View tracker

Två gamla bilder från i somras. Fy sjutton vad jag saknar att kunna gå ut i t-shirt. Och att känna mig snygg, för den delen.

Hej hörni!

Hoppas ni mår bra. Jag har varit hemma hela dagen och filat på intervjuer som ska in på måndag. Var lite stressad där ett tag men nu ligger jag i fas, mer eller mindre.

Igår var jag ute och röjde, igen. Träffade Vega som jag inte sett på hundra år. Senast jag träffade henne var på SpyBar då jag var riktigt otrevlig, tror jag. Jag satt i fönstret i mitt kök igår och drack te och kikade ner på mina grannar när jag kom att tänka på hur bitchig jag var (allmänt, egentligen.) Skickade iväg ett sms till henne och så började vi snacka lite och sågs utanför Brillo efter att hon kilat omkring på en promenad helt ensam. Vi röjde ett tag på Taverna innan jag och Niklas drog hem till mig och åt chips och kollade på Skins.

Jag har bestämt mig för att bli en snäll och lugn person och som jag skrev i inlägget igår så måste jag börja om från början. Igen. Efter mitt allvarliga samtal med mig själv insåg jag vad problemet är - jag är så sjukt arg hela tiden. Jag är så innerligt förbannad och bitter över en del saker som jag aldrig kommer kunna ändra. Jag går liksom omkring och kokar och nu när jag sätter mig ner och tittar tillbaka så inser jag att det börjar bli ett problem. Jag måste sluta. Min inneboende ilska går ut över mig själv, framför allt, men också min omgivning som måste ta alla smällar. Det är inte rättvist. Det är faktiskt riktigt jävla shitty.

Så steg ett i min plan för att bli en lugnare person - make peace med dem jag varit arg på eller bråkat med. Vega är den första. Vad är det för trams jag har gått omkring och varit sur på, egentligen? Jag gillar ju Vega. Jag har alltid gillat Vega. Vi har askul tillsammans. Det var fan underbart att träffa henne igår, har saknat henne.

Jag känner mig som en gammal gumma som sitter och predikar om att vara snäll men helt seriöst, det finns inget bättre än snälla människor. Som bara rakt igenom är trevliga, fina och snälla. Jag vill bli en sådan person. Jag hoppas att jag är en sådan redan, men jag vill bli bättre. Förstår ni vad jag menar eller är allt det här bara rörigt för er?

Ikväll ska jag sätta mig och kolla på en fin film med min syrra (om hon kommer hem, vet inte var hon håller hus). Och snart åker jag iväg till Linköping för jobb, det ska bli skönt. Jag måste ha ett allvarligt samtal med mig själv om min personliga (mentala) balans. Återkommer när jag kommit fram till något. Vi hörs lite senare, puss!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Det absolut viktigaste rådet jag någonsin fått var från min före detta psykolog.

Vi satt i det lilla rummet till vänster om receptionen. På väggen hängde tavlor med olika motiv som jag antar borde verka lugnande. Färgerna var mjuka och formerna runda och behagliga. Jag brukade stirra misstroget på dem. Fast jag brukade i och för sig stirra misstroget på allting på den tiden.

Men den här gången satt jag inte och blängde på tavlorna. Jag tittade ner på mina händer som låg knäppta i knät. Hon satt mitt emot mig med sin bandspelare och sin lilla klocka, samt ett stort block som hon brukade låta vila i knät. Ibland skrev hon i det, men när hon gjorde det behöll hon alltid min ögonkontakt. Den här gången tittade hon på mig med en rynka i pannan.
"Vad är det?" frågade hon.
Jag hade svårt att möta hennes blick, på samma sätt som jag hade svårt att möta min egen blick i spegeln just då. Det hade gått så lång tid, jag hade klarat mig så länge, men så hade jag förstört allt. Igen.
"Jag gjorde det" mumlade jag och vände blicken ner i knät igen.
"Du gjorde vad?" frågade hon milt, trots att jag visste att hon förstod vad jag pratade om.
"Jag tog kokain" svarade jag, "Igen."
Hon nickade mjukt och väntade på att jag skulle fortsätta. Det dröjde inte länge innan orden forsade ur mig.
"Jag menade inte att det skulle hända" sa jag stressat, "det bara blev så. Jag vet inte varför. Jag var full och lite arg och kände att ingenting spelade någon roll. Och alla andra gjorde det också. Jag vet att jag borde använt pappret med alla anledningar till varför jag inte borde, men jag hade glömt det hemma och jag har inte hunnit skriva ner allt på mobilen och det bara blev så. Jag mådde så dåligt, direkt efter, jag lovar. Jag höll på att dö av ångest. Jag håller fortfarande på att dö av ångest."
Jag pausar för att hämta andan och sjunker ihop i fåtöljen. Jag är trött. Jag är så innerligt trött att det känns som om varje cell i kroppen håller på att kollapsa. Som jag har kämpat, mått dåligt, stått emot, gråtit, skrikit och hatat mig själv, hatat världen och hatat henne, hatat mina mediciner och allt runt omkring mig, så som jag slitits itu av ångest. Och så fuckar jag upp allting. För 40 minuters rus.
"Jag fattar inte hur jag kunde förstöra allt," fortsätter jag min monolog. "Jag är tillbaka på ruta ett."
"Man är aldrig tillbaka på ruta ett," svarade hon och jag tittade upp. Det kändes nästan som om hon var suddig eftersom jag tyckte mig se en dimma av ångest runt omkring mig, men det var bara inbillning. Hon lägger huvudet på sned och fortsätter;
"Man är aldrig tillbaka på ruta ett. Någonsin. Du börjar inte om från början, du fortsätter bara. Tror du att man helt plötsligt bara slutar med droger och aldrig tar det igen? Jag hade självklart förväntat mig att du skulle göra misstag. Man måste tillåta sig själv att hamna ur balans en sekund. Det betyder inte att det är okej, men att förlåta sig själv är det absolut viktigaste. Glöm inte att du kommit såhär långt. Bara för att du föll tillbaka betyder det inte att allt du kämpat för bara försvinner. Det finns fortfarande där. Du måste bara fortsätta med samma beslutsamhet."

Jag börjar om hela tiden. Varje dag, känns det som. Varje dag så vaknar jag upp och tänker att detta är dagen då jag ska vara produktiv, glad, lugnt, trevlig, vänlig, beslutsam, duktig, vacker och framgångsrik. Varje dag börjar jag om. Ibland går det mer än en dag innan jag måste börja om igen, men oftast vaknar jag varje morgon på "ruta ett". För jag är inte alltid trevlig. Jag är inte alltid produktiv. Jag är jag. Men jag jobbar på det.

Att börja om från början betyder inte att man är tillbaka på ruta ett. Man kommer alltid att fucka up. Alltid. Det finns inte en chans i världen att man slutar med en vana på en gång, bara sådär, och aldrig göra det igen. Eller okej, det är väl klart att det finns en chans, men den är jävligt liten.

Om man sysslar med självskadebeteende är detta det absolut viktigaste man måste komma ihåg. Oavsett om det är alkohol, droger, rakhyvlar, brännmärken, sex eller slagsmål (alla har sin grej) så kommer man falla tillbaka. Det är så himla viktigt att komma ihåg att förlåta sig själv. Du kanske har börjat på din väg tillbaka från ätstörningar, och du har gått en hel månad utan att väga dig, och så får du ett återfall och kräks upp allt du ätit under kvällen. Det är okej. Man får fucka up. Det man inte får göra är att sluta försöka.

Jag skriver detta eftersom det är det viktigaste jag någonsin kommer bära med mig. När jag klarat mig utan knark så länge, och ändå fuckade up, var jag nära på att bara skita i att berätta för psykologen och istället ge upp. Om jag tagit det en gång och var tillbaka till ruta ett kände jag att jag lika gärna kunde sluta försöka. Jag gjorde misstaget att tro att det kommer bli lika jobbigt att sluta igen, men så är det inte. De månader jag redan klarat av fanns i ryggmärgen och de skulle inte försvinna på grund av ett misstag. De var redan övervunna. Jag hade redan övervunnit det.

När man fuckar up måste man bara fortsätta. Bita ihop och komma ihåg att vara stolt över sig själv. Jag är det. Jag är helt sjukt stolt över att jag är så bra och så stark och så beslutsam, trots att jag också gör misstag ibland. Man ska aldrig låta misstagen definiera en. Hoppas ni förstår vad jag menar och att kommer ihåg det där lilla rådet nästa gång ni känner att ni bara vill ge upp. Det blir bättre, mina små fåglar. Puss på er

Likes

Comments

Häromdagen fick jag hem ett paket från Framkalla.com, innehållandes 20 stycken polaroidbilder! Fick ett erbjudande från dem för typ en vecka sedan och blev genast intresserad. Laddade ner appen på App Store (den heter Framkalla) och sedan laddade jag bara upp de bilder jag ville ha hem.

Valde att blanda lite mellan mina egna bilder och bilder jag gillade bara. Till exempel fick jag hem 3 bilder på Beyonce och ett fint citat som jag brukar säga till mig själv varje morgon när jag ska upp (rise and grind lil bitch). Det kändes typ viktigt att ha en liten plats med mina favoriter. Så nu när jag känner mig nere kan jag bara kasta en blick på Beyonce som är mitt i att säga meningen "who the fuck do you think i am" på bilden (från hennes musikvideo). Aeej älskar det. Och så har jag såklart bilder på mina fina vänner och min gud Amy.

Så här hänger de nu! Ordet "inspirationsvägg" måste ju vara det töntigaste någonsin men man kan väl inte komma ifrån att det är vad det är. Jag behöva liksom något jag kan kolla på för att minnas vad jag håller på med. För att hämta lite styrka helt enkelt. Därför är det ett urval av bilder på min kropp, som jag älskar, bilder på Paris, Megan, Carrie Bradshaw och Kate Moss. En liten bladning av lycka helt enkelt. Älskar det. Kika in på deras hemsida om ni vill göra detsamma! Puss

inlägget är i samarbete med framkalla.com

Likes

Comments

Hej hörni!

Sitter och sörplar på mitt te och gäspar framför skärmen. Lyckades ta mig upp i rimlig tid imorse, cred till mig! Har ätit lite ägg och mailat hysteriskt med Acast så att vi ska få en tid i studion, haha. Det löser sig.

Nu ska jag strax iväg och ta ut hundarna på en prommis, sedan har jag intervju med en patient klockan 14. Om ni inte förstått det ännu så jobbar jag med min styvfars företag. Jag intervjuar patienter och skriver artiklar till olika saker. Lite copywriting! För mig är det helt perfekt att få öva på dessa saker eftersom jag vill jobba med att skriva i framtiden. HÄR hittar ni hans hemsida.

Annars? Idag kommer min bästis hem från Båstad. Åh vad jag saknat henne, min finaste. Behöver henne i mitt liv annars havererar allt. Längtar så till att få träffa henne idag! Hon kommer hem klockan fyra så vi ses nog ganska direkt då, och ikväll ska vi dricka lite vin hos mig med några kompisar. Är så taggad, men har verkligen bestämt mig för att absolut inte vara bakis imorgon. KAN inte vara det. Mår så dåligt om jag går omkring med en baksmälla mitt i veckan. Bu.

Vad tyckte ni om veckans "tankar kring..."? Den var lite rolig, tyckte jag. Ni får verkligen komma ihåg att ta en del saker med en nypa salt, ok? Har redan skrivit ett utkast till nästa krönika som kommer upp nästa onsdag, då. Den är lite mer "allvarlig", typ. Men ibland tycker jag det är lite uppfriskande att inte läsa om samma gamla sorgliga grej, utan istället lägga till lite lättsamhet. Jag behöver definitivt lite mer lättsamhet i mitt liv. Behöver inte alla det i dagens samhälle? Jag läste någonstans att dagens ungdomar är mer hjärtekrossade än äldre generationer, eftersom vi har så överdrivna förväntningar på kärlek. Min mamma tyckte alltid att jag och mitt ex bråkade om så löjliga saker. Hon brukade himla med ögonen och påminna mig om att jag bara var arton.

Ja, ja. Snart kommer Niklas hit. Han har inte sovit på hela natten så ska försöka bädda ner honom i sängen men det lär han väl vägra. Hade tänkt att han skulle hänga hemma hos mig idag medan jag går ärenden eftersom jag inväntar ett bud från Caliente . Så jävla nice! Älskar deras drycker så är supertaggad. Hela konceptet ligger i att drycken ska ersätta alkohol (vilket är kul eftersom det första jag tänkte på var att den var perfekt för att blanda med tequila). Jag gillar idéen av att vara nykter men ändå dricka något som "känns" som en drink, om ni förstår vad jag menar? Tror det är nyttigt att försöka vänja sig av vid hela alkohol-hetsen redan som ung. Man kan faktiskt gå ut och vara nykter. Det är fullt möjligt. Även om jag själv aldrig gör det. Jaja, det ska bli spännande att få prova deras nya smak i alla fall. HÄR hittar ni deras hemsida. Min favorit är chili-ginger-lemon. Yum.

Hörni! Nu ska jag springa iväg och ta ut hundarna. Vi hörs lite senare! Puss

Likes

Comments

View tracker

Han glider med fingrarna över mina revben och borrar in näsan i mitt hår.
”Mmmm” säger han och andas, ”du luktar så GOTT!”
Jag frustar och hostar till för att dölja en fnissning. Han tittar upp och ler, förmodligen har han tolkat mitt hostande som en uppmuntrande gest.
”Gillar du det, baby?” säger han med hes röst och jag nickar övertygande medan han börjar massera mitt bröst. ”Jag har aldrig känt sådana fina bröst” mumlar han med kåt röst.
Då brister det. Jag sätter mig upp och gapskrattar med handen för munnen. Han sätter sig bredvid och tittar förvirrat på mig, vilket gör att jag börjar skratta ännu mer. Det bara bubblar ur mig.
”HAHAHAHAH” frustar jag, ”HAHAHAHA.”
Hans förvånade blick byts ut mot en skrämd uppsyn när han tittar på mig som om jag fått ett nervöst sammanbrott.
”Detta…” Jag skrattar och torkar tårarna ur ögonen, ”Nä, vet du, detta funkar inte.” Jag stiger upp från sängen och drar på mig närmaste tröja. ”Nu får du faktiskt gå”

En halvtimme senare sätter jag mig framför datorn och fnissar för mig själv. Varför vet jag inte. Det är bara något med sex som jag finner så oerhört löjligt. Om jag inte är med någon jag verkligen vill vara med blir det bara så himla…konstigt.
Typ, om man drar hem någon från krogen. Man träffar någon vid en bar och flirtar lite och så tar man en taxi hem tillsammans, och hånglar lite mysigt i baksätet (eller om man är som jag så går man förbi någon klockan 5 på morgonen utanför donken och ba hördu vill du ha sex eller) (inte sann historia) (?)
Och så kryper man ner bredvid varandra och helt plötsligt ska man liksom skala av sig helt och hållet och öppna upp sig (oups, inte meningen) för en främling. Vad är det för sjukt, egentligen? För att inte tala om att man sedan ska låtsas som om inget har hänt. Efter sexet, menar jag. Då stiger man liksom upp och pratar i helt normal ton.
”Vill du ha kaffe?”
”Ja, varför inte.”
”Jag har te också, om du vill”
”Kaffe blir bra, tack”
the fuck?

Till och med nu när jag sitter och skriver detta bubblar skrattet upp i mig. Där går man omkring hos en främling och pratar om kaffe som om man inte nyss hade haft nämnda främlings könsorgan i munnen.
Det är något helt knäppt med att helt plötsligt bara ligga med någon man inte känner. Det är så himla djuriskt, på något vis. Vi människor är ju ändå extremt mån om att trycka undan våra djuriska drifter och uppträda civiliserat i vått och torrt men sex med en främling är helt och hållet okej.

Nä, jag fattar faktiskt inte. Jag blir besviken 10/10 gånger när jag drar hem någon som åtminstone ser ut som om han kan gå ner på en tjej. Ibland kommer jag på mig själv med att stirra upp i taket och rita mönster med blicken medan han gör sin grej. Och vid såna tillfällen börjar jag nästan alltid skratta. Det är ju i och för sig delvis för att jag har väldigt svårt att komma, men också för att jag aldrig riktigt fattat grejen med sex. Jag är nog ganska asexuell. Visst, det är trevligt, men det är liksom inte FANTASTISKT. Förutom när jag hade sex när jag var kär. Men det går inte att jämföra.

Sedan tycker jag snoppar är helt hysteriskt märkliga. Jag har vant mig vid 2 snoppar i mitt liv men resten tycker jag är jävligt suspekta. De är så himla aggressiva när de pekar på en, liksom uppfordrande och argt, och vill att man ska göra något åt deras tillstånd (HAH! Gjorde det igen). Eller så är de hopsjunka små sköldpaddor som liksom gömmer sig i sitt skal och muttrar argt. De är hur som helst i högsta grad levande varelser som bör skiljas i mentalitetsväg från sin ägare (partner? kompanjon?). De lever sitt eget liv och många gånger kan en killes snopp ha en helt annan livsinställning än vad själva killen har. Killen i fråga kan vara hur gullig och mjuk som helst medan snoppen är en vresig gubbe som hötter med nävarna (….) och fräser åt en. Då måste man tygla varelsen och prata med den tills man kommer överens.
Snippor är däremot alltid ljuvliga. Som små blommor.

Ibland kan sex vara fint, som när man är kär. Då blir liksom varje beröring extra elektrisk och man kan slappna av. Och man behöver inte vara orolig att snoppen inte är trevlig, för man är redan överens.

Likes

Comments

inlägget innehåller adlinks

Vem fan har råd att shoppa nu? Jag läste någonstans att igår (måndags) var årets deppigaste dag, eftersom det är mörkt, kallt och ingen har pengar. Har seriöst 40 kr på kontot. MEN, om man ändå känner för att köpa något nytt och fint, så samlade jag (eller nelly.com gjorde egentligen jobbet. Men jag tipsar om deras tips) några favoriter från deras hemsida som inte kostar mer än 300 kr. Happy shopping era små trollungar.

1 HÄR // 2 HÄR // 3 HÄR

4 HÄR // 5 HÄR

Vad tycker ni?

Likes

Comments

Det är mörkt i mitt rum. Nästan kolsvart. Jag sitter på sängen med ryggen mot sänggaveln och tittar in i väggen.
Jag känner absolut ingenting.
Jag vet inte hur länge jag sitter där. Jag vet inte ens vad klockan är. Familjen åkte iväg någon gång på morgonen för att hälsa på kompisar uppe i de provensalska bergen och jag orkade inte ens röra mig så jag stannade kvar. Där hjärtat borde sitta finns bara ett stort tomrum. Eller egentligen kan det ju inte vara så stort. Hjärtat är relativt litet och omges av diafragman som i sin tur omges av revbenen. Men där jag borde känt en stickande smärta känner jag ingenting. Huvudet är helt tomt på tankar. Jag glider med handen över täcket och känner inte tyget. Vet att jag borde vara hungrig eftersom jag inte kan minnas senaste gången jag åt något men jag har inte ont i magen. Jag känner mig inte trött, ledsen, arg, glad, utmattad eller frustrerad. Jag känner absolut ingenting. Det är som om luften pressats ur mina lungor, som om jag tömts på blod och inälvor, och kvar finns bara ett skal med hud och långt, mellanblont hår. Jag finns inte längre. Jag finns inte längre.

Jag rullar över på sidan och somnar igen.

Likes

Comments

Dessa svar skrev jag när jag gick i skolan under 2014/15! Tänkte att ni kanske ville läsa lite om vad jag tyckte och tänkte om saker just då.

Hur mycket kostar det att åka till Paris så som du gör?

Åh okej, denna fråga är lite känslig. Tror att staten betalar skolpeng, ca 80-100.000, vilekt är det mesta av vad skolan här kostar. Sedan värdfamilj + mat ligger väl mellan 50-70.000 / termin? Tror jag i alla fall. Kan ha fel.

Är det allmänt dyrt i paris? (mat, dricka) osv

Väldigt dyrt. Min månadspeng försvinner på 10 dagar. Räkna med att du fikar/äter ute mer än i sverige, och allt är dyrare, så det blir naturligt att du måste lägga ner mer pengar. Enda som är billigt här är alkohol! Du kan köpa en flaska vin för 2€.

Vad skulle du rekommendera en att göra om man har en ganska liten budget och ska till paris med några kompisar över en helg och är 17 år?
Jag skulle rekommendera att ni hyr en lägenhet via airbnb för det är billigare och då har ni mer pengar över till shopping och så. Kolla in SAS ungdom, de brukar ha superbra priser på flygbiljetter. Sedan skulle jag säga att ni undviker turistfällor! Gå gärna och se eiffeltornet, men champ elysee är till exempel inte särskilt spännande. Promenera i Saint-Germain, ta en kaffe i Le Marais, shoppa i vintagebutiker... Kolla in montmarte också, det är ett nice och billigt område. Vad gäller barer rekommenderar jag Bastille, Republique eller oberkampf (områden).

Är skolan tuffare än hemma?

JA! Svenska skolan är jättetuff och svår, men eftersom vi är så få elever får du maximalt med hjälp och lärarna kan fokusera på just dig och din skolgång. Lärarna blir ju dessutom som "extraföräldrar" i och med att de är de enda svenska, trygga vuxna du kan vända dig till, så du får en god kontakt med dem. Skolan är svår, men du lär dig otroligt mycket och i och med den möjlighet till hjälp som du har så utvecklas man snabbt.

Hur jobbigt är det att bo i värdfamilj?

Självklart är ju drömmen att bo ensam haha. Friheten är inte fullständig och du måste respektera tider, måltider, föräldrarna osv. Men för mig är det en enorm trygghet att ändå ha någon man kan vända sig till. Speciellt eftersom jag hade väldigt tur med min värdfamilj som är chill med utetider och låter mig vara ifred när jag vill. Vi har en jättebra relation och jag gillar dem supermycket.

Har hört från vänner som bott i Paris att de ofta blir lite halvt trakasserade i tunnelbanan etc, händer det ofta?

Mentaliteten är klart annorlunda här. Man säger ju ofta att fransyskor ser så himla sura ut. Fattar varför, haha. Killar kommer ofta fram och vill ha ditt nummer, visslar åt sig, ropar efter dig.. Men om man bara ser lika sur ut som en fransyska låter de dig ofta vara ifred. Du ska absolut inte gå ut på natten ensam, no fucking way, men metron brukar ändå vara helt ok tycker jag.

Hur har du fixat med mobil osv?

Jag har tur som har en mamma med fransk bankkort, så jag kunde fixa abonnemang med internet. Annars hjälper skolan dig med sådant!

Vad är det absolut sjukaste som hänt i Paris?

Måste typ vara när jag och Linn var på väg in till stan med metro 1.. Det var precis efter Charlie Hebdo-attentaten och vi hade egentligen utegångsförbud, säkerhetsnivån var höjd till taket och det var militär överallt. Hur som, vi satt på tunnelbanan och pratade, när någon plötsligt ba "Är det där en väska?". Då ligger det alltså en militärryggsäck mitt i gången på tåget. Vid nästa station klev alla omedelbart av och sprang iväg för att ringa polisen. Det var en konstig stämning i luften, mådde nästan lite illa för att det var sådant allvar i sitationen. Det var liksom helt tyst, folk var rädda på allvar. I Sverige är det inte lika seriöst, tror jag, man hör ju saker hela tiden men det är inte ofta det är direkt fara. Men just då insåg jag verkligen att jag levde i en storstad och att jag mycket väl kunde ha blivit bortsprängd där och då. Det var lite sjukt.

Hur är stämningen i och mellan klasserna? Är man med alla eller är det grupperingar? Eller är alla bara allmänt sköna så de är kul att vara med alla?

Bra!! Jag älskar min klass. Visst är det grupperingar, som i alla skolor, men jag tror nog de flesta kommer överrens och tycker om varandra. Vi är som en enda stor klass eftersom vi är så få, så vi har lektioner tillsammans ganska ofta. Finns nästan ingen som jag inte kan tänka mig att umgås med!

När kommer du hem en fredag/lördag? Håller du (eller måste du hålla) utetiderna?(helg/vardag)
Oftast alldeles för sent haha. Men runt 3 kanske? Vi åker alltid taxi hem, och är nästan aldrig ensam. De flesta har utetid 1 men min värdfamilj litar på mig och är ganska chill så får vara hemma lite när jag vill så länge jag håller kontakten med dom.

Hur gör du med pengar när du är där?

Får månadpeng av min mor och så får jag försöka klara mig :')

Funderar på att söka till paris i sommar kan du säga vad som gick dej att verkligen bestämma dej för jsg tvekar lite

Sök för faaaaan. Jag visste att jag ville dra från sverige asap när jag var tretton, så det har aldrig varit så svårt beslut för mig. Det är ett helt annat liv, du förändras som människa, du träffar underbara människor... alltså jag kan skicka en powerpoint med anledningar om du vill men jag förstår inte varför någon tvekar överhuvudtaget

Hur går det med franskan? Vilket nivå var du på innan du for och vilken nivå är du på nu?

Min familj är mer eller mindre fransktalande, vi har hus i frankrike som jag brukade bo i på somrarna, och har gått i en fransk skola sedan jag var 5 så jag låg väl på en ganska basic franska när jag kom hit, men det utvecklas fruktansvärt fort jag och jag känner mig jättebekväm när jag pratar franska med fransmän. Läser franska steg 5 här om det var det du menade??

Finns det många trevliga och snygga killar i paris?

Hehe fransmän är lite speciella men du kan absolut hitta nice killar på klubbar eller barer

Och hur är det med franska tjejer? Känns som att dom ska vara hur dryga som helst hehe

Ja franska tjejer är ingenting att hänga i granen. Otrevliga för det mesta, enligt mig. Men ett tips: om du går på en fransk hemmafest eller hänger med franska människor, gå direkt och börja prata/lära känna tjejerna. Om du istället bondar med killarna först blir det lätt grupperingar. De är naturligt inställda på att du kommer vara jobbig och pinsam eftersom du inte är fransk. Okej, nu drar jag alla över en kam, så är det inte alltid. Fransyskor är bara lite svåra.

Hur fick du idéen att börja på svenska skolan i Paris?

Jag har alltid rest mycket när jag var yngre så jag har alltid haft något att jämföra med sverige, och jag kände bara att det var för litet för mig. Människorna, vädret, stockholm, allt är för jävla plant.

Likes

Comments

Fick en fråga från en läsare som undrade var man skulle bo i Paris om man ville ha mysiga kvarter i närheten SÅ tänkte tipsa lite om områden! Jag tycker man ska hyra en lägenhet på Airbnb om man åker dit, eftersom hotell är så himla dyrt.

Le Marais (Metro: Saint Paul): Dyrare ställe men underbart område! En stor favorit för mig. Här ligger de gamla (och nya) "judekvarteren". I kvarteret hittar du massor av vintage-butiker, falafelställen och mysiga caféer. Ta en promenad runt Place de Vosges och ät en dyr middag på "Chez Janou", som var mina föräldrars stammisställe när de bodde där. Om ni vill bo på hotell så kan ni boka in er på Hotel Bourg Tibourg, där ni får 15% rabatt på er bokning om ni uppger mitt namn. Besök gärna La Favorite och ta en kaffe, älskar det stället!

Montmartre (metro: Pigalle) : ÄLSKAR Montmartre. Här låg de gamla horkvarteren och än idag kantas gatorna av sex-shops och strippklubbar, men om du går upp mot Sacre Coeur så hittar du massor av mysiga caféer och restauranger. Jag älskar personligen Rue Des Abesses, trots att det är lite turistigt. Fortsätt på Rue des Abesses och sväng till höger när ni kommer till slutet av gatan så kommer ni till slut till Marcel där ni kan äta en grym brunch. (Om ni vill kan ni gå in till en sex-shop och be om "poppers" som är en laglig drog i Frankrike. Andas in vätskan genom nästan så blir du hög i ett par minuter haha. Det är helt och hållet ofarligt men smaka för guds skull inte på vätskan)

Saint German (metro: Saint-German-des-Pres) Detta område!!!! Åh. Kika gärna in på Café de Flore, som är ett av Paris äldsta och mest kända caféer där otaliga författare och filosofer hängt under sin tid. Men jag skulle inte rekommendera er att sätta er där. Det är extremt överprisat och turistigt. Gå istället förbi caféet och sväng vänster vid kyrkan. Om ni letar er in i gränderna där, och har kyrkan på höger sida om er, kommer ni plötsligt till det mysigaste kvarteret i Paris. Det var min mamma som visade mig det. Det är helt fantastiskt, ena sekunden går i omkring mellan betongväggar och i nästa öppnar sig en liten korsning med caféer, butiker och restauranger. Fortsätt på gatan och ät middag på La Palette, där du hittar fransk mat och franska bordsgrannar. Men kom i tid, för det brukar bli fullt ganska snabbt! Hyr en lägenhet en bit bort från de mysiga kvarteren så blir det inte lika dyrt.

Quartier Latin (metro: Saint-Michel): Här hittar du det välkända universitetet Sorbonne som ligger i närheten, och kvarteren runt omkring är hur mysiga som helst. Här är det svårt att ge några tips, men om ni utgår från metrostationen Saint-Michel så är det bara att promenera runt och hitta era favoritställen. I närheten ligger också Jardin du Luxembourg som är en välkänd park man kan promenera runt i, och Panthéon som ni måste se.

vänster: ett cafe på Rue des Abbesses.
höger: café Marcel

Likes

Comments