Med rödsprängda ögon kliver jag på bussen. Jag håller blicken fast vid golvet för att slippa möta någons blick när jag passerar igenom den trånga korridoren av säten. Jag håller krampaktigt i telefonen, redo att fly. Mitt huvud känns tungt och ljuden från människorna runt omkring mig hörs bara som en svag ljudeffekt i bakgrunden till mina snyftningar. Jag vill här ifrån. Bussens väggar kommer närmare, allt kommer närmare. Jag kan inte andas. Jag måste fly.

Jag hoppar av bussen, tar upp mobilen och knappar in ditt nummer. Allt sker som på impuls. En signal går fram, två... på den tredje svarar du. Jag kan dock inte få fram ett ord och du säger ”Olivia, du kan inte ringa mig och förvänta dig att jag ska leda samta...” det blir tyst, jag la på. Jag blir arg på mig själv, nu har det gått upp för mig att du inte är min flyktväg längre, du har tröttnat.

Ibland behöver jag hitta en snabb flyktväg från mig själv och alla andra och det har alltid varit du. Du har varit min snabba flyktväg. Men när det inte är du längre känner jag mig vilsen. När jag känner mig vilsen känner jag mig sårbar. När jag känner mig sårbar hatar jag mig själv. Ibland hatar jag mig själv så mycket att jag inte kan förstå hur någon skulle vilja umgås med mig. Jag stänger in mig. Isolerar mig från omvärlden så att ingen ska kunna skada mig mer.

Men medans jag är som mest upptagen med att skydda mig från alla andra som kan tänkas skada mig märker jag inte heller att jag precis stängt in mig med den personen som gör mig mest illa. Jag själv.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag var ute och gick min vanliga runda ner till industrihamnen i Helsingborg här om dagen. Det slutade som vanligen med att jag bara blev sittande uppe i en gammal landgång och iakttog båtarna som en efter en passerade mig. Helt uppe i mina egna tankar.
Jag kom och tänka på att denna delen av hamnen inte alls alltid har varit övergiven och tyst, den har en gång varit fylld med bilar och människor som är påväg på båtarna över till Danmark. Alla påväg mot olika håll med olika känslor. Det är så konstigt.

Övergivna ställen tycker vi är läskiga, bara för att det är så mörkt och tyst, men vad är det egentligen som vi finner så lugnande med ljud? Jag menar det är ju egentligen bara jobbigt, skrikande barn, ett par som bråkar, någon som är stressad... varför föredras det före det lugna?

Jag gillar denna platsen för att man har tagit tillvara på den och gjort något fint och kreativt av det. Håller ni med mig eller tycker ni att det är vandalism?

Likes

Comments

Helgen som var spenderade jag i Jönköping. Jag övningskörde upp för att hälsa på min faster som nyligen flyttat dit. Jag hade så trevligt, det var mysigt, med god mat och trevligt sällskap.

Dock kändes det konstigt att vara tillbaka i staden som jag för nästan exakt ett år sedan besökte. Men denna gången besökte jag den på andra villkor. Nu var den annorlunda. Den var fylld med en annan laddning, en annan energi än vad den var första gången jag var där. Det kärleksfulla och inbjudande intrycket jag fick av staden första gången jag satt min for där var nu helt borta, det var en annan sorts kärlek där nu. En mildare, kanske lite kallare kärlek. Det kändes så konstigt att vara där för att träffa någon annan. Att vara där för att inte träffa dig, för hela tiden tänkte jag på dom ställen du visat mig, den kärlek du visat mig och det hatet du visat mig. Du förstörde det fina med staden. Eller, allt det fina är ju kvar, jag ser bara på det med andra ögon nu.

Likes

Comments

Allt jag behöver är 10 minuter för att känna mig omtyckt och älskad. Allt jag ber om är ett 10 minuter långt telefonsamtal eller ett möte på en kopp kaffe, inget mer.

Vi lever i en värld där uppkoppling är vår vardag, vi kan alltid nås. Men vi kan oftast bara nås genom mobilen. Ett liv utanför den tycks inte existera.

Alla har vi den nära vännen som vi inte går i skolan eller jobbar med längre av olika anledningar men ändå valt att hålla kontakten med... men för mig och för många andra så blir det bara en verbal kontakt, en kontakt som bara stannar bakom skärmen, ni träffas inte längre, ni gör inte saker tillsammans, ni PRATAR knappt med varandra...

Schemat kan vara tight mitt i veckan, det kan jag hålla med om. Och att få in en bra träff när tiden passar för både dig och den du vill träffa är ännu svårare. Men min tanke är såhär, vill man träffa någon så hittar man en tid att träffas på även om det så bara skulle vara 10 minuter över en kopp kaffe. På 10 minuter kan man hålla ett relativt bra samtal och man kan med hjälp av kroppsspråk även se hur personen mår.

Det handlar om omtanke och ett avbrott mitt i vardagsstöket. Att någon skulle vilja ge mig sina 10 lediga minuter för att se hur jag mår skulle göra mig så glad, och det är inte så krävande. Det läskiga tycker jag är när folk börjar stänga in sig själva i världen bakom skärmen eller världen där de långsamt drunknar i sitt eget. Utan att ens reflektera.

Jag kräver inte att folk ska vara med mig i flera timmar, flera dagar eller hela tiden. Absolut inte! För att det kan till och med för mig bli lite påfrestande. Jag vill bara veta att jag betyder tillräckligt mycket för någon så att han eller hon skulle vilja ta 10 minuter av sitt vardagsstök för att träffa mig och byta lite idéer. 10 minuter av kärlek och omtanke.

Likes

Comments

Jag är hon som kommer att se igenom dig och läsa av dig långt innan du ens hunnit säga Hej till mig.

Mitt otydliga ställningstagande i frågor och konversationer kommer att slita dig i stycken av irritation.

Min tystnad kommer att skrämma dig.

Mitt pokerface skrämmer dig.

Jag är tjejen man ser i de amerikanska filmerna som inte passar in.

Jag är hon med drömmar, planer och visioner så stora att jag skulle kunna skriva en hel bok men inget av det skulle antagligen bli sanning.

Jag är hon som övertänker men inte överreagerar.

Jag är hon som kommer att bli galet kär i dig tills den dagen du börjar visa intresse i mig och jag försvinner fort som fan.

Jag är hon som inte visar känslor.

Jag är hon som inte kommer lita på dig när du säger hur mycket jag betyder för dig.

Jag är hon som säger "Nämen bestäm du" och sedan nekar precis varje förslag du har.

Jag är hon som inte gråter bland folk.

Jag är hon som inte visar sig svag.

Ja, jag är Olivia Berglund.

Likes

Comments

Nu har det långa sommarlovet nått sitt slut. Det är lite deprimerande faktiskt men det blev ett fint avslut på ven med mina fina vänner.

Idag började mitt nästa äventyr. Tvåan. På en helt främmande skola, Kullagymnasiet. Att gå in i tvåan utan sina gamla kompisar är tragiskt. Att gå in i tvåan utan vetskap om vad det är man har kommit till är läskigt. Men allt löser sig säkert med tiden.

Vi hade introdag idag vilket innebar att ettor och tvåor var blandade och lekte lekar och utförde utmaningar tillsammans. Mitt lag kom på andraplats, såklart ;)

Efter skolan mötte jag upp mina kompisar från min gamla skola och så gick vi och åt på pinchos ☺️

Likes

Comments

Nu är vi äntligen hemma igen efter 24 timmars lång resa hem från Bali till Sverige. Det är väldigt tråkigt att vara hemma igen, särskilt när man landar och inser att man i princip kommer hem till 10 grader och regn. Precis samma väder som vi har haft resterande av året?...

Men Aja, Denna resan har varit så roligt, så annorlunda. En av de bästa jag gjort faktiskt! Jag hade helt klart kunnat åka dit igen! Sol, bad, en vacker natur och underbart snälla människor. Vad mer önskas över ett sommarlov?

Likes

Comments

Idag gjorde jag mitt livs bästa upplevelse mitt ute i regnskogen! Water rafting!

Från kuta, där vi just nu befinner oss i Bali så tog vi oss ut mitt i regnskogen där water raftingen skulle vara. Hela bilresan dit tog ca 1,5 timme och på vägen körde vi förbi mycket risfält och landsvägar där mestadels av ursprungsbefolkningen bor (alltså den delen av befolkningen vi turister egentligen inte får se när vi väljer hotell mitt i stan) och sen så stannade vi till på ett ställe mitt i regnskogen där vi fick smaka på världens dyraste kaffe gjort på ap-bajs. Det var faktiskt riktigt gott tro det eller ej.

Efter det satt vi oss i en gummibåt och körde iväg i en 3 mil lång flod mitt i regnskogen. Blöt blev man och träningsvärk i armarna fick man men det var värt det, såå värt det. Det är någonting man absolut inte får missa om man tar en tur till Bali någon gång! Färden slutade med ett 4 meter vattenfall som gick i ett stup rakt ner.

Obs! Man blir väldigt blöt och tar man flip-flops så är sannolikheten väldigt stor att man går där ifrån utan några skor alls. Av egna erfarenheter då alltså... 😅


När man kom ut på landsbygden ville jag verkligen bara samla in hela befolkningen i en enda stor kram när vi körde förbi, inte för att de skulle hjälpa mot deras fattigdom, slit och svält som råder här nere men det skulle kännas otroligt bra. Man fick verkligen en annan syn på livet där ute, det var riktigt hemskt att se hur mycket de får jobba mot nästan inga pengar alls och hur dom ändå kan håll humöret uppe och alltid gå med ett leende på läpparna är helt fantastiskt.

Likes

Comments

Idag har vi varit på waterbom. Det är ett av världens största vattenland. Tyvärr har jag inte tagit några bilder därifrån för att alla mobiler låg inlåsta i ett skåp :/

Personligen tyckte jag inte att det var så märkvärdigt. Jag kände inte riktigt att det var värt priset för mig att gå in där eftersom Jag inte är så glad för vattenrutschbanor överlag. Men det var trevlig personal, god mat, väldigt fint och ganska lite folk för att vara så stort så för att summera allt så blev det ändå en lyckad dag.

Nu ska vi gå ut och äta, kanske kolla på den vackra solnedgången idag igen och sedan shoppa lite senare på kvällen.

Likes

Comments

Hej hopp! Nu är vi på plats i Bali. Heeelt underbart är det.
Igår så var vi ner på stranden och surfade lite. Jag hade fått för mig att surfing skulle vara hur svårt som helst men efter ungefär 10 minuter i vattnet så kunde jag stå på brädan och följa med vågorna hela vägen in till strandkanten. Idag kan jag meddela att jag har träningsvärk i hela kroppen och skavsår på knän och armar av brädan. Så långärmade tröjor och långa byxor är ett tips för er som vill testa att surfa, hehe. Senare på kvällen satt vi och flera tusentals människor nere på stranden för att kolla på den fina solnedgången.

Idag har det mest blivit poolhäng och imorgon blir det en tur till ett av världens största vattenland. Jag är personligen inte så förtjust i vattenrutschbanor men det blir nog bra.

Vi höres imorgon.

Likes

Comments

Snapchat
Blogkeen
Nouw