Header


Hej, jag fick sommarlov i tisdags och då blev jag extremt sugen på att ta upp bloggen igen! Här kommer några tankar:

Många säger ofta att man inte (vad säger jag?! aldrig) ska tycka att man är speciell eller att man ens är någonting. Det tycker jag är helt fel. Det förstör bara folks självförtroende, speciellt när de är unga och utvecklas för fullt (såklart håller ju utvecklingen på hela livet men det kan vara ganska svårt i början också!). Jag förstår att en kanske inte vill ha en massa super-narcissistiska personer i samhället och att lärarna då lär oss att inte bli så, men enligt mig finns det faktiskt nyanser : en kan känna sig speciell (på ett positivt sätt) utan att behöva trycka ner andra! Det som jag tycker är synd, är att många inte förstår detta... Som till exempel mina lärare. I måndags fick vi skriva feedback på engelskan. Vi skulle skriva om vad vi tyckte om själva engelska-lektionerna och sedan om skolåret (inkluderande alla lektioner, lärare och administrativa saker). Eftersom det var anonymt, släppte jag loss mina tankar och åsikter och berättade just detta (ovanför). Jag var väldigt irriterad efter att vår lärare (som jag vanligtvis tycker är en fantastisk människa) hade sagt till oss att vi verkligen inte skulle tro att vi var någonting.

Jag pratade om detta med en del av mina vänner och vi bestämde oss för att inte lyssna på läraren och så diskuterade vi om vad som gjorde oss speciella.






Gör det du också, du som läser detta! Du behöver inte ens ha någon att diskutera detta med, du kan göra det alldeles själv. Sitt ner, ta ett papper och en penna, och börja reflektera (skriv ner) över vad som gör dig speciell. Du kanske hittar egenskaper som många har, och då är det nog så att kombinationen av alla dina egenskaper (och negativa punkter) är ovanlig och gör dig till någon.


KRAM.

Likes

Comments

Hallå där! Det var länge sedan, ledsen för det.

Här kommer en del bilder från min resa till Island och Färöarna. Jag vet, jag är väldigt sen med detta, men på grund av att det är skolårets slut, har jag behövt göra många saker. Som sagt, tar mitt första gymnasieår snart slut och jag tänker att jag skulle kunna skriva lite om hur det har känts, för det kan vara bra för folk som ska börja gymnasiet eller som kanske är intresserade av att veta hur gymnasiet i den fransktalande delen av Schweiz går till. Det är också skönt att "skriva av sig", om ni förstår vad jag menar! Vi får se! Slut med babblet om detta, nu ska jag komma till saken.

Min pappa och jag bestämde oss för att köra bil till Island. Det vi gjorde var att börja härifrån, i Schweiz, köra genom Tyskland och upp till Haderslev, i Danmark. Där gick vi en snabb tur i centrum, och sov över på ett väldigt trevligt Guesthouse. Där träffade vi många hästar, hundar och en familj Belgare, så vi fick prata lite franska!

På kvällen, innan vi skulle sova, åkte vi ungefär 10km för att komma till en liten hamn, där pappa trodde att han skulle få äta färsk fisk. Men restaurangen hade byggts om till en "italiensk" restaurang som absolut inte hade fisk på menyn. Det var inte den typiska italienska maten man hittar lite överallt, men jag tror att det var dansk-italiensk mat. Aja, ganska oklart var det, men väldigt gott! Efter det, ville jag väldigt gärna ta en liten promenad vi havet efter en så lång bildag. Jag var så glad att vara i Danmark, även om jag inte har någon speciell koppling till det.

Dagen efter åkte vi till Hirtshals och körde ombord på färjan. Vi brukar segla på somrarna och då är jag aldrig sjösjuk. Men på denna färja, var jag väldigt sjösjuk hela vägen. Det var iallafall tur att båten stannade på Färöarna på vägen till Island och tillbaka till Danmark. Båt resan var 3 dagar lång och det kändes som en oändlig resa.

Till slut kom vi fram och jag var extremt lycklig! Det sista jag tänker säga är att vi åkte runt nästan hela Island på nationalvägen (alltså n°1). Vi möttes av en snöstorm och efter den hade vi bara fint väder utom i Reykjavik. Där var det kallare än någonsin vilket var orsaken till att vi inte ville gå runt och explorera staden. Vi körde mellan 200 och 400km varje dag och bytte hotell/guesthouse/bed&breakfast varje natt. Jag låter bilderna berätta resten.

Likes

Comments

Ledsen för det som har hänt i Stockholm. Alla mina tankar går till er som drabbats av det. Stora kramar till er alla. Staden reagerade fint. Vackra, varma Stockholm.

Just nu sitter jag på en färja som ska ta mig till Island. Jag är så sjösjuk. Och det har jag varit i 2,5 dagar. Konstigt, eftersom jag aldrig har varit det förut när vi seglar på somrarna. Jag längtar tills jag kommer fram. Jag ska inte klaga mer än så, det är helt värt att må dåligt om det är för att komma till det landet som jag tror har de finaste utsikterna. Och dessutom har jag inget att klaga över, jag har det jättebra annars, inte som alla.

Snart är jag och min pappa framme och då blir det fint. Vi ska köra runt Island på 9 dagar och sedan ta färjan hem igen. Jag kan inte säga att jag är så sugen på att gå på båten igen i 3 dagar. Men vi får se hur allt går. Jag är helt säker på att jag kommer må så mycket bättre när jag kommer fram och att mitt humör kommer att bli på topp! Det kommer en stor del bilder snart.

Likes

Comments

Förlåt för att jag repeterar en del ord alldeles för många gånger, haha! Det blir lite stökigt men det är nog ganska likt mina tankar omkring detta ämne. Jag vet aldrig riktigt hur jag skall uttrycka mig på svenska, även om det är ett av mina två modersmål.


Hela min familj bor i Sverige (utom mina förädlar och mina syskon) utom en del av den som bor i Skottland. I den fransktalande delen av Schweiz, där jag är född och bor, pratar man som sagt franska. Därför är det mitt andra modersmål.

Jag går i skolan på franska. Det har alltid varit svårt att veta vilket språk som känns bäst. Det händer att folk frågar saker som : "Vilket språk är du mest bekväm med" eller "Vilket språk tycker du att du är bättre på". Just nu är mitt ända svar : "Jag vet inte, ibland är det svenska, ibland är det franska.". Jag är mycket mer utsatt för det franska språket, vilket gör att mitt ordförråd är mycket bredare.

Men ändå. Även om jag pratar det varje dag känns det inte som mitt språk. Det känns bara som ett studiespråk. Jag vill så gärna att jag skall vara mer bekväm när jag skriver på svenska.

Det är därför jag startade bloggandet.

Det är därför jag försöker läsa mer svenska böcker än franska. Även om det är ganska "tungt".

Det är därför jag följer en hel del svenska bloggar.

Det är därför jag väljer att hellre skriva brev till min familj (som pratar svenska och bor i Sverige) än att bara ringa.

Det är därför. För att jag vill vänja mig och bli bekväm. Jag vill förbättra mitt ordförråd.

Jag vill inte behöva tänka på vilket som känns bäst.


Allt detta sagt älskar jag ändå dessa språk. Jag tycker så mycket om att använda dem. Både oralt och skrivet. De är så vackra att höra och jag är så tacksam för den lycka jag fick. Jag fick möjligheten att kommunicera med tusentals människor !


Jag skulle vilja skriva ett inlägg med franska utryck och ord som jag tycker är fina. Om du har några idéer, skriv i kommentarerna! Det kommer nog snart.

Likes

Comments