Header

Aldrig har jag känt mig så komfortabel i en stad. Denna lilla resa till Berlin väckte så många tankar om spännande historier och även en del sorg. Jag fick cykla runt (nästan) överallt tack vare cykelbanorna och jag såg många unga personer som hade riktigt cool och intressant stil. Jag var så nöjd när jag var där men samtidigt fanns i min hjärna en tanke ; en rädsla, kanske för att jag inte ville att något skulle förstöra den känslan jag hade i Berlin.



Jag vet inte om det är på grund av att jag bor i ett land som nästan alltid har sagts vara neutralt i konflikter, men jag har aldrig sett en stad med så många klistermärken som delar en eller flera politiska åsikter. Det gjorde det intressant för mig att känna att människor hade lämnat spår efter sig genom att skriva på väggar eller med dessa klistermärken.



Blandningen av viktoriansk stil och östtysk arkitektur var stark på konstrast. Och även om de byggnaderna som fanns på den före detta kommunistiska sidan såg sorgliga ut, försökte min hjärna konstant romantisera allt jag såg. Ibland blev jag lite irriterad på mig själv för det, eftersom det förgångna varit så hemskt. Det kunde ha att göra med att jag sett ett flertal fina (men sorgliga) tyska filmer (i skolan) som utspelas i Berlin vid olika tidpunkter. Idag undrar jag vad de förespråkade eftersom jag såg dem när jag kanske inte hade förstått den politiska delen av dem så väl. Jag borde se dem igen och få reda på vad jag tycker om dem på riktigt!



Jag tänker inte säga mer, jag vill inte förstöra eller förändra känslan på ett annat sätt.



kram.

Likes

Comments

Hej på dig! Jag tänkte börja göra något jag såg på Agnes Anderssons blogg (här på Nouw) : inlägg som fylls av en sammanfattning av varje dag på en vecka! Jag tycker att det verkar roligt att göra och det får dessutom mig att göra något när jag har sommarlov och inte har många krav (om man inte räknar kraven jag ställer på mig själv, hehe).

(bilder jag har hittat på Instagram, tagna av Annika Berglund)


Måndag, 19 juni // Jag vaknade av att mamma ville att jag skulle hjälpa henne med hundarna, eftersom hon, hundarna och pappa skulle åka på ett hundklubbs-möte i Zürich. Detta betyder att jag skulle bli ensam hemma, vilket kan kännas mysigt i mina ögon. Då får jag lite "egentid" och kan göra något roligt utan att bli avbruten. Vad gjorde då lilla trötta jag? Jag hade verkligen ingen motivation och gick tillbaka till min säng och slötittade på videor och gick igenom det nyaste på sociala medier. Jag har även lyssnat på en hel del Silvana och Håkan. De senaste dagarna, har så många lagt ut magiska bilder och videor från Rullande Åska, där (bla) Veronica Maggio och Silvana gästade. De där videorna har gjort mig så emotionell på väldigt många sätt (tårar av sorg och av glädje). Jag hade verkligen velat vara med om detta, men jag kan tyvärr inte flyga till Sverige när som helst. Och så hade jag inte haft någon att gå med, eftersom jag knappt har vänner i Sverige, då de befinner sig i Schweiz och inte bryr sig om svensk musik alls (jag förstår, eftersom språket inte har någon koppling till dem). Hoppas verkligen att någon liknande konsert händer om några år, då jag kanske, och förhoppningsvis, kommer att ha flyttat till Sverige. Så på senaste tiden, har jag bara lyssnat på svensk musik (vilket jag ändå nästan alltid gör) och drömt mig "iväg". Nu är klockan 14:07 och jag borde gå och tvätta håret och komma igång med dagen. Jag brukar alltid gå upp så fort jag vaknar (om inte en timme efter) när jag har lov, men idag gick det bara inte. Jag hoppas att jag får igång någon form av motivation idag, annars kommer jag att känna ångesten krypa in i min hjärna och sen, hela min kropp. Det vill jag inte, så jag måste göra något, vad som helst, som till exempel fota, vattna husets växter och beställa Veronica Maggios merch (så kul :D ) !!!



Så har ni mig (med nytvättat hår), töntigt dansande till Silvana och fotande mig själv när jag ska gå och byta vatten till mina tre stackars blommor. Notera lilla pojken som stirrar på oss...


Tisdag, 20 juni // Jag tillbringade en del av min morgon i mitt rum, där jag gjorde matte och läste Maria Gripe's bok Agnes Cecilia. Denna bok har jag haft i flera år, men aldrig läst. Hittills är den ganska mysig att läsa, och väldigt lättläst. Vid lunchtiden skulle jag möta upp min bästa vän Valentina för att hon skulle klippa håret och ville inte gå dit ensam. Hon klippte säkert 20 centimeter men hon var väldigt nöjd efter, speciellt nu, när det är så varmt! Efter det gick jag hem från staden för att kunna ta bilder på staden jag bor i till min brevvän Maria, som bor i Ryssland. När vi båda hade kommit hem till våra respektive hem, bestämde vi oss helt spontant att vi skulle göra det vi brukar göra varje sommar, nämligen att sova över hos varandra.

Vi skar upp en melon i två och åt den med sked. Den var riktigt fräsch att äta i denna värme. På kvällen satt vi då med våra meloner i varsin hängmatta på terrassen och pratade. Hon har haft (som nästan alla andra som går klart högstadiet här i Schweiz, och då som jag förra året) stora tentor för att få komma ut ur nian, och nu är hon klar och det är nog ganska skönt att få koppla av lite.

Innan vi skulle sova, började vi se på tv-serien Dexter. I början var vi lite osäkra på om vi gillade den eller inte, men just nu är våra åsikter positiva.



Här får ni en ful bild på mig, men det gör inget, eftersom vi hade det trevligt!


Onsdag, 21 juni // Vi vaknade vid 7 och bestämde oss för att ta bussen till tennisklubben. När vi kom, var det tio minuter kvar tills tennisträningen skulle börja och då fans det skugga på vår plan. Men när vi väl skulle börja, var planen helt täckt av sol och vi var som mat som satt på en grill, trevligt! Det var SÅ varmt.

Vi kom hem från tennis och var så blöta, så vi duschade och sedan ville vi verkligen inte gå ut mer.

Sedan kom de 30 stressigaste minuterna i Valentinas liv, hahaha. Det var då hon absolut inte ville höra hemtelefonen ringa, eftersom det skulle kunna vara hennes lärare som ville säga att hon inte hade klarat sina tentor. Så vi satt och skakade för att om hon inte hade klarat tentorna, skulle hon behöva gå om nian. MEN TELEFONEN RINGDE INTE! HON KLARADE TENTORNA!

För att fira detta, gick vi på restaurang med våra föräldrar och syskon. Jag kände mig nästan som en stolt mamma, hehe.



Torsdag, 22 juni // Idag hämtades jag upp av Valentina och hennes pappa, för att vi skulle åka till IKEA och kanske. Vi tog oss snabbt dit och blev överraskade av att se att det var nästan helt tomt på folk. Det kändes skönt, eftersom vi alltid kommer dit när det är som mest människor där. Det brukar betyda köer överallt och familjer som tjafsar om vad de ska köpa och inte. Men inget sådant blev vi bjudna på idag!

Jag organiserar om min Kallax hylla och nu har de tagit fram "bitar" man kan lägga till. Jag kunde då köpa det jag behövde och Valentina och hennes pappa också! Innan vi skulle köra tillbaka till vår stad, bestämde vi oss för att stanna på möbelaffären "interio". Vi var alla så trötta och svettiga med den 38°C värmen att vi satte oss på närmsta fiket och drack en riktigt god och bubblig lemonad.

Nàr vi satt i bilen igen, och skulle köra hem, överraskade de mig med att de ville gå på restaurang med mig samma kväll. Så vi åkte i lugn och ro, men med många skratt och mycket prat, till "La Luigia", som restaurangen heter! Vi åt pizza, som sägs vara den godaste i staden.


Fredag, 23 juni // Klockan är 11 och jag har precis kommit hem från tennisträningen. Om jag kommer hem så sent, är det på grund av att de jag tränar med och jag bestämde oss för att ha en liten middag på tennisklubbens restaurang. God mat!

Innan detta, fick jag besök av min granne, Emilie. Jag träffar henne väldigt sällan, nu när jag har slutat dansa. Äntligen fick jag se henne igen. Vi badade och fikade. Vi hade det bra, fast vi var väldigt trötta (både fysiskt och mentalt) och jag tror att vi förstod varandra. För det borde riktiga vänner faktiskt göra.



Här har ni en liten flicka (jag) som är fascinerad av allt ljus kan göra. Och i mitten, samma lilla flicka som reflekterar över varför hon plötsligt har stannat framför mjölken, när hon inte gillar det.


Lördag, 24 juni // Jag blev alldeles förskräckt när jag öppnade ögonen och såg att klockan var 11:47. Jag blir alltid så irriterad på mig själv när jag vaknar sent. Det känns alltid som om hela dagen redan hade försvunnit samtidigt som jag låg och sov.

Jag lyckades ändå tycka att min dag hade varit produktiv, genom att packa klart för sverige-resan och att göra ordna alla mina matte dokument från i år. Allt är nu klart och när jag har skrivit klart dagens linjer, ska jag svara min ryska brevvän som jag har precis fått svar från!


Söndag, 25 juni // Klockan är 07:01 när jag vaknar och jag kommer ihåg att mitt i natten, hörde jag regndroppar falla ner mot taket. Då slänger jag mig upp för att äntligen kunna vädra mitt rum på riktigt efter flera veckors hetta utomhus (och inomhus). Jag öppnar persiennerna och känner den friska luften komma in. Jag blir så glad. Jag har sovit gott, eftersom jag inte svettades så mycket som vi alla (antar jag) här i Schweiz har gjort de senaste dagarna. En har inte kunnat somna inna klockan 3 på morgonen varje natt. Men inatt sov hel min familj gott. Antagligen för att vi hörde regnet och visste att det skulle bli mindre varmt dagen efter. Tydligen ska det regna hela veckan som börjar imorgon. Det ska bli så bra! Jag älskar verkligen regniga dagar. De är ganska (väldigt!!!!) mysiga. De dagarna, har jag alltid fönstret öppet, för att jag älskar ljudet och "lukten". Jag gillar att sitta på min säng och göra det jag har att göra med en filt. MEN, mina tår ska sticka ut!! Då blir det en alldeles perfekt temperatur.


KRAM.


Likes

Comments


Hej, jag fick sommarlov i tisdags och då blev jag extremt sugen på att ta upp bloggen igen! Här kommer några tankar:

Många säger ofta att man inte (vad säger jag?! aldrig) ska tycka att man är speciell eller att man ens är någonting. Det tycker jag är helt fel. Det förstör bara folks självförtroende, speciellt när de är unga och utvecklas för fullt (såklart håller ju utvecklingen på hela livet men det kan vara ganska svårt i början också!). Jag förstår att en kanske inte vill ha en massa super-narcissistiska personer i samhället och att lärarna då lär oss att inte bli så, men enligt mig finns det faktiskt nyanser : en kan känna sig speciell (på ett positivt sätt) utan att behöva trycka ner andra! Det som jag tycker är synd, är att många inte förstår detta... Som till exempel mina lärare. I måndags fick vi skriva feedback på engelskan. Vi skulle skriva om vad vi tyckte om själva engelska-lektionerna och sedan om skolåret (inkluderande alla lektioner, lärare och administrativa saker). Eftersom det var anonymt, släppte jag loss mina tankar och åsikter och berättade just detta (ovanför). Jag var väldigt irriterad efter att vår lärare (som jag vanligtvis tycker är en fantastisk människa) hade sagt till oss att vi verkligen inte skulle tro att vi var någonting.

Jag pratade om detta med en del av mina vänner och vi bestämde oss för att inte lyssna på läraren och så diskuterade vi om vad som gjorde oss speciella.






Gör det du också, du som läser detta! Du behöver inte ens ha någon att diskutera detta med, du kan göra det alldeles själv. Sitt ner, ta ett papper och en penna, och börja reflektera (skriv ner) över vad som gör dig speciell. Du kanske hittar egenskaper som många har, och då är det nog så att kombinationen av alla dina egenskaper (och negativa punkter) är ovanlig och gör dig till någon.


KRAM.

Likes

Comments

Hallå där! Det var länge sedan, ledsen för det.

Här kommer en del bilder från min resa till Island och Färöarna. Jag vet, jag är väldigt sen med detta, men på grund av att det är skolårets slut, har jag behövt göra många saker. Som sagt, tar mitt första gymnasieår snart slut och jag tänker att jag skulle kunna skriva lite om hur det har känts, för det kan vara bra för folk som ska börja gymnasiet eller som kanske är intresserade av att veta hur gymnasiet i den fransktalande delen av Schweiz går till. Det är också skönt att "skriva av sig", om ni förstår vad jag menar! Vi får se! Slut med babblet om detta, nu ska jag komma till saken.

Min pappa och jag bestämde oss för att köra bil till Island. Det vi gjorde var att börja härifrån, i Schweiz, köra genom Tyskland och upp till Haderslev, i Danmark. Där gick vi en snabb tur i centrum, och sov över på ett väldigt trevligt Guesthouse. Där träffade vi många hästar, hundar och en familj Belgare, så vi fick prata lite franska!

På kvällen, innan vi skulle sova, åkte vi ungefär 10km för att komma till en liten hamn, där pappa trodde att han skulle få äta färsk fisk. Men restaurangen hade byggts om till en "italiensk" restaurang som absolut inte hade fisk på menyn. Det var inte den typiska italienska maten man hittar lite överallt, men jag tror att det var dansk-italiensk mat. Aja, ganska oklart var det, men väldigt gott! Efter det, ville jag väldigt gärna ta en liten promenad vi havet efter en så lång bildag. Jag var så glad att vara i Danmark, även om jag inte har någon speciell koppling till det.

Dagen efter åkte vi till Hirtshals och körde ombord på färjan. Vi brukar segla på somrarna och då är jag aldrig sjösjuk. Men på denna färja, var jag väldigt sjösjuk hela vägen. Det var iallafall tur att båten stannade på Färöarna på vägen till Island och tillbaka till Danmark. Båt resan var 3 dagar lång och det kändes som en oändlig resa.

Till slut kom vi fram och jag var extremt lycklig! Det sista jag tänker säga är att vi åkte runt nästan hela Island på nationalvägen (alltså n°1). Vi möttes av en snöstorm och efter den hade vi bara fint väder utom i Reykjavik. Där var det kallare än någonsin vilket var orsaken till att vi inte ville gå runt och explorera staden. Vi körde mellan 200 och 400km varje dag och bytte hotell/guesthouse/bed&breakfast varje natt. Jag låter bilderna berätta resten.

Likes

Comments

Ledsen för det som har hänt i Stockholm. Alla mina tankar går till er som drabbats av det. Stora kramar till er alla. Staden reagerade fint. Vackra, varma Stockholm.

Just nu sitter jag på en färja som ska ta mig till Island. Jag är så sjösjuk. Och det har jag varit i 2,5 dagar. Konstigt, eftersom jag aldrig har varit det förut när vi seglar på somrarna. Jag längtar tills jag kommer fram. Jag ska inte klaga mer än så, det är helt värt att må dåligt om det är för att komma till det landet som jag tror har de finaste utsikterna. Och dessutom har jag inget att klaga över, jag har det jättebra annars, inte som alla.

Snart är jag och min pappa framme och då blir det fint. Vi ska köra runt Island på 9 dagar och sedan ta färjan hem igen. Jag kan inte säga att jag är så sugen på att gå på båten igen i 3 dagar. Men vi får se hur allt går. Jag är helt säker på att jag kommer må så mycket bättre när jag kommer fram och att mitt humör kommer att bli på topp! Det kommer en stor del bilder snart.

Likes

Comments