View tracker
View tracker

Hej hörni! Jag hoppas att allting är bra med er för det är det iallafall med mig. Idag tänkte jag tipsa och prata med er om en bok som jag läste för ett tag sedan och ska nu börja läsa de andra två böckerna som finns i samma "serie". Boken jag talar om heter "I kroppen min" och är "skriven" av Kristian Gidlund. Varför jag sätter situationstecken när jag skriver att den är "skriven" av honom är för att boken endast består av dagboksanteckningar och anteckningar från hans blogg. Jag fick först upp ögonen för Kristian när han medverkade i programmet "Jills veranda" som sändes på SVT. Kristian hade precis som Jill en stor kärlek till country musik och han bjöds därmed in till programet där han fick uppleva sin största dröm- att få åka till Nashville. Det blev hans sista resa i livet. Han hann inte ens se slutprodukten av programmet innan hann miste livet.

Här är en kort sammanfattning om vad boken handlar om från bokus hemsida:

"I mars 2011 fick Kristian Gidlund sin första cellgiftsbehandling mot den nyligen upptäckta magcancern. Han började skriva en blogg, "I kroppen min". Ett halvår senare såg det ut som om behandlingen hade lyckats. Men i augusti 2012 hade cancern kommit tillbaka och visade sig vara obotlig. De starkt berörande texterna i Kristians blogg blir nu bok."

Som ni säkert tror nu efter att läst sammanfattningen är att den här boken kommer få er att må dåligt och vara ledsna men sanningen är att den faktiskt stärkte mig. Det må låta helt vansinnigt men jag kan nästan säga att den här otroligt vackra boken förändrade mitt liv. Vartenda ord var och är ljuvligt att läsa. Det magiska språk som han använder sig av går nästan inte att förstå sig på. Och om jag grät? JA. Jag grät som jag aldrig gjort förut. Men bland alla dessa tårar fanns nästan inga sorg-tårar utan det var mest lycko-tårar. Jag blev lycklig och varm i hela hjärtat av att han fått mig att se livet från en så enastående vacker synvinkel. Visst, det är så otroligt svårt att greppa att en sådan fin person som Kristian var, blev tvungen att lämna det här livet för ett annat alldeles, alldeles för tidigt. Jag är helt säker på att han hade kunnat förändrat hela världen tack vare att han var så fin och den fantastiska synen han hade på andra medmänniskor och livet.

Men hur kan jag sitta här och säga att hans död gjort mig till en starkare person och gett mig mer lycka till livet? Jo, Kristian visste vad som skulle hända. Han visste att han var dödssjuk. Led han eller tyckte han synd om sig själv? NEJ. Hans enorma glädje till livet får mig att få rysningar över hela kroppen. Jag tänker leva mitt liv och känna samma glädje som han gjorde. Kristian är min förebild när det kommer till att verkligen ta vara på den tiden man får här på jorden. Han får mig att vilja ändra mig till någonting som är tusen gånger bättre. Jag vill leva vidare för hans skull, som han, jag vill hylla livet och dess upp och nedgångar.

Ta vara på detta fina, sköra liv som Kristian gjorde och kom ihåg att alltid ge dina medmänniskor respekt och en chans. Livet är faktiskt skörare än vad du tror så ta vara på det för man vet aldrig när det tas ifrån en. 

Med det här inlägget så vill jag uppmana er alla om att läsa den här boken. Gör det bara. Gör det för ert eget bästa, ni kommer inte ångra er angående detta. Men om ni verkligen vägrar läsa denna vackra bok, sök då åtminstone upp programmet han medverkade i och se det. 

Likes

Comments

View tracker

Jag har sån sjuk ångest över framtiden, precis som många andra också säkert har i min ålder. Jag vet liksom inte vad jag vill göra med livet. Jag går nu sista året i gymnasiet och tar studenten nu i sommar och det känns faktiskt mest skrämmande. Jag vet mycket väl att jag fortfarande är ung och har hela livet framför mig men det känns ändå jobbigt. Hela min gymnasietid har jag sagt att jag vägrar att börja plugga på direkten efter jag tagit studenten och att jag mer än gärna velat ta minst ett "ledigt" år där jag bara jobbar och reser. Men nu på senaste har jag börjat fundera på om jag kanske skulle börja plugga direkt istället. Det skulle liksom kännas skönt att ha det gjort och att komma in i pluggandet direkt och tänk sen när man pluggat klart vad skönt det kommer att kännas att kunna få ett "riktigt" jobb och att vara ute på arbetsmarknaden... Problemet är bara att jag inte vet vad jag vill plugga. Jag vet inte vad jag vill bli. Ena dagen vill jag bli det ena men nästa dag ändrar jag mig och vill bli någonting helt annat. Det är så sjukt svårt och jobbigt att veta redan nu hur man vill leva sitt liv. Men jag har altid trott att allting händer av en anledning så jag kommer förmodligen att söka några utbildningar och sen får jag helt enkelt se om jag kommer in eller inte. Om inte- var det helt enkelt inte menat att jag skulle börja plugga och då får jag lägga fokus på andra saker istället.


Någonting jag ska göra här i livet är iallafall att upptäcka världen. Det är verkligen ett måste! Här är två av mina favoritbilder som jag tog när jag var i Thailand för ett par månader sedan, kolla på första bilden hur fint vi bodde?!! Längtar verkligen tillbaka till värmen!

Likes

Comments

Denna textruta har stått blank ett tag på grund av att jag funderat och varit osäker på hur jag liksom ska börja. Vad och hur ska jag egentligen skriva? Jag gick till köket och gjorde mig en kopp kaffe och tänkte medan på hur mitt allra första inlägg skulle se ut men kom sedan på att det bästa jag kan göra är att bara vara mig själv och helt enkelt låta fingrarna glida över tangentbordet som att detta vore det mest naturliga i hela världen, vilket det egentligen är för mig eftersom att jag alltid älskat att skriva. Nej, nog om det nu. 

Några av er undrar säkert vem jag är och varför jag valde att starta denna blogg. Jag heter iallafall Olivia är 18 år och bor i Stockholm med min kära familj. Egentligen har jag inte så många intressen (låter som en skittråkig person) men jag älskar precis som alla andra att resa, vara med vänner och ha det allmänt kul helt enkelt. Efter sommaren ska jag börja i sista året i gymnasiet vilket är superspännande, dock har jag nu kommit på att jag inte gillar min skola och ska därför göra allt jag kan för att byta. Jag vet att många tycker att det är onödigt att göra det men jag tycker att man ska följa sig magkänsla. Det blir ALLTID bäst så! Jag startade denna blogg för att jag i perioder skrivit dagbok men jag kände att det blev lite jobbigt och därför tycker jag att en blogg är perfekt att ha eftersom att man kan gå tillbaka i arkivet och blicka tillbaka på roliga eller tråkiga saker man har gjort eller gått igenom. Detta kommer nog inte bli en slags modeblogg eftersom att jag själv inte är så super intresserad av det. Jag kommer nog mest att skriva om tankar, idéer, planer och andra saker som många andra tjejer har på huvudet i min ålder, vilket jag hoppas kommer att uppskattas. 

Jag hoppas att några av er iallafall kommer att trivas så får ni ha det så bra tills vi hörs igen!

Likes

Comments