När jag är här på internatet är det svårt att förstå att om man bara går 10 minuter härifrån så hittar man inte bara Kenyas, utan också Afrikas största slumområde, Kibera. Ingen vet riktigt hur många som bor där, om det är 500 000 eller 1 miljon.

I onsdags eftermiddag fick vi följa med några killar som bor där med in i slummen. Det går inte riktigt att sätta ord på intrycket jag fick. Överallt låg det sopor och avföring, som tillsammans bildade en otrolig stank. Plåtskjulen var fallfärdiga och byggda tätt tätt inpå varann, och även på. I skjulen såldes allt från grönsaker till medeciner och köttstycken som hängde från taken. Gångarna gick som en labyrint och överallt var det människor.

Det kändes väldigt skumt att gå igenom Kibera, att vi går och tittar på mångas elände och verklighet. När vi gick där var det otroligt många barn som sprang fram och skrek "how are you?" och ville ta i hand med stora leenden. Nästan alla i små skoluniformer, vilket var väldigt skönt att se. En annan positiv sak var att jag faktiskt inte la märke till en enda människa som såg undernärd ut.

Trots extrem fattigdom så verkade det finnas en otrolig gemenskap och killarna som visade oss runt verkade stolta över att få visa deras hem.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments