Jag minns hur det kändes med dig. Jag minns vem jag var med dig. Jag minns vem jag var innan dig.
Men henne har jag inte hittat igen, den tjejen. Du måste ha råkat tagit med dig henne så nu efterlyser jag den jag var. Om du hittar henne kan du väl slå mig en signal?

Utan dig var jag bara bara sockret som smakar salt. Hon som försiktigt förstörde allt.

Det är omöjligt utan dig. Fast det var lika omöjligt med dig. Att jag inte har släppt dig efter all denna tid skrämmer mig. Jag blev beroende av dig. Men du föll aldrig för mig.

Jag letar fortfarande efter dig i alla jag träffar, men du finns inte där. Såklart. Inte ens en skugga av dig finns kvar.

Jag minns den gången när jag blev riktigt irriterad på dig och gick åt andra hållet istället för att gå med dig. Istället för att lämna mig sprang du ikapp mig igen och kramade om mig så hårt att jag kunde känna din kärlek enda in i benmärgen.
Jag är långt ifrån ett förstapris men ändå var du så envis. Du gav aldrig upp tron på mig hur arg jag än blev på dig. Du såg alltid det bästa i mig.

Kanske är det så att du tog med det bästa av mig när jag lämnade dig för sista gången. Gången då du inte orkade jaga mig längre.
Kanske finns det bästa av mig fortfarande kvar i dig. Kanske finns jag kvar i dig.
Kanske är det de jag saknar, någon som ska gilla mig så mycket så att den springer efter mig istället för att stå kvar och bara iaktta min ryggtavla försvinna iväg.

Du visade mig hur mycket jag var värd. Att jag var värd att springas efter, jag var värd någons tid. Och jag trodde att jag var lite speciell eftersom jag fick all denna tiden av dig. Men jag delade den med andra. För att jag är sämst i världen, jag är helt normal.

Jag ska hitta någon som dig igen. Men först ska jag hitta mig.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

En kompis sa till mig en gång "wow, du måste bli sårad ofta!" När jag talade om för honom hur jag tänkte kring människor och känslor.
Och visst jag blir sårad ibland, men inte mer än vad andra blir.
Jag kanske är naiv som försöker att se det goda hos alla, som förlåter alla för allt så att dom sen kan komma tilllbaka och göra samma saker om och om igen... men jag tror fortfarande på att det är jag som tjänar på det, jag tror inte att det är jag som blir förloraren utan det är de människorna som utnyttjar mig som förlorar. I 9 fall av 10 så kommer dom människorna tillbaka till mig igen. I vissa fall tar jag emot dom med öppna armar direkt och i andra fall tar det lite längre tid men alla får komma tillbaka. För det är så jag vill bli bemött. Jag vill kunna komma tillbaka igen och visa att jag förtjänar att vara där. Ni som tror att jag är svag och sårbar, ni känner inte mig.

Människor ser mig ofta som känslokall eftersom jag så lätt låter saker gå. Är det någon som lämnar mig så har jag snart en ny, och det handlar inte om att jag inte är ledsen eller saknar personen. För det gör jag, men folk får sitt hjärta krossat dagligen och man kan inte gå runt och leva i ständig sorg och ånger. Vi alla känner den ibland, och det är bara att välkomna den. Men låt den inte ta över ert liv för Guds skull. Men jag ses hellre som känslokall än att leva i ständig ånger och saknad.

Lite tankar från mig en måndag förmiddag tycks nog aldrig vara fel. Nu är jag påväg upp mot Stockholm wihoo.. vet inte riktigt vad jag ska göra under veckan där uppe men jag hittar säkert på något kul. Kram så länge ❤

Likes

Comments

Då var det lov igen då. Hej och hå vad tiden går, eller inte.

De senaste veckorna har varit tuffa, riktigt tuffa. Så tuffa så att jag nu mera inte ens bryr mig om mitt betyg så länge jag klarar mig igenom dagen.

Detta lovet är inte ens efterlängtat. Hur kan man längta efter ett lov som man vet är fyllt av plugg, av ångest? Jag kommer inte ens kunna koppla av och stressa ner för jag vet hur mycket jag har att göra i skolan.

I inlägget följer lite bilder jag tagit de senaste veckorna. De är inte så många eftersom jag inte har haft orken till att göra saker, till att socialisera mig som jag brukar. Det har mest blivit att jag går mellan skolan och hemmet men till och med det är ansträngande nog.

På bilden längst ner till höger ser ni hur jag ser ut nu, hur stressen har tagit på mig. Jag har extrema utslag runt ögonen. Jag får inte sminka mig alls eller anstränga mig mer än nödvändigt, kul i ett dömande samhälle som detta när den enda riktiga tryggheten jag hade var sminket, det fick mig att känna mig fin, det fick mig att sträcka på mig, hålla huvudet högt.
Nu får jag dagligen istället höra "ojdå har du gråtit?" , "har någon slagit dig?", "är du trött?" Eller "drogar du?" Och ja, jag är trött. Väldigt trött. Men jag vill inte ständigt höra det, jag vill inte ständigt att folk kollar konstigt på mig för att jag ser ut som en gammal knarkare. Det är en sjukdom, jag kommer inte alltid att se ut såhär, ge det lite tid.

Likes

Comments

Tjolahopp!
Idag vaknade jag heeelt utmattad runt kl 9, jag gick upp och åt lite frukost och sen gick jag tillbaka och la mig igen. Inte så vanligt för att vara mig men det har varit så mycket på sista tiden som tagit på alla mina krafter.
Allt om det tänkte jag ta i ett enskilt inlägg lite längre fram, just nu håller jag bara på att samla upp ny kraft igen så jag kan återgå till det normala.

Jag tog iallafall rätt lång tid på mig att samla kraft och vakna till ordentligt så det blev en långdragen morgon.
Runt 2 tiden träffades jag och några kompisar för att vi tillsammans skulle gå och se skönheten och odjuret på bio. Filmen var ändå helt okej, jag var inte riktigt beredd på att det skulle vara så myclet sång i filmen och den var lite mer som en musikal, vilket jag inte hade väntat mig. Det var nog där den tappade poängen hos mig, men annars så tyckte jag att den i helhet var bra och jag kan varmt rekommendera er att se den om ni är ett stora fan av Disney och musikaler för den var väldigt bra gjord annars.

Stay cool så länge. Bye ❤

Likes

Comments

Jag antecknar hela tiden, utan att ens tänka på det. Jag antecknar när jag känner mig upprörd, när jag är nykär, när jag kommer på något smart eller när jag drömt något under natten som jag vill minnas. Allt antecknas... då bör man ju tycka att jag borde vara ganska bra på att anteckna i skolan också men nä så är det inte riktigt.

Jag hittade tre anteckningar som jag kände för att dela med mig av. Jag vet inte riktigt vad anledningen bakom dessa anteckningar var men de var rätt fina ändå.

Vissa av mina anteckningar var nämligen så otydliga att jag själv inte kunde tolka vad jag skrivit, en del anteckningar var bara nummer, helt okända nummer... en aning skumt kanske och helt osammanhängande men det är jag det. Skum och osammanhängande. Ta mig med en nypa salt så ska ni se att det blir fin fint.

Kram

Likes

Comments

Hejsan hoppsan.

Jag gick hem lite tidigare från skolan idag för att jag inte mådde så bra vilket innebar att jag fick lite extra tid för mig själv att tänka. Jag skulle nämligen egentligen skriva en bokrecension i eftermiddag hade jag tänkt men jag fick en sådan stark inspiration av boken så jag ville skriva en "saker jag måste göra innan jag dör" lista istället.
Mycket av det jag skriver hade jag faktiskt tänkt att försöka att genomföra redan i sommar haha. Så är det någon av er spralliga där ute som känner att wow, ja det skulle jag vilja hänga med på så är det bara att höra av er ;).
För hur kul skulle det inte vara att genomföra det tillsammans med någon så att man kan dela ett eller flera underbara minnen med?! ;)) 💓

Första punkten på min lista är faktiskt något som jag länge, och då menar jag verkligen LÄÄNGE har velat göra och nu ska det fasiken bli av alltså! Så håll i er! (Även fast det sägs vara helt omöjligt)

1. Välta en ko.
2. Ha en nudisthelg tillsammans med någon.
3. Tatuera mig.
4. Uppleva hela världen.
5. Festa från det att solen gått upp till att solen går ner.
6. Cykla på en tandemcykel.
7. Tågluffa och tälta med min bästa vän.
8. Bo utomlands minst ett år.
9. Skriva och publicera en bok.
10. Åka på festival.
11. Skaffa familj.
12. Se ut över Paris från Eiffeltornet.
13. Ta körkort.
14. Springa ett maraton.
15. Gå hela kinesiska muren.
16. Mjölka en ko...
17. Hälla något som skummar i en fontän.
Och sen har vi ju det klassiska regnet....
18. Kyssa någon i spöregn.
19. Gråta i regnet.
20. Hata i regnet.
21. Älska i regnet.

Likes

Comments

Hörreniii!!! Vi hade matteprov idag och jag blev så positivt överraskad över hur bra jag tyckte att det faktiskt gick så det har bara sprudlat av glädje om mig hela dagen. Så fantastiskt.

Nu har jag förväntan om att jag är helt oövervinnelig! (ta det med en nypa salt för jag vet att jag är precis lika dödlig som ni är egentligen...)

But try me, just try me. 💋

En bra dag är allt som krävs för att man ska ha glömt allt det där som man oroade sig för dagen innan. Hur konstigt är det inte egentligen?

Jaja, ni får väl ha en fortsatt bra start på veckan. Kram 🌹

Likes

Comments

Ja, där rök mitt hår också. Allt på en gång.

Mitt bekräftelsebehov är just nu starkare än någonsin, min självkänsla är på botten. Undra om någon märker, kanske inte.
Jag vill bli älskad igen, känna mig omtyckt av någon men det verkar vara omöjligt.
Skolan hänger över mig, just nu har jag 2 prov i veckan fram tills påsklovet, bara den tanken gör mig illamående.

Att skaffa bloggen har för många av mina nära och kära varit väldigt effektivt sätt att lära känna mig på eftersom detta är allt jag inte säger. Allt jag har inom mig som jag inte kan få ut eftersom jag knappt pratar med folk. Men det känns som att jag har fastnat lite i samma spår, det händer inget nytt. Fast och andra sidan är ju detta den jag är, det är detta som går runt i mitt huvud dag ut och dag in utan att någon vet det.
Det är som en helt annan värld där inne, det är så mycket mer än vad jag visar för världen, så högljutt, så osäkert. Det är ett krig, krig varje dag, därför är det skönt att vara i skolan, där tar jag på något sätt paus från mina egna tankar.

Jaja, det var allt jag hade för idag. Ni får ha det bäst tills vi hörs igen, för det lär vi ju göra. Ha det gött så länge.🌹

Likes

Comments

Vi skåningar har sportlov nu och jag och min syster bestämde oss för att ta en tur till den en aning kalla huvudstaden... Det blev Inga sköna solsemestrar här inte.

Det är snöstorm här och jag ångrar redan starkt valet av att åka hit. Snöstormar är roliga om man får sitta inne i lugn och ro och kolla på den men inte om man ska ut och brottas med kaoset en hel dag då blir det mer som en nitlott.
Skulle jag velat ha snö så skulle jag nog valt att åka skidor istället.

Stockholm är fint, även fast staden ligger begravd i snökaos så är den rätt fin. Inte så fin som den är en varm sommardag förstås när man kan njuta av den med en glass in handen och solen som lyser upp alla mörka hörn men den har ju sin charm ändå.

Den del av Stockholm jag gillar bäst är söder. Fasiken vad coola människor det bor där. Dom har den stilen jag alltid drömt om, den stilen jag saknar. Dom är sig själva, klär sig fräckt. Jag var in på en toalett på en restaurang idag som var helt nerklottrad av ord, meningar, känslor. Den kändes levande, även fast folk oftast ser klotter som något negativt så ser jag det lite som konst, ett sett att förmedla sig på.
Vi var in på en del butiker efter det också och imorgon bär det av till mall of Scandinavia.

Stay cool. Kram.

Likes

Comments

Jag är inte längre samma person som jag var för ett år sedan. Jag har blivit tvungen att uppdateras, skapa en ny version av mig själv. Jag tvingade mig själv att le, le tills det var på riktigt och tills jag inte kände smärtan längre. Även fast det krävde all ork jag hade för att få fram leendet så lyckades jag.
Även fast jag nästan jämt kvävdes i mina egna tankar så log jag.

Relationer mellan folk på distans är inte lätt. Det krävs tillit och engagemang från båda parterna.
Jag lyckades komma över en vänskap på distans för några år sedan. Först var det ju spännande, vi träffades och pratade ganska intensivt ett tag, men jag antar väl att vi båda två insåg vad vi egentligen gett oss in på och vad det hela skulle innebära och tog avstånd från varandra ett tag.
Efter ungefär ett halvår av nästan helt tystnad från båda två tog vi upp kontakten igen och den blev nu starkare än någonsin. Vi träffades, pratade och skrattade och för en sekund kändes det så levande, så underbart, jag kände tillit. Då kom nästa problem, saknaden. Den ständiga saknaden av honom. Han var ju bara ett knapptryck ifrån mig, men jag kunde inte ringa.
Livet kom ivägen, vi hittade nya vägar i livet, vägar som ännu en gång innebar tystnad, denna gången kanske tystnad för alltid.
Vem var jag ens för honom? Betydde jag något? I dagens samhälle får ingen en förklaring, man får bara leva med att ständigt undra. Visst är det konstigt att man kan lära känna en person så bra på så lång tid och sen inom någon minut är den borta. Livet... ja så är livet.

Jag tror aldrig att jag sagt det till dig men jag var kär, kär i dig. Jag ville skriva det till dig, till världen. Men hur naivt skulle det inte låta? Så jag bara log, jag log tills smärtan var borta.


Likes

Comments

  • Snapchat
  • Blogkeen
  • Nouw