor och tankar), kollade över lovsångstexter som fanns här och började skriva in de låtar jag hade ackord på på datorn. Bön och mobilfix med nätkrångel och sedan besök på kliniken med samtal och bön för personer varvat med väntan. På kliniken mötte jag även en granntjej, vi började tala om skolan och det visade sig att hon behövde hjälp med en engelskläxa. Hon kom förbi efter lunch och jag fick möjlighet att hjälpa henna – gott att kunna hjälpa.

Huvudvärken höll isig från helgen och min tanke var först att ta en tidig kväll. Jag fick dock sedan reda på att en gitarr skulle anlända så att jag kunde spela till lovsången dagen efter så efter en trevlig middag satte jag mig och förberedde detta. Flexibilitet är mitt motto här.Det gick dock bra och var riktigt gott att få förbereda lovsång igen.

Torsdag: Lovsångsförberedelse med gitarr – wow vad jag har saknat lovsången (även om jag har lovsjungit på gudstjänsterna på basen och i kyrkorna)! Det var nytt och annorlunda att sjunga sångerna på spanska, och jag måste lära mig en hel del nya fraseringar.. men väldigt gott att få lovsjunga tillsammans. Efter en bra inledning på dagen med lovsång så följde en mindre bra nyhet – vattenfiltreringsmaskinen hade gått sönder = inget vatten… Reparatören kom dock dagen efter så vi klarade oss fint på de redan fulla tankarna. Dagen fortsatte med städ, vattenfix, och förberedelse av barnsamlingen samma kväll.

Tanken var att jag och Erika skulle gå bort med barnen till ett annat hus, dock ändrades planerna när det BARA kom barn till (+ två vuxna utöver 2 som var ansvariga för undervisningen). Detta resulterade i att jag skulle hålla min barnsamling för alla. Flexibilitet som sagt. Trots att det blev annorlunda är jag tacksam till Gud för den ändringen då det gav mig möjlighet att börja skapa ett förtroende hos de vuxna genom att visa det jag gör vilket kändes viktigt. Under samlingen pratade jag om att förlåta varandra, illustrerat med en dockteater där en docka hade slagit den andre och därmed behövde be om förlåtelse. I dialogen pratade jag om varför man inte ska slåss och även om hur många gånger vi ska förlåta varandra (77x7 gånger) och att man måste be om förlåtelse igen ÄVEN om man bad om förlåtelse för en annan sak dagen innan. En intressant sak som inträffade i förberedelserna, när jag redan hade bestämt tema, var att jag jag fick reda på att just förlåtelse och att slåss är ett problem i kulturen här. Man fostrar sina barn att handla ”öga för öga, tand för tand” att det är viktigt att försvara det man har – helt enkelt att det är okej att slåss i försvar, och barnen slåss mycket. De kristna värderingarna ”att vända andra kinden till” är därmed något som tål att repeteras. Jag fick även bekräftelse i att budskapet är viktigt när jag läste Matt 6:14-15. Vi behöver verkligen förlåta varandra.

Ester med kvällens medhjälpare: Santiago och Tim.

Fredag: På fredag morgon var det min tur att dela på morgonandakten. Jag delade några tankar om Moses och hur han fick använda sin stav (se tidigare inlägg) och även om hur den berättelsen visar att vi kan ha stora tvivel, men att Gud kan och vill använda oss ändå. Gud talade till Mose genom en brinnande buske (ganska tydligt tilltal) och ändå tvivlade han på sitt uppdrag. Men Gud gav inte upp utan fortsätta att övertyga honom (det viktiga är att söka Guds vilja och lyssna efter vad han har att säga i sådana situationer). Under dagen skrev jag sedan ett CV på spanska som vi skickade till kyrkans organisation, för att de ska se om jag kan hjälpa dem på något sätt.

Något som jag lär mig här är att se Guds ledning i det lilla. Det kan vara att jag har haft tankar på samtalsämnen på morgonen som det sedan har getts tillfälle om att prata om på dagen, att jag i bön innan klinikbesök fått en bild av en kvinna med en viss färg på tröjan och att denna kvinna sedan kommer. Hur jag inte hade några bestämda planer för fredagen och därmed hade tid till att skriva CV:t när det behövdes eller hur det blev en positiv sak att hålla barngudstjänsten för ALLA även om det var något som jag inte trodde först. Jag lär mig även att ge Honom ära och tacka honom för allt han gör – i stort som smått.

En annan tanke som slog mig var gällande hur man bygger upp sitt ordförråd. Här lär jag mig ord som jag inte kan översätta direkt till svenska men som jag ändå förstår innebörden av och kan använda (utifrån att jag hör i vilka sammanhang de används här). Det är spännande med språkinlärning.

Varje morgon har jag önskat att vara med för att lära mig göra de olika frukostarna här (Erika och Ester turas om att förbereda – en turordning som även jag kommer bli en del av). Lärorikt och roligt även om det har inneburit ännu tidigare mornar.


Likes

Comments

Denna helg var jag kvar på ön och bodde på basen tillsammans med en familj härifrån. Mamman och pappan jobbar som städerska respektive vaktmästare på kliniken och har varit med i basens arbete sedan det etablerades på ön. Det är bland annat de som har byggt flera av husen som är på basen. Så tillsammans med dessa två och deras tre barn (Helen– 21 år, José David 18 år, Luz-Helena 14 år)bodde jag på basen.

Även om deras dialekt är betydligtsvårare att förstå än Ester och Erikas så uppskattade jag att fåtillbringa helgen med dem och få chansen att få lära känna demalla bättre.

På lördagsmorgonen vaknade jag själv på basen då Erika åkte tidigt samma morgon (och Ester dagen innan) och efter att både jag och djuren ätit frukost så bäddade jag in sängarna till familjen. Efter lite egentid med bön mm kom sedan familjen, en efter en. Dagen bestod av schackspel och kortspel med familjen och en farbror och faster, vilket var trevligt (även om sista korspelsvändan var en evighetsrunda – jag tror att vi spelade samma runda i 30 min MINST). Tjejerna målade naglarna på fastrarna och alla småpratade (i samtal som jag ibland förstod). Kvällen spenderades i huset med syskonen när föräldrarna var på ett event som kyrkan hade för par. Vi pratade och lärde känna varandra bättre. Bortsett från feberkänningar i kroppen var det en fin dag.

På söndagen följde jag med Helen till kyrkan (kl. 08.00). En större församling men som fortfarande känns familjär. Vi gick dock ganska snabbt efteråt så jag hälsade inte på så många personer (här finns därtill inte traditionen ”kyrkfika”, utan man lämnar kyrkan efter mötet). Jag förstod inte så mycket av predikan men en sak som fastnade var; vikten av att söka Guds närvaro. Jag insåg att jag själv ibland inte söker den, kanske av risk för att bli besviken, men blev påmind om att alltid söka Gud och lita på att han finns där även om vi inte alltid känner det.

Under denna dag fick jag även lära mig läxan av vikten av att dricka vatten… Vätskebristen ledde till huvudvärk, men jag kunde fortfarande fungera normalt och jobbade under resten av dagen med att återställa vätskebalansen med många glas vatten följt av blåstömningar och flera glas vatten.

Jag och Helen förberedde lunchen tillsammans och efter en försenad siesta så tog vi en längre promenad till en strand som låg en bit bort. Det var en väldigt fin och lugn plats och det var härligt att få bada i vågorna. Jag uppskattade även samtalen vi hade, jag och Helen.

​På kvällen hade sedan kyrkans organisation ”El shadai” ett event utifrån ”Amor y Amistad”. Starttiden var 20.00. Vi gick från huset 20.15, men då ingen var på platsbesökte vi Helens mormor och faster och faster m familj istället. Ca. kl 21 så började folket komma till eventet (kulturskillnader som sagt). Vi sjöng en sång och blev sedan indelade i grupper som fick olika uppgifter. En grupp skulle skapa en sång, en annan en dans, en tredje en dikt och en fjärde ett drama - alla på olika delar av temat ”Amor och Amistad”. Jag var med i den sistnämnda gruppen. Dessa saker spelades sedan upp och kvällen avslutades med att de gjorde en liknande paketutdelning som jag var en del av på fredagen(men denna gång var vi ca 50 pers ist för 10). Så det var en liten process när ALLA en i taget delade sin present till sin hemliga kompis, men ett bra tillfälle att lära sig alla namn. Vi åt pizza tillsammans och gick sedan tillbaka till huset. En lång men bra dag trots huvudvärk.

Likes

Comments

​Jag befinner mig på ”andra sidan fadderprojekten” och har börjat inse hur fattig befolkningen här faktiskt är. Att leva ”dag för dag” har en djupare innebörd här än att de ”tar dagen som den kommer” -här lever de dag för dag för att de inte har något val. Det lilla man tjänar används den dagen för att köpa mat/den fisken man fångar räcker till dagens måltid för familjen. Husen är byggda av sten, och är som ”husgrunder” med möbler i. De saknar ibland fönster (vilket iof sig inte är nödvändigt i värmen) och har öppna dörrposter bortsett från ytterdörrarna. Hus-kuriosa: Husen målas varje jul i färgglada färger, denna färg har sedan huset hela året för att sedan målas på nytt nästa jul.

​​Fattigdomen är dock inget man märker när man pratar med människorna. Det är ett glatt folk som tar mycket tid för relationer – på sitt ibland högljudda sätt. De har en livsglädje och klagar sällan – frågar du hur de mår svarar de som värst ”regular – okej”, ett svar som kan innebära att de inte har fått tillräckligt med mat den dagen… 

Jag får lära mig mycket av deras kultur, där saker som relationer och tid för samtal värdesätts högt. ​​De är fattiga materiellt sätt, men väldigt rika på andra sätt. 

​​Jag har tänkt mycket på de tankarna jag hade när jag satt hemma och såg fattigdom på TV och den önskan och längtan jag kände för att hjälpa den fattiga befolkningen. Jag har självklart samma längtan här på plats att hjälpa (om inte en starkare längtan) men det är förvånansvärt svårt att minnas de exakta tankarna jag hade hemma i soffan, vad jag tänkte och vad jag ville göra, nu när jag är på plats... Jag försöker dock minnas tankarna och kombinera dem med de kunskaperna jag får här om situationen och den hjälpen som behövs – en bild som målas upp sakta men säkert genom olika samtal.

​​Kulturen på ön är som tidigare nämnt väldigt öppen, på ett sätt. Det är naturligt att hälsa och fråga hur folket mår när man passerar. Man stannar till och pratar om ytliga och djupa saker. I väntrummen på kliniken är det inget konstigt att prata med varandra. För att ta kliniken som exempel är det dock långt ifrån alla som inleder samtal (kan iof ha att göra med att jag är utlänning, att de inte känner mig och därtill inte vet att om jag pratar spanska) och variationen är stor i hur lätt det går att konversera. Liksom i Sverige har alla olika personligheter och en del är mer sociala än andra, så balansen mellan vad som är personlighetsrelaterat och vad som är kulturrelaterat är något jag håller på att lära mig.  

Likes

Comments

Jag hade förmånen att bli upphämtad av Elisabeth, med man (Roberto) och barn (Rebecka– 5 (snart 6) år och Hanna – snart 4 år) i bil för att åka till hamnen. En väldigt fin och härlig familj.

Efter entimmes väntan på avgång för att sedan byta båt ”till sjöss”(men nära hamnen) när den första båten inte fungerade, kom vi iland på ön. Väl iland hjälpte en vänlig kille mig att transportera min resväska på motorcykel, och vi anlände till basen strax innan lunch. Denna dag hade jag ett möte med Erika där vi gick igenom hur allt fungerar här, vad planen är att jag ska göra samt redde ut ekonomi och betalningar. Utifrån det samtalet kan man sammanfatta mitt arbete (som det ser ut i nuläget) i följande punkter:

*Hospitalidad:
Detta handlar om att förbereda för och ta hand om de gäster som kommer på besök till basen för en eller några dagar. Arbetet innebär bland annat att förbereda något litet att äta när de kommer, städa deras rum,bädda deras sängar, visa dem runt etc. Vanligtvis är detta arbete mer omfattande då det brukar komma större grupper hit för att arbeta praktiskt i byn, och man då är ansvarig för dem under hela deras vistelse här. Under min tid här kommer vi dock inte ha några grupper och inte heller så många besökare så arbetet är därmed betydligt mindre. Utöver att passa upp på gästerna ska jag se till att det alltid finns toapapper och tvål, byta handdukar och ställa fram rena dricksglas vid dricksvattendunken. Jag ska fylla på dunkarna med filtrerat dricksvatten och se till att det alltid finns is i frysen. När jag är på basen och har möjlighet öppnar jag dörren för de som bultar och svarar i telefon om ingen är på kontoret. De dagar städerskan inte kommer (varannan dag) kommer jag även sopa gångarna. Jag har tvättansvar och kommer även ibland att hjälpa till i köket med de sista förberedelserna för luncherna.

*Los niños – barnen
Jag har ansvaret för torsdagssamlingarna med barnen (20-30 min samling där jag kommer dela något på något sätt samt utföra någon kreativ aktivitet och be med barnen).

*Kliniken
Finnas på plats ibland för att prata med patienterna och be för dessa. En tanke vi formade tillsammans var även att jag ev ska förbereda något pyssel för barnen som väntar på läkarbesöket. Ester nämnde även att jag kanske kommer kunna vara med på några av hennes patientmöten för att lära mig och assistera på något sätt – vi får se.

*Läxhjälp
Vi är just nu i kontakt med en organisation som kyrkan driver här, för att se om de har några barn/ungdomar som de hjälper som har behov av läxhjälp. Jag ska ev träffa dem nästa vecka.

*Gruppandakt + frukost
På onsdagarna kommer vi ha tillgång till en gitarr och jag kommer därmed leda lovsång på våra 15-30 min morgonsamlingar. Varje fredag turas vi även om att dela några tankar utifrån ett Bibelstycke.

Känslan efter samtalet var väldigt god. Det som kändes som mest utmanande var att schemat är så fritt - jag har verkligen själv ansvar för min tid här. Arbetet inkluderar några större planerade uppgifter men även flera löpande småuppgifter som det gäller att se och ta initiativ till att göra,något som jag hoppas att jag lär mig med tiden.

På torsdagskvällen var det även ”Cellula” - ”Husgrupp”, men denna torsdag var barnen med de vuxna.

Fredag:
Denna dag fick vi besök av tre personer från basen så jag fick vara med Erika och se hur de brukar förbereda något att dricka för dessa. Jag var även med Erika och lärde mig hur tvättmaskinen och vattnet fungerar här. Efter lite internetkrångel fick jag sedan tag på ett muffinsrecept vilket användes för att baka något till efterrätt till lunchen. Nytt recept, ”nya” råvaror och en ugn som tänds med gas, men det blev någon form av muffins iaf.

Denna månad är”Amor y amistad” - ”Kärlek och vänskap” här vilket innebär en tradition av att ha en hemlig vän som man ger en gåva varje dag under en vecka (varje dag har ett speciellt tema så som choklad/frukt etc. Den sista dagen delar man presenter tillsammans och man får reda på vem som varit ens hemliga vän. Föregående fredag (på Erikas födelsedag) hade vi – kvinnorna som jobbar på kliniken och missionen + någon mer vän från ön –lappdragning här, så till denna dag hade alla köpt en gåva till sin ”hemliga vän”. Uppgiften var att det skulle vara någon sötsak. I turordning delade vi sedan ut dessa presenter, där man, innan man avslöjade vem personen var, delade något om dennes egenskaper/karaktärsdag. En fin stund fylld med glädje som vi avslutade med att fika muffinsarna.

Ovan, överst, ser ni hela "tjej-gänget" och den andra bilden är på de två fantastiska kvinnorna som lagar himmelsk mat åt oss här på ön. 

​​På kvällen åkte sedan jag och Elisabet till en av stränderna här för ett kvällsdopp. Vi fick skjuts på varsin motorcykel dit där vi även besökte ett ”fort” som låg bredvid stranden, och promenerade sedan tillbaka. Där berättade hon att man vanligtvis inte ger så mycket gåvor här, utan att man istället ger kärlek genom tid och tjänster.

​​Jag och Erika fick sedan ett kort besök av två tjejer som jobbar i kyrkan/kyrkans organisation, som stannade till för att prata.  

Likes

Comments

​Under må – ons har jag befunnit mig på basen och förberett mig för avfärd mot ön (som sker på torsdag morgon). Jag har även haft förmånen att vara med på olika verkstäder/seminarium som de har här, när jag inte skickar mail/högskoleansökningar eller uppdaterar informationen här. Jag har fått erfara nya sätt att ära Gud på (bland annat genom olika konstformer) och fick även väldigt bra böneredskap och fokus av dagens lektion som leddes av Kristina och handlade om "Andlig krigsföring".

​​Jag är tacksam för tiden här på basen, för alla människor och kontakter jag får skapa, men ser även fram emot att börja arbetet på ön – även om jag vet att det kommer bli utmanande och nytt.

​​Denna kväll (onsdag) avslutades med att jag samlade tjejerna på rummet för att tacka dem för den här tiden, tacka dem för att ha tagit emot mig, delat saker med mig och välkomnat mig in i gemenskapen. Jag gav dem en symbolisk gåva (oreo-kex – fungerar i alla kulturer). Och där tanken var att jag skulle få uttrycka MIN tacksamhet till dem slutade det med att var och en delade uppmuntrande ord till mig. Det var väldigt fint och jag är just nu så tacksam till Gud för att min önskan och längtan om hur jag vill vara har kunnat lysa igenom, TROTS begränsning i språket.

Ps: Be gärna för den politiska situationen i Colombia. Freden som vi hör om på nyheterna är mer komplex och inte så bra som den först verkar. Så be gärna att Guds vilja ska få ske och om hans beskydd över detta land. 

 

Likes

Comments

Lördagen inleddes på ett riktigt bra sätt då jag fick möjlighet att skypa med familjen, inklusive mormor och morfar som var på plast i huset.Tack <3

Lördagen var sedan en fortsatt bra dag som bestod av många samtal om veckan på Bocachica och även om hur de har haft det här.

Jag skrev även min ”ansökan” till Bocachica på engelska och fick jobba med att inte skriva spanska ord – positiv utveckling även om det var negativt för engelskakvalitéen. Det är illa när man inser att man har använt ett spanskt ord (och tror att man har använt ett engelskt) först när man ser bokstaven: ñ i texten....

Jag hade sedan möjligheten att göra ärenden på stan med Monica och Louisa (däribland köpa ett Colombianskt SIM vilket är nödvändigt för att kunna ha kontakt med omvärlden på ön) och gav även en”fiollektion” till en av tjejerna här. Det var roligt då det verkligen inte var något som jag trodde skulle komma till användning här.

På kvällen var det ”Noche de talentos” - Dvs talangshow på vilket jag och Kristina spelade Äppelbo gånglåt tillsammans vilket var roligt. I början av showen blev jag även spontant tillfrågad om att spela till när några personer skulle klättra i tyger… Och präglad som jag är av kulturen här sa jag lika spontant ja… (5 min innan start...) Det gick väl verkligen sissodär men med tanke på noll förberedelse och ny fiol som blev omstämd så känns det ändå helt ok. Det var kul att spela iaf även om tonerna verkligen inte var de vackraste.

På söndagen besökte jag Monikas kyrka tillsammans med två andra tjejer, vilket var trevligt. Även denna församling var väldigt familjär och hade mycket värme (de t.o.m sjöng en välkomstsång för mig och en annan kvinna som var där för första gången). Något som de gör i många församlingar här är även att uppmärksamma de som har fyllt år i veckan. Dessa får komma fram, får förbön och församlingen sjunger för dem. Man tackar för att de har fått leva ytterligare ett år och ber för året som ligger framför. En tradition som ändå visar på församlingen som familj och även på en tacksamhet för livet.

Jag fick sedan möjligheten att snabbt hälsa på Diana och Markus, de som är ansvariga för basen här och just hemkomna från en jobbresa. Detta följdes av ett långt och djupt samtal med en av de tyska volontärerna. Ett samtal som var bra och viktigt och jag är tacksam för den grunden som jag har fått bygga hemma i tron och livet tack vare familj, kyrka och fantastiska vänner, för att ur detta kunna ge råd och stötta henne.

På kvällen gick sedan jag, Angie och Krista till centrum men middagen på ryggen för att möta upp Luisa. Vi hade sedan en mysig picknick på en mur och tog oss sedan hem med taxi, med Luisas cykel äventyrligt dinglande ur backluckan på denna….

(Tack Krista för de två bilderna ovan till hö). 

​​Kvällen fortsatte med roligt UNO-spel och sedan firande av vårt rums ledares födelsedag (en dag för tidigt).

​​På basen har också flera födelsedagar passerat och firandet av dessa består av sång, kramar och tid för att dela ord av uppmuntran/ord från Gud till födelsedagsbarnet. Firandet avslutas sedan med att man ber tillsammans för den som fyller år.Väldigt bra och fint firande måste jag säga.


Efter denna fullspäckade dag gick jag sedan för att sova.

Likes

Comments

Jag har nu, efter en vecka fylld av böner och nya lärdomar beslutat vid vilket ministerie jag ska vara under min tid här, Processen till beslutet var inte helt enkel men samtidigt väldigt viktig och jag känner att det är rätt och ser med förväntan fram emot vad Gud vill använda mig till på.... trumvirvel... Bocachica. Men för att ge hela historien tar vi oss tillbaka en vecka i tiden (obs varning för ett lååångt inlägg) :

På måndagen tog jag sällskap med Luisa i taxi för att åka till hamnen, varifrån min resa till ön Bocachica skulle börja. På hamnen mötte jag upp Ester (som jobbar som läkare på ön) och vi satte oss i båten som skulle ta oss ut (se bild). Turen tar ca 15 min och kostar 15 kr. Gällande kulturskillnader så går båtarna inte på schema utan de väntar med att åka tills dess att det är tillräckligt med folk (dvs minst 25 pers). Man kan dock lära sig vilka tider som folk brukar åka på och passa på att åka vid dessa för att slippa vänta.

Efter en liten promenad kom vi sedan fram till basen - en väldigt fridfull plats även om det alltid hörs musik från grannskapet (men man kan låtsas att man lever i en musikvideo). Befolkningen här har afrikanskt ursprung men talar spanska. Man bor tätt och i små hus och marken är täckt av sand. Det finns även en helt del lösspringande hundar och grisar som rotar runt i skräpen som ligger på marken.

Jag välkomnades med en väldigt god lunch och en fin lapp och kaka påmitt rum.

Det blev en väldigt lugn dag där jag, efter maten fick tid för att vila/packa in mig/läsa Bibeln. Jag och Erika (kvinnan som är ansvarig för basen på ön, samt jobbar som tandläkare på kliniken de har här) tog oss sedan runt på en promenad i området och jag fick även se kliniken för första gången, en plats där jag skulle till att spendera mycket tid framöver.

Atmosfären och kulturen på ön är väldigt öppen och familjär. Byn som jag är i har en befolkningsmängd på ca 2000 invånare men alla är bekanta med alla och på kvällarna sitter folket utanför sina hus och spelar spel och pratar. Man hälsar på alla man passerar och det är enkelt att starta samtal, och djupa sådana, bara när man passerar husen.

Under de kommande dagarna spenderade jag en hel del tid på kliniken. Det är ett arbete som, sedan en månad tillbaka, har blivit klart efter 15 års hårt jobb och böner. Här jobbar Ester (som läkare) måndag till fredag, samt en kvinna från Norge (Elisabeth) tre dagar i veckan. Erika jobbar två dagar i veckan som tandläkare på kliniken och utöver dem är det en kvinna som är ansvarig för utdelning av medicin samt några tjejer som jobbar i receptionen samt som "undersköterskor". Dessa tjejer har alla varit med i ett stöd-projekt som basen (på ön) har drivit under flera år, men som nu just kommer till sitt slut. Barnen har haft som faddrar som har stöttat dem ekonomiskt och i bön så att de har kunnat gå i skolan och fått mat. Förr har de även haft projekt igång som har gjort luncher till dessa barn, haft samlingar samt läxhjälp. Tjejerna som jag nämnde har gått igenom det här projektet och jobbar nu på kliniken -häftigt att se deras livsresa och hur projektet verkligen har fungerat.

Här ovan ser ni bilder på själva kliniken.

Min uppgift på kliniken var att prata med patienterna i väntrummet och att be för dem - utmanande men bra - och även att dela ut ett"utvärderingspapper" efter besöken. Trots att det fortfarande är svårt att be på spanska och dialekten här är svårare att förstå hade jag möjlighet och förmånen att prata med och be för majoriteten av patienterna. Enkla böner men jag hoppas och tror att de ser till hjärtat och jag är tacksam för vetskapen om att "värdet" på böner är oberoende av antalet ord man ber. En stor del av befolkningen på ön är inte kristna men de är ändå väldigt öppna och alla tackade ja till förbön.

Vanligtvis har de väldigt många patienter på kliniken, men just under denna vecka var det ovanligt få. Som exempel på detta varade mitt förstabesök på kliniken i 4 timmar i väntrummet men med ca. 4 patienter totalt - vilket innebar mycket väntan och tid för att tänka (och be!). Ni som känner mig vet att jag vanligtvis lever ett ganska fullspäckat liv, men många olika saker som jag gör vilket innebär att livet på ön blev en ganska stor kontrast. Trots detta gick det bra - tack vare bön och en inställning av att leva dag för dag här och att se vad Gud visar. Men jag satt mycket och tänkte på hur ofta vi vill känna oss behövda och GÖRA saker. Vi vill ha uppgifter men jag fick lära mig att vi alltid kan vara Jesus ljus. Det är alltid möjligt att be för platsen man är på, be för personerna man möter och dela saker med varandra. När jag satt där och tänkte och bad så såg jag även som en bild av en dörr och ett fönster som illustrerade dessa tankar: Det är lätt att vi alltid vill vara "dörren" - något som öppnas och stängs och som Gud använder praktiskt, och vi kan ofta värdera detta högre än att "bara vara ett fönster". Men för mig blev det tydligt att Gud talade om att det ibland är viktigt att vi är just "fönster". Ett fönster som bara "är" på en plats, men som Gud kan lysa genom. Och när hans ljus "bryts genom glaset"så delas de upp i olika färger. En uppdelning som blir individuell för varje person som är detta fönster och ett ljus och färger som man kan ge till andra människor där man är. För mig var det en ny lärdom att "bara vara"/be och finnas på en plats och låta hans ljus lysa genom mig. En lärdom som jag kommer bära med mig.

Det är alltid viktigt att skapa relationer med människor - något som även tar tid och kräver tålamod. Jag har en kärlek till folket här och det är fantastiskt att de är så öppna. Däremot känner jag att jag inte helt förstår kulturen, för även om alla är öppna så är det långt ifrån alla som inleder samtal. Precis som i Sverige är alla här individer och en del gillar att prata och andra inte så man vet aldrig vad som väntar när man inleder en konversation. Men jag ser fram emot att lära känna kulturen bättre och jag ger det tid - sakta men säkert kommer den kunskapen växa fram.


Utöver att vara på kliniken - så har jag sopat lite på gården och hjälpte även en tjej med hennes engelskläxa en morgon. Varje torsdag har de även en samling på basen dit det brukar komma både kristna och okristna personer och även många barn, där de lovsjunger tillsammans och någon delar något ur Bibeln (husgrupp/cellgrupp). Jag fick ansvar för barnens samling (20 min) som skedde samtidigt som de vuxna lyssnade på när någon delade något. Barnen fick dramatisera en bibelberättelse (Mose i vassen), vi lekte en lek och bad tillsammans och det kändes bra. Utöver dessa saker "vaktade" jag även huset - Det är nämligen viktigt att vi aldrig lämnar det själv, framförallt för att det alltid kommer förbi folk som frågar saker och liknande men även av säkerhetsskäl. I övrigt är dock området på ön väldigt säkert och jag kan under dagtid gå själv. Utöver det ovan så besökte jag även några äldre damer i grannhuset och fick även vara med på en av Esters undersökningar. Men mellan dessa tider så hade jag mycket tid för att tänka och inte "göra någonting". Tider som var annorlunda men som jag lärde mig att använda på olika sätt som att ta tid för att tänka, be och läsa Bibeln. Blev tydligt för mig att Gud visade att jag är här för att tjäna och inte att jobba (självklart kommer jag tjäna genom att arbeta med det är ändå en skillnad i ordvalet). Jag har även tänkt mycket på vad det handlar om att ödmjuka sig och att vara trogen i det lilla - om Gud vill att jag ska vara här och"bara" vänta på kliniken och be för patienter så är det det jag ska göra.

På kvällarna, efter middagen, så kollade vi ofta på nyheterna och samtalade och jag fick då reda på att Erika och Ester hade varit lite oroliga för att de just inte hade haft något "program" för mig. Det hela utmynnande i ett mycket bra samtal där jag fick möjlighet att berätta att; ja visst, vanligtvis lever jag ett annat liv men att jag hade en inställning här i att leva dag för dag. Att jag gärna ville hjälpa till med allt som de behöver men att jag även vet vikten av att ta tid för att skapa relationer, och att de inte skulle "krysta fram" uppgifter för uppgifternas skull. En av de svåra sakerna för mig den här veckan hade varit just att visa jag inte är "lat" utan gärna hjälper till, utan att få dem att känna sig stressade över att de ska ge mig uppgifter. Men efter det samtalet kändes balansen utredd vilket var skönt.


Efter två dagar satte Erika upp en tavla (den var nertagen pga regnet) där basens vision stod. En vision som var i princip IDENTISK med den visionen jag hade i Sverige, innan jag gjorde denna resa - något som blev väldigt starkt. Tidigare har de haft väldigt många projekt igång på ön och även om öns kultur är att "leva dag för dag" har livet på basen sett annorlunda ut med schema och jobb mellan måltiderna (mer europeiskt tänk). Det har varit mycket personal på plats och de har ofta tagit emot olika grupper som har kommit för att arbeta en vecka eller två i de olika projekten. Just nu är dock läget annorlunda då all "long-term-staff" efter flera års tjänande och av olika anledningar slutat sina uppdrag här för att gå in i andra uppdrag. Därmed är det bara Ester och Erika som är kvar på basen. De kan därför inte ta emot några fler grupper och har för tillfället i princip bara kliniken och "husgruppssamlingen" på torsdagar igång. Trots detta, och att jag inte visste vad min uppgift var eller skulle bli i en ev framtid här så kände jag ändå att hela veckan med alla dessa olika tankar var en vecka av förberedelse för att detta var platsen jag skulle vara på. Så även om det var fruktansvärt svårt så tog jag beslutet att det var där jag skulle vara INNAN jag visste vad jag skulle kunna jobba med. Det var ett beslut i bön där jag bad att Gud skulle visa mig vad jag skulle göra, och att jag var beredd att "tjäna i det lilla"


Jag pratade sedan samma dag med Erika, om hur mina tankar hade gått och hur jag tänkte om framtiden och det var ett samtal som gav mig en otrolig frid. Jag berättade att min högsta prioritet var att hjälpa till med det som de behövde mest men hon frågade mig även om det var något område som jag kände att jag skulle vilja arbeta inom. Vi ska bestämma allting på onsdag men pratade om att jag ev ska ha läxhjälp med några ungdomar då och då, hjälpa till med Hospitality i huset, kanske ha ansvar för barnen på cellgrupp-samlingen, kanske besöka de äldre samt att skapa kontakter och lära känna folket och kulturen i byn. Jag kommer vara där under alla vardagar och ibland även på helgerna då vi båda anser att det är viktigt för att lära känna folket på ön. Andra helger kommer jag däremot återvända till basen, för att träffa folket här, uppdatera och "fylla på" alla reserver. (Majoriteten av personerna här kommer däremot åka ut på "outreach" i två månader så de kommer jag tyvärr inte träffa på helgbesöken).


Livet på basen på ön består av fantastisk (!) mat, inget rinnande vatten samt otroligt mycket mygg (men myggmedlet hjälper fint). Under vardagarna är det denna kvinna - Loyda - eller en annan kvinna (som jag inte har träffat ännu), som lagar alla luncher medan vi fixar frukost och middag själva. Alla måltider har verkligen varit något extra vilket är en bonus jag inte hade väntat mig. Vi äter tre gånger om dagen (som på basen i Cartagena) och jag har klarat mig från magproblem om man bortser från lite diarée.

Varje morgon, efter frukost så har vi (jag, Erika och Ester) en halvtimmes gemensam andakt tillsammans där vi ber och läser ett bibelstycke utifrån vilket vi delar

saker med varandra. På fredagarna är det även någon som har ansvar för att förbereda något som denne delar och en annan dag är det mer fokus på bön.

N
ågrasaker som jag bär med mig från dessa samlingar är bla: Heb 3 därman kan läsa om skillnaden mellan Jesus och Mose - Att Jesus varGuds son och därmed hade andra privilegium än en tjänare.Parallellen Erika drog var vikten av att se oss själva som förstoch främst Guds barn och sedan hans tjänare (vi är både och mendet är intressant vilken skillnad det fokuset kan ge). SomGuds barn vill vi självklart även tjäna honom men det visar även på vikten av att vara med honom.

Man kan till exempel även se detta i det Jesus säger när han kallar sina lärjungar: "Kom och följ mig och jag ska lära er att fiska människor istället" - att det första i uppmaningen är att följa honom, att vara med honom och den ANDRA delen är uppdraget utåt, att evangelisera och berätta om honom.

På fredagen delade Ester några tankar om 5 Mos 8 som handlar om hur Gud leder genom olika tider och hur det formar vår karaktär. Genom detta kapitel förstår man Israels vandring genom öknen och det som hände och jag tror att Gud kan leda oss på samma sätt idag. Om man ser tillbaka på livet kan man se liknande perioder som det Israels folk fick gå igenom. Vikten av att inse att det är Gud vi lever av.

Man använder alltså vatten från blåa tunnor för att spola, tvätta händerna och duscha. Förvånansvärt enkelt och uppfriskande sätt att tvätta sig på faktiskt.

Jag inser att jag har glömt att presentera två medlemmar som huset på ön har: Labradoren Peibe och katten Leo.

På bilden ser ni fr vä: Erika, Ester och Elisabeth. Personerna som jag kommer ha förmånen att få arbeta med.

Värt att tillägga är att jag i princip inte kommer ha nättillgång på ön - jag kommer alltså fortfarande vara vid liv även om det tar 3 veckor innan ett meddelande på facebook får sitt svar.

Det var några tankar från veckan. På fredagen åkte jag sedan tillbaka till basen där det var väldigt gott att träffa alla igen. Under veckan hade jag känt en liten frustration över att inte förstå språket hela tiden (även om det verkligen är så mycket lättare nu) och började fundera på hur mycket jag brukade prata egentligen (i Sverige...) i och med att jag garanterat är tystare här, men frågan är hur mycket tystare... Men detta förändrades under helgen på basen där jag är glad och tacksam för att jag känner större frihet i språket och därmed även möjligheten att "vara mig själv" på ett annat sätt.

Likes

Comments