Gott jobb idag hörreni! Trots att vi inte tog hem segern så hade vi en laganda som är värd att fira. Lila rök fyllde luften när vi gick förbi, rök som representerade att vi var vi.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Åååhhhh det bara kryper i kroppen på mig!! Sommaren närmar sig med stormsteg hörreni!! Jag hinner inte med!
Ändå är allt min kropp skriker efter sommarlov...

Jag ska göra så mycket kul i sommar. Jag ska jobba, upptäcka halva Skåne med Linnea, åka till ven och cykla, tälta och sist men inte minst så ska jag spendera 2 veckor i Bali. Hur underbart?! Självklart ska jag slappa och ta hand om mig själv också, något som jag har lagt åt sidan under årets gång.

Ettan har varit ett helvetes år för mig och ändå är allt jag någonsin fått höra under min gymnasietid är att tvåan blir värre... VÄRRE?! Hur ska jag klara det? Jag tog mig ju knappt levande igenom ettan liksom. Fast nu på slutet rullar ju allt på ganska bra. Jag har på något sätt stängt av och räknar bara dagar istället... kan ju ändå inte förändra betygen särskilt mycket nu kan man ju tycka.

Så nu ska jag ner och bada och bara njuta av den första värmen. Ha det fint.

Likes

Comments

Inte för att jag någonsin har ångrat valet av att jag klippte av mig håret. Men att idag få bekräftat att jag gjort rätt val var rätt härligt. För alla behöver vi ju bekräftelse ibland, hehe.

Ja, så hur har min fredag varit annars då? Jo men den har väl varit bra. Vi spelade basket idag på idrotten... där kunde jag ju iallafall snabbt konstatera att mitt bollsinne inte finns... för det var katastrof, och då menar jag verkligen KATASTROF. Jag tror faktiskt inte att jag gjorde ett enda mål och de försöken jag väl gjorde att träffa den jävla korgen var ju också typ goddag yxskaft varning på.

Nu ligger jag i sängen och myser med lite musik och te och läser igenom skolanteckningar. Jag vet, kanske inte drömfredagen direkt men dessa dagar behövs också.

En annan notering som jag gjort är att jag är en ganska kraftig missbrukare av snapchats olika filter men det har ni säkert märkt på alla mina bilder jag har lagt ut redan. 😅

Ha det bäst. Kram ❤️

Likes

Comments

Sverige sägs vara ett av de länder som är mest accepterande av människors olikheter. Vi får se ut hur vi vill, säga vad vi vill och vara hur vi vill. Det är i alla fall vad vi utstrålar. Men riktigt så är det ju inte ellerhur? Genom hur vi klär oss eller beter oss så blir vi placerade i olika fack med en stämpel i pannan som säger om vi duger eller inte. Jag ska göra er alla besvikna nu, jag ska kasta skiten rätt upp i ansiktet på er alla utan skam, jag ska nu ge er en insikt.

Det pratas hela tiden om att bryta normer, att våga gå utanför den lilla boxen som är din trygghetszon. Man ska bli accepterad för den man är och inte bli nertryckt. Här tar vi hänsyn till allas olikheter utan dömande stereotyper och diskriminering. För er som fortfarande lever i dessa tankarna får ta och vakna nu och inse att et är bullshit.

Detta är till dig som har långt brunt eller blont hår halvvägs ner till ryggen och tänker att du är unik. Du bär en skinnjacka, tighta jeans, sneakers och en T-shirt nerstoppad fram i byxorna. Du är inte så unik som du tror, du följer strömmen. Möjligtvis för att bli accepterad, möjligtvis för att slippa bli missförstådd och behöva ta diskussioner.

Stereotyperna för en lesbisk ser ut såhär:

-kort hår

- piercing och/ eller tatuering

- lite större kläder

- vegetarian

- inget smink

- manshatare

Flera av dessa stereotyperna råkar ju då passa in på mig. Den dagen jag bestämde mig för att klippa håret kort var även den dagen jag blev "lesbisk". Jag fick frågan fyra gånger. Hej, är du lesbisk?. Fast ursäkta? Sedan när ligger min sexuella läggning i håret?

Jag har fått höra både det ena och det andra klagomålet om hur jag väljer att leva mitt liv. Det är väldigt många nu som har frågat om jag gillar tjejer och grundat sig exakt på de stereotyperna ovan. Jag har inget speciellt problem med frågan överlag, det jag går igång på är tonläget de frågar i. De som frågar har tonen precis som att det skulle vara något fel att gilla någon av samma kön.

Att ständigt höra "varför klippte du ditt hår kort? killa gillar det bättre långt" eller frågan om jag gillar tjejer stärker inte mitt självförtroende. Så ni menar att en kille inte skulle kunna gilla mig nu för att jag har kort hår?

Ni ska även veta att jag inte är rädd för att ta diskussionen. Jag klippte mig verkligen inte för killarnas skull eller för att visa världen att jag var lesbisk. Jag vill vara hon som förändrade, hon som vågade visa att man kan vara hur jäkla hetero som helst även fast man klär sig i större kläder och har kort hår. Jag vill kunna gå min egen väg i detta fina och accepterande land utan en stämpel i pannan som skriker "lesbisk". Sumpa stereotyperna!



Likes

Comments

Idag stod det klart! Årets första dopp i havet ägde rum idag! Det var uppfriskande kallt i vattnet ska jag meddela. Men jag mår ju jäkligt bra nu efteråt.

Likes

Comments

Småsak efter småsak rullar in i mitt liv dagligen. Småsaker som jag inte reflekterar över eftersom de alltid finns där och jag har förmågan att stänga av. Det jag inte vill höra det hör jag inte och det jag inte vill se det ser jag inte. Så fungerar jag. Men jag lider i tysthet.

Jag är inte den som syns och hörs, nej. Jag samlar det gärna inom mig tills jag en dag exploderar. För så är det, jag exploderar ibland. Jag kan explodera över en så liten sak som att vi inte kan komma överens om vart vi ska äta på lunchen i skolan. Fast egentligen är det ju inte just att vi inte kommer överens som är problemet. Det är alla småsaker som har runnit över. Mitt förråd som blivit för fullt. Jag som exploderar.

Jag känner mig utanför med alla jag är med, det känns som att ingen förstår mig. Hur många vänner jag än har så är jag alltid ensam och utanför. Problemet med att jag samlar på småsaker utan att säga något är att ingen tar hänsyn till mig. Alla kommer till mig för att prata ut, för att lätta på deras problem. Då kan inte jag i samma stund börja prata om mina egna problem utan jag försöker att lösa deras istället. Är det inte sjukt? För att vem har jag att gå till? Vem kommer någonsin och frågar hur jag mår? Vem lyssnar på vad jag har att säga?

Jag har hittat min grej, jag stänger av. Alla småsaker har börjat bilda en tjock dimma framför mina ögon. Jag kan inte längre tänka klart. Jag stänger av och följer med strömmen för att det blir bäst så. Jag låter slumpen styra mitt liv och hoppas på det bästa. Min egna vilja finns inte längre. En del av den tog mina kompisar bort redan vid luncherna i skolan. En del av den försvann för längesedan. Men en sak vet jag, jag gör inte längre några medvetna val...

Det är jobbigt nu.
Det är jävligt jobbigt nu.

Likes

Comments

Tjena folket.
Det har varit ganska dålig rull på min blogg den senaste tiden och jag intalar mig själv varje dag att det ska bli ändring men så blir det nog inte.

Onsdagsnatten var spenderad i en svettig nattklubbslokal med mögel. Visst låter det inbjudande? Nej inte precis.

Det blev en tidig natt för mig, en natt fylld med ångest, en natt fylld med svek. Massor av svek.

Mer finns det nog inte att säga. Ta vara på livet och sköt om er. Puss.

Likes

Comments

Igår var det min dag. Min dag... tänk att jag är 17 år nu. Sjutton år och skitsnygg.

Det är en konstig känsla. Det är en konstig känsla att veta att om ett år så kommer jag vara med och bestämma hur Sverige ska styras, jag kommer behöva ta hand om mig själv och jag kommer vara ute någonstans i Sverige och göra värnplikten. Skumt. Alltså är inte 17 så meningslöst år trots allt, 17 är egentligen sista året jag kan göra lite som jag vill, men såklart fortfarande under mina föräldrars ansvar.

Jag hade en jätte bra dag igår för övrigt, jag blev grattad och firad av många. Människor slutar verkligen aldrig att överraska... mina nära och kära gjorde dagen heelt underbar. Ett stort tack till er.

Kram från sjuttonåriga mig.

Likes

Comments

Jag minns hur det kändes med dig. Jag minns vem jag var med dig. Jag minns vem jag var innan dig.
Men henne har jag inte hittat igen, den tjejen. Du måste ha råkat tagit med dig henne så nu efterlyser jag den jag var. Om du hittar henne kan du väl slå mig en signal?

Utan dig var jag bara bara sockret som smakar salt. Hon som försiktigt förstörde allt.

Det är omöjligt utan dig. Fast det var lika omöjligt med dig. Att jag inte har släppt dig efter all denna tid skrämmer mig. Jag blev beroende av dig. Men du föll aldrig för mig.

Jag letar fortfarande efter dig i alla jag träffar, men du finns inte där. Såklart. Inte ens en skugga av dig finns kvar.

Jag minns den gången när jag blev riktigt irriterad på dig och gick åt andra hållet istället för att gå med dig. Istället för att lämna mig sprang du ikapp mig igen och kramade om mig så hårt att jag kunde känna din kärlek enda in i benmärgen.
Jag är långt ifrån ett förstapris men ändå var du så envis. Du gav aldrig upp tron på mig hur arg jag än blev på dig. Du såg alltid det bästa i mig.

Kanske är det så att du tog med det bästa av mig när jag lämnade dig för sista gången. Gången då du inte orkade jaga mig längre.
Kanske finns det bästa av mig fortfarande kvar i dig. Kanske finns jag kvar i dig.
Kanske är det de jag saknar, någon som ska gilla mig så mycket så att den springer efter mig istället för att stå kvar och bara iaktta min ryggtavla försvinna iväg.

Du visade mig hur mycket jag var värd. Att jag var värd att springas efter, jag var värd någons tid. Och jag trodde att jag var lite speciell eftersom jag fick all denna tiden av dig. Men jag delade den med andra. För att jag är sämst i världen, jag är helt normal.

Jag ska hitta någon som dig igen. Men först ska jag hitta mig.

Likes

Comments

En kompis sa till mig en gång "wow, du måste bli sårad ofta!" När jag talade om för honom hur jag tänkte kring människor och känslor.
Och visst jag blir sårad ibland, men inte mer än vad andra blir.
Jag kanske är naiv som försöker att se det goda hos alla, som förlåter alla för allt så att dom sen kan komma tilllbaka och göra samma saker om och om igen... men jag tror fortfarande på att det är jag som tjänar på det, jag tror inte att det är jag som blir förloraren utan det är de människorna som utnyttjar mig som förlorar. I 9 fall av 10 så kommer dom människorna tillbaka till mig igen. I vissa fall tar jag emot dom med öppna armar direkt och i andra fall tar det lite längre tid men alla får komma tillbaka. För det är så jag vill bli bemött. Jag vill kunna komma tillbaka igen och visa att jag förtjänar att vara där. Ni som tror att jag är svag och sårbar, ni känner inte mig.

Människor ser mig ofta som känslokall eftersom jag så lätt låter saker gå. Är det någon som lämnar mig så har jag snart en ny, och det handlar inte om att jag inte är ledsen eller saknar personen. För det gör jag, men folk får sitt hjärta krossat dagligen och man kan inte gå runt och leva i ständig sorg och ånger. Vi alla känner den ibland, och det är bara att välkomna den. Men låt den inte ta över ert liv för Guds skull. Men jag ses hellre som känslokall än att leva i ständig ånger och saknad.

Lite tankar från mig en måndag förmiddag tycks nog aldrig vara fel. Nu är jag påväg upp mot Stockholm wihoo.. vet inte riktigt vad jag ska göra under veckan där uppe men jag hittar säkert på något kul. Kram så länge ❤

Likes

Comments

  • Snapchat
  • Blogkeen
  • Nouw