View tracker

Efter att ha bott ungefär ett år inne i centrala Östersund blev jag och min sambo less på stadslivet och sökte oss lite utanför stan. Vi hamnade i Brunflo. tack vare att det är nära till familj och vänner då jag är uppväxt här. Vi är så otroligt nöjda med resultatet av hur den blev. Nu hoppas vi på många år framför oss och skapa nya minnen tillsammans.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

I år tar min pojkvän studenten vilket även innebär att de snart är bal! Så idag har han äntligen köpt bal biljetterna, längtar jätte mycket! Dock tycker jag att de är lite tråkigt att jag knappt kommer känna några då de endast är folk som går i en klass över mig. Men det blir nog trevligt iallafall. Sen självklart är ens egna bal den roligaste men de skadar ju aldrig då man får chansen att gå på två stycken.

Likes

Comments

View tracker

Idag har vi haft friluftsdag med skolan och var och åkte slalom i bydalen. Jag är alltid den i gruppen som börjar klaga på att ha ont i fötterna eller bara vill sitta och fika för har aldrig tyckt att slalom är så roligt egentligen. Men såhär kul har ja inte haft på länge. De va fint väder och trevligt folk. Så hade faktiskt tänkt att försöka dra mig iväg oftare och åka. Dock har jag nu värk i hela kroppen, speciellt i mina knän. När jag kom hem la jag mig och vilade och sedan invigde ja min yoga matta och testade på yoga första gången i hela mitt liv. Jag är väldigt ovig så vissa övningar tog lite mer och var ganska jobbiga men annars var det så otroligt skönt och avslappnande så ska försöka ta mig tid till att göra de oftare. Med lugn musik och lite ljus. Detta ska jag testa just för att jag är en expert på att stressa och stressar över allt. Jag känner att jag måste få dessa minuter varje dag och få ta hand om mig själv en liten stund och bara glömma allt som är i ens vardag. Sedan tog jag och gjorde en hallon/blåbär smoothie och spelade lite nhl. Nu ligger jag i soffan och kolla på pistvakt. Var flera år sen ja såg det sist så de är lite mysigt.

Likes

Comments

idag har jag haft en otroligt bra dag so far. klev upp imorse och gick på jobbet. Har stått och bara längtat till att sluta för de har vatit så fint väder idag, så jag tog med min pojkvän på en promenad vid badhusparken på isen, sedan blev det en snabb fika och nu har jag precis kommit ut från duschen och lagt mig i sängen och lyssnar på lite musik. Denna dag var behövlig! skönt att ha lov nu också och tror jag är ledig hela lovet!

Likes

Comments

Jag har haft som uppgift på svenskan att skriva ett hyllningstal. Direkt slog det mig att här har jag chansen att nå ut till folk att kunna förstå mer vad som hänt, men även att man ska ta hand om varandra och vara glad för varje minut man får med en person man står nära. Att man aldrig ska ta någon för givet. Men här kommer talet för er som ville läsa det igen.


Den 15 Mars år 2000 föddes en tjej vid namn Jasmine, tre år senare träffade jag denna tjej för första gången. Jag minns hur min mamma berättade att hon hade träffat en ny kille, som också hade barn. Jag var då 5 år och väldigt skeptisk till en början, men såg sedan istället fram emot till att träffa mina nya syskon.Speciellt såg jag fram emot att träffa min nya lillasyster, för som yngsta barnet i familjen hade jag alltid önskat mig ett yngre syskon. Allra första gången jag träffade Jasmine var då hon kom upp till Östersund med tåget ifrån Stockholm tillsammans med hennes pappa. Hon var alltid så glad och positiv till allt, oavsett vad det handlade om. Jag minns hur vi satt i sängen hemma hos mig och skrattade tillsammans medans vi lekte med hennes barbiedockor. Vi två klickade direkt!

Tiden gick och vi hade både bra och dåliga år tillsammans, men oftast gick vi väldigt bra ihop och njöt av varandras sällskap. Vi hade mycket gemensamt och kom oftast väldigt bra överens. Självklart förekom det avundsjuka och irritation mot varandra, men våra bråk var kortvariga. Det var nästan som vi inte kunde vara arg påvarandra. Det fanns år vi nästan inte träffades alls, och detfanns även år då vi träffades väldigt ofta.

Oktober 2014 var vi i Stockholm tillsammans, hemma hos min mamma och hennes pappa. Vi var på bio tillsammans, umgicks, smög ute på nätterna och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi berättade precis alltför varandra. Mitt starkaste minne var hur vi satt där en natt vid sjön och vi pratade om hur bra vi trivdes tillsammans och hur kul vi haft under dessa år, vi pratade gamla minnen och bara satt och skrattade. Vi hade aldrig varit såhär nära varandra tidigare. Hon hade nu växt ikapp mig.

Bara några veckor vi hade setts, fick jag beskedet. Jasmine hade då akutåkt till Stockholm från Dalarna i en ambulans för de fanns ingen helikopter, någonting var fel. Än visste man inte exakt vad det var, men något som är säkert var att hon dog där i ambulansen. Men efter upplivningsförsök började hennes hjärta slå igen, ett hjärta som då var 14 år gammalt. Efter att ha gått igenom massvis av olika prover kom läkarna fram till ett slutgiltigt besked. Detta var den 16 december. Det var en tumör. Jasmine hade drabbats av en hjärntumör som kallas gliboblastorm multipel 4. Livet tog en drastisk vändning och allt förändrades. Vi fick under några intensiva dagar veta att tumören var så pass elakt artad att det var omöjligt att operera bort den, spridningen var för stor. Hon påbörjade då istället sin strålbehandling. I början var hon näst intill helt förlamad, och jag tror aldrig vi runt omkring henne varit så lyckliga som när hon klarade av att lyfta sin högra arm. Även minnet började svikta, och hon hade väldigt svårt att komma ihåg saker på grund av tumören som låg och tryckte på hjärnbarken. Även talförmågan drabbades, och hon blev allt tystare och tystare.

Dagar,veckor och månader gick och hon tog hela tiden små steg framåt och det såg fint ut. Allt blev bättre, och även svullnaden av allt kortison hade sjunkit. Jasmine var en kämpe. Hon klagade aldrig någonsin på att hon hade ont, hon klagade aldrig över någonting överhuvudtaget. Hon log och var samma glada och positiva tjej som hon alltid har varit, samma glada och positiva tjej som jag träffade för första gången på tågstationen för 12 år sedan. Hon fortsatt med sin kamp, och det var en daglig träning för att kunna stå på benen igen och även tillslut kunna gå igen. Även minnet började hitta tillbaka, och hon började komma ihåg saker under en längre tid och pratade numera utan några problem. Detta var en kamp hon hade bestämt sig för att vinna och vi runt omkring henne hade så otroligt stora hopp, vi stöttade henne till hundra procent.Snart hade det gått ca. ett år med sjukdomen, ett år utav både upp och nergångar.Det var i Augusti vi fick reda på att stålbehandlingen hade hjälpt, tumören blev mindre och mindre. Vi alla trodde hon skulle bli bra. Detta var tiden då hon var som friskast under hennes sjukdomsförlopp.

Återigen gick det dagar, veckor. Men hon började nu istället bli sämre igen. Hon åkte till Falun för att kolla upp vad det kunde bero på. I början trodde läkarna att de berodde på att hon hade fått influensavaccin. Dom tog nya bilder och det var en stor skillnad på tumören. Läkarna sa att dom aldrig varit med om att en tumör har växt såhär fort, det såg inte alls bra ut. De försökte med allt som gick, men hennes kropp skulle aldrig kunna klara av ännu en till strålbehandling. Hon var alldeles för svag. Detta var en kamp som hon inte längre kunde vinna, men hon kämpade på bättre än vad många andra skulle gjort och hon tappade aldrig hoppet eller glädjen. “Om du inte kan besegra din fiende kan du iallafall kriga och se glad ut”. Hur ont de än gjorde med alla behandlingar och prover, så sa hon alltid ett artigt tack med ett leende på läpparna till sjuksköterskorna och läkarna. Hon försökte alltid se det positiva i saker och ting. Efter en tid beslutade läkarna tillsammans med familjen att nu var det dags. Biverkningarna av behandlingen mot tumören var hemska och hon var värd så mycket bättre än detta, så dagen när hon skulle sluta upp med behandlingen var nu kommen. Hon fick åka hem från sjukhuset och fick fortsatt hjälp i hemmet. Men samtidigt kunde hon inte bara ge upp, för det var sådan hon var. Vi var väldigt rädda att hon skulle hinna förlora synen då hon för varje dag såg sämre och sämre och ibland även tappade synen helt och hållet, vi alla fick panik.Det sista ordet jag sa till Jasmine var ”jag älskar dig”.

Dom har berättat för mig att hon fick ett väldigt fint avslut hemma med några av sina nära och kära. Hon försökte verkligen stanna kvar vid livet, men nu var det dags. ”I’ts okey, go and take youre well deserved wings” sa hennes mamma och Jasmine förstod att det var en kamp hon inte behövde vinna, det var okej att gå. Den 19 december 2015 lämnade Jasmine oss.

Jag vill hylla Jasmine för hennes kamp mot cancern. Hennes styrka ,hennes mod och den glädjen hon utstrålade. Jag vill hylla henne förallt som hon har åstadkommit. Jag vill inte tro att hon lämnade oss helt i onödan, jag vill inte tro att någon människa förtjänar detta. Jag är så otroligt tacksam över alla år vi fick tillsammans, alla fina minnen vi skapade och den kärleken vi delade,du kommer förevigt leva vidare i våra minnen. Allra käraste syster och min bästa vän, jag älskar dig. Som hon brukade säga ”stop crying and grow a pair” fortsätt kämpa vad som än händer och ta väl hand om varandra.


Likes

Comments

Nu var det så längesen jag bloggade så har totalt glömt bort att berätta att jag har köpt en katt. Jag har haft djur hela min uppväxt så jag kände att de var något som fattades här i lägenheten. Så de fick bli en liten huskatt vid namn Doris. Känner mig som en liten tant och tycker att hon har växt så otroligt fort. Tänk om dom kunde vara små föralltid. Dock har ja mest haft han katter och ja känner att honor är lite mer ensam utav sig, vilket ja tycker är lite små tråkigt. men vem vet de kanske kommer med åldern.

Likes

Comments

Var förbi affären idag och då såg ja denna skönhet på rea som jag inte kunde stå emot att köpa. Fanns i massvis olika former men köpte bara en, senare under dagen ångrade jag att ja inte köpte fler, så gick tillbaka och till min besvikelse va dom fina slut, men köpte en till iallafall. Jag älskar att köpa allt som har med inredning att göra. Allt som kan göra att de blir lite mysigare här hemma. Själv skulle jag säga att jag har alldeles för mycket små prylar så ibland ser de bara flamsigt ut här hemma. Tror jag måste bli lite bättre på att inreda innan jag köper massa saker ;)  Har för den delen helt glömt bort att lägga ut lite bilder på hur lägenheten ser ut nu, så de blir någon dag framöver.

Likes

Comments

Nu var det ett bra tag sen jag skrev någonting här i bloggen och det har faktiskt inte hänt någonting speciellt sen senast. Fortsätter med mina veckorutiner där jobb på helgerna är med i schemat men snart är det äntligen lov och jag är faktiskt ledig hela lovet, skönt ! Har även beställt en halloween dräkt från partykungen och kunde inte varit mer nöjd med både dräkt och leverans! Passade även på att köpa mig ett par bruna linser. Vart dock lite besviken då mina blåa ögon skimrar igenom.

Likes

Comments

Har äntligen skaffat Netflix så nu kan jag se mina favorit serier igen! Gör försök nummer 3 nu under rasten av att kolla på "sons of anarchy" tycker det är en jätte bra serie men jag fastnar endast för den i perioder 😂 har otroligt ont i ryggen så ska bara mysa ner mig i soffan och göra ingenting dessa fyra timmar

Likes

Comments

Ännu en dag med jobb, vilket betyder ännu en dag med fyra timmars rast emellan. Passade på att ta en timmes träningspass och tränade endast ben och rumpa så jag hinner bli klar med allt jag ska innan jag börjar jobba igen. Har precis hoppat ut ur duschen och ska alldeles strax fixa någon enkel middag så jag orkar med resten av dagen.

Likes

Comments