Jaa ni... Hur blir man egentligen en del av sin värdfamilj? En väldigt individuell fråga, det är så sjukt olika för alla hur man har det i sina värdfamiljer och hur de är mot dig. Vissa kan vara väldigt stränga eller konservativa, (såklart fortfarande snälla) men det kanske inte är det man är van vid hemma i Sverige. Andra är väldigt laid-back och kanske lite mer som du har det i Sverige. I Sverige kan man generellt sätt ta sig överallt själv och måste inte hela tiden förlita sig på andra för att ta sig till ställen och dina föräldrar kan ju lita på dig mer eftersom att de verkligen känner dig. Men här är det ju en ny familj, nya (värd)föräldrar och syskon. Det kan vara svårt och enkelt att komma in i en familj. Jag rekommenderar att fråga mycket frågor, försöka få dom att ta med dig på saker och visa upp deras stat, berätta om din egen kultur och var ÖPPEN. Jag har inte vart tillräckligt öppen med min värdsyster och det har gått rätt så långsamt för oss att connecta med varandra, vilket är synd, Man har ju begränsad tid här och det hade varit kul att vara nära med varandra under hela tiden. Jag har lovat mig själv att försöka mer och jag hoppas verkligen att vi kan komma närmre varandra, jag saknar verkligen att ha en syster som jag är nära med i huset.

summan av kardemumman: VAR ÖPPEN!!!


Vidare till julklappar till sin värdfamilj.... Min familj hemma sa att de ville vara med och bidra med detta och att jag skulle försöka köpa något personligt till alla. Till min värdsyster köpte jag en kudde med ett peace-tecken på och lampor som man kan hänga upp på väggen. Man får en hippie-vibe ifrån henne och tänker att det kommer passa. Till min värdmamma köpte jag en liten ögonskuggspalett som jag hoppas att hon kommer tycka om. Har inte köpt något till min värdbror eller värdpappa än, men det får bli något personligt, litet. Det är svårt, jag har ju bara bott hos dom i lite över fyra månader och det är ju väldigt svårt att köpa presenter till människor man inte känner så superbra..


Nu måste jag sova, gonatt <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

För 138 dagar sen. Då lämnade jag min familj.

Om 102 dagar. Då får jag träffa min familj igen.

Jag har gått utan min familj i över fyra månader. Det är det längsta jag har varit borta ifrån de tre finaste människorna jag vet. Det är så galet mycket jag saknar, många små vardagssaker. KRAMAR, vilket jag är i stort behov av. Saknar fotbollen med pappa, att gå ner och vara en jobbig lillasyster hos min äldre syster och att laga mat med mamma. Saknar att äta middag med dom och prata om våra dagar. Det är så otroligt många småsaker som man verkligen tar för givet och när man kommer hit är det på ett helt annat sätt.

Men om ungefär tre månader så får jag träffa dom igen. Jag kommer nästan vara nervös när jag ska träffa dom, inte för att det är konstigt att träffa sin familj men bara grejen att jag inte sett dom på så himla länge är så annorlunda, såklart. Jag valde detta ämnet som en lucka för att jag kände att jag behövde skriva av mig lite om detta, typ hur det kommer vara på flygplatsen och så. Dagarna innan kommer jag vara så galet taggad och glad och på själva dagen kommer jag ju känna mig så konstig antagligen. Vi kommer åka till flygplatsen och ta oss till stället där man möter upp människor och jag kommer antagligen vara ett nervöst skakande vrak. För att ta sig till stället där folk kan möta upp en så måste man åka en slags tunnelbana från en terminal till bagagebanden och så är det en rulltrappa upp till stället där man möts upp. När man väl kommer upp där så finns det ett stängsel emellan och när jag kom upp och mötte min värdfamilj blev det lite konstigt typ, jag ba 'hej!11!!'' och sen var jag tvungen att gå runt och jag ba ehhhh hjälp stelt. Jag kommer ju vilja hoppa på min familj så tänker att jag måste stå vid slutändan av stängslet så det inte finns några hinder.

Jag känner rent spontant att jag kommer att skrika och folk kommer att tro att jag är döende. Sen kommer jag hoppa på dom och gråta och gråta och gråta och sen inte vilja släppa taget om dom på hela dagen. Har redan bestämt att min syster ska sova uppe i mitt rum i de dagar vi ska vara kvar här.

Ja shit jag behövde verkligen ventilera detta hahah. Är i alla fall väldigt taggad på att få visa dom hur jag har bott i åtta månader och mitt liv här.

Hadee gött haj

Likes

Comments

Jag blir ju irriterad på mig själv att jag väljer ämnen som man ska skriva mycket och måste tänka efter på.... I och för sig hade det inte vart något problem om jag hade skrivit ett inlägg om dagen så det är ju helt och hållet mitt fel.

I alla fall, när man kommer hit är det en väääldans massa saker som är väldigt annorlunda och i EF's handbok som man fick så stod det att det kan vara svårt att hantera kulturkrock. Jag känner dock att jag åkte hit för att just få uppleva en ny kultur och allt som är annorlunda är roligt och intressant. Folk som väljer att åka på utbytesår är ju generellt sätt öppna människor och borde kunna ta in saker relativt enkelt, vilket jag har gjort ganska bra känner jag. Visst är saker väldigt annorlunda här och jag ställer massor av frågor till folk hela tiden, men jag tycker ju samtidigt att det är intressantast få veta och lära sig kulturen här.

sorry fam det blev kort igen hihi

Likes

Comments

VÄLDIGT!

Min familj kommer ju obviously inte vara där vilket är den största och jobbigaste skillnaden. Har aldrig vart största fanet av Kalle Anka men det är ju ändå en tradition och programmet är ju alltid på. Ska gå upp klockan 07:00 den 24:e och facetima så jag kan se en liten stund och sen snacka med familjen också, så vi får fira lite jul tillsammans.

Sen så firar man ju den 25:e här istället för den 24:e och man öppnar paket på morgonen den 25:e. Vi snackade lite förut om julen, för mina päron skickade ett paket som hade en liten bok med ''Swedish Christmas'' traditioner och sånt i. Min värdfamilj visste inte vad annandag jul var, eller ''Boxing Day'' som det heter på engelska. De hade hört det innan men inte riktigt vetat vad det var. Berättade iallafall att min släkt brukar ha en stor släktträff den dagen och att det är en dag man får ledigt.

Nu hamnade jag efter med inläggen igen så detta får bli ett lite kortare inlägg <3

Likes

Comments

Först och främst: INGEN LUCIA???

Nä men idag så tog jag med mina kompisar hem så fick de smaka på lussebullar och pepparkakor så lite Luciafirande blev det ju ändå hihi. En av dom smakade på lite prima Kalles kaviar och hatade det såklart. Det är verkligen så roligt att se deras reaktioner hahaha.

Men i alla fall. Vidare till ämnet ----->

Skolan - Skolan är verkligen superannorlunda här. Man väljer ju sina egna klasser, alla har exakt samma schema och börjar och slutar samtidigt.

Transportation - Man kan inte ta sig NÅGONSTANS själv!! Jag hatar verkligen att alltid behöva fråga om skjuts, känner mig som jobbigaste människan hela tiden. Hemma frågar jag om skjuts om jag är SUPERstressad till tåget på morgonen, när jag började 06:00 på jobbet så jag kunde få sova lite längre och det är typ det. Grejen här är ju att allt ligger ganska långt bort och det finns inte bussar eller liknande, så man måste ju åka bil. Fotbollsträningarna var 10 till 15 minuter bort varje gång. Skolan ligger intå så långt bort, det är bara knappt 15 minuter att gå men det är enda undantaget för mig.

Sport - Här spelas det amerikansk fotboll, baseball och basket. De är de tre största sporterna i USA. I Sverige har man inte ens amerikansk fotboll. Vi spelar vanlig, vettig, fin, bra fotboll, som även heter football på engelska och inte ''soccer''. Jag gillar verkligen inte det ordet hahaha det stör mig fett mycket

Starbucks - Finns ÖVERALLT. I matbutiker, på target, varje hörn när man är i stan, drive-through's här i Highlands Ranch och oj oj oj.

Food in stores - I nästan varenda butik man går in i finns det en ganska stor matsektion vid kassan. Man kan köpa mat och dricka överallt, snacks snacks snacks!!

Pengar för skolan - Hade inte klagat på lite CSN här. Istället måste man betala för att gå i skolan?? Jag behöver inte det på min High School men det finns ju privatskolor i High School och sen kostar college så fett mycket, det är verkligen galet.

Skolsport - Halva året spenderas med sin klubb och andra halvan med skolan. Så är det här och det är väldigt kul att det är så. Jag är taggad och nervös inför fotbollen, hoppas verkligen att jag får spela med varsity-laget i vår. Jag ska kämpa arslet av mig för att komma med i ett bra lag och hoppas att jag får spela! TAGGISH

Likes

Comments

Idag är det den tolfte december och jag har varit i USA (inklusive New York) i 133 dagar. Det är en väldigt lång tid att vara borta ifrån människorna man har vuxit upp med och jag kan inte riktigt förstå att det faktiskt har gått så lång tid. Som jag skrivit i tidigare inlägg så har man mycket upp och nedgångar och det är väldigt individuellt hur man vill hantera sin hemlängtan. EF har sagt väldigt mycket att det bara blir värre att ringa hem och att man ska försöka göra saker med sin värdfamilj och inte tänka på Sverige (eller sitt hemland) så mycket men jag har märkt att man får bestämma helt själv vad som passar. I början, typ andra dagen hos värdfamiljen var jag så himla ledsen, allt var ovant, huset luktade konstigt, saknade Sverige såå väldigt jättemycket och jag var verkligen tvungen att ringa hem och det kändes så mycket bättre att få se min familj och prata med dom. Efter det samtalet kunde jag fortsätta min dag och ha det bra med min värdfamilj istället för att gå och vara nere hela dagen.

Saknar mitt Göteborg så mycket och våra fina bussar, tåg och spårvagnar så man kan ta sig till ställen själv utan att behöva en bil. :(

Ibland kommer hemlängtan när man ser en snapchat från några därhemma, ibland får man det när man ska sova på kvällen och ofta kan det komma lite närsomhelst. Det är ju mest när jag känner mig ensam och då vill jag bara hem till ett ställe där jag vet att jag har hur mycket kärlek som helst runt mig.

Basically det som alla säger om man inte vill tänka på sitt hemland: Ibland kan det hjälpa att gå och träna, gå ut med hundarna (eller promenad), försöka träffa en kompis, gör någonting med din värdfamilj och försök stanna utanför ditt rum. Tänk på annat än hemma och människorna. Vet att det är jobbigt, tro mig. Jag vet.

Om jag tänker för mycket på min familj en helt vanlig dag så blir jag så ledsen, jag har verkligen märkt hur galet mycket min familj betyder för mig här.

Likes

Comments

Något som är både viktigt och roligt när man bor hos en värdfamilj är ju att ta med sig en bit av sin egen kultur till dem. Jag tycker jag har varit rätt så duktig på det än så länge. Vi har ätit köttbullar ifrån IKEA, ''firat'' både kladdkakan och kanelbullens dag och nu står det verkligen helt still i mitt huvud så kan inte komma på en enda sak till, kul tjej!

Men som jag skrev i förra inlägget så har vi åkt till IKEA, vi snackar om hur vi gör saker i Sverige och skillnader mellan länderna. EF skickade ett kortspel som vi har tänkt göra om ämnen att snacka om, typ traditioner och så vidare.

Jag lär min värdfamilj och kompisar svenska ord och fraser, min värdbror har blivit bra på att säga '' Håll käften'' hahah. En gång bad han mig läsa upp en av mina uppsatser på svenska som jag skrivit och han fattade cirka nada. Den 13:onde ska jag ta med mina kompisar hem på lunchen så vi kan käka lussebullar och pepparkakor, det är ju ändå lucia hahah.

Detta inlägget blev kort och väldigt outvecklat nu, men försök ta med dig och dela med dig din egen kultur så mycket som möjligt! folk är intresserade och vill veta!

Likes

Comments

Idag hade vi ett långt julbak som tog ett par timmar på morgonen. Jag gick upp runt 07:40 och så åkte vi och handlade massor av baksaker. De hade ingen mald saffran, men de hade det i strån typ så jag fick använda det istället och det funkade helt okej.

Jag bakade alltså lussebullar, använde mig av ett recept från typ ica. Sen gjorde jag även ett familjerecept vi har på pepparkakor. De andra gjorde mandelbars, ungefär som syltgrottor, jordnötssmörkakor med Hershey's kisses i, kakor med pretzel-bitar i och så vidare och så vidare. Närmre jul kommer jag antagligen göra någon slags fudge och även knäck.

Vi åkte till IKEA dagen innan och köpte ost, glögg, pepparkakor, skorpor, gifflar och lite marabou. Verkligen finaste finaste IKEA, ääälskar att det finns tjugo minuter ifrån vårt hus. Vi kommer antagligen åka tillbaka till IKEA innan jul, jag ville ha vanlig prästost men vi köpte bara en och den kommer att ta slut, om inte av mig så av min värdfamilj, de tyckte verkligen om den förra gången. Jag tycker lite synd om utbytesstudenter som bor långtifrån en IKEA, man känner sig verkligen som hemma där hahah. Träffade till och med en som pratade lite svenska! Jag sa i kassan för att kallprata lite att jag är ifrån Sverige och kände mig som hemma och så sa hon som stod bredvid mig ''Oh really? Where in Sweden??'' så svarade jag Göteborg och så säger hon ''That's awesome, I've actually lived there och jag kan prata lite svenska'' Jag ba NAJS hahah.

Jättekul att jag är mer passionerad om IKEA än bakningen hihi

Likes

Comments

Berg-och dalbana. Med detta svårstavade ord kan man beskriva livet här i sina känslor. Det behöver inte ens vara skillnad från dag till dag, man kan känna hur mycket som helst under bara en dags tid.

Under vecka två av skola så såg en av mina dagar ut såhär: Jag vaknade på morgonen och var lite nervös för skolan, kom dit och var helt okej glad. Tyckte fortfarande det var lite svårt att förstå allting i klasserna, vilket gjorde mig irriterad men det var ju inget som påverkade mig så enormt mycket. Sen kommer jag ihåg att jag inte hade någon att äta med vilket gjorde mig sur och ledsen, men mitt i lunchen hittade jag mina kompisar och satte mig med dom, vilket gjorde mig på bra humör igen. Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer av dagen, men jag var ständigt nervös i skolan och runt människor, vilket fick mig att framstå som en tyst person, vilket jag verkligen inte är i Sverige. I klassen är jag en av dom som tjötar, inte är rädd för att presentera ett projekt och drar fett dåliga skämt. Det blir så ändrat här, det är väldigt synd för att jag tror att jag hade kunnat skaffa vänner så mycket enklare om jag hade varit mer öppen.

Men ibland när jag verkligen behöver en kram ifrån min syster, mamma eller pappa är det bara så jobbigt att dom inte är där, så lättillgängligt som man är van vid. Det sker på en sekund och jag kan sakna de så mycket så att det gör ont. Pappa var i London i några dagar nu med sitt gubbgäng (han vill att jag säger herrmiddags-grupp men, nej). En av dom bor i USA, i Arizona, vilket är relativt nära här. När han sa det så sa jag direkt bara ''Pappa, du kan inte tänka dig att hoppa på flyget till USA och svänga förbi här litegrann eller?'' Skulle skämta men min röst bara sprack när jag sa det hahah :(


Likes

Comments

Jag älskar julmusik väldigt mycket. Men, det. är när det väl är dags för den och i rimliga mängder. Det fixar stämningen väldigt mycket och myser till det såsååå mycket. Man ska ha det när man sitter och rimmar, julbakar, städar, äter julbord och ja under hela julen. Men dagarna efter börjar jag tröttna väldigt snabbt. Kommer ihåg förra året när jag slängde på lite free fallin' istället för julmusik på typ annandagen och mamma sa ''Olivia jag sa sätt på musik!1!11!!'' och då kände jag ba okej skulle jag automatiskt fatta att det betyder julmusik då?? Antagligen skulle jag det men aja hahah

Har en lista med ett fint namn på Spotify som du kan komma till om du klickar på länken nedanför. Kanske inte mitt bästa verk men det duger. Älskar ''Santa Tell Me'' med Ariana Grande och *Jag Såg Mamma Kyssa Tomten'' med vem som helst. Absoluta favoriten är ''Do They Know It's Christmas'' med Band Aid, både 1984 och 2014-versionen, som är med massa brittiska artister man känner igen.


https://open.spotify.com/user/oliviachristensson/playlist/1W3QbvnKjc9dMwshSCcYkL


Likes

Comments

Instagram@oliviachristensson